Etikettarkiv: kamphundar

Försoningen – kaxig amstaffkille och Gunvald -FILMEN!


Vi har tidigare berättat via ett inlägg med bildgalleri, om när en  14-månaders amstaffkille, Harry – med hans mattes avsikt – blev tillrättavisad och hundfostrad av vår, faktiskt, dominante rottis Gunvald en dag förra sommaren.

Rottis korrigerar 14-månaders amstaff, med beteendeträning

Hittade nu filmen på den stora finalen – när Harry hade fattat och Gunvald som också alltid är ung i själen, tog tillfället i akt att stoltsera omkring med en pinne, som han stolt ”ägde”. Och Harry höll sig då på sin plats. Bara naturligt och snällt balanserat hundbeteende.

Ganska gulligt att se faktiskt.

Vad tror du egentligen, plutten?

Vad tror du egentligen, plutten?

Missförstå inte för att vår hund inte vill hälsa


En vakthundsras behöver inte vara farlig för att den är sig själv.
Alla hundar vill bara inte lära känna alla andra.
Vi vore tacksamma om alla kunde respektera det.

När man har en hund som exempelvis rottiskillen Gunvald här hemma och många andra hundar – så kan även erfarna, hundägare missförstå honom och oss. När jag rastar Gunvald vill jag inte ens stanna och prata med andra – för vi vill har vår tid själva och han är den enmanshunden som initialt bara vill vara med välbekanta. Som sin familj.

Och han har tyvärr också blivit lite osäker och vaksam i våra kvarter efter ett par attacker från andra hundar. Han vaktar på om något kan ske och är lite på spänn här. Han glömmer inte. Han gör som hans raslinjer säger.

Gunvald är en ganska ursprunglig vakt -och vallhund som föredrar ”en herre” och sin familj – mig, dottern Ella och nu även lillhunden Vilja. Lilla Vilja hon kaxar sig som fan ibland, morrar, skäller och naggar honom i läppen. Men Gunvald, på sitt Scooby Doo-sätt hemma liksom: Vaaa, vaddå? 

g

Särskilt hanarna av rasen rottisar kan vara tvära. Vad då lita på någon man inte känner? La Familja är ju allt om behövs! Försöker någon obekant ”ställa sig in” hos mig blir jag ju också misstänksam och reserverad, även om jag inte är en hund.. 

Alla hundar behöver faktiskt inte hälsa på varandra. Och alla hundar vill inte ”träffa folk” och bli klappade på sin promenad med husse eller matte. När Gunvald har bröstat upp sig har det en orsak. 

Antingen att han minns ett föregående otrevligt möte, kan ibland reagera på en hund som liknar en antagonist eller helt enkelt bara sköter sin uppgift – att skydda. Förstår att en sån kille kan skrämma – vilket är meningen från grunden. Inte för att han någonsin har bitit någon, ens i skarpare lägen.

Dock är nog Gunvald lite keligare än andra av hans skarpa typ? Hans pappa ville bara ligga själv utan krusiduller. Men så trogen som en rätt formad hund, även med en stor skärpa i botten kan bli – det är en rätt hund. Om den fått en förtroendeuppbyggande, förhållandevis mild uppväxt, men med tydliga tillsägelser, aldrig med våld, så den inte kunnat ta över ledarskapet.

Minns att även om de kan verka tuffa, så är fördelen med utpräglade brukshundar att dessa är närmare sitt ursprung med grundinstinkterna än så kallade sällskapshundar och de oftast varnar tydligt innan de blir gramse.

Gunvald är en perfekt hund för oss i familjen. Även om han skäller när han genom sovrumsfönstret ser barnen leka. Han blir lite upphetsad och vill faktiskt vara med. Men det kan vi aldrig tillåta. Bara hans storlek och muskelkraft, som han själv är helt omedveten om, kan springa omkull barn. Vi vill skydda honom från omvärldens risker, om han skulle morra och skrämma någon. Det vore förfärligt hemskt för oss som förstår hur snäll han är. Dessutom är ju redan misstänksamheten mot en ras som hans så stor. Och han är ju ingen kille som gillar att hunsas med och bli dragen i öronen eller få ansikten uppkörda i fejjan. 

Men en dag tog Seth en promenad och gick över en bro där en barnfamilj befann sig. Deras fyraåriga flicka lös upp och sprang fram och kramade om Gunvalds kraftiga hals och vägrade släppa. Detta skulle inte vem som helst kunnat göra, men energin var rätt.

Föräldrarna berättade att de hade tvingats avliva sin rottweiler och att dottern sörjde hunden så mycket. Där stod den ledsna lilltösen med ansiktet inborrat i Gunvalds päls med ett fast grepp om hans hals.

Vår ”farlige rottweiler”? Han är stor, han är vaktig men gör inte en fluga förnär, även om han inte vill behandlas hur som helst – precis som du och jag.

Snälla! ”Döm inte hunden efter håren.” Det finns inga perfekta hundar, men ägarna måste ha sin hund under kontroll.

Och det är speciellt tråkigt när några hundägare ger sin lilla hund frisedel för att göra utfall, för det kan trigga andra hundar – då ofta större hundar får skulden för att bara ha reagerat. 

Respektera oss och varje annan individ på deras egna villkor så vi kan leva sida vid sida.

Här hittar ni många länkar till våra –>
Tidigare inlägg om rottweilers

-Mvh matte Victoria, bloggredaktionen

Hundrädsla, Niclas tycker till!


I dag vart jag uppringd av en kille som heter Niclas och Niclas började med att fråga om jag höll på med hundar och kennel och jag svarade att det gör jag, men hjälper i första hand människor och hundar som har problem, som populärt kallas problemhundar.

Efter att Niclas lagt fram sin fråga angående rottweiler och att den var en farlig ras och att jag då fortfarande ville fortsätta diskussionen förvånade honom då jag själv har en rottweilerhane och förstod hans oro för det han känner.

Niclas största rädsla är rottweiler som han träffar på eller ser i den miljö där han befinner sig och att han skall konfronteras i ett möte.

Men efter att ha pratat ett tag med honom då jag själv har en rottweilerhane och förstod hans specifika frågeställning som egentligen inte handlar om direkt hundrädsla utan vad som händer om man blir biten av en så pass stor hund med sin enorma kraft, vad händer då, hur pass allvarligt blir jag skadad, kan jag skydda mig på något sätt.

Niclas tycker även att man inte skall få gå med sin hund lös på gator eller någonstans där det finns en risk att det blir ett möte mellan hund och människa.

Varför har då Niclas den oron ? finns det fog för det ?
Om man förstår hans oro som består i vad som kan hända då en hund biter en människa med ett bittryck som kan krossa en hand eller något av de ben vi har i kroppen då vi har raser som har den kapaciteten.

Niclas menar att en hund helt plötsligt kan snäppa och få för sig att bita någon till synes helt oprovocerat i hans syn,  är det så ?

Det händer hos människan, som ”Flink”  i Falun, utbildad officer som helt plötsligt gick ut i uniform och sköt ett flertal personer totalt helt oprovocerat.

Niclas har nu tagit sin oro och rädsla så långt att han funderar på och ville ha råd om var hittar jag och vad finns det för skyddskläder som skall skydda honom då han blir attackerad av en hund och i det här fallet, främst en rottweiler.

Jag har själv en rottweiler, Gunvald och han är mitt allt, men hur uppfattar andra människor honom ? För mig är han mitt allt som jag litar på, men för andra så ser han ut som en stor kamphund som man respekterar och blir rädd för om man möter honom på gatan.

Hur skall man då tolka det som hundrädd ?

-Jag litar på hunden och ägaren.

-Vissa som möter mig och Gunvald på en promenad blir rädd.

-Är det jag som inger ett osäkert intryck med Gunvald till den som möter oss.

-Är det hunden som inger ett osäkert intryck  till den som möter oss.

-Känner jag mig ”Macho med Gunvald”?

-Är Gunvald en hund som har ett utseende som kamphund.

Det här är en del av de frågor som jag gärna vill att vi debatterar och tycker till om, för om vi inte gör det så motverkar vi vår egen möjlighet att få gå med våra hundar på gatan, utan munkorg, mm.

Vi börjar här så får vi se vad det leder till, om!! ni vågar tycka till.

/Seth
insecurity_grande

Jakt och kamp – faran


Läste idag artikeln på Dognews om hunden som attackerade sin egen ägare och där man tror att hunden uppfattade situationen som en leksituation då den hade stor kamplust. Min egen uppfattning är att för hunden så är kampen ingen lek för hunden, kampen inbjuder till just kamp och stimulerar jaktlusten, ökad stress och frustration och kan leda till ett omvänt beteende mot den som inleder kampen/jakten och till slut även mot en annan individ eller föremål.

kamp1

Vissa raser har denna instinkt djupt in sig, för att de blivit utvalda för det och man skall ha väldigt stor kunskap för att lära dessa individer vad en kamp är, med mycket tydliga och konsekventa  regler för att kunna kontrollera och hantera detta som många tycker enbart är en lek för hunden.

kampande valp

Lite senare så läser jag i Partille tidning om en kille som vart attackerad och svårt biten av en lösspringande hund. En mycket klok kille som själv var hundägare och förstår att det är ägarna som gör en hund till ”kamphund” via att stimulera den så. Alla raser kan vara aggressiva, men det är de som kan göra störst skada pga muskler och käktryck som kallas ”kamphundar”. Topplistan på hundbett ser inte alls ut så, utan tax och chihua toppar listan.

Jag tror att den hunden kan ha lärt sig okontrollerad kamp som sen övergår i jaktinstinkt.

kamp2

Har själv hjälpt ägare till hundar som haft detta problem där hundar som lärt sig leka med kamplekar och blivit frustrerade över att inte få fullfölja attacker utåt och då vänt sig mot sin ägare och biter och sliter sönder kläderna.

Mitt råd är att inte kampa med  din hund om du inte vet hur du skall hantera detta och att du mentaltestar hunden för att få en uppfattning om vad du har för något i kopplet.

Och ”HÅLL DIN HUND KOPPLAD”  för allas skull!

mvh

/Seth

Seths egna hundar inblandade: Hundtjuvar och hundkamper – offren söks i parkeringshus och utanför butiker


Hundar är som serverade på fat i parkeringshus eller lämnade utanför affären!

Seth berättar: Jag bodde i stadsdelen Majorna i Göteborg för ca tolv år sedan och gick ofta på promenader med mina rottweilers Rolf och Ada i det närliggande Slottsskogen.

Min rottis övervakade hundkamparna tills polisen kom

I ett avskilt område såg jag upphängda bildäck – antagligen för kamphundsträning. Men jag hittade också under våra promenader ett antal svårt sargade hundlik i dikena. Kontaktade närpolisen och diskuterade problemet med dem och fick ett direktnummer att ringa om jag såg någonting. Jag har ju också besiktat hunddagis och hållit hundkurser, så polisen visste väl vem jag var.

Under en kvällspromenad såg jag en mycket illa åtgången hund i ett dike. Levande och lidande och i principt halvt uppäten på bakkroppen.. Vidrigt! Jag letade diskret upp hundkamparna och jag ringde direkt polisens nummer. Under tiden tills polisen kom så vaktade vår rottis Gunvalds pappa Rolf, en stor kille med bra lydnad – så att hundplågarna inte flydde. Rolf var också ovanligt stor. De vettskrämda hundkamparna vågade inte röra på sig ens en centimeter. Hundplågarna verkade nästan lättade när de slutligen blev omhändertagna av polisen.. 

En polisbekant berättade också att de efter tips hade stoppat en misstänkt van i ett bostadsområde i Stockholm och de hade öppnat en lönnlucka i golvet och dragit ut ca tio bortrövade hundar som låg inträngda, skakande, utan vatten i ett 30 centimeter högt utrymme. Två av dem fick avlivas på plats. Den vanligtvis ganska hårdhudade polisen som berättade detta för mig hade börjat gråta av grymheten han såg.

Hundar utanför affärer stjäls till hundkamp

Min rottistik Ada höll på att bli stulen utanför en affär i Majorna, då jag med hanen Rolf precis kommit dit för att möta upp min dåvarande sambo som bara gått in i närbutiken. Killen som höll på att knyta upp hennes koppel försökte bortförklara sig medan han snabbt gick mot bilen när jag konfronterade honom och han fick se Rolf som inte var så glad och morrade.

De stulna hundarna används som bete för att träna upp kamptävlingshundarna för att bli mer aggressiva och slita sönder allt de kan. Det finns ju så mycket pengar i vadhållningen att dessa okänsliga ansvariga individer gör allt för att fortsätta med sin lukrativa verksamhet. Man vill bara spy. Men bättre är att hålla ögonen öppna och tipsa polisen om man ser något misstänkt.

Skylta inte din parkerade bil om att du har hund

Polisen uppmanar att man inte har skyltar på sin bil som ”Hund i bil” eftersom detta tyvärr underlättar för hundtjuvar. Och lämna inte hunden i bilen i parkeringshus, för att kanske ge den svalka under sommaren. Och lämna aldrig din hund knuten utanför en affär och speciellt inte valpar. Gå hellre hundpromenaden innan eller efter era andra ärenden.

Förlorar ni er hund kan ni söka på hitta djur eller någon av länkarna här. Vissa hundar stjäls för att säljas.

Men har de blivit bortförda för att användas i hundkampsverksamhet så kanske de inte ens lever ett par dygn efter att de försvunnit.

Så ta hand om er fyrbenta vän – bind aldrig hunden utanför affären.

Hundkamperna flyttade efter några polisingripanden till mindre uppmärksammade områden än den stora centrala parken Slottsskogen. Rykten sa för ett tag sedan att det fanns i cointainrar i hamnen i Göteborg? Man kan också tänka sig i industriområden nattetid?

Tipsa polisen – anonymt eller hur som helst om du vet något, även hört aktuella rykten om var man kan gå för att betta i hundkamper.

/Med vänliga hundhälsningar från Seth som gärna vill att ni tipsar Polisen på telefon 11414 om ni vet något aktuellt om hundkamper – landet över . Eller maila mig sethsjoblom@gmail.com – jag garanterar er anonymitet, även om jag ser er mailadress! Tipsen är viktigast.

Relaterat blogginlägg: Hundtjuvar i folksamlingar och festivaltider

Kamphund = muskelhundar?


Jag vill gärna ta död på vissa fördomar om de hundraser som kallas muskelhundar och kamphundar. Alltså hundar som i många fall felaktigt förknippas med begreppet kamphund pga av sin stora muskelmassa eller en missuppfattning om vad deras bruksområde är, som exempelvis hundar framavlade för att vara vakthundar, som rottweilern som är framavlad för att vakta boskap, inte kampa.

Läs gärna denna länk som heter kamphundslexikon.

Man kallar ofta muskulösa hundar för kamphundar eller tom mördarhundar pga av deras utseende och ursprung. Men används inte en hund i kamp är det ingen kamphund.

Muskelhundar är  raser som misshandlats både i media och av vissa oempatiska ägare som inte är hundvänner, utan endast ser hunden som en penisförlängare och tränar dem i kamp och plågar dem. Du kan ofta se hur seriös en ägare är med att titta på hunden. Många ärr i hundens ansikte – då är ägaren oftast oansvarig, okunnig eller gillar att visa muskler via sin hund som får slåss med andra hundar, eller att man inte helt enkelt klarar av ansvaret för sin hund. Döm inte hunden efter håren. Det är alltid ägarens ansvar.

Allmänhetens fördomar är ett problem för seriösa muskelhundsägare. Senationslysten media har stor del i synen på vissa hundraser eftersom de oftast rapporterar om kraftfullare hundar när det händer något dåligt. På topp av de hundar som biter mest finner man chihuahua och tax på första och andra plats.

Är det något med storleken och kanske brist på uppfostran av små hundar för att de är så till synes oskadliga och söta som är orsaken till att dessa ganska små hundar biter så mycket? När jag rastar min rottweilerbjässe Gunvald gör många andra hundar utfall, Gunvald undrar mest över uppmärksamheten och viftar med svansen som en stor vindrutetorkare. Det är mindre eller mellanstora hundar oftast och ägarna kan knappt hålla kopplet. Hade jag låtit min stora hund bete sig så hade kanske hela kvarteret ropat om avlivning? Men även en liten hund kan ställa till skada med bett i en fingerled, men särskilt för att trigga igång ett hundslagsmål.

Läste en fin solskenshistoria från England då en rottweiler räddade en kvinna  från en våldtäkt i en park. Det var en omplaceringshund från ett hundstall. Tyvärr tar ovana hundägare på sig för avancerade hundar i rent högmod ibland. Men räddaren Jack fick rätt ägare till slut. För hunden är människans bästa vän, när den får lov att vara det – och blir förstådd.

Har genom åren träffat, hanterat, hjälpt och haft egna muskelhundar och fascinerats av vad dom är. Jag är aldrig rädd för en hund. Jag läser av varför den beter sig som den gör. Men ibland kan jag visst se varningstecken på att hunden är obalanserad och inte sund alls. Och det handlar aldrig om hundens ras eller storlek, utan bara om beteendet hos ägaren och hunden. Om den verkar rädd och osäker och i vilken grad. Däremot är jag aldrig osäker på min roll som ledare. Har gått in till hundar som ägarna varnat mig för, och hunden har efter tio minuter lagt sig vid mina fötter. Ingen fara på taket, jag vet hur man lugnar ner en aggressiv hund som bara visar osäkerhet och rädsla. Hundar är inte onda varelser. De kan dock vara missförstådda och felbehandlade.

Är de kraftiga hundarna värst då? Det är ju faktiskt småhundar som attackerar och biter mest fast de verkar så söta och gör lite mindre skada generellt när väl något händer. En tendens är att småhundsägare inte fostrar små hundar eftersom de är så små, och att de hundarna oftast triggar igång en hundattack eller om de är obalanserade och nafsar till kan snedställa en fingerled med ett bett eller ge djupa ärr, kanske i ansiktet.

Men de större hundarna, muskelhundarna får sämre rykte när de väl gör något. Större hundar kan göra större skada, men de är generellt inte mer aggressiva än mindre hundar. Allt beror på ägarens fostran. Det är där knuten sitter anser jag. Öka ägaransvaret för alla hundraser. Det är inte alltid storlek det handlar om. Det finns även mindre raser som är framavlade till jakt som har bibehållit en större aggressivitet. Men med rätt ägare, som brukshundar gör de ingen skada.

Man kan läsa om förslag på förbud på pittbull, rottweiler, schäfer mm både vad gäller uppfödning, ägande eller då man flyttar in i vissa bostadsområden och hur dom skall ha munkorg offentligt. Kanske det borde handla mer om hundutbildning för ägarna och beslutsfattarna?

För jag förstår vad man menar med att vissa raser kan bita hårdare. Men är förbudsförespråkarna kunniga vad gäller hund och  förstår hur dessa hundar fungerar och deras genetik och nedärvda funktion i gemenskap med människan och andra hundar?

I Danmark har man tagit beslut om förbud av vissa raser men i Sverige har vi hittills haft en mer sansad syn på det hela, precis som SKK säger i denna artikel som jag tycker är väldigt bra. De anser, precis som jag, att det främst handlar hundägaransvaret.

Hellre hundkörkort än förbud. Annars är det som att börja i fel ände. Förbjuder man några raser kommer vissa männniskor ändå försöka avla fram kamphundar av andra raser. Det är människorna man måste nå!

Du kan få vilken ras som helst att bli en osäker, aggressiv hund. Är det så som beslutsfattarna ser på våra hundar idag? Den danska polisen har rottweiler som polishund idag pga av desras starka psyke.

Jag ser ofta defekter på alla typer av hundar, familjehundar och muskelhundar och med detta menar jag defekter som svagt psyke och osäkerhet, alltså låg dådkraft, instabila och med hög aggresivitet.

Detta är en kombination på vilken ras du än väljer en mycket farlig kombination och självklart, dessto större hunden är och dess bitkraft är, desto större blir faran och effekterna av biteffekten.

Jag träffar dagligen dessa hundar som har låg dådkraft, som jag säger det, dåligt självförtroende och dom hundarna och ägarna behöver hjälp för att komma tillrätta med detta problem.

Går det då att fixa sådana problem? Det beror faktiskt mycket på ägarens engagemang och hundens genetik och uppfostran, social inlärning och träning. Men det är fortfarande ett vågspel att förlita sig på att hunden kommer att fungera i vårt samhälle i alla nya situationer.

Men detta skall väl inte ligga till grund för att vissa raser skall förbjudas då det finns andra raser som är mer bitbenägna. Och de raser som är mindre avlade för socialt bruk brukar också vara tydligare i sina signaler så att de morrar hotfullt som varning, medan knähundar har en benägenhet att bita direkt utan varning. Dvs en muskelhund är tydligare mot människan, en knähund biter snabbare.

Hundar i allmänhet oavsett ras som ägaren inte har kontroll på är ett samhällsproblem som jag tror att det är bättre att rikta in sig på, med andra ord, rikta in sig på ägaren som har strikt hundägaransvar. Lika lite som man ska belasta ett barn som har en onsvarig förälder. Inte döma hunden efter håren – eller rasen.

Min rottweilerhane är en stabil kille, en nallebjörn som ligger och gosar i sängen med familjen närhelst han får chans. Bara han får ta initiativet, vilket han ofta gör.  Men visst skulle han försvara min sambo eller hennes dotter om någon verkade aggressiv mot dem. En höjd röst mot dem skulle räcka, för det är en sådan hund och det har jag lärt min styvdotter, hur hon som är 13 år ska behandla hunden. Inte tränga sig på, ignorera ibland. Men belöningen är att han alltid längtar efter henne och hoppar upp i  hennes säng. De väger nog lika mycket, dryga 50 kilo och han rottweilermorrar när han pratar med henne och hon bortser nu från hur hotande det kunde  låta för en oinsatt. Gunvald Larsson slickar oss i hela ansiktet för att han vet att det här är hans flock.