Etikettarkiv: hundrädsla

Barn och hundar


Det är alltid tråkigt när det krockar mellan hundar och människor, men särskilt trist när det gäller barn och hundrädsla.

Det är viktigt att man kan leva i samförstånd, nu när vi faktiskt har hundar i vårt samhälle. Vi måste lära barn respekt för djur men motverka rädsla. Till ett litet barn kan man säga att de inte får springa fram till hundar för att hunden kan bli skrämd och det stämmer ju.

Hundar kan vara lite avvaktande inför små barn eftersom de rör sig klumpigare än vuxna, stapplar fram som små fyllon helt enkelt. Men viktigt att inte ingjuta fruktan, utan respekt för hundar. Oavsett storlek. alla individer är olika.

Och man måste inte alltid hälsa på alla man möter, antingen människa eller hund.

Gick förbi en granne med vår rottis Clyde och killen sa till att han inte gillade hundar, så jag gick undan lite extra och fortsätter göra. Sånt måste man alltid respektera. Många hundrädda känner att det är svårt att säga till för att de kan få blandad respons, som att ”men min hund är jättesnäll”. Det bör hundägare tänka på. Det är inte de andra som skaffat hunden.

Poängen med att beskriva hunden som en varelse med egna känslor, för ett barn, är att lära respekt. För hundar kan bli skrämda och reagera. Men också, om man själv är hundrädd, inte överföra sin rädsla på barnen.

Dog, Animal, Pet, Man, Person, Leg, Feet, Sitting

Rädslor är alltid sorgligt och kan begränsa livet för vissa. Seth har hjälpt till med hundrädsla. Här är ett exempel på hur han hjälpte ett barn. Hundrädsla hos barn – Seths metod. Och det lyckades!

Äcklad av hundar – så kan man också säga


Egentligen kanske ett banalt inlägg? Men det tycker inte jag, för som bloggredaktör här tycker jag det är viktigt att också visa att somliga är rädda för hundar. Eller som Paulina Danielsson skriver, att hon är .. äcklad av hundar: ”Morrar eller juckar mot dig”

Den här kvinnan verkar också ha haft en väldig otur med hundar hon mött.

Vilket man inte kan skylla henne för! För, hej alla hundägare. Det är vårt ansvar.

”Dem enda trevliga hundarna är dem som är riktigt nedtryckta och ”rädda” för deras ägare”. Ett utifrånperspektiv utan kunskapen, att kuvning av en hund är det sämsta alternativet för att få en pålitlig hund. Men det är kanske lätt att tolka respekt som rädsla?

Blev nyfiken och gick in på Paulinas facebooksida för att läsa mer i diskussionen efter inlägget från 2017-03-20, kl. 11:59. 

Samtidigt lägger läsare in bilder på sina gullegryn och många bryr sig.

Paulina besvarar kommentarer och berättar: ”Upplevt mycket mera aggressiva/jobbiga/elaka hundar än katter. Hundar kan fortfarande komma och försöka bestämma över dig när ägaren inte är där. Har jag vart med om. Flera gånger. Varför ska man då ha ett djur som kan innebära fara för andra ? Biter en stor hund dig kan du dö. Har hört ett 10tal gånger(då en i familjen är gammal polis) där hundar som vart helt normalt funtade och tränade bara bitit små barn samt okända människor helt provocerande. Då har det blivit utredningar som utrett hunden och inget har vart fel. Den har bara fått ett psykbryt En katt kan riva dig. Men du dör inte. Tar en stor hund en tugga på dig så kan den bita av viktiga grejer i kroppen. Just av den anledningen litar jag inte på hundar. Katter håller sig ofta undan/gömmer sig om dem känner obehag. Medans hundar går till attack och morrar tills du ligger ner i ett hörn.”

Paulina diskuterar vidare: Hon tycker en hund är så fin men är inte pålitlig runt människor som inte är dominanta.. Och att hon inte litar på djur hon inte känner.

Jag förstår hur hon menar. Även om hon inte är hunderfaren så har hon många poänger. Just för att hon inte är hundmänniska. För att det är orimligt att alla människor ska ha gått en grundkurs i hund!

Paulina låter redan bli andras hundar. Det är ett gott tips som många fler borde ta till sig, att inte lita på okända hundar. Inte rusa fram för att klappa utan att fråga, eller låta sin egen hund springa fram i flexikoppel.

Och om juckande och andra olater hos hundar. De tar, precis som barn, chanserna de kan. Nya barnvakter och vikarier kan intyga detta. ”De vill bestämma” skriver Paulina. Jo då, vem vill inte det. De flesta barn och djur, testar gränser tills de möter ett bestämt nej – som kommer från ens mage , som att man själv är ett urdjur och skickar signaler som ingen kan misstolka. Men detta ska inte Paulina eller någon annan tvingas lära sig, gå en utbildning i, om hen inte vill.

För hundägare måste ha koll på sin egen jycke – hur mysig man än själv tycker den är. Hundar är djur med instinkter, ingen kan påstå något annat.

Plockat några kommentarer från Facebook. Råd från hundkunniga och som ibland, kanske som goda råd – ändå lägger ansvaret på henne att bete sig på ett visst sätt.

  • Hunden har inget att göra hos en okänd människa om ägaren inte är där 🙂 jätte tråkigt att du känner så. Du har ju endå sagt att du är djurvän och kämpar för djuren osv, så lite märkligt att du då kan säga att du äcklas av dom. Sen så är de väl inte samma förutsättningar i Thailand som här hemma varken för djuren eller människorna
  • En hund läser av människans energi. Du har själv gått ut nyligen om att du är deprimerad, vilket räknas i djurvärlden som undergiven (även katter känner av de) men de ska inte vara ok att hundar hugger mot dig eller morrar på dig, de är upp till ägaren att göra rätt från början.
  • En väluppfostrad hund ska aldrig vara rädd för sin ägare eller andra människor / djur. De är tråkigt att du har en sådan bild av vad som är människans bästa vän :/
  • Den vaktar förmofligen och tyckte väl du gick i häftiga rörelser kaxigt sådant kan räcka.
  • Paulina gillar visst hundar men när hon blir utsatt är det kanske inte kul.
  • Så du ser på hunden hur den beteer sig.. gå aldrig fram och böj dig över ett hund då känner den sig hotat. Le inte då visar du tänderna och klappa aldrig låt den vara rädd så ingen kan slå den.  Jag respekterar att du är rädd dom kan vara farliga fått stryk av av dom trodde var snälla människor. Du minns vår kenchi han hatade schäfrar då han blev biten av en som liten. Så se upp håll aldrig upp händerna låt dom vara nedåt och titta uppåt. Är den sjuk biter den aldrig annars. Var rädd om dig!
  • Jag har erfarenhet av hundar, och jag säger att de är ett slaffsigt djur, och needy. En hundmänniska har inge krav alls. Bara hunden är lojal så är ägaren nöjd. Kattmänniskor hatar hundar för vi vet just hur hundar är och väger upp flaws och the Good. Och katter vinner alltid. Hundälskare är som en desperat brud på krogen, kommer ta första bästa dude. Sålänge hon känner sig speciell för honom den kvällen.
  • Jag hade inte släppt lös min hund bland människor eller på offentliga platser, pga av respekt då jag vet att folk kan vara rädda och det dessutom är olagligt här. Jävligt tråkigt att du/ni har en sådan dålig upplevelse av hundar för de är världens bästa om man uppfostrar och behandlar de rätt, och det är ju upp till människan/ägaren.
  • Men har aldrig stött på en hundälskare som inte försöker knacka dörr och konvertera folk till hundtron, de ja stör mig på.
  • Enligt Socialstyrelsen (2015)och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap skadas varje år ungefär 10 000 människor så allvarligt av hundar att de behöver uppsöka ett akutsjukhus. Den vanligaste orsaken är hundbett, med cirka 4 750 fall per år. So everybody shut up
  • Vad synd att du har träffat nästan endast aggressiva hundar då det finns väldigt många fina och underbart snälla hundar i världen❤️ som sagt, det är inte hunden det är fel på utan det är ägaren som uppfostrat hunden fel!
  • Hunden kände av dina negativa och trångsynta vibbar. Vet du ens hur djur funkar? Du verkar ju rätt känslokall, fattar varför du har noll koll.
  • Tråkigt att du stött på herrelösa hundar som av sin natur dessvärre attackerar människor för att skaffa sig mat detta är otäckt men det gäller även herrelösa katter på gatorna runt om i världen och andra djur! Förstår att du känner dig rädd för att bli biten men tänk fan på vad du skriver detta är MYCKET provocerade!!!!! Framförallt för oss hundägare att läsa att våra hundar BORDE bli nedtryckta på ett sådant sätt du har ingen aning om hur illa en hund som blivit ”nedtryck” lider hur illa den far! Och det är ALDRIG djurets fel utan dess ÄGARE som bär ansvaret!! En hund som är rädd för sin ägare är en hund som blivit misshandlad och far grymt illa och detta förespråkar du!? Detta är vad jag kallar vidrigt !! Hoppas du inte behöver vara med om detta med dem herrelösa hundarna igen och att du kommer på bättre tankar innan du skriver något sånt här avskyvärt igen !
  • Det handlar mer om hur uppfostrade de är och hur du som människa agerar framför en hund. Visar du rädsla, visar den dominans osv. Man behöver inte gilla hundar, men inte dra slutsatsen att alla hundar är si och så heller

Tänkvärda ord och åsikter, som andra sagt och jag publicerar här. Sedan kan man tycka vad man vill om andras uttryck – men ordet är fritt!

Relaterat från bloggen:
Hundrädsla, Niclas tycker till!
Hundrädsla hos barn – exempel på Seths metod
Våldsamma hundtränare och evighetskonsultationer
Skrämda hundar reagerar förstås negativt

/Med vänlig hälsning Victoria Qvarnström, bloggredaktör

Hundar och barn – med eller utan diagnoser viktigt för Seth


När Seth får ett anrop med hundfrågor angående barn eller unga så släpper han allt annat och ringer upp/mailar direkt.

– Antingen det är mer akuta problem eller handlar om ett mer långsiktigt förhållningssätt. Där dunkar hjärtat extra.

Seth har ganska ofta kontaktats av föräldrar med unga som har neuropsykiatriska diagnoser – som ADHD, autism av något slag, kanske Aspergers eller Tourettes syndrom.

Det kan gälla att hjälpa familjen eller den nu mer självständiga unga att hitta rätt hund som har en lämplig personlighet så de kan funka ihop. Att på plats ge en handlingsplan och träning inför olika situationer och att förklara tydligt utan att komplicera det, visa och sätta igång i beteendearbete när det är mest lämpligt.

Helikoptervy över hela situationen ner till individerna

Seths stil när han arbetar är att upprätta kommunikation med ägaren och hunden och praktiskt lära ut för att visa att det går – och på så sätt peppa och stärka oavsett ett beteendeproblems svårighetsgrad. 

Denna ”enkelhet” i hans koncept brukar alla vara så tacksamma för – så att de vågar öppna sig, utan skuldkänslor eller prestige för att sedan komma till pudelns kärna och ta till sig Seths positiva, odömande hjälp för att förstå och då kunna ta tag i problem och börja förändra.

För Seth är ett problem inte en enskild punkt i kikarsiktet som ska behandlas. Han ser helheten uppifrån. Därifrån lotsar han fram till målet.

Seth förklarar varför något inte fungerar med en specifik hund och ge metoder för att – i lämplig takt – behandla problemet. Alla tar in omvärlden från olika vinkar.

Att umgås med hundar ger omedelbar och tydlig feedback på hur man beter sig. Inga artiga leenden som från andra människor. Det är väl därför många av oss ibland föredrar djur för att de – om de inte är traumatiserade – är helt oförställda. Det är en väldigt viktig komponent att få gensvar direkt på vad man gör.

Extra utmaningar behöver mötas av insikt

Vi är själva helt öppna med att vi själva är en ”diagnosfamilj” och det tror jag öppnar dessa lite speciella dörrar för behövande som aldrig på förhand kan förvänta sig kunskap och förståelse från andra. De lever redan i en situation då livet handlat så mycket om att ”göra rätt” för dem man älskar.

peace

Engagera skoltrötta elever på deras villkor

Seth har också tidigare i yrkeslivet klurig erfarenhet av s.k ”diagnosungdomar” från sin tid som elevmentor på ett gymnasium då han alltid tillämpade anpassade lösningar för varje individ. Fattades det elever på lektioner så letade han igenom skolan och när han hittade dem så började han hålla en ämneslektion där – eller då han i nödfall fick hjälpa till med myndighetsstöd.

Han såg det också som sin uppgift att hålla kontakt med några elever när de skulle till skolan. Följde upp per mobilkontakt, så de verkligen kom fram och så kunde de komma till hans kontor och de pratade medan han värmde upp dem med motivation så att de kom iväg till sina lektioner.

Problemungdomar i vildmarksutmaningar

I sin draghundsverksamhet tog han emot Svenska kyrkans ungdomar som hamnat lite snett och gav dem en dags vildmarksutmaning ut i vidderna bakpå ett hundspann vardera. Först protesteter. Sedan insåg de att de nog inte kunde gå två mil tillbaka i snön själva utan måste ta hand om hundarna, som de ombetts. Vissa stannade kvar med Seth.

Utan sovmorgon i vildmarken med seth

Utan sovmorgon i vildmarken med Seth

Barn med hundrädsla – en av Seths metoder – men allt anpassas efter barnet
Seth – elevmentor utan pardon
Att coacha ungdomar – med dolda funktionsnedsättningar
Rottisen Gunvald lugnade ner vår diagnosfamilj
Utvecklande turistutmaningar i karg miljö – under trygg ledning
Hundar hjälper till kontakt – vid autism

Maila sethsjoblom@gmail.com kanske med en liten beskrivning av situationen och lämna ditt nummer? Men det beror lite på hur du föredrar att kommunicera.

Med vänlig hälsning från ”alfabets-redaktionen” på Seth Sjöbloms blogg

Hundrädsla hos barn – exempel på Seths metod


Det går ju sällan att gå utanför sin dörr idag utan att möta hundar. Så hundrädsla utgör ett verkligt stort handikapp på ett närmare socialt plan och i samhället i stort – så man bör fortsätta att tro på att det går att avhjälpa.

Seth fick ett samtal från en kvinna med en väldigt hundrädd 12-årig son. Seth har tidigare med framgång hjälpt en hundrädd 9-årig flicka med den här metoden. Familjen kunde senare skaffa en egen hund.

Alla steg nedan behöver nogsam analys på barnets reaktioner och känslor. Steg för steg inför fortsättningen, för att det inte ska gå helt fel. Ingen nedskriven eller uttalad metodik kan förväntas att rakt av hjälpa alla individer eftersom alla är olika.

Självklart måste man prova sig fram väldigt försiktigt och lugnt med alla fobier, som hundrädsla. Det är på fullt allvar för de som känner tveksamheter, rädsla eller ren skräck inför hundar och det måste man visa full respekt inför.

Långsam tillvänjning av ”begreppet hund”

Nu börjar en avslappnad långsam tillvänjning, utan några tvång eller krav på barnet. Varje steg ska barnet ta av fri vilja. Och om barnet tvekar och backar ska man inte göra något stort av det och absolut inte banna. Men avbryt helst inte eftersom det kan uppfattas som att oron är befogad. Ni kommer förstå vad barnets frivilliga intresse handlar om längre ner!

Försiktig introduktion – väck barnets nyfikenhet

  1. Gå helt ensam till leksaksaffären för inköp av låtsashund som Du själv ska ha. Barnet får inte vara med och ska på förhand inte veta om något.
  2. Välj ut ett hundgosedjur som är riktigt lent och ser snällt ut. Det finns jättemjuka och med en tung fyllning i, som ris, som gör att hunden känns lite levande i famnen.
  3. Köp samtidigt också en hundfilm för barn. Hundfilmen ska du sätta på och bara ha rullande i bakgrunden, kanske med sänkt ljud i början. Till slut fångas barnet troligen framför filmen.
  4. Ta hem den nyinköpta låtsashunden från steg 1 – och sätt den på ditt eget nattduksbord som den naturligaste saken i världen. Säg inget speciellt, stoltsera eller visa inte upp den och prata om den. Du kan t.o.m smyga in den. Klart att barnet kommer att upptäcka den. Säg att du ska sova med hunden för att den är så mjuk och skön att krama. Men det är din gosehund. 
  5. Så småningom kommer nyfikenheten smyga sig på och barnet närmar sig hunden mer och mer. Barnet får självklart titta närmare på eller ta upp gosehunden, men på natten är den din. Till slut blir barnet något invant som  själv tar stegen mot, även i tanken.
  6. Tillmötesgå helt odramatiskt om barnet vill köpa en egen leksakshund.

Träffa en riktig hund – men i mycket liten format

När ni levt i det tillståndet att barnet under en tid kunnat vänja sig mer vid att tänka på att hundar finns, men inte behöver vara ett hot, men utan skynda inte på – så sök kontakt med en kennel eller någon som fått valpar. Förklara om hundrädslan och be om att få komma dit. Inbitna hundälskare vill nog gärna hjälpa till. Den unga ska få hälsa på en enda valp i ett separat rum. Be ägarna välja ut den lugnaste ”trögaste” valpen som absolut inte biter och gnager på fingrar! Lägg valpen framför barnet valpen när den precis ätit och somnat. Allt ska bara vara positivt om hur gullig och snäll valpen är. Säg att den är en busig bebis, om den ändå råkar använda munnen.

Lägg gosehunden hemifrån – som barnet nu vant sig vid och klappat – bredvid valpen. Prata lugnt om att de är ganska lika. Båda har päls. De ligger nästan likadant – m.m. Överför låtsashundens egenskaper på den levande valpen.

keep_calm_and_carry_on_hd_widescreen_wallpapers_1920x1200

 

Vad som händer sen får man se. Men insistera inte på att barnet ska ta på valpen. Det kommer fler chanser. Kanske bryter man igenom rädslan där och då på ett positivt sätt? Man kan som sagt inte generalisera som efter ett tidsschema! Det skulle motverka allt! Ha tålamod. Och vi rekommenderar, faktiskt insisterar på att man har en kunnig erfaren person med eller att stämma av med för att processen ska gå så bra som möjligt. Hundhjälpare ska ju ha kunskap om både människor och hundar.

Förebygg hundrädsla lugnt och stabilt

När ett barn har rädsla för hundar så kan det ha varit en incident med ett bett eller liknande och vi vuxna överreagerar och vill skydda barnet, helt normalt.

Men ibland överreagerar vi sedan vid hundmöten och tar ut vår egen rädsla i situationen och överbeskyddar barnet som i sin tur blir rädd. Så låt aldrig ert barn gå fram till okända hundar om ni inte har frågat först om det är okej och lär barnet att det är hunden som först skall hälsa och få nosa, då ser du snabbt om det är ett lämpligt möte.

Med vänlig hälsning från Seth Sjöbloms blogg
– då hundcoachen själv godkänt inlägget

Hundrädsla, Niclas tycker till!


I dag vart jag uppringd av en kille som heter Niclas och Niclas började med att fråga om jag höll på med hundar och kennel och jag svarade att det gör jag, men hjälper i första hand människor och hundar som har problem, som populärt kallas problemhundar.

Efter att Niclas lagt fram sin fråga angående rottweiler och att den var en farlig ras och att jag då fortfarande ville fortsätta diskussionen förvånade honom då jag själv har en rottweilerhane och förstod hans oro för det han känner.

Niclas största rädsla är rottweiler som han träffar på eller ser i den miljö där han befinner sig och att han skall konfronteras i ett möte.

Men efter att ha pratat ett tag med honom då jag själv har en rottweilerhane och förstod hans specifika frågeställning som egentligen inte handlar om direkt hundrädsla utan vad som händer om man blir biten av en så pass stor hund med sin enorma kraft, vad händer då, hur pass allvarligt blir jag skadad, kan jag skydda mig på något sätt.

Niclas tycker även att man inte skall få gå med sin hund lös på gator eller någonstans där det finns en risk att det blir ett möte mellan hund och människa.

Varför har då Niclas den oron ? finns det fog för det ?
Om man förstår hans oro som består i vad som kan hända då en hund biter en människa med ett bittryck som kan krossa en hand eller något av de ben vi har i kroppen då vi har raser som har den kapaciteten.

Niclas menar att en hund helt plötsligt kan snäppa och få för sig att bita någon till synes helt oprovocerat i hans syn,  är det så ?

Det händer hos människan, som ”Flink”  i Falun, utbildad officer som helt plötsligt gick ut i uniform och sköt ett flertal personer totalt helt oprovocerat.

Niclas har nu tagit sin oro och rädsla så långt att han funderar på och ville ha råd om var hittar jag och vad finns det för skyddskläder som skall skydda honom då han blir attackerad av en hund och i det här fallet, främst en rottweiler.

Jag har själv en rottweiler, Gunvald och han är mitt allt, men hur uppfattar andra människor honom ? För mig är han mitt allt som jag litar på, men för andra så ser han ut som en stor kamphund som man respekterar och blir rädd för om man möter honom på gatan.

Hur skall man då tolka det som hundrädd ?

-Jag litar på hunden och ägaren.

-Vissa som möter mig och Gunvald på en promenad blir rädd.

-Är det jag som inger ett osäkert intryck med Gunvald till den som möter oss.

-Är det hunden som inger ett osäkert intryck  till den som möter oss.

-Känner jag mig ”Macho med Gunvald”?

-Är Gunvald en hund som har ett utseende som kamphund.

Det här är en del av de frågor som jag gärna vill att vi debatterar och tycker till om, för om vi inte gör det så motverkar vi vår egen möjlighet att få gå med våra hundar på gatan, utan munkorg, mm.

Vi börjar här så får vi se vad det leder till, om!! ni vågar tycka till.

/Seth
insecurity_grande