Etikettarkiv: PROBLEM med hundmöten

Från best till bäst – harmoniskt hundliv


Tänker på mina hundfall. Det finns inte en regelbok som gäller alla hundar utan det gäller att lyssna in varje problem efter de individuella förutsättningar som finns.

Hur ser hela bilden ut?

Ibland är det den ena i ett par i familjen jag får jobba mer med, ibland mest kommunikationen med hunden, att ingen nånsin lyssnat på den.

Det kan kännas som att jag kör parterapi och ibland är förhållanden och familjer också faktiskt nära att spricka för att de inte är överens om hur hunden ska tas.

Jag möter ofta tårar. Först av olycka, sedan av lycka. Lättnad. Många har känt sig så misslyckade fast de lagt ner så mycket engagemang i hunden – och fått höra nästan för många goda råd av andra, som inte fungerat.

Det jag vill förmedla är, att den som söker hjälp redan där visar sig vara en bra och ansvarsfull hundägare. Det steget är något att vara stolt över, det är ju inte så att det man blundar för försvinner. Tvärtom, förnekade problem har en tendens att hoppa upp och slå en i nacken.

Läs gärna här på fallbeskrivningar om hur det kan gå till. Och tänk på, att hunden kan ju inte gärna själv be om hjälp för att ni beter er så jobbigt. 😉

Det blir en fantastisk skillnad när exempelvis hundrastningarna inte längre omfattas av ångest inför hundmöten. Det vanligaste problemet faktiskt, men som ger smolk i bägaren på hela hundägarskapet. Ingen vill ju ha ”besten i kvarteret”.. Det ska vara ett nöje ett ha hund! 

Med vänlig hälsning hundcoachen Seth Sjöblom /sethsjoblom@gmail.com

Olycka eller äkta attack


I media framställs ofta vissa hundraser som farliga. Men det är inte vad vi ska ta upp här. Det är vissa  mentaliteter som gör skada, ofta med en människa bakom. Säger jag ”hundkörkort” så förstår de flesta. Inget är ju en hunds fel.

Jag har haft förmånen att ha ombetts att hjälpa familjer med hundar som ingen kunde trott skulle ha en framtid. De var redan dödsdömda av flera specialister.

Ibland hade hundarna – som redan hade problem – traumatiserats extra mycket av antingen våldsamma ålderdomliga metoder eller evighetslånga behandlingar av hundspecialister med fel eller olämpliga metoder. Om våldsamma metoder och evighetskonsultationer som bara suger ut pengar tycker jag inte! Ligger något utanför mitt specialistområde så säger jag det.

Jag arbetar utifrån hudars naturliga beteenden. Inga salongsförfiningar, alltså inte dressyr, även om grundlydnad ingår för att få ordning på en hund.

Jag brukar komma hem till hundar som ingen velat ta i. Dit ingen vill gå. Min specialitet har blivit svåra hundar med aggressivt beteende.

Men jag ser ju att de flesta av dessa ”livsfarliga” hundar oftast bara är små vilsna skitungar.. De skäller och lever rövare och beter sig och skrämmer besökare i hallen så familjen lever eremitliv. Men som under mitt besök, efter vi tampats mentalt, kommer och lägger sin favoritleksak framför mig. Eller somnar med huvudet på min fot – för att den upplevt trygghet.

Förstått vad en ledare är, fått regler och gränser som den kan förstå på hundars sätt från sina ägare. Utan övermakt och våld. ”Du får inte ledarskapet med köpekontraktet, du måste förtjäna det ”

Shit vad många hundar jag hade kunnat locka med mig hem! 😉 Men det är familjen som ska lära sig hantera och de är ofta väldigt engagerade så det går bra när de fått verktygen av mig. När man kommit så långt som att söka hjälp är man ofta redo att ta tag i problemen.

Inget problem är för litet att ta tag i. Problem har en tendens att växa annars. Så här såg det ut när en familj, inklusive barnen som blev bitna, fick lära sig arbeta med sin unghund som riskerade att bli ett monster, det var ohållbart. 

Vad är då tecken på farlig hund

Mina favoritraser har blivit bl.a muskelhundar som amstaff, pitbull och särskilt rottweiler som ett kärt exempel. Sedan har jag ju haft många polarhundar, malamutes, huskeys och diverse blandningar. Men alla extra svåra hundar oberoende av ras gör mig lösningsorienterad. De kaxiga typerna. De vilsna.

Joker var en hund i röd zon som jag vände.

Jag är inte rädd för hundar, men man ska ha respekt. Oftast blir jag inte biten, men någon sällsynt gång har jag eller bet ägarna sätta på munkorg – efter vi pratat igenom allt om hunden.

Sedan ”hysterin” om hundattacker. Självklart ska man ta sånt på allvar, hundar kan vara dödliga vapen. Men jag undrar ofta när man läser i tidningar – om hela bilden?

En hund som i en situation viftat på huvudet med öppet gap för att visa ogillande och värja sig, men tänderna rispat. Är det den hundattack? I media, troligtvis. Säkert skrämmande för inblandade om hundens avsikt var att skrämmas eller att den var ogillande av situationen. Vanligast är nafs i händerna eller att en hund biter den och det som befinner sig närmast, i omvänd aggression eller överdrivet resursförsvar.. Det kan vara ägaren som ställer sig i vägen för ett utfall och blir biten utan att vara målet. Kanske hunden skällde och ett knä hamnade emellan.

Skillnaden på de exemplen ovan och akitablandningen som jag skrev om tidigare, en hund som inte borde omplaceras är hur den bet, målmedvetenheten. Hundar vill inte bitas och de kan få hjälp att inte göra det. Det som görjust den här hunden farlig är att han utan konflikt högg kvinnan i bilen i huvudet. Som tur var hade hon inte råkat vända dit ansiktet, utan satt och pratade lugnt med sin man.

Att den innan den högg mig var lugn, viftade på svansen och inte med öron eller kroppsspråk som visade att den var trängd. Och att efter sina attacker var nollställd, som att inget hänt. Det gick lätt att sätta på munkorgen, hundar som inte är bekanta med munkorg böjer ner huvudet och försöker krafsa av munkorgen med tassarna. Det får mig att tro att han haft munkorg innan, bott hos människor som han bitit och därifrån hamnat på avvägar.

En hund som hoppar upp på bordet efter mat som en människa sitter och äter och hugger på så vitalt ställe som axeln, nära hals och ansikte, det är en hund som inte än är lämplig att bo med folk. En ohyfsad hund på bordet är ingen katastrof men det är stor skillnad på lydnads – eller beteendeproblematik!

I fallet med  Akitan  vet jag att han inte kan rehabiliteras, att han är för plågad,  samt att något riktigt fruktansvärt kan hända. Man avlivar inte hundar lättvindigt, men det finns en etisk gräns som är vårt ansvar både för oss och för hunden.

Vilken ras är farligast ?

Det är inte sunt när hundar biter utan att förvarna, det kan man se som regel och en hund som varnar genom att morra, det är sunt. Om hunden inte varnar och istället biter är inte ett för hunden ett naturligt nedärvt beteende och det kan vara att den är sjuk, ha ont eller någon annan oupptäckt problematik som man bör undersöka och då först hos veterinär.  Vår familjs franska bulldogg som fick hjärnskador av syrebrist som blev helt opålitlig mot familjen och till slut inte förstod hundsignaler, utan attackerade vår rottis besinningslöst. Ett tragiskt exempel på sönderavel. Hundar med avvikande beteende bör veterinärutredas innan man fortsätter beteendeförändring, för den kan inte förändras positivt när den är sjuk. Jag brukar skicka med rekommendationer på vad veterinären ska titta på eftersom jag själv hälsobesiktat mina egna tur -och tävlingsdraghundar och samarbetat med veterinärer.

Vilka raser är det då som ger tydliga signaler på ogillande, morrar, viker öronen, hukar, stelnar till – varnar före den biter ?
Det är inte rasrelaterat och du kan råka ut för det med vilken ras som helst och självklart är att desto större hund = desto större bitskada.

Det var riktigt sorgligt med akitablandningen från det tidigare inlägget och att det gick så långt. Men jag tror han är sjuk eller har varit med om så mycket redan i livet att han blivit mentalt störd och inte kan rehabiliteras. Jag fick tillbringa sex timmar med honom i väntan på att någon annan skulle hämta honom för transport och att döma ut en hund är inget jag tar lätt på. Även om hundorganisationen inte bett om min åsikt så fick de den eftersom det var så uppenbart farligt för människor och en hund som beter sig så lider. Alla hundar förtjänar ett värdigt hundliv i naturligt samspel med flockmedlemmar. Hans attacker var inte försök att skrämma – utan han skulle skada och i värsta fall döda. Varför får vi  troligtvis aldrig veta. 

Kom ihåg att dom flesta organisationer som vill hjälpa hundar gör ett mycket behjärtansvärt arbete, men kanske man måste se över sin ”policy” och ta hjälp utifrån ibland för att utvärdera och rehabilitera de hundarna innan man placerar ut dom i stället för att få tillbaks dom och sen utvärdera och rehabilitera dom.

Med vänlig hälsning Seth Sjöblom

Rastningen ska inte vara som ett krig


Det ska ju vara roligt att gå ut med hunden, men det är ju inte alltid så. Så varför upplevs och beter sig hunden aggressivt på hemmaplan eller på den kvällsrunda vi alltid gör?

Så fort man kliver ut genom dörren hemma i kvarteret så sätter det igång, hunden vaktar, gör utfall mot andra hundar och är hela tiden på helspänn.

Min hund är snäll hemma, men ett jävla monster när vi skall ut och gå där vi bor. Inget jag provat har hjälpt – jag har gjort mig jätterolig, jag har försökt att mata bort utfallen med köttbullar och hunden vart bara fet, men problemet är kvar. ”

hundhörnet

Jag träffar ofta på dessa faktiskt panikslagna hundar och ägare. Och det finns oftast en förklaring och en lösning som man måste se genom hundens uppträdande. Att förmå hunden att lyssna till ägaren, som måste lära sig att förmedla rätt energier, för att få chansen att hantera och lösa det.

Men just problemet att hunden reagerar som den gör på hemmaplan med utfall och annat beror oftast på att vi själva har byggt upp den spänningen tillsammans med hunden

Vår egen oro för vad som skall dyka upp bakom en buske, runt ett hörn eller i ett rent hundmöte på hemmaplan är ett vad jag kallar ”inlärt situationsbeteende”  eller kanske ”Beirut effekten”där vår egen oro och rädsla i vår kända hemmiljö med alla dess faror som vi tycker finns där förs över till hunden som då agerar utifrån de signaler som vi förmedlar. Vi har helt enkelt tillsammans med hunden skapat en hotbild som vi till slut har svårt att hantera tillsammans.

beirut

Hunden gör det den kan

Om vi då förflyttar oss till ett för hunden och dig ett helt nytt område så finns inga förutfattade meningar om vad som kan hända och inga kända hot och det gör att hunden kan slappna av på ett bättre sätt och promenaden blir lättare. 

Hunden använder sig av ett inlärt agerande på hemmaplan och vet att här finns det faror precis som människor gör som bor i krigsdrabbade områden där de vet att på andra sidan staketet brukar det vara skottlossning eller runt hörnet, mm.

För att komma tillrätta med problemet så måste man tänka igenom vad som är egentliga hot och gärna variera promenaden med olika riktningar och vara beredd på att korrigera och bryta – ej bestraffa – den blockering som hunden kommer in i och sen avsluta med belöning i rätt tillfälle, efteråt. 

Men man måste först och främst se över hundens mentala status och hemmiljö med allt vad det innebär, samt din egen möjlighet att få verktyg som kan hjälpa både dig och hunden framåt i en positiv riktning. Kontakta mig sethsjoblom@gmail.com bläddra bland mina fallbeskrivningar här!

Mvh hundcoachen Seth Sjöblom