Etikettarkiv: kloklippning

Klipptång för svarta klor – funkar den?


3 tängerDet är svårt att se pulpan på svarta klor och det kännas osäkert att klippa. Att klippa i pulpan inte roligt för någon.

QuickFinder-tången sägs visa när det är riskfritt att klippa en klo. En grön lampa ska lysa när det är OK att klippa till. Den röda  lampan ska varna för pulpan, så man klipper längre ut och inte skadar hunden.

Låter underbart, iväg och handla! Men efter att google fått säga sitt. För fungerar tekniken?

Enligt en medlem på djursajten zoonen är det ren bluff och i diskussionstråden instämmer flera andra.

Läs tråden på bukefalos – medlemmarna är ifrågasättande. Någon beskriver hur överkänslig tången är, så man knappt får darra och att tassen måste vara helt stilla. Att det känns osäkert när lamporna blippar fram och tillbaka. Någon kommenterar att om man håller långt ner ända ut på hundens tå så känner sensorn av blodet i ens egna fingrar.

En medlem har googlat även internationellt och hittade att de klotängerna fått väldigt mycket kritik överallt.

Dock skriver en medlem ett tips, men som vi inte kan ta något ansvar för:
”Tittar man på snittytan så ser man när man närmar sig pulpan, det blir lite mjukare där. Annars var det någon (tror det var här?) som tipsade om en dremel [slipmaskin] för att slipa den sista biten. Jag köpte en billig för 150:- och den låter hur mycket som helst så man ska väl inte ha en ljudrädd hund om man använder den men jag tycker den är jättebra. Klipper först det värsta och sedan slipar jag så nära jag kan och jämnar till klon.”

Man kan kanske kolla upp fotvårdsslipmaskiner för människor? Eller rätt och slätt gå till någon som är riktigt duktig på att klippa klor. I vissa djuraffärer har de ibland den tjänsten, samt i hundsalonger.

Så, det blir ingen sensorklotång här, tills tillverkaren rättat till problemen. Och det hoppas vi på, för det finns ett stort behov.

Fotnot: Har klorna blivit för långa behöver de klippas oftare. Bit för bit tills pulpan dragit sig tillbaka. En specialist kan behövas där. När det rättat till sig kan man klippa med längre mellanrum och kanske känna sig lite säkrare.

Kloklippning De Luxe


Här om dagen när vi kom ut satt vår granne Andrea och klippte klorna på sin golden retriever Blues. Tycker att både Blues och Andrea var jätteduktiga!
OK – det är de alltid. Hundtjejen Andrea är grym, jobbar hela tiden med Blues.

Men det här var riktigt imponerande.

20141003_131856

Koncentration..

20141003_131841

 

Klippa hundens klor utan kamp eller nedsövning.


Det är ibland stora problem vid kloklippning av hund. Både hunden och ägaren kan känna en stor stress inför detta nödvändiga återkommande moment. Vissa hundar får tom sövas ner hos veterinären för att det ska gå. Och nedsövning är alltid en risk.

Trist att det ska vara så.

Därför tänker jag berätta en av mina yrkeshemligheter – för att klippa klor.

Åtta års turismverksamhet med slädhundar, 75 hundar som skulle kloklippas varje månad, samt min tidigare erfarenhet av egen tävlingskennel lärde mig detta.

Och varje dag besiktigades deras tassar och klor för eventuella skador eftersom de skulle jobba och dra – tassarna var hundarnas arbetsredskap. Det blev en rutin att arbeta med hundarnas tassar och de blev vana vid det. Det var mest jag som klippte klorna eftersom jag hade störst vana bland mina medarbetare.

Bara för skoj skull; ska vi räkna lite? 75 hundar x 4 ben x 5 klor = 1500 klor i månaden x 12 månader = 18 000 små klor om året som skulle klippas. 

Och alla tassar skulle kontrolleras före avfärd och varje kväll då hundarna arbetat klart ute i vildmarken, som under en femdagarstur. Hundarna kunde behöva sockar på en tass med speciell salva beroende på vilken temperatur det var då snön förändras efter temperaturen och du måste anpassa salvan och kuren efter detta.

Allt måste checkas varje kväll, timtals arbete och då var inte temperaturen ute något som fick sätta stopp för detta, 3 plusgrader eller minus 40 C – det måste bara göras. Klor på en hund är en sak, men andra små osynliga skador som kan leda till allvarliga infektioner är inte något som är lätt att upptäcka.

Min rottishane Gunvald Larsson får munkorg på sig när jag hanterar honom för att behandla sår, tömma analsäckarna eller klippa klorna – även om jag litar på honom och han har bitspärr och aldrig skulle göra mig något, men han blir avslappnad eftersom jag gör en ganska omfattande besiktning av tassar, analsäckar, mm.

Munkorgen försätter honom helt enkelt i rätt läge så han blir lugn och står ut bättre förberedd om det blir lite obekvämt.  Förra helgen när jag tränade en hund som brukade sövas vid kloklippning så klippte jag klorna på hunden på parkeringen – utan problem för någon av oss utan munkorg.

Jag lägger aldrig ner en hund inför kloklippning, det skapar bara onödig stress och händelsen blåses upp och hunden uppfattar det som en kamp.

Jag lyfter istället upp tassarna precis som en hovslagare  på en häst och tar gärna hjälp av någon som håller hunden i halsbandet. Ömka inte med hunden, ge hellre en godis efter att du blir klar med en tass och beröm och fortsätt med nästa lugnt och fint. Det känns naturligt, avslappnat och hunden hinner inte spänna sig utan det går rätt smärtfritt.

Är man osäker ska man inte göra det – för sånt känner ju hunden och osäkerheten smittar av sig. Men kanske börja träna – med munkorg till att börja med. Men främst ska man ju vänja hunden redan som valp vid att hantera den för hemma-hälsoundersökningar. Men kloklippningen kan ändå bli ett problem.

Så här klippte jag Gunvalds klor förra veckan. Munkorgen gör honom alltså trygg, han vet vad som gäller.

Klipp fram1

Klipp fram2

Klipp bak1