Etikettarkiv: herrelösa hundar

En hund som inte borde omplaceras


Jag vart i måndags på vinst och förlust uppringd av en vän som är mycket engagerad i hundar. En hundadoptionsorganisation hade ett akut problem. Det var en akitablandning som för tre månader sedan adopterats från Irland som en Boråsfamilj hämtat från en annan familj i Stockholm. Men de kunde inte heller ha kvar honom för att det uppstått problem. Han skulle till ett hundpensionat i väntan på ny familj.

Fick flytta på ett hundjobb för att kunna åka och hämta hunden och köra den till ett hundpensionat neråt landet. Jag tog beslutet snabbt och satte mig i bilen – men det hela blev inte så enkelt som det lät. Ibland blir det inte som det är tänkt och saker kan förändras snabbt oavsett att man tror att man fått rätt information. 

Bitincident direkt i bilen när paret hämtade hunden

Paret från Borås åkte till Stockholm och möte upp dom som var de som först adopterade den. Men de ville nu placera om den efter en kort tid dels p.g.a allergi. Det lät konstigt, eftersom dom redan hade en mindre hund. Var det hela sanningen tro?

Boråsparet fick reda på att hunden var lekfull och trevlig – men man hade ett timeout-rum för den? Dom möttes upp och tog hunden till sin bil där de satte hunden i bilen med sele och bälte i baksätet. Nya matte skulle ta av halsbandet som satt väldigt hårt och då nafsade och morrade han men matte fick inte av det ordentligt.  Då skulle husse ta av halsbandet helt – och vart direkt biten i båda armar och tummen på ena handen. 

Trots incidenten så åkte dom hemåt, men plötsligt efter en stund så klev hunden fram med tassarna mellan sätena och bet nya matte som satt som passagerare i huvudet 2 ggr och fick med sig en hårtuss, örhänget och efterlämnade ordentliga skrapsår i huvudet! Han kunde likaväl fått med sig örat.

Matte och husse blev totalt chockade och vart givetvis livrädda och letade efter en avfart för att komma ur bilen för att lugna sig då det hade kunnat resultera i en än större olycka där alla i bilen, matte, husse och hunden hade kunnat förolyckats.

Hemma med hunden så vart stämningen avvaktande då man undrade vad det var för best man fått hem efter denna incident och givetvis var dom chockade. Det var inte vad de väntat. På organisationens hemsida beskrevs hunden som följer ordagrant, har bara stavkorrat: 

”Ghost är en lojal kille med mycket valp i sig. Han älskar att busa och vill gärna ha din uppmärksamhet för att bjuda in till lek. Han har med tiden blivit lugnare och idag sovar han gärna en stund på dagen och alltid genom hela natterna, det har han gjort från dag 1 hemma hos oss. Han är helt rumsren och vill gärna hålla det rent och fint hemma. Om han motioneras regelbundet går han bra i koppel och går gärna vid din sida om du håller bra takt (perfekt kompis på powerwalk eller joggingrunda) han kan dra lite i början av promenaden men det är mest för att han är så uppspelt och vill utforska allt kul utomhus. Han tittar lugnt på andra hundar, människor och rådjur och verkar inte ha stark jaktinstinkt eller större intresse av att hälsa på hundar som går förbi. I hundhagen leker han gärna med tikar i liknande storlek, han kan inte hantera små hundar bra vid lek då han är lite klumpig och gillar att hoppa och landa hårt. Andra hundar verkar inte så imponerade av Ghost och han får ofta på nosen när han blir för ivrig. Han har själv aldrig varit aggressiv mot en annan hund vad vi sett men han verkar trycka på andra hanars knappar.
Ghost lider inte av seperationsångest och kan var ensam under perioder, han verkar mest sova då men blir alltid glad att se dig när du kommer hem igen. Han tyr sig snabbt och visar mycket kärlek till dem som står honom nära, han kan låta främlingar klappa och hälsa men husse och matte är det bästa han vet, förutom mat. Ghost är extremt matmotiverad och lär sig glatt nya trix som kan ge honom godis.
Han är en unghund utan nämnvärd uppfostran och har tendeser att nafsa och hoppa, han kan även vara resursaggresiv mot okända men aldrig mot husse och matte. Han är väldigt intresserad av barn och vi tror inte han skulle passa bra i en familj med små barn då Ghost gärna nafsar även på dem. Han är blind på ena ögat men det är inget som märks av alls i hans vardagsliv. Vi tror Ghost skulle gilla en trädgård på landet eller hemma hos en familj som gärna är i naturen. Skicka in din intresseanmälan redan idag så att Ghost kan få komma hem!”

 

Efter en stund i trädgården så gick dom in med honom i koppel, han gick runt och nosade, han hoppade upp på diskbänken och hoppade motvilligt ner efter tillsägelse. Han försökte att leka lite med boll som det tog en stund för honom att fatta. Han såg vattenskålen, kastade sig på den och drack men vände sig mot dom och vaktade morrande mot dom.

Husse satte in sin mat i micron för att värma den och hunden morrade misstänksamt mot micron. Matte satte på kopplet som man tagit av och höll. Men han ryckte till och hon tappade kopplet och helt plötsligt stod hunden uppe på bordet där husse satt och åt och attackerade husse som då blev biten i axeln.

Då bestämde man sig för att ta ut honom i sitt hundhus som man haft länge då man tidigare haft hundar och på så sätt få lite lugn och ro och för att plåstra om såren

Andra dagen. Nästa dag gick dom ut för att ta ut honom ur  hundhuset för en promenad så han fick uträtta sina behov. När dom öppnade dörren så försökte han tränga sig ut och matte försökte att ställa sig för och blockera honom men vart då huggen i benet.

Tredje dagen. Jag kom dit sent på eftermiddagen för att, som jag visste, bara var för att hjälpa till och skjutsa hunden till ett hundpensionat 10 mil söder om Borås, men jag visste inte om vad som skett.

Väl framme möttes jag upp av en skärrad matte som berättade hela historien för mig och att de var fjärde hemmet på kort tid. Han hade alltså kommit hit för tre månader sen. Första hemmet lämnat honom vidare och fått tillbaka honom efter en dag o.s.v. Den hunden som beskrevs så bra på organisationens sida.

Jag frågade var hunden var och fick svaret att han var i hundhuset. Jag bad henne att ta ut honom och det gjorde hon och han kom fram till mig och jag lät han nosa av mig och tog sedan kopplet och gick runt lite med honom och återvände sedan till bilen.

Jag sa att vi skulle sätta in honom i bilen utan tvång och vi lockade med godis och till slut så fick vi in honom. Jag band kopplet inne i bilen. Han kom fram och nosade mig i nacken och i örat och jag pratade lugnt med honom, berömde med ”duktig kille”. Då satte jag mig på kanten i backluckan, pratade lugnt med hunden som också var helt lugn. Jag sträckte försiktigt fram en öppen hand då han tittade på mig och han nosade och slickade på handen och jag drog tillbaks den lite grann men fortsatte med handen försiktigt fram till nederdelen av nacken pratade lugnt. Och pang så högg han mig i underarmen.

Jag slog snabbt till med öppen högerhand på nosen så han släppte och då flög han ut kopplets längd i bilen och attackerade matte som stod på sidan alldeles bredvid bakluckan och turligt nog så fick han inte in bettet som var riktat mot låret utan fick bara tag lätt med framtänderna i hennes jeans.

Jag hämtade munkorgen jag hade med mig och såg lugnt till att han fick på sig den, sen böjde jag mig ner och lyfte in honom och stängde luckan.

Stackars Ghost – vad hade han varit med om och när?

Jag kontaktade adoptionsorganisationen och förklarade att jag inte ville leverera en farlig hund till ett hundpensionat då jag redan bedömt den och den bitit tre människor inom loppet av lika många dygn, så var min rekommendation att den omedelbart skulle få somna in både för hundens skull och för allmänheten. Jag känner ägaren av hundpensionatet och de har både barn och många egna hundar i olika storlekar. Hade hunden huggit den som körde bilen under färden kunde de kört av vägen och folk dött. Det är allvarliga saker. Han högg minst fem gånger på tre dygn – helt oprovocerat. Det är svårt att tro att det extrema beteendet kan ha kommit som en blixt från klar himmel över en dag.

Jag har bedömt många hundar mentalt, även avlivningshotade, som jag med min coachning räddat för att de blivit missförstådda. Men när en hund är farlig så säger jag det och då är det oundvikliga ofrånkomligt. Det finns en anständighetens gräns för vad en olycklig hund och intet ont anande människor ska behöva genomlida. Ska ett barn behöva dö?

Hundorganisationen svarade att de hade en policy att inte avliva någon hund utan utvärdering av deras hundspecialister. De bestämde att få ditt två andra personer som skulle hämta honom för bedömning. Detta skedde sedan under ganska dramatiska förhållanden med hunden huggandes efter en av personerna som tvingade in honom i bilen och kättade han med fyra vajer och kätting i 4 punkter bak i bilen, berättade familjen sedan.

Funderingar och konklusion av Seth Sjöblom

Det är väldigt tragiskt att denna hund som uppenbarligen mådde dåligt och av någon anledning använde sig av en medvetet riktad aggressivitet, behövde gå igenom så mycket som den gjort. Han attackerade helt oprovocerat från ingenstans och efteråt så var det som att inget hade hänt.

Jag märkte att hans vänstra öga inte hängde med och fick då reda på att han var blind på det ögat och det känns konstigt att denna hund överhuvudtaget har hämtats från ett dogshelter på Irland för att sedan säljas till en adoptivfamilj där den har ställt till med fysiska och känslomässiga skador.

Varför var den blind på höger öga? Finns det ett samband med hans aggressivitet? Har han fått en stroke eller hjärntumör 

Jag hoppas att vi kan få svar på detta så inblandade och speciellt för de som tagit hunden till sig i tron att dom fått en ny familjemedlem där det slutade med oanade konsekvenser.

Generellt om hundadoptioner

Det är inte konstigt om otrygga hundar som kanske levt på gatan, har problem med tillit och annat. Det får man vara beredd på. Men jag har haft många hundkunder med adopterade hundar från denna och andra hundorganisationer och problemens art har vida överstigit vad man kan anse vara en social hund, så bedömningskriterierna kan man undra över. Enligt min mening så ser jag inte behovet av att plocka hem hundar från andra länder då vi i Sverige har massor av hundar som behöver adopteras av familjer som t.ex. i från hundstallet i Stockholm.

Jag arbetar med beteendeproblematik och är på intet sätt inblandad i organiserad adoptionsverksamhet av hundar. Men jag och min familj har ställt upp och tagit emot några hundar i vårt hem för att rädda dem från stundande avlivning, ofta i sista stund. 

Det var Elsa som skulle avlivas dagen efter för att hon ”var så jobbig”. Ägaren kom hit och var så respektabel och vältalig, båda hade bra jobb. Vi borde blivit misstänksamma när liggdynan hon fick med var i valpstorlek trots att hon var vuxen. Det billiga halsbandet var för stort, men det var taget hål så man förstod att hon haft det sen hon var liten – med en stor flärp på. Sedan fick vi veta av en källa att Elsa tillbringat sitt liv i bur under dagarna, kanske valpburen? Hon kanske blev lite uppspelt  ”jobbig” när hon fick komma ut ibland? Elsa fick ett fint hem sen.

Och en annan hund jag hämtade, det var lite problem och efteråt fick vi också veta saker. Det har faktiskt kommit fram saker om alla vi haft hemma. För när folk vill bli av med en hund och slippa betala för avlivning då kan de ofta försköna det hela. Utelämna viktiga delar som är viktiga för hur man ska hantera och hjälpa hunden. Eller ljuga, som det heter.
Till sist så tycker jag ”skärpning” ni som tar hit hundar från andra länder !

Dela gärna och kommentera inlägget. Det här ämnet är inte uttömt än.

Ta inte en omplaceringshund utan prövotid

Säg ALLT ni vet vid omplacering av hund

Tyras oro mildrad – matte berättar


Tyra adopterades från Irland. Som ett par omplaceringshundar vi, Seth och jag haft här hemma så var hon väldigt rädd för män. Men Tyra hade det värre och kissade på sig när nye hussen kom för nära. En ovanligt stressad hund. Matte berättar:

”Jag har haft flera hundar innan, bl.a rottweiler och ville skaffa hund igen. Har ju den fina möjligheten att kunna ha hund med mej på arbetet i centrala Göteborg, så hunden inte behövde vara ensam. Dit tar jag mig med buss. 

Hittade Tyra på nätet hos hundar utan hem. Jag tittade flera gånger på hennes bild men föll inte för henne då. När jag sen blev godkänd för adoption och pratade med Ida på hundcentret så föreslog hon just Tyra för mej!

Tyra och jag träffades första gången på en parkering i Malmö. Transporten från Irland hade blivit ett dygn försenad pga motorproblem. Jag mötte tjejen som kom fram med en superstressad hund som bara slängde sej på rygg framför mej.

Jag bara grät av glädje att äntligen få rå om denna kärlekstörstande lilla tjej. Hon var så rädd och underlägsen att vem som helst hade kunna bara bära iväg med henne. När vi kom hem så sov Tyra större delen och tydde sej väldigt till mej.

Min man däremot funkade det inte alls med. Hon kissade ner sej och skrek när han rörde sej mot eller nära henne. Jag kunde bara gå korta promenader med Tyra och så fort vi vände hem så drog hon så mycket att hon fick problem med strupen. Jag fick byta till sele för att inte anstränga halsen så. 

Tyra verkligen ogillade män och var väldigt osocial överhuvudtaget vilket skapar en hel del förvirringar här i Sverige. Vi förväntar oss att alla hundar ska vara glada, trevlig och sociala mot människor. Jag har fått möta många kommentarer när jag fått säga till folk att inte bry sej om Tyra eller att inte envisas med att locka och pocka på hennes uppmärksamhet.

Av all stress och rädsla fick Tyra magkatarr och blod i avföring. Jag fick då rådet att prova Valerina ett milt lugnande örtpreparat och magmedicinen omaprezol i en period. Detta hjälpte henne men hon blev helt avtrubbad även när vi var på ”trygg mark”.

Hon som börjat leka och ta för sej mer – var inte sej själv längre. Jag googlade och sökte runt vad jag skulle göra för att hjälpa henne.

Bussturen till och från jobbet var värsta stunderna på dagen. Jag fick bära, släpa, pocka, locka ja allt har jag försökt men inget gjorde det bättre eller lättare. Tyra skulle aldrig ta en godis om det så är bästa korvbiten när hon går in i stressen. 

Tillslut hittade jag tips om Adaptil-halsbandet – ett halsband med lugnande tikferomoner. Vi köpte ett och satte på det – och tänkte hur ska detta hjälpa? Vi märkte inget tydligt men vardagen blev ändå något bättre successivt.

Jag kunde däremot inte avgöra om det var det halsbandet eller tiden som gjorde att Tyra kände sej tryggare och började inse att så här skulle hennes liv vara?

Vi hade första halsbandet på mycket längre än vad det stod att verkan höll i sej. Jag tänkte inte så mycket på det utan en dag klippte jag av det. Tyra tyckte det var skönt för det hade väl kliat. Dagen efter åker vi som vanligt buss till jobbet.

Jag kom i kontakt med hundcoachen Seth när jag googlade på om min problem med Tyras beteende. Han och jag pratade mycket om Adaptil halsband och Seths kunskap och funderingar kring detta stämmer så väl med Tyras beteende. 

Har nu gjort detta vardagligen i 5 månader och Tyra hade börjat gå själv på bussen men var stressad. Första dagen utan Adaptil hamnade vi på ruta 1 igen. Hon låg längs marken och var helt blockerad av stress när vi närmade oss busshållplatsen. Jag insåg då att det måste vara halsbandet som verkligen fungerat.

Jag har nu använt 3 halsband och varje gång jag tar av det så märker jag en jätteskillnad på hennes stressnivå och hur snabbt hon blir blockerad. 

Jag har insett att Tyra nog aldrig kommer vara en cool hund utan hon är lätt stressad och rädd av sej. Hon har någon gång blivit svårt traumatiserad i sitt tidigare liv och människor har nog inte varit så snälla.” 

Kajsa kontaktade mig för problemet och det som står ovan stämmer bra, men Kajsa gjorde mig imponerad av förståelsen och jag har jobbat vidare med henne och Tyra, men det är inte lätt. Förmodligen är hon extremt traumatiserad där hon kommer i från, men Kajsa med familj ger  inte upp och dom tar små kliv framåt. Tyra älskar i dag husse och efter en timme så kom Tyra och la sig tätt intill mig i soffan, hon fick knö sig in för att få plats mellan mig och husse, ta äran husse det var dig hon litade till först och främst, men jag var inget hot, vilken härlig känsla !

Nästa steg är att Tyra får träffa min Rottis Gunvald 8 år, trygg och lugn.

Gunvaldoch kompisar

Gunvald med 5 styck okända hannar.

Med Kajsas kunskap om hund och vilja att rädda hundar så jobbar hon med mig i dag och det är väldigt roligt att se hur hon tar till sig olika problem, förstår och kommer med bra inputs, såväl hundens problem och den sociala miljön. Kajsa är en hundmänniska och har haft andra hundar och är öppen och klarsynt för olika problem.

Tack Kajsa

mvh
/Seth

Hugos matte är död – och han vet ingenting


Över till något mer allvarligt.
Den närmaste framtiden kommer att vara förvirrande
och på hundars sätt, smärtsam för hundpojken Hugo.

hugo

Bloggen Villa California berättade att den lekfulle strävhåriga jack russel-ynglingen Hugo kommit på besök under mattes sjukhusvistelse.

Tyvärr hände det oväntade – det alltid otänkbara. Matte k0mmer inte hem igen. 

Man kan inte med ord berätta för Hugo att matte är död. Man önskar att man kunde använda tankeöverföring och förklara mer. Men hundar lär sig genom erfarenheter. Hundars sorg? Vi är inte hundar, man undrar hur det verkligen upplevs av en hund – bit för bit?

Tiden kommer att gå, som tid alltid gör. 

Just nu är så klart mattens anhöriga i både chock och sorg. Sedan får de besluta om Hugos framtid. Det plötsliga som hänt kommer förändra alla närståendes liv för alltid – även Hugos.

Nu är ”hundpassningen” en jourplacering – och Hugo kan inte stanna där för alltid. Men under tiden har han kärlek, mat och ett rikt lekande hundliv.

Hoppas att få höra vad som händer med Hugo? Även med bara ett par få ord..

Den familjen verkar vara så fin – människor som ser till sina medvarelser. En fras av bloggskribenten grep tag i mig:

”Precis som vi i familjen tidigare tagit emot personer som behövt skydd och hjälp, så har jag de sista åren tagit emot några hundar som behövt jourboende.”

Liksom hos inläggets upphovsman – så dansar känslorna tango inom mig..

/MVH från bloggredaktören Victoria

Slit och släng – shame on them


En glad liten Fay - som kanske inte klarat sig så länge till ensam

En glad liten Fay – som troligen inte hade klarat sig så länge till ensam

Läste om en liten dumpad hund som hittades vid en motorväg i Kalifornien.

Någon verkade bara ha lämpat av tiken – en liten chihuahuablandning – vid vägkanten och kört iväg.

Hunden – Fay var en liten grånosig dam på runt tio år.

Hon kunde ha blivit överkörd. Utan tillsyn och utan mat. Kunde lätt ha blivit dödad i bråk om mat eller blivit en måltid för en räv.

Även om ägaren var fattig finns det inget försvar. De kunde väl åtminstone ha lämnat henne till ett hundstall istället!

Dog abandoned at freeway in California

Så här ser en nyräddad och trygg Fay ut på hundstallet

Så här ser en nyräddad och trygg Fay ut på hundstallet

Så lilla Fay blev väldigt glad när en räddare stannade sin bil och tog henne med sig till en hundhjälsporganisation. Ett litet charmtroll som var pigg och snäll.

En liten hund kan bli uppåt 15 år. Större raser har generellt några års kortare livslängd.

Fay hade stora problem med tänderna, upptäckte de på hundcentret.

Men ägaren som bara lämnade kunde kanske bett om hjälp ur en fond om Fays tänder eller hälsan var problemet som de själva inte kunde fixa? Eller lämnat över henne till säkerhet direkt.

Första natten hos nye husse sov Fay tryggt på hans bröst

Första natten hos nye husse sov Fay tryggt på hans bröst

Men det bästa var att hon hittade hem hos en ny husse som passade perfekt!

Han ville som present till sig själv till på sin 50-årsdag adoptera en hund! Och kärlek uppstod så han adopterade Fay. Vilken fin händelse!

Och ingen kommer nog våga skada Fay i framtiden – där hon vilar i husses starka armar. Hon blev en hett önskad hunddam till slut – som hon förtjänade – på ålderns höst!

Adoptera en äldre hund för att ge den en sista värdig tid på några år! Det finns ju också flera praktiska fördelar, som rumsrenhet, troligen. Men kärlekskontot kommer inte att bli tomt!

/Med vänlig hälsning från Seth Sjöbloms hundblogg

Kval och val mellan barn och djur


Epoverty-6tt samhälles tillstånd syns på hur de svagaste behandlas. Inte av omänsklighet eller grymhet. Det är sedan alltid ren fakta att i fattigdom drabbas de mest försvarslösa först och hårdast.

Venezuela är inte unikt i det hänseendet. Men är ett typexempel på en snabbt tillkommen ekonomisk kris. Grekland ligger troligen också inom den zonen – förutom alla långtidsfattiga länder.

Då står individ mot individ, tvåbent mot fyrbent – och befolkningen har inte råd att välja efter sitt egentliga hjärta.

Venezuelas ekonomiska kris har drabbat husdjuren hårt – varnar för fotona på fullkomligt utsvultna och övergivna hundar på länken. Lägger inte upp dem här. Vill berätta om en tragik när knappt befolkningen har mat: längre “Vi är desperata, vi har ingenting: Ingen matolja, inget socker, inget ris.”.

Även sällsynta djurparksdjur svälter ihjäl i krisen: 50 djur har dött av svält och lejon matas med mango: Så slår krisen mot Venezuelas parker.

Sök exempelvis hundhjälpscenter eller enskilda insamlingar för djuren hållna på zoo-parker? Försök dock hitta bekräftelser för att de organisationerna existerar och är seriösa. De mest pålitliga insamlingarna från Sverige är de med inbetalningskonton som börjar med 90; godkända 90-konton.

Det finns så många som vill sko sig på andra. Gatuinsamlingar med fina påhittade namn om ”hjälp” är ofta ideella i den mån att de som samlar – för egen del samlar till sin individuella ficka.

Det är ju långsiktigt ett politiskt stöd som behövs och akut stöd till humanitära hjälporganisationer då barnen får mat och av svält slipper ådra sig livslånga skador av näringsbrist, under ett liv som kan vara 7 gånger längre än en hunds..

Välj och kväljs? Det är det som invånarna tvingas till och det är svårt att ta in att bara se på – men något som de måste acceptera när de prioriterar.

Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Som att minst sprida information till eftertanke?

– Med vänlig hälsning bloggens – mitt i alltet – mycket små krigare

 

 

 

 

 

Ta inte en omplaceringshund utan prövoperiod


Man ska inte bara ”omplacera ett problem” innan man löst låsningarna, anser hundcoachen Seth Sjöblom, ja ni vet vem det är. Visst kan man medvetet ta hem en hund med ovisst förflutet med förståelsen att den kan komma att behöva rehabilitering – som kan ta lång tid. Vara rustad för det jobbet, beredd om det behövs. 

– Ni som vill undvika de svåraste knutarna som kan handla om rotade beteendeproblem bör dock ta er en funderare här.

Att se en glad hund springa fram till en och gosa vid första mötet på ett hundstall, då man vill se vad det är för hund – det säger inte så mycket om förmågor, kapacitet eller möjligheterna i ert framtida liv ihop. Hunden har en överlevnadsinstinkt att försöka bete sig, som vi alla. Kan man på riktigt, så håller det i sig. Men finns det obearbetade problem som ligger och hindrar – då kan ingen länge visa sig så bra som den skulle kunna vara jämt.

Vill ni ta över en ny hund som är vuxen eller halvvuxen – begär då 1-2 veckors prövotid. På hemmaplan, när hunden installerat sig lite och börjat känna sig tryggare visar den oftast inom ett par veckor om den bär med sig problem från förr. Bara efter en kort tid så kan eventuella beteendeproblem utkristallisera sig ordentligt – eller inte. Vi har väl alla passat andras barn ett par dagar och fått oss ett par AHA-upplevelser?

Bråttom är inte alltid bra i längden

Bråttom är inte alltid bra i längden

Hundar har också ett förflutet som påverkat dem mer eller mindre, under kort tid eller längre, samt vid olämpliga perioder under deras utveckling – och kan börja läkas bra i en ny miljö – eller inte. Oavsett de nya ägarnas hunderfarenhet, vilja och kärlek.

Men hundarna behöver inte vara ”dåliga” hundar för det. Merparten av de ”problemhundar” Seth möter är fantastiska – fast missförstådda hundar! Men de kanske inte alltid varit helt redo för en ny miljö vid tiden för omplaceringen.

Bär de med sig outredda problem, som osäkerhet, så skannar de – precis som alla hundar lätt av i sin nya familj:Vem är vem? Vem kan man köra mest med, som också har mest tillgång till maten? Vem ska man avvakta mer med att försöka utmana? Eller är det tydligt på en gång? Och vilka i familjen kan hunden stega över, rakt av? Barnen kanske? ”. Då kan problem visa sig, som kanske blir till ohållbara störningar för harmonin, när någon måste anpassa livet efter hunden. Inte kan ta emot besök. Rastar hunden på natten eller håller hunden åtskild från barnen. Det funkar inte i längden!

Det är ingen ond sida att hunden visar sig. Hundar är inte ”onda eller elaka” som människor som är mer intellektuella och beräknande. Den beter sig naturligt – efter sina grundförutsättningar. 

Vem skulle inte göra så som en hund gör? Alla av oss ”viftar glatt på svansen” initialt, av hur skönt det känns om vi får uppmärksamhet, kramar och blir bjudna på mat. Men sen då? Som ny på ett ställe uppför man sig bäst man kan för att alla ska älska, eller i.a.f erkänna en!

gift-thank-you

För att återuppta ett allvarligt ämne om att testa av en omplaceringshund hemma hos er innan ni bara säger ja och skriver på ägardokumenten!

Som Seth skrev här förra året – den ras ni fantiserat om kanske är helt fel för er familjesituation och vardag. Det är problem som är lättare att överkomma – om presumtiva hundägare skaffar sig kunskaper om olika rasers behov. 

Omplaceringshundar – testperiod innan ni åtar er ägaransvaret!

Detta inte sagt för att avskräcka någon från att ta en omplaceringshund. Utan för att inga hundar ska fortsätta att leva som missförstådda. Och behöva uppleva ännu en omplacering och eventuell avlivning för att ingen tagit tag i de reella svårigheterna i beteendet – som så klart speglar något.

/Med vänliga välgångsönskningar till alla som engagerar sig i alla olycksbarn – från hundcoachen Seth Sjöblom

Aggressiva hundflockar tog över Kansas City


I Moskva håller (höll?) de förvildade hundarna ofta till i nedlagda industrifastigheter i förorter och åkte in till centrum för att hitta mat, för att sedan återvända hem. I den ryska huvudstaden sägs t.o.m befolkningen ha accepterat inslaget av gatuhundar, trots attacker.

Det rapporterades hösten 2015 att situationen var den motsatta i Kansas City i USA där de fått stora problem med hundflockar som bosatt sig i stadskärnan. Packs of stray dogs wander the streets of Kansas City

Hemlösa hundar har tagit över och terroriserar människorna där så situationen blivit ohållbar. Hundarna tar sig in i trädgårdar och har blockerat motorvägspåfarter. Ibland får inte joggare vara ifred för hundarna och barn blir skrämda.

Det hela har blivit ett säkerhetsproblem med allvarliga attacker på människor, så oron är befogad. 

I Detroit (2013) rapporterades om samma problem.

dog detroit

 

Mer i ämnet på bloggen:

Varför gatuhundar bör tas omhand
Bildar gatuhundar flockar?
Åtgärder på plats mot gatuhunds-ökning

Mvh redaktionen Seth Sjöbloms hundblogg

Åtgärder på plats mot gatuhunds-ökning


För att få bukt med gatuhundsproblemet finns det tre metoder; att samla ihop hundarna i hundhägn, att avliva dem eller att fånga in, sterilisera och sedan släppa ut hundarna igen. Men först analyseras gatuhundspopulationens sammansättning på plats. Här beskrivs problem och alternativa lösningar i Rumänien enligt Hemlösa hundars vänner. Vad och varför används ett alternativ?

Bakgrunden till gatuhundsproblemet i Rumänien

Rumänien fick en ny djurskyddslag i januari 2008 enligt vilken det är förbjudet att avliva friska hundar – vilket hade gjorts förut på grymma sätt. Man förespråkar nu steriliseringar som metod för att kontrollera populationen av gatuhundar. Således svämmar de kommunala hundhägnen nu över av hundar vilka inte får avlivas, och de dör istället i sjukdomar, skador, slagsmål med andra hundar samt av svält och uttorkning. Trots den nya lagen förekommer ändå ett utbrett dödande av gatuhundarna genom exempelvis förgiftning, även om det inte längre är officiellt. Tusentals hundar försvinner också spårlöst från de kommunala hundhägnen varje månad. Polisen står handfallen inför den nya lagen och på många håll vet de lokala myndigheterna inte ens om att den existerar. Situation försämrades på hösten 2013, då gatuhundarna beskylldes för att ha döda en liten pojke i Bukarest.

Situationen – varifrån kommer gatuhundarna?

I Rumänien finns ca två miljoner gatuhundar, av vilka en del är helt oberoende av människan och en del har en ägare men tillåts ströva fritt. Till kategorin ägda hundar hör även de så kallade samhällshundarna, på engelska ”community dogs”, det vill säga de som tas om hand av en grupp människor i t.ex. ett bostadsområde men inte har någon utnämnd ägare. Dessa samhällshundar är mycket vanliga i Rumänien. Undersökningar i t.ex. den rumänska staden Oradea visar att största delen av de rumänska gatuhundarna är ägda i någon form och endast en liten del är helt oberoende av människor. 

För och emot metoder för att lösa problemet 

Hägnhållningens problem för stora:

  • Att hålla två miljoner hundar i hägn skulle vara alltför komplicerat för att kunna fungera tillfredsställande. Pengar och resurser skulle inte räcka till. Man bör även komma ihåg att största delen av hundarna har ägare och man skulle inte kunna hålla ägda hundar instängda i kommunala hägn.
  • I ett typiskt rumänskt hundhägn kan man med nöd och näppe säkerställa det allra mest elementära såsom mat och sterilisering, men många andra elementära aspekter ur välmåendesynpunkt saknas. I värsta fall förvandlas hundhägnen till enorma koncentrationsläger fulla av sjuka hundar vilka ständigt slåss och förökar sig. Eftersom att lokalbefolkningen inte adopterar hundar, så anser vi att internationella adoptioner är ett absolut nödvändigt komplement till att hålla ett hundhägn.

Avlivning:

  • Varför fungerar det då inte att helt enkelt avliva gatuhundarna? För det första finns det inget lätt, billigt och samtidigt humant sätt att massavliva hundar – utan grymma förgiftningar är alternativet. Eftersom en stor del av de rumänska hundarna är ägda måste myndigheterna först samla in hundarna i hundhägn för några dagar så att ägaren har en rimlig chans att hämta tillbaka sin hund innan den avlivas. Denna process är alltså långsam och resurskrävande och hundarna på gatan skulle fortsätta föröka sig i samma takt som de fångas in. Man kan inte skjuta hundarna ute i städerna eftersom det kan försätta människor i fara och det är lätt att skadeskjuta en hund.

Sterilisering och tillbakasläpp rekommenderas

Hundarna fångas in, steriliseras, vaccineras mot rabies, avmaskas och avlusas – det kallas CNR. De öronmärks för att de inte ska fångas in igen och sedan och släpps tillbaka på samma område som de infångats.

dog many pupsHundarna fortsätter alltså att leva i sina flockar och försvarar sitt revir och förhindrar därmed att andra, osteriliserade hundar kommer in på området. På detta sätt minskar flocken långsamt men säkert.

Man har beräknat att en fertil tik tillsammans med sina avkommor  producerar hela 67 000 valpar på sex år!

CNR används världen runt, men i Rumänien används metoden inte överallt. Man tror på informationssatsningar till befolkningen. CNR är ändå en bra metod att lätta det enorma lidande som finns i Rumänien. Genom CNR kan man minska gatuhundsantalet med upp till 90%, vilket även ger hundarna som lever på gatan en chans till ett bättre och friskare liv. 

Dödligheten hos människor till följd av rabies faller också snabbt till så gott som noll i områden där CNR implementeras (t.ex. i Indien) och i och med att hundarna avlusas minskar riskerna betydligt att utsättas för zoonossjukdomar som smittar människor. Steriliserade hundar är även lugnare och mindre aggressiva mot sin omgivning.

Av denna orsak har även Världshälsoorganisationen WHO förordat CNR som den bästa metoden att bekämpa gatuhundsproblemet ända sedan 1990.

Om Save the Dogs steriliseringsprogram

Charlie och Laban söker nya hem!


Vi förmedlar här två adoptionsannonser
från Ullareds Hundcenter!

 

Charlie

Charlie är en ettårig kastrerad blandrashane.  Amerikansk cockerspaniel och terrier är raserna i honom, men han ser mest ut som en cocker.

c1

Till temperamentet är han ganska livlig, men samtidigt en aning vek. Därför behöver han en människa som inte har några problem med att etablera regler gränser och begränsningar för honom. Men har tålamod att bygga upp ett bra förtroende.

Då han är en ung hund, är han väldigt formbar, och skulle älska någon form av aktivitet. Han har en bra näsa, och gillar att spåra, även agility eller lydnad skulle säkert passa denna pigga killen.

Han fungerar jättebra med barn och hundar. Katter vet jag inte. Han går bra i koppel, men behöver även där regler. Fungerar utmärkt att ha lös i skogen. Han har nu bott med nio andra hundar och tre barn i varierande åldrar och storlekar, utan problem.

Han är just nu nerklippt för att underlätta pälsvården.
Charlie är vaccinerad, chippad, försäkrad och kastrerad.
Pris 6000 kr

Med adoptionen av Charlie följer råd och tips för att underlätta flytten, samt livslång support till nya ägaren från Ullareds Hundcenter.

Laban

Till Laban söker Ullareds Hundcenter en mycket van hundägare. Någon som är konsekvent, principfast och inte har några problem med att upprätthålla regler och gränser för Laban.

index4

Laban är en treårig gatuhund, ursprungligen från Grekland. Han kom till Sverige som fyra månaders valp. Han är i storlek med en Cockerspaniel ca 10 kg. Just nu nerklippt för att underlätta pälsvården. Annars ganska långhårig.

Laban är en dominant kastrerad hane. Hans respekt måste du förtjäna, och sedan upprätthålla. Det är inte svårt, men du måste vara konsekvent.
Har du fått hans förtroende är han världens mysigaste hund. Han älskar att gosa, och ligga i soffan.

Laban går jättebra i koppel, men behöver regler vid hundmöten. Då är det inga som helst problem. Han kan vara lös i skogen och kommer på inkallning. Han skulle säkert tycka det var roligt med någon form av aktivitet, men är lika nöjd med cykelturer och att få bära väskor på promenaderna. Men han behöver någon form av jobb!

Han kommer INTE att placeras i barnfamilj, endast på grund av att han har en bakgrund av att ha bitit. Idag gör han inte det! Han har bott de senaste halvåret med nio andra hundar och tre barn i varierande åldrar och storlekar, vilket har fungerat problemfritt. Laban är väldigt bra med andra hundar. Han funkar med i stort sett alla, både tikar och hanar. Det man bör styra upp är hans vilja att vara polis. Katter vet jag inte!

Laban är vaccinerad, chippad, kastrerad och försäkrad
Pris 6000 kr

Med adoptionen av Laban följer livslång support av Ullareds Hundcenter. Tips och råd för en bra start i det nya hemmet, plus en liten utbildning i hur man bäst hanterar honom i olika situationer.
Kontakta: Anna tele: 073-1530980 mellan 13:00-20:00 mail anna@ullaredshundcenter.se

❤ SPRID GÄRNA ❤

Läget för hemlösa hundar och ägare Gbg


Var på djursjukhuset på Hisingen i Göteborg och såg en ödslig byggnad med förspikade rutor på andra sidan gatan. Gatljuset – var ett av härbärgena i Göteborg som tog emot hemlösa med sina hundar.

Vi var där och lämnade hundmat förra våren – men nu är det igenbommat för att lämna plats för Hisingsbron.

gatljuset

Så jag ville ta reda på mer, eftersom jag vet hur förbaskat viktiga familjemedlemmar hundarna är för hemlösa. Frågade rätt person som visste mer än jag. Har inte själv ringt runt, men det verkar ha skett klara försämringar i övernattningsmöjligheter och boenden för hemlösa med hund.

Härbärgen i Göteborg där hund får bo
med hemlös husse/matte idag.

  • Lundby hotell. Vilket är otryggt boende. Jag vågade inte stanna mer än en natt där. Blev mordhotad av en där som ogillade hundar. Inget jag rekommenderar.
  • Öjersjöhemmet har plats för 7 hundar.
  • Eftersom korttidsboende gäller referensboende Hos Teambo får man bo med hund. Men hörde de pratat om att ha hundförbud p.g.a någon med hund misskött sig. Haft hund lös utan kontroll. Hoppas de inte börjar med hundförbud för då är det nästan kört för hemlösa med hund.
  • Tidigare tilläts hund hos härbärget Vägskälet i Högsbo. Men numera har de hundförbud.
  • Fanns till i somras även ett vandrarhem på Hisingen som tillät hund. Men även där är dörren stängd numera för hunden.
  • Gatljuset på Hisingen har nu flyttat och där råder hundförbud.
Skylt på den igenspikade entrén.

Skylt på den igenspikade entrén. Var finns ljuset i tunneln?

Så hemlösa hundar har vi allt i Göteborg – och hemlösa hundvänner utesluts mer och mer från tryggheten. Hunden är ibland enda trösten och något att leva för när allt annat verkar svika.

Det är rent ovärdigt det som händer.
Hur ser det ut på andra håll i Sverige tro?
Stängs/slängs hemlösa ut ännu mer än förr där också?

Mvh redaktionen Seth Sjöbloms hundblogg

Hälsning från Elsa och nya matte!


Vi är superlyckliga för att Elsa hittat hem till Anna som verkligen är rätt matte. Elsa är född i Rumänien men behövde omplacering efter två år i en svensk familj och vi tog hem Elsa istället för att hon skulle avlivas. Allt om Elsa i inläggen HÄR.  Bloggordningen är alltid bakifrån, så nyast överst.

Elsa tog med sig delar av våra hjärtan och fotona visar en så välmående hund, som Anna inte kommer ge upp om. Anna är veterinärstuderande, vilket är en lycklig slump.

-Tack Anna för all den kärlek och omvårdnad du ger Elsa. Vi vet att det är värt det, för Elsa är fantastiskt fin och förtjänar dig, ja, ni förtjänar varandra i god mening.

Anna berättar om Elsa:

Det går bara bra med lilla tjejen. Tiden bara rinner iväg.
Hon går stadigt upp i vikt, lägger på sig lite muskler också. Hon har fri tillgång på maten och äter små portioner lite då och då. Vi traskar på ute i mycket högt gräs, sandlådor och backar nästan varje dag. Vi tar korta men intensiva promenader för att bygga upp hennes muskulatur. Jag har bokat vardagslydnadskurs för oss som börjar i december och jag ska även lägga ut dyra pengar på watertreadmill -vattenlöpband – så att vi kan fuska lite med muskeluppbyggnaden.

Elsa med sin självlysande vita rådjursrumpa!

Elsa med sin självlysande vita rådjursrumpa!

Vi har även hälsat på hästarna i stallet och några gånger hälsat på kor, får och grisar på en gård nära vårt landställe, men dom är alla ganska läskiga än så länge.

Det är mycket smidigt att vara ute med henne i mörkret för inte behöver man nåt lyse för att se hunden när man har en självlysande vit rådjursrumpa!

Det går mesta bra, hon gillar fortfarande inte min pappa, skygg för män, men det går framåt.

Hon älskar märgben och tuggben och får nått sånt roligt varje dag, och vi ska boka tid för att få tänderna fixade.

Jag gick till en liten vet-klinik för att få hjälp med klorna häromveckan, jag har inte hunnit öva klippning än och jag kände att jag behövde hållhjälp, men det gör jag aldrig om. Hon var fruktansvärt hysterisk, slingrade sig och klöste och fick panik, inte av kloklippningen, utan av fasthållningen men det var så hemsk att jag nästan började gråta. Så det gör jag aldrig om! Vi har börjat träna med en massa korv istället och det går också stadigt framåt!

Men annars så verkar hon så nöjd så. Hon sover alltid mitt i sängen, mitt på täcket, på mina fötter eller supernära rygg mot rygg och det är urmysigt!

anna 4

Hon har en mycket uppskattad leksak, ett stoppat gosedjur eller vad det nu är, med ett litet hål i och det finns inget roligare än att dra ut stoppningen ur den. Men så länge hon inte äter upp det och inte gnager på mina kuddar – vilket hon inte gjort, hon är mycket duktig med att bara leka/gnaga på saker som hon får – så får hon förstöra den så bäst hon vill, hon är verkligen aldrig så nöjd som när hon intensivt drar ut så mycket innehåll hon bara kan.

Elsa dissekerar ett gosedjur

Elsa dissekerar ett gosedjur

Det är också roligt med hundleksaker som ser ut som överkörda djur, men bollar och pinnar har jag inte fått upp något intresse för än.

Jag har haft lite problem med att hitta nått hundgodis som är tillräckligt gott att jag kan distrahera med det ute, det som går hem inne fungerar inte så ofta utomhus, och jag vill ju så gärna belöna hennes kontaktsökande även ute så jag är nära med att börja gå runt med hela fickorna fulla med korv…

Med vänliga hälsningar Anna och Elsa

Anna3

Anna5