Etikettarkiv: PROBLEM med hundmöten, koppeldrag, ägandebeteende, aggressivitet

Seth Sjöbloms – hundcoachning och beteendeanalys


Vad gör Seth och vilken typ av fall har han arbetat med och löst problemen?

Kort sagt – så analyserar Seth från ”helikopter-vy” hela situationen och förklarar för ägarna på vardagsspråk så att de direkt förstår och kan relatera och sedan kan fortsätta beteendeförändringen själva. Fallbeskrivningar här.

Vanliga problem som Seth Sjöblom arbetar med:
Drag i kopplet
-Aggressivitet
-Hundmöten
-Ägandebeteende och vaktande av mat, leksaker, andra ting, soffan, dörren eller ägare
-Dominans över barnen
-Problem i hundflocken. Vem av hundarna är det egentligen som skapar dålig atmosfär ser Seth, som haft stora flockar
-Trauman – en valp som överfallits eller omplaceringshundar, även utan känd bakgrund
-Svår aggressivitet, hundar som andra dömt till avlivning, till hög del kraftfulla missförstådda raser Seth har en stor framgång där andra gått bet, eller inte ens velat närma sig hunden
-Hundar som kissar inne eller biter sönder sånt de inte ska

Mindre vanliga problem på Seth Sjöblom fallista:
-Fobier – inte våga gå på golv
-Rädslor för objekt, svårigheter med att åka bil
-Tvångsliknande beteenden ständigt svansjagande, överstressande fixeringar
-Omriktat beteende – hunden hugger mot människan i frustration
-Hundar som bitit – analys av hundens psyke och rehabprogram
-Rådgivning för att hitta rätt hundindivid för personer med dolda funktionsnedsättningar
-Hundrädsla hos barn eller vuxna

Vissa problem är svårare än andra men Seth har en mycket hög grad av lyckade konsultationer. Seth uppnår från första mötet som någon typ av beteendeförändring, i hundens takt.

Seth har 50 års hunderfarenhet – både privat och professionellt. Seth var Förbundskapten i Svenska Landslaget i Draghundsport 1997-2000. Seth har, utbrett över flera år, haft totalt 300 polarhundar i flock med 75 åt gången, mestadels okastrerade, då han varit deras ledare – utan våld eller kränkningar.

 

Maila en kort beskrivning av situationen till sethsjoblom@gmail.com
Skicka med ert telefonnummer
och gärna var ni bor

Mvh med önskan om en trevlig decemberhelg

/Seth

Regler och nej är hänsyn – inte straff


Hundar behöver stopp och gränser och inte ta över hela hemmet och övriga familjens utrymme.

Det blir obalans om endast hundens behov styr över alla andra i hemmet. Ju otydligare människornas kommunikation är – desto mer kaos. Hunden kan börja bete sig dominant mot familjemedlemmarna, vakta mamma, nafsa mot barnen och skrämma besökare.

Den hunden är för stressad för att må bra. Förvirrad kanske man skulle kunna uttrycka det som? 

Lättare att slappna av när man känner sig säker.. 

Om hunden får helt fritt spelrum på fel sätt, så påverkas den viktiga sociala aspekten till hundens nackdel. Hunden får inte kontakt och ingen vågar ta den till sig. Och det är rent taskigt mot hunden som vill så mycket – men inte  på egen hand vet hur den ska göra. Vem kan veta sånt utan styrning och råd?

En hund gör vad den kan om den inte vet något annat. Det kan bli så att en familj inte kan ta hem vänner ens, för att hunden skällande flyger upp och rusar till dörren direkt – för att möta familjens besökare på ett himla oartigt sätt. 

Skällande redan på dörrmattan och uppe i ansiktet på gäster när de böjer sig ner för att ta av sina skor. Och det är inte OK!

Begär av hunden att den ska stanna i dörröppningen till ett annat rum? Men enklast i inlärningen av gränserna är att hänvisa hunden till en liggplats när det ringer på dörren. Det kan man behöva träna på några – men ganska få gånger. Men med självsäkerhet. 

Lägg gärna en hundbädd där hunden har översikt över hallen så den ser vad som händer. Men den ska ligga kvar tills besökarna kommit in, satt sig, hunnit få sitt kaffe. 

Sedan bjuder ägaren in hunden. Om besökarna har en hundgodis i handen är det ingen nackdel heller. Hunden ska alltså inte uteslutas – utan istället lära sig sociala regler. 

Och då ingår ”nej”. Som absolut inte är det värsta man kan göra mot någon. Utan som faktiskt lär individer hur man ”hör till” i den omgivning man lever i.

Självklart ska man aldrig rycka tag i hunden eller ha en aggressiv röst. För hunden förstår inte vad det handlar om utan blir bara osäker. Gör man det som är rätt, med säkerhet och respekt – då hjälper man hunden in i den livsviktiga gemenskapen!

Ett ganska enkelt recept egentligen – som kan rädda många hundar från omplacering eller avlivning. 

Seth går in i vilket hem som helst – innan hunden fått lära sig sin plats. Aggressiva eller bara ivriga. Och det är många hundar som lägger sig vid hans fötter då han fortfarande samtalar med ägarna, långt innan träningen. 

Sedan lär Seth människorna hur de också gör sin hund trygg, så den inte betraktas som ett psycho av hela bekantskapskretsen. 

Det är snällt att säga nej för att lära nödvändiga gränser

/Med vänlig hälsning hundcoachen Seth Sjöbloms blogg

Aggressivt ägande – fallbeskrivning, beteendeförändring, filmklipp


Fallbeskrivning, med fyra mkt korta filmklipp om hur hunden förändrade sitt felbeteende under processen. Här skriver Seth:
Fick ett samtal om den lille pomeraniankillen Frasse på 6 månader – som i min mening uppvisade ett ovanligt aggressivt beteende med tanke på hans låga ålder. 

Han morrade och bet nu efter barnen i familjen och attackerade besökare. Jag höll innan jag träffade honom alla möjliga grundorsaker öppna. Är han sjuk? Har han inte fostrats rätt? Har han varit utsatt för ett trauma som att ha skrämts av en attackerande hund? Särskilt hos valpar kan spåren efter något sånt sätta sig djupt.

Men familjen hade haft Frasse sedan han var valp och hans beteende hade plötsligt förändrats bara två veckor tidigare. Utan synbar yttre orsak.

Jag besökte familjen, med tre barn, den äldsta 9 år och två småsyskon. En kärleksfull familj som älskar sin valp. Men något hade hänt och vad – det urskilde sig för mig efter en stund. Frasse hade troligen hamnat i könsmognad. Det är vanligt, även om det inte alltid stämmer, att mindre hundar könsmognar tidigare.

Frasse hade blivit karsk och kaxig och tog ut svängarna, precis som tonåringar i regel gör. Valpen testade gränserna och med den äran.. Väldigt bra att ägarna tog tag i problemet omedelbart! Felbeteenden kureras bättre – ju snabbare man agerar och reparerar.

Se beteendeterapin mot hundens aggressivitet

Så här gick processen, självklart efter ett långt samtal med familjen, medan jag som alltid också observerade hunden. Innan han och jag möttes i en för honom kritisk situation – att jag också ville ha hans leksak.

Frasse var väldigt aggressiv, som ni ser nedan. Jag fick några bett när Frasse mötte mig och han, helförvirrad, försökte förstå det med gränser. Vad är det? Vad händer? Men jag fortsatte lugnt och envist, utan hot bara som den mest naturliga saken att göra. 

När Frasse efter en stund började göra som jag ville – lydde och backade, så fick han leksaken till sig ganska direkt. Men först efter att jag erbjudit den till honom med ett varsågod. Hunden lär sig så småningom att den inte riskerar något på att ge upp leksaken.

Och som plus kommer en extra belöning – beröm!

Eftersom barnen också var drabbade av Frasses utfall var det extra viktigt att involvera dem i beteenderehabiliteringen, som ni ser här, att familjens dotter är med och tränar på gränssättningen, med att säga nej, också.

Läget börjar neutraliseras när ägandeförhållandet om den intressanta saken klargjorts, balanserats. Man måste lära hunden att den absolut inte äger någonting, du äger allt, men du är ödmjuk och ger.

Då kan hunden sedan få ha sin leksak i lugn och ro och slipper vakta – när den accepterat att det inte är någon idé att vakta. Det finns ingen osäkerhet om var gränserna går längre. Och hunden får.

Då slipper man konfrontationer med morrande vid matskålen, när den har ett ben eller annat som du vill kunna ta av den eller att någon annan kan göra det.

Det tog en bra stund att få valpen att förstå detta och visst vart jag biten, men det visste jag redan att han skulle göra, då fick jag chansen att visa mitt missnöje. Han stötte helt enkelt på motstånd så han skulle förstå att det inte var ett accepterat uppförande från honom. Ta också in hur lugnt vi arbetar med hunden. Inga skrik eller något som kan skrämma honom. Bara konsekvens och upprepning.

Lugn konsekvens stimulerar både relationer och utveckling

Detta att ge och få är ju också en väldigt bra lekaktivitet för hunden och barnen. Sen lära hunden lite tricks, som vacker tass – bygger ju också upp relationerna, eller leka gömme.

Nu verkar det som att han har uppfattat vad som gäller och jag håller kontakt med familjen så att det ska fungera. 

Det är svårt när man har barn och skaffar en valp som egentligen är ett yterligare barn. Man skaffar sig egentligen ett barn till att fostra och passa på – med allt vad det innebär, som syskonsvartsjuka. Man måste ha översikt och hantera situationer mellan barnen och hunden.

Jag var förhoppningsvis den siste att bli biten. Ganska fascinerande ändå hur brett gap den lille parveln ändå har – kanske en lejonunge egentligen? 😉

Tack till Kajsa som var med och filmade och
bidrog med sina intryck! Dock inte med första förband.. 😉

/Med vänlig hälsning Seth Sjöblom

Seth reser i hela Sverige


Ni kan kontakta hundcoachen Seth Sjöblom var ni än bor.

Seth reser runt i hela Sverige och även grannländerna – efter behov.

Maila: sethsjoblom@gmail.com eller ring 0707 913097

Tveka inte att höra av er. Seth lyssnar och
intervjuar alla, tills han förstår problembilden.

Maila: sethsjoblom@gmail.com
eller ring 0707 913097
och uppge ert telefonnummer
så Seth kan ringa upp

– Och han kommer garanterat att fråga ut er..

/Med vänlig hälsning ”kontoristen” V

Spontant hundcoachningsfall på MyDog


Vår egen hundcoach Seth Sjöblom var i helgen runt lite på MyDog och tittade, när han fick syn på en intagande ung rottishane. Matten stod med hunden vid en pelare, som att hon tvekade att gå vidare i vimlet av fyr -och tvåbenta besökare. Något stämde inte. Så det råkade sig så att Seth spontant hjälpte rottisekipaget att kunna gå vidare runt på mässan.

Seth gick fram till kvinnan i 25-30 årsåldern och sa; vilken fin rottiskille! De började prata och Seth fick veta att hunden var 18 månader. Sedan frågade Seth varför killen hade munkorg, en mjuk i nylon? Ägaren svarade att det inte fungerade så bra att gå med honom i bland alla människor och hundar och hon var rädd att det skulle hända något.

Problemet låg också i andras mötesbeteende

Det var hennes andra rottweiler, hennes första hade varit en tik. Men detta som faktiskt handikappade dem i nuläget hade hon inte hittat någon lösning på.

Hon fick berätta om problemen. Killen blev lite upphetsad när hundar skällde på honom. Sedan – det värsta – att han inte betedde sig socialt när någon kom fram för att klappa!

Det sistnämnda var speciellt intressant eftersom Seth blivit någon av en ”rottweilerspecialist” i hundkretsar. Och han valde – tilldelades – vår rottweiler Gunvald eftersom han var ”svårast” i kullen. Idag en lycklig kille som fostrats av Seth med respekt och med mild och tydlig röst. Aldrig kväsande.

Seths erfarna inställning är att en tik och en hane av rasen kan vara som av två olika raser är . Även om tikar verkligen inte behöver vara milda, men kanske något mer sällskapliga.

Naturligtvis handlar det också om avelslinjer. Om hund-anfäderna avlats på ”mildare linjer” eller till tjänstehundar med en större skärpa bevarad.

När människor kom fram och böjde sig över hennes rottweiler för att kittla bakom örat visade han tydligt sitt ogillande och det kändes pinsamt att ha en så ”ouppfostrad” hund.

Respektera hundens integritet

Ägarens främsta oro var alltså att hunden kanske var lite obalanserad. Nej, nej! svarade Seth. Han är en rottweiler. Man kan inte bara tränga sig på innanför hans sfär. Speciellt hanarna har en mycket stor integritet – särskilt bör man inte beröra runt huvudet. Aldrig föra fram ansiktet, aldrig böja sig över. Som med många andra hundar.

Hunden är inte folkskygg eller obalanserad för att den visar sitt ogillande med att försöka undfly eller börja morra för att bli lämnad i fred. Detta ligger nära hundars instinkter och är särskilt tydligt hos brukshundar, som varnar när det är nog. Rottweilers följer sin uppgift med att vakta och vilja hålla sig undan okända. En prakthund som inte plötsligt kan bete sig som ett keligt sällskapsdito!

Seth förklarade allt detta för hundägaren och slanten föll ner hos henne så hon verkade slappna av. Tills Seth sa: nu går vi en promenad ihop alla tre. Men han lugnade henne och intygade att han var med och skulle hålla kontroll. Detta var en liten yngling utan ett uns aggressivitet i sig.

Den sista osäkerheten blåstes bort när Seth sa att hon måste försvara sin hund. Hon såg då lite frågande ut! Det är din hund det gäller, inte dig. Ett enda felsteg så riskerar han avlivning – när man är en skarp hund med muskler. Fördomarna gör honom till en ”kamphund” – så en enda rispa när han värjt sig kan kallas för en hundattack!

Praktisk inlärning för att bli ett självsäkrare ekipage

Så de började gå med hunden mellan sig och matte höll kopplet – nu utan munkorg. Visst började en liten hund skälla och pojken började spänna sig men Seth är uppmärksam och bara snärtade till uppe på kopplet, sa nej, så att hunden glatt vände sin uppmärksamhet mot honom. Sedan var det slut på det begynnande dramat.

Sedan kom prövning nummer två som på beställning. För visst hade matte haft rätt. Seth såg på håll en äldre kvinna som fick den där målsökande blicken om att ”rusa” rakt fram till hunden.

Innan hon hann fram satte Seth upp handen som stopptecken mot henne. Hon stannade snopet och Seth sa; vi vill inte at du klappar vår hund. Vadå, är han farlig?

-Nej, han är inte farlig, han har stor integritet och gillar helt enkelt inte att bli klappad så här av obekanta!

Kvinnan snörpte på munnen och vände ryggen åt och snodde vidare.

Slutord om rottiscoachningen på mässan

Nu förstår jag – vad du menade med om att jag behövde försvara honom. Trots att han är en vakthund. Eller rättare sagt, just för att han är det! Det här var lösningen som jag sökt. Känner mig säkrare på mig själv och på min hund nu. Ska fortsätta på den här vägen. Kontakta mig om det blir några problem eller frågetecken, sa Seth. Glad för att ha fått möjligheten att hjälpa ett så fint par till ett rättmätigt liv.

Fler inlägg om rottweiler:
Missförstå inte vår hund – respektera bara
Rottweiler en svår ras att komma nära och att fostra

Att plötsligt bli rottismatte – Seths ”rottis-ABC” när jag träffade hans hundar

/Med vänlig hälsning V bloggredaktör, hundcoachen Seth Sjöbloms blogg

 

fodax.

 

 

Hundar döljer smärta och beteendet påverkas


Du kan tro att din hund mår bra trots att den är ganska sjuk eller går med smärtor. För hunden fortsätter ungefär som vanligt.

Ha för vana att känna igenom din hunds kropp när du klappar den och var uppmärksam på om den reagerar med smärta när du klämmer någonstans.

Gå på regelbundna hälsokontroller med hunden och låt veterinären undersöka om ni noterat att den fått ett annorlunda beteende.

För hundar är övertappra, som alla djur. Det är deras överlevnadsinstinkt.

Varför visar inte hunden att den har ont?

Du är ju din hunds bästa vän och närmast förtrogne – tryggheten i dess liv. Så hunden vill behaga dig och dina så att du inte stöter bort den. För ett djur är det livsviktigt att verka normala! Det sitter så djupt i deras instinkter att det kan inte er nära kontakt i ett tryggt hem ta bort.

tigermask

Precis som för djur i det vilda sitter det nedärvt att det är rena självmordet att visa svaghet utåt. Antingen dödar flocken eller ett jagande djur svaga individer.

Smärta kommer ut i beteendet

Hundar håller igen om sin smärta, emedan det kan märkas på deras beteende. En hund som mår dåligt påverkas naturligtvis mentalt när den är fysiskt sjuk.

Den kan uppvisa personlighetsförändringar, den går undan, kanske svårare att få kontakt med och ofta uppträder den oförklarligt intolerant och aggressivt. En sjukdom kan smyga sig på, så det kan gå lång tid innan det märks. Kanske det skett så gradvis att man inte ens tänker på hur hunden var innan.

Aggressivt beteende av bakgrund

När man säger att en hund är aggressiv menar man/vi att dess beteende är aggressivt. Att den uppvisar ett aggressivt beteende – inte att det är en personlighet. Aggressivitet är symptom som kan ha många orsaker.

Omplaceringshundar kan ibland – men inte alltid – ha blivit dåligt skötta och ha gått igen en eller flera traumatiska upplevelser som satt sig. De kan ha en bristande fostran och bete sig udda.  Är det lydnadsträning som behövs kan man anmäla sig till kurser hos Brukshundklubbar.

Ibland ligger grundorsaken till problem i att hunden har ohälsa, en infektion eller annat. Men den kan ha en hjärnskada, medfödd eller förvärvad – eller ha drabbats av en hjärntumör  Detta måste naturligtvis undersökas främst innan man börjar arbeta med hunden.

Fostrans – eller beteendesvårigheter?

Har hunden båda typerna av problem, vilket inte är helt ovanligt, så börjar man med beteendelanalys och löser de svårigheterna innan man går vidare.

För beteendeproblem fostras inte bort med lydnadsträning. Det stressar bara hunden som har ”känslomässiga” beteendeproblem och inte tar till sig något. Den kan inte naturligt förstå mänsklig ordkommunikation. Den kan lära sig kommandon om den blir visad efter att människan lärt sig avläsa sin hund. Det är mäniskans ansvar.

Beteendeproblem sitter djupare än fostransbrister. Man kan förenklat säga att; ”beteendeproblem sitter känslomässigt, medan lydnadsproblem handlar om inlärning”. Det kan vara svårt att skilja emellan och det överlappar.

En hundcoachkonsultation kan hjälpa till med det. Seth Sjöbloms specialitet är hundars naturliga beteenden kontra anomalier och att förändra sånt som ägarna inte kommit tillrätta med. Som då hunden inte lyssnar, är blockerad för instruktioner och låser sig mentalt, exempelvis när den gör utfall.

Seth berättar mer:
Stor skillnad på beteendeproblem eller lydnadsproblem

/Med vänlig hälsning från hundcoachen Seth Sjöbloms blogg

Hunddagis och rastare måste ha stöd från ägarna – fallbeskrivning och svar


Fråga: Hej Seth, vi arbetar med hundrastning och har behov av att utbilda våra rastare i olika situationer som dom kan råka/råkar ut för under dagarna, är du specialiserad på några speciella problem?

Seth: Jag arbetar med alla typer av problem och med alla hundraser och stora eller små. De vanligaste frågorna är om hundmöten, utfall, drag i kopplet, men även annat som vaktande över ting eller hundar i flock som inte kommer överens. Jag anlitas ofta också för tuffare hundraser eller svårare beteenden och får ofta till den första positiva förändringen efter ett par timmar. Men inga fall är likadana, så det är lite olika, med hur snabbt man kan gå fram.
 

Jag kan ge hela ert rastningsteam en kurs – då ni kommer få se resultat och känna av mer personlig ökad säkerhet om hur man generellt läser av för att förebygga eller hanterar olika situationer som sker.

Ägarnas ansvar

Men – är ni ett hundrastningsteam skulle jag rekommendera att även ägarna är med och lär sig att hantera sina hundars uppföranden! Det är ju kanske några hundar ni upplever svårare problem med – eller hur?

Det är där, i hemmet, allt bottnar och det kommer fungera ganska dåligt om bara ni hundrastare får lära er rätt metod, när hunden har andra regler hemma.

I work so Hard so my Dog can have a Better Life Patch | Embroidered Patches

 
Enligt min mening ska ägarna vara med i utbildningen, eftersom det är deras hundar. Ni kunde ju annars välja att kasta ut de mer temperamentsfulla? Men det är ingen lösning för någon och säkert inget någon part vill. Och ju högre kompetens personalen bygger upp  praktiskt – desto bättre rykte och större konkurrensfördelar. Och lyckligare hundar – och ägare!
 
Om inte hundpassare och ägare är med samtidigt, från ”båda sidor” – blir hunden förvirrad och inget lyckas. Konsekvent upprätthållna regler är avgörande för att hunden ska ha en suck av en chans att bete sig bra. Det är alla värda.

Jag arbetar med hundarna och människorna, respektfullt utan att skylla på någon. Ser framåt för att ena och lyfta upp hela ”teamet” som mentor för både människa och hund.

Läs gärna Fallbeskrivningar här på bloggen!

/Med vänlig hälsning hundcoachen Seth Sjöblommin mail sethsjoblom@gmail.com är säkraste sättet att komma i direktkontakt med mig. Skriv gärna ditt telefonnummer också.

Generaliserande bitlistor och fördomar


Angående ”bitlistor” – är en sådan lista egentligen är rättvis? För de olika omständigheterna vid det akuta bittillfället finns inte med som bakgrund om de olika incidenterna. Bristfällig och uppförstorad information lär inte allmänheten ett dugg vettigt. Och fler fördomar om hundar är det sista som behövs! 

Bitlistan som publicerats kallas för forskning här medan det istället verkar vara enskilda ofullständiga statistiska avtryck som blåses upp – resultat av en enkel fråga om ras – utan bakgrund om incidenterna och utan att berätta om graderna av skador. 

Klart det inte är OK att hundar biter! Men det finns omständigheter som kan förklara vissa beteenden. Kanske förbygga otrevliga incidenter. Detta gäller både ägare och andra. Den som inte är intresserad av det, kan bara ta till sig en enda sak; att visa respekt och inte tränga sig på.

Man kan faktiskt beundra okända hundar på håll

Många älskar hundar och faller pladask och vill hälsa. Alla människor måste inte vara hundspecialister – men man ska visa respekt. Alla vill inte hälsa på andra man kan faktiskt beundra utan att gå fram. Men hör alltid ägaren och lyssna på svaret. Det finns enmanshundar – oavsett ras som bäst trivs utan okända involverade, eller av olika orsaker vill vara ifred. Man vet ju inte vad en hund varit med om, kanske blivit attackerad tidigare, eller haft ett svårt liv.

Att bli berörd eller trängd av okända är inget som vi människor heller brukar uppskatta. Precis som det kan vara obehagligt att en främmande hund hoppar upp på någon. Det går åt båda håll. Jag brukar dra mig undan, eller säga till om jag blir tafsad på. Ignorerar de mig då kan jag självklart markera skarpare för att de ska backa. T.o.m med ett punggrepp i förlängningen. Det skulle kanske klassas som självförsvar t.o.m?

Brukshundsraser närmare sitt ursprung

Brukshundsraser kommer i alla storlekar utefter vad deras arbetsområde är. Kortbenta grythundar till jakt är tuffa – tänk att gå ner i ett mörkt hål i marken till det okända, där en räv eller grävling bor? Eller en tyskjaktterrier – en av de tuffaste små hundarna som finns, lämpade för vildsvinsjakt.

De arbetande hundarna kommer från en avel då syftet varit att få fram egenskaper att användas till vissa specifika områden. Bli till arbetande hundar som människan kan stävja och kan dra nytta av deras ursprungliga instinkter. Brukshundar är alltså mer ursprungliga i sitt avelssyfte än de som avlats fram till sällskap. Brukshundsraser morrar och varnar oftare – och kanske tydligare – när de känner sig trängda.

Konfliktsituationer med hundar – små eller stora

Man kan blåögt av okunnighet och dåligt inkännande för hela stämningen lyckas provocera fram en konfliktsituation när man bemöter hundar på olämpligt sätt.

Kritiken som ibland kommer upp mot småhundsägare handlar om att ägarna inte alltid insett att en liten hund också är en hund. Precis som andra söta, kanske ”gulle-ylliga” hundar. Men hundar har ju hundspråk att kommunicera med. Vissa raser kan dock exempelvis i aveln ha mist svansen som signalmedel, eller kan triggas för det användningsområde den i grunden har, trots att den är en populär hund som köps för sitt utseendes skull. Som fransk bulldog.

"Jag är egentligen ett vilddjur! Men det är min hemlighet"

”Jag är egentligen ett vilddjur! Men det är min hemlighet.” Hunden eller rasen på bilden är inte utpekad som ”brottsling” på något sätt. Den är bara vad den är.

Större hundar bedöms och även döms hårdare om de svarat upp på en provokoation. De lever ett farligare liv på det sättet – att bli kallad för ”kamphund” kan vara förödande, även om de inte skadat någon. De kan självklart ställa till skada för att de är stora, men små bitande hundgap kan å sin sida förlama fingrar. Inget försvar för någotdera om en hund skadat någon annan varelse och skadan även ger komplikationer.

Vad är en attack och ett bett

Respekterar någon inte en varningssignal så varnar en stabil hund ännu mer med kroppsspråk och ljud. Den går inte på med avsikt att bita eller skada om inte situationen är mycket hotfull. Den har en sund bitspärr. Den kan istället hoppa upp, morra till eller skällande svänga till sitt huvud för att putta bort. Men eftersom gapet är öppnat då så kan tänderna ge en skråma. Som till och blöder! Men detta är inte ett regelrätt aggressivt bett. Utan den sista markeringen som borde få de flesta att backa, om de inte fattat läget innan.

Bara för att man fått en rispa som t.o.m utsöndrar blod så kan man inte kalla det ett bett! Vill en hund skada så finns det inget tvivel. Polisens hundkunniga brukar förstå bakgrunden, men tar självklart alltid upp anmälan. Och det är viktigt att anmäla, av flera skäl. Försäkringar, kontroll på om vissa hundar återupprepar ett allvarligt felbeteende.

”Vänliga” utseenden kan missuppfattas – skriver Memea Mohlin

Memea Mohlin – hundcoach och bloggare skrev 2009 ett väldigt bra blogginlägg som väcker till eftertanke om hundar som biter och även den så kallade bitlistan:
”Kort sagt man fortsätter inte att reta en schäfer som börjat morra. De allra flesta förstår vilka konsekvenserna kan bli. Värre är det för småhundar eller raser som ser vänliga ut, typ golden eller spaniels.” Läs inlägget i sin helhet på länken.

Hon tar upp att olika hundars utseenden kan tolkas som att vissa raser är mildare – och de därför inte möter samma respekt som hundar med till exempel som jag tänker – sämre upphaussat medierykte, sneda ögon, stående öron, stor, kanske muskulös kropp och hängande mungipor?

Därför kanske hundar som toppar bitlistan består av några populära sällskapshundar, eftersom de inte lämnas i fred?

Det är självklart sårande för hundägare som känner  sig och sina hundar utpekade endast för att hunden är född som en viss ras. Stor eller liten. Alla generaliseringar drabbar ju även dem som inte alls har med frågan att göra och även vissa hundraser gås åt extra hårt i media.

 Hunden alltid oskyldig

Hur mår egentligen en hund som är bitbenägen? Den kan vara bristfälligt fostrad och osäker, den kan ha trauman bakom sig som gett osäkerhet och felbeteenden. Man önskar att alla hundägare tittade på sin hund genom omgivningens ögon ett ögonblick. Själv kanske man accepterar mer än dem man möter. Visst, ingen hund eller annan varelse måste, eller kan vara helt perfekt. Men det finns vissa problem som måste tas tag i så snart som möjligt.

Det värsta för hunden är ägare som tittar bort och inte hjälper hunden att växa till allt den kan bli. Den lever ett stressat liv när allt är anspänt och blir fel. Ägarna mår oftast rätt dåligt de också.

Seth är specialiserad på problem med beteenden och kommunikation mellan människa och hund och har därför – till slut – fått många svårare hundar till sig. Han är duktig på det, men det sorliga är att han ibland anlitas som sista anhalt. Han hjälper många trots detta – ger ett nytt liv till föregående dödsdömda hundar.

Men om det är hans hjälp med beteendeförändring som krävs vore det så klart bättre för hundens framtid att först träffa just Seth, eller någon med samma kompetens innan hund och ägare blivit förvirrade av annan typ av hjälp, som inte ger rätt resultat.

Och det är alltid ägarens ansvar.

silhouette-hund-text

Ett par av våra relaterade blogginlägg:
En specialitet har blivit svåra hundar med aggressivt beteende
Stor skillnad på lydnadsproblem eller beteendeproblematik
Våldsamma hundtränare och evighetskonsultationer
Missförstå inte för att vår hund vill inte hälsa
När storleken ger frisedel för hundovett

Med vänlig hälsning hundcoahen Seth Sjöbloms blogg
– tackar också Memea Mohlin för hennes kloka tankar!

Det har gått bra framåt med rottisen Bella – fallbeskrivning


Läs mattes mail steg för steg om hur vackra lilla rottisen Bella bit för bit med träning börjar överkomma sina rädslor efter Seths råd. Underbar läsning! Idag är familjen glad, mer harmonisk och stolta – med rätta!

Valpen Bella på stranden

Valpen Bella njuter fridfullt på stranden

Första mailet 13 maj 2016 från ägare:
”Hej Seth.
Mitt namn är Helena, jag har en rottistik som heter Bella, hon är snart 9 månader. Vi bor på Hisingen i Göteborg, är en familj med tre tonårstjejer.

Jag skriver till dig för jag har ett problem med Bella som jag så gärna vill få ordning på. Bella är väldigt rädd för trafik och bussar, jag har socialtränat henne försiktigt sedan hon var liten. Det gick sakta framåt tills hon var ca 7 månader, då åkte jag till Stockholm med Bella och mina barn. 

Jag undersökte noga omgivningen så hon inte skulle utsättas för någon stress, vi bodde på Scandic i Vartahamnen som ligger någon km från Gärdet där jag rastade och lekte med Bella. Problemet var att jag fick åka bil dit då hon blev jättestressad av bilar och bussar och inte kunde gå ca 1-2 km till Gärdet. Jag körde fram och tillbaka och gjorde allt för att hon inte skulle bli stressad under tiden jag var tvungen att bo i Stockholm.

Väl tillbaka i Göteborg var Bella lugn och harmonisk, hon älskar att gå i skogen och leka med sin kompis Dennis som är en shetland sheepdog. 

Men vårt stora problem nu är att vi bara kan gå skogspromenader i vårt närområde, skall vi korsa en lite större väg så låser det sig för Bella. Hon lägger sig ner och vägrar gå eller hetsar och drar så mycket att jag knappt kan hålla emot. När hon blir stressad kan hon även göra små utfall mot en cykel, bilar eller ett litet barn på en spark, jag försöker att avleda henne med godis eller täcka orosmomentet med kroppen så hon inte känner sig hotad.

Jag har gått valpkurs och unghundskurs, dom rekommenderade mig detta. I övrigt har vi en fin relation som bygger på ömsesidig respekt, Bella är träningsvillig och känns trygg och sund. Hon gillar att krypa upp i soffan med sitt tuggben, som hon gärna vill att matte eller husse skall hålla i när hon tuggar. 

Vore väldigt tacksam om du kan råda oss i hur vi skall gå vidare, jag vill så gärna kunna hjälpa Bella att bli av med sina rädslor. Med Vänliga Hälsningar.” 

Så här gôtt kan man ha det!

Så här gôtt kan man ha det! Men har ”kotten” en kotte i gapet?

Seth mailar och frågar hur det går.
Han får dagen efter – den 28:onde maj svar:

”Hej Seth!
Det går sakta framåt, Bella har gjort stora framsteg. Men vi har fortfarande lång väg kvar. Vi provar nya miljöer varje dag och försöker ge henne trygghet i alla miljöer så hon får bättre självförtroende. Hon har blivit mycket duktigare när vi får besök hemma, sitter fint och väntar på att hälsa. Vi går även på hundträffen när vi är i sommarstugan så hon vänjer sig vid olika hundar, där har hon fortfarande problem med att andra hundar inte får nosa på henne. Men vi jobbar vidare även med detta. 
Ha det gott! Med vänlig hälsning Helena.” 

Seth svarar:
”Hej! Det låter jättebra och det är bara att fortsätta att jobba på så ska ni se att det blir bra. Bra jobbat! Hör av er ibland med framgång eller bakslag.
Med vänlig hälsning /Seth”

Den 29:onde maj:
”Tack Seth. Bara nu i helgen har Bella gjort stora framsteg, jag har nu kunnat gå över en väldigt trafikerad väg för att nå en härlig skog. Och jag har armen kvar! :-)) Hon har även lekt i kväll med två labradorer som faktiskt fick lukta lite på henne, vi är så glada både jag och min man.
Ha det bra så hörs vi av framöver. Med vänlig hälsning Helena”

Senaste mailet från matte, igår 30 maj:
”Hej Seth!
Du får gärna använda mina mail, vi behöver absolut inte vara anonyma. Vi är så stolta över vår rottis! 🙂 Idag var jag ute i Fiskebäck (tippen) med en väninna och hennes hund, och bara för några veckor sedan höll Bella på att knäcka mig när vi promenerade där. Bella hetsade då och gjorde små utfall när hon blev osäker. Idag gick hon stolt och lugnt, lekte fint med en liten tax. All träning har verkligen gjort att vi nått framgång med henne. Fast vi har fortfarande lite kvar. 🙂 ”

"Bella" Bella blommar!

”Bella” Bella blommar!

Seth uttrycker tacksamhet för Bellas familjs medverkan på bloggen:
”- Det är så bra för rasen med lite positiv reklam och att inte hundarna bara blir klassade som kamphundar.”

Här hittar ni en samling av våra blogginlägg om rottweilers – som vi hoppas kan öka förståelsen för rasen. Men Seth arbetar med alla raser och hundindivider – alla problem i familjen sänker hela livskvaliteten. Ingen och inget är mer eller mindre viktigt! En liten hund kan också ställa till med stora problem då hela omgivningen påverkas.

❤ ❤ ❤

Apropå påverkan och långt inlägg som tog en arbetsdag – så börjar hungern och suget efter något värdigt gott att sätta in. Då kan man blir ännu mer sugen av att läsa något sånt här knäppt:

Ett lite annorlunda omdöme, från Eniro..

Ett lite annorlunda omdöme, från Eniro..

Sveriges bästa pizzor finns ju faktiskt att få i Göteborg!
Från Sannegårdens pizzerior!

Ägarna Gökhan Özkan och Murat Ersöz. De här hårda knogarna har knådat sig fram till Sveriges bästa pizzor!

Ägarna Gökhan Özkan och Murat Ersöz. De här hårda knogarna har knådat sig fram till Sveriges bästa pizzor!

Vill inte överdriva. Men har insett vad en pizza kan ge för smakupplevelser. Inte bara bli degmätta och lägga sig ner i soffan med uppblåst mage som vanligt – utan att njuta av varje tugga och gärna spara halva till senare, för att få uppleva det igen. Inte ens oreganon hade de missat! Efter fyra pris som ”Göteborgs bästa pizzeria” på fem år blev de 2015 bäst i Sverige! Vi hade inte ens hört talas om dem förut.

Man kan beställa hemkörning online: Ett av kriterierna i tävlingen är: ”Snabbast leverans” och det är något som Sannegården trycker hårt på. Varenda dag gör de 700-800 pizzor till sina gäster. Ingen i personalen är utsedd diskare eller pizzabagare. Alla kan allt och alla hjälps åt.

Men nu efter vi själva smakat så åker vi hellre några kilometer längre och handlar hos Sannegårds-pizzerian i Munkebäck. Förbeställer gärna på vägen och träffar personal som vi  hoppas snart kommer att lära sig våra specialiteter, då vi lägger till vad vi föredrar. Fasen vad gôtt helt enkelt.

 Med vänlig hälsning från vår ”alltid hungriga hundblogg”!
-Seth och Victoria

Rädsla & aggressivitet efter omplacering


När man tagit en omplacering så är det vanligt att den har varit med om något som man inte vet något om och då man får hem hunden så vill man ge den all uppmärksamhet, kärlek och trygghet och efter ett tag så börjar den att bli hemmastadd i det nya hemmet och problemen dyker upp som ett brev på posten.

Jag stöter ofta på en del hundar som jag hjälpt som har visat ett aggressivt beteende mot sin omgivning utom mot ägarna där hunden varit trygg, men även ett opålitligt sätt mot ägarna. En aggressiv hund? Det blir ofta en misstolkning som är lätt att göra då man har en hund som är omplacerad eller att den har råkat ut för ett trauma och börjar att visa upp en aggressiv sida och man vet inte vad det beror på.

Man blir orolig för att hunden plötsligt blivit sjuk eller att man missbedömer hunden som man tagit hand om som en omplacering.

Vad beror då det på ?
Till 99% så beror det på att hunden kommer in i en ny miljö där den ges möjlighet till att få göra som den vill och blir överöst med en kravlös vardag då man antingen tycker synd om hunden eller att den är osäker och inte ger den de förhållningsregler som den behöver för att fungera i sin nya flock.

Smekmånaden är över.
Det blir som en smekmånad och hunden kommer undan med dåligt beteende för att man vill att den skall känna sig hemma och välkommen och det är inte vad hunden behöver i det läget då man i stället gör att den börjar att vakta sin nya flock och hemmet.

Skapa normala regler.
Det är viktigt att från första dagen ge hunden regler för vad som gäller i nya hemmet och vara trygg och rättvis för att den snabbt skall anpassa sig och bli trygg.

Oftast så gör man som sagt var tvärtom och låter den göra lite som den vill och på det sättet så tar den för sig och märker att den måste ta över för att det inte finns någon som helst struktur i flocken.

Antingen trivs den med det och blir beskyddande och skäller på allt, vaktar i hemmet och på promenader eller gör utfall mot andra hundar och människor ute, den har helt enkelt tagit rollen som beskyddare eller känner att det är okej att bete sig så i skydd av flocken.
Om du i stället hanterar hunden som en hund och ger den regler från början så kommer den att lita på dig och bli trygg i ditt sällskap för den vet vad som gäller och behöver inte agera i ditt ställe.

Är det hundens eller ditt hem ?
Hemma är det vanligt att hunden är först vid dörren då det kommer besök och den skäller eller vill helt enkelt inte släppa in ditt besök och det kan utvecklas till att den försöker att bita besökaren.

Samma sak gäller då du har haft hunden från att den varit valp och någon gång på vägen av sin uppväxt så börjar den att visa samma beteende och vi är rädd att den är aggressiv och man vet inte vad man skall gör då den börjat morra mot barnen, vaktar liggplats, mat eller något annat.

Oftast så är det vi som då inte förstår vad beteendet kommer i från och står hjälplösa och i värsta fall så blir hunden avlivad eller omplacerad.

Du måste få hunden att förstå att ni har regler för alla familjemedlemmar men även att ni visar kärlek till en familjemedlem.

Min egen metod.
Jag har hjälpt åtskilliga hundar och dess ägare i Sverige med de rätta verktygen och min egen utvecklade metod så man till 99% procent kan rätta till problematiken och få en trygg och stabil hund istället för en hund och ägare som lever under konstant stress.

Metoden är individanpassad och går ut på kommunikation och förståelse av hunden och dig som ägare och att bryta ett destruktivt beteende med ett ärligt och konsekvent handlande där man ej på något sätt får hantera hunden med bestraffning.

Var sjysst mot din hund och hantera den på ett sätt som ni vill att det skall fungera i ert hem som övriga familjemedlemmar gör eller som era barn och ha tydliga regler för vad som gäller, då får ni en bra relation och hund som litar till er.

Family Pet

”Du eller dina barn har inte fribiljett genom livet
för hur ni kan bete er
– så varför skall då hunden ha det ?”

/Med kärleksfull hälsning från hundcoachen Seth Sjöblom

Fler inlägg om att ta omplaceringshundar
Ta inte en omplaceringshund utan prövotid

Problem och steg framåt


Problembeskrivning per mail:
”Hej! Jag har en liten blandraskille (chihuahua-pekingese, dvärpinscher-cairnterrier) på 2.5 år.

Vi har problem med att han drar jätte mycket i koppel (testat mycket men han bara fortsätter vid nästa utgång) han skäller på män som cyklat förbi. Vissa män som går kan han morra på också.  Han har börjat att morra mot barn när vi är ute och går. Ibland skäller han också.

Det har gått så långt att han hos sin dagmatte när de var ute och gick så kom det barn bakom dom och då gjorde han utfall och drog barnet i hans overall. Och så gjorde han detta mot en kvinna som gick förbi oss när vi var ute och gick. 

Han umgås med små barn, mina vänners barn och har gjort det sen han var valp. Aldrig morrat eller försökt något mot dom. Han är van vid både män och kvinnor sen han var valp och han älskar min sambo sin husse.  

Detta beteendet började efter kastreringen. Jag vet inte om detta har betydelse men efter det så blev han förändrad när vi är ute. Inomhus är han den mysigaste och gosigaste hunden. Som älskar att ligga nära och bli klappad.

Han går på hunddagis och han stor trivs där. Han älskar att leka med andra hundar. MEN när vi är ute och går och han ser andra hundar så lägger han sig ner helt platt sen när hunden kommit nära så hoppar han upp och morrar eller skäller sen vill han leka. Och detta beteende började efter kastreringen.

Jag har försökt att jobba med det efter olika förslag. Men inget hjälper. Vi har gått på lydnadskurs men han var bara intresserad av att leka där.
Jag skulle verkligen behöva hjälp med min hund S.”

Uppdatering: 
”Jag ville bara ge dig en liten uppdatering.
Det går framåt med S. Han lyssnar mer och bättre på mig nu än vad han gjort tidigare. Han har börjat att bli bättre ute också. Han är lätt att avleda med ett Bestämt Nej när vi möter barn eller andra hundar ute.

Vi tränar flitigt hemma med att han ska bli tillkallad för mys med oss. Han kommer upp ibland  utan att vi sagt det men han förstår ett Nej nu och hoppar ner och väntar fint i sin säng. 

Grannen ringde på dörren idag utan att vi visste att vi skulle få besök och S var på väg mot dörren men ett Nej och Stanna funkade fint och han stannade på mattan dom 10 min vi pratade med granne.  Så det går framåt för oss! 🙂 Vi fortsätter att träna för han har en del kvar..  Men än så länge så är vi jättenöjda.
Ha det fint”

Det är kul när det går framåt och de förstår varandra bättre.
Mvh Seth

Samlat om hundmöten, utfall och aggressivitet


Mest efterfrågat är om
hundmöten, utfall, aggressivitet och även koppeldrag

– så nu har vi gjort det lättare för besökare att hitta.

Klicka in på Hundmöten av Seth Sjöblom

Se även fallbeskrivningar där hundmöten ofta är ett problem.

Vilja och grannens söte dalmantinerkille Alex.

Vilja och grannens dalmatinerkille Alex  -utan större mötessvårigheter än att den större Alex ibland är ivrigast. Men inte här!

Seth vet var och hur han ska sätta in stöten


Ju mer jag lyssnar – desto mer inser jag hur mycket mer jag kan lära när jag är med Seth på hundfall, eller han beskriver ett uppdrag efteråt. En lärare beskrev en gång kunskap som att ”ju fler lager man lade till på löken/kunskapen” desto större blev den yttre ytan av vad man behöver lära. 

Jag kan idag efter flera år bredvid Seth själv observera och sätta fingret på några speciella subtila – men kanske avgörande – problemsignaler hos hundar när Seth hjälper hundar och ägare. Jag kan också veta vad Seth rått andra. Men att jag kan slå upp enstaka faktaavsnitt i huvudet betyder långt ifrån att jag kan något om hundars beteendeproblem eller kan hjälpa dem. Det är ju ändå bara fragment av helheten – som att slå upp ett kapitel i Hemmets läkarbok.

För varje gång, varje fall är nytt och varje individ är unik. Inget fall är exakt likadant och något som finns att läsa sig till genom att slå upp kapitel ur en bok. Det behövs praktisk erfarenhet för att få ihop problembilden. Att jag vill kalla det för ett ”fall” och inte rätt och slätt ett ”problem” – är för att ägarna ofta kontaktat Seth om ett problem – det som de ser tydligast.

Men varje fall är som en hel påse symptom, alla mer eller mindre markanta och det är det Seth är speciellt bra på att utreda, upptäcka och sedan sätta in en individanpassad plan som ”behandling”.

Detta har också varit viktiga byggstenar inom Seths föregående* karriärer inom stora företag – att lösa problem, och i rätt ordning med sin naturligt snabba översiktsförmåga och kunskap med resultatet i centrum.

drön

Seth har ofta en någorlunda uppfattning om vad det kan handla om när han kommer hem till en hund med familj. Men han har alltid flera olika angreppssätt, utefter vad han ser på plats då han likt en hovrande drönare har förmågan till en uppifrån-vy där all hans kunskap används som kuggar. Det fungerar efter Seths snart 50 år med hundar och den problemlösningserfarenhet som Seth har lärt av genom hela sitt liv.

Därför avbryter jag naturligtvis helst inte med mina råd och förslag när vi är på plats hos en familj. Även om vi två diskuterar efteråt. För Seth vet sin plan och även varianter för justeringar. Helhetsmässigt kan helt andra beteenden än jag ser, vara i fokus för just ett hundfall. Dessutom är det inte mig, bloggcoachen någon vill få råd av angående deras hund.. 😉

Mvh bloggcoachen Seth Sjöbloms blogg

Jessie från skrotupplaget i Australien


Häromdagen träffade vi Tove och Jonas och deras tik. När de pluggade i Australien ville de adoptera en hemlös hund. I burarna på hundstallet stod nyfikna hundar av alla de sorter vid gallret och hoppade och skällde. I sista buren i raden var det helt tyst. Längst in låg en hund stilla på sin dyna. Det var Jessie, en austalisk cattledog. Tove och Jonas kände att hon var rätt hund att ta med sig hem.

Rasen är en vallhund för får eller nötboskap, en tuff och robust hund i mellanstorlek ca.45-50 cm i mankhöjd. Mycket sällsynt i Sverige.

Jessies historia är bara känd från det att hon räddades från ett avsides liggande och öde skrotupplag. Där fanns bara Jessie som blivit inlåst och lämnad åt sitt öde. Det gick inte att ta sig ut på något ställe. Det var nog svårt för henne att få tag på vatten och maten måste hon ha fångat själv, som en råtta, kanin eller kanske en fågel och då fått i sig lite vätska. Hon uppskattas vara 8 år och ingen vet hur lång tid av sina 6 år på skroten som hon överlevt ensam. Men mager var hon.

Jessie hade trots sin hemska bakgrund från början inte beteendeproblem förutom en viss skygghet, vilket man kan förstå. Men efter några olyckliga hundmöten då hon blivit attackerad och biten blev återgången till ett socialt hundliv svårt. Hon visade efter bettincidenterna misstro mot andra hundar och gjorde utfall.

Med vissa lugna och trygga hundar som ignorerar henne fungerar dock hundmöten utan krångel. Jessie lever nu i ett tryggt hem i Sverige ihop med Tove och Jonas och hon vaktar på dem, men vi fick komma in i bostaden för fika och höra mer om Jessie. Jag tog några foton från sessionen med Seth och på Jessie själv, var så goda/Victoria

Förföljda av observatör.

Förföljda av observatör.

Diskussion inför vidare promenad

Lite prat inför vidare promenad.

Iscensatt hundmöte med hjälp av fransk bulldog - tack för hjälpen!

Iscensatt hundmöte med hjälp av fransk bulldog – tack för hjälpen!

Rådslag mellan Seth, Jonas och Tove efter hundmötesträningen

Rådslag mellan Seth, Jonas och Tove efter hundmötesträningen.

Åh, husse har godis

Åh, husse har godis.

Titta vad jag kan

Titta vad jag kan! Det är så roligt att mina människor tränar så mycket med mig.

Visst är jag ett charmtroll

Visst är jag ett charmtroll..

.. med ett underbart leende! Men mina undertänder är väldigt slitna :-(

.. med ett underbart leende! Men mina undertänder fram har blivit väldigt slitna 😦

Det får bli tanddoktorn för mig, hoppas bara det inte blir för dyrt.
Men i.s.f så hoppas vi på hjälp från djurvänner!

/Jessie

Rottweiler – en harmonisk, trogen men misstolkad ras.


Det kom ett mail med några frågor från en bloggläsarmatte som också har en rottishane. Matten hade blivit speciellt glad av några av våra rottweilerinlägg och då äntligen kände sig mer synliggjord med sin hund.

Det tackar vi för! Den fina återkopplingen får oss att känna att det är något gott vi gör för vissa kraftfullare hundraser för att det behövs mer information än skräckscenarierna som publiceras i pressen då hundarna får bära hundhuvudet för ägarnas skuld genom misskötsel av hundarna som enbart människorna bär ansvaret för.

bed love Belåten 55-kilo+ rottis Gunvald i sin ”mammas” famn.

Mailaren uppskattade mycket bl.a inlägget om att plötsligt bli rottismatte – som är starkt personligt med klara råd från Seth om tillvänjningen för att bygga upp förtroende med tjuriga rottisar. Inte alls självklart från första stund.

Den mailande rottisägaren skrev:
”Vad säger du till människor som inte är hundvana? Stöter du på människor, precis som jag gör, som klappar och lutar huvudet tätt intill hunden osv?

Låter du alla klappa din rottis? Eller säger du nåt när de kommer?

Som sagt visar min hane inte något tecken på ogillande nu, mer än åt två personer som har gjort tokigt från början. Den ena drog i hans svans – det var ett barn som hade träffat min rottiskille två gånger. Andra satte sig ner och kramade om honom. Det var en vuxen man som inte träffat vår rottis mer en en gång när han var valp.

När människor gör nåt som för mig (och för min hund) är ett lite tokigt beteende så har vår hund tittat bedjande på mig och så ser jag på hela honom att han känner sig obekväm.

Har du i din blogg skrivit om mötet mellan hund/rottweiler och nya människor? Om man ska förbereda sig osv? Hade vart superintressant! Skulle vilja ha lite mer kött på bena om de. Endel människor verkar ha svårt att hantera hundar på ett bra sätt. De ska ruska, klappa hårt, krama, hålla fast, gulligulla tätt. Min rottweiler blir bara obekväm av sånt, även med mina nära.”

– Nej, vem som helst får verkligen inte komma fram och klappa på min rottiskille Gunvald, är Seths svar.

Gunvald är den säkraste hunden med andra hundar, som i hundrastgården, för de talar hans språk. Men han har en rottis stämningskänslighet med människor också. Det är sånt som han läser av direkt.

Vad är den som vill klappa i för stämningsläge? Hur vet en hundägare det på förhand? Vad är det för avsikt i att gå fram till din hund – ibland kan det vara att tuffa upp sig mot en stor hund. Impa på kompisar. Drogpåverkad eller bara en genomsnittlig idiot som kastar sig fram? Men, det kan ju vara en bra människa som älskar rottisar.

Men det är viktigt att inte ens vara med om något som kan skada hunden psykiskt eller triggar honom till att svara upp. Han har aldrig bitit någon anfallande människa eller hund. Och det ska han aldrig behöva heller. Är faktiskt rädd för att han skulle bli avlivad om han behövde gå upp i fullt försvar? Det får verkligen inte riskera att hända ens. Så ”min hund är min” som ska ledas och skyddas klokt. Vi måste vårda honom ömt, precis  så som han vårdar hela vår familj.

-Använd din röst som hundägare, för du bestämmer! Vem låter en slumpvist framrusande människa sticka in huvudet i ett spädbarns vagn? Säg stopp – det är din rätt och din roll. Du rottisägare måste säga till direkt så att inte hunden drabbas av något den känner sig obekväm med.

Säg till direkt, att ”nej, och stanna” direkt någon närmar sig er på hundpromenaden. För att inte okunniga ska börja sprida dåliga rykten om din hund så säg bara att; hunden är under träning.

Vill du ändå att hunden ska få hälsa på mer ”säkra kort” så fråga och lyssna in svaren. Är personerna lite  äldre, då förr rottisarna över lag var skarpare och de säger att de är rottisvana, så är det mer troligt att de kan hantera rasen rätt. Min Gunvald gick direkt fram och satte sig vid en gammal dam med rullator – för att han kände att hon hade den rätta mentala kontrollen. Ett minnesvärt möte. Gunvald känner av och agerar därefter. Damen berättade att hon och hennes bortgågne man hade haft flera rottisar för 20-talet år sedan.

Seth har, som många bloggläsare nog nu förstått, en stor rottweilerhane som heter Gunvald. Han är en säker och snäll hund, men rasen i sig har i sitt esse vissa dominanta nedärvda egenskaper. Hans ras är lika missförstådd som andra. T.ex så sprider en grannkvinna helt omotiverat ut att vår hund biter alla! Det har aldrig hänt. Gunvald har aldrig bitit någon. Inte ens under överfall då han övermannat med sin vikt, morrat skrämmande eller bara dragit sin öppna mun förbi en arm. Vår hund är balanserad och fungerar som han ska. Men det finns så många okunniga idioter..

Tidigare på vår blogg: Rottwiler ingen förstagångshund och: Rottweiler en svår ras att komma nära och fostra

Alla hundar och deras ägare ska respekteras. Vilket allmänheten ibland inte förstår. Många hundägare vill inte att främmande människor kommer fram och klappar deras hund. Det kan ha olika orsaker. Som att hunden är under träning, att den betett sig aggressivt eller är skygg. Kanske att ägaren upprättat regler om att hunden måste få OK av ägaren innan den går fram och hälsar och blir helt förvirrad om den själv och ägaren överrumplas. Det skapades en kampanj – som SKK inte stödjer – om att ettgult band på kopplet ska signalera ett hundekipage ska lämnas i fred. SKK har istället andra råd, som jag stödjer helhjärtat.

De flesta föräldrar vill inte heller att en okänd människa spontant dyker rätt in i barnvagnen för att gulla med bebisen. Fråga först och ta ett nej på rätt sätt.

Relaterade inlägg:
Muskel- och ”kamphundar”

Happy dog joy!
/V

”Slaktarhunden” – rottweilerns historia.


Rottweilern bär på vissa nedärvda egenskaper precis som alla hundar gör mer eller mindre idag.

Rottisens intakta hundpersonlighet bär främst egenskaperna som en vakt -och vallhund. Medan dess mycket tidiga föregångare sägs ha använts utav romarna till att springa först på slagfälten. Troligen då pga dess kraftfulla och uthålliga fysik och kraftiga bettstyrka? När romarna drog sig tillbaka från Europa lämnade de kvar en del av sina hundar, främst i nuvarande Tyskland och Österrike.

Hunden fick sedermera bestämda rasegenskaper och blev en sk. slaktarhund. Inte för att den själv var en slaktare – utan för att dess egenskaper lämpade sig väl för att arbeta för slaktarna då de behövde skydd mot tjuvar och rånare på vägen till och från köttmarknaden. Runt halsen på rottisen fäste de sina pengar, ett av de bästa sätten att säkra inkomsterna. Men hundarna hjälpte också till att dra vagnar och valla boskap.

rott vall

Rottweilerns ännu intakta instinkter är helt sunda, men behöver en ägare som kan hantera dem med fast men mjuk hand, så som Seth fostrat tre rottisar till pålitliga hundar. Hugg och slag fungerar inte på någon hund och vill man ha en trogen följeslagare måste man använda hjärnan och skapa ett förtroende så att hunden följer en av vilja och inte rädsla.

Wikipedia beskriver just här faktiskt Seths sätt att hantera sina rottisar: ”Rottweiler har lätt för att lära och är lydiga men kräver åtskillig mental och fysisk stimulans för att komma till sin rätt. På grund av hundens storlek och styrka bör lydnadsträningen starta medan valpen fortfarande är liten. Den kräver en bestämd och fast men följsam ägare. Rasen räknas av många som en hund som inte lämpar sig för oerfarna hundägare. Tikarna är mindre dominanta än hanarna och kräver mindre av sin ägare, med avseende på bestämdhet. I gengäld utvecklar rottweilern starka band till sin ägare.”

Det finns självklart olika personligheter hos individer av rasen som gör dem mer eller mindre rastypiska.

Alla hundraser som avlats fram till att arbeta som brukshundar har fortfarande starka instinkter som inte går att ta ur dem. Gryt -och andra jakthundar vill jaga osv. Därför bör man välja hundras med omsorg. Inte efter utseende! Utan lära sig allt man kan om egenskaperna.

Orkar man inte varje dag superaktivera en hund ska man t. ex inte välja en jakt -eller vallhund. En border collie behöver så mycket aktivitet, som om den vallade en fårflock. Rena sällskaphundar är inte i jämförelse så svåra att sköta, även om de också måste få sitt av rastning och stimulerande aktivitet. Men hundar kan ha en milsvid skillnad i behov och vad för hunderfarenhet som behövs.

Underskatta ingen hund. Och köp ingen hund via en reklamslogan, för det är en familjemedlem som ska följa er i många år framöver.

Själv har jag fått ynnesten av att verkligen bli adopterad som rottismatte, något som verkade helt overkligt förr. Vi har skaffat en liten blandrasvalp nu. Men det finns ingen hund som får mig att känna mig mer utvald och premierad då vi kelar – än vår store rottislufs som aantingen lägger sig själv. Eller kryper upp nära och lägger huvudet på min kudde. Men när han får ta initiativet så dregglar han ner hela min kudde när han överfaller mig med sina ystra och ljudliga rottiskärleksbetygelser. En ynnest.

Han som inte ens jag skulle köra fram mitt ansikte mot för att pussa på hans nos. Vi gör bara inte så i vår familj. Vi försöker respektera Gunvald.Vet ju att hans stora integritetszon sitter runt huvudet. Men han accepterar ganska många fel som vi gör ibland, och har påverkat oss mycket positivt och lugnat ner både mig och dottern, som båda har ADHD. Gunvald har liksom lite extra överseende med oss, sin lilla knasfamilj.

Och vi vet att Gunvald Larsson aldrig
skulle överge eller låta något hända oss.

Den hunden är verkligen någon att bli älskad av!

1338623558015

Sötaste, snällaste och vackraste Gunvald.

Mvh V

Problematik med en hund är ett paket, inte ett isolerat problem.


Många tror att ett problem som att en hund gör utfall mot andra hundar, visar aggressivitet människa hund eller har andra problem är ett isolerat specifikt problem och man koncentrerar sig just på det individuella problemet.

Många som kommer till mig för hjälp med sin hund har tagit hjälp av någon som bara fokuserar på det mest akuta problemet. OJ ..vad fel det kan gå ! Man måste se en helhet som gör att du kan förstå och vägleda hunden in i en ny trygg social vardag.

Jag upplever detta varje gång som jag hjälper Människa/hund som sökt hjälpt hos andra, det finns så många sociala och beteendeaspekter som man måste ta hänsyn till.

mvh

/Seth

Liten blir stor – var är du då?


tonåringen2Innan man skaffar barn förstår man kanske inte till fullo på förhand exakt hur mycket arbete som kommer att krävas av en? Men man tar det som kommer. Och förväntar sig att ens barn blir ganska OK och kommer klara sig vidare i livet.

Det blir lite motigt under barnens olika utvecklingsfaser, tex prepuberteten som ger lite försmak av den fullt utsprungna galopperande puberteten, så är det ändå få föräldrar som adopterar bort sina barn eller skickar dem till barnhem. När det krisar kan man läsa på, eller söka hjälp. Sedan är så klart stöd från mer erfarna i sitt nätverk helt ovärderligt!

När man skaffar husdjur ska man ha klart för sig att samma sak gäller. Hundar genomgår också puberteten. Läs på innan du skaffar hund. Vilken typ av hund passar dig, dina livförhållanden och hur stor tidigare hunderfarenhet har du? Är du kunnig och tålmodig nog att ta dig en en omplaceringshund? Att ”rädda” en hund betyder oftast inte att bara få den till över den familj. Det kan finnas trauman i botten som behöver behandlas bort. Då gäller det oftast beteendebiten, då allmän lydnadskunskap kanske inte alltid fungerar. Utan att den hunden – och ni – behöver specialträning för att neutralisera vissa beteenden skapade av trauman.

Och tänk på att husdjurets hela livstid är det åtagande i tid som krävs av en. Sommarkattstänkandet hör väl inte hemma i vår upplysta tid?

En katt eller hund lever inte i två år, som en hamster. Reservera 15 år framåt med en hund eller katt som familjemedlem. Gör allt du kan för att du inte ska behöva överge ditt djur på sikt. Om du trots allt tvingas lämna bort ditt djur för adoption, så vila iaf trygg i att du gjorde vad du kunde, men omständigheterna ändrades på ett oväntat vis. Ibland är en överlämning nödvändig för djurets bästa. Men det är ändå till en oviss framtid.

Fundera på hur ditt liv kan verka se ut i ca 15 år framåt? Har du tänkt att studera utomlands, har du ingen fast bostad, inte råd med foder, försäkring och veterinärvård? Vänta hellre, för djurets skull. Fall inte för din längtan utan att oddsen är rätt.

Bli kanske hundrastare för ett hundhem, dagmatte/husse eller fodervärd för en hund istället?

Om du tagit på dig ansvaret för ett liv, så var väl medveten om att:

Liten blir stor.

hund före efter

Problemhund – min metod – mjuk men bestämd, berättar Seth


För er som undrar vilka metoder jag använder i träning med hund – människa så kan jag lättast beskriva det med att kommunikation mellan förare, hund och analys av samspel i deras miljö är det grundläggande jag arbetar ifrån för att få alla att förstå – och ser dessa alla komponenter sammantagna för att få en rättvis bild av varför, hur o.s.v.

Jag arbetar efter en metod fungerar som jag har slipat fram efter både hundutbildningar och mina 45 års praktiska erfarenheter med 300 aktiva hundar, som har lärt mig mest. Jag anpassar hjälpmetoder och träningsscheman personligt efter varje hundekipage om någon behöver min hjälp.

Jag jobbar med mjuka metoder, positiv inlärning, men med bestämdhet. Jag ger inte godis som distraktion inför problem, utan jag kräver fokus av hunden – och människan. Sedan kommer belöningen genom positivt beröm eller lek. Men oavsett resultat är man alltid positiv mot dem som ska lära sig.

Min filosofi är att stärka relationer, inte att undergräva dem med 70-talsmetoder med total lydnad via underkastelse, som på rygg eller med hot. Tror inte på att ”mata hundarna förbi problem”. Jag lär ut hur hunden vill kommunicera med dig och förklarat den kommunikation ni saknat.

Inte med hunden som en slav – utan som en glad medarbetare. Jag lyfter upp båda och ger hopp, men utmålar inga luftslott, utan säger rakt ut och vad som krävs. Även vad man kan förvänta sig. Oftast tycker jag att ”problemhundarna” är riktigt bra hundar – men missförstådda – och de protesterar med frustration och har inte fått lära sig hur det borde bete sig. Så de behöver hjälp!

Viktigt är att hundföraren och hunden jag hjälper aldrig ska känna sig nedtryckta.

Istället vill jag lyfta hundens och förarens självförtroende och ge hopp – för det är ofta det som krävs. Många ägare känner sig helt misslyckade för att allt de gjort inte funkat. Många har gråtit av känslor när jag pratat med dem. Klart hunden känner av och påverkas av ägarnas sinnesstämning.

Det är levande varelser man arbetar med, så en enda metod eller samma träningsschema för alla fungerar självklart inte eftersom personlighet på både hund och förare inverkar på hur situationen och problemen ser ut och utvecklas.

Det skall vara en individinriktad inlärning som praktiskt ger resultat för ägare och hund. Grundläggande för harmoni är regler. man får sätta regler, men inte kränkande utan lyftande för dem båda. Jag kan ärligt säga att jag har kunskapen att ta problemlösningen ett steg längre än många andra p.g.a min förhållandevis rätt stora erfarenhet av att ha haft och lett hundar i flock.

Det är det jag arbetar efter – att ena människa och hund till en flock med säkra tydliga signaler och därmed en bra kommunikation.

Man ska dock tänka på två saker om man anser att man behöver hjälp med sin hund. Dels att man själv får göra grovgörat och genomföra träningen konsekvent.

Att lösa ett beteendeproblem är inte som att gå till läkaren och få ett snabbpiller. Vi pratar terapi för både människa och hund.

Ibland kan jag undra om det inte blivit en Quickfix-sjuka när folk ser på hundprogram på TV och tror den ihopklippta halvtimmen visar allt och det räcker? Ett problem som pågått lång tid och satt sig, låt oss säga två år – det kureras inte på en halvtimme. Jämför med människor i terapi, som i KBT-träning för att arbeta bort problem, det kräver arbete och går framåt steg för steg.

intellektuell hundDet är min metod – KBT-liknande träning, som jag själv kallar ”HBT -hundbeteendeträning” och som det kommer mer om i min bok.

Hundar lever i nuet och kan inte processa intellektuellt, som människan, för att förändra sitt beteende. Man får förändra beteenden med träning och med att stå öga mot öga med problemen för att få en chans att träna på det svåra, bearbeta och komma vidare till ett sundare beteende.

Det man arbetar med för att komma till, en för alla positiv lösning, handlar om relationer och kommunikation.

Jag förmedlar hopp via att berätta om små, men viktiga signaler hos hundar och visa praktiskt. Skillnaderna kan vara nästan osynliga, men mycket viktiga och för att vända ett beteende.

examenDet är tre saker som gäller vid beteendeproblem: Träning, träning och träning. Man får kämpa, dag för dag! Men belöningen finns där – bara man inte ger upp eller blir för modfälld av enstaka bakslag. Levande varelser har inte fixar-knappar.

Mina referenser är dem jag har kunnat hjälpa. Och när mina metoder har lyckats har hundekipaget gjort det största jobbet, varje dag och gjort läxorna ihop.

/Mvh
Seth

Ett par av de metodrelaterade inläggen på bloggen:
”Mjuka eller hårda linjen” i hundfostran?
Hundman som kör HBT.

Tipsen som räddar hundmöten.


Det som oftast kommer upp i frågeställning till mig då jag skall hjälpa någon med en hund som har ett felbeteende, det är problematiken i möten med andra hundar och aggressiva utfall. Andra hundar kan rent av bete sig fientligt så att din hund naturligt vill gå in i försvar.

När jag hjälper ett hundekipage vill jag först observera hur ägaren och hunden samspelar så jag kan fylla på med information och berätta vad som går fel och hur det ska korrigeras.

Här är några av mina råd för att klara mötena och få en trevlig hundpromenad:

1. Studera din hund och dess kroppsspråk i alla tillfällen och lär, vid hur den beter sig vid det som den inte gillar och gillar. Titta på öronen, är dom framåtfällda, är raggen rest, hur är hållningen på svansen, rakt upp eller mellan benen, har hunden växlat kroppsspråk för denna stund, som när den ser en annan hund, blir den rädd, frustrerad eller vad är det som utlöser attacken?

2. Observera hundens signaler och beteende vid olika tillfällen och plugga in hundens kroppsspråk i alla olika situationer. Det är hundens språksignaler du måste lära dig för att kunna kommunicera.

3. Bryt ett felbeteende genast genom att korrigera eller genom att avleda innan hunden växlar från lugn till upphetsad. Du måste iaktta din hund vid möten och läsa av vad hunden signalerar – vad som är på gång – som att den kommer att göra ett utfall och vill attackera. Du måste agera direkt du ser att det är på gång – därför måste du har lärt känna din hunds signaler. Och agera innan svårigheten uppstår – annars är det för sent, för den gången. Bara att träna vidare tills du lär dig hantera situationen och få din hund att förstå vad du vill.

4. Stanna aldrig upp vid ett möte med en annan hund om någon av hundarna gör ett aggressivt utfall. Korrigera eller avled din egen hund. Om det funkar så beröm och fortsätt promenaden som inget har hänt. Prata inte med den andra hundägaren, utan lägg fokus på din egen hund så du kan hålla full kontroll över din korrigering hela vägen och gå bara vidare och visa hunden att du styr över situationen.

5. Mobiltelefon är absolut förbjudet att svara i på hundpromenader om du har en hund som inte klarar hundmöten, du tappar ju då kommunikationen med  din hund som genast får fritt fram att göra vad den vill.

6. Halti/nosgrimma och halvstryp är inte bra under den period du skall få ordning på din hund och förändra beteendet i grunden. Halti ger bara en typ av quickfix där du inte kommer åt problemet och bara drar bort hunden med tvång – utan att hjälpa den förändra sitt beteende mentalt.

hundhalsband typer

Använd ett strypkoppel/stryphalsband under träning för att hunden mycket lättare känner av en liten gest då du korrigerar med handleden samtidigt som du säger ett skarpt nej. Metall löper också med mindre friktion än nylonstryp. Se nedan och använd det med balans! Aldrig med aggressivitet. Då ska du inte ha hund. Hundens halsmuskler är också mycket starkare än som omtalas, så med rätt användning skadas inte hunden.

Men – och det är mycket viktigtsätt på ett strypkoppel rätt så det inte fastnar om hunden dragit! Det gäller att använda ett stryphalsband snabba signaler till hunden i rätt situation, och påsatt på rätt sätt så att kedjan löper friktionsfritt utan att haka upp sig. OBS – missbruka aldrig, aldrig strypet.

Bilderna nedan förutsätter att du har din hund på din vänstra sida.
Kedjan ska löpa uppfrån in genom ringen!.

strypkoppel rätt fel

7. Ditt eget självförtroende om att det är du som bestämmer är det viktigaste i hundmöten.  Du måste ta kontroll över situationen och förmedla att ”nu är det nog” och det kan du göra med ditt kroppsspråk, attityd, korrigering, genom att avleda och senare berömma. Men du får aldrig använda våld, det förstår inte hunden.

8. Olämpligt i ett aggressivt hundmöte är att beordra din hund att sätta sig ner, ge den godis eller klappa och smeka på den och tala om att ”det är lugnt, det är inget farligt”. Det kan utsätta både dig och din hund för fara. Gå bara vidare som ingenting med att säga nej om den börjar reagera.

En tik fostrar inte sina valpar genom att slicka på dem och gulla med dem när de gjort fel. Då skulle de inte förstå och lära, utan deras negativa beteenden skulle förstärkas. Det vet uppfödare att det är hundars naturliga beteende som vi måste lära av. Det kan tyckas hårt för oss när en tik korrigerar en valp, men hon vet vad hennes valpar tål och skadar inte. Hon vet precis, av instinkt – om hon är frisk.

Däremot ska en människa aldrig använda våld- då kuvas hunden, blir osäker, olycklig och opålitlig. Men det behöver jag nog inte förklara.

Jag är mjuk i min fostran och kräver inget i onödan bara för sakens skull. Men jag försöker fostra hundar så de förstår och blir balanserade hundar. Det blir helt fel när man förmänskligar en hund. Först när man kan kommunicera så hundens och människans signaler möts kan man leva i bra samspel – när man låter hunden vara hund och få möjlighet förstå på hundars naturliga sätt.

Sist men inte minst – fortsätt träningen konsekvent. Och man måste alltså också i framtiden fortsätta tyda hundens signaler och kommunicera med den och låt det vara ert nya liv ihop.

Tyck till här om du vill!

Mvh /Seth