Etikettarkiv: valp

Lilla Vilja sniffar av karteret.

Men oj, vad är det för hund?

Hmm, den luktar lite annorlunda faktiskt.

Den smyger efter.. Kanske man ska passa sig? Oj titta en fin blomma!

 De´ é mycke´ nu..

Men vem är den här store polaren då?

Det finns ändå ett problem. Vilja spanar alltid. Är lite distraherad liksom. Då är det lika bra att lägga av med rastningstankarna om den lilla magen..

Men det är så härligt att uppleva deras möten och lek!

/V

Vilja är tre månader nu. Lär sig pö om pö vad hon får och inte får och lär sig mer – så att vårt liv blir mer samkört och fungerar smidigare ihop. Hon kan vissa kommandon bättre, medan andra är på gång. Och hon lyder bäst när vi ser varandra, för annars verkar hon känna sig som osynlig. Som alla barn.

Hon får inte gå in i badrummet vilket är så frestande eftersom Gunvalds mat står i tvättavdelningen och doftar himmelskt. Det finns också skrymslen i badrummet – som under badkaret – där vi kan ha missat att ta bort något eventuellt skadligt som fallit ner. Men hon längtar dit så himla mycket.

Snälla?
Valpögonen växer sig tiofallt stora och bedjande.
Något som känns bekant?

Glömmer vi att stänga badrumsdörren så dras hon dit direkt, smiter in och sniffar runt. Men hon går ut direkt hon blivit påkommen och jag då säger gå ut. Får ibland visa med handen också, eftersom hon verkar låtsas att hon inte hört?

Då Vilja gått ut från badrummet eller innan jag ska gå in där och säger till henne att stanna så sitter hon för det mesta utanför och väntar troget. Belönar henne med när jag får ut med ett positivt braaa med Mimmi-piggrösten och kliar henne i nacken. Om jag hinner klia? Innan hon hoppar vidare i världen. Ofta framför mina fötter för att kolla om det händer något kul dit jag går.

Jag tränar henne på att inte ens sticka tassen in över badrumströskeln, eftersom det är en så synbar gräns.

Men ibland frestar det ju om matte inte är inom synhåll – eller har lagt ett litet löv på badrumsgolvet som lockbete.. Då kan en liten tass smyga sig in.

Men vår lilla ögontjänare kommer – precis som min dotter redan vet – att lära sig att mamma/matte ser och vet allt, nästan redan innan..

Krokus filijokus – nu med våren så är allt
ännu mer spännande för Vilja.

Som under det första barnaåret och allt är helt okänt och nytt – så är det en välsignad upplevelse att få följa en valps första upplevelser – av precis allt.

Inte nog med att det utomhus har luktat mer och mer intressat efter vinterns avslocknande – så verkar hon ofta överstimulerad när vi går ut. Glömmer att kissa för hon vill stå och sniffa i luften jättelänge.

Nu förändras naturen och små roliga saker tränger upp ur jorden. Lätt att förstå – när allt är för första gången för någon som föddes för 17 veckor sedan.

Krokus filijokus!! Nyfikna i en strut så tittar vårblommorna – och Vilja – ut.

Badade Vilja just, kollade öronen och klippte klorna. Hon var jättelugn förutom när jag spolade lite från kranen i sista rensingen. Klippte hennes små pytteklor med tången vi hade till våra marsvin. De hade större klor än Vilja!

Sedan ner på golvet och hon sprang runt som en vildning. Här på bilden försökte jag föreviga när hon torkar sig mot mattan fram och tillbaka, med skuldrorna ner mot mattan – gående endast med bakbenen..

Vilja verkar komma till alla andra när de kallar in henne ute. Förutom till mig.

Inomhus går det bra för oss, men inte ute. Nu är det ju jag som tar ut henne jämt och upptäcksfärden kanske blir en så intresssant upplevelse så hon blir  distraherad av att upptäcka allt? Eller jag kanske blir tagen för given? Jag försöker hela tiden så klart.

Enträgen vinner? Förutsatt att man gör på rätt sätt.

Bäst funkar det när flexikopplet är ganska kort, så jag får bättre kontakt med henne. Vilja busar mest när hon är ute med mig..

Men grannkvinnan som själv har hund och Vilja träffat tre gånger kan kalla till sig Vilja med Mimmi Piggröst och klapp i händerna.. Och andra mer hundvana gör det samma.

Vilja förstår och lyder Seths olika hundläten som han demonstrerat; som att nu är det säkert; fortsätt utforska eller kom genast hit; nu är det inte säkert.

Jag försöker göra som de jag sett, men känner mig kanske inte helt bekväm med pipig röst? Vi ska ta en session med inkallning och lite annat grundläggande. Jag behöver göra mig mer intressant, lekfullt, klappa händerna mm för att locka till mig Vilja. Och självklart berömma ordentligt varje gång hon kommer eller lyckas följa ett kommando. Jobbar på det redan, men behöver mer rätt tänk.

Detta är en intressant resa för mig, att lära mer om hundar från valpstadiet och framåt då jag själv går framåt med Vilja – men med lite hjälp och råd åt gången när det passar i Viljas mognad.

/Victoria

Nu har det slagit mig på riktigt sedan vi blivit med valp: 
”Precis så här gjorde jag ju med min dotter när hon var liten!”

Att ha valp är jämförbart med att ha en bebis, det var jag införstådd med och beredd att satsa på. Särskilt rumsrenhetsträningen som kan vara jobbig.

Men att det skulle vara så likt som att ha en egen människobebis det var en – angenäm – överraskning. Kontakten man får är en så stor belöning.

Dagarna handlar om att se till allt som vår valp Vilja behöver. Basala saker precis som med en bebis. Mat, bajsa, kissa, sova, leka, lära, kissa, leka, sova, äta, bajsa.. Hålla koll på att magen fungerar, oroas lite när den står för still och bli jätteglad när det äntligen blir en liten hög!

Kissträning, hålla ett öga på signaler om det är dags att gå ut och sen också se till att inget skadligt hamnar i den tuggsugna munnen med växande tänder som kliar. Dammsuga oftare. Ge mycket trygghet. Repetera rutinerna dag efter dag. Och leka!

Vi har lite lekskola på eftermiddagarna, en uppskattad stund på dagen.

Bara Vilja och jag – och hennes leksakslåda. Den är så spännande tycker Vilja. Hon nosar i den som om det är julafton. Lyckas envist dra upp något och springer iväg och lägger sig och tuggar på leksaken eller leker vilt med en boll.

Eftersom hon då har varit ute och nosat och lekt så tar jag bort leksakerna så småningom så att det blir lite tråkigt och hon går och lägger sig och sover middag i hundbädden. Hon gillar också sin bur i hallen och går dit och gosar in sig ibland, när hon själv känner sig trött.

Uttröttad och uttråkad – med minimal stimulans. Då kommer hon bäst till ro. Precis som en trött bebis.

Sedan vaknar hon, full av liv, ska ut och rastas direkt på stört och så fortsätter vi tills det är dags att sova för natten, bredvid oss och store Gunvald i sängen.