Tag Archives: vildmarksliv

Alfred är hos oss även efter 45 år


Alfred ligger i hemmet ihop med oss, till slut.

Seth arbetade varje dag hårt innan och efter skoldagarna med djuren i ladugården. Tog hand om dem med mockning och foder och lekte med dem – dresserade grisar, försökte rida på tjurkalvar. 

Alfred som han hette – och fortfarande får heta är tjurkalven som gavs till en tolvårig Seth. Att skänkas en kalv som skulle gå till slakt efter ett år! Men vad fanns det att sätta emot?

Jag, storstadsmänniskan Victoria kan inte ens föreställa mig det. Få ett djur, ha en nära kontakt, dressera – och tjurkillen sedan bara iskallt skickas till slakt?

Nära djuren och naturen från min uppväxt – Seths egen berättelse.

Tjurkalven Alfreds skinn är idag slitet, men känns och är kärt för oss i familjen.

Seth på sin gamle Alfreds skinnTvättade faktiskt huden i tvättmaskinen, på milt program. Med såpa och neutralt hårbalsam som sköljning. Det ska man inte göra hur många gånger som helst. Men, det har ju gått 45 år! 

Alfreds skinn ligger idag över Gunvalds liggplats i vardagsrummet. När jag la ut det – så kommer Gunvald – precis som alltid, när jag ska lägga ut en matta eller kasta över överkastet på sängen – och lägger sig mitt på – innan jag gjort klart.

Men – så här. Ändå lite vackert, efter tidens gång..

/Med vänlig hälsning Victoria, hundcoachen Seth Sjöbloms egen observatör

Seths kamp för naturhållbar vildmarksturism


Älskar man naturen och djuren så är det svårt att leva där utan att med alla medel försöka vårda vår moder natur.

Seth Sjöblom satt tre år som ordföranden i den ideella föreningen ”Fululufjällsringen” i ett samarbete mellan Älvdalens kommun, Malungs kommun och Trysils kommun i Norge, för att för att utveckla naturturismen i området på ett naturvänligt sätt.

Detta i samarbete med Länsstyrelsen och Världsnaturfonden/WWF för en miljöhållbar naturturism i skog och natur. Seth var då mycket ute och höll föredrag omkring detta.

Seth Sjöblom och dåvarande partnern Birgitta Jonsson, Idre, drev sitt fjällturismföretag med islandshästar och 75 draghundar så miljövänligt som möjligt och belönades tre år i rad med diplom från Naturens Bästa för sina hållbara miljösatsningar i Ekodiplomerad vildmarksturismverksamhet.

Från Dalarnas Tidning 2004: Skogsvårdsstyrelsen, Älvdalens Utbildningscentrum och projektet ”Entreprenörsskap i finnmarken och skogslandet”. En hel dag ägnas åt seminarium om skogens framtid med bland andra Seth Sjöblom med ett äventyrsföretag med hundar och hästar och äventyraren Bobbo Nordenskiöld.

Artikeltext:
På tisdag drar folk som är intresserade av framtiden i skogen in på Hotell Älvdalen. Från tidig morgon till sen kväll ska det föredras och diskuteras om olika möjligheter att skapa alternativa jobb med naturen och skogen som utgångspunkt.
D
et är Skogsvårdsstyrelsen, Älvdalens Utbildningscentrum och projektet ”Entreprenörsskap i finnmarken och skogslandet” som har laddat upp ordentligt.
Dagskiftet är reserverat för ett seminarium med rubriken: Skogen som inkomstkälla. Det blir föreläsningar till sena eftermiddagen. Bland föreläsarna märks generaldirektören för Skogsvårdsstyrelsen, Göran Enander, som pratar på temat: ”skogen, till nytta för alla.”
Lennart Swahn, som driver företaget Naturkraft, och Seth Sjöblom, som driver ett äventyrsföretag med hundar och hästar, är två andra föredragshållare. Dessutom kommer den vida kände äventyraren Bobo Nordenskiöld berätta om en del av sina resor.
Förutom detta blir det också seminarier och diskussioner till långt in på eftermiddagen. På kvällen blir det sedan en föreläsning om byautveckling, också den på Hotell Älvdalen. Det är Lennart Swan som berättar om sitt företag Naturkraft AB. Det blir också diskussioner på temat ”Vad krävs för att utveckla en bygd” och ”Vilka är de goda exemplen?””

Bobbo Nordenskiölds hemsida

benny-jonsson-idre

Seth överlevnadskonsult inför expedition med extrema väder


piazzafilm1Anlitades som extern konsult för min erfarenhet av att överleva i extrema väder och köldförhållanden i vildmarken, inför ”Expedition Siberia 2004”. Äventyrarna själva behövde känna på lite olika alternativ innan sin Sibirienexpedition.  Skulle de ha hundspann  eller inte? /Seth

Utvärderingarna skedde från vår turismverksamhet med slädhundar i Särnafjällen, nära Idre. Vi kunde erbjuda vildmarksövernattningar i tältkåta och lära ut vad som krävs av en ständigt, med sig själv och andra människor inräknade med många draghundar att hålla vid maximal hälsa – varje dag. Sen koncentrerade vi oss på att bara bo och överleva i kyla utan hundar. Att färdas med många hundar i arktiska förhållanden kräver mycket energi och skötsel av dig själv.

Processen dokumenterades av dokumentärfilmarna på Piazzafilm.

Äventyrarna som vid den tiden var gifta, Titti Stranberg och Mikael Strandberg planerade sin expedition på en 350 mil lång färd under ett år med kanot och på skidor längs floden Kolyma i Sibirien, Ryssland.

Så under några dagar testade vi på för att de skulle få en försmak av vad som skulle komma att krävas vid de olika varianterna i den kommande Sibirienexpeditionen. Men det skulle hamna på minus för dem med hundar att sköta om också.

piazzafilmb

Titti Strandberg tvingades tyvärr att avbryta sin medverkan i expeditionen p.g.a hälsoproblem. En järnlady och god vän !     

Men expeditionen: Tio månader med kanot och skidor genom världens kallaste bebodda område genomfördes av Mikael Strandberg och Johan Ivarsson.

Foto tillhör äventyraren Johan Ivarsson: Första dagen på vinterturen med en temperatur på ca 30 - Celisius

Fotot tillhör äventyraren Johan Ivarsson: Första dagen på vinterturen med en temperatur på ca 30 – Celisius

När det karga äventyrandet blir mycket varmt! Foto: Johan Ivarsson

När det karga äventyrandet blir mycket varmt! Foto: Johan Ivarsson

 Titti var med hela vägen, trots att hon tvingades stanna hemma av sjukdom. 

 

/Med vänlig hälsning Seth Sjöblom

Vilmarksmannen och hans potatisar


Seth är ingen machosnubbe. Men han är allt en vildmarksman som bara älskat utmaningarna och redan innan skäggväxten kastat sig ut i skogen med hundar hemifrån som sällskap under en gran. I naturen kan man lära sig vad man kan förvänta sig och rusta sig för överlevnad där, och det har Seth gjort och överlevt.

Allt möjligt i naturen har han ätit, efter tillgång och årstid. Och fått utsvultna överlevnadskursdeltagare att smaska larver som han visat dem under trädens bark – som ändå inte smakade så illa efter några dagar på bar mage. Hans överlevnadskurser har utmanat många ”tuffingar” till att förstå att naturen kan bestämma ens öde: ”Lär känna naturen eller gå under inför den.”  

Orm – Seth kan ge er utsökta recept och bra tillagningssätt, som att göra en fin inbäddning i björkbark med örter och annat smakrikt från naturen. Eller hur kokar man egentligen ägg i en plastpåse? Seth är allt lite rolig. Hans förmåga att underhålla samtidigt som han har koll under sina kurser och vildmarksfärder har uppskattats. Kan ni gissa på äggknepet utan att googla? 😉

Med allt detta i bakhuvudet så skrattar jag nästan på mig av en sak.

Vad är det som är så knäppt motsägande med allt detta sammantaget då?

Jo – att Seth trots orm och råa larver ändå inte vill äta oskalade potatisar. 

potatis

-För det lärde hans farmor Ida honom, hon var kokerska. Den käraste Seth vet från sin barndom. Jag respekterar det, men slänger oftast i oskalade potatisar i kastrullen för att resten kan man lösa sen. Är jag riktigt högtidlig så skalar jag.

-Med vänlig hälsning från V, Seths oskala(n)de bloggredaktör

Bästa av och om Seth – uppdateringsdags


Här finns några av de bästa inläggen av och om Seth ihopsamlade 2014 – som också berättar mer om hans vildmarksliv.

Sånt där som att vakna upp i en bivack i snöstorm med 10 oerfarna slädhundsturister från världen om och 60-70 hundar att ansvara för, hålla vid god hälsa men samtidigt lyfta de utmattade turisterna och ge en positiv stärkande livspplevelse som de kan bära med sig hela livet. Läs den berättelsen jag just länkade till – den är verkligen speciell..

Men nu har över två år gått på bloggen. Behöver uppdatera bästa-listan, en ”short-cut” för att beskriva ”vad det handlar om” här. Men det har blivit 500 nya blogginlägg att gå igenom mellan 2014 och nu till ett sprillans fräscht inlägg. Hjälp!!

Men tack och lov för statistik! Återkommer när jag har en räknardag. Tillsvidare emottages tacksamt tips på Era personliga favoritinlägg! Statistik säger inte så mycket om känslor..

Hundmannen tar sig ett snack

Hundmannen tar sig ett snack på fjället

-Med vänlig hälsning bloggredaktören

Seth hundtrollade framför mina ögon!


I julas ”hundtrollade” Seth rätt framför mina ögon! Jag hamnade som i lätt chock och blev skrattig efteråt, för det kändes som något som hänt mitt emellan verklighet och saga?

Vi satt sent på julaftonskvällen och pratade engagerat om dagen och allt annat. Inte högljutt men i ett väldigt ”tätt” uppslukade samtal för oss båda. Vår rottweiler Gunvald Larsson märkte av stämningen och reagerade från sin sida – med att det nog kunde bli lite lektajm av, när stämningen kändes lite som ”högt i tak”.

Gunvald satte sig bredvid och uppmanade, främst mig med sin mest busiga blick, upphetsad, skällde till lite och vankade omkring för att sedan skälla igen. Jag kunde varken titta bort eller på honom eller lyckades säga till honom så han lugnade sig. Han brukar annars sova vid den tiden, innan midnatt.

CrocDundee trickJag ville fortsätta prata i ro och sa till Seth; ”att han skulle kontrollera sin hund”. Frågade något irriterad; ”om han sett hur Crocodile Dundee gjorde med vattenbuffeln i filmen?”. Scenen då Dundee gick fram med handen, fingrarna formade till två horn – och i princip sövde den stora buffeln med hypnos.

Och ibland fungerar provokationer.. 

Seth suckade och plirade mot mig. Sedan tittade han på upphetsade Gunvald och gjorde samma tecken med handen som den autraliske vildmarksmannen i filmen – över Gunvald och sänkte ner handen tills Gunvald lade sig ner. Han inte bara lade sig ner. Han tvärsomnade på stört. Sen låg han och sov djupt och lugnt utan att röra på sig tills vi hade pratat klart. När Seth gick in i vardagsrummet följde Gunvald efter och lade sig i soffan och fortsatte sova.

tricket 1

 

Seth bara skrattar och tycker det är underhållande att göra tecknet precis som filmkaraktären. Det bara kryddar lite, för handen räcker. Han har kunnat det länge – och det handlar bara om energier.

Ska filma det någon gång – det skedde så spontant att jag bara kunde ta ett foto efteråt. Vi är mer för att vara närvarade i alla härliga upplevelser än att främst dokumentera för senare. Vill känna nuet.

Mvh Victoria, redaktör Seth Sjöbloms hundblogg

Hundar som krafsar på fönstret


Från norra Dalarna och uppåt kan det falla en hel del snö, ibland uppåt två meter. Så att man får gå ut och skotta fram fönstrena för att få in lite ljus i huset.

Har man hundgårdar så är ju snönivån lika hög där, kanske uppblåst i ett hörn, och hundarna kan hoppa ut. Seth och hans sambo i Särna kunde bara se på när en rävhona med sina ungar lockade med en av hundgårdarnas valpar som hoppade över och stack iväg med rävfamiljen. Efter två dagar var han tillbaka.

Ibland när det var så mycket snö så stod plötsligt ett gäng av Seths och hans dåvarande sambo Gittans ”förrymda” draghundar utanför huset. Hundarna fick självklart strömma in – och det var inte så omysigt. 

Det händer nog alla som har hundgårdar norröver och snön blåser på. Att ens hundarna plötsligt står glada och ivriga utanför och krafsar på köksfönstret. En av tjusningarna med att leva så nära sina hundar ihop med naturens nyck. 

När snön stod hög hoppade hundarna över hundgårdarnas stängsel utan svårighet. Foto på Seth Sjöblom kl.05 i förberedelse inför dagen.

När snön stod hög hoppade hundarna över hundgårdarnas stängsel utan svårighet. Foto på Seth Sjöblom kl.05 i förberedelse inför dagen.

Som en ”norrlandsynnest” då man bara kan leva som det är? Något bara andra kan önska om att få uppleva, de här speciella med villkoren inte många utifrån kan sätta sig in i. 

Seths liv ute i ingenstans i vildmarken – som gav honom allt.

Mer om: Vildmarksliv