Etikettarkiv: KUL glädje -glada nyheter

Övertrött rottweilerkille gnäller


Clyde är trött men vill ändå leka

Ha på ljudet, kort klipp.

Han visar sitt missnöje rätt tydligt..
Men snart är det ju sovdags.

Leka och busa så här, men en annan dag lille Clyde ❤

Psykningen om hornet – KUL


Två hundar och ett renhorn
– vad händer, vem får det?

Sätt på ljudet och se hela, klippet är inte så långt.

Det gick väl inte att misstolka? 😉

Rottweilern Clyde leker katt


Clyde ser inga gränser för vad en rottis kan göra. Varför skulle han?

Så han gör ungefär som lilla Vilja på 4 kilo – beter sig som en katt i soffan.

Gå på ryggstödet. No problemas! Vi blev rätt överraskade av att han plötsligt kom gående bakom oss i soffan, kan vi säga!

Hej hoppsan!?

Men här sitter jag ju görbra.

Clyde is a pure piece of art! ❤

Dårdansen – Clyde flamsar runt Berit


Clyde fjantar runt och vill leka med Berit och man verkligen ser hur frustrerad han är för att hon inte vill.

Ni måste se hela klippet, när han bryter ihop och sen försöker ännu mer att locka så att Berit ska ge efter. Det gör hon inte. Men hans krumbukter är värda att se..

Ut för morgonpromenad alltså.. 

Inget djur kom till skada under filmningen och Clyde lämnas inte själv med Berit eftersom han kan bli så fantastiskt jåbig – som en niomånaders valp kan bli  för en äldre dam. 😉

Utan ont uppsåt – Clydes oskyldiga uppsyn

Goodiebag för varje hund


Våra grannar Camilla och Dan har shitsublandningen Saffie och den kaxiga jack russeln Tilda som Gunvald var så kär i. Häromdagen kom Camilla över med godispåsar till våra hundar!

Personligt utvalt till var och en och med namn på, Clyde, Vilja, Berit. Stora saker, som Dentastix till Clyde och större sega tuggbitar. Skräddarsytt med mjukare hundgodisar och vaccuumpackade stänger till gamla Berit som haft tandproblem. Camilla visste att Viljas påse inte behövde någon handikapssanpassning!

Får jag välja – så tar jag alla!

Smakprov! I love you!

Får jag välja om några veckor kanske jag väljer Tilda först? 😉

Tack så hemskt mycket Camilla som alltid är så omtänksam om vår hundar och oss! Kram från Victoria och Seth

Inkallningsträning med Clyde


Jag knappt vet något alls om träning av hundar och hyser stor beundran inför de som tränar och tävlar med sina hundar. Seth å andra sidan kan den del – och nu ska vi applicera det på Clyde.

Vi åkte till rastgården med fotboll och hundgodis i fickorna. Clyde fick leka med bollen först. Jag frågade om han inte skulle få det som belöning efteråt – men Seth ville att han skulle leka av sig lite energi först.

De som redan är värsta proffsen kanske inte tycker det här är intressant.
Men det är fantastiskt att se något med nya ögon.  Jag är född nyfiken.

Seth visar hur jag ska bete mig

Träningsmomentet:
Seth håller kvar Clyde i halsbandet för att han inte ska följa efter mig.

Jag låter Clyde slicka på en hundgodis, som jag tar med mig när jag springer fem meter bort. Då vänder jag mig om åt vänster, visar godisen och ropar ”hit” men fortsätter springa.

Seth har där bakom när jag kallat ”hit” höjt energin och peppat Clyde att sticka iväg och sen släppt halsbandet. Jag har hunnit flera meter ytterligare och innan Clyde kommer fram hukar jag mig och håller fram godisen i handen, men fortfarande med ryggen åt Seth.

En sak jag själv tycker är intressant är att förstå varför om saker, så jag hade två frågor om förfarandet.

  • Varför skulle jag springa, inte gå?
  • Varför stå med ryggen mot och inte invänta Clyde vänd mot honom?

– Jo, när man lär en hund inkallning vill man inte ha en hund som kommer strosande mot en och man står och kollar armandsklockan. Den ska komma snabbt och intresserat. Därför vänjer man den vid att den ska vilja springa.

– Att stå med ryggen åt handlar om att hunden ska komma runt – på vänstersidan där du visat godisen när du gett kommandot. Den ska söka din kontakt. Det är också första steget i att lära en hund en helvändning – för den har tvingats gå runt dig. Efter man grundtränat så några gånger så vänder man sig runt åt höger i klockans riktning när hunden kommer efter godisen – så har hunden lärt sig en helvändning!

Det finns säkert massa olika metoder, alla passande för olika typer av träning och syftet med den. 

För mig är det nytt, jag har bara lärt mig allt jag kan om hundar om beteenden.

Håll tummarna för mig med Clyde!

/Victoria, Clydes matte och bloggredaktör

Clyde hittade en levande present


Igår kväll var Clyde väldigt intresserad av att komma bakom en stor blomkruka på verandan, jag tänkte att det låg en hundgodis där.

Jag gick in och strax efter kom Clyde – till synes väldigt nöjd. Han lade sig framför mig och öppnade munnen – och släppte ut en padda! Den kröp iväg och han var så klart jätteintresserad av sitt nya fynd. Jag skyndade mig att ta upp paddan och släppte ut den innan han kanske skulle smaka mer på den.

Paddan var helt oskadd. Det är inte första gången vi får paddbesök inne från den närliggande bäcken. Men det är första gången en padda fått hundeskort. 🙂

Hittade en padda i vårt badrum under värmeböljan i somras 🙂

Senare kräktes Clyde lite gult och så var det bra med det sen.

Paddorna har ett gift på huden som påverkar hundar om deras slemhinnor kommer i kontakt med det. 

Om hunden har tuggat på en padda, så försök att skölja rent hunden i munnen med vatten och inspektera mellan tänderna, så det inte finns rester av paddan kvar, om den blivit skadad.

De flesta djur som fått paddgift i munnen dreglar och mår dåligt några timmar men återhämtar sig snabbt. Kontakta annars veterinär om huden inte piggnar till.

Mvh hundcoachen Seth Sjöblom

Döva Berit följer godiset – och utpressar oss


Det var världsomvändande att få hem jack russeltiken Berit. Hon är gammal och hon har funktionsnedsättningar. Hur kallar man på en döv hund?

Hon har också begränsad syn – men nosen funkar som sagt utmärkt! Man tar till vad man har.

Berit är lite stel i kroppen också, gamla damen, 15 år. När hon kom hit försökte hon komma över vår 30 cm höga mur och lyckades inte, hon tappade också balansen och rullade runt när hon skulle upp för uteplatstrappan och det var jobbigt för henne när hon stod sidledes i slänten. 

Vi tog bort stenar i muren – och det gjorde nästan alla grannar också direkt, det blir lättare att få gräsklipparna från uthuset på plats då. Men det var Berits behov som satte igång den dominoeffekten.

Berit får också hampaolja/CBD-olja eftersom vi har det, då Seth har ett eget varumärke för Hundolja, men den nu är THC-fri. Berit är iaf pigg i motivationen och i kroppen, som ni ser! Härligt att se så mycket liv i en 122-åring! Men vi ser till att hon inte överanstränger sig.

Dock har vi fått ett problem med henne – hon har präglats på att få hundgodis för att gå upp på verandan.

Håller man en godis långt ner, framför henne så hon känner lukten och gärna en mörk godis hon kan se konturerna av i handen

– så skuttar hon fram som en kamikazee-pilot mot godisbiten – så man tror hon ska slå sig.

Hon kan missbedöma avståndet och flyga med bringan rakt in i  en trappstegskant.

Det verkar inte göra henne nånting.

Men försöker man bara locka med tom hand – då duger det inte.

Vi har hamnat i godisfällan! Djefla och käraste Berit.

Clyde försöker leka med gamla Berit


Eftersom Clyde nu är en valp förstår han inte riktigt att gamla Berit inte vill leka trots att han gör sitt bästa för att bjuda in henne till lek. 

Men han går bara ner i lekställning, rusar inte på. Kanske känner han att hon är gammal och att han bör ha respekt?

Igår störtade Berit fram och stack ner sin nos i Clydes matskål när han åt och han reagerade ine. Men de är båda väldigt intresserade av allt som kan ätas.

Ibland springer de efter varandra genom bemmet för att kolla om någon har mer hundgodis, om de fått lekbollar som de tömt.

Clyde håller Berit lite sällskap

Vi har en liggkudde under vardagsrumsbordet så att Berit kan gå undan och vara ostörd om hon skulle vilja det. 

Ha en bra måndag!

Mvh Victoria

 

Vi har blivit med valp – välkommen Clyde!


Seth har haft flera rottisar. När Gunvald dog, ett par månader senare tog vi till oss jack russeln Berit 15 år. Seth har inte haft små hundar förr.

Man kan nog säga att rottweiler är Seths favoritras, även om han haft schäfer, flat coated retriever, dobermann, malamuter, huskys samt flera andra både renrasiga och blandraser och jobbat med extremt många typer av hundar.

Once U go rotty U never go back.

Vi kan inte ha en stor hund som är för livlig och råka hoppa på Berit för hon har lite ålderskrämpor och lilla Vilja gillar inte framfusiga hundar. 

Så vi hade nästan slagit tanken ur hågen på ny en stor hund. Men nu är han här – Clyde fem månader gammal, från Just Ask kennel. Det som avgjorde till slut, var att han är världens coolaste kille. Lugn, väldigt följsam och obrydd. Han är mycket vacker också och det känns bra att hans förfäder är friska stabila hundar.

Och han är en gosig liten kille, på 30 kilo.

Tankar om rastningen – kåseri om skit


Livet rör sig en del om bajsning när man har hund. Under hundrastningarna kan det inte hjälpas att jag tänker en del på skit och gissar på när hundarna verkligen kommer bajsa. Ibland är det som betting.

Blir lite som en förälder som räknar intag på framsidan och utfall på baksidan så att magarna är igång. Men hundpromenaden är också ett tillfälle man ska umgås och ha lite kvalitetstid, prata med hunden, vara med i det den upplever. Det är väldigt onödigt att ha mobilen framme och det kan inte minst bli farligt. För ett tag sen såg jag en som gick och läste tidningen, ett annonsblad, med sin lilla hund lös 20 meter framför. 

Varje hundägare vet att deras hund har favoritställen att bajsa på. De kan vara nära att göra på sig men väntar ändå tills man gått en bit. Djur vill inte bajsadär de bor.

Och även på de rätta platserna så är det oftast en procedur. Det ska nosas igenom varje kvadratcentimeter.

Hundar kan verkligen vara mer kräsna när de ska bajsa än när de ska äta!

Vissa hundar föredrar att huka sig över grästuvor, bland pinnar eller kanske i högt gräs. Smaken är som baken.

Och som sagt, de kan vara jättenödiga men ändå leta efter de perfekta omständigheterna. Märkligt nog har våra hundar alltid haft olika platser beroende på vem som rastat. Om jag gått dit Seth brukar gå så kommer det ingenting även om det brukar göra det när Seth håller i kopplet där.

Alla visar sina tecken på att det är på väg. De kan gå fram och tillbaka vid ett ställe för att kontrollera det ordentligt. Eller som vår minsting Vilja huka sig och vandra omkring i den ställningen sidledes fram och tillbaka som MC Hammer tio gånger innan hon bestämmer sig. 

MC Hammer You can´t touch this

Men man ser innan att hunden krystar lite med ringmuskeln redan innan den sätter sig. När ryggen kurar ihop sig mycket är det dags att börja. 

När det började regna så brydde sig inte vår rottis Gunvald, han var en ur-och-skur-hund. Men det gjorde ju jag och var vi då i ett lämpligt område men han var mer intresserad av annat så kunde jag säga nu ska vi bajsa för att påminna.  Kändes mer sympatiskt att säga vi.. Jag lärde oss det när Seth berättat om sin kommandobajsare. Lärde honom med att säga det när han hade satt sig av sig själv. Sen satte det sig som kommando och bajset kom.

Och om hundbajspåsar blev det en aha-upplevelse när jag förstod att de finns i olika storlekar. Man behöver ju inte en påse stor nog att stoppa hela hunden i. Att välja en liten påse till liten hund kan man försöka tänka på för att minska plastavfallet som bränns.

I välsorterade djuraffärer finns påsar i olika storlekar, det är lätt att klicka hem från nätet.

Välj nedbrytningsbara bajspåsar som försvinner på 36 månader, bioplast. Nu ska de ju inte ligga i naturen ändå, men de är också miljövänligare vid förbränningen.

Vi vill inte ha det som i Paris.

Och du – plocka upp. Inget skitbeteende. Se denna sedelärande kurs i bajsupplockning – så rolig!

Med vänlig hälsning Victoria

Hundskoj i Rydal idag


Idag har jag träffat många intressanta människor och fina hundar i hundklubben Hundskoj i Rydal. Och jag föreläste om hur vi passar för varandra, du och jag som hund samt så klart ”hundmöten”.

Och ni som har hund i närområdet av Rydal i Marks kommun, Borås mm.. åk dit. bli medlem och ta del av det som dom byggt upp, 2000 kvm rastgård, mm.

Inspirerande att föreläsa för hundkunniga människor, inte för – utan med – Er alla.  

Tackar för det fina blomarragemanget!

I´ll be back! 

/Mvh Seth

Knasiga pälsklingar


Känner vi igen det här eller?

Boka Seth i Stockholm nästa vecka


Om ni vill ha konsultation av Seth så reser han till Stockholm efter helgen för att hjälpa några hundar där, så passa på. Annars befinner han ju sig på rätt sida landet, nämligen i Göteborg. 😉

Man kan ta dalkarlen från dalarna men man kan inte ta dalarna ur masen

Ha nu en trevlig helg, njut och håll hundarna svala!

Maila sethsjoblom@gmail.com om ni vill boka besök

Med vänlig hälsning Victoria

Berit nu på plats – när hon inte rymmer


Lite från Berits stillsamma sociala liv. Men hon har blivit stundtals vild, vilket ju är en fröjd att se eftersom hon är 15 år och stundtals lite stel. Ett sådant läge är om hundarna varit själva hemma en stund och man öppnar dörren.

Främst står Berit och väntar över hälften av gångerna. Hon hör ju inget, så hon har verkligen väntat. Vi släpper ut henne och Vilja på framsidan så de får kissa. Då tar ofta Berit det längre och rusar iväg för att lukta på alla grässtrån. Man får komma efter och ställa sig emellan, puffa henne bakåt åt rätt håll, tillbaka hem.

Hon kan lätt luras och gå runt en blomkruka för att sticka iväg igen. Nu har vi börjat ha godis i fickorna, vi brukar ju inte motivera våra hundar så, men det funkar utmärkt för vår döva familjemedlem.

Berit kryper som en valp in under möbler efter godisleksakerna

Med Tilda- en många år yngre jack russel

Runt grillen finns det ju.. mat? 

Alla grannar är charmade av Berit 

Vilja och Berit ligger nu bredvid varandra ibland – Berit vill bara vara på golvnivå

Berits hemmabus


Berit har blommat upp sedan hon kom till oss. Vi har lugna dagar men trevligt, lagom av olika komponenter och Berit och vi har funnit vår rytm och rutiner.

Hon och Vilja lever sida vid sida och har båda tagit ner försvaret mot den andra. Men de lägger sig inte tillsammans eller slickar varandra. Det mest intima är nog när Vilja lyfter på benet och kissar precis där Berit nosar.. 😉 Fast jag tror de börjar synka mer, för Berit jagade efter Vilja en dag på lek! 

Berit i bädden

Här är några situationer med Berit inomhus. Berit i bädden på golvet vid min säng. Hon har en dyna på Seths sida också. Hon får panik uppe i sängen, så vi vill hon ska få välja.

Leka! Hon hoppade helt galet jämfota först när hon fick bollen med godis i. 

Var beredda nu när Berit besinningslöst ”hugger” efter godisen hon får. Men hon bits aldrig. 

Det här var bara smakprov av verkligheten, kameran kommer sällan fram när det är riktigt roligt! Ska försöka vara mer beredd på tjejbus framöver.

Med vänlig hälsning Victoria

Hund och katt-fnatt


Har ni lust att le lite?

Djur är fantastiska.

Berit på Uppdrag godisgräv


Söta söta sötaste Berit – vår nya adoptivhund, vår adoptivdam – går efter Seth vart han än går.

Hon är inte så rask, utan lite på efterkälken lunkar hon stelt – som den gamla damen hon är – efter Seth ut i köket. Man kan ju missa någonting annars!

Berit verkar vara helt döv. Hon är nog lite skumögd också.

Men nosen är det inget fel på.

Hon är trots sin aktningsvärda ålder på 15 år helt fenomenal på att pejla in godsaker.

Berit i sin egen takt – på ständig godisjakt

Igår kväll stod Berit i soffan med rumpan i vädret och grävde sig ner mellan kuddarna.

Hon kunde ha fortsatt ner till jordens magma – för att hitta hundgodisen som Vilja hade gömt och glömt. Och hon fann den!

Vilja verkar acceptera sällskapet mer och mer och båda tjejerna är snälla mot varandra.

Vilja har som vanligt sin plats i soffan och sin position i sängen men kör inte bort Berit om hon kommer nära. Berit är å sin sida väldigt nöjd med att ligga på kudden bredvid soffan. Hon vill bara vara i närheten, det verkar vara hennes stil.

Men Berit förföljer Seth överallt hemma – så vi funderar på vem det är som adopterat vem egentligen, kanske är det Berit som adopterat Seth? 🙂

Gunvald pinnar på – trots sin sjukdom


Än finns det lust kvar i vår gam´gubbe Gunvald – trots cancern.
Kontrollerar varje uns av hans liv för att
hans sista dagar ska vara bra på vägen.

Faali´ faali´ men hääli´ hääli´.. 😉

MITT hittegods! Typ..

Gunvalds favoritsport – murra – att låtsasmorra, och låta som en riktig rottis-tuffing!

Men så snäll att han nästan ber om lov att busa. Och ja, självklart får han!

Hunden i fyllecell – kapitel ur Seths manus


Vår flatcoated retriever Castor hade en helt oförglömlig personlighet. En sån hund kanske man bara träffar ett par gånger i sitt liv? Hans bravader ligger samlade som ett bokutkast, men när jag läste om andra Djur som blivit arresterade så kände jag att det är dags att ni också får lära känna knasige, underbart påhittige fine Castor.
/Med kärlek från din gamle husse, Seth Sjöblom

Hunden Castor i fyllecell hos polisen – kapitel3 ur manus

Castors egenskaper kunde snabbt bytas ut till frustration över hans smarta förmågor, inte alltid positiva i ett perspektiv för oss människor.
Men för Castor så var ju detta en del av hans personlighet, positiv, glad, energisk och alltid redo för att hitta på egna saker och göra det mesta till ett äventyr.

Det var väl det som för oss alla egentligen var den stora charmen och anledning till vår kärlek till honom och vårt överseende med det som för oss var brister, men naturligt för honom.

Jag tror att det var helgdag och när jag vaknade upp på morgonen så släppte jag ut honom och våra två katter för att få göra en liten kisserunda medans jag gjorde frukost åt familjen. Normalt brukade Castor komma in för att möjligtvis få en chans till lite smulor av frukosten, men han dröjde så jag gick ut för att ropa på han, men ingen Castor fanns där.

Jag väntade ett tag till och tänkte väl att han har tagit en liten runda för att det var något intressant som han var upptagen med. Efter en timme började jag att bli orolig och gav mig ut och leta och locka på, pratade grannarna, ringde även de några kilometer bort, men ingen visste något.
Det fanns bara en sak att göra och det var att ringa polisen och berätta att jag har en hund på rymmen, en svart hanhund, en flatcoated retreiver som var mycket social och påhittig.

Timmarna gick och jag var ute och letade på ställen som jag visste att Castor brukade sticka till, grannars tikar, grannar som han brukade sitta och fika med på verandan, men ingen Castor. Tänk om han blivit överkörd av en bil och låg ensam i ett dike någonstans.

Castor hittad – hos Polisen

Plötsligt ringer polisen 10 mil från där vi bodde och frågade mig om det var jag som saknade en svart hund, en flat coated som var lite extra social. Ja det låter som min hund, kan jag komma och se om det är han, så jag får hem han ?

Ja det går bra för det skulle vara skönt att få han härifrån, svarade polisen.
Har han ställt till något?
Med ett litet lågmält skratt så fick jag till svar. Hmm, det kan man säga, men var inte orolig, kom bara att hämta hem han.
Så klart att jag var orolig och trött och visste att jag hade 10 mil framför mig och 10 mil hem – och tänk om det inte är Castor?

Väl framme vid polisstationen, som inte var speciellt stor så klev jag in genom entren och vid en pulpet stod en allvarlig polis som jag fick identifiera mig för och vilket ärende jag var där för.

Jo det gäller en hund som ni ringde om, precis samtidigt så kommer en poliskollega in i receptionen och fick höra
Du, han är för att hämta sin hund – och båda började att skratta och pekade mot ett inglasat rum bakom mig.

Polisen berättade om dagens strapatser

Vem såg jag då där? Jo, Castor i deras fyllecell på en brits, moloken men samtidigt glad att se mig med svagt viftande svans. Kanske han skämdes lite för att äventyret gått för långt?

Min fråga var så klart varför han satt där poliserna tittade på varandra och flinade lite och sa -vill du vi skall berätta och vad han gjort och varit med om i dag? Det växte till en klump i magen på mig och jag så alla scenarier från skadestånd, avlivning, mm framför mig.

Då fick jag händelseförloppet klarlagt för mig.

Castor hade sprungit ner till stora vägen från där vi bodde. Där fick han syn på en farbror på moped av den gamla tidens sort som gick i 30. Och Castor vart förmodligen överlycklig och började springa efter honom för att hälsa. Farbrorn vart livrädd, gasade på hastigheten för att komma undan från denna jagande livsfarliga best.

Castor gav upp, stannade efter vägkanten och kanske skulle ner till sjön strax nedanför vägen för att dricka vatten och ta en simtur som han så mycket älskade. Kliver rakt ut i vägen framför en bil som fick panikbromsa med följd av att bakomvarande bil kör in i den framför och får dragkroken från den framförvarande bilen in i sin kylare och spoiler, helförstörd front av bilen.

Så klart att det vart tumultartat mellan de två förarna om vems fel det var egentligen. Castor vart bara glad, att äntligen några människor på plats som han kunde få uppmärksamhet av, så kan knallade fram glatt till dom två personerna för att hälsa. Den första bilisten fick då syn på Castor och utropade ”där är han som ställde till det, som jag fick bromsa för. Ta han”!

Ja.. att få fatt i sällskaplige Castor var ju inget stort problem, så en av bilisterna tog han i halsbandet och dom började en diskussion om vad dom skulle göra.
Man bestämde att den med den mest skadade bilen skulle ta honom i bilen och åka till närmaste polisstation och lämna in honom, efter att bilägarna utbytt information med varandra. Det hör till saken att Castor älskade att åka bil – som han älskade allt annat och hoppade glatt in i baksätet på bilen med förmodligen stora förväntningar om nya äventyr.

Den spännande bilturen

Efter en stund tröttnade Castor att sitta själv i baksätet och hoppade glatt fram och satt sig i passagerarsätet. Föraren av bilen berättade senare för mig att han sa åt Castor som lydde fint. Men hoppade bak igen i några minuter för att sedan hoppa tillbaks fram i bilen.

Mannen tröttnade efter ca 20 gånger att få Castor att stanna kvar i bak så han band säkerhetsbältet runt Castors halsband i baksätet och då vart det lugnt.
Nej, nu skulle byrackan till en polisstation och efter ca 2 mil i nästa by så uppsöktes polisstationen. Den var stängd, med hänvisning till nästa polisstation ytterligare 3 mil bort, om det nu inte var ett akut ärende. Så nästa lilla by uppsöktes. Dock med samma resultat och efter totalt 10 mil så kom de fram till en mindre stad där polisstationen var öppen.

Föraren tog med Castor in på Polisstationen och gjorde en ordentlig redogörelse för vad som hänt. Men Castor ville bara hälsa på allt och alla och polismannen hade lite svårt att koncentrera sig på skrivandet i redogörelsen – samtidigt som Casor hela tiden vevara med och klättra upp på receptionsdisken för att få sin uppmärksamhet.

Castor tog entusiastiskt på sig rollen som entrévärd för hälsa på alla som kom in på stationen och började att ses som en störande översocial plåga.
Då togs beslutet att fyllecellen var bästa plats för honom – för allas bästa. De var jätteglada när jag tog med mig Castor och åkte hem, jag lättad och Castor trött. På hemvägen somnade han, hade väl varit rågat med uppståndelse för en dag. Även för Castor. Men ny dag – nya äventyr.

, ni förstår nog att Castor får en egen bok och ju mer jag talar med familj och vänner, de som kände och upplevt Castor – desto fler kapitel har det blivit.

/Mvh Seth
Copyright Hundcoachen Seth Sjöblom