Jag träffade nyligen matte och husse med en rottiskille på två år som visade upp dåligt beteende på flera sätt och matte hade sökt olika hjälp då hon haft problemet i ca 1 år.
Det började med ett mejl där matte förklarade kortfattat om problemet.
”Hej!
Jag heter XXXXXX. Har en Rottweiler hane som är 24 månader. Vi har problem med hundmöte och drag i koppel, vår kommunikation funkar inte alltid. Har försökt att ta hjälp av andra personer tidigare, bland annat uppfödaren som tycker jag ska ha halti på honom. MEN jag vill få bort beteendet!! När vi möter hundar gör han utfall och får ibland omriktat beteende vilket blir extremt farligt för mig som får ta emot betten! Jag vill verkligen få bort dessa låsningar och känna glädje av och tillsammans med min hund. Jag har mål som jag vill uppfylla tillsammans med honom, men jag måste få hjälp/vägledning på vägen dit eftersom problemen nu är ett faktum. Därför kontaktar jag dig, Seth.”
Problemen började redan vid ca 8 månaders ålder men han hade varit svår redan från valpåldern och vid könsmognaden då eskalerade det och då vart det nästan bara skogspromenader för att slippa träffa på andra människor och hundar då han även kunde göra utfall mot människor.
När jag träffade upp dom så var han direkt misstänksam mot mig och stirrade på mig med svarta ögon och jag sa att jag nu först bara skall iakta och instruera och jag kommer att ta kontakt när jag ser att han är mogen för det.
Vi började dagen med att sitta ner ca 2 timmar för att jag skulle kunna utreda problematiken och det är många saker som är viktigt att ta reda på både vad gäller hunden och deras gemensamma livssituation.
Vi gick sedan ut i ett område där det rörde sig mycket folk och hundar passerade kontinuerligt och han var väldigt stressad av situationen då han var ovan med den så då backade vi lite och tog mindre steg fram i hetluften.
Han var extremt stressad och hade svårt att hantera situationen så jag började instruera matte hur hon skulle hantera honom och sig själv för att avdramatisera situationen.
Då dom haft hundmöten och då på långt håll så gjorde han utfall i kopplet och vid tillrättavisning så vart han blockerad och inget hjälpte henne för att få tillbaks honom i kommunikation och det slutade alltid med att han gjorde ett omriktat beteende genom att vända sig mot matte och bet i te.x. hennes ben.
Matte hade nu gett upp och jag var hennes sista hopp för att få en bra relation med sin vän som hemma var en riktigt mysig krambjörn men som förändrades då dom kom ut.
Vi spenderade dagen med övning och jag tog till slut närkontakt och fick en stor ”Nalle” i mitt knä som skulle slicka mig i ansiktet och borra ner huvudet i mitt knä.
Allt eftersom så släppte han sin stress mer och mer och vi träffade upp många olika hundar och han bara tittade på dom utan större intresse och gjorde detsamma med människor som kom nära oss.
Den här killen var riktigt besvärlig men han har varit missförstådd och matte har fått fel signaler från andra människor som tyckt att det inte gick att göra något och då är det klart att relationen mellan hund och ägare försämras och hindren blir större och större.
Dagen efter fick jag ett sms från matte.
”Hej.
Har tränat i stökig miljö idag. Gått förbi hundar som har skällt på honom och han gjorde inga utfall, bara tittade lite åt dem.
Jag behövde bara korrigera en gång med ett Nej!
Vi tränar vidare och tackar än en gång för hjälpen i går”
Jag vill säga att jag är imponerad av matte som inte hade gett upp och hanterade honom efter mina instruktioner på ett mycket bra sätt och det var hennes fina arbete och förståelse som tog dom i mål.
/Seth
Hundcoachen Seth Sjöblom 