Tag Archives: hundmöten ägandebeteende aggressivitet

Regler och nej är hänsyn – inte straff


Hundar behöver stopp och gränser och inte ta över hela hemmet och övriga familjens utrymme.

Det blir obalans om endast hundens behov styr över alla andra i hemmet. Ju otydligare människornas kommunikation är – desto mer kaos. Hunden kan börja bete sig dominant mot familjemedlemmarna, vakta mamma, nafsa mot barnen och skrämma besökare.

Den hunden är för stressad för att må bra. Förvirrad kanske man skulle kunna uttrycka det som? 

Lättare att slappna av när man känner sig säker.. 

Om hunden får helt fritt spelrum på fel sätt, så påverkas den viktiga sociala aspekten till hundens nackdel. Hunden får inte kontakt och ingen vågar ta den till sig. Och det är rent taskigt mot hunden som vill så mycket – men inte  på egen hand vet hur den ska göra. Vem kan veta sånt utan styrning och råd?

En hund gör vad den kan om den inte vet något annat. Det kan bli så att en familj inte kan ta hem vänner ens, för att hunden skällande flyger upp och rusar till dörren direkt – för att möta familjens besökare på ett himla oartigt sätt. 

Skällande redan på dörrmattan och uppe i ansiktet på gäster när de böjer sig ner för att ta av sina skor. Och det är inte OK!

Begär av hunden att den ska stanna i dörröppningen till ett annat rum? Men enklast i inlärningen av gränserna är att hänvisa hunden till en liggplats när det ringer på dörren. Det kan man behöva träna på några – men ganska få gånger. Men med självsäkerhet. 

Lägg gärna en hundbädd där hunden har översikt över hallen så den ser vad som händer. Men den ska ligga kvar tills besökarna kommit in, satt sig, hunnit få sitt kaffe. 

Sedan bjuder ägaren in hunden. Om besökarna har en hundgodis i handen är det ingen nackdel heller. Hunden ska alltså inte uteslutas – utan istället lära sig sociala regler. 

Och då ingår ”nej”. Som absolut inte är det värsta man kan göra mot någon. Utan som faktiskt lär individer hur man ”hör till” i den omgivning man lever i.

Självklart ska man aldrig rycka tag i hunden eller ha en aggressiv röst. För hunden förstår inte vad det handlar om utan blir bara osäker. Gör man det som är rätt, med säkerhet och respekt – då hjälper man hunden in i den livsviktiga gemenskapen!

Ett ganska enkelt recept egentligen – som kan rädda många hundar från omplacering eller avlivning. 

Seth går in i vilket hem som helst – innan hunden fått lära sig sin plats. Aggressiva eller bara ivriga. Och det är många hundar som lägger sig vid hans fötter då han fortfarande samtalar med ägarna, långt innan träningen. 

Sedan lär Seth människorna hur de också gör sin hund trygg, så den inte betraktas som ett psycho av hela bekantskapskretsen. 

Det är snällt att säga nej för att lära nödvändiga gränser

/Med vänlig hälsning hundcoachen Seth Sjöbloms blogg

Är din hund aggressiv? Avlivning?


Omöjliga fall? Jag får ibland höra av hundägare att dom har fått en bedömning av att deras hund är aggressiv och när de bett om kvalificerad hjälp fått rådet att avliva hunden. Jag ställer mig alltid tveksam till detta innan jag träffat hunden och dess ägare och satt mig in i problematiken.

Det finns så många faktorer som spelar in som man måste ta hänsyn till innan man bedömer en hund att vara aggressiv och tyvärr kan gå till avlivning.

Men att hellre tänka att det är hundens beteende som är aggressivt, att hunden uppvisar dessa symptom är en mer objektiv lösningsorienterad inställning.

Även om jag också kan använda mig av uttrycket att ”hunden är aggressiv” för att det är enklast. Men inte helt korrekt faktiskt. Skillnaden är att beteendet kan vara konsekvens av något annat, inget som är hundens personlighet!

Exempel på orsaker till aggressioner:

  • -Skada vid födsel, syrebrist, m,m.
  • -Ej haft kontakt och möjlighet att amma sin mamma.
  • -För ung mamma som inte klarar av att ta hand om valparna.
  • -Könsmognad.
  • -Uppfostran eller brist på uppfostran.
  • -Den sociala miljön dit valpen kommer.
  • -Hunden psykiskt eller fysiskt sjuk.
  • -Påfört beteende, annan hund attackerar hunden som får dålig upplevelse.
  • -Misskött/misshandlad utan känd bakgrundshistoria.

Jag skulle kunna fylla på med många fler punkter, men jag tror att ni fattar poängen. Innan ni tar ett beslut om er hund som anses aggressiv, se då till att få en bra bedömning på hundens tillstånd genom mentaltest och en mycket hundkunnig person som kan göra en bedömning av hundens beteende med mentala status i olika situationer.

Sommaren 2015 så räddade jag 3 av 4 hundar som var dömda att somna in om ägarna inte fick ordning på sina hundar.

mvh
/Seth

Aggressivt ägande – fallbeskrivning, beteendeförändring, filmklipp


Fallbeskrivning, med fyra mkt korta filmklipp om hur hunden förändrade sitt felbeteende under processen. Här skriver Seth:
Fick ett samtal om den lille pomeraniankillen Frasse på 6 månader – som i min mening uppvisade ett ovanligt aggressivt beteende med tanke på hans låga ålder. 

Han morrade och bet nu efter barnen i familjen och attackerade besökare. Jag höll innan jag träffade honom alla möjliga grundorsaker öppna. Är han sjuk? Har han inte fostrats rätt? Har han varit utsatt för ett trauma som att ha skrämts av en attackerande hund? Särskilt hos valpar kan spåren efter något sånt sätta sig djupt.

Men familjen hade haft Frasse sedan han var valp och hans beteende hade plötsligt förändrats bara två veckor tidigare. Utan synbar yttre orsak.

Jag besökte familjen, med tre barn, den äldsta 9 år och två småsyskon. En kärleksfull familj som älskar sin valp. Men något hade hänt och vad – det urskilde sig för mig efter en stund. Frasse hade troligen hamnat i könsmognad. Det är vanligt, även om det inte alltid stämmer, att mindre hundar könsmognar tidigare.

Frasse hade blivit karsk och kaxig och tog ut svängarna, precis som tonåringar i regel gör. Valpen testade gränserna och med den äran.. Väldigt bra att ägarna tog tag i problemet omedelbart! Felbeteenden kureras bättre – ju snabbare man agerar och reparerar.

Se beteendeterapin mot hundens aggressivitet

Så här gick processen, självklart efter ett långt samtal med familjen, medan jag som alltid också observerade hunden. Innan han och jag möttes i en för honom kritisk situation – att jag också ville ha hans leksak.

Frasse var väldigt aggressiv, som ni ser nedan. Jag fick några bett när Frasse mötte mig och han, helförvirrad, försökte förstå det med gränser. Vad är det? Vad händer? Men jag fortsatte lugnt och envist, utan hot bara som den mest naturliga saken att göra. 

När Frasse efter en stund började göra som jag ville – lydde och backade, så fick han leksaken till sig ganska direkt. Men först efter att jag erbjudit den till honom med ett varsågod. Hunden lär sig så småningom att den inte riskerar något på att ge upp leksaken.

Och som plus kommer en extra belöning – beröm!

Eftersom barnen också var drabbade av Frasses utfall var det extra viktigt att involvera dem i beteenderehabiliteringen, som ni ser här, att familjens dotter är med och tränar på gränssättningen, med att säga nej, också.

Läget börjar neutraliseras när ägandeförhållandet om den intressanta saken klargjorts, balanserats. Man måste lära hunden att den absolut inte äger någonting, du äger allt, men du är ödmjuk och ger.

Då kan hunden sedan få ha sin leksak i lugn och ro och slipper vakta – när den accepterat att det inte är någon idé att vakta. Det finns ingen osäkerhet om var gränserna går längre. Och hunden får.

Då slipper man konfrontationer med morrande vid matskålen, när den har ett ben eller annat som du vill kunna ta av den eller att någon annan kan göra det.

Det tog en bra stund att få valpen att förstå detta och visst vart jag biten, men det visste jag redan att han skulle göra, då fick jag chansen att visa mitt missnöje. Han stötte helt enkelt på motstånd så han skulle förstå att det inte var ett accepterat uppförande från honom. Ta också in hur lugnt vi arbetar med hunden. Inga skrik eller något som kan skrämma honom. Bara konsekvens och upprepning.

Lugn konsekvens stimulerar både relationer och utveckling

Detta att ge och få är ju också en väldigt bra lekaktivitet för hunden och barnen. Sen lära hunden lite tricks, som vacker tass – bygger ju också upp relationerna, eller leka gömme.

Nu verkar det som att han har uppfattat vad som gäller och jag håller kontakt med familjen så att det ska fungera. 

Det är svårt när man har barn och skaffar en valp som egentligen är ett yterligare barn. Man skaffar sig egentligen ett barn till att fostra och passa på – med allt vad det innebär, som syskonsvartsjuka. Man måste ha översikt och hantera situationer mellan barnen och hunden.

Jag var förhoppningsvis den siste att bli biten. Ganska fascinerande ändå hur brett gap den lille parveln ändå har – kanske en lejonunge egentligen? 😉

Tack till Kajsa som var med och filmade och
bidrog med sina intryck! Dock inte med första förband.. 😉

/Med vänlig hälsning Seth Sjöblom

Seth reser i hela Sverige


Ni kan kontakta hundcoachen Seth Sjöblom var ni än bor.

Seth reser runt i hela Sverige och även grannländerna – efter behov.

Maila: sethsjoblom@gmail.com eller ring 0707 913097

Tveka inte att höra av er. Seth lyssnar och
intervjuar alla, tills han förstår problembilden.

Maila: sethsjoblom@gmail.com
eller ring 0707 913097
och uppge ert telefonnummer
så Seth kan ringa upp

– Och han kommer garanterat att fråga ut er..

/Med vänlig hälsning ”kontoristen” V

Spontant hundcoachningsfall på MyDog


Vår egen hundcoach Seth Sjöblom var i helgen runt lite på MyDog och tittade, när han fick syn på en intagande ung rottishane. Matten stod med hunden vid en pelare, som att hon tvekade att gå vidare i vimlet av fyr -och tvåbenta besökare. Något stämde inte. Så det råkade sig så att Seth spontant hjälpte rottisekipaget att kunna gå vidare runt på mässan.

Seth gick fram till kvinnan i 25-30 årsåldern och sa; vilken fin rottiskille! De började prata och Seth fick veta att hunden var 18 månader. Sedan frågade Seth varför killen hade munkorg, en mjuk i nylon? Ägaren svarade att det inte fungerade så bra att gå med honom i bland alla människor och hundar och hon var rädd att det skulle hända något.

Problemet låg också i andras mötesbeteende

Det var hennes andra rottweiler, hennes första hade varit en tik. Men detta som faktiskt handikappade dem i nuläget hade hon inte hittat någon lösning på.

Hon fick berätta om problemen. Killen blev lite upphetsad när hundar skällde på honom. Sedan – det värsta – att han inte betedde sig socialt när någon kom fram för att klappa!

Det sistnämnda var speciellt intressant eftersom Seth blivit någon av en ”rottweilerspecialist” i hundkretsar. Och han valde – tilldelades – vår rottweiler Gunvald eftersom han var ”svårast” i kullen. Idag en lycklig kille som fostrats av Seth med respekt och med mild och tydlig röst. Aldrig kväsande.

Seths erfarna inställning är att en tik och en hane av rasen kan vara som av två olika raser är . Även om tikar verkligen inte behöver vara milda, men kanske något mer sällskapliga.

Naturligtvis handlar det också om avelslinjer. Om hund-anfäderna avlats på ”mildare linjer” eller till tjänstehundar med en större skärpa bevarad.

När människor kom fram och böjde sig över hennes rottweiler för att kittla bakom örat visade han tydligt sitt ogillande och det kändes pinsamt att ha en så ”ouppfostrad” hund.

Respektera hundens integritet

Ägarens främsta oro var alltså att hunden kanske var lite obalanserad. Nej, nej! svarade Seth. Han är en rottweiler. Man kan inte bara tränga sig på innanför hans sfär. Speciellt hanarna har en mycket stor integritet – särskilt bör man inte beröra runt huvudet. Aldrig föra fram ansiktet, aldrig böja sig över. Som med många andra hundar.

Hunden är inte folkskygg eller obalanserad för att den visar sitt ogillande med att försöka undfly eller börja morra för att bli lämnad i fred. Detta ligger nära hundars instinkter och är särskilt tydligt hos brukshundar, som varnar när det är nog. Rottweilers följer sin uppgift med att vakta och vilja hålla sig undan okända. En prakthund som inte plötsligt kan bete sig som ett keligt sällskapsdito!

Seth förklarade allt detta för hundägaren och slanten föll ner hos henne så hon verkade slappna av. Tills Seth sa: nu går vi en promenad ihop alla tre. Men han lugnade henne och intygade att han var med och skulle hålla kontroll. Detta var en liten yngling utan ett uns aggressivitet i sig.

Den sista osäkerheten blåstes bort när Seth sa att hon måste försvara sin hund. Hon såg då lite frågande ut! Det är din hund det gäller, inte dig. Ett enda felsteg så riskerar han avlivning – när man är en skarp hund med muskler. Fördomarna gör honom till en ”kamphund” – så en enda rispa när han värjt sig kan kallas för en hundattack!

Praktisk inlärning för att bli ett självsäkrare ekipage

Så de började gå med hunden mellan sig och matte höll kopplet – nu utan munkorg. Visst började en liten hund skälla och pojken började spänna sig men Seth är uppmärksam och bara snärtade till uppe på kopplet, sa nej, så att hunden glatt vände sin uppmärksamhet mot honom. Sedan var det slut på det begynnande dramat.

Sedan kom prövning nummer två som på beställning. För visst hade matte haft rätt. Seth såg på håll en äldre kvinna som fick den där målsökande blicken om att ”rusa” rakt fram till hunden.

Innan hon hann fram satte Seth upp handen som stopptecken mot henne. Hon stannade snopet och Seth sa; vi vill inte at du klappar vår hund. Vadå, är han farlig?

-Nej, han är inte farlig, han har stor integritet och gillar helt enkelt inte att bli klappad så här av obekanta!

Kvinnan snörpte på munnen och vände ryggen åt och snodde vidare.

Slutord om rottiscoachningen på mässan

Nu förstår jag – vad du menade med om att jag behövde försvara honom. Trots att han är en vakthund. Eller rättare sagt, just för att han är det! Det här var lösningen som jag sökt. Känner mig säkrare på mig själv och på min hund nu. Ska fortsätta på den här vägen. Kontakta mig om det blir några problem eller frågetecken, sa Seth. Glad för att ha fått möjligheten att hjälpa ett så fint par till ett rättmätigt liv.

Fler inlägg om rottweiler:
Missförstå inte vår hund – respektera bara
Rottweiler en svår ras att komma nära och att fostra

Att plötsligt bli rottismatte – Seths ”rottis-ABC” när jag träffade hans hundar

/Med vänlig hälsning V bloggredaktör, hundcoachen Seth Sjöbloms blogg

 

fodax.

 

 

Hundar döljer smärta och beteendet påverkas


Du kan tro att din hund mår bra trots att den är ganska sjuk eller går med smärtor. För hunden fortsätter ungefär som vanligt.

Ha för vana att känna igenom din hunds kropp när du klappar den och var uppmärksam på om den reagerar med smärta när du klämmer någonstans.

Gå på regelbundna hälsokontroller med hunden och låt veterinären undersöka om ni noterat att den fått ett annorlunda beteende.

För hundar är övertappra, som alla djur. Det är deras överlevnadsinstinkt.

Varför visar inte hunden att den har ont?

Du är ju din hunds bästa vän och närmast förtrogne – tryggheten i dess liv. Så hunden vill behaga dig och dina så att du inte stöter bort den. För ett djur är det livsviktigt att verka normala! Det sitter så djupt i deras instinkter att det kan inte er nära kontakt i ett tryggt hem ta bort.

tigermask

Precis som för djur i det vilda sitter det nedärvt att det är rena självmordet att visa svaghet utåt. Antingen dödar flocken eller ett jagande djur svaga individer.

Smärta kommer ut i beteendet

Hundar håller igen om sin smärta, emedan det kan märkas på deras beteende. En hund som mår dåligt påverkas naturligtvis mentalt när den är fysiskt sjuk.

Den kan uppvisa personlighetsförändringar, den går undan, kanske svårare att få kontakt med och ofta uppträder den oförklarligt intolerant och aggressivt. En sjukdom kan smyga sig på, så det kan gå lång tid innan det märks. Kanske det skett så gradvis att man inte ens tänker på hur hunden var innan.

Aggressivt beteende av bakgrund

När man säger att en hund är aggressiv menar man/vi att dess beteende är aggressivt. Att den uppvisar ett aggressivt beteende – inte att det är en personlighet. Aggressivitet är symptom som kan ha många orsaker.

Omplaceringshundar kan ibland – men inte alltid – ha blivit dåligt skötta och ha gått igen en eller flera traumatiska upplevelser som satt sig. De kan ha en bristande fostran och bete sig udda.  Är det lydnadsträning som behövs kan man anmäla sig till kurser hos Brukshundklubbar.

Ibland ligger grundorsaken till problem i att hunden har ohälsa, en infektion eller annat. Men den kan ha en hjärnskada, medfödd eller förvärvad – eller ha drabbats av en hjärntumör  Detta måste naturligtvis undersökas främst innan man börjar arbeta med hunden.

Fostrans – eller beteendesvårigheter?

Har hunden båda typerna av problem, vilket inte är helt ovanligt, så börjar man med beteendelanalys och löser de svårigheterna innan man går vidare.

För beteendeproblem fostras inte bort med lydnadsträning. Det stressar bara hunden som har ”känslomässiga” beteendeproblem och inte tar till sig något. Den kan inte naturligt förstå mänsklig ordkommunikation. Den kan lära sig kommandon om den blir visad efter att människan lärt sig avläsa sin hund. Det är mäniskans ansvar.

Beteendeproblem sitter djupare än fostransbrister. Man kan förenklat säga att; ”beteendeproblem sitter känslomässigt, medan lydnadsproblem handlar om inlärning”. Det kan vara svårt att skilja emellan och det överlappar.

En hundcoachkonsultation kan hjälpa till med det. Seth Sjöbloms specialitet är hundars naturliga beteenden kontra anomalier och att förändra sånt som ägarna inte kommit tillrätta med. Som då hunden inte lyssnar, är blockerad för instruktioner och låser sig mentalt, exempelvis när den gör utfall.

Seth berättar mer:
Stor skillnad på beteendeproblem eller lydnadsproblem

/Med vänlig hälsning från hundcoachen Seth Sjöbloms blogg

Hunddagis och rastare måste ha stöd från ägarna – fallbeskrivning och svar


Fråga: Hej Seth, vi arbetar med hundrastning och har behov av att utbilda våra rastare i olika situationer som dom kan råka/råkar ut för under dagarna, är du specialiserad på några speciella problem?

Seth: Jag arbetar med alla typer av problem och med alla hundraser och stora eller små. De vanligaste frågorna är om hundmöten, utfall, drag i kopplet, men även annat som vaktande över ting eller hundar i flock som inte kommer överens. Jag anlitas ofta också för tuffare hundraser eller svårare beteenden och får ofta till den första positiva förändringen efter ett par timmar. Men inga fall är likadana, så det är lite olika, med hur snabbt man kan gå fram.
 

Jag kan ge hela ert rastningsteam en kurs – då ni kommer få se resultat och känna av mer personlig ökad säkerhet om hur man generellt läser av för att förebygga eller hanterar olika situationer som sker.

Ägarnas ansvar

Men – är ni ett hundrastningsteam skulle jag rekommendera att även ägarna är med och lär sig att hantera sina hundars uppföranden! Det är ju kanske några hundar ni upplever svårare problem med – eller hur?

Det är där, i hemmet, allt bottnar och det kommer fungera ganska dåligt om bara ni hundrastare får lära er rätt metod, när hunden har andra regler hemma.

I work so Hard so my Dog can have a Better Life Patch | Embroidered Patches

 
Enligt min mening ska ägarna vara med i utbildningen, eftersom det är deras hundar. Ni kunde ju annars välja att kasta ut de mer temperamentsfulla? Men det är ingen lösning för någon och säkert inget någon part vill. Och ju högre kompetens personalen bygger upp  praktiskt – desto bättre rykte och större konkurrensfördelar. Och lyckligare hundar – och ägare!
 
Om inte hundpassare och ägare är med samtidigt, från ”båda sidor” – blir hunden förvirrad och inget lyckas. Konsekvent upprätthållna regler är avgörande för att hunden ska ha en suck av en chans att bete sig bra. Det är alla värda.

Jag arbetar med hundarna och människorna, respektfullt utan att skylla på någon. Ser framåt för att ena och lyfta upp hela ”teamet” som mentor för både människa och hund.

Läs gärna Fallbeskrivningar här på bloggen!

/Med vänlig hälsning hundcoachen Seth Sjöblommin mail sethsjoblom@gmail.com är säkraste sättet att komma i direktkontakt med mig. Skriv gärna ditt telefonnummer också.