Etikettarkiv: Jordbruksverket

Varför adoptera gatuhundar?


Tror att många funderar på varför inte alla hundvänner främst söker en omplaceringshund från svenska hundstall?

Tar här upp om att – eller om – det finns en jämvikt i hur ”synd” det är om omplaceringshundar både i Sverige och i utlandet. Vem kan hjälpa var den är född?

Varför transportera hit hemlösa hundar från utlandet, när hundstallen i Sverige redan är fulla med hundar som behöver nytt hem? Är det logiskt? Vilka hundar går de värsta ödena till mötes? Vad väljer man själv att göra för att hjälpa?

Funderingar:

  • Infångade utländska gatuhundar är blandraser som kommer i alla olika former – även ibland till utseendet små, söta och därför verkar vara ”lättare hundar”?
  • Adoptionshundar är sällan små gulliga valpar av en populär ras. Man lyckas bäst om man går efter hundens personlighet och inte utseende.
  • På svenska hundstall verkar i.a.f (?) hundarna till övervägande del vara av tuffare hundraser, muskelhundar. De har fått ett – ofta oförtjänt dåligt rykte om sin mentalitet p.g.a korkade hundägare. Så bara namnet på en hundras kan skrämma många.
  • Men under alla års avel när dessa hundar skulle användas i hundkamper – så har också hundar som biter människor utsorterats eftersom ägarna också måste kunna hantera hundarna – trots att hundarna i sin uppväxtmiljö hetsades. De är alltså i grunden – kanske ovanligt – psykiskt stabila.
  • Svenskfödda hundar som som upprepat verkligen på aggressivt sätt attackerat och bitit kan vara för skadade för att omplaceras. Detta är tyvärr vanligt eftersom vissa raser använts som ”penisförlängare” och hundarna miss(be)handlats.
  • Seriösa organisationer som erbjuder hundar för adoption skickar inte hit osociala hundar.
  • Däremot finns det aldrig några garantier för hur någon hund, oavsett härkomst fungerar i ett nytt hem, när den blivit hemmastadd.
  • Man vet sällan något om gatuhundars trauman, eller hur de beter sig i ett hem när de väl gjort sig hemmastadda.
  • Samtidigt vet vi att det mörkas en del känd, bakgrundsinformation omplaceringshundar som redan levt i svenska hem. Av egen skam kanske? Det är oansvarigt och minskar hundarna chanser till rehabilitering. Berätta allt du vet om en hunds bakgrund! Gäller det er eller hunden?
  • Vi vill uppmana: Säg ALLT Ni vet vid omplacering av hund
  • Hundar som polisen omhändertagit i Sverige kan de inte hålla vid liv hur länge som helst utan hundarna avlivas om de inte attraherar någon. Precis alla hundstall tvingas någon gång att avliva ”oattraktiva” hundar, hur fin mentalitet de än har.
  • Organisationer i gatuhundars hemländer håller infångade gatuhundar i hägn. Oftast kastreras hundarna, av praktiska skäl. Där får hundarna, om inte en människofamilj, skydd från väder och vind, veterinärtillsyn och beroende på ideella bidragsgivare – slipper de att svälta.
Timmar innan avlivning räddas hundarna. http://www.earthporm.com/shelter-dogs/

Bara timmar innan avlivning räddas dessa övergivna hundar. http://www.earthporm.com/shelter-dogs/

Djuralliansen om svenska Polisens arbete inom Djurskydd: ”De vanligaste orsakerna till att människor inte är kapabla att ta hand om sina djur är kriminalitet, fysiskt – eller psykisk sjukdom. I många av fallen kan det vara annan typ av brottslighet med i bilden utöver vanvård av djur, till exempel narkotika.”

När vi sökte omplacering till Elsa som är från Rumänien, men nu varit två år i Sveriges så formulerade jag det så här: ”Realiteten är alltid sån här oavsett hur fin hund som behöver omplaceras – om ingen kan ge hunden ett stadigt hem så avlivas hunden. Den kan ju inte bo ”ingenstans”.

Det som jag ovan skrev gäller i Sverige – men är inte alltid sant för de utländska hundarna som har tagits omhand av organisationer. Bidrag gärna till organisationer på plats – precis som det uppmanas om här nedan:

Statliga instanser förmedlar en varning inför utlandsadoptioner av hund
Varför gatuhundar bör tas omhand

Bloggens mål har aldrig varit att stryka medhårs men inte heller vara orättvis, även om vi står fast vid att djurens bästa kommer främst. Vi vill gärna både informera och förmedla flera aspekter av frågor och skriva brett, och ibland så opartisk som det går – för att höra andras åsikter.

Kommer fortsätta att förmedla lokala larm om förgiftningsrisker, efterlysningar av försvunna hundar, sökningar efter hem till omplaceringshundar både från Sverige och utlandet.

Var och en bestämmer sedan hur de väljer, oavsett vad vi skriver.

/Mvh bloggredaktören Victoria

Statlig hälsovarning om utländska gatuhundar


Det här är självklart ett känsligt ämne. Men information och diskussion är nödvändigt i vissa frågor. Vill börja med att understryka att inte seriösa gatuhundsorganisationer eller enskilda ärliga personer ska svärtas ned av informationen vi nu förmedlar! De som ägnar sig åt detta av sin kärlek till djur, de uppdaterar garanterat sin kunskap, är medvetna om risker – och tar tag i det.

Hälsovarningarna – som jag beskriver värsta scenariot om – har utfärdats från statligt svenskt håll om att det bevisat finns allvarliga risker – större eller mindre – med utlandsadoptioner av gatuhundar och varningarna vill stävja att smittor och sjukdomar förflyttas hit och sprids inom Sverige hos våra djur. I vissa fall kan också människor bli smittade med mer eller mindre allvarliga följder, och beroende på, så kan överföringen av vissa smittor leda till döden för människor och hundar.

För privatpersoner kan en gatuhundadoption sorgligt nog leda till avlivning av den nya hunden om ingen behandling finns. Och dessutom om hunden redan är sjuk eller bär en smitta latent innan hunden överförts och försäkrats i Sverige – så täcks inte veterinärvården av någon hundförsäkring. Jordbruksverket påpekar också att latent liggande smittor kan blossa upp av stressen som hundarna utsätts för under förflyttningen. 

Man ska inte glömma att både Jordbruksverket och Statens Veterinärmedicinska Anstalt – SVA – arbetar för att hålla borta smittor och se till en god djurhållning!

Undvik adoption av gatuhundar Jordbruksverket 1/6 1925
Adoption av gatuhund innebär risker
Statens Veterinärmedicinska anstalt våren 2014

Jordbruksverket får löpande rapporter om att främmande sjukdomar trots allt har tagits med till Sverige genom de utlandsadopterade hundarna. Hundarnas oskyddade liv på gatan där de träffar otroligt många andra hundar och även parar sig mycket oftare, med särskilda smittorisker som följd, medför att sjukdomar får en okontrollerad spridning bland gatuhundhundpopulationen. Många av sjukdomarna kan inte hittas med nuvarande sjukdomsdiagnostik. Och som alltid finns det oseriösa förmedlare som skaffar falska friskintyg från mindre nogräknade veterinärer i dessa ofta fattiga länder. Myndigheter varnar också för fall av osanitära transportburar och fordon som kan överföra nya smittor till hundarna, även efter kvalificerade friskhetsintyg från veterinärer på plats.

Ett exempel är den bruna hundfästingen som inte är etablerad i Sverige, men som till skillnad från vår vanliga fästing kan överleva inomhus. Den bruna fästingen sprider monosytär ehrlichios och babesios  – en zoonos – som kan överföras till människor.

Man rekommenderar att hundarna istället får hjälp på plats i hemländerna, hos hjälporganisationer som kastrerar hundar och håller hundarna i hägn med vård och mat. De får omvårdnad och ett mycket tryggare och friskare liv än på gatan. De utsatta hundarna och andra varelser behöver ju skydd – inget snack om det!

Exempelvis kan man också sponsra en hund på plats via Dog Rescue bli en fadder. Gamla eller handikappade hundar eller hundar med svårare beteendeproblem eller som bedömts att skulle skadas psykiskt av en förflyttning får bo kvar på deras gård.

Hundhjälpen med hundar på plats i Rumänien – om hur hundarna lever i deras hägn och tas om hand och lista på åtgärderna för varje hund.

”Arbetet vid hägnet börjar klockan sju. Då städas samtliga inhägnader och andra ytor där hundarna vistas. Frukost serveras. Valpar och hundar med särskilda behov serveras en extra omgång mat vid lunchtid, medan övriga får vänta tills kvällen. Kosten består av torrfoder.

Ca 400 hundar bor innanför de trygga murarna. De hundar som främst får komma in i hägnet är små valpar, svårt sjuka och skadade hundar. Tack vare att många hundar får hem i Sverige ställs platser till förfogande för de mest drabbade hundarna. Varje hund som anländer till hägnet via kliniken tas emot enligt standardrutiner:

  • utredning av generell hälsostatus
  • temperaturkontroll
  • avmaskning
  • anti-parasitbehandling
  • rengöring av öron etc.
  • vaccination efter 3 dagar, återvaccination inom 2 veckor, mot: A. Valpsjuka   B. Parvo   C. Hepatit   D. Leptospiros   E. Parainfluensa
  • vaccination mot rabies då hunden är 4 månader eller äldre

Valpar 3 månader och yngre isoleras 6 veckor innan de släpps in i hägnet. Äldre valpar och övriga hundar isoleras 2-3 veckor, tills samtliga vaccinationer är gjorda.

Hundarna bor gruppvis i inhägnader. Man ser regelbundet över grupperna så att ingen hund ska fara illa i flocken. Inuti inhägnaderna i det gamla hägnet fanns kojor där hundarna kunde vila eller söka skydd mot vädret. Några hundar bodde permanent utanför hägnet, dit de själv sökt sig och stannat kvar. Dessa har ingen kontakt med hägnets hundar.”

– Hur man själv väljer att göra är upp till var och en, men man måste vara beredd på vissa bakslag om något går fel här hemma – och dessförinnan kontrollera allt man kan. 

/Mvh Seth Sjöbloms bloggred

Relaterat: Hundhjälpen tackar för foderleverans till hungriga hundar i Rumänien.