Etikettarkiv: KUL glädje -glada nyheter

Knasiga pälsklingar


Känner vi igen det här eller?

Boka Seth i Stockholm nästa vecka


Om ni vill ha konsultation av Seth så reser han till Stockholm efter helgen för att hjälpa några hundar där, så passa på. Annars befinner han ju sig på rätt sida landet, nämligen i Göteborg. 😉

Man kan ta dalkarlen från dalarna men man kan inte ta dalarna ur masen

Ha nu en trevlig helg, njut och håll hundarna svala!

Maila sethsjoblom@gmail.com om ni vill boka besök

Med vänlig hälsning Victoria

Berit nu på plats – när hon inte rymmer


Lite från Berits stillsamma sociala liv. Men hon har blivit stundtals vild, vilket ju är en fröjd att se eftersom hon är 15 år och stundtals lite stel. Ett sådant läge är om hundarna varit själva hemma en stund och man öppnar dörren.

Främst står Berit och väntar över hälften av gångerna. Hon hör ju inget, så hon har verkligen väntat. Vi släpper ut henne och Vilja på framsidan så de får kissa. Då tar ofta Berit det längre och rusar iväg för att lukta på alla grässtrån. Man får komma efter och ställa sig emellan, puffa henne bakåt åt rätt håll, tillbaka hem.

Hon kan lätt luras och gå runt en blomkruka för att sticka iväg igen. Nu har vi börjat ha godis i fickorna, vi brukar ju inte motivera våra hundar så, men det funkar utmärkt för vår döva familjemedlem.

Berit kryper som en valp in under möbler efter godisleksakerna

Med Tilda- en många år yngre jack russel

Runt grillen finns det ju.. mat? 

Alla grannar är charmade av Berit 

Vilja och Berit ligger nu bredvid varandra ibland – Berit vill bara vara på golvnivå

Berits hemmabus


Berit har blommat upp sedan hon kom till oss. Vi har lugna dagar men trevligt, lagom av olika komponenter och Berit och vi har funnit vår rytm och rutiner.

Hon och Vilja lever sida vid sida och har båda tagit ner försvaret mot den andra. Men de lägger sig inte tillsammans eller slickar varandra. Det mest intima är nog när Vilja lyfter på benet och kissar precis där Berit nosar.. 😉 Fast jag tror de börjar synka mer, för Berit jagade efter Vilja en dag på lek! 

Berit i bädden

Här är några situationer med Berit inomhus. Berit i bädden på golvet vid min säng. Hon har en dyna på Seths sida också. Hon får panik uppe i sängen, så vi vill hon ska få välja.

Leka! Hon hoppade helt galet jämfota först när hon fick bollen med godis i. 

Var beredda nu när Berit besinningslöst ”hugger” efter godisen hon får. Men hon bits aldrig. 

Det här var bara smakprov av verkligheten, kameran kommer sällan fram när det är riktigt roligt! Ska försöka vara mer beredd på tjejbus framöver.

Med vänlig hälsning Victoria

Hund och katt-fnatt


Har ni lust att le lite?

Djur är fantastiska.

Berit på Uppdrag godisgräv


Söta söta sötaste Berit – vår nya adoptivhund, vår adoptivdam – går efter Seth vart han än går.

Hon är inte så rask, utan lite på efterkälken lunkar hon stelt – som den gamla damen hon är – efter Seth ut i köket. Man kan ju missa någonting annars!

Berit verkar vara helt döv. Hon är nog lite skumögd också.

Men nosen är det inget fel på.

Hon är trots sin aktningsvärda ålder på 15 år helt fenomenal på att pejla in godsaker.

Berit i sin egen takt – på ständig godisjakt

Igår kväll stod Berit i soffan med rumpan i vädret och grävde sig ner mellan kuddarna.

Hon kunde ha fortsatt ner till jordens magma – för att hitta hundgodisen som Vilja hade gömt och glömt. Och hon fann den!

Vilja verkar acceptera sällskapet mer och mer och båda tjejerna är snälla mot varandra.

Vilja har som vanligt sin plats i soffan och sin position i sängen men kör inte bort Berit om hon kommer nära. Berit är å sin sida väldigt nöjd med att ligga på kudden bredvid soffan. Hon vill bara vara i närheten, det verkar vara hennes stil.

Men Berit förföljer Seth överallt hemma – så vi funderar på vem det är som adopterat vem egentligen, kanske är det Berit som adopterat Seth? 🙂

Gunvald pinnar på – trots sin sjukdom


Än finns det lust kvar i vår gam´gubbe Gunvald – trots cancern.
Kontrollerar varje uns av hans liv för att
hans sista dagar ska vara bra på vägen.

Faali´ faali´ men hääli´ hääli´.. 😉

MITT hittegods! Typ..

Gunvalds favoritsport – murra – att låtsasmorra, och låta som en riktig rottis-tuffing!

Men så snäll att han nästan ber om lov att busa. Och ja, självklart får han!

Hunden i fyllecell – kapitel ur Seths manus


Vår flatcoated retriever Castor hade en helt oförglömlig personlighet. En sån hund kanske man bara träffar ett par gånger i sitt liv? Hans bravader ligger samlade som ett bokutkast, men när jag läste om andra Djur som blivit arresterade så kände jag att det är dags att ni också får lära känna knasige, underbart påhittige fine Castor.
/Med kärlek från din gamle husse, Seth Sjöblom

Hunden Castor i fyllecell hos polisen – kapitel3 ur manus

Castors egenskaper kunde snabbt bytas ut till frustration över hans smarta förmågor, inte alltid positiva i ett perspektiv för oss människor.
Men för Castor så var ju detta en del av hans personlighet, positiv, glad, energisk och alltid redo för att hitta på egna saker och göra det mesta till ett äventyr.

Det var väl det som för oss alla egentligen var den stora charmen och anledning till vår kärlek till honom och vårt överseende med det som för oss var brister, men naturligt för honom.

Jag tror att det var helgdag och när jag vaknade upp på morgonen så släppte jag ut honom och våra två katter för att få göra en liten kisserunda medans jag gjorde frukost åt familjen. Normalt brukade Castor komma in för att möjligtvis få en chans till lite smulor av frukosten, men han dröjde så jag gick ut för att ropa på han, men ingen Castor fanns där.

Jag väntade ett tag till och tänkte väl att han har tagit en liten runda för att det var något intressant som han var upptagen med. Efter en timme började jag att bli orolig och gav mig ut och leta och locka på, pratade grannarna, ringde även de några kilometer bort, men ingen visste något.
Det fanns bara en sak att göra och det var att ringa polisen och berätta att jag har en hund på rymmen, en svart hanhund, en flatcoated retreiver som var mycket social och påhittig.

Timmarna gick och jag var ute och letade på ställen som jag visste att Castor brukade sticka till, grannars tikar, grannar som han brukade sitta och fika med på verandan, men ingen Castor. Tänk om han blivit överkörd av en bil och låg ensam i ett dike någonstans.

Castor hittad – hos Polisen

Plötsligt ringer polisen 10 mil från där vi bodde och frågade mig om det var jag som saknade en svart hund, en flat coated som var lite extra social. Ja det låter som min hund, kan jag komma och se om det är han, så jag får hem han ?

Ja det går bra för det skulle vara skönt att få han härifrån, svarade polisen.
Har han ställt till något?
Med ett litet lågmält skratt så fick jag till svar. Hmm, det kan man säga, men var inte orolig, kom bara att hämta hem han.
Så klart att jag var orolig och trött och visste att jag hade 10 mil framför mig och 10 mil hem – och tänk om det inte är Castor?

Väl framme vid polisstationen, som inte var speciellt stor så klev jag in genom entren och vid en pulpet stod en allvarlig polis som jag fick identifiera mig för och vilket ärende jag var där för.

Jo det gäller en hund som ni ringde om, precis samtidigt så kommer en poliskollega in i receptionen och fick höra
Du, han är för att hämta sin hund – och båda började att skratta och pekade mot ett inglasat rum bakom mig.

Polisen berättade om dagens strapatser

Vem såg jag då där? Jo, Castor i deras fyllecell på en brits, moloken men samtidigt glad att se mig med svagt viftande svans. Kanske han skämdes lite för att äventyret gått för långt?

Min fråga var så klart varför han satt där poliserna tittade på varandra och flinade lite och sa -vill du vi skall berätta och vad han gjort och varit med om i dag? Det växte till en klump i magen på mig och jag så alla scenarier från skadestånd, avlivning, mm framför mig.

Då fick jag händelseförloppet klarlagt för mig.

Castor hade sprungit ner till stora vägen från där vi bodde. Där fick han syn på en farbror på moped av den gamla tidens sort som gick i 30. Och Castor vart förmodligen överlycklig och började springa efter honom för att hälsa. Farbrorn vart livrädd, gasade på hastigheten för att komma undan från denna jagande livsfarliga best.

Castor gav upp, stannade efter vägkanten och kanske skulle ner till sjön strax nedanför vägen för att dricka vatten och ta en simtur som han så mycket älskade. Kliver rakt ut i vägen framför en bil som fick panikbromsa med följd av att bakomvarande bil kör in i den framför och får dragkroken från den framförvarande bilen in i sin kylare och spoiler, helförstörd front av bilen.

Så klart att det vart tumultartat mellan de två förarna om vems fel det var egentligen. Castor vart bara glad, att äntligen några människor på plats som han kunde få uppmärksamhet av, så kan knallade fram glatt till dom två personerna för att hälsa. Den första bilisten fick då syn på Castor och utropade ”där är han som ställde till det, som jag fick bromsa för. Ta han”!

Ja.. att få fatt i sällskaplige Castor var ju inget stort problem, så en av bilisterna tog han i halsbandet och dom började en diskussion om vad dom skulle göra.
Man bestämde att den med den mest skadade bilen skulle ta honom i bilen och åka till närmaste polisstation och lämna in honom, efter att bilägarna utbytt information med varandra. Det hör till saken att Castor älskade att åka bil – som han älskade allt annat och hoppade glatt in i baksätet på bilen med förmodligen stora förväntningar om nya äventyr.

Den spännande bilturen

Efter en stund tröttnade Castor att sitta själv i baksätet och hoppade glatt fram och satt sig i passagerarsätet. Föraren av bilen berättade senare för mig att han sa åt Castor som lydde fint. Men hoppade bak igen i några minuter för att sedan hoppa tillbaks fram i bilen.

Mannen tröttnade efter ca 20 gånger att få Castor att stanna kvar i bak så han band säkerhetsbältet runt Castors halsband i baksätet och då vart det lugnt.
Nej, nu skulle byrackan till en polisstation och efter ca 2 mil i nästa by så uppsöktes polisstationen. Den var stängd, med hänvisning till nästa polisstation ytterligare 3 mil bort, om det nu inte var ett akut ärende. Så nästa lilla by uppsöktes. Dock med samma resultat och efter totalt 10 mil så kom de fram till en mindre stad där polisstationen var öppen.

Föraren tog med Castor in på Polisstationen och gjorde en ordentlig redogörelse för vad som hänt. Men Castor ville bara hälsa på allt och alla och polismannen hade lite svårt att koncentrera sig på skrivandet i redogörelsen – samtidigt som Casor hela tiden vevara med och klättra upp på receptionsdisken för att få sin uppmärksamhet.

Castor tog entusiastiskt på sig rollen som entrévärd för hälsa på alla som kom in på stationen och började att ses som en störande översocial plåga.
Då togs beslutet att fyllecellen var bästa plats för honom – för allas bästa. De var jätteglada när jag tog med mig Castor och åkte hem, jag lättad och Castor trött. På hemvägen somnade han, hade väl varit rågat med uppståndelse för en dag. Även för Castor. Men ny dag – nya äventyr.

, ni förstår nog att Castor får en egen bok och ju mer jag talar med familj och vänner, de som kände och upplevt Castor – desto fler kapitel har det blivit.

/Mvh Seth
Copyright Hundcoachen Seth Sjöblom

Tassavtryck för att få ut paket


Vi är ju vana med att Sveriges senaste postföretag Post Nord kan vara svåra att ha göra med. Den här gången kom ett paket faktiskt fram!

Men eftersom avsändarens hundpresenter till kompisens hund hade hunden som mottagare – så blev det rätt komplicerat att hämta ut försändelsen.

Så hunden fick lämna ett tassavtryck som personlig signatur på avin – då ägarens registreringsbevis från Jordbruksverket med hundens ID-nummer accepterades som ID-handling. Förvirrad postutlämningspersonal: ”Det är så man måste göra”.

Har de något val? Nope.

Vovven Chayas tassignatur. 😉

Man kan misstänka att personalen också blivit något frustrerade över PostNord. Precis som vi alla, och de ville markera hur knapphänt allt sköts.

Kanske de markerade – precis som Chaya fick göra? 😉

Något småknasigt som hände vid vår egen dörr:
Är Gunvald hemma?

/Med vänlig hälsning från Seth Sjöbloms bloggredaktion

Låt hunden läsa morgontidningen


Rastningen är för hunden
– som att läsa tidningen

Det där var ett blad. Kanske Ledaren eller väderprognoserna?

hunden vänder på blad efter blad
för att nosa upp de senaste nyheterna!

😉

/Hundcoachen Seth Sjöblom & Co som önskar Er alla spännande promenader

Glädjens agility-Cup för personligheten Kelzo


Det gäller att inte glömma varför man aktiverar sig med sin hund. Visst kan man vara tävlingsdriven och taggad för att vinna. Men oavsett pripallsplaceringar är det inte ett misslyckande om det blir lite fel. Vi, hundcoachen Seth och bloggchefen Victoria – älskar den här kärleksfulla, glada och öppna inställningen!

För Hula Hopp håller också den särskilda tävlingen
Kelzo Agility Cup – för klass 1 ekipage med spring i benen och glädje!

Kelzo, förebild för tävlingen – om att visa hopp även när man inte har en bra poängdag

Längst ner ser ni juryns motiveringar för de tävlande som utmärkte sig. 😉

Om: ”Till minne av Kelzo, en tokstolle som befann sig mer utanför banan under sina första tävlingsår, ja kanske lite många år, men iallafall. Kelzo tog sin första pinne som 11-åring och sin sista som 13-åring. Jösses vad roligt vi hade och oftast publiken med.

Minns särskilt när en tjej kom fram efter ett lopp där vi fick 00,09 tidsfel och jag var lite sammanbiten eftersom vi missade pinnen, hon berömde mig för att jag jobbade så bra med min unghund. Och då var han 8 år!

Kanske behöver man veta att Kelzo aldrig kunde vara lös någon annanstans än på agilityplanen, han var en notorisk rymmare som for ut genom öppna dörrar och fönster och var borta i timmar, somliga minns när han rymde i Fjärås i -10 grader och var borta en timme!

Han rymde aldrig från agilitytävlingar, han vägrade till och med att gå länge bort än att han hörde.

Kelzo the King!

Med Kelzo Agility Cup vill vi uppmuntra dig att ha roligt och hitta ett samarbete som fungerar oavsett vad som händer, särskilt när stresspåslaget ökar på tävling både hos förare och hund. Vi vill att du och din hund ska våga försöka tävla och känna att det finns utrymme för spring i benen och glädje! Att inte ge upp, visa glädje och vara flexibel när det blir tokigt på banan kommer att belönas.
Kelzo Agility Cup vänder sig till klass 1 ekipage under de fyra officiella dagarna. Det kommer att delas ut pris varje dag till ekipage som visar glädje och kämparglöd.

Mer information kommer närmare tävlingen. Kan nämna att klass 1 banorna kommer att vara inhägnade 😉 och det kommer att finnas möjlighet att stänga till helt, men det får ombesörjas av den tävlande själv (eller medhjälpare).”

Motiveringar – här läs och ni förstår andemeningen om vad Kelzos tävling handlar om. Texten också här:

💙💛KELZO AGILITY CUP LÖRDAG💛💙🐾
Välkomna att hämta priser i sekretariatet. In English below
🐾Elin Åkerder & Saga Extra Small ”Trevlig inställning tappert jobbat trots vissa motgångar på banan”

🐾Lovisa Rogberg & Vilja Small ”Ungdomlig vilja positiv inställning & tydlig glädje.

🐾 Helén Melander & Hilda Extra Small ”Bra samarbete mellan matte & hund, trots matte visade fel i slutet så avsluta dom på bra sätt.

🐾 Lovisa Rogberg & Vilja Small ”Väldigt bra samarbete mellan matte & hund. Trots tidig disk.”

🐾Ulrika Hellman & Norma Large ”som visade på ett stort fokus och fint samarbete!”

🐾Tove Lundström & Blanka X-large ”Ett ekipage som utmärkte sig redan i gårdagens öppenklass. En klok förare som ser till att skapa en situation där ekipaget kan samarbeta och ha en fin stund ihop. Inspirerande för oss alla som vet hur det är att behöva slita lite extra!”

🐾Sofie Tjernsland & Kira Small ”En modig förare som tog sig till kval final i agility trots att dom endast tävlar i klass 1 hopp & väljer att starta & nöjer sig med att bara ta dom hinder dom kan och ser det som bra träning. Ett mycket klokt beslut.

Winners of Kelzo Agility Cup Saturday.

Kelzo visste att njuta av livet – man kan ju exempelvis kasta sig ner på marken och sola?

/Med vänlig hälsning Seth Sjöbloms blogg – och tack för att vi fick hänga med på ett hörn!

Vår rottis desperat kär i tuff liten tjej


Gunvald kan inte släppa sin fascination för Tilda – våra grannars Jack russeltik. 

Hon ignorerar honom totalt. Och har fräst ifrån om det inte passat henne. Vilket verkar vara den typ som Gunvald faller för? Hans intresse har bara ökat. 

När vi går förbi trädgården hos grannarna Camilla och Dan ser Gunvald nästan rädd ut – och samtidigt superinyfiken. Spanar alltid efter Tilda.

Och hon skiter helt i honom. 

Vem kan egentligen motstå Tildas skarpa charm? Tydligt att hon väljer, eller..

Vår Gunvald Larsson står också ofta på vår altan och spanar bortåt Tildas hemvist.. Men igår lyfte husse upp Tilda, som ni ser på filmen.

Och vår lille storkille höll på att gå i bitar!

En passionerat kvidande och lidande Gunvald.. ❤

This i LOVE!!
Lyxen av att få komma liite nära iaf?

/Sänder våra sommarhälsningar i kärlekens namn!!

Det är väl inte klumpigt bara för att man är stor?


Det där med olika målgrupper? Inget går att förutse – faktiskt.

Viljas hundbädd som vi har i soffan.

Storebror Gunvald tycker också att den är skön att ligga i. Eller typ – PÅ!

Men de är faktiskt lika lyckliga var de än hamnar. Bara vi är ihop som en familj!

Alla kan göra sig en egen, kanske ny plats
när tryggheten finns överallt i ett sunt hem.

/Mvh från Gunvalds och Viljas familj, hos hundcoachen Seth Sjöblom

Grattis alla hundar för nu är det 狗的一年


I dag det är Kinesiskt nyår och nu börjar Hundens år. 

Se vilka egenskaper man besitter – enligt djuren i den kinesiska Zodiakenberoende på tidsperiod du föddes. Räkna ut vilket djurtecken du är? 

Det finns också tillägg av naturelementen som påverkar som att förstärka egenskaper – ungefär som ascendenten i vårt västerländska horoskop.

Det kinesiska nyåret firas i två veckor!

Kanske gäller de kinesiska djurtecknen – hundar också? 
Kanske blir det helrätt – utan identitetskriser
– som att vara född råtta, men ändå vara hund?

Eller – hund på hund – kanske blir för mycket?

Vi och våra hundar önskar Er en härlig hundperiod framöver
– och en trevlig helg!

/Mvh Hundcoachen Seth Sjöbloms blogg

Vilja uppvaktar store Gunvald – film


Vilja längtar efter uppmärksamhet från Gunvald. Särskilt när hon känner sig som en stor flicka och är i löp.

Här står han still och spanar – så, bäst att passa på!

Superflirtigt kråmande

förgäves – trots så fin hon gjorde sig..

Jaha. Vad ska man göra nu? 

Mvh från – lyckligtvis – icke blivande morföräldrar

Hund på biltak i översvämningen – orkan i USA


I orkanen Irmas spår ligger förödelse och översvämningar. Man evakuerar i stor skala.

Men här hittas den 3-årige hunden Blue på ett biltak där vattnet strömmar bara en knapp meter under honom.

Stranded Dog’s Owner Feels Attacked: “I Jumped Into Survival Mode”

Ägarna är spårade och de möter en storm av kritik för att ha lämnat 3-årige amstaffkillen, som det verkar på bakgården, där hunden lyckats hoppa över staketet och kravla sig upp på biltaket för att inte drunkna. 

Det är inte säkert att hunden kommer återlämnas.

En sak som är extra förfärlig är att kvinnan i huset tog med den ena hunden som var lite mindre, men Blue övergavs! 

De räddade – den rädde.

Men folk försöker verkligen hjälpa till och hjälpa varandra, då många förlorar allt, men liven är det som räknas. Och det finns så mycket godhet i världen. 

När människan är hundens bästa vän

Ha en trevlig helg och gör allt gott ni kan för andra!

Vilket kackel – lustigt klipp


Vad passar väl bättre än en riktig ”kalkonfilm” en regnig torsdag!

-Hälsningar från Seth Sjöbloms hundcoachblogg – hoppas bara inga djur skadades av ”veterinären” ovan.. 

Överraskning till valptokig fru


När ens älskades största dröm är en hundvalp
men värden inte tillåter husdjur i lägenheten..

Det är väl värt att se hela filmen – ni måste se hennes reaktion!

Så mannen lånade hem ett gäng valpar för en stund.

Underbart – förstår henne exakt!

Och här blev Seths dotter Emelie som barn ”överfallen” av Malamutevalpar som alla vill kravla sig upp och lägga sig på 8-9-åringen.. Vilken dröm för alla hundälskande!

Bästa hundgrinden ”DIY” – do it yourself


Vår köpta hundgrind hade ett steg att gå över vilket inte passade vår familjs handikappskala.

Men sänggaveln passade perfekt i öppningen till altanen.

Nu har ju bloggredaktören ett särdeles bra ögonmått – och det blev superbra när sänggaveln fästes med nylonband i dörröppningen, med filtassar under. 

Sötnosgrind

 

Grannarna träffar äntligen Gunvald


I helgen bjöd vi över våra grannar Dan -och Camilla Elfstrand till vår altan. Där vaktar vår rottis Gunvald, skäller ibland till något i överkant. Inom staket blir hundar också extra vaktiga och kaxiga.

Men Camilla och Dan har knappt höjt ögonbrynen. Camilla har haft många stora riesenschnauzer – otroligt mentalt tuffa hundar

När de då kommit till vår altan gav de inte Gunvald någon uppmärksamhet alls. Det är nyckeln med vår dogg. Och lite renkorvsbitar ett par timmar senare, när våra små hundtjejer nästan somnat väl inpackade i Camillas famn – då blev Gunvald som ett lamm..

Camilla skrev dagen efter, till sitt bildkollage: Så länge har jag längtat efter denna magiska stund. En stund av vördnad och värme, en ömsesidig respekt.. Kärlek💖🐾

Vunnen kärlek är den enda som finns! 

Gunvald är askär i deras lilla jack russel-Tilda som ligger närmast Camilla på fotona. Han gnyr men är lite rädd för henne samtidigt – en tuff tjej. Hennes små polare kan skälla ut honom hur mycket som helst utan att han ens uppfattar det..

Det var väldigt värmande att få se det här fotot som inte dömer vår rottweiler efter hans storlek och typiska rasegenskaper. Hans livsuppgift är att vakta och beskydda. 

Låt vår rottis-älskling bara vara! Hans förtroende ges av honom. Kanske därför hundvana Camilla namnade sitt foto som: ”Ett magiskt ögonblick”

Vi blir så lyckliga för varje individ som bara rycker på axlarna och respekterar vår store älsklings sätt att vara. Som den här kvällen – och bekräftelsen efteråt. 

Men jag, Gunvalds mamma sedan sex år – som han ständigt söker uppmärksamhet från och lägger sig nära – jag kör aldrig ner ansiktet spontant för att pussa Gunvalds nos. Han gillar det bara inte – och hans integritet sitter främst runt huvudet. Varför då göra det – om inte jag är inbjuden? Men när han vill ha lek-låtsasmorr-pusskalas, som varje morgon – jisses, då!

/Kram från rottisen Gunvald Larssons familj!