Etikettarkiv: rottisen Clyde

Clyde i spökåldern – övervinner rädsla för boll


Clyde är i spökåldern och blir lite försiktig ibland när han blir överrumplad av skrällanda ljud. Då finns vi där och uppmuntrar honom att upptäcka det obehagliga – utan att med rösten tycka synd om honom. Då skulle vi ju bekräfta att det är farligt!

Det är bra att känna till hundars mentala utvecklingscykler, precis som att barn har åldrar då de frigör sig från mamma eller har mycket tankar om döden och behöver stöd. Det är en bra beredskap att veta för att hjälpa och fostra. 

Spökåldern kallas en period för hundar då de plötsligt blir mer lättskrämda och tveksamma inför saker, det kan även vara saker de redan känner till som de börjar reagera kraftigt på.

När perioden kan inträffa är individuellt och efter ras men beteendet kan variera mellan 5-18 månaders ålder. Tecknen är iaf lätta att känna igen, enligt ovan.

Och från bildserien på Clyde nedan, då han bitit hål på fotbollen som han älskar och den börjat pysa ljudligt!

Som ni ser var Clyde väldigt skeptisk och vi pratade lugnt med honom och visade bollen. Till slut blev den lite för rolig men han skällde på den, övervann rädslan och började sen leka med den igen. Mycket bra slutresultat 🙂

Härliga hund om spökåldern

Inkallningsträning med Clyde


Jag knappt vet något alls om träning av hundar och hyser stor beundran inför de som tränar och tävlar med sina hundar. Seth å andra sidan kan den del – och nu ska vi applicera det på Clyde.

Vi åkte till rastgården med fotboll och hundgodis i fickorna. Clyde fick leka med bollen först. Jag frågade om han inte skulle få det som belöning efteråt – men Seth ville att han skulle leka av sig lite energi först.

De som redan är värsta proffsen kanske inte tycker det här är intressant.
Men det är fantastiskt att se något med nya ögon.  Jag är född nyfiken.

Seth visar hur jag ska bete mig

Träningsmomentet:
Seth håller kvar Clyde i halsbandet för att han inte ska följa efter mig.

Jag låter Clyde slicka på en hundgodis, som jag tar med mig när jag springer fem meter bort. Då vänder jag mig om åt vänster, visar godisen och ropar ”hit” men fortsätter springa.

Seth har där bakom när jag kallat ”hit” höjt energin och peppat Clyde att sticka iväg och sen släppt halsbandet. Jag har hunnit flera meter ytterligare och innan Clyde kommer fram hukar jag mig och håller fram godisen i handen, men fortfarande med ryggen åt Seth.

En sak jag själv tycker är intressant är att förstå varför om saker, så jag hade två frågor om förfarandet.

  • Varför skulle jag springa, inte gå?
  • Varför stå med ryggen mot och inte invänta Clyde vänd mot honom?

– Jo, när man lär en hund inkallning vill man inte ha en hund som kommer strosande mot en och man står och kollar armandsklockan. Den ska komma snabbt och intresserat. Därför vänjer man den vid att den ska vilja springa.

– Att stå med ryggen åt handlar om att hunden ska komma runt – på vänstersidan där du visat godisen när du gett kommandot. Den ska söka din kontakt. Det är också första steget i att lära en hund en helvändning – för den har tvingats gå runt dig. Efter man grundtränat så några gånger så vänder man sig runt åt höger i klockans riktning när hunden kommer efter godisen – så har hunden lärt sig en helvändning!

Det finns säkert massa olika metoder, alla passande för olika typer av träning och syftet med den. 

För mig är det nytt, jag har bara lärt mig allt jag kan om hundar om beteenden.

Håll tummarna för mig med Clyde!

/Victoria, Clydes matte och bloggredaktör

Clyde hittade en levande present


Igår kväll var Clyde väldigt intresserad av att komma bakom en stor blomkruka på verandan, jag tänkte att det låg en hundgodis där.

Jag gick in och strax efter kom Clyde – till synes väldigt nöjd. Han lade sig framför mig och öppnade munnen – och släppte ut en padda! Den kröp iväg och han var så klart jätteintresserad av sitt nya fynd. Jag skyndade mig att ta upp paddan och släppte ut den innan han kanske skulle smaka mer på den.

Paddan var helt oskadd. Det är inte första gången vi får paddbesök inne från den närliggande bäcken. Men det är första gången en padda fått hundeskort. 🙂

Hittade en padda i vårt badrum under värmeböljan i somras 🙂

Senare kräktes Clyde lite gult och så var det bra med det sen.

Paddorna har ett gift på huden som påverkar hundar om deras slemhinnor kommer i kontakt med det. 

Om hunden har tuggat på en padda, så försök att skölja rent hunden i munnen med vatten och inspektera mellan tänderna, så det inte finns rester av paddan kvar, om den blivit skadad.

De flesta djur som fått paddgift i munnen dreglar och mår dåligt några timmar men återhämtar sig snabbt. Kontakta annars veterinär om huden inte piggnar till.

Mvh hundcoachen Seth Sjöblom

Clyde försöker leka med gamla Berit


Eftersom Clyde nu är en valp förstår han inte riktigt att gamla Berit inte vill leka trots att han gör sitt bästa för att bjuda in henne till lek. 

Men han går bara ner i lekställning, rusar inte på. Kanske känner han att hon är gammal och att han bör ha respekt?

Igår störtade Berit fram och stack ner sin nos i Clydes matskål när han åt och han reagerade ine. Men de är båda väldigt intresserade av allt som kan ätas.

Ibland springer de efter varandra genom bemmet för att kolla om någon har mer hundgodis, om de fått lekbollar som de tömt.

Clyde håller Berit lite sällskap

Vi har en liggkudde under vardagsrumsbordet så att Berit kan gå undan och vara ostörd om hon skulle vilja det. 

Ha en bra måndag!

Mvh Victoria

 

Vi har blivit med valp – välkommen Clyde!


Seth har haft flera rottisar. När Gunvald dog, ett par månader senare tog vi till oss jack russeln Berit 15 år. Seth har inte haft små hundar förr.

Man kan nog säga att rottweiler är Seths favoritras, även om han haft schäfer, flat coated retriever, dobermann, malamuter, huskys samt flera andra både renrasiga och blandraser och jobbat med extremt många typer av hundar.

Once U go rotty U never go back.

Vi kan inte ha en stor hund som är för livlig och råka hoppa på Berit för hon har lite ålderskrämpor och lilla Vilja gillar inte framfusiga hundar. 

Så vi hade nästan slagit tanken ur hågen på ny en stor hund. Men nu är han här – Clyde fem månader gammal, från Just Ask kennel. Det som avgjorde till slut, var att han är världens coolaste kille. Lugn, väldigt följsam och obrydd. Han är mycket vacker också och det känns bra att hans förfäder är friska stabila hundar.

Och han är en gosig liten kille, på 30 kilo.