Etikettarkiv: Vilja

Det är väl inte klumpigt bara för att man är stor?


Det där med olika målgrupper? Inget går att förutse – faktiskt.

Viljas hundbädd som vi har i soffan.

Storebror Gunvald tycker också att den är skön att ligga i. Eller typ – PÅ!

Men de är faktiskt lika lyckliga var de än hamnar. Bara vi är ihop som en familj!

Alla kan göra sig en egen, kanske ny plats
när tryggheten finns överallt i ett sunt hem.

/Mvh från Gunvalds och Viljas familj, hos hundcoachen Seth Sjöblom

Vilja uppvaktar store Gunvald – film


Vilja längtar efter uppmärksamhet från Gunvald. Särskilt när hon känner sig som en stor flicka och är i löp.

Här står han still och spanar – så, bäst att passa på!

Superflirtigt kråmande

förgäves – trots så fin hon gjorde sig..

Jaha. Vad ska man göra nu? 

Mvh från – lyckligtvis – icke blivande morföräldrar

Hundsmyg väcker allt misstankar


Man HÖR alltid när ens hundar
hittat något förbjudet hemma.
-Det blir misstänkt tyst.
Sedan de små oskyldigt trippande stegen till sovrummet.. 
Vad gäller vår rottis Gunvald är det ofta en sko.
Eller en tappad potatis..
Korksulor är Gunvalds favoriter - som tur är har inga dyrare skodon gåt förlorade..

Korksulor är Gunvalds favoriter – som tur är har inga dyrare skodon gått förlorade..

Vår mindre hund Viljas favoritfynd är påsförslutare
– och hujeda mig – läppcerat eller bläckpennor..
Där missar vi aldrig, vill inte se resultatet!
Men man märker att de hittat något allt för roligt när de smyger iväg.
Sötnosarna.

/Med vänlig hälsning från Gunvald och Viljas hem

Språkförbistringar mellan hundarna trots uppenbar ömhet


Gå inte – förstår du inte att jag vill leka?
Men storlek och ras spelar roll för att leka på lika villkor.

de-tva-smal-hojd

På morgonstunden när det är supermys och hundarna vaknat pigga och lekfulla så visar de intensivt sin tillgivenhet för var och en i familjen. Vilja springer ofta upp oss för att komma till Gunvalds ansiktshöjd för att hälsa. För hela han är stor, inklusive lekfulla och kärlekspuffande tassar.

Filmade dem ett tillfälle med i lek i soffan. Ni ser ju intresset och kärleken. Men..

Gunvald har ju en rottweilerröst med ett rikt varierat språk, som kan få även fullvuxna människor att känna osäkerhet. Trots att detta är hans lekskall då han bara uppmanar till mer busig uppmärksamhet. Ni ser kanske på honom att han inte förstår varför Vilja springer iväg till husse, när det var så roligt!?

Kom tillbaka lilla älskling – vi skulle ju leka!

Men, ingen fara. Nästa gång, som senast för ett par dagar sedan, kan Vilja springa fram och tillbaka i soffan och uppmana Gunvald till lek med hundars kroppsspråk – när han håller sig på golvet. På en lagom nivå.

Annars sticker hon ner under bordet, ungefär som man gör vid jordbävning.

Våra kära busungar!

De fyras gäng med fröken Svansson


Ett par dagar igen med rottistiken fröken Svansson. Fröken Bella Svansson närmare bestämt. Ni minns kanske: Sommargäst och kaffeskvätt.

Det gör vi – och hon passar in fint igen hos oss några dagar här. Och det blir liv i luckan! Hon är ju busig, som hon ska vara som en drygt 13 månaders hund. Och det ju nu som hon behöver veta reglerna. Vilket Gunvald sköter till stor del när hon kaxar upp sig. Men han tycker också det är spännande. Hon fjäskar ju för honom, slickar i mungipan – då står han bara och njuter av uppmärksamheten. Väl medveten om att hon är under honom i rang och han är tålmodig så länge hon beter sig fint enligt honom. Även om hon inte än alltid är mogen nog att fatta när leken blivit vild – så kommer hon att förstå ju mer tiden går och alla är konsekventa.  

Bella Svansson är en fantastisk liten hundfröken och Seth är extra förtjust – eftersom hon är en rottis, får vi nog erkänna. Vår lilla Vilja vill gärna vara med i deras lekar men då tar vi upp henne på en säker plats, så hon kan sitta och följa leken och skälla där uppifrån, lika upphetsat som de andra. För hon är också en stor hund, egentligen.

Seth njuter verkligen i soffan med fröken Svansson, Gunvald och Vilja.

Seth njuter verkligen i soffan med fröken Svansson, Gunvald och Vilja.

Så här  gick det till när Seth träffade ”lilla fröken Bella Svansson” med familj:
Det har gått bra framåt med rottisen Bella – fallbeskrivning

-Ha nu alla en bra början, mitt och avslutning på veckan!

Har ni sett!?


seths ViljaDet här är Seths Vilja.

Det här är min Seth.

Det här är Viljas min

– Och Seths sätt.

-Ha en trevlig söndagskväll
– vill vi!

Bakbensdriven hund efter tvätt


Vilja har blivit ren. Eller räserbil?

Vilja är nyduschad och ålar omkring på mattor och i soffan för att torka sig – driven av de små korta bakbenen.

Just nu är hon i dotterns rum på fuskpälsöverkastet och rullar omkring och rufsar upp sig då och då. Nu på dotterns matta, när jag sneglade in.
Och förlåt, jag tänker inte jaga tag på henne med kamera i det kvava vädret för att föreviga med foto eller film. *pust* Men ni känner säkert igen det!
Vilja

Vilja på 3,4 kilo ser ut så här, för er som glömt det

Med vänlig hälsning – ”hemma hos oss” – Seth Sjöbloms hundblogg

Vår 17-åriga hundcoach


Lilla Vilja har visat egenheten att backa från matskålar med kant. Hon vill inte heller äta från stora tallrikar. Så av matte får hon mat på en liten assiett. Eller på golvet. Bara hon äter!

Men så kommer ”lillmatte” Ella och tycker inte det är bra nog. ”Vilja kan visst äta ur skål. Man får ju träna henne!” Vilket vår dotter gjorde.

Hmm.. Tveksam.

Hmm.. Tveksam.

Menar du att jag ska ÄTA ur den där skålen?

Menar du att jag ska ÄTA ur den där skålen?

Men titta, gör bara som jag Vilja!

Men titta, gör bara som jag Vilja!

Menar du så här? Bäst att ha flygaröronen utfällda, redo för flykt..

Menar du så här? Bäst att ha flygaröronen utfällda, redo för flykt..

Luktar ju gott.

Luktar ju gott.

Tar några kulor och backar. Lägger dem inte ens på golvet först!

Tar några kulor och backar. Lägger dem inte ens på golvet först!

Vad tror ni hände på middagsmatningen?

Ska jag?

Ska jag?

Okej då, ur skålen, på egen hand.. egen tass alltså!

Okej då, ur skålen, på egen hand.. egen tass alltså!

Sen får måste vi träna flera gånger, vid varje matning, säger Ella.

Vilket genombrott!
Tack Ella – du är bäst! Vår hund -och djurtjej. ❤

Mvh hälsning stolt redaktionsmamma Victoria

Vilja vägrar väst – somnar!


Vår hund Vilja vägrar gå i tröja.
Sätter på en när vi åker bil så hon inte ska frysa.
Men gå – nej.

Innan jag förstått hur hon ogillar kläder, så fick hon på sig en tröja
inomhus när det var riktigt kallt i lägenheten.

Och märkligt nog – så gick hon direkt och lade sig och sov platt i 4-5 timmar!
Det har aldrig för hänt dagtid. Någon annan hund som reagerat så?

Kan det månntro ha att göra med
att den omslutande tröjan
får samma effekt
som lugnande hundvästar?

Eller tappar hon viljan helt enkelt och ger upp eftersom hon inte gillar tröjor?
Nåja, det blir inga mer kläder för Viljas del. Men så här reagerade hon i tröja:

Står still och vantrivs.

Står still och vantrivs.

Fast vår granne Camilla E stickade en tröja som skulle vara: Lite tuff som Vilja, kanske camo, men lite tjejig kanske".

Fast vår granne Camilla E, Tildas matte, stickade en fin tröja som skulle vara: ”Lite tuff som Vilja, kanske camo, ev. lite tjejig”.

"Snälla - befria mig - det här är inge´roligt!"

Blicken säger allt: ”Snälla – befria mig – det här är inge´roligt!”.

Så, nu lillan är du fri att springa och leka!

Mvh matte, Seth Sjöbloms hundblogg

Sömntutan Vilja


Vilja vill inte alls gå upp med oss andra
– utan dröjer sig kvar i goset.

"Hejdå. Bry er inte om mig, fortsätt med det ni skulle göra, så kommer jag om zzzZZzzz.."

”Hejdå. Bry er inte om mig, fortsätt med det ni skulle göra, så kommer jag om.. zzzZZzzz…”

Vi önskar en fin dag – från vår familj till er!

Vilja på nystanet – film


Fick lite hjälp med ett nystan av Vilja idag. Se filmen.

nystanet

Våra godingar delar på godsakerna – film


När store Gunvald och lilla Vilja får var sitt märgben kommer Gunvald efter en stund och kollar upp var Vilja har sitt. Han är ju rätt snabb på allt ätbart, eller gömmer sitt eget ben tills senare..

Tidigare idag kom hans stora huvud lite för nära och hon morrade. Han försökte ingenting utan backade, för att istället uppmärksamt observera hennes gnagkalas, men från längre avstånd. 

Sen, blir hon intresserad av att göra någonting annat och lämnar benet. Då är han där direkt. Men han skrämmer aldrig bort henne. Det är fint av honom. Se filmen på honom när han ligger tålmodigt ett par decimeter från hennes hundkulor. Och vad som händer sedan.

Det lustigaste är att de snor varandras ben hela tiden. Lämnar Gunvald ett så är Vilja där direkt, tar det och hoppar upp i soffan. Sedan börjar det om. De liksom tävlar om ”mitt och ditt, ditt och mitt” som en spännande lek.

De väntar in tillfället – sedan stjäl de varandras gottigheter, om och om igen. Syskon emellan. Och det känner man ju igen!

Nej Gunvald. Vilja FÅR inte mer än du - bara för du kan visa den där blicken..

Nej Gunvald. Vilja FÅR inte mer än du – bara för du kan visa den där blicken..

Mvh Fredagsfamiljen Sjöblom-Qvarnström

Vilja har städat skogen – KUL


Vilja är en kavat liten tjej som inte bangar. Trängt sig igenom buskar och högt gräs idag och dragit med sig en del hem, som fröer, regnvatten och lera. Så skogen är lite renare – men Vilja tvärtom.

I behov en av egen uppstädning!

"Morsan, har du en hårfön och en kam?"

”Morsan, har du en hårfön och en kam?”

Mvh Seth Sjöbloms Team Skogslaget

Livet – och Gunvalds midja verkar ha återkommit


När vi hade omplaceringshunden Elsa här matade vi henne och våra hundar samtidigt, men i olika rum. Vi var angelägna om att smala Elsa skulle kunna äta upp sig – så hon fick mycket i matskålen.

Hon var inte alltid så himla matglad, men Gunvald sniffar ju igenom hela lägenheten, så vi hann inte alltid ta bort Elsas resterande mat och så fick Gunvald för mycket. Vi hade ju en tid innan dess sett att han var lite smal och började få upp honom i bra vikt. 

Sedan kom Elsa som behövde gödas på.

Med tre hundar här hemma att hålla rätt på, så åt ju Gunvald i.a.f varannan dag upp resten av Elsas överblivna mat. Killen var ju redan menad för viktkorrigering, men han undvek den och tog alla chanser – tror inte att han höll med oss riktigt? Hundar kan ju nästan äta ihjäl sig. Precis som vår ”bantare” Gunvald, som självklart inte alls förstod vår energireglering.

Men – jippie tjoho – ser en liten midja på Gunvald igen. Han är ju en stor och tung hund men ska inte bantas tills hans revben syns. Som han var för ett tag sedan, för smal. Man får hålla koll.

Han är 6,5 år nu. Man kan tycka att han går tungt, men en kille av hans stora typ kan inte heller vara hur mager som helst. Övervikt belastar leder bl.a. det vet vi. Man får tänka på sådant när man har en större hund. Att hålla vikten vettig, inte heller leka hopplekar, som att få hunden att hoppa upp efter en leksak som man håller högt upp o.s.v. Tänka på ledbelastningen, för stora hundar är tunga.

Jag är inget träningsfreak – men har hittat enskilt ett skogsparti där vi ihop leker upp och ner genom terrängen, mot bäcken nedanför. Kastar pinnar åt Gunvald så han rusar fram och tillbaka. Blir lite som intervallträning, då vi kan slacka lite vid bäcken. Vilja följer oss hack i häl, antingen för att hon känner sig trygg, eller i hopp om godsaker. Men jag får lyfta henne över vissa rishögar, för hon har ju så korta ben..

Trots att Gunvald verkar ignorera Vilja ibland, och även hennes kärleksbevis, så har vi också sett att om någon annan hund, av dem vi haft här hemma är för jobbiga mot Vilja som också är så liten, så har Gunvald ställt sig emellan för att Vilja ska få vara ifred. Men vi kommer inte ta en enda hund hem hit igen. Det funkar inte.

20140224_111302

Vi har redan två hundar som har ett bra samspel här hemma. De stjäl oskyldigt märgben ifrån varandra. Den andre parten stjäl bara tillbaka ett ben. Vår lilla flock är komplett, så som det är idag.

Gunvald som väger typ 50 kilo mer än Vilja respekterar henne. Så nu står vi kvar vid enbart två hundar – och det räcker gott. Gottigottgott. Och Gunvald har fått sin midja tillbaka!

Vi har haft en tids svåra påfrestningar här, efter att Victorias syster plötsligt avled i början av augusti, och sedan Victorias mamma, min, Seths, svärmor dog i mitten av september så vi är tacksamma för den hjälp med hundpromenader som vi fick under drygt en vecka.

Men nu fixar vi det själva, som vi nu känt och har valt. Det känns bäst att samla sin familj, sin flock kring sig och göra det som vi kan. Utan tillit eller beroende av andra. Nu känner vi oss igång – trots allt som hänt. Tacksam för all snäll och förstående support!!

/Med vänlig hälsning från Victoria och Seth och våra hundar

Gunvald retades efter skogsträning


Idag var jag med hundarna i skogen. Jag stack från den ensliga vägen ner i skogen och de hängde på. Gunvald hoppade mellan stenarna och sprang fram och tillbaka till mig ner i den kuperade terrängen. Kan säga att det blev en mycket rolig, men efteråt ansträngande stund, som jag sen såg hade varit en ganska lång tid. När man har roligt går tiden snabbt.

Vår lilla Vilja sprang efter, men jag fick lyfta henne över några rishögar, då hon stannat och väntade på min hjälp. Sedan följde hon oss och Gunvald sprang framför – sedan tillbaka till mig när jag kallade. Kastade pinnar till honom och han försökte slita loss några pinnar som satt fast i rötterna, när han inte hittade min pinne.

När vi kom tillbaka till bilen så hoppade han inte alls in i bakluckan – utan sprang runt bilen – två gånger. Andra gången stod han på andra sidan av bilen och kikade runt hörnet på mig för att han ville att jag skulle jaga ifatt honom. Men han kom när han förstått att ”lekläget” var över.

Mvh Victoria

Vilja under vinterkapuschong


Vilja vill ofta vara med mig, matte i köket och har en egen plats på en kudde i fönstret. Hon spanar där på grannar eller vilar, som hon vill.

När det började bli kallare ute fick hon min gamla fodrade kapuschong över sig för att inte frysa. Där slumrade hon till idag, men efter middagsluren fick hon ett märgben. Sedan var det inte tal om att sova. Hon smaskar för fullt!

Seth Sjöblom

Hundar är glädjespridande personligheter


Som alla hundägare vet så blir man ju inte helt o-road av vad ens fyrbenta vän(ner) hittar på. De påverkar smilbanden uppåt hela dagarna!

Rottisen Gunvald föredrar – sedan alltid – att först dricka upp lilla Viljas vatten i de låga och mindre vattenskålarna. Även om jag fyllt både stor och liten skål med nytt vatten samtidigt och försökt ta mindre och mindre skålar till den lillas vatten.

Måste här visa Viljas minsta ”vattenskål” som är hälften så bred i diameter, jämfört med Gunvalds tunga. En liten japansk tekopp! Den tömde han direkt, men utan att ens välta den denna gången.

Så det upptar en del engagemang för att se till att också Vilja alltid har färskt vatten tillgängligt..

skålar

Vilja morrar i leken och Gunvald hakar på – film


Hundarna hetsar upp varandra – de vet när det är lek på G.

DSC_0027

Vilja vakar över världen från sin tron


Vilja tycker det är jätteintressant att sitta på sin kudde och titta ut genom fönstret när jag sitter vid köksbordet.

Nu mamma så lovar jag att du kan lita på mig.

Nu mamma så lovar jag att du kan lita på mig.

Nu verkar det hända något, måste spana..

Nu verkar det hända något, måste spana in..

Kan lika väl städa köksbordet med mina svansviftningar. Grannhundarna - eller min kattkompis i sikte!

Kan lika väl städa köksbordet med mina svansviftningar. Grannhundar eller kattkompis i sikte!

Ni sitter väl kvar - annars är det inte roligt!

Någon sitter väl kvar här – annars är det inte roligt!

— ❤ —

Vi gillar också att läsa DOG NEWS - med hundnyheter på svenska varje dag

Vi gillar också att läsa DOG NEWS hundnyheter på svenska varje dag

Klumpig kärlek från en rottweiler


G kökVår rottweiler Gunvald Larsson kan verka burdus eller rent av injaga fruktan hos okända?

Har som han ska, sitt rastypiska, för hanarna, högljudda ”pratande” – som kan misstolkas som morrningar.

Gunvald kan bete sig fysiskt klumpigt ibland. Han kan bli misstolkad både för sina genuina rottispersonlighet och stora kropps skull.

Men han försöker.  Vägrar hoppa upp i dubbelsängen om vi inte tänt en sänglampa så han kan se var lilla Vilja ligger. Han är jätterädd för att trampa på henne så hon skadas, så liten som hon är. Han har förstått det. Den store rottweilern kan burdust gosa med mig så vi lekkämpar med våra halsar och huvuden om att hamna överst. Sedan kan jag ibland, med den svagare halsen avslappnat vila mitt huvud på hans hals. Seth har lett mig varsamt framåt så att jag aldrig har trängt mig på Gunvald. Men när han väl släpper in helt nära – så WOOOW!

Hundens integritet måste få avgöra när och till vem han sänker sin gard inför. Kanske är det för att jag ihop med vår starka känslomässiga relation ända alltid håller mitt huvud bortvänt från direktkontakt med hans ansikte för att inte inkräkta direkt? Han accepterar många intrång i hans sfär från familjen. Men det blir bara vidare samspel utefter Gunvalds villor.

Ibland kör han upp sin nos och gnager mig lite på näsan! Men snutta på örsnibben gör han bara med Seth här hemma. Jag tror att jag kanske har nått höjdpunkten av vad jag kan komma till vad gäller Gunvalds ömhetsbevis? Men å andra sidan var det för drygt ett år sedan enbart Seth som kunde dra Gunvald till sig till i en kram. Jag också får lov till det nu, men släpper direkt jag känner att han håller emot.

En hund med så mycket integritet måste man kunna förstå och respektera för vem han är för att vinna hans kärlek. Men en stund senare efter han kanske har nekat mig att dra honom till mig, så kommer han ändå rullande mot mig och lägger sig i sked eller slänger upp en stor tass på mig. På sina villkor. Respekt! Det känns mycket värt med den äkta förtroendefulla relationen.

På mornarna när vi alla vaknar till blir det ett närmast hysteriskt glatt pusskalas. Vilja på 3,5 kilo hoppar gärna upp på någon av oss då, eftersom Gunvald tar stor plats när han kryper uppåt till våra ansikten. Båda viftar på svansarna som helt galna. Vi blir avtvättade i ansiktena och Vilja nosar och pussar på Gunvald och vice versa. Sedan när de är nere på golvet så ställer hon sig ofta på bakbenen och kramar om sin storebrors stora mule..

Gunvald är så mild. Trots att både hans föräldrar och fyra far/morföräldrar var skarpa tjänstehundar. Men Gunvald har också fostrats tålmodigt lugnt med kunskap och väl avvägd bestämdhet från Seth. Särskilt en rottishanes öde avgörs under dess tonår, då de utmanar och beter sig så illa de kan för att försöka ta över. Gunvald är positivt präglad på att vara en gosunge, om än med bibehållen skärpa.

Gunvald är aldrig fjärran från bus. Alltså känslig för stämningar som hans gener säger och går igång bara man tittar på honom när han redan är på G, eller börjat leka med honom lite hårdare. När 55 kilo+ av Gunvald busar och rusar omkring hemma så sticker Vilja in under bordet p.g.a Gunvalds storlek, eller så hoppar upp på oss i soffan och skäller för att hon vill deltaga. Men det ju inte går rent fysiskt. De har hittat sitt eget system.

Har också imponerats av när Gunvald hoppar upp och leker att han ska ta min hand när jag har den höjd – men han vet som med en matematiskt beräkning på universitetsnivå i vilken millisekund han ska öppna munnen och släppa igen för att inte skada mig när tyngdkraften drar ner honom till marken igen. Gunvald kan fritt springande i rastgården i full galopp rusar rakt mot mig – och lurar mig så bra och han bara ett par decimeter från mig hoppar förbi mig med lätthet. Hans lek innefattar också alltid mycket ”prat” eller lekmorrningar och att utmana, med en glimt i ögonvrån, för han älskar att försöka skrämmas lite. 

Självklart kan eller ska inte alla försöka vara med om detta. Det har tagit år från när jag träffade Gunvald första gången för att så vinna hans stora förtroende, som jag har idag. Jag har lärt mig från den bästa att respektera och förstå Gunvalds sinne och gränser eftersom Gunvald är född rottweiler. Man kan inte låtsas att han är någon annan.

Tillbaka får jag uppleva något som inte är allmängods. Ett milt Gunvaldgnag på näsan toppar nog välsignelselistan eller när han lägger sig med huvudet bredvid mig på min kudde. Jag förstår verkligen vilken stor ynnest det är. Men sedan somnar vi.

/Med vänlig hälsning matte Victoria

Relaterade inlägg:

Kärlek mellan vår stora och lilla filmklipp
Missförstå inte vår hund

Att plötsligt bli rottismatte

Rottweiler ingen förstagångshund
Rottweiler en harmonisk, trogen men misstolkad ras