Etikettarkiv: hundraser

Våra besökarfoton från MyDog 2017


Medan vår egen hundcoach Seth Sjöblom stod i Fodax Färskfoders monter på MyDog och besvarade hundfrågor så hade jag roligt på mitt håll. /
Med vänlig hälsning Victoria, bloggredaktören

Är ni eller er hund med på foton är ni välkomna att ta det för eget bruk.
Ni får då gärna tacka hundcoahcen Seth Sjöbloms blogg
om ni lägger ut foton på Facebook och andra sociala medier. 

MyDog - kelparadiset!

MyDog – kelparadiset!

Seth i samspråk vid Fodax monter

Seth i samspråk vid Fodax monter

Mmm..

Pussas lite?

Uppmärksamhet 100% !

Uppmärksamheten är 100% !

Se så fin jag är

Vacker Boston terrier

En härlig Eurasier i färgteckningen brindle

En härligt charmig Akita i färgteckningen brindle

Dubbel "Creme caramel"!

Dubbel ”Creme caramel”!

.

Fint tecknad American Akita!

Världens trevligaste, för dagen "barista" - en hängiven mopsägare som berättade om mopsens bakgrund som tempelhund, med 3 upgifter: At vakta kejsaren och bjäbblarma honom vid fara. Att värma kejsaren då han låg omgivna av sina hovmopsar. Sedan - att med sina "så fula ansikten som möjligt" skrämma bort onda andrar.. PS: Tack för kaffe-energiboosten! :-D /V

Världens trevligaste, för dagen ”barista” – en hängiven mopsägare som berättade om mopsens bakgrund som tempelhund, med 3 uppgifter: Att vakta kejsaren och med sitt typiska bjäbb-skall larma honom vid fara. Att värma kejsaren då han låg omgivna av sina hovmopsar. Sedan – att med sina ”så fula ansikten som möjligt” skrämma bort onda andar.. PS: Tack för kaffe-boosten! 😀 /V

.

Och se där!

.

Söt ”pälskling” sitter i sina egna tankar.

Emil Ekman - Fodax passar på att kela med en förväntansfull "liten kille"

Emil Ekman – Fodax passar på att kela med en förväntansfull ”liten” mastiff-kille

.

Supersocial Cavalier King Charles-flock

.

Hej Tanten med kameran! Oj! Hur kommer det sig att du inte har päls?

.

Syd-centralamerikansk nakenhund, urhundstyp av rasen Xoloitzcuintle. Fick ett informationsblad vilket var bra för minnet.

.

Håller lite koll på läget

.

Kan vara bra då bundisen tar en paus!

.

Stilig trojka!

.

Vad har du där matte – det luktar spännande? Aha – hundcoachen Seth Sjöbloms visitkort!

.

Border terrier – syns ofta som charmiga filmstjärnor!

.

Border terrier – men behöver egentligen inte ”sitta fint” för att vara så här fin..

.

Eurasier – så vacker

”Eurasier är inte en urhund utan en väldigt ny hundras även om den är med i grupp 5. Rasen tillkom år 1960 genom att blanda keeshond, samojed och chow chow.” (Uppdaterat och korrigerat)

.

”Jag kan le på fotot om du vill”

.

Tina och matte softar lite i den lugnare korridoren

.

Klippta maltezers – syster och bror om jag minns rätt?

.

Bedårande Zeb – en strävhårig Basset Fauve de Bretagne – som kommer bli husses jaktkompanjon!

Zeb - I Love You och din lilla mustasch ovan nosen!

Zeb – I Love You och din lilla mustasch ovan nosen!

Alltid dax för ett litet snax från MyTreat!

Alltid dax för ett litet snax från MyTreat!

Ibland måste man hämta lite luft..
.

För att slippa att bli trampad på tassarna i folkmassan!

Så stilig kille av urhundstyp. Matte fick upprepa rasnamnet och jag trodde att jag skulle komma ihåg det..

Så stilig kille av urhundstyp. Matte fick upprepa rasnamnet och jag trodde att jag skulle komma ihåg det..

.

Hundcoachen Fredrik Steen dök upp och ville omedelbart bli fotograferad med mig! 😉

Fodax Håkan Waxegård och Molly - med sin talande min..

Fodax Håkan Waxegård och Molly med talande min..

En spegelbild eller? Molly som är en Prazsky krysarik får träffa en Dvärgpinscher!

En spegelbild eller? Molly som är en Prazsky krysarik får träffa en Dvärgpinscher!

Det var trevligt att slå sig i slang och träffa alla ”pälsklingar”!

Tack till trevliga "familjen Fodax" - Ekmans!

Tack till trevliga ”familjen Fodax” – Ekmans för en rolig helg! Fodax färskfoder

-Med vänlig hälsning Victoria Qvarnström, redaktör på hundcoachen Seth Sjöbloms blogg – och rätta mig om jag skrivit något fel under fotona!
Fortsättning från mässan följer..

FODAX kvadrat

Fotnot: Inlägget är uppdaterat, från en läsarkommentar nedan. Mycket tacksam när någon tar sig tid att skriva så jag kan korrigera felaktigheter!
Mvh Victoria

Hundrasers bitkraft


Lite kuriosa om hundars kraft i käkarna. Har alltid undrat, även om informationen inte har en egentlig användning. För döm ingen hund av dess fysiska förmågor!

”Det är inte hundar som skadar – det är
deras ägares förmågor eller oförmågor.”

Vi skapar självklart våra hundars beteenden i vardagen..

Vi skapar självklart våra hundars beteenden i vardagen..

Bittryck hos hundar kan beräknas i PSI som är en enhet som används för att representera tryck på någon punkt. Kraften sammanfattat beräknad från en viss area. På svenska betyder det ”Skålpunds-kraft per kvadrat-tum”. Den matematikintresserade kan gärna omräkna – men jag låter här de starkaste käkarna bara ligga först.

1. Kangal- Dog
Bitstyrka – 743 PSI

2. Dobermann
 Bitstyrka – 600 PSI

3. English Mastiff
Bitstyrka – 556 PSI

4. Rottweiler
Bitstyrka – 328 PSI

5. African Wild Dog – som man inte så ofta stöter på.. 
Bitstyrka – 317 PSI

6. American Bull Dog
Bitstyrka – 305 PSI

7. German Shepherd
Bitsyrka – 238 PSI

8. American Pitbull
Bitstyrka – 235 PSI

9. Dutch Shepherd
Bitstyrka – 224 PSI

10: Malinois Bite Force
Bitstyrka – 195 PSI

Men en mentalt balanserad hund använder inte hela sin bitkapacitet mer än situationen kräver – som ni vet.

Att en hund hoppar upp och stöter bort någon med sitt huvud och kanske med öppen mun – det är varken en attack eller ett bett – även om hundens tänder rispat.

Vill en hund skada så märks det av mer än så.
Oavsett hundens storlek och bittryck.

Med vänlig hälsning Seth Sjöbloms hundblogg!

Generaliserande bitlistor och fördomar


Angående ”bitlistor” – är en sådan lista egentligen är rättvis? För de olika omständigheterna vid det akuta bittillfället finns inte med som bakgrund om de olika incidenterna. Bristfällig och uppförstorad information lär inte allmänheten ett dugg vettigt. Och fler fördomar om hundar är det sista som behövs! 

Bitlistan som publicerats kallas för forskning här medan det istället verkar vara enskilda ofullständiga statistiska avtryck som blåses upp – resultat av en enkel fråga om ras – utan bakgrund om incidenterna och utan att berätta om graderna av skador. 

Klart det inte är OK att hundar biter! Men det finns omständigheter som kan förklara vissa beteenden. Kanske förbygga otrevliga incidenter. Detta gäller både ägare och andra. Den som inte är intresserad av det, kan bara ta till sig en enda sak; att visa respekt och inte tränga sig på.

Man kan faktiskt beundra okända hundar på håll

Många älskar hundar och faller pladask och vill hälsa. Alla människor måste inte vara hundspecialister – men man ska visa respekt. Alla vill inte hälsa på andra man kan faktiskt beundra utan att gå fram. Men hör alltid ägaren och lyssna på svaret. Det finns enmanshundar – oavsett ras som bäst trivs utan okända involverade, eller av olika orsaker vill vara ifred. Man vet ju inte vad en hund varit med om, kanske blivit attackerad tidigare, eller haft ett svårt liv.

Att bli berörd eller trängd av okända är inget som vi människor heller brukar uppskatta. Precis som det kan vara obehagligt att en främmande hund hoppar upp på någon. Det går åt båda håll. Jag brukar dra mig undan, eller säga till om jag blir tafsad på. Ignorerar de mig då kan jag självklart markera skarpare för att de ska backa. T.o.m med ett punggrepp i förlängningen. Det skulle kanske klassas som självförsvar t.o.m?

Brukshundsraser närmare sitt ursprung

Brukshundsraser kommer i alla storlekar utefter vad deras arbetsområde är. Kortbenta grythundar till jakt är tuffa – tänk att gå ner i ett mörkt hål i marken till det okända, där en räv eller grävling bor? Eller en tyskjaktterrier – en av de tuffaste små hundarna som finns, lämpade för vildsvinsjakt.

De arbetande hundarna kommer från en avel då syftet varit att få fram egenskaper att användas till vissa specifika områden. Bli till arbetande hundar som människan kan stävja och kan dra nytta av deras ursprungliga instinkter. Brukshundar är alltså mer ursprungliga i sitt avelssyfte än de som avlats fram till sällskap. Brukshundsraser morrar och varnar oftare – och kanske tydligare – när de känner sig trängda.

Konfliktsituationer med hundar – små eller stora

Man kan blåögt av okunnighet och dåligt inkännande för hela stämningen lyckas provocera fram en konfliktsituation när man bemöter hundar på olämpligt sätt.

Kritiken som ibland kommer upp mot småhundsägare handlar om att ägarna inte alltid insett att en liten hund också är en hund. Precis som andra söta, kanske ”gulle-ylliga” hundar. Men hundar har ju hundspråk att kommunicera med. Vissa raser kan dock exempelvis i aveln ha mist svansen som signalmedel, eller kan triggas för det användningsområde den i grunden har, trots att den är en populär hund som köps för sitt utseendes skull. Som fransk bulldog.

"Jag är egentligen ett vilddjur! Men det är min hemlighet"

”Jag är egentligen ett vilddjur! Men det är min hemlighet.” Hunden eller rasen på bilden är inte utpekad som ”brottsling” på något sätt. Den är bara vad den är.

Större hundar bedöms och även döms hårdare om de svarat upp på en provokoation. De lever ett farligare liv på det sättet – att bli kallad för ”kamphund” kan vara förödande, även om de inte skadat någon. De kan självklart ställa till skada för att de är stora, men små bitande hundgap kan å sin sida förlama fingrar. Inget försvar för någotdera om en hund skadat någon annan varelse och skadan även ger komplikationer.

Vad är en attack och ett bett

Respekterar någon inte en varningssignal så varnar en stabil hund ännu mer med kroppsspråk och ljud. Den går inte på med avsikt att bita eller skada om inte situationen är mycket hotfull. Den har en sund bitspärr. Den kan istället hoppa upp, morra till eller skällande svänga till sitt huvud för att putta bort. Men eftersom gapet är öppnat då så kan tänderna ge en skråma. Som till och blöder! Men detta är inte ett regelrätt aggressivt bett. Utan den sista markeringen som borde få de flesta att backa, om de inte fattat läget innan.

Bara för att man fått en rispa som t.o.m utsöndrar blod så kan man inte kalla det ett bett! Vill en hund skada så finns det inget tvivel. Polisens hundkunniga brukar förstå bakgrunden, men tar självklart alltid upp anmälan. Och det är viktigt att anmäla, av flera skäl. Försäkringar, kontroll på om vissa hundar återupprepar ett allvarligt felbeteende.

”Vänliga” utseenden kan missuppfattas – skriver Memea Mohlin

Memea Mohlin – hundcoach och bloggare skrev 2009 ett väldigt bra blogginlägg som väcker till eftertanke om hundar som biter och även den så kallade bitlistan:
”Kort sagt man fortsätter inte att reta en schäfer som börjat morra. De allra flesta förstår vilka konsekvenserna kan bli. Värre är det för småhundar eller raser som ser vänliga ut, typ golden eller spaniels.” Läs inlägget i sin helhet på länken.

Hon tar upp att olika hundars utseenden kan tolkas som att vissa raser är mildare – och de därför inte möter samma respekt som hundar med till exempel som jag tänker – sämre upphaussat medierykte, sneda ögon, stående öron, stor, kanske muskulös kropp och hängande mungipor?

Därför kanske hundar som toppar bitlistan består av några populära sällskapshundar, eftersom de inte lämnas i fred?

Det är självklart sårande för hundägare som känner  sig och sina hundar utpekade endast för att hunden är född som en viss ras. Stor eller liten. Alla generaliseringar drabbar ju även dem som inte alls har med frågan att göra och även vissa hundraser gås åt extra hårt i media.

 Hunden alltid oskyldig

Hur mår egentligen en hund som är bitbenägen? Den kan vara bristfälligt fostrad och osäker, den kan ha trauman bakom sig som gett osäkerhet och felbeteenden. Man önskar att alla hundägare tittade på sin hund genom omgivningens ögon ett ögonblick. Själv kanske man accepterar mer än dem man möter. Visst, ingen hund eller annan varelse måste, eller kan vara helt perfekt. Men det finns vissa problem som måste tas tag i så snart som möjligt.

Det värsta för hunden är ägare som tittar bort och inte hjälper hunden att växa till allt den kan bli. Den lever ett stressat liv när allt är anspänt och blir fel. Ägarna mår oftast rätt dåligt de också.

Seth är specialiserad på problem med beteenden och kommunikation mellan människa och hund och har därför – till slut – fått många svårare hundar till sig. Han är duktig på det, men det sorliga är att han ibland anlitas som sista anhalt. Han hjälper många trots detta – ger ett nytt liv till föregående dödsdömda hundar.

Men om det är hans hjälp med beteendeförändring som krävs vore det så klart bättre för hundens framtid att först träffa just Seth, eller någon med samma kompetens innan hund och ägare blivit förvirrade av annan typ av hjälp, som inte ger rätt resultat.

Och det är alltid ägarens ansvar.

silhouette-hund-text

Ett par av våra relaterade blogginlägg:
En specialitet har blivit svåra hundar med aggressivt beteende
Stor skillnad på lydnadsproblem eller beteendeproblematik
Våldsamma hundtränare och evighetskonsultationer
Missförstå inte för att vår hund vill inte hälsa
När storleken ger frisedel för hundovett

Med vänlig hälsning hundcoahen Seth Sjöbloms blogg
– tackar också Memea Mohlin för hennes kloka tankar!

Ovanligaste hundraserna 2015


Hundar av dessa sex raser hade inga kompisar
alls av samma ras i Sverige 2015!

Briquet Griffon Vendeen är en hundras från Vendée i västra Frankrike. Den är en braquehund och drivande hund som jagar både i flock och som ensamdrivande. Den används till drevjakthare och kanin och anses särskilt lämpad för snårig terräng. Rasen avlades fram före första världskriget genom urval av småväxta grand griffon vendéen.

Unik Briquet Griffon Vendeen

Unik Briquet Griffon Vendeen

Cão de castro laboreiro är en hundras som fått sitt namn efter en by i Viana do Castelo, Portugals nordligaste distrikt. Rasen är en av de lättare molosserhundarna. Deras traditionella användningsområde är som bergs -eller herdehundar, med uppgift att skydda tamboskap mot vargangrepp.

Unik Câo De Castro Laboreiro

Unik Câo De Castro Laboreiro

Nihon teria (japansk terrier) är en hundras från Japan. Den är en lågbent terrier med ursprung i föregångare till dagens släthårig foxterrier och liknande terrier som fördes med på brittiska och nederländska handelsfartyg under 1700-talet. Dessa skeppshundar har sedan blandats upp med inhemska hundar. Dessa terrier var särskilt populära runt Kobe. 1916 parades en av dessa Kobe-terrier med en korsning mellan english toy terrier och miniatyrbullterrier. Ur denna korsning renavlades den japanska terriern, som blev fixerad i typ runt 1930. Nihon teria har främst använts som sällskapshund och den blev särskilt populär i de växande städerna, där det inte passade lika bra med de traditionellt storvuxna japanska hundraserna.

Unik Nihon Teria/japansk terrier

Unik Nihon Teria/japansk terrier

Schweiziska stövare (berner) eller schweizerstövare, är en hundras från Schweiz, vilka används som jakthundar, och som i Sverige räknas som stövare.

Unik "Schwyzerstövare"

Unik ”Schwyzerstövare”

Slovenský hrubosrsty stavac  (ohar) är en stående fågelhund från Slovakien. Dess främsta förtjänster är som apportör vid andjakt och som eftersökshund för att spåra skadeskjutet eller trafikskadat vilt. Den anses som hängiven och uthållig. Rasen avlades fram från 1940-talet och utgår från korsningar mellan cesky fousek och weimaraner. Idén var att få fram en strävhårig variant av weimaraner med den rasens speciella silverlyster. Den slovakiska pointern är högrestare och elegantare än dess tjeckiska släkting. 1970 ansågs stammen tillräckligt livskraftig och homogen för att stamboken skulle stängas och 1975 blev rasen nationellt erkänd i dåvarande Tjeckoslovakien. 1983 erkändes rasen av den internationella hundorganisationen FCI.

Unik Slovenský hrubosrsty stavac

Unik Slovenský hrubosrsty stavac

Thai Bangakaev Dog är en asiatisk hundras. Det är en medelstor spets-typ hund. Bangkaew är en by som ligger i Bang Rakam District, Phitsanulok provinsen i de centrala delarna av Thailand. I det här distriktet, nära Yom floden, det finns ett kloster som heter Wat Bangkaew där man tror att Thai Bangkaew Dogs har sitt ursprung. Thai bangkaew dog är kompakt byggd och med en jämn gångart. Thai bangkaew dog är en vakthund som högljutt tillkännager ankomsten av alla besökare – vän eller främling. Det är inte en aggressiv ras, men kan vara reserverad mot främlingar och är mycket territoriell och skyddande speciellt mot andra hundar. Den behöver därför en tidig socialisering.  Thai bangkaew dog är en intelligent ras, men är oberoende och kan vara envis. Därför är det inte alltid lätt att träna. Undvik repetitiva uppgifter, den här hunden blir uttråkad snabbt.

Unik Thai Bangakaev Dog

Unik Thai Bangakaev Dog

Det blir spännande att se utvecklingen under året som kommer.

Mvh Seth Sjöbloms hundblogg

Labbe ledde 2014 – se nya listor nu


Labrador retriever 1:a 2014 följd av Jämthund. Nya listor ute nu!

Schäferhund

Schäferhunden på hedersplats 2014 för största ökningen

Senaste raslistan 2015. Räkningen 2015 med statistik om hundraser per län – om ni vill räkna och göra ny lista och jämföra med nedan. Jag hinner inte nu. 😉

Rasnamn Antal 2014   Antal 2013
1 LABRADOR RETRIEVER 2 232 2 276
2 JÄMTHUND 2 135 1 935
3 GOLDEN RETRIEVER 1 897 1 809
4 TYSK SCHÄFERHUND 1 688 1 339
5 CHIHUAHUA, LÅNGHÅRIG 1 465 1 321
6 SHETLAND SHEEPDOG 1 013 916
7 COCKER SPANIEL 957 1 047
8 CAVALIER KING CHARLES SPANIEL 888 1 034
9 BORDER COLLIE 866 768
10 CHIHUAHUA, KORTHÅRIG 862 912
11 STAFFORDSHIRE BULLTERRIER 831 762
12 FRANSK BULLDOGG 779 699
13 NORSK ÄLGHUND, GRÅ (GRÅHUND) 715 797
14 CHINESE CRESTED DOG 682 667
15 BICHON HAVANAIS 679 605
16 JACK RUSSELL TERRIER 664 685
17 TAX, STRÄVHÅRIG NORMALSTOR 662 584
18 FLATCOATED RETRIEVER 654 796
19 FINSK LAPPHUND 651 581
20 MOPS 646 596
Summa 20 966 20 129
Labrador retriever

Labrador retriever


Jordbruksverket: Det finns 606 678 ägare med 815 678 hundar registrerade i landet enligt sammanställning 2015-12-30. Siffran är högre i verkligheten. 

Fotnot: Listuppställning från MyNewsdesk

Seth Sjöblom om framavel av elithundar


Jag och min dåvarande sambo Gittan hade en polarhundkennel. Jag tävlade inom Draghundsport och vi hade en turismverksamhet med vildmarksäventyr då jag tog ut turister som fick köra egna hundspann under en dag upp till 5 dygn.

Därför hade jag 75 hundar åt gången. Vi fick en unik dispens från Länsstyrelsen att hålla upp till 300 samtidigt, men 75 räckte för tio spann samtidigt. Totalt har jag haft drygt 300 hundar under hela livet.

För att få fram de bästa hundarna till tävlingar på elitnivå inom Draghundsporten måste man vara minutiös i sin planering och urvalet till avel. Jag skulle vilja påstå att den aveln ofta är ännu mer noggrann än renrasig avel, eftersom vårt mål är högpresterande hundar som ger tävlingsresultat.

Draghundar behöver inte vara renrasiga. Huskeyblandningar är de hundar som används av den absoluta eliten och kallas alaskan huskies. Detta kännetecknar en bra draghund:

  • bra aptit
  • rätt egenskaper på tassarna
  • medfött motiverad att arbeta
  • tycka om att dra
  • ”vinnarskalle” som bara vill framåt, framåt
  • mentalt stabil
  • uthållig
  • och sist men inte minst måste ledarhundarna vara oerhört lyhörd.
Bra aptit - redan med huvudet i foderluckan.

Bra aptit – redan med huvudet i foderluckan.

Man eftersträvar alltid att få fram ledarhundar, siktar mot stjärnorna och väljer avelsindividerna mycket noga. De i kullarna som inte motsvarar kraven sorteras bort och säljs eller skänks bort till vänner. Det är inte dåliga hundar, de kan dra på hobbynivå eller bli rena familjehundar. De passar bara inte till riktigt hårda tävlingar.

Lyhördheten innebär att man måste kunna kommunicera och styra en ledarhund i ett 12-14-spann. Avståndet dit fram är ungefär långt som en långtradare. 

Aptiten? Det är ansträngande att tävla på elitnivå och en hund utan matlust kommer inte att hålla. När man stannar för att tanka på hundarnas energi med feta energirika snacks måste alla hundar äta.

Fetthalten i fodret för dessa hundar skulle innebära en hälsorisk för en familjehund. Till mig själv brukade jag ha pizzabitar innanför jackan och varm avslagen Coca Cola som jag fyllde på mina egna energireserver med på färderna.

 Avel och urval för att få fram ”superhundar”

Först använder man linjeavel. Parar två noga utvalda väldigt duktiga och besläktade individer. Det kan vara farbror och niece. Sedan blir det alltid varierande egenskaper i en kull, så man får göra ett urval genom att både se på deras yttre egenskaper samt mentalitet och viktigt, pröva hundarna. 

För att testa dragviljan sätter vi dem i hundspann vid 6 månaders ålder, alla med en erfaren draghund bredvid som unghunden litar på, för att motivera. Absolut ingen hårdträning – utan detta är en lämplighetsprövning. Vill en hund inte dra så stretar den emot. 

Vid två års ålder sätter man hunden längst fram bredvid en erfaren ledarhund. Man kan göra det tidigare om man har en mycket självsäker hund. Men eftersom äldre hundar springer bakom, kan det vara lite svårt för de flesta unga att klara det tidigare.

Efter hand faller hund efter hund bort ur gruppen. Som att ta ut tävlingsgymnaster, eller forma ett så bra fotbollslag som möjligt. De hundar som inte är lämpliga för en framtid inom eliten kommer till andra hem med andra levnadsvillkor. 

Efter första generationen använder man utavel. Man väljer ut en helt obesläktad superhund och parar med första kullens lämpliga hundar. Detta är viktigt för att undvika sjukdomar och inavel.

Sedan använder man samma urvalsmetoder som för första kullen.

När man ser ett hundspann påselade inför en tur, med ivriga och längtande hundar, skällande för att de vill komma iväg – då vet man att man valt rätt hundar som verkligen älskar draghundslivet.

Öronproppar är inte helt fel..

Öronproppar är inte helt fel..

Mer från bloggen:
Att få iväg tio hundspann
Intervjuer med Seth Sjöblom om bl.a draghund

Grundutbilda yrkesgrupper om hundar


Vilka skulle kunna behöva lära sig mer om – möten med – hundar? Jo de som under sina arbetsdagar kan möta människor med hundar. Busschaufförer, fastighetsskötare, elmontörer, inte minst hemtjänsten – och så vidare.

Inte för att de verkligen ska börja hantera hundar praktiskt – det kan inte ingå i deras arbetsbeskrivning. Utan för att de ska få lite mer hum och självförtroende i vissa situationer – då hundar är del av 606 678 svenskars liv, med 815 678 hundar registrerade i landet. Siffran är högre i verkligheten.

Seth har funderat på detta länge – och vem vore bättre på att berätta om hundars naturliga beteenden än han? Så ge honom ett sådant konsultuppdrag. Det är ju jul, samt nyårsrea snart – så jag kan shoppa loss! Skojade lite här.. Hundskolor – kom igen.

Eller kanske det här inte är en ny genre – men det vore inte förvånande om ett sådan koncept gav gensvar? Så kör!

Ärligt talat – det borde finnas en viss kunskap om alla i samhället från servicesidan – även om hundar. Precis som inom vården som försöker lära personalen att bemöta alla.

Man tänker sällan innan på saker som man inte har i sin närhet själv. Men kommer man i jobbet att någon gång konfronteras med vissa situationer ger en viss bakgrundskunskap de anställda lite mer säkerhet. Ett ”hundcertifierat” serviceföretag – vore inte det något att puffa för?

Från bloggen:
Hund nekad på buss
– med en del reflektioner om att systemet inte funkar och man tydligen måste vara beredd att köpa ny biljett om man har hund med?
Västtrafik otydliga, kanske också missbedömer risker med djur?

Ett exempel på tydlig skylt inom kollektivtrafiken. /Victoria

En önskan om tydliga & skyltade regler för hundägare som vill åka kollektivt? /Victoria PS: Jo, jag såg stavfelet i bilden nu, så ni behöver väl inte störa er på det? 😉

En prekär situation: Kanske inte smartaste draget att skaffa en ny hund i stor storlek om man på förhand redan vet att man kan behöva akut hjälp i hemmet? Gjort är gjort, men här uppstod det ett allvarligt problem. Vågar inte larma efter hundköpet – då en sjuk kvinna i behov av snabb hjälp om hon ramlat, eller kanske behöver ännu snabbare hjälp, har skaffat en stor hund – en italiensk mastiff av rasen cane corso. Vid larm dit behöver hemtjänsten först få assistans av polisen om de inte får kontakt med sambon först, på grund av hunden.

Kommunen vill avliva döende Marikas hund – det kanske finns lägen i livet då städning inte är prioriterat som hjälp? Hoppas och tror att kanske några frivilliga anmälde sig för att rasta Marikas hund?

Hemtjänsten rastar inte hunden
Svårt sjuka kan mista sin hund
2014
Son bussade hund på hemtjänst och polis

– Anser inte att hundar är allas sak att gilla! Men de är familjemedlemmar i många hushåll. Det går inte att blunda för.

Mvh Victoria, redaktör för Seth Sjöbloms hundblogg

Lita aldrig blint på din hund


”Lita på din hund till 90% – men låt hunden känna att du litar till 100”! Så brukar Seth säga. Han påminner mig också ofta om att jag inte ska glorifiera vår rottweiler Gunvald Larsson, som jag ofta tenderar att göra..

Detta skriver jag – för att det är viktigt och jag vet och förstår att alla levande individer kan agera helt oförväntat. Kanske en dålig dag? Eller vid något den inte förstår eller känner igen.

Så det är en stor välsignelse (ta i trä) för oss att Gunvald inte med kraft svarat upp mot allvarliga provokationer. Han har nog ändå ett ganska sunt hundbeteende? Men varje olycksalig attack från lösspringande hundar, eller i ett fall en lösspringande människa – har fått honom mer och mer på sin vakt. Men inte våldsamt, mer att försöka skrämmas, sätta sig i respekt för att skrämma bort. Otrevliga händelser kan rota sig i hundar och förändra dem. Så låt aldrig er valp hälsa på andra, innan ni vet mer.

Men Gunvald har (hittills!!!) uppvisat ett tålamod som ändå är beundransvärt. Även om han kaxar sig ibland. Har han fått ett ben så kan han skälla till så man hoppar eller han morrar ordentligt åt vem som helst som kommer förbi, redan på flera meters avstånd. Han låtsas ha kontrollen och äga dyrbarheten.

Men vem som helst i familjen eller någon annan, under Seths överinseende – kan direkt gå fram och ta benet ur Gunvald mun. Men bara om Seth bedömt att de har rätt energier. Och ibland i jage med andra hundar i rasthage kan Gunvald ge ut ett högljutt och kanske respektingivande rottis-murr. Men det betyder inget mer än att det kul att leka och luras.

Vi älskar honom. Självklart är Gunvald inte perfekt!
Men oftast ganska avslappnad och go. 

20140603_134530

/Med seriöst vänlig hälsning från V, matte..
Och säkert husse S med!

Rottweiler en svår ras att komma nära och att fostra.


Åsikterna om och erfarenheterna av rotweiller går – som det verkar – vida brett isär.

Seth och många andra älskar rasen. Rätt hanterad och hundar från seriösa uppfödare med friska linjer bakåt är rotweillern en hund med stor personlighet, mod och lojalitet. Och lekfullhet med stor kärlek – så klart.

rottweiler_working-dog

Seth tycker inte att rottisen lämpar sig som förstagångshund – särskilt inte hanarna som kan kräva en mycket hundvan och stabil fostrare. ”En perfekt familjehund” kan man läsa i annonser. Det är bl.a sådana förenklade beskrivningar om rasen (raser) som gör att många hundar köpta av hundoerfarna småbarnsfamiljer, som bara vill ha en ”gosehund” klassas som ”problemhundar” när de kommer upp i könsmognad och blir skitjobbiga för den ovane.

Seth valde hundar från skarpa linjer som inte hanteras så lätt. Med rätt typ av fostran blir de världens bästa hundar. Alltså en mjuk men mycket konsekvent och orubbligt bestämd fostran. Att bygga en stark relation med sin hund så den vill lyda. Inte brottas eller brotta ner och väcka avoghet. Seths röst mot Gunvald är mjuk och uppmuntrande vilket kan vara en utmaning när vissa istället kan bli arga och högröstade. Men när Gunvald säger och visar att han utmanar och vill ta befälet så säger Seth ”lägg av” ganska milt men bestämt. Jag får säga till med ett ”nej” i lite skarpare ton, men fortfarande med lugn och därmed självsäker sinnesstämning. Kanske hundar känner att de vunnit lite mark när de känner av att de gjort en ”befälhavare” lite upprörd så att balansen vacklar? Vore logiskt, om man pratar om kraftmätningar.

Efter att rasens popularitet har ökat har en viss massavel förekommit som alltid när oseriösa människor ser en chans till pengar.  Vilka och vilken typ av hundindivider som tolkas som ”lätta familjehundar” som inte kräver föregående vana, det är helt odokumenterat. Det finns flera sjukdomar som nu anses vara typiska för rasen. Vilket kan ha att göra med en okontrollerad avel?

Vill ni enbart ha en kelgris så välj ingen brukshund. Den kommer att bli olycklig och bete sig frustrerat om den inte får stimulans och utföra uppgifterna den är framavlad för. Läs på innan, välj efter egenskaper som passar er, er hundvana och det livet ni vill leva.

Vad tycker ni? Var Seths försiktighet med hundarna och mig överdriven? Säger er erfarenhet att rottweilern är en hyfsat lätt hundras, som bara behöver det alla hundar behöver?

Finns det mer komplicerade raser än andra?

Intressant att höra om era åsikter.

Med vänlig hälsning Victoria

Hundrädd chihuahua bjöd in rottisen Gunvald till lek


tass-mellanslagVid en promenad stötte Seth på en man med en jättefin chihuahua-hane. Mannen tittade på vår högbente rottis Gunvald och utbrast ”Oj vad stor han är!”.

Ja, jämför man med en liten hund så kan verkligen Gunvalds rottis-tassar verka stora som björnramar!

Är han snäll, frågade mannen. Han är säker, svarade Seth. De diskuterade hundar lite – som hundägare gör. Mannens lille hund visade sig vara rädd för i stort sett alla hundar och vågade aldrig hälsa på andra och lekte inte heller.

De höll hundarna kopplade och fortsatte prata. Efter 10 minuter gick Chihuahuan nyfiket, men avvaktande fram till Gunvald – som då ställde sig helt stilla med huvudet upprätt med blicken strikt framåt. Chihuahuan trippade först till ”jättens” bakdel och balanserade på bakbenen och luktade av Gunvald, som fortfarande stod blick stilla och väntade.

Chihuahuan gick sedan försiktigt fram till Gunvalds upprätta huvud och åter igen stående på bakbenen – som en cirkushund – så sniffade han. Han nådde inte riktigt ända upp till Gunvalds nos. Gunvald sänkte  sakta sitt jättestora huvud och så nosade de på varandra.

Ytterligare en liten stund med småprat oss emellan, så hände det som förvånade mannen ytterligare, att chihuahuan gick ner i lekställning och inbjöd Gunvald till lek!

De lekte litegrann, fortfarande kopplade och Gunvald lät den lille styra.

Mannen sa: ”Det här är otroligt, min pojke är så otroligt skygg inför andra hundar. Och så kommer det en stor rotweiller som han vågar sig fram till. Och till och tillråga på allt bjuder in till lek!”

Stor och liten. En ganska stor – liten historia om ett möte.

Gatuhörnsaveln


För att ge lite mer fakta om det inlägg som jag gjorde igår om oseriös  avel så länkar jag här till djurskyddsföreningens  sida som tar upp just detta problem och vad man försökt att göra åt det i Stockholm. ”Våren 2011 startade Svenska Djurskyddsföreningen Kastreringsprojektet i Stockholm. Det drevs i samarbete med Djurpolisen Stockholm och Stockholms Regiondjursjukhus. Föreningen erbjöd gratis kastrering av hanar och tikar av blandraser av s.k. kamphundstyp. Projektet startades eftersom den oseriösa aveln av kamphundsblandraser i framför allt Stockholms förorter eskalerade. Målet med projektet var att höja statusen på de utsatta raserna och att få ner antalet. Syftet var att begränsa oseriös avel och spridning av blandrashundar av kamphundstyp.”

plaing pups

Alla hunduppfödare är inte seriösa och helt klart är det ett växande problem – och då speciellt för de raser som redan är utpekade som kamphundar. Men även privata småhundsuppfödare som säljer sina valpar lätt för att bekosta semestern.

Om uppfödarnas syfte är att få fram mer kampbenägna hundar för fel syfte är det ett problem. Kanske ett mer korrekt ord för dem faktiskt är avlare – framför att de skulle vara hunduppfödare? Gatuhörnsavlare.

Tyck gärna till om detta !

mvh
/Seth

Förslagen på hundrestriktioner & hundkörkort


Dog News har sammanställt artiklar om hundattacken i Brunnsparken – HÄR.

Det börjar talas om rasförbud, som bla redan finns i Danmark men, som jag förut skrivit, bla här om Rasdiskriminering så är aggressiva hundar ett ägarproblem och handlar, mindre om ras utan om fostran. Se här topplistan för hundar som biter mest. Rottweiler är inte ens med på listan.

Kommunalrådet David Lega (KD) sätter här huvudet på spiken, att det handlar mer om ledarskap än om olika hundraser. ”Att lösa det här med förbud, det tror jag inte på. Det är en större fråga än så.”

Expressens ledarredaktion föreslår munkorg på hundar i kollektivtrafiken. De skriver angående rasförbud, och jag håller med: ”Sverige ska inte heller förbjuda så kallade kamphundar, även om just KD råkar vilja göra det också. Att definiera vad som är en ”kamphund” är för det första både missledande och godtyckligt. Många av de aggressiva hundar som attackerar andra hundar och människor är just blandraser. För det andra kan en hundras på den ”tillåtna listan” utvecklas till ett livsfarligt vapen med fel matte eller husse.”

Om de enda alternativen är ett rasförbud – då myndigheterna skulle tvingas gå in och avliva oskyldiga hundar – eller munkorgslag; är munkorg en bättre lösning för att slippa avliva oskyldiga hundar? Vad tycker du?

Det är viktigt att socialisera sin hund, ta med den i olika miljöer när den är valp och vänja den vid folksamlingar, barn och andra hundar. Detta innan två års ålder. Kan munkorg påverka den sociala träningen?

Ägare av hundar som måste bära munkorg på sina hundar kommer att få en stämpel och bli utpekade och anses som oansvariga och oärliga människor i denna oförnuftets förslag om munkorg eller förbud på  vissa raser.

Om alla dessa hundar skulle gå med munkorg skulle man införa uppfattningen att dessa hundar generellt sätt är instabila monster. Barn skulle lära sig att ingen hund var pålitlig. Det skulle bli början till slutet för människans bästa vän.

Min uppfattning är att om man inför just att vissa raser skall ha munkorg på sig anser jag vara en diskriminerande åtgärd, samt att ägaren och hunden ej någonsin kan komma i kontakt med det vardagliga sociala livet då dom bägge redan med en sådan lagstiftning då redan är utpekade som ”FARLIGA”.

Var går nästa gräns?

En viss hudfärg för att få ha hund eller en viss samhällsklass med en viss inkomst? Eller skall folk som aggressivt har gjort bort sig på krogen gå med kättade händer, eller utåt agerande barn i skolan ha en varningsskylt på sig?

Vart vill man komma med den lagstiftning som gäller olika raser, när inte rasen är ett primärt problem – utan det, jag upprepar, är ett samhälls / polititiskt, ägar -och utbildningsproblem?

Vad som ändå är ofrånkomligt är att alla hundraser har avlats för ett visst syfte. Antingen små sällskapshundar att ha i famnen som också har samma problem, men inte upplevs som ett problem då de är små och gulliga, eller kraftfullare hundar också med ett arbete att utföra. Man måste veta på förhand vad ens ras har för egenskaper och välja ras efter det,  framför utseendet. Precis som att det inte är smartast att köpa en bil enbart beroende på att den har ens favoritfärg eller hästkrafter.

Jag anser inte att man ska skaffa en rottweilerhane som sin första hund – rasen är med förenklat uttalande en vaktande vakt och vallhund som kräver ett starkt ledarskap och fostran och hanarna kan vara kärva och krävande. Det är ingen förstagångshund. Ett stort mörkertal av rottweilers, speciellt hanar blir avlivade iom att de blir könsmogna då de kräver fast hand och gränssättningar.

De hundarna som avlivas under sin tonårstrots har ofta skaffats av oerfarna barnfamiljer utan föregående hunderfarenhet som missuppfattat vad för slags hund en rottweiler är och oseriösa uppfödare som övertalar och säger att det är världens bästa familjehund.

Men att skaffa en rottweiler som förstagångshund eller utan gedigen kunskap om rottweiler är inte bra. Har du en sund rottweiler så är det familjens bästa vän. Men en hund med mycket stark integritet, eller för mycket skärpa eller låg dådkraft (osäkerhet)  ÄR inte en bra familjehund.

Rottweilern är framavlad att vakta och inte så lättcharmad, speciellt inte hanarna. Jag anser att rottweiler hanar och tikar är som två olika raser.

Men stora hundar är ofta inte lika hårt avlade som de med mindre storlek utan har sin hundmentalitet mer intakt dvs varnar först i en trängd situation. Det är kanske därför tax och chihuahua biter mest – för att de går till attack utan att innan visa att deras tålamod är mot sitt slut?

Varför inte göra det enkelt för alla och ge mer trygghet i samhället och införa Hundkörkort? Detta borde väl intressera och engagera politikerna i hunddebatten – som en morot – eller ett märgben.

Sällsynt tjejgäng.


Träffade några fina tjejer härom dagen.

Det här är tjejerna Happy 2,5 år, Therese, Issa 6 månader och Jemma 4,5 år.

Hundarna är av rasen Boerboel – en sydafrikansk mastiff. Boerboel är inte erkänd som hundras av den internationella hundorganisationen FCI, däremot av den nationella kennelklubben i hemlandet, Kennel Union of Southern Africa (KUSA), som är medlem i FCI. I Sverige finns två rasklubbar för boerboel, Svenska Boerboelklubben och Svenska Boerboelsällskapet. I Sverige är rasen väldigt ovanlig, det finns ca 100-200 individer.

Jättefina hundar – och kanske får Gunvald tillfälle att leka med tjejgänget? De är lite mindre än Gunvald, kanske ett par decimeter lägre.

Två av dem ska tydligen vara riktiga rivjärn och Gunvald har redan en otrolig respekt för tikar. Han hoppade inte ens upp i sängen när min rottweilertik Ada redan låg där och hon fick alltid dricka först.

Jag tror att de tre tjejerna blir en tassfull för Gunvald att leka med..

Rasdiskriminering. / Racial Discrimination.


Also in English – se further down the page.

Vill puffa för en amerikansk film som heter: Beyond the Myth: A Film About Breed Discrimination som har premiär i höst. Denna film hoppas jag kan spridas till Skandinavien som ett inlägg i debatten. Se trailern där hundägare berättar hur myndigheterna ringt på hemma och beslagtagit deras hundar – för att hundrasen blivit förbjuden i staten.

Massavlivar de hundarna – vad gör de annars med dessa oönskade raser?  I USA – där handeldvapen är så lätta att köpa lagligt att det tom står i Grundlagen. Massavlivningar har jag bara hört om sker i Kina där de har ihjäl mängder av hundar varje dag.
USA – The Land of Freedom?

Jag älskar hundar men ömmar särskilt för de missförstådda hundraserna som jag generellt inte ser som svårare att rehabilitera än andra. Nackdelen är att dessa hundraser kanske i större utsträckning blivit felhanterade, hetsats skadligt för att trigga aggressivitet och blir omplacerade av olika orsaker. För att ägaren inte hanterar dem rätt, för att det inom vissa mer socialt instabila kretsar blivit poppis med en muskelhund vid sin sida och att hunden sen inte kan tas omhand pga sociala orsaker som inte beror på hunden.

Men detta är inte ett hundproblem – det är ett ägarproblem som de säger i trailern. Hundens mentala status beror mycket på fostrarens stabilitet precis som i alla ledarskapsfrågor med hundar.

Berättar mer i mitt inlägg om Kamphund = muskelhundar?. Man kallar ofta muskulösa hundar för kamphundar eller tom mördarhundar pga av deras utseende och ursprung. Men används inte en hund i kamp är det ingen kamphund.

Thomas Ryding har i polishundförartidningen skrivit ett mycket utredande inlägg kring dessa raser med försök till objektiv analys – som jag tycker han lyckats mycket bra med. Ska du läsa något om dessa hundar så läs detta. Även Thomas Ryding ser att fördomarna är ett hundägarproblem, inte hundarnas fel – med det är dem som drabbas. Och i förbudsläge är det fina hundar och skötsamma ägare som drabbas värst av att få en familjemedlem brutalt bortsliten – mot ett grymt öde som ingen av dem har förtjänat. Ren massbestraffning.

Det måste finnas andra sätt – värdigare en civiliserad stat?

Article in English in honor of my readers from thirteen different countries! The links in Swedish kan be translated in Google Translate.

Would like to promote an American movie called: Beyond the Myth: A Film About Breed Discrimination which premieres this fall. This film, I hope can spread to Scandinavia as a contribution to the debate. Watch the trailer where the dog owner tells how the authorities have come to their homes and confiscated their dogs when the breed has become banned in their state.

Massavlivar the dogs – what do they do otherwise with these unwanted species? In the U.S. – where the arms are so easy to buy legally that it is empty under the law of the constitution. Mass killing, I have only heard about in China where they kill masses of dogs every day. USA – The Land of Freedom?

I love dogs but cares especially for these misunderstood breeds that I generally do not see more difficult to rehabilitate than others. The disadvantage is that these breeds may become more mishandled, incited harmful to trigger aggression and become shelter dogs – for various reasons. As when the owner can not handle them right, and for some more socially unstable people it has become trendy with muscular dogs. The social uncertainty can contribute to that the dogs can not stay with the current owner.

But this is not a dog problem – it is an ownership problem as they say in the trailer. The dog’s mental state depends on the owners stability – as in all leadership issues with dogs.

Telling more in my post about Fighting dogs = muscular dogs? Here I claim that it´s not the dogs breed or look that determine that a dog is a fighting dog, or aggressive – it´s the use and handling of the dog that determine.

Thomas Ryding has in the Swedish Police Magazine written a very good and objective analysis. If you want to read anything about these dogs: read this. Even Thomas Ryding see that this is a dog owner problem, not the dogs fault – which are the innocent victims. At a race ban situation, it is well-behaved dogs and good owners who suffer the most of  gettin a family member brutally torn away to a cruel destiny. Which is not deserved. Pure mass punishment.

There must be other ways – worthy of a civilized state?

Tamhunden – forskning om rävar och vargar.


Hur kom tamhunden till? Vid forskning i avel med vilda rävar har det setts ett samband mellan urval pga av beteende som både resulterat i mer hundlikt beteende – men även i ett mer hundlikt utseende.

Forskning & Framsteg skriver angående rävforskningen att vissa av de gener som kontrollerar tamhet är sammanlänkade med gener som bestämmer utseendet, enligt Peter Savolainen, som är docent i genetik vid Science for life laboratory vid Kungliga tekniska högskolan.

Peter Savolainen har också i en svensk-finsk DNA-studie påvisat att vissa svenska hundar har korsats med vargar då vissa raser har hög andel varg-DNA. Det är i dagens lapphundar, gråhundar och jämthundar som man ser att varginblandningen har förekommit hos deras gemensamma förfäder för 500 – 3 000 år sedan. Medan vissa andra till utseendet varglika hundar som siberian huskey och laika enligt DNA-studierna överraskande nog inte verkar ha varggener i sig. Savolainen har också deltagit i DNA-forskning som påvisat att vargar först domesticerades i sydostasien till att bli hundar.

Experiment med att försöka göra vilda rävar tama gjordes i Ryssland då man domesticerade silverrävar, eftersom rävar är besläktade med vargar, en forskning som drevs i över 50 år lett av den ryska forskaren Dmitri Belyaev.

Man avlade på de minst aggressiva rävarna, valde ut de mest sociala, minst rädda, de oaggressiva och minst bitbenägna rävarna ur varje kull och valde ut dessa till avel och så vidare i nästa kull. Redan efter fyra generationer började rävarna att likna tamhundar mer – även i pälsens täckning och med ökad skallstorlek i förhållande till kroppen. De utseendemässiga förändringarna var kanske de mest överraskande och gav det bästa stödet för Belyaevs förutsägelser. Efter åtta-nio generationer hade avkomman hängande öron. En mycket högre andel av de avlade rävarna hade variationer på öronens utseende, korta eller lockigt svansar, utökade reproduktiva årstider, förändringar i päls färg och förändringar i formen på skallar, käkar och tänder.

Belyaev antog att urvalet av tecken på tamhet och inte aggression, resulterade i hormonella och neurokemiska förändringar i hjärnan. Man såg redan tidigt förändringar i binjurarna som producerar adrenalin som är relaterat till aggressioner. Man kan anta att adrenalin delar en biokemisk väg med melanin, som kontrollerar pigment produktion i päls. som ledde fram till synliga kroppsliga förändringar hos rävarna som blev mer lika hundar på ganska kort avel. Alltså att generna hänger ihop mellan beteende och utseenden när de framavlade rävvalparna naturligt för varje ny kull fick mindre och mindre av de hormoner som styr den vilda rävens aggressivitet och skygghet.

Rävarna i experimentet uppvisade också beteendeförändringar som att de var mer angelägna om att umgås med människor, kved för att väcka uppmärksamhet, och sniffade och slickade sina skötare. De viftade på svansen när de var nöjda eller upphetsade. Dessutom uppvisade de minskade känsloreaktioner för nya objekt eller situationer och blev snarare undersökande och nyfikna än rädda i okända situationer. Mer lika hundar totalt. Rävarna förlorade också sin rävlika myskdoft.

I Forskning och Framsteg beskriver Ann-Kristin Wentzel som efterforskat om den tama genen, att: [ ] kortbenta hundar, som till exempel taxar, har en extra kopia av en gen som kodar för ett tillväxthormon. Genkopian är placerad på fel ställe på kromosomen, vilket leder till att hormonbalansen som ska styra bentillväxten rubbas.

I artikeln förklaras också att nyare forskning visar att nästan alla hundraser har en mutation i närheten av en mänsklig gen då man blir översocial.

Att vara född Rottweiler.


Nu har vår rottweilerhanen Gunvald ökat i vikt igen efter sin magsjuka då han vägde 45 i februari. Då var vi mycket oroade och torkade spyor i några dygn. Jag tror det betydde något bra för min och Gunvalds anknytning att jag tog hand om honom när han mådde så dåligt. Han var så svag, tryckte sig för första gången mot mig i sängen, mellan hulkningarna.

Och han var grymt duktig som alltid försökte hoppa ner på golvet innan han spydde. Väl där undvek han mattan, trots att hans kropp var i konvulsioner. Det är ju inte Seth som berättar nu, utan Victoria, en ganska hundovan person i själva verket. Men jag har ju barn..

"Någon" har förminskat mina tofflor med två storlekar..

”Någon” har förminskat mina tofflor med två storlekar..

Jag som av vana vaknar lättare än husse Seth tog snabbt som sjutton ut Gunvald flera gånger de nätterna han spydde, tillslut blod.

–  Ut på baksidan, med att fästa kopplet i ett annat koppel vi har fäst i trappräcket, så han kom ut på gräsmattan.

Gunvald verkade bara vara tacksam för min omsorg. Kanske det är den omsorgen som belönat mig med att jag nu har blivit hans matte?

Jag har aldrig trängt mig på – utan tvärtom. En ganska märklig upplevelse att ha 50+ kilo tung rottweilerhane rätt i mitt ansikte som bara vill mysa och slickar på mig med sin breda varma tunga – när jag inte alls fick beröra hans ansikte i början, eller ens idag kör ner mitt ansikte rakt emot hans. Jag bloggade om att plötsligt bli rottismatte – med en av de mer komplicerade hundraserna, som jag aldrig mött förr.

Var mer van vid domesticerade hundar, alltså vars sociala egenskaper främjats i avel, som Golden Retriever och Fransk Bulldog, som avlats för att fungera lättare socialt. Rottweilern är fortfarande en vakthund. Rasen är svårare än en sällskapshund, men väldigt tydlig. Rottweilern morrar och varnar om den känner sig obekväm. Det gör inte alltid de mer domesticerade hundarna – de som toppar bitlistan.

De mer familje-avlade raserna verkar inte vara i lika nära kontakt med sitt hund-jag, så de ibland bara kan hugga till direkt utan föregående varning.  Ett beteende som är längre ifrån hundarnas naturliga jag. Minns det angående bit-topplistan, samt tidningarnas rubriker. Stora hundar har kraftigare käkar av naturen och får större rubriker om de biter. Trots att många mindre hundar gör rasande utfall mot Gunvald, utan att han reagerar.

Ja, varför ska mindre hundar undgå rätt fostran? Tydligen ingår det ibland i hund-oansvaret att inte ens försöka korrigera mindre hundar? Tänk om de möter en tuffare och större hund som kommer lös, när de ständigt utmanar till fajt? Gunvald skiter i vikket. För att han är under kontroll och verkar tycka att utfallen är löjliga. Men en dag kanske inte hundägarna som inte reglerar sina hundar har sådan tur?

Människor måste acceptera att hundar är djur och respektera dem som sådana. Och dra in även små hundar och korrigera dem när de hetsar andra hundar till anfall.

Det var svårt i början för mig att möta rottweilerrasen – jag som trodde man skulle gulla med hundar? Jag säger bara som det är. Jag var oerfaren. Men det är faktiskt lättare nu – på ett annat sätt, nu när jag förstått.

Jag vet var jag har Gunvald men vet också att respektera hans gränser. I början fick jag inte alls komma nära. Idag kan jag ibland när han börjar gosa med mig – få pussa honom på örat. Gjorde det en gång för länge sedan när jag översköljdes av ömhetskänslor – men han då markerade väldigt starkt med att morra argt och bita ifrån – i luften. Han hade inte accepterat mig fullt då när jag blev lite ivrig.

Men han har aldrig någonsin nafsat tag i någon, men jag förstod ju att: Hoppsan, jag gick för långt då.

Gunvald och Seth.

Gunvald och Seth.

När Gunvald i februari var utskriven var inte magbesvären helt över. Vi köpte burkmat för känsliga magar i/d och gav mat fyra gånger om dagen i små portioner. Klart att Gunvald gillade kosten – han är ju hund. Men Seth botade den till slut blödande magen med sin kunskap och hans gamla huskur.

Sedan fortsatte med vi hundmat från Royal Canin  – kraftfodret 4800 som Seth alltid har använt till sina stora aktiva hundar som Gunvald har behövt.

Gunvald är en riktigt stor kille nu. Men Rottweilers mognar sent och Gunvald är nog färdigvuxen först om ett halvår när han är fyra år. Kommer växla över till ett mindre fettrikt foder så småningom, eftersom hunden annars kan bli överviktig iom kastreringen.

Seth har alltid använt Royal Canins foder – efter varje hunds individuella behov. Även då han var förbundskapten i Svenska Dragsportslandslaget för draghundar åren 1997-2000 och själv var tävlingsförare med hundspann i långdistanstävlingar på 10 till 40 mil. Så snart väljer vi ett av deras andra lämpade foder.

Vi fick aldrig svar från djursjukhuset om vad som var fel. Att Gunvald spydde blod berodde troligtvis på retade magslemhinnor. Kanske var det hela bara en magbacillusk? Fast det får vi aldrig reda på. Men han har mått bra.

När Gunvalds kemiska kastrering på datumet av sex månaders hållbarhet nästan – gick ut i veckan, så blev Gunvald orolig.

Vi såg på nästan bara en dag ett förändrat beteende. Han vaktade på mig när vi hälsade på en man när vi var ute och gick och mannen stod nära mig. Det är inte ett beteende vi vill ha eftersom han verkar tryggare utan ”spetsen” i vaktbeteendet, även om det är hans genetiska roll.

Som skaparen av hundfonden Monica Lindgren så klokt myntat:
Man kan inte rå för att man har blivit född som rottweiler. Man är som man är född. Vissa raser är grymt missförstådda. De blir bra hundar genom rätt handledning. Men ska hanteras med kunskap. Vissa raser har sin hundgenetik mer intakt, som vissa brukshundar, som rottweilern. Inga knähundar man kör med för sin egen skull. Och ingen förstagångshund.

Seth tog Gunvald till Lerums Djurklinik och diskuterade Gunvalds förändrade, mer oroligt vakande beteende med den erfarne danske veterinären  Hans Jörgen Nielsen som beslutade att inte lägga ett nytt kastreringschip som behöver några dagar på sig för att börja lösas upp i vävnaden för att verka – utan Gunvald fick en kastreringsspruta. Vi lät Gunvald vara lite i fred en dag och sedan hade allt dominansbeteende dämpat sig. Underbart att få så kvalificerad rådgivning när vi var oroliga för hur Gunvald skulle samsynka med dotterns vilda kompisar – utan att bli stressad. För han är känslig på så sätt att han läser av hur människor är i sinnet. Av upptrissade människor avläser han just det – att han inte får slappna av. Min koncentrerade uppsyn är dock inget problem. Även om jag kan få en tung tass på armen när Gunvald vill ha mer uppmärksamhet..

Seth påtalar att det är en ynnest att ha en rottishane så nära som Gunvald nu kryper upp nära mig. Men jag känner bara Gunvald. Både som den som jag inte klappade på huvudet i början – enligt Seths instruktioner – till den nu snart 60-kiloskillen som gör allt för att närma sig till mig. Som inte bara har accepterat mig utan uppsöker mig – och som jag aldrig någonsin varit rädd för, trots hans ibland stöddiga beteende och alla ljud när han ”pratar” – som speciellt rottweillerhanar, men även honorna gör.

Gunvald inger – med rätta – respekt. Han blir ofta beundrad av hundkännare både för att han är så stilig – och balanserad. Inte ens när en full 18-åring plötsligt hoppade fram helt oväntat för några veckor sedan och ”på skoj” överföll Seth och Gunvald – skrikande med spretande armar, så bet inte  Gunvald. Även om hundens tyngd fick killen på rygg och Gunvalds morrningar gjorde killen lite spak. Blev stolt över Gunvald och hans fostrare när jag fick höra det. Den killen hade tur att Gunvald inte biter utan har omdöme nog för varje situation.

– Livvakt, vakthund och nalle i ett – som ett Kinderägg.

Jag har ingen speciell kunskap om hundar – men jag tror faktiskt att hundens mentala status beror mycket på fostrarens stabilitet.

Det jag har förstått är iaf att en rottweiler-(hane) inte är en förstagångshund. Men som kan vara världens nallebjörn – som Gunvald mot mig idag – när hunden får välja det själv och känner sig helt trygg med läget. Inte alls lättköpt – hur som helst.

Blir lite ledsen när jag tänker på att hundovana kan tro att en rottweiler – som andra fina killar som Gunvald – är en sk ”lätthanterlig familjehund”. Många hanhundar av rasen avlivas när de börjar bli könsmogna – utav oerfarna familjer som missförstått snacket om den här mycket speciella rasen – rottweilern – fortfarande en vakthund av kreatur och sin familj. Som behöver stabil fostrare för att veta reglerna så hunden förstår.

Det är världens bästa hund när man förstår vem en sådan hund är född att vara. Man kan inte hjälpa om man blivit född som Rottweiller. Det behövs verkligen en hundvan ledare som förstår och kan fostra rätt.

Och att vara en ledare betyder inte hugg och slag – eller hög, arg röst. Tvärtom kan ett aggressivt beteende från ägaren ge en mer orolig hund. En ledare är inte den som skriker högst – utan den som vägleder tryggast. Där tycker jag att Seth har gjort ett gott jobb.

Jag har i mitt liv fått en snäll och trygg nallebjörn av en hundras som ofta blir misskrediterad. Den hunden som ofta vill möta mig nos mot nos – men på sina villkor.

/Björnkram från Victoria.

Kamphund = muskelhundar?


Jag vill gärna ta död på vissa fördomar om de hundraser som kallas muskelhundar och kamphundar. Alltså hundar som i många fall felaktigt förknippas med begreppet kamphund pga av sin stora muskelmassa eller en missuppfattning om vad deras bruksområde är, som exempelvis hundar framavlade för att vara vakthundar, som rottweilern som är framavlad för att vakta boskap, inte kampa.

Läs gärna denna länk som heter kamphundslexikon.

Man kallar ofta muskulösa hundar för kamphundar eller tom mördarhundar pga av deras utseende och ursprung. Men används inte en hund i kamp är det ingen kamphund.

Muskelhundar är  raser som misshandlats både i media och av vissa oempatiska ägare som inte är hundvänner, utan endast ser hunden som en penisförlängare och tränar dem i kamp och plågar dem. Du kan ofta se hur seriös en ägare är med att titta på hunden. Många ärr i hundens ansikte – då är ägaren oftast oansvarig, okunnig eller gillar att visa muskler via sin hund som får slåss med andra hundar, eller att man inte helt enkelt klarar av ansvaret för sin hund. Döm inte hunden efter håren. Det är alltid ägarens ansvar.

Allmänhetens fördomar är ett problem för seriösa muskelhundsägare. Senationslysten media har stor del i synen på vissa hundraser eftersom de oftast rapporterar om kraftfullare hundar när det händer något dåligt. På topp av de hundar som biter mest finner man chihuahua och tax på första och andra plats.

Är det något med storleken och kanske brist på uppfostran av små hundar för att de är så till synes oskadliga och söta som är orsaken till att dessa ganska små hundar biter så mycket? När jag rastar min rottweilerbjässe Gunvald gör många andra hundar utfall, Gunvald undrar mest över uppmärksamheten och viftar med svansen som en stor vindrutetorkare. Det är mindre eller mellanstora hundar oftast och ägarna kan knappt hålla kopplet. Hade jag låtit min stora hund bete sig så hade kanske hela kvarteret ropat om avlivning? Men även en liten hund kan ställa till skada med bett i en fingerled, men särskilt för att trigga igång ett hundslagsmål.

Läste en fin solskenshistoria från England då en rottweiler räddade en kvinna  från en våldtäkt i en park. Det var en omplaceringshund från ett hundstall. Tyvärr tar ovana hundägare på sig för avancerade hundar i rent högmod ibland. Men räddaren Jack fick rätt ägare till slut. För hunden är människans bästa vän, när den får lov att vara det – och blir förstådd.

Har genom åren träffat, hanterat, hjälpt och haft egna muskelhundar och fascinerats av vad dom är. Jag är aldrig rädd för en hund. Jag läser av varför den beter sig som den gör. Men ibland kan jag visst se varningstecken på att hunden är obalanserad och inte sund alls. Och det handlar aldrig om hundens ras eller storlek, utan bara om beteendet hos ägaren och hunden. Om den verkar rädd och osäker och i vilken grad. Däremot är jag aldrig osäker på min roll som ledare. Har gått in till hundar som ägarna varnat mig för, och hunden har efter tio minuter lagt sig vid mina fötter. Ingen fara på taket, jag vet hur man lugnar ner en aggressiv hund som bara visar osäkerhet och rädsla. Hundar är inte onda varelser. De kan dock vara missförstådda och felbehandlade.

Är de kraftiga hundarna värst då? Det är ju faktiskt småhundar som attackerar och biter mest fast de verkar så söta och gör lite mindre skada generellt när väl något händer. En tendens är att småhundsägare inte fostrar små hundar eftersom de är så små, och att de hundarna oftast triggar igång en hundattack eller om de är obalanserade och nafsar till kan snedställa en fingerled med ett bett eller ge djupa ärr, kanske i ansiktet.

Men de större hundarna, muskelhundarna får sämre rykte när de väl gör något. Större hundar kan göra större skada, men de är generellt inte mer aggressiva än mindre hundar. Allt beror på ägarens fostran. Det är där knuten sitter anser jag. Öka ägaransvaret för alla hundraser. Det är inte alltid storlek det handlar om. Det finns även mindre raser som är framavlade till jakt som har bibehållit en större aggressivitet. Men med rätt ägare, som brukshundar gör de ingen skada.

Man kan läsa om förslag på förbud på pittbull, rottweiler, schäfer mm både vad gäller uppfödning, ägande eller då man flyttar in i vissa bostadsområden och hur dom skall ha munkorg offentligt. Kanske det borde handla mer om hundutbildning för ägarna och beslutsfattarna?

För jag förstår vad man menar med att vissa raser kan bita hårdare. Men är förbudsförespråkarna kunniga vad gäller hund och  förstår hur dessa hundar fungerar och deras genetik och nedärvda funktion i gemenskap med människan och andra hundar?

I Danmark har man tagit beslut om förbud av vissa raser men i Sverige har vi hittills haft en mer sansad syn på det hela, precis som SKK säger i denna artikel som jag tycker är väldigt bra. De anser, precis som jag, att det främst handlar hundägaransvaret.

Hellre hundkörkort än förbud. Annars är det som att börja i fel ände. Förbjuder man några raser kommer vissa männniskor ändå försöka avla fram kamphundar av andra raser. Det är människorna man måste nå!

Du kan få vilken ras som helst att bli en osäker, aggressiv hund. Är det så som beslutsfattarna ser på våra hundar idag? Den danska polisen har rottweiler som polishund idag pga av desras starka psyke.

Jag ser ofta defekter på alla typer av hundar, familjehundar och muskelhundar och med detta menar jag defekter som svagt psyke och osäkerhet, alltså låg dådkraft, instabila och med hög aggresivitet.

Detta är en kombination på vilken ras du än väljer en mycket farlig kombination och självklart, dessto större hunden är och dess bitkraft är, desto större blir faran och effekterna av biteffekten.

Jag träffar dagligen dessa hundar som har låg dådkraft, som jag säger det, dåligt självförtroende och dom hundarna och ägarna behöver hjälp för att komma tillrätta med detta problem.

Går det då att fixa sådana problem? Det beror faktiskt mycket på ägarens engagemang och hundens genetik och uppfostran, social inlärning och träning. Men det är fortfarande ett vågspel att förlita sig på att hunden kommer att fungera i vårt samhälle i alla nya situationer.

Men detta skall väl inte ligga till grund för att vissa raser skall förbjudas då det finns andra raser som är mer bitbenägna. Och de raser som är mindre avlade för socialt bruk brukar också vara tydligare i sina signaler så att de morrar hotfullt som varning, medan knähundar har en benägenhet att bita direkt utan varning. Dvs en muskelhund är tydligare mot människan, en knähund biter snabbare.

Hundar i allmänhet oavsett ras som ägaren inte har kontroll på är ett samhällsproblem som jag tror att det är bättre att rikta in sig på, med andra ord, rikta in sig på ägaren som har strikt hundägaransvar. Lika lite som man ska belasta ett barn som har en onsvarig förälder. Inte döma hunden efter håren – eller rasen.

Min rottweilerhane är en stabil kille, en nallebjörn som ligger och gosar i sängen med familjen närhelst han får chans. Bara han får ta initiativet, vilket han ofta gör.  Men visst skulle han försvara min sambo eller hennes dotter om någon verkade aggressiv mot dem. En höjd röst mot dem skulle räcka, för det är en sådan hund och det har jag lärt min styvdotter, hur hon som är 13 år ska behandla hunden. Inte tränga sig på, ignorera ibland. Men belöningen är att han alltid längtar efter henne och hoppar upp i  hennes säng. De väger nog lika mycket, dryga 50 kilo och han rottweilermorrar när han pratar med henne och hon bortser nu från hur hotande det kunde  låta för en oinsatt. Gunvald Larsson slickar oss i hela ansiktet för att han vet att det här är hans flock.

Hybrid varg-hund.


Våra lagstiftning vad gäller hundar som är passande i vårat samhälle är intressant att följa då jordbruksverket, länstyrelsen och naturvårdsverket slår sina kloka huvuden ihop.

Citerat från Jordbruksverkets sida.
”Vissa vilddjurshybrider kan vara tillåtna:
Det förekommer avelsarbete för att skapa nya raser av vilddjurshybrider. Exempel på sådana är varghybriderna Saarlos Wolfhund och Tjeckisk varghund, samt vildkatthybriderna Bengal, Savannah och Chaussie.
 
Vill du föra in ett sådant djur från utlandet ska du först studera stamtavlan, där parningen med vilt djur noteras. Om de fyra senaste generationerna är fria från vilda djur får du ha djuret i Sverige.”


Tjeckisk Varghund

Jag har själv haft importerade hundar som sagts vara ”renrasiga polarhundar” som efter att jag granskat och undersökt deras härkomst visat sig ha varit blandade med varg. Men då längre tillbaks än fyra generationer. Dessa hundar skapade faktiskt oftast problem i den övriga flocken. Lite för vilda?

Jag ställer mig frågande till om vi skall förbjuda vanligt förekommande hundraser i Sverige och samtidigt släppa in hundvarg-hybrider i landet – som to.m. säljs på internet. Vad händer när den nya ägaren inte klarar av hunden, släpps den då ut i naturen, eller ?

Vargen har det svårt nog som det är. Med hundblod inblandat gör det att dessa varghundhybrider är mindre rädda för människor och mer orädda närmar sig människor i samhällen? Vilket ställer till problem som kan betyda döden för djuret.

Även Länsstyrelsen som planterar ut varg borde kanske omfattas om lagen om ”strikt hundägaransvar”.

Attackhundar


Hittade en intressant artikel i expressen angående topplistan på våra hundraser som biter och det känns skönt att jag har en Rottweiler 🙂 Ändock så finns det förslag på att man skall ha licens på rottweiler.

Det känns för mig att hela denna diskussion har hamnat snett och att kanske politiker blir påverkade av att ta beslut utan relevant sakkunskap och vill därför igen relatera till mitt inlägg angående hundkörkort.
Ett hundkörkort för ALLA borde vara på sin plats när man ser bitlistan nedanför.

Johan Beck-Friis på Svenska veterinärförbundet berättar att studien stämmer med hans erfarenheter.
– Stora hundar skickar tydligare varnigssignaler än små hundar, de morrar och visar tänderna innan de hugger. Signalerna gör att man kan avvärja angreppet tidigare, säger han.

Jag håller med honom då de populära familjehundraserna har blivit lite för populära och aveln är mer styrd av ekonomiska intressen än av frisk och sund avel. Och stora hundar som schäfer, rottweiler, dobberman, m.fl , brukshundar avlas oftast för att uppfylla ett syfte, en tjänst hos människan och då är det oftast viktigt att aveln baseras på sundhet i sällskap och tjänst hos människan.
Och på det viset  får man kvar mer av den naturliga delen hos hunden som att tyda signaler och kroppsspråk.

Tio-i-topplistan hundar som biter:

1. Taxar
2. Chihuahua
3.Jack Russell terrier
4. Akita
5. Australian cattle dog
6. Pit bull
7. Beagle
8. Engelsk springerspaniel
9. Border collie
10. Schäfer

   

Attackhund1

Attackhund2

Populäraste hundraser

Här är de 10 populäraste hundraserna  i Sverige:

  1. Schäferhund
  2. Golden retriever
  3. Labrador retriever
  4. Dansk-svenska gårdshunden Skåning
  5. Border collie
  6. Rottweiler
  7. Tibetansk spaniel
  8. Gordon setter
  9. Engelsk setter
  10. Cavalier king charles spaniel

Här kan du läsa hela artikeln och tycka till här på bloggen.

mvh
/Seth

Rottweiler ingen förstagångshund


Jag läste i dag ett blogginlägg angående Licens på Rottweiler i framtiden.

Och jag är benägen att hålla med författaren, men man blir trött av denna diskussion om denna ”farliga ras”.

Visst, Rottweilern är ingen lätt hundras, men prat om att den skulle vara en farlig ras som skall förbjudas visar bara på stor okunskap och fördomar och något som jag ställer mig helt emot.

Jag har själv ganska hyfsad koll på rottisar då jag har en egen hane vid namn Gunvald samt att jag tidigare har haft en hane och en tik och hjälpt många rottweilerägare i problem. Men rottisen är ingen förstagångshund och speciellt hanarna i jämförelse med tikarna då hanarna lika gärna skulle kunna klassas som en egen ras i jämförelse med tikarna vad gäller beteende.

Jag jobbar som mentor för människa-hund och har erfarenhet av de flesta raser där jag ofta träffar på ”vanliga” hundar av olika raser som definitivt är mer olämpliga i vårt samhälle än en trygg rätt fostrad rottweiler. Det är DU som ägare av din hundras som skapar din hunds beteende, med undantag för alla raser och individer som lider av sjukdom eller medfödd aggressivitet som kan vara nedärvd genom dålig avel.

Kamphund eller inte ?
Rottweilern är inte en kamphund trots att den är stor och muskulös. Den är framavlad till vakt -och vallhund. Debatten om kamphundar kommer att fortgå i all evighet och frågan är om vi genom att ”märka” vissa raser som kamphundar kommer att få bukt med problemet och jag tror inte det eftersom det oftast är ägaren eller miljön som skapar en kamphund. Givetvis så är vissa raser lättare att göra till en kamphund, men i princip så kan du få vilken ras som helst att utveckla ett kamphundsbeteende. Och med kamphund menar jag inte en hund som endast har ett aggressivt beteende utan hundar som medvetet tränas till att attackera.

För att komma åt problemet så kanske det skall införas ett ”körkort för hund” och med det menar jag att det borde vara ett krav på alla rasers ägare att gå igenom en utbildning för att få sitt ”körkort” och sen ha en uppföljning med en anpassad mental-test vid ca 1 års ålder.

Det skulle skapa många jobb och vi skulle få bättre kontroll över lämpliga och icke lämpliga ägare och hundar. Kör du bil utan körkort så blir det påföljder eller kör för fort och du kan få böter eller bli av med ditt körkort, det skulle säkert vara tillämpbart även på hundar och det finns redan då det gäller hästhållning.

Mvh
Mentor människa-hund
Seth Sjöblom