Etikettarkiv: hundcoach

Seth Sjöbloms roll som beteendekonsult – eller Hundmannen


När hundägare har extra stora problem med sina hundar handlar det om beteendeproblem som måste gås till grunden med, innan hunden ens kan öppna sig för en beteendeförändring. 

Den som verkar vara en ohjälplig problemhund? Hunden måste få möjligheten att börja om igen för att ta till sig vad som generellt gäller. Hunden har människor runt sig som också måste börja lära om från noll. Även om de haft hundar i många år – så har de inte förr haft just den här hunden.

Många förtvivlade hundägare har frågat runt i sin hundkrets och hos veterinär efter hjälp. Ibland som sista hopp. Seth Sjöblom är den ende hundcoach de tillfrågade kan och har rekommenderat i många fall.

Beteendeproblematik är Seth Sjöbloms område

Som Seth själv märkt, så har en specialitet råkat bli svåra hundar med aggressivt beteende samt att han jobbar efter att det är stor skillnad på lydnadsproblem eller beteendeproblematik. Han agerar konsult och coach vid beteendeproblematik. Ofta råder Seth om en veterinärundersökning av hunden, om något 

Utan en grundgenomgång och läkning i felbeteende är fortsatt framgång omöjlig. Seth ser från noll och börjar där, vilket ofta är i hemmet. Sedan att hunden redan kan gå fot ibland är inte viktigt i det stadiet, om den inte fått ihop hur omgivningen fungerar – och hur man bör samleva med den. 

Hundräddaren Seth Sjöblom

Under 6 veckor en sommar räddade Seth livet på 4 dödsdömda hundar med sina individuella analyser i varje fall. Sedan arbetade han med snälla, men tydliga metoder för både ägare och hund. Tog dem alla vidare från där de strandat – och förklarade detaljerat om varför ägarna gått på grund.

Vissa hundar är tyvärr utom hjälp – då de kan ha tidiga eller för svåra trauman bakom sig. Som att ha tagits från tiken för tidigt, de små veckorna kan vara avgörande. Eller blivit miss(be)handlade, ha en medfödd mental skada.

Seth kan hjälpa till så långt det går, som en s.k. habilitering om ägarna har möjlighet att anpassa livet lite. Seth ger inte upp, men är realist. Man kan ju inte bara släppa loss en hund som inte funkar socialt där den ska leva.. Vi människor måste ha högsta ansvar för de djur vi domesticerat.

Missförstådda hundar ska inte bära straffet

Förvånansvärt många hundar är bara missförstådda. De har inte haft någon som lärt dem språket, eftersom ingen förstått hundens signaler. Det har under åren varit skrämmande att hundkonsulter, även mycket erfarna, som inte kunnat hjälpa har rekommenderat avlivning av en hund.

Seth verkar vara duktigare på att avgöra vad som är vad. En ”djävla attityd som ska kväsas” – det finns inte hos en hund. Den gör bäst den kan, precis som barn.

Man märker på en hund om den blivit traumatiserad. Ibland får man veta. Svenska hundar lever ännu i bur – man kan hjälpa bättre om de som lämnar bort en hund håller sig någorlunda nära sanningen. Så snälla, för hundens skull säg ALLT Ni vet vid omplacering av en hund. Sedan är det inte er sak längre och era namn är anonyma. Men skaffa helst inget djur igen..

Seth Sjöbloms egen metod fungerar

Det blir avslappnade hembesök efter föregående telefonsamtal, då ägarna när Seth kommer, ska bete sig som vanligt.

Vad Seth läser av under den initierande fika -eller samtalsstunden är en första grund för fortsättningen. Men inte innan han följt med ägarna ut på promenad med hunden och sett även hundmöten.

Problemhund – min metod är mjuk men bestämd berättar Seth och vikten av att säga nej för att begränsa hundens områden för misslyckanden i det nödvändiga sociala livet.

Sedan åligger det självklart hundägarna att fullfölja träningsråden och sitt eget beteende konsekvent. Det finns inga Quick-fix som på en timmes TV-program.

Hundmannen Seth Sjöblom

Så, jag kallade Seth för hundmannen när jag först lärt känna honom och hört om och själv såg i vad han gjorde. Lite larvigt kanske det låter. Men även hundfamiljer som han hjälpt har sagt rakt ut: ”Är du en människa eller hund?”

Eller en annan  lekfull toppkommentar som flera sagt – efter första besöket: ”Har du bytt ut vår hund mot en annan?”.

Spontana reaktioner när ägare inser att de kanske – eller troligen faktiskt kan ha kvar sin hund. När det visat sig att hunden kan! För att ägarna lärt sig rätt kommunikation av Seth.

Det är ju därför Seth Sjöblom fortsätter. För att han når fram till behövande.

/Med vänlig hälsning red på – hundcoachen Seth Sjöbloms blogg

Seth reser i hela Sverige


Ni kan kontakta hundcoachen Seth Sjöblom var ni än bor.

Seth reser runt i hela Sverige och även grannländerna – efter behov.

Maila: sethsjoblom@gmail.com eller ring 0707 913097

Tveka inte att höra av er. Seth lyssnar och
intervjuar alla, tills han förstår problembilden.

Maila: sethsjoblom@gmail.com
eller ring 0707 913097
och uppge ert telefonnummer
så Seth kan ringa upp

– Och han kommer garanterat att fråga ut er..

/Med vänlig hälsning ”kontoristen” V

Att gå runt stolpar utan trassel


Har många gånger förundrats över hur himla duktiga hundar är som passerar ett hinder på samma sida som ägaren, så kopplet inte fastnar.

Tänk att hundarna är medvetna om kopplet! Även när de går och rekognoserar. Vanligtvis är ju hundar väldigt svåra att få kontakt med när de använder nosen. Och de fixar oftast träden och stolparna – ändå.

Vadderad stolpe. Våra kära hundar är mer fantastiska än människor i flera avseenden!

Vadderad stolpe. Våra kära hundar är mer fantastiska än människor i flera avseenden!

När hunden är på fel väg runt en stolpe stannar jag den så tidigt som möjligt. Går och ställer mig rakt bakom hunden – kanske nere i ett vägdike – och jag kallar tillbaka med en vägledande handledsryckning i kopplet och säger som vanligt, uppmuntrade att: ”Här går vi!”.

Då vänder de utan tvekan om och återförenas med mig. Utan att det uppstår trassel och förvirring. Och viktigast – innan det blir komplicerat.

Bloggcoachens kritik av hundcoach på TV

Gillade inte metoderna som en svensk hundcoach på TV använde när en hund gick på fel sida av en stolpe.

Jag reagerade på hur hundcoachen tog sig an problemet. Främst för att han sa något som jag tyckte var stötande; att han tyckte det var nästan nonchalant gjort av hunden.

Man kan väl inte ta det som en förolämpning när en hund under träning gör fel? Den vill troligen inte reta någon – den gör så bra den kan. Men ibland kan ju orden komma ut fel också..

Hundcoachens lösningsförsök verkade övertrassliga för hunden – som inte än förstått vad ett koppel är. Den tränades ju fortfarande för att gå fint vid hundpromenader.

Att vägleda hunden tillbaka med att dra i kopplet visade sig inte gå, eftersom kopplet blivit till 3/4 inlindat runt stolpen.

Det övergick till att låta hunden stå kvar, vänta ut hunden för att den skulle lösa problemet själv. Helt rådvill och blev säkert ännu mer osäker?

En direkt och tydlig ledning till en redan vägledningsbehövande hund saknades. Kunde man inte hjälpa hunden mer för att bygga upp dess självförtroende? 

Gör om och led rätt när det blivit fel

Bara göra om situationen innan stolpen. Försöka gå samma väg igen och ge direktiv, så hunden slapp stressa upp sig av osäkerhet – och bli blockerad för mer inlärning. Det borde hundcoachen ha gjort direkt. Man vill ju inte bygga upp något enkelt till ett onödigt trauma. Man måste välja sina krig till när det verkligen behövs.

Så bedömde jag bloggcoachen det hela. Inlärning behöver inte kompliceras – vilket jag läst att hundcoachen i fråga också säger.

Men, detta – från ett ögonblick på TV.

/Med vänlig hälsning bloggredaktören -alltigenom-coachen Victoria 😉

Göteborg, Stockholm eller Malmö? Voff!


Syd, nord eller hemmavid?

Och där emellan.

Hundfamiljer i behov av Seths hjälp
– maila honom på sethsjoblom@gmail.com

Det styr upp vart Seth ska styra kosan härnäst!

dog will be fun

 

 

😉 Happy Dog Autumn!

Seth i Hufvudstaden Stockholm nu i helgen


WROOM - nu styr vi upp!

WROOM – nu styr vi upp!

På vägen får Seth mysa med sin sons familj, med sitt barnbarn. 

Sedan umgås några värdefulla kvällar med sin dotter och träffa hennes sambo.

Stockholms hundägare – några av dem – vill träffa Seth för att han ska hjälpa dem med beteendeproblem.

Bor ni i Stockholm kan ni SMS:a Seth på 0707913097  – det säkraste sättet att få kontakt med Seth så han kan ringa upp Er i lugn och ro, en ledig stund. 

Försöker få ihop resor mot andra väderstreck
eftersom alla inte bor i Stockholm..

Maila ALLA era hundfrågor till ETT ställe!


Har du hundfrågor så maila sethsjoblom@gmail.com
Det är i dagsläget svårt att hålla ordning på alla meddelanden när de kommer till fem olika ställen.

Information som är jättebra om du tar med i ditt mail:
1) Skriv  som rubrik ”Hjälp med hund” i mailets ämnesrad.

2) Beskriv ert problem!
3) Glöm inte ditt telefonnummer så att jag kan ringa upp.
4) Ort – var du bor.

0963281179Vi hörs! Mvh Seth Sjöblom

PS: Hundproblem kan komma att publiceras på bloggen som fallbeskrivning, med anonymitet för den som vill.

Mvh red.

Våldsamma hundtränare eller evighetskonsultationer


It´s a djungle out there. Men acceptera aldrig en hundcoach som använder våld – det beteendet är bara ett försök till självhävdelse och kompensation av att veta inget. Ta din magkänsla och vett till hjälp.

Betala för att lära sig att misshandla sin hund

Hör förvånansvärt ofta om våldsamma och skrämselbaserade metoder som utförs av anlitade ”hundspecialister” för att avhjälpa beteendeproblem hos hundar, från små valpar till äldre. Detta har inte bara en enda hundägare berättat om, utan flera av dem som helt upprivna har kontaktat Seth.

Aggressiv behandling skadar hunden och förvärrar problem

Det är helt normalt att trigga igång en för hunden kritisk situation, t.ex med frestelser och utmaningar och invänta hundens problembeteende för att kunna observera och sedan påbörja behandlingen av problemen.

Men den skadliga ”tränaren” försöker då korrigera hunden med metoder som ofta innebär våld då hunden absolut inte förstår vad den ska göra. Hört en del mycket otrevliga beskrivningar.

Hysteriska skrik i sig räcker för att skrämma en  redan osäker hund, ibland för livet – och det är också misshandel. Det är något som säkert fler hundcoacher än Seth har upplevt, att felaktig konsultation har skadat hunden ännu mer.

Hundarna som dödsdömts av fel hundcoach

De flesta hundägare som berättat om mycket otrevliga möten med dessa charlataner har efter första chocken tagit hunden och åkt därifrån. Men betalat det överenskomna arvodet för att slippa bråk. 

Vissa hundtränares namn återkommer särskilt ofta angående våldsam behandling i ”rehabiliterande träning”. De konsulteras ofta angående lite mentalt tuffare hundraser, men också rena sällskapshundar och ibland bara en valp – som då dödsdömts som helt orehabiliteringsbara. Ibland av flera olika föregående hundkonsulter. Vars metoder inte hjälpt hunden.

Seths specialitet är hundar som utdömts som hopplösa

Seth arbetar via hundars naturliga beteenden, förståelse och kommunikation för att hunden ska hanteras på rätt sätt. Innan dess är all dressyr bortkastad. Hundar behöver stor trygghet och övertygande ledarskap med lugn och tydlighet. Och så klart inget våld.
Väldigt många unga rottweilerkillar avlivas t.ex för att ägarna inte har förstått en rottishanes mognadsprocess och allt han behöver under sina tonår. Många missförstådda hundar, särskilt s.k. muskelhundar har fått hjälp hos Seth som räddat många av dessa som haft värstingbeteenden i brist på annan input. 

Men alla hundraser kan uppvisa svåra aggressiva beteenden och det ska alltid tas på allvar.

Många hundägare är skuldtyngda och ledsna

”Vi har gjort allt, men det måste vara oss det är fel på!” Det värsta är att många hundägare med problem redan har sänkts helt av både omgivningen men särskilt ”hundspecialister”. Vad ska de säga emot dessa expertisuttalanden? Hundägarna kan vara helt modstulna och känna så stor skuld att de börjar gråta när Seth lyssnat och berättar om det reella hopp som finns. Eller när han träffar dem i hundens hemmiljö, kort korrigerar hundens första utfall och hunden sedan bara har ögon för Seth och ger honom sina favoritleksaker som ingen annan någonsin fått röra. Då brister det hos många. Seth ser det positiva och arbetar så och lär direkt ut några grundläggande förändringar som ägarna får fortsätta öva på.

Flera terapimånader utan resultat kanske betyder fel metod

Andra problem för de som söker hjälp med en hund är att de kan ha gått hos en hundhjälpare väldigt många gånger utan någon märkvärd förbättring men övertygats om att det tar lite tid. Kanske börjar hundägaren undra efter 3-12 månader om det är rätt hjälp – eftersom hundens beteende inte förändrats. Man frågar aldrig hur mycket pengar som slängts i sjön med föregående hundcoacher, men det kan röra sig om 10 000-tals kronor, ibland multiplicerat några gånger.

choices-10020257

Hur man hittar lämplig hjälp till sin hund

Googla! Och inte bara efter en hundcoach hemsida, för där står allt bra till. Sök bland diskussioner i olika nätforum som hästsajten Bukefalos – forum för hund eller medlemsforumet på vovve.net. Registrerar du dig som medlem kan du också själv ställa frågor. Men många kan ha tänkt som du innan.

Bra, nästan bäst är att fråga andra hundägare om en bra hundcoach. På personliga rekommendationer förs den mest äkta reklamen fram. Men fråga efter namn på tipsarens kompis kompis som blivit hjälpt och försök få kontakt med personen med förstahandsinformationen. 

Maila och prata sedan med hundcoachen och känn på pulsen. Hör om filosofi, inställning och metoder. Ställ dina frågor rakt utan krusiduller. Tvivla lite för att ta bäst ansvar för din hund. Det är du som är kunden.

Och en hundcoach som vill ha betalt per påbörjad timme i telefon? Hmm, det får du bedöma om själv. De kanske behöver ha de tarifferna. Du får lita till dina egna intryck och magkänsla.

Kolla runt, hör dig för. Precis som när du söker reparation på din bil eller ska anlita hantverkare. Ett misstag kan ju stå sig dyrt i längden.

PEACE alla hundvänner!

V

Relaterade inlägg:
Rädda min dobermann
Seth räddar ofta ”omöjliga” hundar
Skrämda hundar reagerar förstås negativt

Gästblogginlägg – om när Sveas matte fick tillbaka sin underbara hund efter ett möte med Seth


Matte berättar med egna ord:

sveaMitt hjärta, en Rhodesian Ridgeback- och labradormix på 16 månader, kom till mig från sorgsna förhållanden för 1 år sen. Jag tog hand om henne, och hon dito. De skratt, den glädje och den kärlek hon fyllt mitt liv med är magisk… Hon är mitt allt och jag älskar henne av hela mitt hjärta!

Hennes nyfikenhet och äventyrslystna sätt förvandlade mitt liv till ett glatt äventyr.

Tillsammans tänjde vi gränser, gjorde det omöjliga möjligt och kompletterade varandra när det behövdes. Hon var mitt sjätte sinne…

MEN(!!), så blev hon könsmogen och över en natt förvandlades hon till ett monster. Ett monster som livnärde sig på att göra utfall mot andra hundar. Vårt tidigare aktiva och glädjefyllda liv förvandlades till en ren mardröm. Vilket ganska snabbt resulterade i att jag…

…Undvek hundtrafikerade områden, en fånig plan då jag bor granne med Slottsskogen.

…Förlorade mitt ledarskap, då jag själv blev nervös så fort jag såg en hund.

…Slutade att cykelträna med Svea, vilket sved då såväl hon som jag älskade att hoja.

…Lämnade henne hemma om jag t.ex. skulle fika med vänner.

…Började gå ut på vissa tider då jag visste att det var mindre vovvar ute.

…Övervägde att skaffa munkorg.

…Slutade åka kollektivt med henne.

…Inte litade på henne för 5 öre!

Ah, jag tror ni fattar poängen… Livet var ett rent helvete! Allt var planerat i minsta detalj. Vår isolering var ett faktum. Våra promenader innehöll 0% njutning, 100% ängslighet och femtioelva utfall.

Under detta mardrömsliknande halvår försökte jag hitta lämpliga kurser som skulle få bukt på eländet; valet föll på kurs i stresshantering. Via kursen fick jag tips och råd att arbeta utifrån. Jag fick även goda råd från hundkunniga och hjälpsamma människor i mitt kontaktnät. Trots alla dessa riktlinjer och hjälpmedel kände jag ändå att Sveas utfall eskalerade. Och jag började sakteliga undra om felet låg hos mig. Det kändes nämligen som att jag pluggade mer än under åren vid universitet samt tränade hårdare än under åren som elitidrottare. Det kändes dock som att jag konstant misslyckades med Svea. Utfallen blev värre… Och värre. Och värre!! Anledningen till att jag ej nådde några resultat under detta halvår kan jämföras med att plugga kemi när du har tenta i religion eller att träna pingis för att bli bättre i fotboll. Jag besatt alltså inte de verktyg och de träningsmetoder som var tvugna för att lyckas med Svea. Istället sprang jag hysteriskt omkring med hundgodis, bacontuber, lick and treat-roll on… You name it! Detta för att “belöna” bort ett avskyvärt beteende. Detta kanske funkar för några lyckliga få, men i vårt fall var detta som att hälla bensin på eld. Det hade det inte ens funkat att hänga ett kadaver framför nosen på henne. I vårt fall handlade lösningen om korrigering.

När jag inte ägnade tid åt träning i alla dess former, läste på, bakade hundgodis… Ja, då grät jag blod! För tro mig, det gör man i en sits som denna. Ju värre hennes beteende blev desto sämre mådde jag. Och ju sämre jag mådde desto värre blev hennes beteende. Snacka om moment 22! Snacka om att vara på väg utför branten…

Tillslut kände jag mig maktlös och pallade inte mer utan behövde professionell hjälp, så jag plockade upp luren och ringde Seth. Jag hade nämligen några månader tidigare fått honom rekommenderad. Efter att ha pratat med Seth i ca. 1h bestämde vi träff redan 2 dagar senare. Seth kom hem till mig ihop med Tatjana (som är extremt duktig på lydnads- och träningsbiten). Vi satt ner och talade i cirka 2h, dels för att ge en bild av Svea, dels för att “analysera” mig som hundförare. Efter sessionen var det dags att gå till Slottsskogen för att se oss “in action”. Vid första hundmötet gick Seth bredvid för att kunna bryta och korrigera samt analysera Sveas beteende/blockering. Till min lycka (och stora förvåning) kunde Seth nå Svea och via rösten korrigera henne. Utfallet hann alltså ej att bli ett utfall, vilket i min värld inte fanns på kartan.

Vi fortsatte vår promenad in i Slottskogen, som under söndag förmiddag är hundägarnas mekka. Seth hade instruerat mig att fokusera på Svea till 120% och höll sig efter att ha sagt detta cirka 10 meter bakom oss för att beskåda. Första mötet kom och då jag kan Sveas kroppsspråk väl blev det därför en enkel match att bryta första utfallsförsöket. Det blev alltså inget utfall denna gång heller! Vi fortsatte in mot hundrastgården för att möta fler hundar… Seth och Tatjana höll sig fortfarande på avstånd. Jag fick hundmöte efter hundmöte och Svea gjorda inga utfall. INGA UTFALL!! Jag förstod ingenting. Hur var detta ens möjligt!? Drömde jag?! Vad hade egentligen hänt?!

Jo, detta hade hänt: Seth gav mig de rätta verktygen för att tackla Sveas utfall och på kuppen växte mitt självförtroende. Jag fick tillbaka min tro. Tro som i sin tur födde hopp, som i sin tur födde kärleken på nytt. Kan låta luddigt och klichéartat, men tro mig; efter det jag och min hund varit med om så börjar man tro på mirakel och svamla som Di Leva.

Redan dag 1 efter vårt möte med Seth fick jag tillbaka min gamla goa Svea. Hon mår tusen gånger bättre, är betydligt lugnare och slipper sina utfall, dessutom har hon börjat äta ordentligt igen. Jag har tack vare Seth fått tillbaka mitt självförtroende som hundförare, tagit tillbaka ledarrollen och kan äntligen ge min hund den support och stöttning hon behöver. Jag behöver inte längre springa omkring med fickorna fyllda av godis eller ryta och stampa i marken, utan kan nu fokusera på oss; världens lyckligaste ekipage!

Vissa aktiva inom hundvärlden tror dock inte att det kan vara såhär enkelt att rehabilitera en hund, utan dömer ut det som en “quick fix”. Jag förstår faktiskt inte varför? Jag menar; om man kan lösa ett problem utan att krångla till det och förvirra såväl ägare som hund; why not?! Att vissa hundtränare, hundpsykologer m.fl. uttalar sig likt detta leder direkt till att hoppfulla ägare med “problemhundar” tappar tron och börjar tänka i hemska tankebanor kring sin hund. Anledningen till att jag sätter problemhundar inom inom citationstecken beror just på att vad den ene kallar för problemhund kallar den andre för drömhund. Allt direkt avgörande av vem du får hjälp av!

Att Svea tillfrisknat så snabbt har gett blodad tand. Nu tränar jag med henne cirka 5-6 timmar om dagen, inte för att jag måste, utan för att vi har så galet kul tillsammans. Jag utsätter oss för prövningar som inte varit möjliga under det senaste halvåret; Vi tränar hundmöten på smala gator, vi tränar att åka kollektivt. Apropå kollektivt så måste jag bara berätta om en makaber händelse: Vi stod på bussen och trängdes mitt under “Rush hour” när det plötsligt kliver på två hundar, en liten och en större svart. Den svarta blänger på Svea och har såpass löst koppel att den når fram att nosa henne I rumpan. Detta sker mitt som bussen svänger och jag famlar efter något att hålla mig i samtidigt som jag försöker ta ett stadigt grepp om Svea, kort sagt: Jag har noll kontroll. Svetten dryper och jag inser att utfallet är ett faktum och att det kommer att smälla vilken sekund som helst. Men ingenting händer, Svea bryr sig inte ens, utan kollar bara upp på mig… Likt hon numer gör vid samtliga hundmöten! Det är inte klokt… Men lyckligtvis är det sant!!

Slutligen vill jag bara säga några ord till alla som känner igen er i min och Sveas problematik: Jag vet hur dåligt ni mår, jag förstår hur ni kämpar och jag lider med er av hela mitt hjärta, men GE INTE UPP! För exakt 1 vecka sen kände jag likadant. Men min hund var inget monster och jag var ingen misslyckad hundförare… Det är inte ni heller! Ni har bara inte fått rätt hjälp. Än. Så tveka inte 1 sekund över att kontakta Seth! Han räddade oss när ingen annan tycktes kunna göra detsamma.

Så tack Seth! Utan din hjälp vet jag faktiskt inte vad jag hade tagit mig till…