Etikettarkiv: okastrerade hanar

Kastrering – missvisar Sveriges Veterinärförbund p.g.a gamla källor?


Det finns många olika åsikter om kastrering av hundar. Många olika bud om allt rörande detta, från både veterinärer som hundbeteendevetare/ hundpsykologer/ etologer och vad olika hundägare fått höra. Så vi tittar på de aktuella(?) rekommendationerna från Sveriges Veterinärförbund från 2015. Läs kanske med en nypa salt då det använda underlaget ofta är rätt gammalt? Har angivit årtal för använda referenser efter styckena. Inom paranteserna är det jag som har förtydligat uttryck, annars länkat till. /Victoria, bloggred.

Sveriges Veterinärförbund – Normgruppens rekommendationer angående kastration av hund

Ålder vid kastration
Det kirurgiska ingreppet vid kastration av hundar yngre än sex månader anses säkert att utföra. Morbiditeten kan möjligen vara lägre än vid kastration av äldre djur. Fördelarna med kastration före sex månaders ålder är bättre visualisering, minskad risk för blödning, kortare operationstid och snabbare återhämtning. Pediatriska (unga) patienter kan kräva speciell hänsyn vid val av anestesi. Ålder vid kastration kan eventuellt ha ett samband med risken att utveckla vissa lidanden som t ex urininkontinens eller ortopediska lidanden. Detta bör vägas in i beslutet om och när kastration bör ske. Särskild hänsyn bör tas till om andra predisponerande faktorer finns hos individen. (Ref 2002, 1995)

Fördelar med kastration
Kastrerade hundar producerar inte oönskade avkommor. Kastrerade djur lever generellt längre än okastrerade. Det är dock oklart om detta har medicinska orsaker eller beror på ökad omsorg från djurägarna. Sexualitet samt hormonellt styrda beteenden, som hanhundsaggressivitet och urinmarkering, minskar i regel. Tikar slutar löpa och blir inte skendräktiga. Kastrerade hanhundar löper minskad risk att drabbas av könshormonberoende sjukdomar som prostatahyperplasi, prostatit, analadenom och perinealbråck. Ingreppet eliminerar risken för testikeltumörer. Risken för juvertumörer och andra sjukdomar i reproduktionsorgan elimineras eller minskas avsevärt hos kastrerade tikar. Kastrerade tikar drabbas inte av livmoderinflammation. (Ref 2009, 1990)

Nackdelar med kastration
Intra- och postoperativa komplikationer  (i operationssåret) kan förekomma . Kastration medför en ökad benägenhet att utveckla övervikt. Fetma kan orsaka lidande i sig och kan bidra till följdsjukdomar. Både tikar och hanhundar kan drabbas av urininkontinens efter kastration och faktorer som ras, vikt samt ålder vid kastration kan påverka risken att drabbas. Kastration kan medföra förändrad pälskvalitet hos vissa individer. (Från 2017 kommer det bli utställningsförbud av kastrerade hundar.)

En association mellan tidig kastration (före tolv månaders ålder) och ökad förekomst av ortopediska lidanden som höftledsdysplasi, korsbandsskada och armbågsdysplasi har påvisats. Korrelationen var tydligare för hundar som kastrerades före sex månaders ålder. Sambandet ses framför allt hos storvuxna hundar och vissa raser kan vara mer drabbade. Kastration fördröjer slutning av tillväxtzoner vilket kan ge förändrad tillväxt av rörben och förändrade ledvinklar. Detta, eventuellt i kombination med en ökad kroppsvikt, framförs som en möjlig förklaring till sambandet. Tydliga orsakssamband har dock inte kunnat fastställas. En ökad förekomst av vissa neoplasier har påvisats hos kastrerade hundar. Att kastrerade hundar lever längre kan vara en förklaring till den ökade förekomsten av neoplasier i denna grupp. (Ju äldre desto skröpligare.) Motstridiga samband mellan kastration och utveckling av hypotyeros (sköldskörtelproblem) förekommer. (Ref år 1998, 2002, flera från 2007, 2009, 2013)

Normgruppens rekommendation
Veterinärer är skyldiga att informera djurägaren om för- och nackdelar med ett ingrepp och detta gäller även vid kastration. Hundens ras, ålder och temperament samt hundägarens förväntningar bör beaktas, så att ett informerat beslut kan fattas om kastration ska utföras och i så fall vid vilken tidpunkt. Om en hundägare vill kastrera enbart på grund av beteendeproblem är det i regel nödvändigt med en fördjupad diskussion angående könshormonernas roll i det oönskade beteendet samt förväntat resultat av kastrationen. Behovet av tidig kastration för populationskontroll av hund saknas i Sverige. I kombination med en potentiellt ökad risk för biverkningar och otillräcklig immunitet kan kastration av valpar yngre än fyra månader gamla ifrågasättas. (P.g.a vaccineringsskydd behöver en tid på sig att verka och den unga hundens immunförsvar kan vara nedsatt under den tiden.)

/Sveriges Veterinärförbund

Sveriges Veterinärförbund, säger också att: Argumentationen för eller mot kastration är något som inte kan extrapoleras (dras slutsats av) länder emellan då kulturella skillnader i hundhållningen förekommer mellan och inom olika nationer och världsdelar. I länder som har problem med lösspringande och förvildade hundar används tidig kastration som populationskontroll.”

Man får kanske lita till att de tagit fram den bästa fakta som finns, även om den inte är ny eller med forskningsrön om/från Sverige eller Norden, som kanske inte finns. Kan man lita till slutsatserna från underlaget i undersökningen?

dog happy sad

Gunvalds kastrering – del II


Viktigt att alltid tänka på vid kastreringar är att hundens beteende de första veckorna kan bli riktigt illa innan hormonerna kommit i balans. Så ha tålamod!

Nu har det gått ett par veckor efter den kirurgiska kastreringen av Gunvald.

Vi har innan periodvis, när han kokat av testosteron och blivit mer vaktig prövat de tidsbegränsade alternativen inom kemisk kastrering – med både kastreringschip och kastreringsspruta. Chipet tar längre tid på sig att verka än sprutan.

Såret har läkt bra och han visar inga speciella tecken på förändring. Mer än att han har slutat ligga vid dörren och gny efter löptikar som han gjort hela hösten. Det fortsatte han med under första trattveckan och var mycket stressad för han ville ut hela tiden, dygnet runt. Tikarna i kvarteret har under hösten avlöst varandras löp. Nu är vi inne på tik fyra, och det är inte slut än.. Men nu har Gunvalds stress minskat avsevärt – så det känns som rätt beslut för hans välmående.

tratt titt

Tratten var besvärande och det var svårt för Gunvald att veta dess omfång – så tratten krockade i dörrkarmar mm. Men han lärde sig att lyfta upp huvudet så den inte fastnade när han skulle hoppa upp i sängen och att dricka själv, efter han lärt sig att justera trattkanterna.
Fast vi öste oftast upp vatten i en mindre skål så han utan besvär kunde dricka med tratten på.

Han behövde vila mycket för att återhämta krafterna och läka.

Precis som alla människor och djur som genomgått ett stort kirurgiskt ingreppen. Vi kelade mycket med honom inne i tratten och kliade honom och till slut verkade det kännas mer vant och han la såg att sova utan föregående förvirring.

tratt soffa

Han blev så van att han faktiskt stack in skallen själv när han fått vara utan en stund.

Hans synfält bakåt och sidledes begränsades också så jag pratade med honom när jag kom från de hållen så att – inbillade jag mig –  att han inte skulle känna sig helt berövad på sina sinnen. Sånt en matte tänker på iaf, utan att veta om det var en hänsyn behövdes..

h kantarellVår store kille gillar alltid uppmärksamheten när vi sjunger för honom.

Han liknade ju en mycket söt trattkantarell i tio dagar. Så det blev mycket hemmasnickrat – men uppskattat – sjunget om Herr Kantarell..

/Victoria – Gunvalds matte och bloggredaktör

Stort möte med två tuffa hanar.


Idag hade jag och Gunvald, som är en 3 årig rottweilerhane ett intressant möte i hundrastgården i Kålltorp. Gunvald fick träffa den tvååriga tyska jaktterriern Ozzy – också en hane med extremt mycket testosteron, båda lösspringande  i  hundrastgård. Min rottis Gunvald har haft ett kastreringschip insatt i sju veckor nu, men hans beteende har inte förändrats markant. Det kan ta upp till två månader.

Men min rottis Gundvald har alltid varit en snäll kille och väldigt stabil psykiskt likt hans pappa som jag fostrat och ägt tills dess att han dog för ca 7 månader sedan. Jag triggar aldrig rottweilerns medfödda kamp – och vaktbetende, dom har det i ryggraden om det behövs.

Det var trevligt att vid rastgården träffa Ozzys ägare Ronny som är en lugn och målinriktad hundägare som använder Ozzy i jakt och som kan sin hund och förstår hundar. Han bjöd in mig till Ozzy med Gunvald när det var deras tur i rastinhägnaden, eftersom det inte var så självklart. En treårig rottweilerhane och en tysk jaktterrier tillsammans löspringande i ett hägn, ja!! Det kan bli spännande!

Tysk jaktterrier. En liten fin hund, rent av söt- men en mycket tuff hund. Den används vid vildsvinsjakt och Ozzy har jagat rådjur med sin ägare varannan vecka hela hösten. Jämfört med en jack russel terrier så är den tyska jaktterriern mycket tuffare med ett ännu större aktiveringsbehov. Den är, precis som rottweilern absolut ingen förstagångshund. Mentalt är både rottweilern och den tyska jaktterriern mycket viljestarka.

Dom luktade på varandra, undersökte och började och springa ikapp. Gunvald och Ozzy började springa runt och Gunvald försökte skrämma Ozzy genom att göra skenattacker men Ozzy svarade emot. Gunvald förstod att ”den lille”  inte var så liten, som tordes svara emot och då var kompisskapet befäst!

Fantastiskt att få vara med och uppleva att två så tuffa raser kan mötas, mäta sig med varandra och sen ha kul ihop. Hanar dessutom.

Sen började den okastrerade Ozzy att rida på Gunvald men Gunvald brydde sig inte om det. Gunvald brydde sig inte om sånt så mycket innan han fick kastreringschipet heller. Han är en cool kille som har varit med om det tidigare. Och eftersom han gillar småhundar hade Ozzy kanske en liten fördel?

Och Ozzy kom aldrig upp på Gunvalds rygg så Gunvald tyckte nog ”Ja.. låt grabben hålla på..” Gunvald reagerade aldrig som att han var dominerad. Hade det varit en större hund så hade han kanske reagerat annorlunda. Gunvald var mest avslappnad och obrydd.

Sedan hoppade den testosteronstinne Ozzy på Gunvald igen på varje sätt och från alla håll han kunde. Sedan sprang de ikapp och skällde på varandra, men bara med lekskall. Gunvald kände sig inte dominerad av Ozzys ridningsförsök eftersom Ozzy aldrig kom upp på ryggen. Men efter en kvart tyckte han att de kanske kunde leka något annat och hämtade en pinne. Då sprang de omkring i jagelek.

Gunvald och Ozzy kommer att få träffas fler gånger eftersom Gundvald verkligen saknar att leka ordentligt med andra hundar på stora ytor, eftersom han är uppväxt med 75 huskies och längtar efter sin flock. Gunvald viftar alltid ivrigt på svansen när han ser en husky. Och så gillar han småhundar jättemycket och hundar i grupp. Och tydligen även okastrerade vildsvinsjakthundar.

Tack till Ronny och Ozzy!