Etikettarkiv: varg

Vargexperten Runar C. Næss förmedlar ett budskap


Den norske vargexperten Runar C. Næss analyserar här helhetsbilden av incidenten där en djurskötare på Kolmården blev dödad av vargar och vill skicka ett budskap om Vad hände i Kolmården?

Delar från Runar C. Næss text, översatt:
”Alla djurparker har beredskapsplaner och förteckningar över deras farliga djur. Vargar var inte uppsatta på denna listan på Kolmårdens djurpark.
Om något hantering-misstag med vargar kan sägas vara ”mer dödlig” än en annan, är det faktum att djurskötarna instruerades att fysiskt straffa och slåss med vargar och ”aldrig förlora en utmaning eller slåss med en varg”. Det sades att det skulle leda till att djurskötare att förlora sin ”Alpha-status” med vargar och hon inte skulle kunna kontrollera dem längre (dvs hon skulle förlora sitt jobb).

På grund av den väldokumenterade incident i 2011 [i originaltexten på länken] är det säkert att anta att offret den 17 juni 2012 slogs tillbaka, precis som hennes utbildning dikterat – istället för att vara passiv och gå till reträtt, då hon blev utmanad eller attackeras av precis samma vargar.

Men vargarna var ett år äldre och förhållandet mellan vargar och djurskötare hade försämrats ytterligare. Skötaren fick förmodligen en mycket liten varning och väldigt lite tid på sig att reagera på den första vargattacken. Även om porten var bara fyra meter bakom, så nådde hon den aldrig, eller flydde inte främst.

Obduktion och polisundersökning tyder på att döden kom snabbt, men hennes kropp hittades inte förrän ungefär två timmar senare. Även om vargarna uppvisade rovdjursbeteende, som bevakning  där kroppen hittades, så var attacken helt klart ett resultat av en ömsesidigt social aggression och inte jakt.

Denna dödsolycka är verkligen ”The Perfect Storm” – [en händelse där en sällsynt kombination av omständigheter kommer att förvärra en situation drastiskt] av fångenskap vargförvaltning, där många av de misstag som kan göras, alla samlas vid samma tidpunkt och plats.

Fallet kommer att gå till rättegång i den svenska domstolen detta år (2016). Kolmårdens djurpark har belastats med vårdslöshet för att ha orsakat död av en anställd. Chefzoologen vid tiden har belastats med detsamma.

Att djurparken var ansvarig för döden av denna 30-åriga djurskötare är obestridligt i mitt sinne, men ”Ansvarig” är upp till domstolen att avgöra. Det är ganska egalt, eftersom domarna inte förändrar det som skett och sätter troligen bara ett litet avtryck för framtiden. 

Min avsikt är att så många djurskötare och djurpersonal som möjligt kan lära av denna olycka. Lär och förstå vad som gick fel och varför. Det hade inget att göra med vargar och allt att göra med människor och pengar. Det hade absolut ingenting att göra med den unga djurskötare (R.I.P.).” Runar C. Næss

Jakt och Jägare: ”Enligt Runar Næss ledde djurparkens arbetsmetoder till att det bara var en tidsfråga innan det skulle inträffa en attack. Bland annat har djurskötarna använt fel metoder i hanteringen av vargarna, en metod som bygger på dominans.
– Man tar i dem och lägger ned dem. Något skulle hända och i och med att man gick in ensam. Det var det bara en tidsfråga. Vargarna har varit rädda för personalen. Det är en farlig illusion att man ska dominera vargen. Det är helt, helt fel, säger han i utredningen.
Att personal dessutom var själva med vargarna kallar Runar Næss för ”en fatal säkerhetsrisk”.”

Mådde inte bra
Det framgår av utredningen att den 30-åriga djurskötaren kände sig hängig den dagen som hon attackerades. Hon hade klagat på huvudvärk och yrsel under några dagar, men gick ändå in ensam.

– Att NN (den 30-åriga kvinnan reds anm) inte haft några tidigare problem tyder på att det inte var någon personlig konflikt, men är väldigt subjektivt. Hon representerade personalen och är liten och sårbar, hon har lite huvudvärk… och det är den dagen, säger Runar Næss i utredningen.

Förvåning över attacken
Andra i personalen har i utredningen uttryckt att de är förvånade att det just var den 30-åriga kvinnan som attackerades. Hon hade den bästa kontakten med vargarna och hade även haft dem hemma och matat dem med nappflaska.
Enligt Runar Næss kan det tvärtom vara en anledning till att det var hon som attackerades.

Dödsfallet var en svart dag för de efterlevande och för vargarna, som hon älskade

Dödsfallet var en svart dag för de efterlevande och för vargarna, som hon älskade

Kolmården mörkade föregående vargincidenter
-2009 fick en gäst sy 11 stygn
-2011 blev en personal hotfullt bemött, backar mot ett träd och jagas ut ur varghägnet
-april 2o12, två månader innan djurskötaren dödas, blev en gäst biten och syddes med 17 stygn i benet

Men inga rutiner ändrades. ”Jag förstår i efterhand att det kan uppfattas som bagatelliserande och ­nonchalant, säger Mats Höggren, zoologisk chef.
– Efter de här incidenterna vet jag att vi gjorde ­noggranna bedömningar och analyser av vad som ­inträffat. Åtgärden blev att vi skulle vara mer uppmärksamma och notera avvikande beteenden hos just de här individerna, säger han.”

Fotnot:
Vi såg att Seths inlägg: Vargattacken i Kolmården samt om dominansnågot sätt ”taggats” – vilket brukar betyda länkat till, så vi sökte upp ”sidanteckningen” av Runar C. Næss – publicerad på facebooksidan Animal Zoolution ”Dedicated to animal welfare – education & conservation.”.
Den verkar svår att dela vidare – men ni kan dela vårt blogginlägg.

Kolmårdens zoologiske chef hålls ansvarig


Domen efter vargattacken i Kolmården föll igår 2016-12-21.

tingsratten

Citerar delar ur Tingsrättens dom:

”Kolmårdens djurpark och zoologiske chefen Mats Höggren döms till ansvar för dödsolyckan med vargar 2012.

-Tingsrätten bedömer att det generellt förelegat betydande brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet i Kolmårdens Djurpark. Vad gäller Mats Höggrens ansvarsområde anser tingsrätten att det också har funnits en rad allvarliga brister[..].
-Tingsrätten gör bedömningen att dessa brister har inneburit att Mats Höggren av oaktsamhet har åsidosatt vad som ålegat honom enligt arbetsmiljölagen för att förebygga ohälsa och olycksfall.
– Den allvarligaste bristen vad gäller arbetsmiljön har varit att vargguiderna tillåtits arbeta ensamma inne hos vargarna, och dessutom utan möjlighet att med t.ex. ett larm kalla på hjälp vid en nödsituation.
-Tingsrätten gör bedömningen att dessa brister har inneburit att Mats Höggren av oaktsamhet har åsidosatt vad som ålegat honom enligt arbetsmiljölagen för att förebygga ohälsa och olycksfall.
-Tingsrätten finner att olyckan med mycket hög grad av sannolikhet hade kunnat förhindras om den förolyckade] inte arbetat ensam i varghägnet och att det därmed förelegat ett sådant orsakssamband.
-Tingsrätten finner att Mats Höggren ska dömas för arbetsmiljöbrott innefattande vållande till annans död, grovt brott. Vid bestämmandet av påföljd tar tingsrätten hänsyn till att det gått mer än fyra år sedan brottet begicks och påföljden kan därför stanna vid villkorlig dom i förening med dagsböter.
-Tingsrätten finner även att brottet har begåtts i näringsverksamhet hos Kolmårdens Djurpark av en person i ledande ställning och att bolaget inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Kolmårdens Djurpark ska därför åläggas företagsbot som bestäms till 3,5 miljoner kr.

Offrets syskon har begärt skadestånd av Mats Höggren och Kolmårdens Djurpark. Tingsrätten anser att [offrets syster] i skadeståndslagens mening har haft en särskilt nära relation till sin syster och att hon därför har rätt till det skadestånd hon har begärt. Mats Höggren och djurparken ska betala skadeståndet tillsammans.

Däremot anser tingsrätten att det inte har framkommit att [offrets] bröder har haft en tillräckligt nära relation med henne för att de ska kunna få skadestånd.”

Dödsoffrets familj inte vill att namnet sprids omkring
– vilket vi ska visa full respekt för.

I eftertankens kranka blekhet.
Vår sympati går till den sörjande familjen!

/Med vänlig hälsning Seth och Victoria

Uppdaterat: Varghybrider – kontra tillåtna Wolfdogs


Med anledning av den aktuella Aftonbladetnyheten om en hund, som sägs ha varggener och slitit sig i ett bostadsområde och bitit, eller enligt ägaren lekfullt nafsat – men oavsett – skrämt lekande barn, så passar det bra att ta upp mer kring blandningar hund och varg.

Jag ångrar inte mitt första inlägg om varghybrider trots felaktigheter som jag fått påtalade, som att jag blandade ihop varghybrider med godkända Wolfdogs! En diskussion på DogNews tog fart med mycket matnyttig information. Tyvärr fick DogNews ta bort inlägget p.g.a rådande omständigheter.
/Med vänlig hälsning Victoria Qvarnström

Wolfdogs är domesticerade hundar under kontrollerad avel och med varganfadern/ anmodern längre tillbaka, minst 5:te generationen. Saarloos Wolfdog och Tjeckisk varghund – Ceskoslovensky Vlak är två exempel på Wolfdogs – och godkända hos Svenska Kennel Klubben/SKK samt FCI. Registrering hos Jordbruksverket och SKK går jag inte närmare in på, men information finns på nätet. Även om andra Wolfdogs.

Varghybrider är något annat. De har större andel varggener i sig som i 1:a till 4:de led bakåt. De klassas dels som rovdjur, vilka privatpersoner förstås inte får hålla fångna – och de är dessutom förbjudna i Sverige.

Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (2004:16 L80)
”Hybrider: avkomma i första t.o.m. fjärde generationen efter korsning
mellan vild art och tamhund eller tamkatt”..

”Djuren måste vara födda och uppfödda i fångenskap för att få hållas som sällskapsdjur. Du får inte hålla individer som fångats i det vilda.” Jordbruksverket

FOTNOT: Har tagit till mig och kollat upp ovanstående, men undrar över det jag läste också innan första publiceringen och då tog in. Varför använder Jordbruksverket ”omoderna”(?) – eller förvirrande uttryck? Eller är allt upp-och ner? Hur ska man förstå? Förklaringar emottages gärna, till detta på länken ovan!
Vissa vilddjurshybrider kan vara tillåtna. Det förekommer avelsarbete för att skapa nya raser av vilddjurshybrider. Exempel på sådana är varghybriderna Saarlos Wolfhund och Tjeckisk varghund.”

Inga varghybrider i Sveriges natur

SLU rapporterar att det inte visat sig finnas svenska vilda varghybrider avlade mellan varg och hund, enligt Jordbruksverkets definition. Insamlad DNA från drygt 1200 (varg-)individer sedan 1983 motsäger, med stort forskningsunderlag att vi har några varghybrider.

Däremot har det i våra grannländer påträffats vilda varghybrider som inte är välkomna i faunan utan avlivats. Rapporter därifrån är tyvärr lätta att tolka som att hotet redan finns i Sveriges natur. Faran med varghybrider är att korsningarna kan försvaga vargstammen. Dessutom kan inslaget av hund i en vild varg ställa till problem och konfrontationer, som med mindre skygghet för människor söker sig närmare samhällen.

Vargar har av människor i vildmarken observerats men utan DNA-undersökning antagits vara varghybrider, om de haft ett mindre vargtypiskt beteende, eller skilt sig i utseende från typiska renrasiga vargar. Även den utplanterade varghonan har ifrågasatts som renrasig på grund av hennes rödaktiga päls? I en jakttidning sägs också varghonan endast vara gentestad i två generationer bakåt? Vill ändå ta med detta, utan att själv ha hittat någon källa. Men på faktamässigt vis är den informationen självklart välkommen, om den finns.

Vargdebatten är från olika läger infekterad och – minst sagt – laddad

Med vänlig hälsning Victoria Qvarnström, bloggredaktör som författar de flesta inlägg som inte handlar om fallbeskrivningar från Seths hundrehabiliteringar och dylikt.

Fullt upp på fjället.


Det har inte hunnits med att fota Gunvald i sin nya semestermiljö med ”gammelmatte” Gittan. Men hon har berättat att Gunvald hunnit med att ”leka med hästarna i hagen” eftersom han får springa lös på ägorna. Nåja, det kommer han att sluta med när matte Gittan bestämmer.

Han ligger iaf annars tryggt och myser med Gittan och har hittat sin egen fårfäll att ligga på. Han känner sig mer hemma nu och avvaktar inte längre så mycket för att kolla in läget med hundar och människor.

Det har varit lite stressigt för alla däruppe de senaste dagarna. Igår förmiddag gick en varg gick in i renflocken och bet ihjäl åtta renkalvar och två vajor – renhonor. Vet inte hur illa åtgångna de blev, om rendjuren led länge innan eller dog direkt?

Länsstyrelsen sköt vargen. Tråkigt för alla parter. Men den här situationen handlade inte om ett enstaka byte för vargen för att skaffa mat för överlevnad.

Hoppas det blir lugnare framöver och vi får fler rapporter med foton på Gunvald.

Äldre varg-hundteorier som idag fått mer vetenskapligt stöd.


Intressant att läsa gamla artiklar med teorier om vargens utveckling till hund – och de uppföljande artiklarna efter flera års forskning.

Forskning & Framsteg skrev 2003:
”Enligt en gammal teori tog människor vargvalpar för att ha till jakt och till sällskap. Men vargar har ett temperament som gör att de inte går att tämja som hundar, hävdar den amerikanske beteendeekologen Raymond Coppinger. Han tror snarare att vargar tidigt lärde sig att ta reda på rester från stenåldersmänniskornas jakt.”

Intressant att den svenska genstudie som publicerades idag 2012-01-25 stödjer Raymond Coppingers tidiga teori. Spännande att se hur teorier finner mer vetenskapligt stöd efter 10 års forskning. 

wolf to dog

En annan teori från den gamla artikeln i Forskning & Framsteg har visat sig stämma nu när åren gått: 
”Hunden är förmodligen det djur som människan har förändrat allra mest genom avel. Tänk bara hur olika hundar kan se ut. Med hundens arvsmassa kartlagd får vi facit i hand när det gäller sambanden mellan generna och olika rasers egenskaper, säger Peter Savolainen.” /2003

Peter Savolainen återkommer nio år senare i Forskning & Framsteg, som 2012-01-31 skriver i artikeln Den tama genen: ”Vissa av de gener som kontrollerar tamhet är sammanlänkade med gener som bestämmer utseendet, säger Peter Savolainen, som är docent i genetik vid Science for life laboratory, Kungliga tekniska högskolan.”

Intresserade av andra relaterade inlägg på bloggen? Var så goda:
Tamhunden – forskning om rävar och vargar.
Gatuhundar i storstaden Moskva.

Varg blev hund av matrester med kolhydrater.


Svt skriver att svenska forskare idag publicerar en ny stor genetisk analys av ett 40-tal hundarter och vargar – Så blev hunden människans bästa vän. Slutsatserna genkartläggningen pekar i en riktning, nämligen att det verkar ha varit kolhydraterna som var nyckeln: ”För att förstå vilka genetiska förändringar som var avgörande när vilda vargar blev tama hundar så har genetiker vid Uppsala universitet kartlagt och jämfört genuppsättningen hos dagens tamhundar och hos varg. Och när de jämför generna är det två områden i arvsmassan som skiljer sig mest. Det ena har med hjärnan att göra och det andra magen. Att hjärnans utveckling ser annorlunda ut kan troligen förklara skillnader i hundars och vargars beteende.

DogAtTableNär det gäller magen så handlar det alltså om att hundar klarar av att äta och tillgodose sig näringen i mat som är rik på stärkelse, som tex frukt och frön. Detta till skillnad från vargar som har en matsmältning som är mer inriktad på enbart kött.

Det här förklarar uppsalaforskarna med att urhundarna antagligen gick och letade upp matrester i människornas sophögar, (sophögar) som blev allt mer vanliga allteftersom människan blev mer bofast.”

Tiggande hundar vid matbordet som får sig en munsbit då och då – kan alltså vara ursprunget till att vi idag har tamhundar.

DOGTABLESCRAP
Maten är det viktigaste för en hund, så det är naturligt att den är väldigt uppmärksam när det är mat med i bilden. Men det är viktigt ur fostringssynpunkt att tänka på att en hund som kommer och kräver mat av dig inte bör får det. Bordsmatar man en hund när den uppmanar till det så sätter man rangordningen ur balans då en flockledare är den som äger maten och bestämmer när den skall serveras.

Vill man ge sin hund en godbit är det bättre att göra det som belöning exempelvis vid träning – så att munsbiten har ett syfte som gör er båda gott.

Vi kan iaf tacka stenåldersmänniskorna och deras hushållsavfall för att vi har våra hundar idag!

Tamhunden – forskning om rävar och vargar.


Hur kom tamhunden till? Vid forskning i avel med vilda rävar har det setts ett samband mellan urval pga av beteende som både resulterat i mer hundlikt beteende – men även i ett mer hundlikt utseende.

Forskning & Framsteg skriver angående rävforskningen att vissa av de gener som kontrollerar tamhet är sammanlänkade med gener som bestämmer utseendet, enligt Peter Savolainen, som är docent i genetik vid Science for life laboratory vid Kungliga tekniska högskolan.

Peter Savolainen har också i en svensk-finsk DNA-studie påvisat att vissa svenska hundar har korsats med vargar då vissa raser har hög andel varg-DNA. Det är i dagens lapphundar, gråhundar och jämthundar som man ser att varginblandningen har förekommit hos deras gemensamma förfäder för 500 – 3 000 år sedan. Medan vissa andra till utseendet varglika hundar som siberian huskey och laika enligt DNA-studierna överraskande nog inte verkar ha varggener i sig. Savolainen har också deltagit i DNA-forskning som påvisat att vargar först domesticerades i sydostasien till att bli hundar.

Experiment med att försöka göra vilda rävar tama gjordes i Ryssland då man domesticerade silverrävar, eftersom rävar är besläktade med vargar, en forskning som drevs i över 50 år lett av den ryska forskaren Dmitri Belyaev.

Man avlade på de minst aggressiva rävarna, valde ut de mest sociala, minst rädda, de oaggressiva och minst bitbenägna rävarna ur varje kull och valde ut dessa till avel och så vidare i nästa kull. Redan efter fyra generationer började rävarna att likna tamhundar mer – även i pälsens täckning och med ökad skallstorlek i förhållande till kroppen. De utseendemässiga förändringarna var kanske de mest överraskande och gav det bästa stödet för Belyaevs förutsägelser. Efter åtta-nio generationer hade avkomman hängande öron. En mycket högre andel av de avlade rävarna hade variationer på öronens utseende, korta eller lockigt svansar, utökade reproduktiva årstider, förändringar i päls färg och förändringar i formen på skallar, käkar och tänder.

Belyaev antog att urvalet av tecken på tamhet och inte aggression, resulterade i hormonella och neurokemiska förändringar i hjärnan. Man såg redan tidigt förändringar i binjurarna som producerar adrenalin som är relaterat till aggressioner. Man kan anta att adrenalin delar en biokemisk väg med melanin, som kontrollerar pigment produktion i päls. som ledde fram till synliga kroppsliga förändringar hos rävarna som blev mer lika hundar på ganska kort avel. Alltså att generna hänger ihop mellan beteende och utseenden när de framavlade rävvalparna naturligt för varje ny kull fick mindre och mindre av de hormoner som styr den vilda rävens aggressivitet och skygghet.

Rävarna i experimentet uppvisade också beteendeförändringar som att de var mer angelägna om att umgås med människor, kved för att väcka uppmärksamhet, och sniffade och slickade sina skötare. De viftade på svansen när de var nöjda eller upphetsade. Dessutom uppvisade de minskade känsloreaktioner för nya objekt eller situationer och blev snarare undersökande och nyfikna än rädda i okända situationer. Mer lika hundar totalt. Rävarna förlorade också sin rävlika myskdoft.

I Forskning och Framsteg beskriver Ann-Kristin Wentzel som efterforskat om den tama genen, att: [ ] kortbenta hundar, som till exempel taxar, har en extra kopia av en gen som kodar för ett tillväxthormon. Genkopian är placerad på fel ställe på kromosomen, vilket leder till att hormonbalansen som ska styra bentillväxten rubbas.

I artikeln förklaras också att nyare forskning visar att nästan alla hundraser har en mutation i närheten av en mänsklig gen då man blir översocial.

Att välja hund.


Alla hundar har sitt ursprung från vargen, men från olika typer av varg beroende på världsdel. Under årtusenden har sedan har alla olika hundraser avlats fram genom människors val av egenskaper eller utseende hos de hundar man valt att para.

Man kan knappt tro att en chihuahua och en grand danois är av samma djurart. Men att välja hund efter utseende kan vara ett stort misstag, alla valpar är söta. Man bör bilda sig en ingående uppfattning om de raser man är intresserad av. Att bläddra i hundböcker eller att söka på internet exempelvis hos Svenska kennelkubben och dess rasklubbar och rasstandarder som kan ge dig en vägledning om vilken typ av hund som passar dig. Överraskningar kan annars bli problematiska för både hund och ägare.

Exempelvis en liten söt och pigg jack russel skall man inte välja om man inte gillar att aktivera sin hund mycket. Man måste fundera på om man vill och kan tillgodose valda hundrasens speciella behov.

Tänk till på vad du skall ha din hund till och ta reda på fakta av kunniga inom den ras du är intresserad av.