Etikettarkiv: PROBLEM med hundmöten, koppeldrag, ägandebeteende, aggressivitet

Det kom ett mail med några frågor från en bloggläsarmatte som också har en rottishane. Matten hade blivit speciellt glad av några av våra rottweilerinlägg och då äntligen kände sig mer synliggjord med sin hund.

Det tackar vi för! Den fina återkopplingen får oss att känna att det är något gott vi gör för vissa kraftfullare hundraser för att det behövs mer information än skräckscenarierna som publiceras i pressen då hundarna får bära hundhuvudet för ägarnas skuld genom misskötsel av hundarna som enbart människorna bär ansvaret för.

 Belåten 55-kilo+ rottis Gunvald i sin ”mammas” famn.

Mailaren uppskattade mycket bl.a inlägget om att plötsligt bli rottismatte – som är starkt personligt med klara råd från Seth om tillvänjningen för att bygga upp förtroende med tjuriga rottisar. Inte alls självklart från första stund.

Den mailande rottisägaren skrev:
”Vad säger du till människor som inte är hundvana? Stöter du på människor, precis som jag gör, som klappar och lutar huvudet tätt intill hunden osv?

Låter du alla klappa din rottis? Eller säger du nåt när de kommer?

Som sagt visar min hane inte något tecken på ogillande nu, mer än åt två personer som har gjort tokigt från början. Den ena drog i hans svans – det var ett barn som hade träffat min rottiskille två gånger. Andra satte sig ner och kramade om honom. Det var en vuxen man som inte träffat vår rottis mer en en gång när han var valp.

När människor gör nåt som för mig (och för min hund) är ett lite tokigt beteende så har vår hund tittat bedjande på mig och så ser jag på hela honom att han känner sig obekväm.

Har du i din blogg skrivit om mötet mellan hund/rottweiler och nya människor? Om man ska förbereda sig osv? Hade vart superintressant! Skulle vilja ha lite mer kött på bena om de. Endel människor verkar ha svårt att hantera hundar på ett bra sätt. De ska ruska, klappa hårt, krama, hålla fast, gulligulla tätt. Min rottweiler blir bara obekväm av sånt, även med mina nära.”

– Nej, vem som helst får verkligen inte komma fram och klappa på min rottiskille Gunvald, är Seths svar.

Gunvald är den säkraste hunden med andra hundar, som i hundrastgården, för de talar hans språk. Men han har en rottis stämningskänslighet med människor också. Det är sånt som han läser av direkt.

Vad är den som vill klappa i för stämningsläge? Hur vet en hundägare det på förhand? Vad är det för avsikt i att gå fram till din hund – ibland kan det vara att tuffa upp sig mot en stor hund. Impa på kompisar. Drogpåverkad eller bara en genomsnittlig idiot som kastar sig fram? Men, det kan ju vara en bra människa som älskar rottisar.

Men det är viktigt att inte ens vara med om något som kan skada hunden psykiskt eller triggar honom till att svara upp. Han har aldrig bitit någon anfallande människa eller hund. Och det ska han aldrig behöva heller. Är faktiskt rädd för att han skulle bli avlivad om han behövde gå upp i fullt försvar? Det får verkligen inte riskera att hända ens. Så ”min hund är min” som ska ledas och skyddas klokt. Vi måste vårda honom ömt, precis  så som han vårdar hela vår familj.

-Använd din röst som hundägare, för du bestämmer! Vem låter en slumpvist framrusande människa sticka in huvudet i ett spädbarns vagn? Säg stopp – det är din rätt och din roll. Du rottisägare måste säga till direkt så att inte hunden drabbas av något den känner sig obekväm med.

Säg till direkt, att ”nej, och stanna” direkt någon närmar sig er på hundpromenaden. För att inte okunniga ska börja sprida dåliga rykten om din hund så säg bara att; hunden är under träning.

Vill du ändå att hunden ska få hälsa på mer ”säkra kort” så fråga och lyssna in svaren. Är personerna lite  äldre, då förr rottisarna över lag var skarpare och de säger att de är rottisvana, så är det mer troligt att de kan hantera rasen rätt. Min Gunvald gick direkt fram och satte sig vid en gammal dam med rullator – för att han kände att hon hade den rätta mentala kontrollen. Ett minnesvärt möte. Gunvald känner av och agerar därefter. Damen berättade att hon och hennes bortgågne man hade haft flera rottisar för 20-talet år sedan.

Seth har, som många bloggläsare nog nu förstått, en stor rottweilerhane som heter Gunvald. Han är en säker och snäll hund, men rasen i sig har i sitt esse vissa dominanta nedärvda egenskaper. Hans ras är lika missförstådd som andra. T.ex så sprider en grannkvinna helt omotiverat ut att vår hund biter alla! Det har aldrig hänt. Gunvald har aldrig bitit någon. Inte ens under överfall då han övermannat med sin vikt, morrat skrämmande eller bara dragit sin öppna mun förbi en arm. Vår hund är balanserad och fungerar som han ska. Men det finns så många okunniga idioter..

Tidigare på vår blogg: Rottwiler ingen förstagångshund och: Rottweiler en svår ras att komma nära och fostra

Alla hundar och deras ägare ska respekteras. Vilket allmänheten ibland inte förstår. Många hundägare vill inte att främmande människor kommer fram och klappar deras hund. Det kan ha olika orsaker. Som att hunden är under träning, att den betett sig aggressivt eller är skygg. Kanske att ägaren upprättat regler om att hunden måste få OK av ägaren innan den går fram och hälsar och blir helt förvirrad om den själv och ägaren överrumplas. Det skapades en kampanj – som SKK inte stödjer – om att ettgult band på kopplet ska signalera ett hundekipage ska lämnas i fred. SKK har istället andra råd, som jag stödjer helhjärtat.

De flesta föräldrar vill inte heller att en okänd människa spontant dyker rätt in i barnvagnen för att gulla med bebisen. Fråga först och ta ett nej på rätt sätt.

Relaterade inlägg:
Muskel- och ”kamphundar”

Happy dog joy!
/V

Rottweilern bär på vissa nedärvda egenskaper precis som alla hundar gör mer eller mindre idag.

Rottisens intakta hundpersonlighet bär främst egenskaperna som en vakt -och vallhund. Medan dess mycket tidiga föregångare sägs ha använts utav romarna till att springa först på slagfälten. Troligen då pga dess kraftfulla och uthålliga fysik och kraftiga bettstyrka? När romarna drog sig tillbaka från Europa lämnade de kvar en del av sina hundar, främst i nuvarande Tyskland och Österrike.

Hunden fick sedermera bestämda rasegenskaper och blev en sk. slaktarhund. Inte för att den själv var en slaktare – utan för att dess egenskaper lämpade sig väl för att arbeta för slaktarna då de behövde skydd mot tjuvar och rånare på vägen till och från köttmarknaden. Runt halsen på rottisen fäste de sina pengar, ett av de bästa sätten att säkra inkomsterna. Men hundarna hjälpte också till att dra vagnar och valla boskap.

Rottweilerns ännu intakta instinkter är helt sunda, men behöver en ägare som kan hantera dem med fast men mjuk hand, så som Seth fostrat tre rottisar till pålitliga hundar. Hugg och slag fungerar inte på någon hund och vill man ha en trogen följeslagare måste man använda hjärnan och skapa ett förtroende så att hunden följer en av vilja och inte rädsla.

Wikipedia beskriver just här faktiskt Seths sätt att hantera sina rottisar: ”Rottweiler har lätt för att lära och är lydiga men kräver åtskillig mental och fysisk stimulans för att komma till sin rätt. På grund av hundens storlek och styrka bör lydnadsträningen starta medan valpen fortfarande är liten. Den kräver en bestämd och fast men följsam ägare. Rasen räknas av många som en hund som inte lämpar sig för oerfarna hundägare. Tikarna är mindre dominanta än hanarna och kräver mindre av sin ägare, med avseende på bestämdhet. I gengäld utvecklar rottweilern starka band till sin ägare.”

Det finns självklart olika personligheter hos individer av rasen som gör dem mer eller mindre rastypiska.

Alla hundraser som avlats fram till att arbeta som brukshundar har fortfarande starka instinkter som inte går att ta ur dem. Gryt -och andra jakthundar vill jaga osv. Därför bör man välja hundras med omsorg. Inte efter utseende! Utan lära sig allt man kan om egenskaperna.

Orkar man inte varje dag superaktivera en hund ska man t. ex inte välja en jakt -eller vallhund. En border collie behöver så mycket aktivitet, som om den vallade en fårflock. Rena sällskaphundar är inte i jämförelse så svåra att sköta, även om de också måste få sitt av rastning och stimulerande aktivitet. Men hundar kan ha en milsvid skillnad i behov och vad för hunderfarenhet som behövs.

Underskatta ingen hund. Och köp ingen hund via en reklamslogan, för det är en familjemedlem som ska följa er i många år framöver.

Själv har jag fått ynnesten av att verkligen bli adopterad som rottismatte, något som verkade helt overkligt förr. Vi har skaffat en liten blandrasvalp nu. Men det finns ingen hund som får mig att känna mig mer utvald och premierad då vi kelar – än vår store rottislufs som aantingen lägger sig själv. Eller kryper upp nära och lägger huvudet på min kudde. Men när han får ta initiativet så dregglar han ner hela min kudde när han överfaller mig med sina ystra och ljudliga rottiskärleksbetygelser. En ynnest.

Han som inte ens jag skulle köra fram mitt ansikte mot för att pussa på hans nos. Vi gör bara inte så i vår familj. Vi försöker respektera Gunvald.Vet ju att hans stora integritetszon sitter runt huvudet. Men han accepterar ganska många fel som vi gör ibland, och har påverkat oss mycket positivt och lugnat ner både mig och dottern, som båda har ADHD. Gunvald har liksom lite extra överseende med oss, sin lilla knasfamilj.

Och vi vet att Gunvald Larsson aldrig
skulle överge eller låta något hända oss.

Den hunden är verkligen någon att bli älskad av!

Sötaste, snällaste och vackraste Gunvald.

Mvh V