Etikettarkiv: omplaceringshundar

Bob söker nytt hem hos bästa ägaren


En vän till oss kan inte ha kvar sin älskade Bob – en otroligt fin och snäll pitbullkille som bara vill väl. Välhanterad av sin ägare. Uppvuxen med småbarn och vill gärna att katter ska leka med honom.. 

Hade vi kunnat hade vi själva tagit honom direkt! Husses annons:

”Hej.
Jag måste tyvärr hitta ett nytt hem till min fina kille.
Han är en pitbull som blir 2 år i oktober. Jag är mycket noga med vart och till vem han kommer till.
Hemmet för mig är det viktigaste inte priset.
Har du hundvana och kommer att kunna erbjuda honom ett långt hem med mycket kärlek så skicka gärna ett mail så hör jag av mig.
Vänliga hälsningar Alexander” 

Det här är Bob

Vår hundcoach Seth Sjöblom kommer vara med hela vägen med Alexander för att bedöma hem och ny ägare.

Kontakt önskas även framöver – åt båda håll.

Kontakta Alexander via Blocket eller maila till sethsjoblom@gmail.com 

Jourhem eller adoption AKUT – annars avlivning


Hundar utan hem på facebook skickar ut en bedjan om en AKUT adoption eller jourhem innan helgen, då hunden annars inom bara ett par dagar riskerar avlivning!

Svensk rottis på 3 år söker hem eller jourhem innan helgen.
Hunden är omhändertagen och utvärderad av polis och bedöms som trevlig. Då inget passande hem hittats så riskerar hunden att avlivas inom ett par dagar.

Du bör ha vana av rottis eller liknande raser.
Gärna utanför centrummiljö.
Frågor om hunden ska ställas direkt till Hundar utan hem! Är du seriöst intresserad vill vi att du skickar in en intresseanmälan för adoption:
https://hundarutanhem.se/adoption/sa-gar-adoptionen-till/
För att vara jourhem:
https://hundarutanhem.se/jourhem/anmalan-som-jourhem/

SPRID SPRID SPRID till hundvänner som har kontakter
eller direkt till vänner med vana av rottweiler
eller andra stora envisa hundraser!

Och det finns självklart fler hundar hos
Hundar utan hem som behöver hjälp från avlivning!

Omplacering – trevlig hundkille söker för-alltid-hem


Detta är en mycket allvarlig fråga för ägaren så ni hjälper verkligen både honom och unge Chico till om ni delar den här efterlysningen av nytt hem som varar många, många år framåt. Ett för-alltid-hem.

Chico 9 månader – klicka på fotot så får ni upp det större. Fler foton  längre ner.

Chico är en blandras på 9 månader som behöver nytt hem då ägaren tyvärr fått ändrade familjeförhållanden och har svårt att ge honom den tid han förtjänar och behöver.

Detta beslut är otroligt tungt för honom och jag ber er därför att endast kommentera vid intresse! Hemmet är självklart viktigare än priset och att han ska kunna trivas. Så vi hoppas att rätt människa träder fram och vill ge Chico sitt för-alltid-hem.

FAKTA:
Ras: Blandras (amstaff/pitbull)

Pris: 7000
Stamtavla: Nej
Kön: Hane
Födelsedatum: 22/10-16
Kastrerad: Nej
Födelseland: Sverige
Hunden finns i: Malmö
Vaccinerad: Ja
Registrerad: Ja
Försäkrad: Agria
Kan bo med katter: Vet ej
Kan bo med barn: Vet ej, men tror det då han är framåt och försiktig med barn när han träffar dem.
Kan bo med andra hundar: Ja.
Övrig info: rumsren, väldigt lydig och lättlärd.
Mycket lekfull och snäll.

Vi befinner oss i Malmö.

Intresserad? Maila tills vidare sethsjoblom@gmail.com så får ägaren mailen. Glöm inte era kontaktuppgifter
berätta lite om er själva och hemsituation
samt om varför ni är intresserade! 

SPRID efterlysningen – snälla!

Modelejonet Chico

Så fin kille, Chico 9 månader

Någon som vil leka med mig och hitta på roliga grejer – och sen gosa och mysa? 

Seth Sjöbloms roll som beteendekonsult – eller Hundmannen


När hundägare har extra stora problem med sina hundar handlar det om beteendeproblem som måste gås till grunden med, innan hunden ens kan öppna sig för en beteendeförändring. 

Den som verkar vara en ohjälplig problemhund? Hunden måste få möjligheten att börja om igen för att ta till sig vad som generellt gäller. Hunden har människor runt sig som också måste börja lära om från noll. Även om de haft hundar i många år – så har de inte förr haft just den här hunden.

Många förtvivlade hundägare har frågat runt i sin hundkrets och hos veterinär efter hjälp. Ibland som sista hopp. Seth Sjöblom är den ende hundcoach de tillfrågade kan och har rekommenderat i många fall.

Beteendeproblematik är Seth Sjöbloms område

Som Seth själv märkt, så har en specialitet råkat bli svåra hundar med aggressivt beteende samt att han jobbar efter att det är stor skillnad på lydnadsproblem eller beteendeproblematik. Han agerar konsult och coach vid beteendeproblematik. Ofta råder Seth om en veterinärundersökning av hunden, om något 

Utan en grundgenomgång och läkning i felbeteende är fortsatt framgång omöjlig. Seth ser från noll och börjar där, vilket ofta är i hemmet. Sedan att hunden redan kan gå fot ibland är inte viktigt i det stadiet, om den inte fått ihop hur omgivningen fungerar – och hur man bör samleva med den. 

Hundräddaren Seth Sjöblom

Under 6 veckor en sommar räddade Seth livet på 4 dödsdömda hundar med sina individuella analyser i varje fall. Sedan arbetade han med snälla, men tydliga metoder för både ägare och hund. Tog dem alla vidare från där de strandat – och förklarade detaljerat om varför ägarna gått på grund.

Vissa hundar är tyvärr utom hjälp – då de kan ha tidiga eller för svåra trauman bakom sig. Som att ha tagits från tiken för tidigt, de små veckorna kan vara avgörande. Eller blivit miss(be)handlade, ha en medfödd mental skada.

Seth kan hjälpa till så långt det går, som en s.k. habilitering om ägarna har möjlighet att anpassa livet lite. Seth ger inte upp, men är realist. Man kan ju inte bara släppa loss en hund som inte funkar socialt där den ska leva.. Vi människor måste ha högsta ansvar för de djur vi domesticerat.

Missförstådda hundar ska inte bära straffet

Förvånansvärt många hundar är bara missförstådda. De har inte haft någon som lärt dem språket, eftersom ingen förstått hundens signaler. Det har under åren varit skrämmande att hundkonsulter, även mycket erfarna, som inte kunnat hjälpa har rekommenderat avlivning av en hund.

Seth verkar vara duktigare på att avgöra vad som är vad. En ”djävla attityd som ska kväsas” – det finns inte hos en hund. Den gör bäst den kan, precis som barn.

Man märker på en hund om den blivit traumatiserad. Ibland får man veta. Svenska hundar lever ännu i bur – man kan hjälpa bättre om de som lämnar bort en hund håller sig någorlunda nära sanningen. Så snälla, för hundens skull säg ALLT Ni vet vid omplacering av en hund. Sedan är det inte er sak längre och era namn är anonyma. Men skaffa helst inget djur igen..

Seth Sjöbloms egen metod fungerar

Det blir avslappnade hembesök efter föregående telefonsamtal, då ägarna när Seth kommer, ska bete sig som vanligt.

Vad Seth läser av under den initierande fika -eller samtalsstunden är en första grund för fortsättningen. Men inte innan han följt med ägarna ut på promenad med hunden och sett även hundmöten.

Problemhund – min metod är mjuk men bestämd berättar Seth och vikten av att säga nej för att begränsa hundens områden för misslyckanden i det nödvändiga sociala livet.

Sedan åligger det självklart hundägarna att fullfölja träningsråden och sitt eget beteende konsekvent. Det finns inga Quick-fix som på en timmes TV-program.

Hundmannen Seth Sjöblom

Så, jag kallade Seth för hundmannen när jag först lärt känna honom och hört om och själv såg i vad han gjorde. Lite larvigt kanske det låter. Men även hundfamiljer som han hjälpt har sagt rakt ut: ”Är du en människa eller hund?”

Eller en annan  lekfull toppkommentar som flera sagt – efter första besöket: ”Har du bytt ut vår hund mot en annan?”.

Spontana reaktioner när ägare inser att de kanske – eller troligen faktiskt kan ha kvar sin hund. När det visat sig att hunden kan! För att ägarna lärt sig rätt kommunikation av Seth.

Det är ju därför Seth Sjöblom fortsätter. För att han når fram till behövande.

/Med vänlig hälsning red på – hundcoachen Seth Sjöbloms blogg

Importerade hittehundar


Jag har stött på ett ganska stort antal hundar som tas in från olika länder av hjälporganisationer här i Sverige och är fundersam om man verkligen hjälper hunden med denna form av arbete.

Självklart gör man det för en god sak men ofta är hundarna skygga och osäkra eller visar tendens till agressivitet och för någon som inte har så stor vana av hundar så är det väldigt svårt att komma till rätta med  dessa problem.

Man vet ofta inte vad hundarna har varit med om och jag märker att dom ofta är utsatt för någon form av trauma i sitt tidigare liv eller hittats på gatan som valp utan sin mamma.

Jag har hjälpt en hel del sådana hundar när dom kommit till sin nya ägare. Vissa med gott resultat och vissa andra inte. Dessa hundar har ofta dåliga erfarenheter av människor eller är traumatiserade på annat sätt och ofta då med dålig socialisering.

Det verkar definitivt som att utvärdering och träning av hundarna innan dom kommer till Sverige eller är i Sverige är bristfällig och där man måste man nog göra en större insats för hundens och den nya ägarens skull.

Vad tycker du och har du själv några positiva eller negativa erfarenheter?

Tidigare blogginlägg för att nyansera:
Omplaceringshund – testa först
Statlig hälsovarning om utländska gatuhundar
Varför gatuhundar bör tas omhand

Mvh
/Seth

Kval och val mellan barn och djur


Epoverty-6tt samhälles tillstånd syns på hur de svagaste behandlas. Inte av omänsklighet eller grymhet. Det är sedan alltid ren fakta att i fattigdom drabbas de mest försvarslösa först och hårdast.

Venezuela är inte unikt i det hänseendet. Men är ett typexempel på en snabbt tillkommen ekonomisk kris. Grekland ligger troligen också inom den zonen – förutom alla långtidsfattiga länder.

Då står individ mot individ, tvåbent mot fyrbent – och befolkningen har inte råd att välja efter sitt egentliga hjärta.

Venezuelas ekonomiska kris har drabbat husdjuren hårt – varnar för fotona på fullkomligt utsvultna och övergivna hundar på länken. Lägger inte upp dem här. Vill berätta om en tragik när knappt befolkningen har mat: längre “Vi är desperata, vi har ingenting: Ingen matolja, inget socker, inget ris.”.

Även sällsynta djurparksdjur svälter ihjäl i krisen: 50 djur har dött av svält och lejon matas med mango: Så slår krisen mot Venezuelas parker.

Sök exempelvis hundhjälpscenter eller enskilda insamlingar för djuren hållna på zoo-parker? Försök dock hitta bekräftelser för att de organisationerna existerar och är seriösa. De mest pålitliga insamlingarna från Sverige är de med inbetalningskonton som börjar med 90; godkända 90-konton.

Det finns så många som vill sko sig på andra. Gatuinsamlingar med fina påhittade namn om ”hjälp” är ofta ideella i den mån att de som samlar – för egen del samlar till sin individuella ficka.

Det är ju långsiktigt ett politiskt stöd som behövs och akut stöd till humanitära hjälporganisationer då barnen får mat och av svält slipper ådra sig livslånga skador av näringsbrist, under ett liv som kan vara 7 gånger längre än en hunds..

Välj och kväljs? Det är det som invånarna tvingas till och det är svårt att ta in att bara se på – men något som de måste acceptera när de prioriterar.

Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Som att minst sprida information till eftertanke?

– Med vänlig hälsning bloggens – mitt i alltet – mycket små krigare

 

 

 

 

 

Svenska hundar lever ännu i bur


Det finns faktiskt idag i Sverige hundar som ”sitter av sina liv” hemma, fängslade i en liten bur. Sedan ska det lilla livet ”hålla käft” och inte synas ens, inte ha en social plats alls. Vi har tvingats inse det!

Akut, med omedelbar verkan för ganska länge sedan tog vi hem ett par tikar till oss för att försöka rädda dem då de annars på studs hotades av avlivning för att ägarna nått sin gräns. Det var vid olika tillfällen med olika hundar och en åt gången.

Djurvänlighet handlar aldrig om social status!

Många fattiga och hemlösa tar mycket väl hand om sin hund för att hunden är en viktig individ, en familjemedlem och även kan fungera som skydd. Det är inget snack om de hundarnas värde.

Medan personerna som ägde hundarna, sinsemellan var i ganska olika sociala situationer, fast med större möjligheter än hemlösa. Men ingen av dem hade behandlat sin hund som en levande varelse. De hade placerat hundarna i bur, förutom när hundarna för en stund skulle roa som familjehund eller att stoltsera med som ”kamphund”.

– En av hundägarna hade när han fått problem med lagen, lämnat hunden hos det förtvivlade exet med flera barn och det blev ohållbart. Hunden var inte helt lätt heller, så den mådde bra av att komma hem hit för lite omskolning och få slappna av. Vi fick sedan på omvägar veta att den levt i bur i hemmet.

-En annans hunds ägare hade bra jobb, likaså hans sambo – och killen i sina trendiga kläder snackade så förtroendeingivande och fint öga mot öga i vår soffa om deras bekymmer om hur hunden ”ställde till problem hemma” och att de var tacksamma över att Seth ville åta sig att ge hunden en chans innan avlivning. Vi började söka och lägga ihop 1+1 efter vissa saker som inte gick ihop för oss.

Falska utsagor vanliga vid omplacering

Vi blev fundersamma och efterforskade efter ett tag och förstod att vi absolut inte fått höra rätt bakgrundshistorier innan. Trots att det ju hade varit till nytta för både hunden och oss för att hjälpa. Då skulle vår första tanke ha varit att med informationen hjälpa hunden!

Säg ALLT Ni vet vid omplacering av en hund Hur svårt kan det vara när någon annan är beredd att ta över? Fast de föregående ägarna här, kanske inte ens tyckte att de hade behandlat hundarna fel?

Men beräkningen var väl som sådan, att med sanningen kanske de kunde riskera ”att inte bli av” med belastningen, och ville undvika att betala för en veterinäravlivning, när Seth ställde upp? Eller hur de nu hade gjort annars. Tanken skrämmer. Är det sådana här människor som lämnar av hunden på en rastplats, slår ihjäl den eller dränker den?

Små varningssignaler om ett djurs (o)betydelse

I efterhand, sånt som väckte misstankar. Till en av tikarna  skickades det med en tunn liggtrasa som var 25 cm kortare än hon. Ligglappen skulle lätt platsa i en valpbur! Hmm – det var kanske i en sådan hon suttit hukad i hemma?

Fick med ett för stort billigt plasthalsband. Att döma av de inre tagna hålen hade det använts sedan hon var valp. Och halsbandet var fortfarande så långt att det krävdes en löjligt lång invikt flärp. Utan matskål, ingen trygg välbekant valpfiltsnutt eller ens en favoritleksak.

De flesta som tar in en hund i sitt hushåll har ju brytt sig, varit entusiastiska oavsett ekonomi, och skaffat lite personliga saker som de sen lämnar över med sin hund vid omplacering. Småsaker, en liggbädd, ibland också hur till hunden. Snubben behöll bilburen bilen. Inget ont i det, men allt sammantaget väckte misstankar om att något inte stod rätt till. Som jag sa till Seth; hade de saker kvar, eller bara varit snåla mot hunden? ”Tror du inte att de ska skaffa en ny hund nu, som underhållning och hoppas att de slipper ägna någon ansträngning åt den, heller?”.

Så fina men helt missförstådda hundar

Hundarna var jättegulliga. Men väldigt ovanligt ivriga – de kunde först inte sluta att kräva vår uppmärksamhet och var klumpiga med sina ömhetsbetygelse – som de bara skrek: ”Älska mig – jag är snäll!”. 

Troligen ansedda som ”jobbiga” av de förra ägarna. Först hade hundarna väldigt svårt att släppa på nerverna och bara slappna av med oss. De for runt, krafsade på oss och våra hundar och hittade på diverse otyg. Men de visste ingenting som en enda hund – eller om vad någon levande varelse behöver.

Alla tikarna var rädda för män – förutom för Seth som de närmade sig självmant, men sakta. Men jag som kvinna och med ett mycket keligt omhändertagande sätt fick en närmare kontakt snabbare.

Deras från början nästan obefintliga avslappningsintervaller blev efter tiden längre och längre. De vågade efter 1-2 veckor börja ”fråga” om de fick hoppa upp till oss och blev då tryggare och efter några veckor somnade de bredvid oss, med en människohand på höften – i den kravlösa kärleken. Det var första steget, att de fick förtroende – så att de kunde slappna av och lägga lite gammalt bakom sig.

Förtroende är det grundläggande att bygga upp, sedan trygg fostran. De hade slappnat av när fick de till slut fått nya ägare, men var inte helt färdigtränade med koppelgång för att de hade större problem. Ett smärre problem med så samarbetsvilliga hundar som hade börjat öppna sig. 

Hundens beteende berättar ändå om miss(be)handel

Hundarna hade ingen anknytning – men deras beteenden var så lika! Sedan fick vi ju veta att deras bakgrund var lika illa – med en gemensamma nämnare. De hade suttit i bur hemma.

Men det märktes ju ganska direkt på hundarnas beteenden att de kom från misär. Man behöver inte veta bakgrunden, även om det alltid underlättar och hjälper. Skadade hundar syns! Deras beteenden värkte i oss – men vi pustade ändå ut för att de inte var kvar där de varit. Det var självklart mycket olyckliga hundar. 

Vi fick vår dubbelsäng och soffa nerkissade, förstörda laddarsladdar och jag vet inte allt. Även om soffan kom att sakna några sittkuddar sedan så kändes det inte som en så stor uppoffring – vi ångrar inte en minut av de förhållandevis små problemen. Men vi kan inte i vårt hem ta emot fler hundar som behöver så mycket.

Vi låg lågt länge för hundarnas skull

När hundarna hängde på livlinan och vi sökte nya hem, så kändes vår diskretion viktig för att inte ägarna skulle bli sura och kränkta och därför ta tillbaka hundarna innan de gett sin ägaröverlåtelse till ett nytt lämpligt hushåll.

Ville på alla sätt agera så att dåvarande ägarna inte skulle reagera negativt och motsätta sig omplacering. Det var känsligt – för hundarnas skull – eftersom de hade väldigt olämpliga ägare – helt enkelt! Vi tror inte att de personerna läser vår blogg i dag. De är nog inte så intresserade av djur eller andra än sig själva. 

sad-gorila

Jordbruksverket PdF-fil om att tillse en hunds sociala umgänge och att hundar inte får förvaras i bur mer än enstaka tillfällen, som i bil eller på utställning. En bur kan i hemmet mycket väl vara en hunds trygga bädd, så länge hunden kan välja var den vill ligga eller vart den kan gå.

Ta inte en omplaceringshund utan prövoperiod


Man ska inte bara ”omplacera ett problem” innan man löst låsningarna, anser hundcoachen Seth Sjöblom, ja ni vet vem det är. Visst kan man medvetet ta hem en hund med ovisst förflutet med förståelsen att den kan komma att behöva rehabilitering – som kan ta lång tid. Vara rustad för det jobbet, beredd om det behövs. 

– Ni som vill undvika de svåraste knutarna som kan handla om rotade beteendeproblem bör dock ta er en funderare här.

Att se en glad hund springa fram till en och gosa vid första mötet på ett hundstall, då man vill se vad det är för hund – det säger inte så mycket om förmågor, kapacitet eller möjligheterna i ert framtida liv ihop. Hunden har en överlevnadsinstinkt att försöka bete sig, som vi alla. Kan man på riktigt, så håller det i sig. Men finns det obearbetade problem som ligger och hindrar – då kan ingen länge visa sig så bra som den skulle kunna vara jämt.

Vill ni ta över en ny hund som är vuxen eller halvvuxen – begär då 1-2 veckors prövotid. På hemmaplan, när hunden installerat sig lite och börjat känna sig tryggare visar den oftast inom ett par veckor om den bär med sig problem från förr. Bara efter en kort tid så kan eventuella beteendeproblem utkristallisera sig ordentligt – eller inte. Vi har väl alla passat andras barn ett par dagar och fått oss ett par AHA-upplevelser?

Bråttom är inte alltid bra i längden

Bråttom är inte alltid bra i längden

Hundar har också ett förflutet som påverkat dem mer eller mindre, under kort tid eller längre, samt vid olämpliga perioder under deras utveckling – och kan börja läkas bra i en ny miljö – eller inte. Oavsett de nya ägarnas hunderfarenhet, vilja och kärlek.

Men hundarna behöver inte vara ”dåliga” hundar för det. Merparten av de ”problemhundar” Seth möter är fantastiska – fast missförstådda hundar! Men de kanske inte alltid varit helt redo för en ny miljö vid tiden för omplaceringen.

Bär de med sig outredda problem, som osäkerhet, så skannar de – precis som alla hundar lätt av i sin nya familj:Vem är vem? Vem kan man köra mest med, som också har mest tillgång till maten? Vem ska man avvakta mer med att försöka utmana? Eller är det tydligt på en gång? Och vilka i familjen kan hunden stega över, rakt av? Barnen kanske? ”. Då kan problem visa sig, som kanske blir till ohållbara störningar för harmonin, när någon måste anpassa livet efter hunden. Inte kan ta emot besök. Rastar hunden på natten eller håller hunden åtskild från barnen. Det funkar inte i längden!

Det är ingen ond sida att hunden visar sig. Hundar är inte ”onda eller elaka” som människor som är mer intellektuella och beräknande. Den beter sig naturligt – efter sina grundförutsättningar. 

Vem skulle inte göra så som en hund gör? Alla av oss ”viftar glatt på svansen” initialt, av hur skönt det känns om vi får uppmärksamhet, kramar och blir bjudna på mat. Men sen då? Som ny på ett ställe uppför man sig bäst man kan för att alla ska älska, eller i.a.f erkänna en!

gift-thank-you

För att återuppta ett allvarligt ämne om att testa av en omplaceringshund hemma hos er innan ni bara säger ja och skriver på ägardokumenten!

Som Seth skrev här förra året – den ras ni fantiserat om kanske är helt fel för er familjesituation och vardag. Det är problem som är lättare att överkomma – om presumtiva hundägare skaffar sig kunskaper om olika rasers behov. 

Omplaceringshundar – testperiod innan ni åtar er ägaransvaret!

Detta inte sagt för att avskräcka någon från att ta en omplaceringshund. Utan för att inga hundar ska fortsätta att leva som missförstådda. Och behöva uppleva ännu en omplacering och eventuell avlivning för att ingen tagit tag i de reella svårigheterna i beteendet – som så klart speglar något.

/Med vänliga välgångsönskningar till alla som engagerar sig i alla olycksbarn – från hundcoachen Seth Sjöblom

Rädsla & aggressivitet efter omplacering


När man tagit en omplacering så är det vanligt att den har varit med om något som man inte vet något om och då man får hem hunden så vill man ge den all uppmärksamhet, kärlek och trygghet och efter ett tag så börjar den att bli hemmastadd i det nya hemmet och problemen dyker upp som ett brev på posten.

Jag stöter ofta på en del hundar som jag hjälpt som har visat ett aggressivt beteende mot sin omgivning utom mot ägarna där hunden varit trygg, men även ett opålitligt sätt mot ägarna. En aggressiv hund? Det blir ofta en misstolkning som är lätt att göra då man har en hund som är omplacerad eller att den har råkat ut för ett trauma och börjar att visa upp en aggressiv sida och man vet inte vad det beror på.

Man blir orolig för att hunden plötsligt blivit sjuk eller att man missbedömer hunden som man tagit hand om som en omplacering.

Vad beror då det på ?
Till 99% så beror det på att hunden kommer in i en ny miljö där den ges möjlighet till att få göra som den vill och blir överöst med en kravlös vardag då man antingen tycker synd om hunden eller att den är osäker och inte ger den de förhållningsregler som den behöver för att fungera i sin nya flock.

Smekmånaden är över.
Det blir som en smekmånad och hunden kommer undan med dåligt beteende för att man vill att den skall känna sig hemma och välkommen och det är inte vad hunden behöver i det läget då man i stället gör att den börjar att vakta sin nya flock och hemmet.

Skapa normala regler.
Det är viktigt att från första dagen ge hunden regler för vad som gäller i nya hemmet och vara trygg och rättvis för att den snabbt skall anpassa sig och bli trygg.

Oftast så gör man som sagt var tvärtom och låter den göra lite som den vill och på det sättet så tar den för sig och märker att den måste ta över för att det inte finns någon som helst struktur i flocken.

Antingen trivs den med det och blir beskyddande och skäller på allt, vaktar i hemmet och på promenader eller gör utfall mot andra hundar och människor ute, den har helt enkelt tagit rollen som beskyddare eller känner att det är okej att bete sig så i skydd av flocken.
Om du i stället hanterar hunden som en hund och ger den regler från början så kommer den att lita på dig och bli trygg i ditt sällskap för den vet vad som gäller och behöver inte agera i ditt ställe.

Är det hundens eller ditt hem ?
Hemma är det vanligt att hunden är först vid dörren då det kommer besök och den skäller eller vill helt enkelt inte släppa in ditt besök och det kan utvecklas till att den försöker att bita besökaren.

Samma sak gäller då du har haft hunden från att den varit valp och någon gång på vägen av sin uppväxt så börjar den att visa samma beteende och vi är rädd att den är aggressiv och man vet inte vad man skall gör då den börjat morra mot barnen, vaktar liggplats, mat eller något annat.

Oftast så är det vi som då inte förstår vad beteendet kommer i från och står hjälplösa och i värsta fall så blir hunden avlivad eller omplacerad.

Du måste få hunden att förstå att ni har regler för alla familjemedlemmar men även att ni visar kärlek till en familjemedlem.

Min egen metod.
Jag har hjälpt åtskilliga hundar och dess ägare i Sverige med de rätta verktygen och min egen utvecklade metod så man till 99% procent kan rätta till problematiken och få en trygg och stabil hund istället för en hund och ägare som lever under konstant stress.

Metoden är individanpassad och går ut på kommunikation och förståelse av hunden och dig som ägare och att bryta ett destruktivt beteende med ett ärligt och konsekvent handlande där man ej på något sätt får hantera hunden med bestraffning.

Var sjysst mot din hund och hantera den på ett sätt som ni vill att det skall fungera i ert hem som övriga familjemedlemmar gör eller som era barn och ha tydliga regler för vad som gäller, då får ni en bra relation och hund som litar till er.

Family Pet

”Du eller dina barn har inte fribiljett genom livet
för hur ni kan bete er
– så varför skall då hunden ha det ?”

/Med kärleksfull hälsning från hundcoachen Seth Sjöblom

Fler inlägg om att ta omplaceringshundar
Ta inte en omplaceringshund utan prövotid

Viktigt anrop från facebook – omplaceringshem sökes


OMPLACERING – DELA GÄRNA
och kontakta personerna
som står längst ner i detta, deras anrop.

manneVi behöver hjälp att hitta ett riktigt bra hem till Manne.
Han har lite speciella förutsättningar och behöver ett lugnt, tryggt och kunnigt hem UTAN barn under tonåren.
Manne är resultatet av en tjuvparning (schäfer/labrador) och han är född och uppvuxen i en hundgård utanför Lycksele.

Han är nu ca 2 år och bodde i hundgården med sin mamma, pappa och ett kullsyskon i nästan hela den tiden, inte alls mycket kontakt med människor (varken ägarna eller andra).

Han köptes sedan av en kille som inte förstod alla rädslor en sån här hund kan ha och efter bara 3 veckor i det nya hemmet blev han skrämd vid ett besök hos bekanta och rymde.
Han var ute i över 2 veckor och under den tiden blev han jagad med scooter och andra händelser som förstärkte hans brist på förtroende för människor.
Efter detta valde ägaren att överlåta honom på oss för omplacering så att Manne ska kunna hitta rätt hem. Manne bor just nu i jourhem hos en vän till oss men det är en väldigt kortsiktig lösning och ett varaktigt hem eller ett långtids-jourhem som kan jobba med att stabilisera Manne behövs snarast! Manne vet knappt vad han heter, han kan i princip ingenting.

Först när han kom till jourhemmet blev han lugn och det gick bra framåt, han viftade på svansen till och med.

Dock är det mycket att jobba med.
Han är inte strykrädd eller var inte rädd för fyrverkerierna på nyår MEN är rädd för vissa andra plötsliga ljud, motorljud, jourmatte tappade en tom petflaska i golvet och Manne for upp, gjorde en volt och låg skräckslagen i ett par timmar.
I onsdags var jourhusse ute med honom och halkade så han for omkull och då blev Manne riktigt rädd och har legat under soffbordet och inte velat gå på golv utan matta. Som ni förstår är det mycket att jobba med, långsamt.

Manne måste få tid, men vi tror på att Manne kan få ett bra liv om han får ta tid på sig. Den som tar hand om Manne kommer att få stöd och hjälp av oss och en vän som är utbildad i hundens beteende och kommer få tips och råd om träning. Vi tror att Manne kan bo tillsammans med en annan hund som är trygg och lugn som kan visa honom att det inte är farligt fast man tappar något osv. Manne är rumsren och kan vara ensam hemma som det är nu, men som alltid måste man ta lite i taget i ett nytt hem.

Manne är chippad och fullvaccinerad men inte försäkrad.
Han kommer att veterinärbesiktigas innan flytt.
Manne är inte kastrerad, och vi tror att det är bra att vänta med det eftersom rädda hundar kan få förstärkt rädsla efter kastrering.
Det är nog bra att avvakta och se hur han fungerar.

Vet DU någon som skulle kunna passa för Manne?
Be dem i så fall höra av sig till info@hundvarnet.se
eller Marit Cronquist på facebook, då PM i första hand.

Vi vill veta vad just DU har att erbjuda Manne.”

Varför adoptera gatuhundar?


Tror att många funderar på varför inte alla hundvänner främst söker en omplaceringshund från svenska hundstall?

Tar här upp om att – eller om – det finns en jämvikt i hur ”synd” det är om omplaceringshundar både i Sverige och i utlandet. Vem kan hjälpa var den är född?

Varför transportera hit hemlösa hundar från utlandet, när hundstallen i Sverige redan är fulla med hundar som behöver nytt hem? Är det logiskt? Vilka hundar går de värsta ödena till mötes? Vad väljer man själv att göra för att hjälpa?

Funderingar:

  • Infångade utländska gatuhundar är blandraser som kommer i alla olika former – även ibland till utseendet små, söta och därför verkar vara ”lättare hundar”?
  • Adoptionshundar är sällan små gulliga valpar av en populär ras. Man lyckas bäst om man går efter hundens personlighet och inte utseende.
  • På svenska hundstall verkar i.a.f (?) hundarna till övervägande del vara av tuffare hundraser, muskelhundar. De har fått ett – ofta oförtjänt dåligt rykte om sin mentalitet p.g.a korkade hundägare. Så bara namnet på en hundras kan skrämma många.
  • Men under alla års avel när dessa hundar skulle användas i hundkamper – så har också hundar som biter människor utsorterats eftersom ägarna också måste kunna hantera hundarna – trots att hundarna i sin uppväxtmiljö hetsades. De är alltså i grunden – kanske ovanligt – psykiskt stabila.
  • Svenskfödda hundar som som upprepat verkligen på aggressivt sätt attackerat och bitit kan vara för skadade för att omplaceras. Detta är tyvärr vanligt eftersom vissa raser använts som ”penisförlängare” och hundarna miss(be)handlats.
  • Seriösa organisationer som erbjuder hundar för adoption skickar inte hit osociala hundar.
  • Däremot finns det aldrig några garantier för hur någon hund, oavsett härkomst fungerar i ett nytt hem, när den blivit hemmastadd.
  • Man vet sällan något om gatuhundars trauman, eller hur de beter sig i ett hem när de väl gjort sig hemmastadda.
  • Samtidigt vet vi att det mörkas en del känd, bakgrundsinformation omplaceringshundar som redan levt i svenska hem. Av egen skam kanske? Det är oansvarigt och minskar hundarna chanser till rehabilitering. Berätta allt du vet om en hunds bakgrund! Gäller det er eller hunden?
  • Vi vill uppmana: Säg ALLT Ni vet vid omplacering av hund
  • Hundar som polisen omhändertagit i Sverige kan de inte hålla vid liv hur länge som helst utan hundarna avlivas om de inte attraherar någon. Precis alla hundstall tvingas någon gång att avliva ”oattraktiva” hundar, hur fin mentalitet de än har.
  • Organisationer i gatuhundars hemländer håller infångade gatuhundar i hägn. Oftast kastreras hundarna, av praktiska skäl. Där får hundarna, om inte en människofamilj, skydd från väder och vind, veterinärtillsyn och beroende på ideella bidragsgivare – slipper de att svälta.
Timmar innan avlivning räddas hundarna. http://www.earthporm.com/shelter-dogs/

Bara timmar innan avlivning räddas dessa övergivna hundar. http://www.earthporm.com/shelter-dogs/

Djuralliansen om svenska Polisens arbete inom Djurskydd: ”De vanligaste orsakerna till att människor inte är kapabla att ta hand om sina djur är kriminalitet, fysiskt – eller psykisk sjukdom. I många av fallen kan det vara annan typ av brottslighet med i bilden utöver vanvård av djur, till exempel narkotika.”

När vi sökte omplacering till Elsa som är från Rumänien, men nu varit två år i Sveriges så formulerade jag det så här: ”Realiteten är alltid sån här oavsett hur fin hund som behöver omplaceras – om ingen kan ge hunden ett stadigt hem så avlivas hunden. Den kan ju inte bo ”ingenstans”.

Det som jag ovan skrev gäller i Sverige – men är inte alltid sant för de utländska hundarna som har tagits omhand av organisationer. Bidrag gärna till organisationer på plats – precis som det uppmanas om här nedan:

Statliga instanser förmedlar en varning inför utlandsadoptioner av hund
Varför gatuhundar bör tas omhand

Bloggens mål har aldrig varit att stryka medhårs men inte heller vara orättvis, även om vi står fast vid att djurens bästa kommer främst. Vi vill gärna både informera och förmedla flera aspekter av frågor och skriva brett, och ibland så opartisk som det går – för att höra andras åsikter.

Kommer fortsätta att förmedla lokala larm om förgiftningsrisker, efterlysningar av försvunna hundar, sökningar efter hem till omplaceringshundar både från Sverige och utlandet.

Var och en bestämmer sedan hur de väljer, oavsett vad vi skriver.

/Mvh bloggredaktören Victoria

Elsa i ett nytt hem!


Sent på söndagskvällen bokade en kvinna, Anna från Uppsala tågbiljett till Göteborg för att redan under måndagen komma hit och träffa Elsa, som vi huserat här hellre än att hon skulle avlivats, för hon är en bra hund.

Seth och Anna hade pratat länge på telefon under söndagen. Anna var redan väldigt intresserad av Elsa och det klickade hos Seth att detta var på allvar, efter hans ”utfrågning” och samtalet i stort. Anna är, förutom empatisk, djurvän och smart, snart utexaminerad veterinär.

När Anna kom och satte sig på vårt vardagsrumsgolv var Elsa direkt framme och nosade intresserat. Det verkade som att Elsa höll sig rätt nära Anna, men jag kan ju ha fel?

Det kändes bra för oss att Anna också fick se Elsa och Gunvald i samspel här hemma, att Elsa umgås bra med andra hundar. Elsa ville som alltid få igång Gunvald till lek, trots att han var ganska trött och bara ville ligga i soffan hos husse.

Tror ni hon lyckades till slut? Ja, det blev som ett kärleksfullt ”gnabbande” farväl mellan Elsa och Gunvald, då Gunvald ändå låg i soffan där han ville vara, under sin husse Seths arm.

Men det var väldigt sött, så jag filmade spontant, även om det var lite motljus.
”A Goodbye in LOVE”!

Anna umgicks också med Elsa ensam och de tog en lång promenad ihop. Då var det klart för Anna att Elsa skulle funka och Anna verkar inte vara en snackare, mer verkstad, helt utan behov av att slå sig på bröstet.

Sedan skulle vi skiljas och jag gosade in mitt huvud i världens mest gosiga hund, Elsa och sa hejdå. Men hjärtat var inte mörkt – för allt talar för att Anna och Elsa kan leva fint ihop.

Elsa kommer få all fysiskt träning hos Anna för att bygga upp muskler och även tränas i de partiella fysiska svagheter som Anna med sin veterinärkunskap – och som Seth redan noterat – på delar av Elsas kropp, som i ”handlederna”.

zoozoo.com Foder Earthborn holisticAnna och Elsa fick bilskjuts upp av vänner till oss och det var säkert bra för Elsa att hon fick minimalt med stress vid överflyttningen och inte sitta på ett tåg. Men kudos för att Anna bara hoppade på tåget!
Med bilskjuts gick det också att frakta en stor säck med kvalitetshundmat som vi fått från zoozoo.com. Elsa behöver det både i sin kommande muskelträning och för att öka till naturligt hull och med vitaminer o.s.v.

Seth håller kontakt med det nya hemmet och kommer hälsa på när han åker uppåt.

Fotnot: Jag bloggredaktören skickade på söndagen ut mail till flera som anmält intresse, eftersom två hem hoppat av utav orsaker som inte alls handlade om Elsa själv. Dem kommer jag att maila igen med det hoppfullt glada beskedet om Elsa!

Inlägg om Elsa:

När Elsa som valp hittades i Rumänien
Rädda Elsa som behöver ny matte snarast
Elsa nyekiperad – modenytt
Första dagarna med Elsa
Elsa fick spontan present från zoozoo!
Ett hem till Elsa – eller avlivning av sund hund
Hoppfullt hem för Elsa

Statlig hälsovarning om utländska gatuhundar


Det här är självklart ett känsligt ämne. Men information och diskussion är nödvändigt i vissa frågor. Vill börja med att understryka att inte seriösa gatuhundsorganisationer eller enskilda ärliga personer ska svärtas ned av informationen vi nu förmedlar! De som ägnar sig åt detta av sin kärlek till djur, de uppdaterar garanterat sin kunskap, är medvetna om risker – och tar tag i det.

Hälsovarningarna – som jag beskriver värsta scenariot om – har utfärdats från statligt svenskt håll om att det bevisat finns allvarliga risker – större eller mindre – med utlandsadoptioner av gatuhundar och varningarna vill stävja att smittor och sjukdomar förflyttas hit och sprids inom Sverige hos våra djur. I vissa fall kan också människor bli smittade med mer eller mindre allvarliga följder, och beroende på, så kan överföringen av vissa smittor leda till döden för människor och hundar.

För privatpersoner kan en gatuhundadoption sorgligt nog leda till avlivning av den nya hunden om ingen behandling finns. Och dessutom om hunden redan är sjuk eller bär en smitta latent innan hunden överförts och försäkrats i Sverige – så täcks inte veterinärvården av någon hundförsäkring. Jordbruksverket påpekar också att latent liggande smittor kan blossa upp av stressen som hundarna utsätts för under förflyttningen. 

Man ska inte glömma att både Jordbruksverket och Statens Veterinärmedicinska Anstalt – SVA – arbetar för att hålla borta smittor och se till en god djurhållning!

Undvik adoption av gatuhundar Jordbruksverket 1/6 1925
Adoption av gatuhund innebär risker
Statens Veterinärmedicinska anstalt våren 2014

Jordbruksverket får löpande rapporter om att främmande sjukdomar trots allt har tagits med till Sverige genom de utlandsadopterade hundarna. Hundarnas oskyddade liv på gatan där de träffar otroligt många andra hundar och även parar sig mycket oftare, med särskilda smittorisker som följd, medför att sjukdomar får en okontrollerad spridning bland gatuhundhundpopulationen. Många av sjukdomarna kan inte hittas med nuvarande sjukdomsdiagnostik. Och som alltid finns det oseriösa förmedlare som skaffar falska friskintyg från mindre nogräknade veterinärer i dessa ofta fattiga länder. Myndigheter varnar också för fall av osanitära transportburar och fordon som kan överföra nya smittor till hundarna, även efter kvalificerade friskhetsintyg från veterinärer på plats.

Ett exempel är den bruna hundfästingen som inte är etablerad i Sverige, men som till skillnad från vår vanliga fästing kan överleva inomhus. Den bruna fästingen sprider monosytär ehrlichios och babesios  – en zoonos – som kan överföras till människor.

Man rekommenderar att hundarna istället får hjälp på plats i hemländerna, hos hjälporganisationer som kastrerar hundar och håller hundarna i hägn med vård och mat. De får omvårdnad och ett mycket tryggare och friskare liv än på gatan. De utsatta hundarna och andra varelser behöver ju skydd – inget snack om det!

Exempelvis kan man också sponsra en hund på plats via Dog Rescue bli en fadder. Gamla eller handikappade hundar eller hundar med svårare beteendeproblem eller som bedömts att skulle skadas psykiskt av en förflyttning får bo kvar på deras gård.

Hundhjälpen med hundar på plats i Rumänien – om hur hundarna lever i deras hägn och tas om hand och lista på åtgärderna för varje hund.

”Arbetet vid hägnet börjar klockan sju. Då städas samtliga inhägnader och andra ytor där hundarna vistas. Frukost serveras. Valpar och hundar med särskilda behov serveras en extra omgång mat vid lunchtid, medan övriga får vänta tills kvällen. Kosten består av torrfoder.

Ca 400 hundar bor innanför de trygga murarna. De hundar som främst får komma in i hägnet är små valpar, svårt sjuka och skadade hundar. Tack vare att många hundar får hem i Sverige ställs platser till förfogande för de mest drabbade hundarna. Varje hund som anländer till hägnet via kliniken tas emot enligt standardrutiner:

  • utredning av generell hälsostatus
  • temperaturkontroll
  • avmaskning
  • anti-parasitbehandling
  • rengöring av öron etc.
  • vaccination efter 3 dagar, återvaccination inom 2 veckor, mot: A. Valpsjuka   B. Parvo   C. Hepatit   D. Leptospiros   E. Parainfluensa
  • vaccination mot rabies då hunden är 4 månader eller äldre

Valpar 3 månader och yngre isoleras 6 veckor innan de släpps in i hägnet. Äldre valpar och övriga hundar isoleras 2-3 veckor, tills samtliga vaccinationer är gjorda.

Hundarna bor gruppvis i inhägnader. Man ser regelbundet över grupperna så att ingen hund ska fara illa i flocken. Inuti inhägnaderna i det gamla hägnet fanns kojor där hundarna kunde vila eller söka skydd mot vädret. Några hundar bodde permanent utanför hägnet, dit de själv sökt sig och stannat kvar. Dessa har ingen kontakt med hägnets hundar.”

– Hur man själv väljer att göra är upp till var och en, men man måste vara beredd på vissa bakslag om något går fel här hemma – och dessförinnan kontrollera allt man kan. 

/Mvh Seth Sjöbloms bloggred

Relaterat: Hundhjälpen tackar för foderleverans till hungriga hundar i Rumänien.

Ett hem till Elsa – eller avlivning av sund hund


Realiteten är alltid sån här oavsett hur fin hund som behöver omplaceras – om ingen kan ge hunden ett stadigt hem så avlivas hunden. Den kan ju inte bo ”ingenstans”. Elsa är en frisk och så charmig ungtik som bara önskar kärlek och lek och vore trogen för alltid.

Jag, Victoria har inte kunnat gråta så mycket än efter att både min syster och mamma dött med sex veckors mellanrum sedan början av augusti. Men just i denna period av liv och död har jag också vaknat gråtande över att lilla söta Elsa, en varm, pulserande och frisk varelse kanske döms till att dö i onödan ändå.

Vill även om vi inte behöver, förklara varför vi själva inte kan ge omplaceringshunden Elsa ett för-evigt-hem. Vi är inte alls juridiskt ansvariga. Ägarna får betala den i.s.f uppskjutna avlivningen, men det är ju liksom annat som bekymrar oss, nu när vi tagit hit Elsa för hennes sista chans. Elsa är så underbar, men det går inte att behålla henne här. När ska vi säga att det är nog då – det pratar vi mycket om. Då blir det vi som dömer Elsa till döden..

Problem: Vår lilla hund Vilja väger knappt 4 kilo och visst är det kul för henne att leka och vara med andra hundar – precis som Elsa  på 17 kilo tycker. Men lilla Vilja har också börjat smyga intill väggarna för att göra sig osynlig när hon vill vara ifred. Elsas lektassar i huvudet blir lite nog ibland. Vår rottis Gunvald börjar bli en äldre man i medelåldern och tycker att Elsas lekfullhet blir lite påfrestande, även om de rusar runt och leker en stund, säkert till grannarnas förtret ibland. Vilket inte heller är så bra för oss i en hyreslägenhet.

 Vår dotter Ella i soffan och Gunvald verkar räcka lång tunga åt Elsa som vill vara med..


Vår dotter Ella i soffan och Gunvald verkar räcka lång tunga åt Elsa som vill vara med..

Lilla Vilja och store Gunvald har redan hittat ett system sinsemellan och är ganska lugna så det blir balans – men Elsa vill leka mycket oftare med all sin energi och valpighet, fast hon är över två år. Och det borde hon får lov att göra. Elsa behöver mycket mer aktivitet. Hon är en busunge!

Elsa beter sig nu så här – efter 12 dagar hos oss:

Inga fel på den här flickan, tvärtom, för den som lär känna henne som vi gjort <3

Inga fel på den här flickan, tvärtom, för den som lär känna henne som vi gjort ❤

Hon hoppar upp till både mig och Seth i soffan och krullar ihop sig eller sträcker ut sig och vågar ta mer plats nu. Sover med oss alla i dubbelsängen. Men i konkurrens med våra två bofasta hundar, så hon lägger sig långt ner i sängen – som i rang.

Har jag lagt mig tidigare än Seth och våra hundar stannat med honom i soffan så kan hon t.o.m komma upp i min famn och rulla ihop sig och slappnar då av helt.

När morgonen kommer och det finns utrymme i sängen kommer hon uppåt mot oss med fjäskande snällt nedfällt huvud och försöka puffa igång oss, främst mig. Gärna försöka lyfta upp lilla Vilja med sin nos och Vilja blir överväldigad och besvärad. Vilja vill då bara hitta skydd och kryper in långt ner under mitt täcke och jag håller handen runt henne så Elsa inte råkar trampa på gömda Vilja, precis som jag alltid gjort när Gunvald kommer traskande i sängen. Men han är; som en passus fantastisk som aldrig hoppar upp innan jag tänt lampan och visat var Vilja ligger. Och våra egna hundar uppskattar inte att bli så abrupt väckta, som Elsa är, som kommer igång direkt.

Elsa blir så glad när vi ska gå ut att hon hoppar omkring och steppar och kör upp en tass på halsbandet så jag får göra om proceduren. Hon är fortfarande mer tveksam när Seth ska sätta på henne halsband och koppel. Men hon visar ingen egentlig rädsla inför honom.

Ingen aggressivitet alls hos Elsa med att dra henne till sig eller flytta på henne fysiskt om det behövs. Lite klurigt om hur hon har lärt sig om när hon välkomnas in i ett rum? Vi begränsar ibland våra hundar så, efter situation, men hon stannar alltid utanför tröskeln. Står man inne i rummet och lockar så förstår hon inte, utan behöver tränas på att hon är välkommen in. Det är något näste ägare själv får öva fostran i. Ibland går det bättre – om man står bakom henne och bjuder in henne både med röst och gest och själv går in samtidigt. 

Hon hoppar nu i och ur bilen med Gunvald utan problem idag, även om hon behövde ett par dagars träning då jag inte lät henne komma undan. Kunde ju inte bekräfta hennes tvekan med att ge efter.

Elsa reagerar på hundskall utifrån – då man själv direkt måste gå fram till henne och få henne att titta en i ögonen och se bestämd ut och säga NEJ varje gång hon börjar göra nytt ljud ifrån sig. Egentligen är hon enkel på det sättet – ögonkontakt och ihållande konsekvens utan stora åthävor. Och beröm när hon hållit tyst.

Men i ärlighetens namn är ju inte orken här så stor f.n för att kunna ge allt fokus på Elsa så som hon skulle behöva. Men wow vilka framsteg hon gjort! För någon annan med engagemang skulle det gå på några dagar att få Elsa att förstå att hon inte behöver varna eller skälla emot ljuden utifrån!

Elsa är ingen problemhund alls – hon behöver bara bli trygg och få trygga regler så hon kan få chansen göra så gott hon kan. Hon är både ung, lekfull, nyfiken och vill behaga. Någon som vill träna och leka med henne i olika aktiviteter skulle få henne att bli allt hon kan vara.

Räkna med en blyg tillbakahållen tjej från början i 1-3 veckor, den tiden hon behöver. I början tveksam mot män, eller om det är kraftfulla arglåtande(?) röster? Med Elsa har full förmåga att våga visa sig själv och älska dig när du visat att du har fått känslor för henne. Det är inte alls bra att Elsa stannar längre här, för hon har börjat göra sig hemmastadd. ”Vandringspokalhundar” är ingen bra grej alls. 

Vi visste från början att vi inte kunde behålla henne – men när vi fick höra att det var så akut att friska och missförstådda Elsa skulle körts till avlivning kunde vi inte hålla emot. En respit och ärlig chans måste hon få. Så länge det finns liv finns det hopp, eller? Men det gör ont, visst gör det. 

Fortsätt att sprida Elsas behov av en ny familj via sociala medier eller tänk efter på någon som vill ha en hund – men kan mata henne bra, försäkra henne och främst orkar engagera sig i att få världens bästa vän och kramkompis. Och Seth kommer finnas där hela tiden för er. Det är både ett krav och tillgång. Skicka ett mail till sethsjoblom@gmail.com om ni tror ni har en lösning för Elsa!

/Mvh Victoria, Seth Sjöbloms bloggredaktör – och från oss båda

Elsa fick spontan present från zoozoo!


Marknadsansvarige för zoozoo.com tyckte att Elsa – den fortfarande tillfälligt inneboende omplaceringshunden – skulle ha ett fint koppel till sitt nya halsband. Igår fanns paket utanför dörren. Ett långt läderkoppel i superkvalitet och matchande färg till halsbandet i ”samisk” stil, som Seth valde eftersom Elsa är en blandishuskey. Och det är fortfarande aktuellt att rädda Elsa till ett nytt hem!

koppel turkos

Elsa halsband

Visst både matchar och passar det knallturkosa kopplet till en fin tjej bättre än det trista och korta plastkoppel vi hade hemma?

Elsas halsband

Vi fick också jättefin hundmat i försändelsen – Earthborn Holistic, Large Breed – helt spannmålsfritt. Elsa behöver ju lägga på hullet mer. Vi har fått upp henne från 15 kilo till nära 17 nu – men hon skulle må bra av en vikt på 20 enligt Seth som haft många huskeyvarianter.

Tack Adam på zoozoo som läste om Elsa här och fixade detta personligen!

Första dagarna med Elsa


Angående Elsa som behöver ett nytt hem snarast.

Vill främst tacka Elsas familj för att de inte avlivade henne utan att greppa efter ett sista halmstrå!! De berättade, för att underlätta en omplacering, allt de visste om Elsas liv. Så där ska man göra även om man smärtsamt nog måste lämna ifrån sig sin hund. Det är livet det gäller! Läs: Säg alltid allt ni vet vid omplacering av hund.

Seth hade ju fått veta att Elsa skällde på besökare och såg själv att Elsa var skygg för nya män, som honom själv och hon undvek även dotterns lugna pojkvän.

Seth överlämnade därför initialt den första anknytningen till mig. Han höll en övergripande koll och fick rätta mig lite för att jag inte skulle visa så mycket känslor av omhändertagande. Det stökade dessutom till det en halv dag för våra hundar. Om man visar en ny hund lite extra uppmärksamhet så kan det väcka konkurrens i flocken. Och hunden i fråga får försvagad självkänsla i sin situation.

Elsa uppsökte mig och var så belåten när hon lockats upp i soffan jämte mig. Även om det tog några gånger innan hon kringlade ihop sig bredvid. De andra två knôdde sig också som alltid ner bredvid mig. Pratade vänligt uppmuntrande med Elsa utan att ställa några krav alls. Elsa visade blygt med längtan om att vilja vara med. Började slappna av mer och mer och så smått, efter en dag visade hon intresse för att leka med våra hundar. Röj-röj..

Jag och Seth var den första dagen med Elsa krassliga, men han var mattast och vilade i sängen. När han låg där ganska utslagen lade sig Elsa utan problem bredvid honom. Men när han kryat på sig och gått upp höll hon sig mest till mig igen. 

Sedan kom genombrottet igår, efter 4 dagar när Seth och Elsa en stund var ensamma. Han lockade på henne med hundljud som säger olika saker – precis som han använt både i sina stora polarhundsflockar och ibland med enskilda hundar. Då kom Elsa fram med viftande svans till Seth, slickade på honom och lade sig nära honom. Fast att han är man.

Idag såg det ut så här.

Seth ser ju ganska lycklig ut för att hans

Seth ser ju ganska lycklig ut för att hans ”inskolningsplanering” för Elsa fungerat ända hit.

Lyckan av att kunna se en framtid med Elsas framsteg

Friden och pirret av att kunna se en framtid efter Elsas framsteg. Nu ser vi framåt!

Sedan två dagar kan jag när Elsa ligger på golvet bredvid resa mig upp och hämta något inom Elsas synhåll utan att hon reser sig upp och oroligt börjar vanka omkring. Fortfarande orolig när jag lämnar rummet.

Hon har ändå på kort tid visat nya positiva beteenden efter förflyttningen hit till en okänd miljö. Kan väl bara säga att Elsa är en kanontjej för den som har tålamod och målet att nå fram, inlemma Elsa i en ny gemenskap och miljö, för resten av sitt liv.

Hennes nya matte kanske även kan ha en man i sitt liv ”vid sidan om”  😉 – alltså inte ständigt närvarande i hemmet och främst inte i början. Ge henne minst veckor. För Elsa behöver främst få ta sin egen tid att upptäcka den nya världen och skapa ny anknytning. Då blir hon det bästa hon kan vara. Och hon är redan nu en mycket charmig, älskvärd men blyg tjej. Blott två år. Framtiden ligger för henne.

Vi vill helst ”bli av med” Elsa snarast möjligt
– för VI har börjat anknyta till henne också
– men kan inte ha henne.
Så hon måste förbi oss snabbt nu!

Dela, dela, dela, fråga efter och be andra fråga sina vänner och vänners vänner. Seth kommer följa med och lämna Elsa och stanna där på dagen. Funkar det inte så kommer inte Elsa få vara där. Sedan vet vi ju inte alls..

Och vi kan inte ta in en enda omplaceringshund här hemma mer. Det gör så ont med tankarna på att om det inte blir en lyckad omplacering, så kanske det är hopplöst för hunden.

/ Seth Sjöblom och Victoria Qvarnström

Rädda Elsa som behöver ny ägare snarast


Elsa är en liten blandistjej född på gatan, upphittad när hon knappt öppnat ögonen. Har troligtvis lite husky i sig, fyllde 2 år i juli. Hennes största önskan i livet är att ge och få ovillkorlig uppmärksam kärlek i ett varaktigt hem hos en kvinna, som är hemma mycket och som söker en trogen livskamrat och fint sällskap. Med Seths godkännande skriver jag Victoria, bloggred.

Detta, för Elsa.

Fridfullt sniffande

Fridfullt intagande av lukter

Varför så bråttom med nytt hem? Denna hundflickan behöver snarast ett nytt hem, innan hon fäster sig för mycket med oss och det blir ytterligare ett trauma för henne med ny förflyttning. Vi kan inte ha henne och det smärtar att hon för sin egen skull dag för dag här blir mindre lämplig för omplacering om hon hinner bli för hemmastadd här. Ja, kortfattat beskrivet.

Föregående ägare var på väg att ta bort henne. Elsa är osäker och ingen hund mår bättre av att bli en ”vandringspokal” bland ideligen nya familjer. Det är grymt mot hunden, som bara vill överleva, men faktiskt är värd att leva ett bra liv också.

Krav för övertagande av Elsa: Du kommer ha fortsatt kontakt med Seth/oss. Du får all uppföljning som behövs och ska ringa oss vid minsta fundering. Är du pensionär i någon form så vore det underbart för Elsa! Du måste ha råd att dels ge hunden bra foder varje dag och hela månaden igenom. Det kostar varje månad att ha hund. Teckna full försäkring varje år, för veterinärvård och andra försäkringsmässiga eventualiteter, som om det skulle hända något med andra hundar.

Agera aldrig med att att visa om du tycker synd om Elsa – det mår hon sämre av. Peppa bara. Inte höja rösten, utan med upprättat förtroende möta Elsa från där hon är idag. Träna med Elsa, så hon blir lätt att leva med i er relation. Vet vad din livssituation innebär. Funderingar på jordenruntresor går bort – för Elsas hälsas skull.

Elsas bakgrund: Som bara 4 veckors valp siktades hon vid Rumänsk bensinstation dit hon återkom och bara satt. Hennes mamma hade blivit påkörd och dödad. Resten av kullen gick att fånga in. Men Elsa hon tultade till bensinmacken varje dag och väntade på sin mamma. Och drog sig undan i buskarna.

När väl Elsa fångats var hon så liten och placerades i en rumänsk familj tills hon blivit 4 månader. Vad som hände där är oklart. Men Elsa är skygg, särskilt inomhus och väldigt tveksam inför män.

Som en av tre hundar hon gjort det för, betalade sedan den svenska kvinnan som engagerat sig, dyrt ur egen ficka för att ta hit Elsa för bortadoption.

Svenska familjen: Elsa kom dit vid ca, eller över 5(?) månaders ålder. Hon hoppade från början nervöst till vid plötsliga ljud eller rörelser. Nu knappt 2 år senare har deras livssituation förändrats och de känner att de inte kan ge Elsa den tid och uppmärksamhet hon behöver. Istället för att avliva henne i torsdags fick de kontakt med Seth och vi tog hem henne samma dag.

Hemma hos oss över helgen drygt: Det vi upplevt när vi – Seth – prövat henne i olika situationer uppvisade hon inga dramatiska svårigheter med att gå vid en stojig fotbollsmatch och möta – och av egen vilja hälsa på okända. Av de 10 personerna var 6 stycken kvinnor, även om Elsa är avvaktande mot män. De kvinnor och män som Elsa intresserade sig för var i alla åldrar och hon fick självmant gå fram och sniffa nyfiket på deras nedsträckta händer. Seth sa att de inte fick klappa, eftersom hon måste ta stegen, då hon är lite skygg. Det var oväntat glädjande att Elsa varken blev skrämd av bollmatchen bredvid och inte drog sig undan från nya människor, utan var så nyfiken.

Lydnadsfrågor: Elsa behöver i sitt nya hem trygga och lugnt framförda regler, som alla hundar gör. Både för att förstå att hon får eller inte får, exempelvis hoppa upp i soffan efter vad ni vill. En mjuk bädd på golvet är lika bra. Elsa är lättlärd, bara man etablerat förtroende och tar ögonkontakt innan man snackar med henne. Skulle behöva lekar för grundlydnadsträning som exempelvis kommandon som: ”ligg” och ”stanna”.

Hon vankar inte omkring här så mycket längre utan lägger sig lättare i ro. Jag kan råda om hur jag kommit vidare, jag som vinner hundars hjärtan, men kanske inte är den ledare som Seth är. Men Seth kommer finnas där hela tiden för Er särskilt vid bara en vink om beteendeproblem, som kanske bara behöver lite telefoncoaching. Upprätthållen kontakt är ju ett av kraven.

Gå i koppel: Elsa trippar fram i kort koppel utan att dra och ingen tillsägelse behövs för att hon ska gå fot. Som alla på hundpromenader ska man ha ett par saker i minnet. Inget mobilpratande. Hålla uppsikt, som en bilförare både framför sig och i periferin, på vad man kan möta framöver, för fortsatt kontroll över sin hund. Fungerat både med fast halsband med spänne eller det träningskoppel vi satte på för att det inte skavde bort pälsen på hennes hals. Hon verkar gilla när jag småpratar med henne under rastningarna och följer direkt en annan riktning när jag säger att ”här ska vi gå”. En lätt fingerryckning i kopplet räcker. Hon kan vara svår att få uppmärksamhet av när hon nosar omkring, om man inte är mentalt närvarande nog att följa upp hennes känslostatus, om hon kommit för långt bort. Behöver tränas mer på kontakten ute, men förstår hon att man är där vill hon behaga, utan att verka kväst. Hon är mer som lite tankspridd nu.

Och en hund med nära 2 meters koppel följer självklart lukter och svansar hit och dit. Hon är en lättviktare också, enligt mina mått mätt. Men självklart känns ett ryck mer med långt koppel! Jag brukar ha hundarna i kortare koppel – även om de kan få rusa fram för första nödiga kisset – men sedan bara göra ett lätt pekfingerryck och ge röstkommando om jag vill ha deras uppmärksamhet. När vi kommer till en annan gräsplätt säger jag glatt ”varsegod” och släpper på kopplet så de får sniffa fritt.

Storlek och ras: Som gatuavlad är Elsa en blandras. Man kan skönja lite inblandning av husky i Elsas utseende och i hennes skall. Hon räcker i höjd upp till knäskålarna ungefär. Slank kroppsbyggnad, 16 kilo nu. Behöver äta upp sig lite på bra foder. Äter allt och rått kött var jättegott tyckte hon förstås.

Beteende: Rör sig bra och beter sig precis som en hund ska i samspel med andra hundar. Mycket lekfull, är ju 2 år, så hon behöver kontakt med hundkompisar i hundrastgårdar, exempelvis. Hon är öm och  puffar eller krafsar med tassen på en eller lägger sig med tassarna framåt i lekställning när hon vill att man leker med henne. Men bara när hon känner sig säker, vilket blir det nya hemmets uppgift. Framstegen hon gjort här går kanske tillbaka för en tid, i en ny miljö. Och där har du vårt stöd och våra råd. För hon vill bara behaga och mysa – och du måste ha tålamodet och kärleken ge henne lite tid. Kanske inte så lång tid, med tanke på hur bra hon svarat här på omsorgen?

Dina livsplaner framöver är viktiga: Studerar du och din framtid ger flera vägskäl att välja på, som utomlandsstudier eller jordenruntresa, så är du inte lämplig för Elsa. Det är bra att ha en stor aning om hur ens liv kommer att se ut 10-15(?) år framåt innan man skaffar hund eller katt.

Elsa kom i torsdags eftermiddag och allt var så klart lite nytt för henne. Här leker hon måndag morgon med Vilja, den lilla.

Här i filmklippet gjorde Elsa mig ”besviken” för att jag inte ens kunde visa hennes olydnad med skall. Men det var nog bara denna gången? 😉

Glad för att Elsa förändrat några ”problembeteenden” på bara 3,5 dagar i ny miljö, hemma med oss.

Så nu måste vi SNABBT för Elsas skull hitta en engagerad MATTE som finalt och ultimalt omplaceringshem hos någon som söker en trogen, snäll, jättego livskamrat, innan tiken gjort sig för hemmastadd här.

Elsa i rasthagen med våra hundar, rottisen Gunvald och Vilja.

IMG_0117

  • Maila sethsjoblom@gmail.com direkt och berätta om dig själv och dina drömmar. Engagemang är det främsta kravet.

Mvh Victoria – för Seth Sjöblom

Säg ALLT Ni vet vid omplacering av hund


Att bara ta steget att omplacera sin hund för ge den ett bättre liv – det är verkligen strongt. Alla kan förstå de kluvna och svåra känslorna!

Tänk bara på att det inte är Ni som är i fokus när ni överlämnar en hund till omplacering. Men för att ge hunden en ärlig en chans så måste ni berätta allt dittills känt om hunden, både vad ni vet om dess föregående liv och eventuella problem ni haft. Sedan har ni gjort er plikt.

För hur ska omplaceringshemmet och den som ska ta över er hund kunna få det att fungera bättre, om problemen och bakgrunden är höljda i mörker? För tyvärr är det oftare hundar med en helt blank historia som tvingas avlivas. 

dog papercardsKänn aldrig skuld om det inte har lyckats med hunden hos er, eller en förändrad livssituation gjort att ni inte kan ha hunden kvar!

Se istället framåt för att det ska bli bättre för den hunden som ni alltid velat allt gott för.

Sätt hundens fortsatta liv och väl i fokus.

Det är kärlek. Och då kan ni släppa och överlämna utan dåligt samvete. 

/Mvh Seth Sjöbloms bloggredaktion

Är hunddagiset godkänt och brandsäkrat?


I alla utrymmen där grupper av levande varelser ska vistas krävs brandsäkerhet. En enda brand räcker ju för katastrof. En kvinna lyckades nyligen tack och lov rädda hundarna när hundstallet på kenneln började brinna.

När Seth var mentor på Realgymnasiet i Göteborg – ett naturbruksgymnasium så var en av hans uppgifter att inspektera de hunddagis som eleverna skulle praktisera på. Ibland praktiserade de på stall eller annat naturbruksrelaterat. Skolan hade ett ansvar för elevernas säkerhet och här kom besiktigandet in.

Inspektionerna innebar t.ex kontroller över brandlarm, tydlig skyltning om nödutgångar och var brandsläckare och brandfiltar fanns. En gemensam väl känd uppsamlingsplats, där man kan räkna efter om alla är räddade är ju väldigt lämpligt – samt att man i god tid informerar om säkerhet, vad man ska göra vid brand och tränar utrymning då och då.

Att djuren har belysning och tillräckliga ytor och liggplats med rengöring, ventilation och slipper stressfaktorer som buller eller en dörr som står och slår är andra viktiga saker att tänka på. Samt självklart att de två nödutgångarna inte är blockerade!

red-cross-symbol-10064796

På den här länken till  Länsstyrelsen – som är de som genomför kontrollerna av Jordbruksverkets utarbetade regelverk – finns exempel på vanligaste bristerna på hunddagis eller hundpensionat, vid hunduppfödning, försäljning eller uthyrning av hundar, när man har många hundar eller bedriver omplaceringsverksamhet.

Brandskydd och utrymning på t.ex hunddagis

I hundstallar ska det finnas förutsättningar att rädda djur vid brand. (L102 1kap. 9 §) På hunddagis och hundpensionat krävs vanligtvis två utrymningsvägar eftersom det ofta handlar om mycket djur som ska utrymmas. Är lokalen i markplan kan större öppningsbara fönster räknas som utrymningsväg. För att kunna upptäcka och förhindra en brand är det också viktigt att ha brandvarnare, brandsläckare och brandfilt i lokalen.

Fler vanliga brister vid Länsstyrelsens kontroller av hundhållning

Utbildad eller kunnig personal saknas
Sjukutrymme saknas
Skaderisker och trasiga ytskikt
Berikning i rastgårdar
För små utrymmen
– läs mer på Länsstyrelsen om hund (länken finns redan ovan)

Jordbruksverket kräver dessutom utbildningar inom hund eller motsvarande erfarenhet av dem som öppnar hunddagis. Lokalerna ska godkännas av Länsstyrelsen och diskutera även med hyresvärd om lokalen eller om du tänkte bedriva hunddagis i ditt hem. Störningar och slitage kan sätta dig i en dålig sits gentemot din värd trots att du har förstahandskontrakt.

Hunddagisen är generellt väldigt bra.

Till 99% vid Seths besök på hunddagis uppfylldes de viktigaste kraven på checklistan (pdf). Men lite egen kunskap tackar man ju sällan nej till.

Med vänlig hälsning Victoria, bloggredaktör

Bara hjärtat är med så är allt möjligt


Läste i GT:s djurspecial om Ken, en filippisk pojke som började mata gatuhundar. 

ken 2

Hans största dröm var att starta ett djurstall och rädda gatuhundar. Nioåringens sagolika räddning av hundarna.

happyanimalsclub_logoPappan följde efter och fotograferade sonens utflykt till de hemlösa hundarna och sedan bilderna spridits via sociala medier började donationer att komma in. Så idag har nioåriga Ken skapat Happy Animals Club  – och drömmen om att rädda fler hundar blev sann.

ken