Tag Archives: omplaceringshundar

Importerade hittehundar


Jag har stött på ett ganska stort antal hundar som tas in från olika länder av hjälporganisationer här i Sverige och är fundersam om man verkligen hjälper hunden med denna form av arbete.

Självklart gör man det för en god sak men ofta är hundarna skygga och osäkra eller visar tendens till agressivitet och för någon som inte har så stor vana av hundar så är det väldigt svårt att komma till rätta med  dessa problem.

Man vet ofta inte vad hundarna har varit med om och jag märker att dom ofta är utsatt för någon form av trauma i sitt tidigare liv eller hittats på gatan som valp utan sin mamma.

Jag har hjälpt en hel del sådana hundar när dom kommit till sin nya ägare. Vissa med gott resultat och vissa andra inte. Dessa hundar har ofta dåliga erfarenheter av människor eller är traumatiserade på annat sätt och ofta då med dålig socialisering.

Det verkar definitivt som att utvärdering och träning av hundarna innan dom kommer till Sverige eller är i Sverige är bristfällig och där man måste man nog göra en större insats för hundens och den nya ägarens skull.

Vad tycker du och har du själv några positiva eller negativa erfarenheter?

Tidigare blogginlägg för att nyansera:
Omplaceringshund – testa först
Statlig hälsovarning om utländska gatuhundar
Varför gatuhundar bör tas omhand

Mvh
/Seth

Kval och val mellan barn och djur


Epoverty-6tt samhälles tillstånd syns på hur de svagaste behandlas. Inte av omänsklighet eller grymhet. Det är sedan alltid ren fakta att i fattigdom drabbas de mest försvarslösa först och hårdast.

Venezuela är inte unikt i det hänseendet. Men är ett typexempel på en snabbt tillkommen ekonomisk kris. Grekland ligger troligen också inom den zonen – förutom alla långtidsfattiga länder.

Då står individ mot individ, tvåbent mot fyrbent – och befolkningen har inte råd att välja efter sitt egentliga hjärta.

Venezuelas ekonomiska kris har drabbat husdjuren hårt – varnar för fotona på fullkomligt utsvultna och övergivna hundar på länken. Lägger inte upp dem här. Vill berätta om en tragik när knappt befolkningen har mat: längre “Vi är desperata, vi har ingenting: Ingen matolja, inget socker, inget ris.”.

Även sällsynta djurparksdjur svälter ihjäl i krisen: 50 djur har dött av svält och lejon matas med mango: Så slår krisen mot Venezuelas parker.

Sök exempelvis hundhjälpscenter eller enskilda insamlingar för djuren hållna på zoo-parker? Försök dock hitta bekräftelser för att de organisationerna existerar och är seriösa. De mest pålitliga insamlingarna från Sverige är de med inbetalningskonton som börjar med 90; godkända 90-konton.

Det finns så många som vill sko sig på andra. Gatuinsamlingar med fina påhittade namn om ”hjälp” är ofta ideella i den mån att de som samlar – för egen del samlar till sin individuella ficka.

Det är ju långsiktigt ett politiskt stöd som behövs och akut stöd till humanitära hjälporganisationer då barnen får mat och av svält slipper ådra sig livslånga skador av näringsbrist, under ett liv som kan vara 7 gånger längre än en hunds..

Välj och kväljs? Det är det som invånarna tvingas till och det är svårt att ta in att bara se på – men något som de måste acceptera när de prioriterar.

Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Som att minst sprida information till eftertanke?

– Med vänlig hälsning bloggens – mitt i alltet – mycket små krigare

 

 

 

 

 

Svenska hundar lever ännu i bur


Det finns faktiskt idag i Sverige hundar som ”sitter av sina liv” hemma, fängslade i en liten bur. Sedan ska det lilla livet ”hålla käft” och inte synas ens, inte ha en social plats alls. Vi har tvingats inse det!

Akut, med omedelbar verkan för ganska länge sedan tog vi hem ett par tikar till oss för att försöka rädda dem då de annars på studs hotades av avlivning för att ägarna nått sin gräns. Det var vid olika tillfällen med olika hundar och en åt gången.

Djurvänlighet handlar aldrig om social status!

Många fattiga och hemlösa tar mycket väl hand om sin hund för att hunden är en viktig individ, en familjemedlem och även kan fungera som skydd. Det är inget snack om de hundarnas värde.

Medan personerna som ägde hundarna, sinsemellan var i ganska olika sociala situationer, fast med större möjligheter än hemlösa. Men ingen av dem hade behandlat sin hund som en levande varelse. De hade placerat hundarna i bur, förutom när hundarna för en stund skulle roa som familjehund eller att stoltsera med som ”kamphund”.

– En av hundägarna hade när han fått problem med lagen, lämnat hunden hos det förtvivlade exet med flera barn och det blev ohållbart. Hunden var inte helt lätt heller, så den mådde bra av att komma hem hit för lite omskolning och få slappna av. Vi fick sedan på omvägar veta att den levt i bur i hemmet.

-En annans hunds ägare hade bra jobb, likaså hans sambo – och killen i sina trendiga kläder snackade så förtroendeingivande och fint öga mot öga i vår soffa om deras bekymmer om hur hunden ”ställde till problem hemma” och att de var tacksamma över att Seth ville åta sig att ge hunden en chans innan avlivning. Vi började söka och lägga ihop 1+1 efter vissa saker som inte gick ihop för oss.

Falska utsagor vanliga vid omplacering

Vi blev fundersamma och efterforskade efter ett tag och förstod att vi absolut inte fått höra rätt bakgrundshistorier innan. Trots att det ju hade varit till nytta för både hunden och oss för att hjälpa. Då skulle vår första tanke ha varit att med informationen hjälpa hunden!

Säg ALLT Ni vet vid omplacering av en hund Hur svårt kan det vara när någon annan är beredd att ta över? Fast de föregående ägarna här, kanske inte ens tyckte att de hade behandlat hundarna fel?

Men beräkningen var väl som sådan, att med sanningen kanske de kunde riskera ”att inte bli av” med belastningen, och ville undvika att betala för en veterinäravlivning, när Seth ställde upp? Eller hur de nu hade gjort annars. Tanken skrämmer. Är det sådana här människor som lämnar av hunden på en rastplats, slår ihjäl den eller dränker den?

Små varningssignaler om ett djurs (o)betydelse

I efterhand, sånt som väckte misstankar. Till en av tikarna  skickades det med en tunn liggtrasa som var 25 cm kortare än hon. Ligglappen skulle lätt platsa i en valpbur! Hmm – det var kanske i en sådan hon suttit hukad i hemma?

Fick med ett för stort billigt plasthalsband. Att döma av de inre tagna hålen hade det använts sedan hon var valp. Och halsbandet var fortfarande så långt att det krävdes en löjligt lång invikt flärp. Utan matskål, ingen trygg välbekant valpfiltsnutt eller ens en favoritleksak.

De flesta som tar in en hund i sitt hushåll har ju brytt sig, varit entusiastiska oavsett ekonomi, och skaffat lite personliga saker som de sen lämnar över med sin hund vid omplacering. Småsaker, en liggbädd, ibland också hur till hunden. Snubben behöll bilburen bilen. Inget ont i det, men allt sammantaget väckte misstankar om att något inte stod rätt till. Som jag sa till Seth; hade de saker kvar, eller bara varit snåla mot hunden? ”Tror du inte att de ska skaffa en ny hund nu, som underhållning och hoppas att de slipper ägna någon ansträngning åt den, heller?”.

Så fina men helt missförstådda hundar

Hundarna var jättegulliga. Men väldigt ovanligt ivriga – de kunde först inte sluta att kräva vår uppmärksamhet och var klumpiga med sina ömhetsbetygelse – som de bara skrek: ”Älska mig – jag är snäll!”. 

Troligen ansedda som ”jobbiga” av de förra ägarna. Först hade hundarna väldigt svårt att släppa på nerverna och bara slappna av med oss. De for runt, krafsade på oss och våra hundar och hittade på diverse otyg. Men de visste ingenting som en enda hund – eller om vad någon levande varelse behöver.

Alla tikarna var rädda för män – förutom för Seth som de närmade sig självmant, men sakta. Men jag som kvinna och med ett mycket keligt omhändertagande sätt fick en närmare kontakt snabbare.

Deras från början nästan obefintliga avslappningsintervaller blev efter tiden längre och längre. De vågade efter 1-2 veckor börja ”fråga” om de fick hoppa upp till oss och blev då tryggare och efter några veckor somnade de bredvid oss, med en människohand på höften – i den kravlösa kärleken. Det var första steget, att de fick förtroende – så att de kunde slappna av och lägga lite gammalt bakom sig.

Förtroende är det grundläggande att bygga upp, sedan trygg fostran. De hade slappnat av när fick de till slut fått nya ägare, men var inte helt färdigtränade med koppelgång för att de hade större problem. Ett smärre problem med så samarbetsvilliga hundar som hade börjat öppna sig. 

Hundens beteende berättar ändå om miss(be)handel

Hundarna hade ingen anknytning – men deras beteenden var så lika! Sedan fick vi ju veta att deras bakgrund var lika illa – med en gemensamma nämnare. De hade suttit i bur hemma.

Men det märktes ju ganska direkt på hundarnas beteenden att de kom från misär. Man behöver inte veta bakgrunden, även om det alltid underlättar och hjälper. Skadade hundar syns! Deras beteenden värkte i oss – men vi pustade ändå ut för att de inte var kvar där de varit. Det var självklart mycket olyckliga hundar. 

Vi fick vår dubbelsäng och soffa nerkissade, förstörda laddarsladdar och jag vet inte allt. Även om soffan kom att sakna några sittkuddar sedan så kändes det inte som en så stor uppoffring – vi ångrar inte en minut av de förhållandevis små problemen. Men vi kan inte i vårt hem ta emot fler hundar som behöver så mycket.

Vi låg lågt länge för hundarnas skull

När hundarna hängde på livlinan och vi sökte nya hem, så kändes vår diskretion viktig för att inte ägarna skulle bli sura och kränkta och därför ta tillbaka hundarna innan de gett sin ägaröverlåtelse till ett nytt lämpligt hushåll.

Ville på alla sätt agera så att dåvarande ägarna inte skulle reagera negativt och motsätta sig omplacering. Det var känsligt – för hundarnas skull – eftersom de hade väldigt olämpliga ägare – helt enkelt! Vi tror inte att de personerna läser vår blogg i dag. De är nog inte så intresserade av djur eller andra än sig själva. 

sad-gorila

Jordbruksverket PdF-fil om att tillse en hunds sociala umgänge och att hundar inte får förvaras i bur mer än enstaka tillfällen, som i bil eller på utställning. En bur kan i hemmet mycket väl vara en hunds trygga bädd, så länge hunden kan välja var den vill ligga eller vart den kan gå.

Ta inte en omplaceringshund utan prövoperiod


Man ska inte bara ”omplacera ett problem” innan man löst låsningarna, anser hundcoachen Seth Sjöblom, ja ni vet vem det är. Visst kan man medvetet ta hem en hund med ovisst förflutet med förståelsen att den kan komma att behöva rehabilitering – som kan ta lång tid. Vara rustad för det jobbet, beredd om det behövs. 

– Ni som vill undvika de svåraste knutarna som kan handla om rotade beteendeproblem bör dock ta er en funderare här.

Att se en glad hund springa fram till en och gosa vid första mötet på ett hundstall, då man vill se vad det är för hund – det säger inte så mycket om förmågor, kapacitet eller möjligheterna i ert framtida liv ihop. Hunden har en överlevnadsinstinkt att försöka bete sig, som vi alla. Kan man på riktigt, så håller det i sig. Men finns det obearbetade problem som ligger och hindrar – då kan ingen länge visa sig så bra som den skulle kunna vara jämt.

Vill ni ta över en ny hund som är vuxen eller halvvuxen – begär då 1-2 veckors prövotid. På hemmaplan, när hunden installerat sig lite och börjat känna sig tryggare visar den oftast inom ett par veckor om den bär med sig problem från förr. Bara efter en kort tid så kan eventuella beteendeproblem utkristallisera sig ordentligt – eller inte. Vi har väl alla passat andras barn ett par dagar och fått oss ett par AHA-upplevelser?

Bråttom är inte alltid bra i längden

Bråttom är inte alltid bra i längden

Hundar har också ett förflutet som påverkat dem mer eller mindre, under kort tid eller längre, samt vid olämpliga perioder under deras utveckling – och kan börja läkas bra i en ny miljö – eller inte. Oavsett de nya ägarnas hunderfarenhet, vilja och kärlek.

Men hundarna behöver inte vara ”dåliga” hundar för det. Merparten av de ”problemhundar” Seth möter är fantastiska – fast missförstådda hundar! Men de kanske inte alltid varit helt redo för en ny miljö vid tiden för omplaceringen.

Bär de med sig outredda problem, som osäkerhet, så skannar de – precis som alla hundar lätt av i sin nya familj:Vem är vem? Vem kan man köra mest med, som också har mest tillgång till maten? Vem ska man avvakta mer med att försöka utmana? Eller är det tydligt på en gång? Och vilka i familjen kan hunden stega över, rakt av? Barnen kanske? ”. Då kan problem visa sig, som kanske blir till ohållbara störningar för harmonin, när någon måste anpassa livet efter hunden. Inte kan ta emot besök. Rastar hunden på natten eller håller hunden åtskild från barnen. Det funkar inte i längden!

Det är ingen ond sida att hunden visar sig. Hundar är inte ”onda eller elaka” som människor som är mer intellektuella och beräknande. Den beter sig naturligt – efter sina grundförutsättningar. 

Vem skulle inte göra så som en hund gör? Alla av oss ”viftar glatt på svansen” initialt, av hur skönt det känns om vi får uppmärksamhet, kramar och blir bjudna på mat. Men sen då? Som ny på ett ställe uppför man sig bäst man kan för att alla ska älska, eller i.a.f erkänna en!

gift-thank-you

För att återuppta ett allvarligt ämne om att testa av en omplaceringshund hemma hos er innan ni bara säger ja och skriver på ägardokumenten!

Som Seth skrev här förra året – den ras ni fantiserat om kanske är helt fel för er familjesituation och vardag. Det är problem som är lättare att överkomma – om presumtiva hundägare skaffar sig kunskaper om olika rasers behov. 

Omplaceringshundar – testperiod innan ni åtar er ägaransvaret!

Detta inte sagt för att avskräcka någon från att ta en omplaceringshund. Utan för att inga hundar ska fortsätta att leva som missförstådda. Och behöva uppleva ännu en omplacering och eventuell avlivning för att ingen tagit tag i de reella svårigheterna i beteendet – som så klart speglar något.

/Med vänliga välgångsönskningar till alla som engagerar sig i alla olycksbarn – från hundcoachen Seth Sjöblom

Rädsla & aggressivitet efter omplacering


När man tagit en omplacering så är det vanligt att den har varit med om något som man inte vet något om och då man får hem hunden så vill man ge den all uppmärksamhet, kärlek och trygghet och efter ett tag så börjar den att bli hemmastadd i det nya hemmet och problemen dyker upp som ett brev på posten.

Jag stöter ofta på en del hundar som jag hjälpt som har visat ett aggressivt beteende mot sin omgivning utom mot ägarna där hunden varit trygg, men även ett opålitligt sätt mot ägarna. En aggressiv hund? Det blir ofta en misstolkning som är lätt att göra då man har en hund som är omplacerad eller att den har råkat ut för ett trauma och börjar att visa upp en aggressiv sida och man vet inte vad det beror på.

Man blir orolig för att hunden plötsligt blivit sjuk eller att man missbedömer hunden som man tagit hand om som en omplacering.

Vad beror då det på ?
Till 99% så beror det på att hunden kommer in i en ny miljö där den ges möjlighet till att få göra som den vill och blir överöst med en kravlös vardag då man antingen tycker synd om hunden eller att den är osäker och inte ger den de förhållningsregler som den behöver för att fungera i sin nya flock.

Smekmånaden är över.
Det blir som en smekmånad och hunden kommer undan med dåligt beteende för att man vill att den skall känna sig hemma och välkommen och det är inte vad hunden behöver i det läget då man i stället gör att den börjar att vakta sin nya flock och hemmet.

Skapa normala regler.
Det är viktigt att från första dagen ge hunden regler för vad som gäller i nya hemmet och vara trygg och rättvis för att den snabbt skall anpassa sig och bli trygg.

Oftast så gör man som sagt var tvärtom och låter den göra lite som den vill och på det sättet så tar den för sig och märker att den måste ta över för att det inte finns någon som helst struktur i flocken.

Antingen trivs den med det och blir beskyddande och skäller på allt, vaktar i hemmet och på promenader eller gör utfall mot andra hundar och människor ute, den har helt enkelt tagit rollen som beskyddare eller känner att det är okej att bete sig så i skydd av flocken.
Om du i stället hanterar hunden som en hund och ger den regler från början så kommer den att lita på dig och bli trygg i ditt sällskap för den vet vad som gäller och behöver inte agera i ditt ställe.

Är det hundens eller ditt hem ?
Hemma är det vanligt att hunden är först vid dörren då det kommer besök och den skäller eller vill helt enkelt inte släppa in ditt besök och det kan utvecklas till att den försöker att bita besökaren.

Samma sak gäller då du har haft hunden från att den varit valp och någon gång på vägen av sin uppväxt så börjar den att visa samma beteende och vi är rädd att den är aggressiv och man vet inte vad man skall gör då den börjat morra mot barnen, vaktar liggplats, mat eller något annat.

Oftast så är det vi som då inte förstår vad beteendet kommer i från och står hjälplösa och i värsta fall så blir hunden avlivad eller omplacerad.

Du måste få hunden att förstå att ni har regler för alla familjemedlemmar men även att ni visar kärlek till en familjemedlem.

Min egen metod.
Jag har hjälpt åtskilliga hundar och dess ägare i Sverige med de rätta verktygen och min egen utvecklade metod så man till 99% procent kan rätta till problematiken och få en trygg och stabil hund istället för en hund och ägare som lever under konstant stress.

Metoden är individanpassad och går ut på kommunikation och förståelse av hunden och dig som ägare och att bryta ett destruktivt beteende med ett ärligt och konsekvent handlande där man ej på något sätt får hantera hunden med bestraffning.

Var sjysst mot din hund och hantera den på ett sätt som ni vill att det skall fungera i ert hem som övriga familjemedlemmar gör eller som era barn och ha tydliga regler för vad som gäller, då får ni en bra relation och hund som litar till er.

Family Pet

”Du eller dina barn har inte fribiljett genom livet
för hur ni kan bete er
– så varför skall då hunden ha det ?”

/Med kärleksfull hälsning från hundcoachen Seth Sjöblom

Fler inlägg om att ta omplaceringshundar
Ta inte en omplaceringshund utan prövotid

Viktigt anrop från facebook – omplaceringshem sökes


OMPLACERING – DELA GÄRNA
och kontakta personerna
som står längst ner i detta, deras anrop.

manneVi behöver hjälp att hitta ett riktigt bra hem till Manne.
Han har lite speciella förutsättningar och behöver ett lugnt, tryggt och kunnigt hem UTAN barn under tonåren.
Manne är resultatet av en tjuvparning (schäfer/labrador) och han är född och uppvuxen i en hundgård utanför Lycksele.

Han är nu ca 2 år och bodde i hundgården med sin mamma, pappa och ett kullsyskon i nästan hela den tiden, inte alls mycket kontakt med människor (varken ägarna eller andra).

Han köptes sedan av en kille som inte förstod alla rädslor en sån här hund kan ha och efter bara 3 veckor i det nya hemmet blev han skrämd vid ett besök hos bekanta och rymde.
Han var ute i över 2 veckor och under den tiden blev han jagad med scooter och andra händelser som förstärkte hans brist på förtroende för människor.
Efter detta valde ägaren att överlåta honom på oss för omplacering så att Manne ska kunna hitta rätt hem. Manne bor just nu i jourhem hos en vän till oss men det är en väldigt kortsiktig lösning och ett varaktigt hem eller ett långtids-jourhem som kan jobba med att stabilisera Manne behövs snarast! Manne vet knappt vad han heter, han kan i princip ingenting.

Först när han kom till jourhemmet blev han lugn och det gick bra framåt, han viftade på svansen till och med.

Dock är det mycket att jobba med.
Han är inte strykrädd eller var inte rädd för fyrverkerierna på nyår MEN är rädd för vissa andra plötsliga ljud, motorljud, jourmatte tappade en tom petflaska i golvet och Manne for upp, gjorde en volt och låg skräckslagen i ett par timmar.
I onsdags var jourhusse ute med honom och halkade så han for omkull och då blev Manne riktigt rädd och har legat under soffbordet och inte velat gå på golv utan matta. Som ni förstår är det mycket att jobba med, långsamt.

Manne måste få tid, men vi tror på att Manne kan få ett bra liv om han får ta tid på sig. Den som tar hand om Manne kommer att få stöd och hjälp av oss och en vän som är utbildad i hundens beteende och kommer få tips och råd om träning. Vi tror att Manne kan bo tillsammans med en annan hund som är trygg och lugn som kan visa honom att det inte är farligt fast man tappar något osv. Manne är rumsren och kan vara ensam hemma som det är nu, men som alltid måste man ta lite i taget i ett nytt hem.

Manne är chippad och fullvaccinerad men inte försäkrad.
Han kommer att veterinärbesiktigas innan flytt.
Manne är inte kastrerad, och vi tror att det är bra att vänta med det eftersom rädda hundar kan få förstärkt rädsla efter kastrering.
Det är nog bra att avvakta och se hur han fungerar.

Vet DU någon som skulle kunna passa för Manne?
Be dem i så fall höra av sig till info@hundvarnet.se
eller Marit Cronquist på facebook, då PM i första hand.

Vi vill veta vad just DU har att erbjuda Manne.”

Varför adoptera gatuhundar?


Tror att många funderar på varför inte alla hundvänner främst söker en omplaceringshund från svenska hundstall?

Tar här upp om att – eller om – det finns en jämvikt i hur ”synd” det är om omplaceringshundar både i Sverige och i utlandet. Vem kan hjälpa var den är född?

Varför transportera hit hemlösa hundar från utlandet, när hundstallen i Sverige redan är fulla med hundar som behöver nytt hem? Är det logiskt? Vilka hundar går de värsta ödena till mötes? Vad väljer man själv att göra för att hjälpa?

Funderingar:

  • Infångade utländska gatuhundar är blandraser som kommer i alla olika former – även ibland till utseendet små, söta och därför verkar vara ”lättare hundar”?
  • Adoptionshundar är sällan små gulliga valpar av en populär ras. Man lyckas bäst om man går efter hundens personlighet och inte utseende.
  • På svenska hundstall verkar i.a.f (?) hundarna till övervägande del vara av tuffare hundraser, muskelhundar. De har fått ett – ofta oförtjänt dåligt rykte om sin mentalitet p.g.a korkade hundägare. Så bara namnet på en hundras kan skrämma många.
  • Men under alla års avel när dessa hundar skulle användas i hundkamper – så har också hundar som biter människor utsorterats eftersom ägarna också måste kunna hantera hundarna – trots att hundarna i sin uppväxtmiljö hetsades. De är alltså i grunden – kanske ovanligt – psykiskt stabila.
  • Svenskfödda hundar som som upprepat verkligen på aggressivt sätt attackerat och bitit kan vara för skadade för att omplaceras. Detta är tyvärr vanligt eftersom vissa raser använts som ”penisförlängare” och hundarna miss(be)handlats.
  • Seriösa organisationer som erbjuder hundar för adoption skickar inte hit osociala hundar.
  • Däremot finns det aldrig några garantier för hur någon hund, oavsett härkomst fungerar i ett nytt hem, när den blivit hemmastadd.
  • Man vet sällan något om gatuhundars trauman, eller hur de beter sig i ett hem när de väl gjort sig hemmastadda.
  • Samtidigt vet vi att det mörkas en del känd, bakgrundsinformation omplaceringshundar som redan levt i svenska hem. Av egen skam kanske? Det är oansvarigt och minskar hundarna chanser till rehabilitering. Berätta allt du vet om en hunds bakgrund! Gäller det er eller hunden?
  • Vi vill uppmana: Säg ALLT Ni vet vid omplacering av hund
  • Hundar som polisen omhändertagit i Sverige kan de inte hålla vid liv hur länge som helst utan hundarna avlivas om de inte attraherar någon. Precis alla hundstall tvingas någon gång att avliva ”oattraktiva” hundar, hur fin mentalitet de än har.
  • Organisationer i gatuhundars hemländer håller infångade gatuhundar i hägn. Oftast kastreras hundarna, av praktiska skäl. Där får hundarna, om inte en människofamilj, skydd från väder och vind, veterinärtillsyn och beroende på ideella bidragsgivare – slipper de att svälta.
Timmar innan avlivning räddas hundarna. http://www.earthporm.com/shelter-dogs/

Bara timmar innan avlivning räddas dessa övergivna hundar. http://www.earthporm.com/shelter-dogs/

Djuralliansen om svenska Polisens arbete inom Djurskydd: ”De vanligaste orsakerna till att människor inte är kapabla att ta hand om sina djur är kriminalitet, fysiskt – eller psykisk sjukdom. I många av fallen kan det vara annan typ av brottslighet med i bilden utöver vanvård av djur, till exempel narkotika.”

När vi sökte omplacering till Elsa som är från Rumänien, men nu varit två år i Sveriges så formulerade jag det så här: ”Realiteten är alltid sån här oavsett hur fin hund som behöver omplaceras – om ingen kan ge hunden ett stadigt hem så avlivas hunden. Den kan ju inte bo ”ingenstans”.

Det som jag ovan skrev gäller i Sverige – men är inte alltid sant för de utländska hundarna som har tagits omhand av organisationer. Bidrag gärna till organisationer på plats – precis som det uppmanas om här nedan:

Statliga instanser förmedlar en varning inför utlandsadoptioner av hund
Varför gatuhundar bör tas omhand

Bloggens mål har aldrig varit att stryka medhårs men inte heller vara orättvis, även om vi står fast vid att djurens bästa kommer främst. Vi vill gärna både informera och förmedla flera aspekter av frågor och skriva brett, och ibland så opartisk som det går – för att höra andras åsikter.

Kommer fortsätta att förmedla lokala larm om förgiftningsrisker, efterlysningar av försvunna hundar, sökningar efter hem till omplaceringshundar både från Sverige och utlandet.

Var och en bestämmer sedan hur de väljer, oavsett vad vi skriver.

/Mvh bloggredaktören Victoria