Etikettarkiv: Mentor

Som Seth – ha respekt för naturmakter


Vi har nu i pressen blivit förvarnade om att stor kyla och att ett ovanligt kraftigt snöoväder är på väg hitåt. Det kan smälla till så att vi varken borde eller gå ut. Det ska man respektera och helst bunkra upp med i.a.f den mest nödvändiga provianten innan. 

Folk norröver är mer vana vid busväder och temperaturförändringar och tycker nog att exotiska söderbor kan bli lite oroliga? Fast vi göteborgare tycker också det är löjligt att löpsedlarna ropar ut ”SNÖKAOS” och vår kollektivtrafik avstannar för bara 1,5 decimeter snö. För ett par mornar sedan hade det snöat lite och jag försökte lura Seth med att; det har snöat två meter! På längden eller? svarade han.. 

Seth är van vid naturelement då han tillbringat så mycket av sitt liv i skog och mark. Men han har respekt för naturens och vädrets övermakt! Annars är man ju dum i hela hôvvet.. Och det är inte han. Noggranna förberedelser var A-och O.

Det var självklart grundläggande viktigt ta hand om alla under vildmarksturerna han ledde under åtta vintrar. Ansvaret låg på honom , både för alla hundar i dragspannen och uppåt 10 oerfarna turister bak på var sin hundsläde. Med  duktiga medhjälpare som han lärt upp. Det krävs en viss personlighet för att klara sådana ansvarskrävande men komplexa uppgifter.

soltur

Slädhundsturism – risker och njutning och att vakna i en bivack – snögrotta

Att stötta någon att lyckas med stora utmaningar

Seth – elevmentor utan pardon

Det passar väldigt bra in att kalla Seth för mentor – människa hund eftersom han jobbat med de två olika arterna var för sig och även har förmågan ena dem i ömsesidig kommunikation.

En framgångsrik kombination.

Med vänlig hälsning bloggchefen V

PS: Tänk inför ovädret på att även hjälpa äldre släktingar och skröpliga grannar att klara sig! De ber så sällan öppet om hjälp, även om de behöver den och känner oro. Erbjud er att handla!!

Lämnar du din hund i trygg dagomsorg?


Tål att spridas om brandsäkerhet

I alla utrymmen där grupper av levande varelser ska vistas krävs brandsäkerhet. En enda brand räcker ju för katastrof. En kvinna lyckades nyligen tack och lov rädda hundarna när hundstallet på kenneln började brinna.

När Seth var noggrann elevmentor på Realgymnasiet i Göteborg – ett naturbruksgymnasium så var en av hans uppgifter att inspektera de hunddagis som eleverna skulle praktisera på. Ibland praktiserade de på stall eller annat naturbruksrelaterat. Skolan hade ett ansvar för elevernas säkerhet och här kom besiktigandet in.

Har unga praktikanter fått instruktioner om att de inte ska delta i räddningsinsatser utan rädda sig själva snabbt och stanna på uppsamlingsplatsen för inräkning?

extinguisher-symbol-arrow-down-safety-sign-p3731-118897_zoomInspektionerna innebar kontroller över brandlarm, tydlig skyltning om nödutgångar och var brandsläckare och brandfiltar fanns. En gemensam väl känd uppsamlingsplats, där man kan räkna efter om alla är räddade är ju väldigt lämpligt – samt att man i god tid informerar om säkerhet, vad man ska göra vid brand och att man med personalen tränar utrymning regelbundet.

Vet alla  var det finns det en känd plats, som ett hägn att placera räddade djur i?

Hänsyn till djurens vistelsemiljö

Att djuren har belysning och tillräckliga ytor och liggplats med rengöring, ventilation och slipper stressfaktorer som buller eller en dörr som står och slår är andra viktiga saker att tänka på. Samt självklart att de två nödutgångarna inte är blockerade!

På den här länken till  Länsstyrelsen – som är de som genomför kontrollerna av Jordbruksverkets utarbetade regelverk – finns exempel på vanligaste bristerna på hunddagis eller hundpensionat, vid hunduppfödning, försäljning eller uthyrning av hundar, när man har många hundar eller bedriver omplaceringsverksamhet.

Brandskydd och utrymning på t.ex hunddagis

I hundstallar ska det finnas förutsättningar att rädda djur vid brand. (L102 1kap. 9 §) På hunddagis och hundpensionat krävs vanligtvis två utrymningsvägar eftersom det ofta handlar om mycket djur som ska utrymmas. Är lokalen i markplan kan större öppningsbara fönster räknas som utrymningsväg. För att kunna upptäcka och förhindra en brand är det också viktigt att ha brandvarnare, brandsläckare och brandfilt i lokalen.

Fler vanliga brister vid Länsstyrelsens kontroller av hundhållning

Utbildad eller kunnig personal saknas
Sjukutrymme saknas
Skaderisker och trasiga ytskikt
Berikning i rastgårdar
För små utrymmen
– läs mer på Länsstyrelsen om hund (länken finns redan ovan)

Jordbruksverket kräver dessutom utbildningar inom hund eller motsvarande erfarenhet av dem som öppnar hunddagis. Lokalerna ska godkännas av Länsstyrelsen och diskutera även med hyresvärd om lokalen eller om du tänkte bedriva hunddagis i ditt hem. Störningar och slitage kan sätta dig i en dålig sits gentemot din värd trots att du har förstahandskontrakt.

Hunddagisen är generellt väldigt bra.

Till 99% vid Seths besök på hunddagis uppfylldes de viktigaste kraven på checklistan (pdf). Men egen kunskap är viktig när man ska anförtro sina käras väl och ve till andra.

Fotnot: Det här är en av kompetenserna Seth skulle kunna begära intyg på från berörda myndigheter eller skolan. Men papper har inte varit så viktiga för Seth. Även om det är det för somliga andra.

Seth – elevmentor utan pardon


”Den där Seth Sjöblom, mentor människa – hund” och hans mentorsgärningar? Ganska intressant och lärorik läsning faktiskt. Att vara mentor är oavsett vad man själv vill kalla sig, ett kall då man till slut kan förtjäna att kallas för mentor av andra.

När den här bloggen skapades diskuterade vi vad Seths gärningar innebar, vad han skulle kallas. Orden ”coach” och ”hundpsykolog” känns väldigt misshandlade och utslitna. Men Seths äkta roll är som mentor, nu oftast att medla mellan människa och hund, eller att peppa människor framåt. Eller allt samtidigt.

Som mentor för 300 elever på ett naturbruksgymnasium kom Seth in som en frisk fläkt och ommöblerade sådant som inte fungerat, med fullt förtroende från rektorn. Målet var att få mer ordning och att få de mest motsträviga eleverna att fullgöra sina studier. 

Seth hjälpte under den tiden också några extra utsatta ungdomar som inte hade det så bra hemma. Till Socialtjänst och BUP med dem som behövde och rättframma diskussioner med Vårdnadshavarna.

skolaEleverna älskade att Seth brydde sig så även om han ställde krav som ingen annan gjort. En engagerad mentor som inte tvekade inför att söka skolkande elever så de inte kunde hålla sig osynliga. 

Föräldrarna kontaktades direkt av honom och lärarna då någon inte kommit till skolan på morgonen, efter att Seth och lärarna infört ett system då morgonens lärare direkt rapporterade frånvaro till honom.

Seth kunde gå genom skolkorridorerna och när han hittade en elev sittande i en vrå, så körde han ibland igång en lektion i det ämnet som eleven hade smitit från. Det lönade sig inte att smita, och eleverna blev faktiskt mer motiverade av att bli så pass sedda.

Seth hade koll på närvaron, jagade elever tillsammans med lärarna och tog tag i om någon hade fått CSN-varning om bristande närvaro och försökte lösa sånt med eleven innan det gått för långt.

Utanför Seths kontorsrum köade eleverna för att komma in och berätta om helgen och kela med Gunvald som följde med varje dag och då var 1,5 år. Gunvald blev lite av en terapihund som fick eleverna att slappna av och öppna sig för Seth om sina problem, men när de själva var mogna. Vissa elever låg på borden på kontoret under sina besök, vilket inte var ett problem för Seth. Kravlösheten på ungdomarna inom hans kontorsväggar byggde upp förtroenden. 

Seth kunde ta tag i problem på uppseendeväckande sätt. Många av skolans lektioner var rent katastrofala tillställningar. Eleverna ledde hela showen och varken lärarna eller de som ville lära sig något fick en chans. Med rektorns fulla förtroende för Seths plan så gick han igenom klass för klass i samförstånd med lärarna och rektor.

Seth kom då in i klassrummet och läraren var där, men kunde inte ens påbörja sin lektion för ingen brydde sig. Ungdomarna stökade, knuffade runt skolbänkar, babblade och sysslade med allt annat än att lyssna på läraren. Seth ställde sig där framme och sa att nu skulle han ta över för en stund. Stöket fortsatte men Seth stod kvar tyst. Efter 30 minuter blev det lite lugnare och de började undra över varför han stod kvar och då tog Seth ordet, ungefär i ordalagen: 

”Nu ska jag prata med er om respekt. De som inte bråkat den här halvtimmen får ledigt och kan gå.” Halva klassen fick gå och ljudliga protester utbröt från de andra.

”Och ni som är kvar, ställ tillbaka bänkarna där de ska vara, i raka led.” Lite knorrande gjorde eleverna det och plockade upp papper som de kastat. Bra, sa Seth. Sedan vände han sig mot läraren och frågade de kvarvarande eleverna: ”Har vi fångat er uppmärksamhet? För NU börjar lektionen för en timme framåt. Den lektionen som nästan hade varit avklarad nu om ni inte sabbat den.”  Stora protester, men till ingen nytta. 

Sedan bättrade sig klass för klass, inte till helt perfekta, men några steg framåt så lektionerna blev genomförbara. Seth älskade sitt jobb, men hans svåra fraktur i högerfoten, med inopererade stålplåtar gjorde sig påmind efter han halkade till på en isfläck. Foten svullnade upp så han inte kunde gå på ett år.

Seth längtar ofta efter att jobba med ungdomar igen och hjälpa dem framåt över svårigheter. Men nu är det hundar och deras människor som gäller, vilket innefattar alla åldrar och hela familjer, inklusive barn och hundpassare/dagis. Att hjälpa och stötta som mentor människa – hund.

Seth är ödmjukt tacksam för allt hundarna i hans liv har gett honom som person och vill bidra till fina relationer då hundar får leva på sina villkor, får vara just hundar och bli förstådda. Att förmedla till hundägarna vad som behövs för att hundarna ska få chansen att förstå och kunna ge ett sant gensvar och det kan skapas harmoni, då kommunikationen människa – hund börjat fungera.

Mvh bloggred Victoria, som Seth berättat för och han har kontrollerat texten.

Relaterat om Seth som mentor för människor:
Att leda någon vidare – i karg vildmark
Att coacha ungdomar med dolda funktionsnedsättningar

Att stötta någon att lyckas med stora utmaningar


Jag har funderat, eftersom min sambo Victoria och jag satt och pratade om det, hur man hjälper någon till att orka mer, hur man peppar på bästa sätt. Vi snackade huller om buller om människor och hundar – rehabilitering, omvändande av beteenden, sund ledning och problemlösning.

När jag drev slädhundturer med turistgrupper i fjällen blev ofta alla påfrestningar i vildmarken en chock för turisterna av den ansträngning och annorlunda upplevelse som en femdagarstur med slädhundar i vildmarken innebär.

Nybörjare bakpå hundslädar under fem dagar i 10-40 minusgrader. Vi åkte ca 5 -7 mil per dag. Det var fysiskt mycket påfrestande att stå bak och köra hundsläde i ca 8  timmar per dag, särskilt om man var ovan och hamnade direkt i det.

Åktur2

Vi hade många deltagare från Tyskland och andra länder på vildmarksäventyren. Många hade anmält sig för att de stod i en skiljeväg i livet. Efter omtumlande uppbrott från äktenskap eller liknande i nytt försök att hitta sig själva.

Första dagen var alltid värst. Den  tredje  dagen var det vissa som inte orkade mer och ville ge upp.  De var stadsmänniskor som var vana att i sitt vanliga liv kunna säga att de kände sig lite trötta – och kunde gå hem och lägga sig,  avboka kvällens aktiviteter och få vila. Som alla gör.

IMG_4299

De bröt ibland ihop i vildmarken ute i ingenstans då de ändå måste vidare. Det blev deras stålbad. De grät, tvivlade och ville hem. De trodde verkligen att de bara hade 10% kvar av sin kapacitet och var nära att ge upp.

Jag visste att de hade 90% kvar men eftersom de inte trodde det själva fick jag lyssna, trösta, peppa och lyfta dem vidare. De behövde bara rätt stöttning för att hitta kraften i sig.

Vi krävde av alla att de skulle arbeta och utfodra sina egna slädhundar var kväll. Vi tog morgonutfodringen av alla hundar och turisterna fick morgonlyxen att hinna vakna till lite. Men de fick vara med och samla ved skaffa vatten till oss själva och 75 hundar, det är mycket vatten som skall värmas.

Jag var helt ansvarig för deras säkerhet och var på dem för att de skulle värma dryck på morgonen att hälla i termosar och såg till att de under dagen drack och åt för att inte kollapsa. Alla hade kroppsvarma pizzabitar innanför jackorna. Så mycket energi behövs!

Man kan inte pusha fram det extra som folk behöver under dessa strapatser – inte via tvång eller piska. Man måste istället hjälpa dem hitta sin kraft igen när de sviktar, för de har allt inom sig. Bara de orkar ett steg till. Många av dessa personer har blivit personliga vänner till mig och återkommit för att göra om strapatsen och då varit fyllda med entusiasm och hjälpt till med att peppa andra som kanske gjorde det första gången.

Det häftigaste har varit då de överkommit påfrestningarna som de ville ge upp inför och kom vidare uppgivenheten och hittade styrkan i sig själva. De var faktiskt tvungna eftersom det inte fanns en buss tillbaka..

Att se människor komma i mål, hur svåra ansträngningarna än varit, hur mycket de än tvivlat – och se dem växa av erfarenheten. Det var var underbara år för mig.

S stor1 hundar

För de som prövat detta så har det varit en erfarenhet för livet, förutom fantastiska vildmarksminnen.

Minns särskilt en kvinna som hade det extra svårt, hon kände sig mycket svag efter ett destruktiv relation med både psykisk och fysisk misshandel och grät. Jag fick coacha henne lite extra genom hela resan och höll henne nära mig så hon kände sig tryggare. Hon ville och fick hjälpa till med mer än de andra i följet, med rutinerna med hundarna mm. Vi började prata och hon släppte en del av vad som tyngt henne. Och hon visade sig bli envisare och envisare.

Hon återkom nästkommande år – men jag kände först inte igen henne! Ny frisyr, och hon utstrålade så mycket mer kraft än första gången vi träffats.. Och hon presenterade mig för sin nye man. Genom hennes andra slädhundresa i vildmarken coachade hon sin nye partner. För det kunde hon.

Mvh Seth

Relaterade vildmarksinlägg på bloggen:

Slädhundsturism – risker och njutning och att vakna i en snögrotta.
Dum vinnarskalle i snön.
Turisterna som höll på att frysa ihjäl.
Syns en ledare alltid främst?
Mitt liv på fjället – foton.