Etikettarkiv: rottweiler rottis

Snedavlade hundar efter hets i sociala medier


Världen har förändrats på många sätt sedan vi började använda internet. På personnivå i relationer men också strävan efter uppmärksamhet och bekräftelse för ankläppar, kroppsexponering. Och även spridning av foton på extrema hundar!

Likes rules the world!?

Gerard O`Shea föreläsare, kurshållare inom bl.a utställning, anatomi, utställningsdomare och rottweileruppfödare har sett utvecklingen under sina 30 år i branschen.

Han har observerat hur sociala medier har påverkat aveln negativt med mer och mer extrema utseenden inom senare års rottweilers. 

Folk har de senaste 10-15 åren påverkats mycket av social media och då även uppfödare som med fotografier kan få marknadsföring, nå ut och tjäna pengar.

Hundar började, säger Gerard, uppvisa nya egenskaper som korta muskler, överdrivet stort huvud och mycket rynkor runt ansiktet – och de har fått stor uppmärksamhet på nätet.

Gerard som verkligen vet hur en klassisk rottweiler ser ut vill inte vara fördomsfull, utan vill åt skönheten när form och funktion smälter samman.

Där rätt placerade öron understryker en bred skalle istället för att skallarna själva ska bli bredare och större. Att läpplinjen och nosen har rena former och med rätt tanfärger. Ögonform och färg. Sammanhang. Allt som sammantaget ger intrycket av en uppmärksam och bra hund. 

Ett överdimensionerat huvud innebär inte allt det – som är mer subtilt. De extrema dragen är snarare uttryck för oerfarna uppfödare menar Gerard. En ny generation som inte känt rasen mer än 10-15 år, som inte styrs av den traditionella rasstandarden. Utan av modenyck som förökat sig via sociala medier.

Överdrifterna anses snart som normal standard och via sociala medier kan det kanske gå vidare till sökande efter allt mer extrema hundar? Man överträffar varandra med nya kullar. 

Vi är alla ansvariga för hur långt vi låter det gå. Även utställningsdomare påverkas av social media. Även de överöses av intrycken, med foton på hundar, då de taggas på sociala medier och tittar på hundfoton.

Gerards förhoppning är att alla ska ha rottweilerns rasstandard i minnet och inte glömma vad en rottweiler  ska vara, för att rasen inte ska förvanskas helt på sikt. Där har, säger Gerard ADRK Allgemeiner Deutscher Rottweiler-Klub och  IFR en stor uppgift i utbildning – för nyare uppfödare om vad en ursprunglig rottweiler är.

Inte bara det – utan även varför överdrifterna inte tjänar rasen i det långa loppet.

Det Gerard tar upp är viktigt – för vad bör styra inom hundavel?

Gerard O´Shea

Det bör väl knappast vara sensationssökande och tummen upp från spridda åskådare på Facebook och Instagram?

Vi behöver inte ha fler förvanskade raser.

Rasstandard rottweiler Sverige

Gerard O´Shea Your Dog Sweden facebook

Fritt tolkat av Victoria, bloggredaktör

Samling av rottweilerinlägg på vår blogg

 

Gunvald pinnar på – trots sin sjukdom


Än finns det lust kvar i vår gam´gubbe Gunvald – trots cancern.
Kontrollerar varje uns av hans liv för att
hans sista dagar ska vara bra på vägen.

Faali´ faali´ men hääli´ hääli´.. 😉

MITT hittegods! Typ..

Gunvalds favoritsport – murra – att låtsasmorra, och låta som en riktig rottis-tuffing!

Men så snäll att han nästan ber om lov att busa. Och ja, självklart får han!

Tackbrev


Kul att höra att du uppskattade mina råd och du är välkommen tillbaks om det är något annat och när du vill.  /Mvh Seth

Hej!
Jag vill tacka dig Seth för att du tog dig tid och samtalade med mig i telefon på försommaren. Vi hade ett långt samtal och du gav mig så många bra och goda råd om hur man handskas med en Rottweiler.

Dessa hundar jag talade med dig om har det varit lite problematiskt kring och jag fick förmånen att praktisera dina råd och se att det verkligen fungerade perfekt.

Nu måste man ju hålla fast och vara konsekvent, men det var ju också det du sa.

Jag kommer nu inom en snar framtid att få rå om en av dessa fina hundar jag talade med dig om lite mer, om så bara till låns men det är nog så roligt.

Jag hade också då bara möjligheten efter vårt samtal, som i övrigt var mycket givande att bara en kort tid att praktisera det du förmedlade, då hundarna inte är mina utan en väns som jag hjälpt vid olika tillfällen. Nu däremot så får jag då möjligheten att lite mer ta hand om den ena och då vill jag också att du ska komma och hjälpa mig och visa din goda kunskap och så lära mig då jag kan få se hur du själv gör i praktisk handling.

Så jag ber att få återkomma lite längre fram! med vänliga hälsningar / DE

Vår rottis desperat kär i tuff liten tjej


Gunvald kan inte släppa sin fascination för Tilda – våra grannars Jack russeltik. 

Hon ignorerar honom totalt. Och har fräst ifrån om det inte passat henne. Vilket verkar vara den typ som Gunvald faller för? Hans intresse har bara ökat. 

När vi går förbi trädgården hos grannarna Camilla och Dan ser Gunvald nästan rädd ut – och samtidigt superinyfiken. Spanar alltid efter Tilda.

Och hon skiter helt i honom. 

Vem kan egentligen motstå Tildas skarpa charm? Tydligt att hon väljer, eller..

Vår Gunvald Larsson står också ofta på vår altan och spanar bortåt Tildas hemvist.. Men igår lyfte husse upp Tilda, som ni ser på filmen.

Och vår lille storkille höll på att gå i bitar!

En passionerat kvidande och lidande Gunvald.. ❤

This i LOVE!!
Lyxen av att få komma liite nära iaf?

/Sänder våra sommarhälsningar i kärlekens namn!!

Jourhem eller adoption AKUT – annars avlivning


Hundar utan hem på facebook skickar ut en bedjan om en AKUT adoption eller jourhem innan helgen, då hunden annars inom bara ett par dagar riskerar avlivning!

Svensk rottis på 3 år söker hem eller jourhem innan helgen.
Hunden är omhändertagen och utvärderad av polis och bedöms som trevlig. Då inget passande hem hittats så riskerar hunden att avlivas inom ett par dagar.

Du bör ha vana av rottis eller liknande raser.
Gärna utanför centrummiljö.
Frågor om hunden ska ställas direkt till Hundar utan hem! Är du seriöst intresserad vill vi att du skickar in en intresseanmälan för adoption:
https://hundarutanhem.se/adoption/sa-gar-adoptionen-till/
För att vara jourhem:
https://hundarutanhem.se/jourhem/anmalan-som-jourhem/

SPRID SPRID SPRID till hundvänner som har kontakter
eller direkt till vänner med vana av rottweiler
eller andra stora envisa hundraser!

Och det finns självklart fler hundar hos
Hundar utan hem som behöver hjälp från avlivning!

Grannarna träffar äntligen Gunvald


I helgen bjöd vi över våra grannar Dan -och Camilla Elfstrand till vår altan. Där vaktar vår rottis Gunvald, skäller ibland till något i överkant. Inom staket blir hundar också extra vaktiga och kaxiga.

Men Camilla och Dan har knappt höjt ögonbrynen. Camilla har haft många stora riesenschnauzer – otroligt mentalt tuffa hundar

När de då kommit till vår altan gav de inte Gunvald någon uppmärksamhet alls. Det är nyckeln med vår dogg. Och lite renkorvsbitar ett par timmar senare, när våra små hundtjejer nästan somnat väl inpackade i Camillas famn – då blev Gunvald som ett lamm..

Camilla skrev dagen efter, till sitt bildkollage: Så länge har jag längtat efter denna magiska stund. En stund av vördnad och värme, en ömsesidig respekt.. Kärlek💖🐾

Vunnen kärlek är den enda som finns! 

Gunvald är askär i deras lilla jack russel-Tilda som ligger närmast Camilla på fotona. Han gnyr men är lite rädd för henne samtidigt – en tuff tjej. Hennes små polare kan skälla ut honom hur mycket som helst utan att han ens uppfattar det..

Det var väldigt värmande att få se det här fotot som inte dömer vår rottweiler efter hans storlek och typiska rasegenskaper. Hans livsuppgift är att vakta och beskydda. 

Låt vår rottis-älskling bara vara! Hans förtroende ges av honom. Kanske därför hundvana Camilla namnade sitt foto som: ”Ett magiskt ögonblick”

Vi blir så lyckliga för varje individ som bara rycker på axlarna och respekterar vår store älsklings sätt att vara. Som den här kvällen – och bekräftelsen efteråt. 

Men jag, Gunvalds mamma sedan sex år – som han ständigt söker uppmärksamhet från och lägger sig nära – jag kör aldrig ner ansiktet spontant för att pussa Gunvalds nos. Han gillar det bara inte – och hans integritet sitter främst runt huvudet. Varför då göra det – om inte jag är inbjuden? Men när han vill ha lek-låtsasmorr-pusskalas, som varje morgon – jisses, då!

/Kram från rottisen Gunvald Larssons familj!

Hundar över, under, med -och på allt


Har ni som har hundar och även gällande katter, någonsin kunnat lägga ut en matta och försöka få den rak eller slänga på ett sängöverkast – utan att ens fyrbenta kompanjon plötsligt placerat sig mitt i epicentrum – där det händer något?

Särskilt store Gunvald är specialist på det! Tror inte jag försökt lägga ut en enda matta utan att han bara några sekunder senare ställt sig eller lagt sig mitt på? 

Detta är inte vår Gunvald, men exakt samma stil..

När jag precis flyttat ihop med Gunvald var det en helt ny upplevelse att ha en så nyfiken hund, oväntat engagerad mitt i skoputsningsprojektet i hallen. Menar, när dottern var liten satt hon med mig vare sig jag sydde eller snickrade.

Det var mysigt och vi gjorde ofta olika typer av aktiviteter ihop. 

Men en stor rottisnos på en bred skalle som dessutom följs av sin kropp, mitt uppe i det målinriktade man har för händerna..

Rent bedårande – trots lite mer arbetsamt!

Härliga älsklingar och pälsklingar! 

Åtta år, men verkar just ha fyllt 3 – Gunvald leker


Skulle egentligen ha lagt in en film på när Gunvald fick leka med den lila kudden i form av ett hjärta – från snälla cockerägaren Helene på Kvibergs marknad.

Men jag glömde ju hjärtat i min kompis bil när jag lastade ur påsar med grönsaker och mer kul..

Så Helene – här kommer tills vidare en försmak om hur väl ditt sålda hjärta kan komma att tas emot när vi får hem det. Här leker Gunvald med en bit brandslang, som den skêtaônge han är, trots att han blivit ”gammelgubbe”.  😉 Vilket få tror.

Det kommer bli kul att se honom med kudden. Som jag prutade ner 50% på, från dig. Från 2 – till 1 krona!! 😀

Kudden på bilden är inte den samma som glömdes i bilen

Den rafflande uppföljningen med den äkta kudden kommer att komma!

Observera att vår rottis gärna vill verka  stor och kaxig, vilket vi låter honom – men lämnar över det han har direkt vi ber. Det blir också en del av leken.

/Med vänlig hälsning och tack för ett trevligt och charmigt bemötande
– från webbredaktören Victoria

Rottweilerspecial från MyDog


Har samlat ihop rottweilerfotona som jag tog på MyDog. Enjoy!

Så fin - och på mässan var han ledig från sitt vanliga vaktarbete

Ledig från sitt vanliga vaktarbete

Mer intresserad av "annat" med sina kompisar

Mer intresserad av ”annat” med sina kompisar

Fotot på den här killens ägare blev kasst - men det här räcker ganska bra

Fotot på den här killens ägare blev kasst – men det här räcker ganska bra

Va, va - har du något åt mig, husse?!

Va, va – har du något åt mig, husse?!

Förväntansfull rottweiler

Förväntansfull rottweiler

Minen när han stänger munnen lite "i väntan på"

Minen när han småflämtande stänger munnen lite ”i väntan på” med det där speciella ljudet

SMAJL!

Världens bredaste SMAJL!

Vi har också skrivit en hel del:
Blogginlägg om rottweilers
som Rottweiler ingen förstagångshund
och Spontan hundcoachning på MyDog

Seth Sjöblom med vår Gunvald Larsson

Seth med vår Gunvald Larsson

Det skulle vara jätteintressant om”rottisfolk” och
andra kommenterade länkarna med sina synpunkter!

/Med vänlig hälsning från ”medieenheten” V på Seth Sjöbloms blogg

Spontant hundcoachningsfall på MyDog


Vår egen hundcoach Seth Sjöblom var i helgen runt lite på MyDog och tittade, när han fick syn på en intagande ung rottishane. Matten stod med hunden vid en pelare, som att hon tvekade att gå vidare i vimlet av fyr -och tvåbenta besökare. Något stämde inte. Så det råkade sig så att Seth spontant hjälpte rottisekipaget att kunna gå vidare runt på mässan.

Seth gick fram till kvinnan i 25-30 årsåldern och sa; vilken fin rottiskille! De började prata och Seth fick veta att hunden var 18 månader. Sedan frågade Seth varför killen hade munkorg, en mjuk i nylon? Ägaren svarade att det inte fungerade så bra att gå med honom i bland alla människor och hundar och hon var rädd att det skulle hända något.

Problemet låg också i andras mötesbeteende

Det var hennes andra rottweiler, hennes första hade varit en tik. Men detta som faktiskt handikappade dem i nuläget hade hon inte hittat någon lösning på.

Hon fick berätta om problemen. Killen blev lite upphetsad när hundar skällde på honom. Sedan – det värsta – att han inte betedde sig socialt när någon kom fram för att klappa!

Det sistnämnda var speciellt intressant eftersom Seth blivit någon av en ”rottweilerspecialist” i hundkretsar. Och han valde – tilldelades – vår rottweiler Gunvald eftersom han var ”svårast” i kullen. Idag en lycklig kille som fostrats av Seth med respekt och med mild och tydlig röst. Aldrig kväsande.

Seths erfarna inställning är att en tik och en hane av rasen kan vara som av två olika raser är . Även om tikar verkligen inte behöver vara milda, men kanske något mer sällskapliga.

Naturligtvis handlar det också om avelslinjer. Om hund-anfäderna avlats på ”mildare linjer” eller till tjänstehundar med en större skärpa bevarad.

När människor kom fram och böjde sig över hennes rottweiler för att kittla bakom örat visade han tydligt sitt ogillande och det kändes pinsamt att ha en så ”ouppfostrad” hund.

Respektera hundens integritet

Ägarens främsta oro var alltså att hunden kanske var lite obalanserad. Nej, nej! svarade Seth. Han är en rottweiler. Man kan inte bara tränga sig på innanför hans sfär. Speciellt hanarna har en mycket stor integritet – särskilt bör man inte beröra runt huvudet. Aldrig föra fram ansiktet, aldrig böja sig över. Som med många andra hundar.

Hunden är inte folkskygg eller obalanserad för att den visar sitt ogillande med att försöka undfly eller börja morra för att bli lämnad i fred. Detta ligger nära hundars instinkter och är särskilt tydligt hos brukshundar, som varnar när det är nog. Rottweilers följer sin uppgift med att vakta och vilja hålla sig undan okända. En prakthund som inte plötsligt kan bete sig som ett keligt sällskapsdito!

Seth förklarade allt detta för hundägaren och slanten föll ner hos henne så hon verkade slappna av. Tills Seth sa: nu går vi en promenad ihop alla tre. Men han lugnade henne och intygade att han var med och skulle hålla kontroll. Detta var en liten yngling utan ett uns aggressivitet i sig.

Den sista osäkerheten blåstes bort när Seth sa att hon måste försvara sin hund. Hon såg då lite frågande ut! Det är din hund det gäller, inte dig. Ett enda felsteg så riskerar han avlivning – när man är en skarp hund med muskler. Fördomarna gör honom till en ”kamphund” – så en enda rispa när han värjt sig kan kallas för en hundattack!

Praktisk inlärning för att bli ett självsäkrare ekipage

Så de började gå med hunden mellan sig och matte höll kopplet – nu utan munkorg. Visst började en liten hund skälla och pojken började spänna sig men Seth är uppmärksam och bara snärtade till uppe på kopplet, sa nej, så att hunden glatt vände sin uppmärksamhet mot honom. Sedan var det slut på det begynnande dramat.

Sedan kom prövning nummer två som på beställning. För visst hade matte haft rätt. Seth såg på håll en äldre kvinna som fick den där målsökande blicken om att ”rusa” rakt fram till hunden.

Innan hon hann fram satte Seth upp handen som stopptecken mot henne. Hon stannade snopet och Seth sa; vi vill inte at du klappar vår hund. Vadå, är han farlig?

-Nej, han är inte farlig, han har stor integritet och gillar helt enkelt inte att bli klappad så här av obekanta!

Kvinnan snörpte på munnen och vände ryggen åt och snodde vidare.

Slutord om rottiscoachningen på mässan

Nu förstår jag – vad du menade med om att jag behövde försvara honom. Trots att han är en vakthund. Eller rättare sagt, just för att han är det! Det här var lösningen som jag sökt. Känner mig säkrare på mig själv och på min hund nu. Ska fortsätta på den här vägen. Kontakta mig om det blir några problem eller frågetecken, sa Seth. Glad för att ha fått möjligheten att hjälpa ett så fint par till ett rättmätigt liv.

Fler inlägg om rottweiler:
Missförstå inte vår hund – respektera bara
Rottweiler en svår ras att komma nära och att fostra

Att plötsligt bli rottismatte – Seths ”rottis-ABC” när jag träffade hans hundar

/Med vänlig hälsning V bloggredaktör, hundcoachen Seth Sjöbloms blogg

 

fodax.

 

 

Stöldrisk av hund i julhandeln


Familjers bilar fulla med julklappar länsas ibland – och det blir ett hemskt svårt slag för de drabbade. Men en varning som är ännu mer värd är – ta inte med hundarna i bilen under julklappsruschen.

Dels har de det bättre hemma. Men..

Undvik att lämna hundar i bilen – främst i parkeringshus, nu när jultjuvarna härjar som mest!

Det sker många stölder i parkeringshus, där allmänheten inte har så god uppsikt. Och hundar är faktisk också värda pengar – antingen tjuvarna bara säljer vidare dem som sällskapshundar. Eller med tvång och våld formar om en förut snäll familjehund till en kamphund.

– Men ofta blir stulna hundar också villebråd som ska träna upp redan piskade kamphundar till jakt – för att träna sig på att döda, för att ge kamphundsägarna pengar i vadslagning. Och det är alltid ägarna som det är fel på då! Inte hundarna. Raserna som ofta idag felfostras till kamp – är tvärtom med rätt uppväxt i själva verket de bästa, trognaste och snälla hundar som finns. Fast de är inte för okunniga eller dumma ägare. Då får hunden med sin ras ofta bära hela skulden.

Var varken blåögda eller för stressade i julhandeln

Lämna hundarna hemma – för parkeringar – särskilt i parkeringshus är inte säkra ställen för era hundar! Och hundarna har det ändå bäst hemma. Skydda era fyrbenta bästisar från att stjälas. De – och ni – har så mycket mer att se fram emot.

dog-christmas-meal

Tidigare blogginlägg om vad stulna hundars öden kan bli:
Hundtjuvar och hundkamper – offren söks i parkeringshus och utanför butiker – med mycket tragiska observationer – och polisrapporteringar av Seth Sjöblom då Gunvald Larsons pappa Rolf höll kvar hundkamparna.

Men deppa inte ihop helt nu!

Mer positiva bloggberättelser: När Gunvalds bil fick tjuvbesök
Vår rottis Gunvald räddade sin lillasysters liv!

Var bara försiktiga – med en lugn julshopping
– önskar hundcoachen Seth Sjöbloms blogg

Vår rottis räddade sin lillasysters liv


Vår rottweilerhane Gunvald Larsson försvarade sin 3,5-kilos lillasyster Vilja när en lös hund kom rusade till attack. Och Gunvald räddade garanterat Viljas liv. Vår snälle livvakt. Det är ju hans nedärvda livstidsjobb. Hans andra intressen är mat, gosa och nosa.

Husse Seth var ute i skogsbrynet, med Gunvald kopplad och Vilja som strövade lös någon meter framför. Det hade redan börjat bli mörkt, men rastning i frid och fröjd.

Plötsligt kom en vit muskulös knähög hund rusande ut, från andra sidan skogen med fullt fokus på att ”ta” Vilja – som om hon varit ett bytesdjur, en kanin. En attack med full avsikt att döda.

När Seth såg attacken komma så släppte han direkt Gunvalds koppel och vår store hundhjälte var strax framme i försvar och stack bakom och bet tag i hundens baklår, drog den bakåt, lyfte upp och kastade iväg den.

Seth var också strax där, kopplade loss kopplet från Gunvalds halsband för att fånga in den andra hunden. Men den vände snabbt som attan tillbaka dit den kommit från.

Vilja hade direkt flytt in bakom både Seth och Gunvald och hon flydde. Kanske tur att hon inte hade koppel på sig – som kunde ha trasslat in sig i attacken ? Men hon var fri att fly.

När Seth kom hem med Gunvald och han knappt hunnit säga meningen klar om att ”det har hänt en grej” så sprang jag direkt ut på framsidan för att leta efter Vilja. Och där strövande hon lugnt på andra sidan lugna gatan, nyfiket nosande på gräsmattan.

Båda hundarna har varit lugna efteråt. Men jag mer tveksam och spanande när jag rastar. Blev väldigt tagen, ja, Seth också. Hur ska man skydda sig – om man inte har en livvakt som Gunvald med sig?

Som storleksjämförelse mellan Vilja och Gunvald

Som storleksjämförelse mellan Vilja och Gunvald

Det var en tik av typen ”misshandlad muskelhund” med väldigt många ärr i ansiktet, såg Seth när han försökte fånga in henne. 

Så ärrig som den stackars tiken såg ut i ansiktet som Seth hann se, så vill man så gärna hitta ägaren – och ta ett snack öga mot öga!

Alla hundar kan bli underbara i rätt händer. Hundkörkort – nu! Meddelade direkt lokala facebookgrupper och Polisen.

Det är inte hundraser som skadar. Det är ägarna! Vår rottweiler ingår också i gruppen som det skandaliseras om i kvällspressen. Även om de enligt statistik biter så sällan, jämfört med andra raser, som tax, golden eller chihuahua.

Gunvald är strak men stabil, försvarar sig och sin flock men inte med mer än situationen kräver. Tyvärr, konstigt nog, inte första gången på samma ställe!
Plötsligt flög en hund ut ur mörkret i full attack

Språkförbistringar mellan hundarna trots uppenbar ömhet


Gå inte – förstår du inte att jag vill leka?
Men storlek och ras spelar roll för att leka på lika villkor.

de-tva-smal-hojd

På morgonstunden när det är supermys och hundarna vaknat pigga och lekfulla så visar de intensivt sin tillgivenhet för var och en i familjen. Vilja springer ofta upp oss för att komma till Gunvalds ansiktshöjd för att hälsa. För hela han är stor, inklusive lekfulla och kärlekspuffande tassar.

Filmade dem ett tillfälle med i lek i soffan. Ni ser ju intresset och kärleken. Men..

Gunvald har ju en rottweilerröst med ett rikt varierat språk, som kan få även fullvuxna människor att känna osäkerhet. Trots att detta är hans lekskall då han bara uppmanar till mer busig uppmärksamhet. Ni ser kanske på honom att han inte förstår varför Vilja springer iväg till husse, när det var så roligt!?

Kom tillbaka lilla älskling – vi skulle ju leka!

Men, ingen fara. Nästa gång, som senast för ett par dagar sedan, kan Vilja springa fram och tillbaka i soffan och uppmana Gunvald till lek med hundars kroppsspråk – när han håller sig på golvet. På en lagom nivå.

Annars sticker hon ner under bordet, ungefär som man gör vid jordbävning.

Våra kära busungar!

De fyras gäng med fröken Svansson


Ett par dagar igen med rottistiken fröken Svansson. Fröken Bella Svansson närmare bestämt. Ni minns kanske: Sommargäst och kaffeskvätt.

Det gör vi – och hon passar in fint igen hos oss några dagar här. Och det blir liv i luckan! Hon är ju busig, som hon ska vara som en drygt 13 månaders hund. Och det ju nu som hon behöver veta reglerna. Vilket Gunvald sköter till stor del när hon kaxar upp sig. Men han tycker också det är spännande. Hon fjäskar ju för honom, slickar i mungipan – då står han bara och njuter av uppmärksamheten. Väl medveten om att hon är under honom i rang och han är tålmodig så länge hon beter sig fint enligt honom. Även om hon inte än alltid är mogen nog att fatta när leken blivit vild – så kommer hon att förstå ju mer tiden går och alla är konsekventa.  

Bella Svansson är en fantastisk liten hundfröken och Seth är extra förtjust – eftersom hon är en rottis, får vi nog erkänna. Vår lilla Vilja vill gärna vara med i deras lekar men då tar vi upp henne på en säker plats, så hon kan sitta och följa leken och skälla där uppifrån, lika upphetsat som de andra. För hon är också en stor hund, egentligen.

Seth njuter verkligen i soffan med fröken Svansson, Gunvald och Vilja.

Seth njuter verkligen i soffan med fröken Svansson, Gunvald och Vilja.

Så här  gick det till när Seth träffade ”lilla fröken Bella Svansson” med familj:
Det har gått bra framåt med rottisen Bella – fallbeskrivning

-Ha nu alla en bra början, mitt och avslutning på veckan!

Sommargäst och kaffeskvätt – med foton, samt mer om rottweilers


Vi har fått en tillfällig sommargäst. En ung 11-månaders rottweilerhona med lite ungdomliga attitydproblem, då snälle Gunvalds tydliga gränssättningar nog gjort henne gott.

Och trots Gunvalds markeringar om hon ”beter sig” och är för kaxig – så svansar hon efter Gunvald – den lilla söta fröken Svansson. Vår Gunvald – som den stolte äldre distingerade rottishane han är – han ignorerar henne ganska duktigt. Och han tillåter henne inte att komma upp i hans.. menar vår dubbelsäng. Men som ni ser nedan, så är en anonym filt inte lika ”helig”.

Fröken Svansson blir accepterad - på hörnet av filten

Fröken Svansson blir accepterad – på hörnet av filten. Hon har ju ändå troget svansat efter Gunvald så mycket..

Så där ja!

Så där ja! Gunvald gillar ju henne, men ”kom inte här och kom!”.

Men ska vi gå och lägga oss så bjuder Seth upp henne i vår säng så hon får vara med vår flock, som alla hundar får. Hon vet att Seth är ”översten” här och vågar mer direkt, än när jag bjuder upp henne. Och Gunvald säger ingenting då. Men vi ser till att han själv får den plats han är van vid – ofta i sked med mig eller Seth – för att hålla det rättvist för hans del. Man får aldrig glömma av sina egna hundar och vanorna man skapat. Att ge en nyinkommen hund mer av något skulle motverka de andra hundarnas acceptans av den nya individen.

Fröken-tösen går ändå ofta och lägger sig på golvet efter en stund när hon legat bredvid Seth eller värmt upp hans fötter i sängen. Hon hoppar sen upp till oss igen senare på natten – när Gunvald ligger och snarkar!

Vi plockade bort alla leksaker och ben innan hon kom. Det gör vi alltid om en annan hund kommer hit, för det vore väldigt olyckligt att bädda för onödiga konflikter innan vi sett hur allt funkar. 

I morse så låg lilla busfröken lugnt bredvid mig – väldigt fokuserad på att gnaga på det kraftiga sängöverkastet. Jag sa nej och tog bort det. Strax var hennes små kliande framtänder där igen. Då var det lika bra att direkt riva sönder en gammal fleecefilt i långa remsor och snurra hårt, vika på mitten och sticka in änden genom andra sidans ögla och knyta ett par rejäla knutar. Gjorde tre sådana och slängde till hundarna. Vi har ju sett nu hur de funkar ihop och att leksaker inte utgör ett problem.

Kolla, mattes fårfäll - den kan vi leka med!

Kolla, mattes fårfäll – den kan vi leka med!

De två leker ibland jage och brottning ihop för en kortare stund. Lilla fröken Svansson kan ju krypa in under utebordet – som Gunvald är för stor för. Hon retar gallfeber på honom då och han står och försöker få ut henne. Så de har i sina lekar ibland skakat om bordet rejält så kaffet skvätt. Nu vet vi att genast lyfta upp våra koppar och glas direkt när de två rottisarna fått lekfnatt! Ibland även om de inte leker, så ryter Gunvald ifrån för att sätta unga fröken på plats, när han tycker hon tar sig för stora friheter. Det funkar fint att han bestämmer – som det bör vara. Bästa fostran som finns – av en annan – men stabil hund. Gunvald är cool, han brottar aldrig ner henne eller är för hård. Hon förstår ändå vad som gäller så ”de talar samma språk”.

Ständigt nosar fröken Svansson på det hos Gunvald som skiljer dem åt och Gunvald är rätt likgiltig. Lustigast var när Gunvald stod i sängen med frambenen på golvet för att ta upp en leksak och fick ett litet ansikte in mellan bakbenen. Han brydde sig inte. Men hon flyttade sig snabbt när han kravlade sig tillbaka upp i sängen – man vill ju inte ha Gunvald i huvudet.

Hur svårflörtad Gunvald än verkar, så är han intresserad av Svanssonskan. När vi rastade dem ihop en morgon tog han upp en pinne och tuffade sig med. Han brukar inte intressera sig alls för pinnar – så man kan ju gissa vem han var intresserad av. Han imponerade troligen stort.. En annan dag när jag först rastat fröken Svansson och sedan tog ut Gunvald – så följde han nogsamt hennes spår genom hela skogsdungen. Bäst att hålla koll på sin tjej. Bara hon inte får veta det..

Nyfiken spaning

Nyfiken spaning ihop på verandan

De är ofta ihop ute på verandan. Sitter och sniffar i luften och håller koll ihop – även om det inte händer någonting alls utanför. Fröken har nu. efter att vi hela tiden sagt till, börjat lugna ner sig när någon går förbi, även med en hund. Precis som vi fick lära Gunvald när vi fått upp altanen så han ändå kunde vara ute med den superkoll på området som en rottis vill ha. Först fick han aldrig vara ute helt ensam. Nu har vi balkongdörren öppen även för de båda, när vi är i vardagsrummet – för de uppför sig så bra, men vi är nära nog för att korrigera om de skäller. Vilket så klart händer ibland.

Vi samarbetar ju!

Vi samarbetar ju!

Och lilla jag får vara med store Gunvald - ser ni det?

Och lilla jag får vara med store Gunvald – ser ni det?

Hundar drar ju igång varandra – och deras konsert låter mycket respektingivande. På midsommarens afton såg vi några okända killar gå in bakom garaget en bit bort. Eftersom det varit så många garageinbrott och andra stölder häromkring så ställde jag mig upp och hojtade till och vinkade mot dem. Strax uppfattade hundarna stämningen och skällde till en kort stund innan vi fick tyst på dem efter c.a. tio sekunder. Det kändes ganska bra som rent brottsförebyggande. Vem vill utmana hundar och lika vaksamma hundägare i deras hemmakvarter?

Vi har haft det roligt ihop ikväll!

Vi har haft det roligt ihop ikväll!

Fröken Svansson har ett gällt skall som kommer djupt från hennes strupe som låter otroligt respektingivande! Honhundar kan aldrig misstas för att vara ”det svagare könet”. Även vår 3,4-kilostjej stämmer in eller kan vara den som sätter igång allt om hon ser något nytt, om vi inte hinner stämma – alla de tre hundarnas – vaktlarm i bäcken. Vi försöker stävja ens ett morr när de reagerar på något. Det gäller bara att hålla koll och koll och lära hundarna att nej är en gräns.

Fröken Svansson var redan från början väldigt nyfiken på vår lilla Vilja. Vi visste att fröken S gillar småhundar jättemycket och är försiktig, även om storleken och hennes valpighet kan tala emot henne. Men fröken Svansson var så duktig, krafsade inte med tassarna mot Vilja för att få igång lek. Idag försöker heller inte sommargästande fröken få igång Vilja till lek med lekställning och att skälla efter Viljas uppmärksamhet. Vilja visade hela garnityren innan de blev mer överens. Och senast idag skrämde lilla Vilja ner Fröken Svansson från soffan. Så vår gäst nosar på ”den där lilla spännande” på håll istället, även om hon är grymt nyfiken.

Våra hundar spanar ihop efter fröken Svansson.

Fröken Svansson och vår Vilja spanar efter vad Gunvald håller på med..

Något av det första som Seth lärde mig om rottweilers var att hålla mig till hundens integritetsavstånd på minst 30 c.m eller när man börjar märka av lite obehag hos hunden. Även vad gäller att lägga händerna rakt ner på hundens huvud. Man kan klia bakom örat och på halsen när hunden självmant kommit fram, buffat och lagt huvudet hos en. Man ser likadana rastypiska rottweilerbeteenden hos unga fröken Svansson och Gunvald, som är sju år. Precis som Gunvald så har hon en stor integritet runt huvudet, fast hon inte ens är ett år. Jag skulle heller aldrig få för mig att sänka ner ansiktet rakt mot Gunvalds ansikte, ens efter alla år ihop, då han och jag har en relation som är väldigt mamma-son-nära.

Gunvald Larsson, sju år och fröken Svansson 11 månader har exakt samma intressen, som de rottweilers de är.

Gunvald Larsson, sju år och fröken Svansson 11 månader har samma intressen och sätt – som de typiska rottweilers de är.

Sommarflickan trivs med att strosa omkring här hemma utan att vi försöker kela. Och man bör inte sätta sig på huk för att hälsa på en ”enmanshundsras”. Har man ögonen i samma nivå som en hund kan det upplevas som en utmaning och hunden blir spänd – och än värre om man också tittar hunden rakt i ögonen. Men det går bra att sätta sig på golvet, kanske på altanen och ignorera att hundarna är där – vill de något får de komma fram.

Se blogginlägg längre ner om rottweilernas sanna natur och med berättelsen när jag fick två rottisar i hemmet och den långa vägen till att bli.. alltså accepteras helt som matte. Jag var helt oerfaren om hundars psykologi – så det var en resa!

Fröken Svansson upptäckte efter ett par dagar att om hon lyckas smyga med mig in på WC så kan hon få ett rejält rygg -och rumpkli, som Gunvald också gör. Bara hon inte går in till tvättstugeavdelningen för att sno fler strumpor. Så hon kommer självmant fram för lite ryggkli, då hon till och med börjar leka med mig och sno runt. Hon har också kommit fram med nosen mot mitt ansikte, vilket är en komplimang, men jag håller huvudet stilla. När Gunvald – med vår nu så starka relation – gör så kan jag ibland vända min skalle till och då blir det som en kram – om han då svarar och trycker sitt huvud mot mitt eftersom han verkligen avgudar mig. Men jag agerar aldrig med mitt ansikte rakt mot honom eftersom han inte gillar det. Han kan putta bort någon då och en tand råka skada, utan att han någonsin bits.

Med en vidare rätt stabil fostran kommer hon bli en superhund! Hon är knappt ett år och hormonerna studsar som i ett flipperspel! Skarpt vaktbeteende, men hon lär sig snabbt när man är konsekvent och inte skäller på henne. Precis som Seth också fostrat sina rottweilers. Man behöver inte höja rösten och skrika och ska man aldrig med hundar heller – eftersom de kan bli skrämda och bli kvästa. Och då  blir det helt fel med allt om hunden inte känner trygghet.

När vi ska få in både Gunvald och fröken Svansson i samma rum, kan det bli snurrigt och de vänder i dörröppningen och går om varandra, innan de fattar åt vilket håll de båda ska gå.. Och tiken är mycket snabb med att försöka komma först ut genom dörrar och grindar – så jag har satt en röd markering på henne för att skilja hundarna åt. Inte för att hon behöver ett varningsflagg på sig – hon är en normal nyfiken unghund mitt i sin utveckling till att mogna till en liten dam. Hon kommer ändå vara lite valpig till c.a tre års ålder, som rottisar är. Men mogna och få mer och mer förståelse för livet och regler. Men först efter att nuvarande krisiga tonårshormoner lugnat ner sig.

Markerade busfröken Svansson för att lättare märka att det var hon soim stod bakom om jag öppnade en grind - för hon slinker igenom hur lätt som helst, i skillnad till Gunvald väntar.

Markerade busfröken Svansson med rött för att lättare märka om det var hon som stod bakom om jag öppnade en grind. Hon vill ju vara med i precis allt – vilket är mysigt, så länge hon inte går över gränserna och kanske sticker.

Nu är den korta sommarvistelsen här över och familjen kommer snart och hämtar.
Vi – men främst Gunvald kommer att sakna den trogna och busiga fröken Svansson.

Lite om rottweilers från bloggen:
Att plötsligt bli rottismatte – en helt ny resa
Rottweiler – en harmonisk, trogen men misstolkad ras.
”Slaktarhunden” rottweiler – en vall -och vakthund
Rottweiler ingen förstagångshund

Rottweiler en svår ras att komma nära och att fostra
Rottweilern Gunvald lugnade ner vår diagnosfamilj
Utvald som mamma av Gunvald
– efter  ett halvår
– när jag tagit hand om honom när han var sjuk


Med vänlig hälsning Gunvald och Viljas matte Victoria

 

Det har gått bra framåt med rottisen Bella – fallbeskrivning


Läs mattes mail steg för steg om hur vackra lilla rottisen Bella bit för bit med träning börjar överkomma sina rädslor efter Seths råd. Underbar läsning! Idag är familjen glad, mer harmonisk och stolta – med rätta!

Valpen Bella på stranden

Valpen Bella njuter fridfullt på stranden

Första mailet 13 maj 2016 från ägare:
”Hej Seth.
Mitt namn är Helena, jag har en rottistik som heter Bella, hon är snart 9 månader. Vi bor på Hisingen i Göteborg, är en familj med tre tonårstjejer.

Jag skriver till dig för jag har ett problem med Bella som jag så gärna vill få ordning på. Bella är väldigt rädd för trafik och bussar, jag har socialtränat henne försiktigt sedan hon var liten. Det gick sakta framåt tills hon var ca 7 månader, då åkte jag till Stockholm med Bella och mina barn. 

Jag undersökte noga omgivningen så hon inte skulle utsättas för någon stress, vi bodde på Scandic i Vartahamnen som ligger någon km från Gärdet där jag rastade och lekte med Bella. Problemet var att jag fick åka bil dit då hon blev jättestressad av bilar och bussar och inte kunde gå ca 1-2 km till Gärdet. Jag körde fram och tillbaka och gjorde allt för att hon inte skulle bli stressad under tiden jag var tvungen att bo i Stockholm.

Väl tillbaka i Göteborg var Bella lugn och harmonisk, hon älskar att gå i skogen och leka med sin kompis Dennis som är en shetland sheepdog. 

Men vårt stora problem nu är att vi bara kan gå skogspromenader i vårt närområde, skall vi korsa en lite större väg så låser det sig för Bella. Hon lägger sig ner och vägrar gå eller hetsar och drar så mycket att jag knappt kan hålla emot. När hon blir stressad kan hon även göra små utfall mot en cykel, bilar eller ett litet barn på en spark, jag försöker att avleda henne med godis eller täcka orosmomentet med kroppen så hon inte känner sig hotad.

Jag har gått valpkurs och unghundskurs, dom rekommenderade mig detta. I övrigt har vi en fin relation som bygger på ömsesidig respekt, Bella är träningsvillig och känns trygg och sund. Hon gillar att krypa upp i soffan med sitt tuggben, som hon gärna vill att matte eller husse skall hålla i när hon tuggar. 

Vore väldigt tacksam om du kan råda oss i hur vi skall gå vidare, jag vill så gärna kunna hjälpa Bella att bli av med sina rädslor. Med Vänliga Hälsningar.” 

Så här gôtt kan man ha det!

Så här gôtt kan man ha det! Men har ”kotten” en kotte i gapet?

Seth mailar och frågar hur det går.
Han får dagen efter – den 28:onde maj svar:

”Hej Seth!
Det går sakta framåt, Bella har gjort stora framsteg. Men vi har fortfarande lång väg kvar. Vi provar nya miljöer varje dag och försöker ge henne trygghet i alla miljöer så hon får bättre självförtroende. Hon har blivit mycket duktigare när vi får besök hemma, sitter fint och väntar på att hälsa. Vi går även på hundträffen när vi är i sommarstugan så hon vänjer sig vid olika hundar, där har hon fortfarande problem med att andra hundar inte får nosa på henne. Men vi jobbar vidare även med detta. 
Ha det gott! Med vänlig hälsning Helena.” 

Seth svarar:
”Hej! Det låter jättebra och det är bara att fortsätta att jobba på så ska ni se att det blir bra. Bra jobbat! Hör av er ibland med framgång eller bakslag.
Med vänlig hälsning /Seth”

Den 29:onde maj:
”Tack Seth. Bara nu i helgen har Bella gjort stora framsteg, jag har nu kunnat gå över en väldigt trafikerad väg för att nå en härlig skog. Och jag har armen kvar! :-)) Hon har även lekt i kväll med två labradorer som faktiskt fick lukta lite på henne, vi är så glada både jag och min man.
Ha det bra så hörs vi av framöver. Med vänlig hälsning Helena”

Senaste mailet från matte, igår 30 maj:
”Hej Seth!
Du får gärna använda mina mail, vi behöver absolut inte vara anonyma. Vi är så stolta över vår rottis! 🙂 Idag var jag ute i Fiskebäck (tippen) med en väninna och hennes hund, och bara för några veckor sedan höll Bella på att knäcka mig när vi promenerade där. Bella hetsade då och gjorde små utfall när hon blev osäker. Idag gick hon stolt och lugnt, lekte fint med en liten tax. All träning har verkligen gjort att vi nått framgång med henne. Fast vi har fortfarande lite kvar. 🙂 ”

"Bella" Bella blommar!

”Bella” Bella blommar!

Seth uttrycker tacksamhet för Bellas familjs medverkan på bloggen:
”- Det är så bra för rasen med lite positiv reklam och att inte hundarna bara blir klassade som kamphundar.”

Här hittar ni en samling av våra blogginlägg om rottweilers – som vi hoppas kan öka förståelsen för rasen. Men Seth arbetar med alla raser och hundindivider – alla problem i familjen sänker hela livskvaliteten. Ingen och inget är mer eller mindre viktigt! En liten hund kan också ställa till med stora problem då hela omgivningen påverkas.

❤ ❤ ❤

Apropå påverkan och långt inlägg som tog en arbetsdag – så börjar hungern och suget efter något värdigt gott att sätta in. Då kan man blir ännu mer sugen av att läsa något sånt här knäppt:

Ett lite annorlunda omdöme, från Eniro..

Ett lite annorlunda omdöme, från Eniro..

Sveriges bästa pizzor finns ju faktiskt att få i Göteborg!
Från Sannegårdens pizzerior!

Ägarna Gökhan Özkan och Murat Ersöz. De här hårda knogarna har knådat sig fram till Sveriges bästa pizzor!

Ägarna Gökhan Özkan och Murat Ersöz. De här hårda knogarna har knådat sig fram till Sveriges bästa pizzor!

Vill inte överdriva. Men har insett vad en pizza kan ge för smakupplevelser. Inte bara bli degmätta och lägga sig ner i soffan med uppblåst mage som vanligt – utan att njuta av varje tugga och gärna spara halva till senare, för att få uppleva det igen. Inte ens oreganon hade de missat! Efter fyra pris som ”Göteborgs bästa pizzeria” på fem år blev de 2015 bäst i Sverige! Vi hade inte ens hört talas om dem förut.

Man kan beställa hemkörning online: Ett av kriterierna i tävlingen är: ”Snabbast leverans” och det är något som Sannegården trycker hårt på. Varenda dag gör de 700-800 pizzor till sina gäster. Ingen i personalen är utsedd diskare eller pizzabagare. Alla kan allt och alla hjälps åt.

Men nu efter vi själva smakat så åker vi hellre några kilometer längre och handlar hos Sannegårds-pizzerian i Munkebäck. Förbeställer gärna på vägen och träffar personal som vi  hoppas snart kommer att lära sig våra specialiteter, då vi lägger till vad vi föredrar. Fasen vad gôtt helt enkelt.

 Med vänlig hälsning från vår ”alltid hungriga hundblogg”!
-Seth och Victoria

Stor eller liten – båda hundar


Kampade just lite med vår lilla blandrashund (ill)-Vilja med en leksak. Hon är ju som ”en stor hund” hon med. Krafsar kaxigt i marken efter hon bajsat så tovorna flyger, ställer sig i vakt om hon ser något okänt, vill spåra vilt.

Men vi leker inte dragkamp mer än en liten pyttestund med vår rottweiler Gunvald, hans mentalitet är ju en annan och vi vill inte ha honom kampsugen.

Men gullungarna är ju lika ”små” också och vill vara nära – även om goselekar med Gunvald hanteras lite annorlunda. Hans skalle är verkligen hård som sten när vi råkar ”buffas” – och han har kärleksfulla, men stora klumpiga tassar, vars ömma kärleksbetygelser kan hamna som ”smack” rakt i ens ansikte.

Två olika hundar – men de är hundar båda två och agerar som dem de är.

Med vänlig hälsning hundfamiljen och Victoria

Oron och tacksamheten att leva med hund


Jag var inte särskilt erfaren av hundar när jag träffade hundcoachen Seth. Nu är Gunvald som ett av mina barn. När man ser att en kär hund börjar åldras börjar man fundera på allt. Gunvald är sju år nu.

Rottisen Gunvald Larsson har ju hängt med mig ett tag sedan vi kom in i varandras liv. Det var två helt olika verkligheter, innan och efter han accepterade mig fullt ut och jag fick bli hans matte. Att efter en längre tid ha fått mer och mer förtroende och närhet med varandra – och först när Gunvald själv beslutade att vi kommit dit att han utan choser kom och lade sig vid mig en kväll som Seth var hemifrån. Jag var förundrad, det var stort och vi somnade tryggt ihop utan att jag gjorde den stora saken av det som jag kände inombords.

Det har varit och är fortfarande många stora eller roande ögonblick med Gunvald, varje dag. Att leva med en hund ger mer än någon människa utan den erfarenheten kan föreställa sig. Inget man trott innan fungerar efter den upplevelsen. Det samma gäller vad man får och lär sig från alla djur. Är man rädd för hundhår kommer man missa det helt.

– Men självklart ska bara den som verkligen vill och är beredd att satsa ta in ett djur i hemmet. Man får vara beredd att leva med djuret hela dess livstid, som kanske kan låta lång. Man bör ha någorlunda koll på om ens liv håller för det eller om man har en större livförändring i bakhuvudet. Men med hund inser man mitt i att tiden kommer att vara alldeles för kort. 

”Enmanshunden” Gunvald beslutade sig, när det var dags att släppa in mig – det var enda vägen. Från att först inte ens ha haft hans tillåtelse att prata med honom med mitt huvud nos mot nos, inte hålla i hans tassar, inte fått torka Gunvalds sömnkladd vid ögonen – så kan jag göra allt det där. Dra ut en fästing mellan hans ögon. Så länge jag fortfarande visar att jag förstår honom. 

Som att jag fortfarande visar respekten att inte köra upp mitt ansikte för nära, för han är fortfarande den han är, med stor integritet runt sitt huvud. Men jag kan komma med sidan av mitt huvud mot hans och gosa. Stångas ibland, men jag lovar att hans skalle är lite för hård för att det ska vara en skön upplevelse, i mer än förtroendet att kunna buffa så.. Detta handlar inte om att kunna gå med Gunvald och få honom att bete sig. Det handlar om att få komma inom hans närmaste sfär, då man är den han utvalt att tillhöra hans flock. Där han vräker ut sig på rygg och busar, gnager en på näsan lite. 

G rygg

Att leva med Gunvald varje dag har lärt mig mer om hundliv än Seth gjort. Det är ju de personliga upplevelserna som sätter sig, även om så klart Seth lett mig med kunskap. Som Seth säger, om att hans hundar varit hans lärare, så har Gunvald satt så djupt intryck i mig av vägen att vinna en, faktiskt ”svår” hunds förtroende. En relation som bara vuxit och vuxit.

Och nu är vår bästa Gunvald sju år. Ju större en hund är desto kortare blir generellt dess livstid. Seth har ju varit igenom det här ett par hundra gånger om, efter att ha haft 300 hundar. Men varje hund har gjort ont i honom. Att någon alls, eller en hund dör är inget man vänjer sig vid. Även om man hela tiden egentligen vet. Att ha en andra hund tröstar inte. Men det är också ett bevis på vad någon betytt och betyder.

Så nu ska oron över Gunvalds stigande ålder bort och vi fortsätta leva dag för dag tillsammans! Ta vara på varje dags överraskningar – för det som djur lär en, det är att leva i stunden.

Blogginlägg om rottisar i stort och om mig/oss och Gunvald:
Samlade blogginlägg om rottweilers
&
Att plötsligt bli rottismatte
Utvald som mamma till Gunvald
Klumpig kärlek från en rottweiler
Att vara född rottweiler
Rottisen balanserade upp vår diagnosfamilj
 – från min temablogg om livet med npf – ADHD, autism m.m.

-Mvh Victoria Qvarnström– bloggredaktör för hundcoachen Seth Sjöblom

Pigga Diesel tränar tålamod och att krypa


Diesel är en rottweiler som precis fyllt 4 och kommit som omplacering till sin husse. Glad och charmig men lite väl upphetsad inomhus och störde sig alltid på andra hundar ute.

Samtalet ledde in på gränser inomhus. Upp i soffan, men bara efter inbjudan. Lämna husse ifred lite. Stimuleras mentalt inne med lekar. Och lite övning av sitt tålamod.

Vänta på gott

Väntar på nåt gott. Och väntar duktigt.

Diesel lär sig krypa

Diesel lär sig krypa

Jaha, OK då - inte springa runt fötterna i köket.

Jaha, OK då – inte springa runt fötterna i köket.

NU är jag trött efter all mental träning..

NU är jag trött efter all mental träning..

Ska vi verkligen gå ut idag och träna också?
Zzzzzzzz..

 

Gunvald hjälper andra hundar med socialisering


Idag är vår rottis Gunvald på beteendeuppdrag. Han tog med husse Seth. Ibland tycker Gunvald att husse inte räcker utan att han själv kan finslipa lite extra för att socialisera vissa hundar. Gunvald samarbetar också med husse Seth och lyssnar men har aldrig behövt få några instruktioner. Han är ju hund – den bäste specialisten.

När han kommer hem får vi se om tiken var mogen att träffas? Detta efter att husse ordat om saker och hjälpt hunden lite på traven. Är hon fortfarande avvaktande rädd på fel sätt går det ju inte. Men Gunvald vet att andra hundar kan behöva tid och han har träffat alla sorter, såväl blyga som aggressiva.

Viktigt är att inte släppa ihop vilka hundar som helst! Är man inte verkligen skicklig och van nog för att kunna avgöra lämpligheten på förhand ska man inte försöka själv – det kan gå illa! 

Gunvald är en mentalt stabil rottweilerkille och sköter sig själv främst. Även om andra hundar försöker trigga till lek. Om det inte är en rottweiler – då är han mer lättillgänglig, för att inte säga väldigt uppmärksam och leksugen.

Konfronterar en hund honom vänder han och går. Han väntar på att de lugnar ner sig innan han bryr sig. Han bryr sig inte ens om de är väldigt ettriga. Som den tyske jaktterriern Ozzy som man kunde tro skulle ha besvärat Gunvald. Det var ett stort möte med två tuffa hanar. Som mest såg ut så här. Kanske därför vildsvinsjakthunden inte lekt med så många.. Till slut lossnade det när Ozzy förstod att jage var en bra lek!

gunnistyskjaktterrier1-2

Det beror på hund hur Gunvald beter sig. Den gången blev det så.

Eller som när en kaxig ung amstaffkille som heter Harry var för oförskämd och inte respekterade att Gunvald var äldre och inte ville bråka. Harry hade inte lärt sig hundkommunikationen i socialt sampel ordentligt. Så Gunvald förklarade reglerna på hundspråk så Harry förstod lite bättre. Det var en bra beteendeträning som behövdes, utan människans inblandning.

gunvald harry rygg

En annan gång var det en ung schäferkille. Det kan vara svårt att hitta någon att nötas mot för storvuxna hundar.

Gunvald är på väg hem nu, med sin privatchaufför, husse. Då får vi se hur dagens socialiseringsuppdrag har gått! Fortsättning följer..

Mvh Seth Sjöbloms hundblogg