Etikettarkiv: hemlösa hundar

Det finns gatuhundar över hela världen och de lever hårda liv. Många gånger misshandlade och med otillräcklig mat, utan vaccinationer och utan behandling om de blir sjuka. De får gå med plågsamma parasiter, hudåkommor och skador, som allt förvärras.

I Indien och Sri Lanka sägs gatuhundarna ha så korta liv så 3-4 år p.g.a parvovirus och andra sjukdomar.

Man kan inbilla sig att djurens värde är större i Europa, men det finns fortfarande många hemlösa hundar och katter som lever på gatan utan skötsel.

En orsak till hemlösa hundar i Storbritannien kan vara valpfabriker och överavel. Men generellt sett är regionen mycket hundkär då ca 24% av befolkningen äger hund. Jämfört med ca 15% i Sverige.

Utvecklingen med irländska gatuhundar

Om gatuhundsfrågan på Irland säger Pete the Vet: ”Här på Irland på 1980-talet brukade hundratals hundar stryka runt fritt. I början av 1990-talet, för 25 år sedan, blev det en samordnad insats av djurvälfärdsgrupper, veterinärer och lokala myndigheter för att förbättra situationen. Det med hjälp av ett antal metoder, inklusive subventionerad kastrering. Effekten har varit dramatisk på ett mycket positivt sätt. I allmänhet är människor nu mer ansvariga för sina hundar än tidigare, men det finns naturligtvis många undantag, och det är fortfarande ett allvarligt problem.

Det har gjorts framsteg med gatuhundarna på Irland. Som konkreta bevis på förbättringen av hundkontrollen, så har antalet hemlösa hundar minskat med 50% sedan 2004 och för närvarande (2018) kommer 12833 hundar till landets hundstallar varje år. Antalet avlivade gatuhundar har minskat med hela 90% under de senaste 15 åren. Dessa förbättringar beror på samordnade ansträngningar från lokala myndigheters hundkontrollenhet, hjälporganisationer och att media och allmänheten lyfter fram och tar itu med frågan om olyckliga och oönskade hundar.”

Stort problem på just Irland

Han fortsätter: ”Siffrorna är dock fortfarande höga jämfört med Storbritannien och många andra europeiska länder. Antalet gatuhundar per befolkning är till exempel 1210 per miljon i Storbritannien, medan i Irland är det 2640, så det är mer än dubbelt så mycket, vilket innebär att vi fortfarande kan förbättra saker i landet. Antalet hundar som avlivas per miljon människor är 53 i Storbritannien, men 352 i Irland, vilket är sju gånger högre. Återigen finns det gott om utrymme för förbättring.” 

När man söker runt ser man vad gott pengar gjort för att förbättra hundstallar på Irland, för att skydda hundarna mot väder och vind på den väderutsatta ön. Könsmogna hundar kastreras också innan de kommer vidare till nya hem. De irländska hundarnas öde var förut ofta avlivning.

Men varför så illa på just Irland? 

Kanske måste man se till Irlands historia? Det är en fråga vi gärna vill få svar på.

Tillsvidare så kan man glädja sig åt att de tagit tag i problemet på Irland. Det behövs på många fler ställen och medvetenheten växer om att djur inte ska behandlas som skräp. 

Själva tycker vi det är viktigt att hundar som ska adopteras till familjer är utvärderade om hur mentalt stabila de är. En bra bedömd hund har större chanser, så att den person som tar emot den är förberedd på eventuellt extrajobb. Tyra från Irland blev en surprise för adoptionsfamiljen då hon kröp efter väggarna.

Seth har haft ca. 20 gamla gatuhundar som ”kunder” och det har gått bra. Men det behövdes hjälp. Det vore önskvärt att hundarna var mer än bara räddade från gatan, när de kommer till sina nya hem. Då menar vi inte småsaker, som lydnad – utan om attityd och osäkerhet.
För det nya hemmet ska ju vara för evigt, väl? 

Relaterat: Gathundar i Moskva som vi bloggat om förr

Med vänlig hälsning hundcoachen Seth Sjöbloms redaktion

Jag vart i måndags på vinst och förlust uppringd av en vän som är mycket engagerad i hundar. En hundadoptionsorganisation hade ett akut problem. Det var en akitablandning som för tre månader sedan adopterats från Irland som en Boråsfamilj hämtat från en annan familj i Stockholm. Men de kunde inte heller ha kvar honom för att det uppstått problem. Han skulle till ett hundpensionat i väntan på ny familj.

Fick flytta på ett hundjobb för att kunna åka och hämta hunden och köra den till ett hundpensionat neråt landet. Jag tog beslutet snabbt och satte mig i bilen – men det hela blev inte så enkelt som det lät. Ibland blir det inte som det är tänkt och saker kan förändras snabbt oavsett att man tror att man fått rätt information. 

Bitincident direkt i bilen när paret hämtade hunden

Paret från Borås åkte till Stockholm och mötte upp dom som var de som först adopterade hunden. 

Boråsparet fick reda på att hunden var lekfull och trevlig. Dom möttes upp och tog hunden till sin bil där de satte hunden i bilen med sele och bälte i baksätet. Nya matte skulle ta av halsbandet som satt väldigt hårt och då nafsade och morrade han men matte fick inte av det ordentligt.  Då skulle husse ta av halsbandet helt – och vart direkt biten i båda armar och tummen på ena handen. 

Trots incidenten så åkte dom hemåt, men plötsligt efter en stund så klev hunden fram med tassarna mellan sätena och bet nya matte som satt som passagerare i huvudet 2 ggr och fick med sig en hårtuss, örhänget och efterlämnade ordentliga skrapsår i huvudet! Han kunde likaväl fått med sig örat.

Matte och husse blev totalt chockade och vart givetvis livrädda och letade efter en avfart för att komma ur bilen för att lugna sig då det hade kunnat resultera i en än större olycka där alla i bilen, matte, husse och hunden hade kunnat förolyckats.

Hemma med hunden så vart stämningen avvaktande då man undrade vad det var för best man fått hem efter denna incident och givetvis var dom chockade. Det var inte vad de väntat. På organisationens hemsida beskrevs hunden som följer ordagrant, har bara stavkorrat: 

Efter en stund i trädgården så gick dom in med honom i koppel, han gick runt och nosade, han hoppade upp på diskbänken och hoppade motvilligt ner efter tillsägelse. Han försökte att leka lite med boll som det tog en stund för honom att fatta. Han såg vattenskålen, kastade sig på den och drack men vände sig mot dom och vaktade morrande mot dom.

Husse satte in sin mat i micron för att värma den och hunden morrade misstänksamt mot micron. Matte satte på kopplet som man tagit av och höll. Men han ryckte till och hon tappade kopplet och helt plötsligt stod hunden uppe på bordet där husse satt och åt och attackerade husse som då blev biten i axeln.

Då bestämde man sig för att ta ut honom i sitt hundhus som man haft länge då man tidigare haft hundar och på så sätt få lite lugn och ro och för att plåstra om såren

Andra dagen. Nästa dag gick dom ut för att ta ut honom ur  hundhuset för en promenad så han fick uträtta sina behov. När dom öppnade dörren så försökte han tränga sig ut och matte försökte att ställa sig för och blockera honom men vart då huggen i benet.

Tredje dagen. Jag kom dit sent på eftermiddagen för att, som jag visste, bara var för att hjälpa till och skjutsa hunden till ett hundpensionat 10 mil söder om Borås, men jag visste inte om vad som skett.

Väl framme möttes jag upp av en skärrad matte som berättade hela historien för mig och att de var fjärde hemmet på kort tid. Han hade alltså kommit hit för tre månader sen. Första hemmet lämnat honom vidare och fått tillbaka honom efter en dag o.s.v. Den hunden som beskrevs så bra på organisationens sida.

Jag frågade var hunden var och fick svaret att han var i hundhuset. Jag bad henne att ta ut honom och det gjorde hon och han kom fram till mig och jag lät han nosa av mig och tog sedan kopplet och gick runt lite med honom och återvände sedan till bilen.

Jag sa att vi skulle sätta in honom i bilen utan tvång och vi lockade med godis och till slut så fick vi in honom. Jag band kopplet inne i bilen. Han kom fram och nosade mig i nacken och i örat och jag pratade lugnt med honom, berömde med ”duktig kille”. Då satte jag mig på kanten i backluckan, pratade lugnt med hunden som också var helt lugn. Jag sträckte försiktigt fram en öppen hand då han tittade på mig och han nosade och slickade på handen och jag drog tillbaks den lite grann men fortsatte med handen försiktigt fram till nederdelen av nacken pratade lugnt. Och pang så högg han mig i underarmen.

Jag slog snabbt till med öppen högerhand på nosen så han släppte och då flög han ut kopplets längd i bilen och attackerade matte som stod på sidan alldeles bredvid bakluckan och turligt nog så fick han inte in bettet som var riktat mot låret utan fick bara tag lätt med framtänderna i hennes jeans.

Jag hämtade munkorgen jag hade med mig och såg lugnt till att han fick på sig den, sen böjde jag mig ner och lyfte in honom och stängde luckan.

Stackars Ghost – vad hade han varit med om och när?

Jag kontaktade adoptionsorganisationen och förklarade att jag inte ville leverera en farlig hund till ett hundpensionat då jag redan bedömt den och den bitit tre människor inom loppet av lika många dygn, så var min rekommendation att den omedelbart skulle få somna in både för hundens skull och för allmänheten. Jag känner ägaren av hundpensionatet och de har både barn och många egna hundar i olika storlekar. Hade hunden huggit den som körde bilen under färden kunde de kört av vägen och folk dött. Det är allvarliga saker. Han högg minst fem gånger på tre dygn – helt oprovocerat. Det är svårt att tro att det extrema beteendet kan ha kommit som en blixt från klar himmel över en dag.

Jag har bedömt många hundar mentalt, även avlivningshotade, som jag med min coachning räddat för att de blivit missförstådda. Men när en hund är farlig så säger jag det och då är det oundvikliga ofrånkomligt. Det finns en anständighetens gräns för vad en olycklig hund och intet ont anande människor ska behöva genomlida. Ska ett barn behöva dö?

Hundorganisationen svarade att de hade en policy att inte avliva någon hund utan utvärdering av deras hundspecialister. De bestämde att få ditt två andra personer som skulle hämta honom för bedömning. Detta skedde sedan under ganska dramatiska förhållanden med hunden huggandes efter en av personerna som tvingade in honom i bilen och kättade han med fyra vajer och kätting i 4 punkter bak i bilen, berättade familjen sedan.

Funderingar och konklusion av Seth Sjöblom

Det är väldigt tragiskt att denna hund som uppenbarligen mådde dåligt och av någon anledning använde sig av en medvetet riktad aggressivitet, behövde gå igenom så mycket som den gjort. Han attackerade helt oprovocerat från ingenstans och efteråt så var det som att inget hade hänt.

Jag märkte att hans vänstra öga inte hängde med och fick då reda på att han var blind på det ögat och det känns konstigt att denna hund överhuvudtaget har hämtats från ett dogshelter på Irland för att sedan säljas till en adoptivfamilj där den har ställt till med fysiska och känslomässiga skador.

Varför var den blind på höger öga? Finns det ett samband med hans aggressivitet? Har han fått en stroke eller hjärntumör 

Jag hoppas att vi kan få svar på detta så inblandade och speciellt för de som tagit hunden till sig i tron att dom fått en ny familjemedlem där det slutade med oanade konsekvenser.

Generellt om hundadoptioner

Det är inte konstigt om otrygga hundar som kanske levt på gatan, har problem med tillit och annat. Det får man vara beredd på. Men jag har haft många hundkunder med adopterade hundar från denna och andra hundorganisationer och problemens art har vida överstigit vad man kan anse vara en social hund, så bedömningskriterierna kan man undra över. Enligt min mening så ser jag inte behovet av att plocka hem hundar från andra länder då vi i Sverige har massor av hundar som behöver adopteras av familjer som t.ex. i från Hundstallet i Stockholm.

Jag arbetar med beteendeproblematik och är på intet sätt inblandad i organiserad adoptionsverksamhet av hundar. Men jag och min familj har ställt upp och tagit emot några hundar i vårt hem för att rädda dem från stundande avlivning, ofta i sista stund. 

Det var Elsa som skulle avlivas dagen efter för att hon ”var så jobbig”. Ägaren kom hit och var så respektabel och vältalig, båda hade bra jobb. Vi borde blivit misstänksamma när liggdynan hon fick med var i valpstorlek trots att hon var vuxen. Det billiga halsbandet var för stort, men det var taget hål så man förstod att hon haft det sen hon var liten – med en stor flärp på. Sedan fick vi veta av en källa att Elsa tillbringat sitt liv i bur under dagarna, kanske valpburen? Hon kanske blev lite uppspelt  ”jobbig” när hon fick komma ut ibland? Elsa fick ett fint hem sen.

Och en annan hund jag hämtade, det var lite problem och efteråt fick vi också veta saker. Det har faktiskt kommit fram saker om alla vi haft hemma. För när folk vill bli av med en hund och slippa betala för avlivning då kan de ofta försköna det hela. Utelämna viktiga delar som är viktiga för hur man ska hantera och hjälpa hunden. Eller ljuga, som det heter.
Till sist så tycker jag ”skärpning” ni som tar hit hundar från andra länder !

Dela gärna och kommentera inlägget. Det här ämnet är inte uttömt än.

Ta inte en omplaceringshund utan prövotid

Säg ALLT ni vet vid omplacering av hund

Över till något mer allvarligt.
Den närmaste framtiden kommer att vara förvirrande
och på hundars sätt, smärtsam för hundpojken Hugo.

Bloggen Villa California berättade att den lekfulle strävhåriga jack russel-ynglingen Hugo kommit på besök under mattes sjukhusvistelse.

Tyvärr hände det oväntade – det alltid otänkbara. Matte k0mmer inte hem igen. 

Man kan inte med ord berätta för Hugo att matte är död. Man önskar att man kunde använda tankeöverföring och förklara mer. Men hundar lär sig genom erfarenheter. Hundars sorg? Vi är inte hundar, man undrar hur det verkligen upplevs av en hund – bit för bit?

Tiden kommer att gå, som tid alltid gör. 

Just nu är så klart mattens anhöriga i både chock och sorg. Sedan får de besluta om Hugos framtid. Det plötsliga som hänt kommer förändra alla närståendes liv för alltid – även Hugos.

Nu är ”hundpassningen” en jourplacering – och Hugo kan inte stanna där för alltid. Men under tiden har han kärlek, mat och ett rikt lekande hundliv.

Hoppas att få höra vad som händer med Hugo? Även med bara ett par få ord..

Den familjen verkar vara så fin – människor som ser till sina medvarelser. En fras av bloggskribenten grep tag i mig:

”Precis som vi i familjen tidigare tagit emot personer som behövt skydd och hjälp, så har jag de sista åren tagit emot några hundar som behövt jourboende.”

Liksom hos inläggets upphovsman – så dansar känslorna tango inom mig..

/MVH från bloggredaktören Victoria

En glad liten Fay – som troligen inte hade klarat sig så länge till ensam

Läste om en liten dumpad hund som hittades vid en motorväg i Kalifornien.

Någon verkade bara ha lämpat av tiken – en liten chihuahuablandning – vid vägkanten och kört iväg.

Hunden – Fay var en liten grånosig dam på runt tio år.

Hon kunde ha blivit överkörd. Utan tillsyn och utan mat. Kunde lätt ha blivit dödad i bråk om mat eller blivit en måltid för en räv.

Även om ägaren var fattig finns det inget försvar. De kunde väl åtminstone ha lämnat henne till ett hundstall istället!

Dog abandoned at freeway in California

Så här ser en nyräddad och trygg Fay ut på hundstallet

Så lilla Fay blev väldigt glad när en räddare stannade sin bil och tog henne med sig till en hundhjälsporganisation. Ett litet charmtroll som var pigg och snäll.

En liten hund kan bli uppåt 15 år. Större raser har generellt några års kortare livslängd.

Fay hade stora problem med tänderna, upptäckte de på hundcentret.

Men ägaren som bara lämnade kunde kanske bett om hjälp ur en fond om Fays tänder eller hälsan var problemet som de själva inte kunde fixa? Eller lämnat över henne till säkerhet direkt.

Första natten hos nye husse sov Fay tryggt på hans bröst

Men det bästa var att hon hittade hem hos en ny husse som passade perfekt!

Han ville som present till sig själv till på sin 50-årsdag adoptera en hund! Och kärlek uppstod så han adopterade Fay. Vilken fin händelse!

Och ingen kommer nog våga skada Fay i framtiden – där hon vilar i husses starka armar. Hon blev en hett önskad hunddam till slut – som hon förtjänade – på ålderns höst!

Adoptera en äldre hund för att ge den en sista värdig tid på några år! Det finns ju också flera praktiska fördelar, som rumsrenhet, troligen. Men kärlekskontot kommer inte att bli tomt!

/Med vänlig hälsning från Seth Sjöbloms hundblogg

För att få bukt med gatuhundsproblemet finns det tre metoder; att samla ihop hundarna i hundhägn, att avliva dem eller att fånga in, sterilisera och sedan släppa ut hundarna igen. Men först analyseras gatuhundspopulationens sammansättning på plats. Här beskrivs problem och alternativa lösningar i Rumänien enligt Hemlösa hundars vänner. Vad och varför används ett alternativ?

Bakgrunden till gatuhundsproblemet i Rumänien

Rumänien fick en ny djurskyddslag i januari 2008 enligt vilken det är förbjudet att avliva friska hundar – vilket hade gjorts förut på grymma sätt. Man förespråkar nu steriliseringar som metod för att kontrollera populationen av gatuhundar. Således svämmar de kommunala hundhägnen nu över av hundar vilka inte får avlivas, och de dör istället i sjukdomar, skador, slagsmål med andra hundar samt av svält och uttorkning. Trots den nya lagen förekommer ändå ett utbrett dödande av gatuhundarna genom exempelvis förgiftning, även om det inte längre är officiellt. Tusentals hundar försvinner också spårlöst från de kommunala hundhägnen varje månad. Polisen står handfallen inför den nya lagen och på många håll vet de lokala myndigheterna inte ens om att den existerar. Situation försämrades på hösten 2013, då gatuhundarna beskylldes för att ha döda en liten pojke i Bukarest.

Situationen – varifrån kommer gatuhundarna?

I Rumänien finns ca två miljoner gatuhundar, av vilka en del är helt oberoende av människan och en del har en ägare men tillåts ströva fritt. Till kategorin ägda hundar hör även de så kallade samhällshundarna, på engelska ”community dogs”, det vill säga de som tas om hand av en grupp människor i t.ex. ett bostadsområde men inte har någon utnämnd ägare. Dessa samhällshundar är mycket vanliga i Rumänien. Undersökningar i t.ex. den rumänska staden Oradea visar att största delen av de rumänska gatuhundarna är ägda i någon form och endast en liten del är helt oberoende av människor. 

För och emot metoder för att lösa problemet 

Hägnhållningens problem för stora:

• Att hålla två miljoner hundar i hägn skulle vara alltför komplicerat för att kunna fungera tillfredsställande. Pengar och resurser skulle inte räcka till. Man bör även komma ihåg att största delen av hundarna har ägare och man skulle inte kunna hålla ägda hundar instängda i kommunala hägn.
• I ett typiskt rumänskt hundhägn kan man med nöd och näppe säkerställa det allra mest elementära såsom mat och sterilisering, men många andra elementära aspekter ur välmåendesynpunkt saknas. I värsta fall förvandlas hundhägnen till enorma koncentrationsläger fulla av sjuka hundar vilka ständigt slåss och förökar sig. Eftersom att lokalbefolkningen inte adopterar hundar, så anser vi att internationella adoptioner är ett absolut nödvändigt komplement till att hålla ett hundhägn.

Avlivning:

• Varför fungerar det då inte att helt enkelt avliva gatuhundarna? För det första finns det inget lätt, billigt och samtidigt humant sätt att massavliva hundar – utan grymma förgiftningar är alternativet. Eftersom en stor del av de rumänska hundarna är ägda måste myndigheterna först samla in hundarna i hundhägn för några dagar så att ägaren har en rimlig chans att hämta tillbaka sin hund innan den avlivas. Denna process är alltså långsam och resurskrävande och hundarna på gatan skulle fortsätta föröka sig i samma takt som de fångas in. Man kan inte skjuta hundarna ute i städerna eftersom det kan försätta människor i fara och det är lätt att skadeskjuta en hund.

Sterilisering och tillbakasläpp rekommenderas

Hundarna fångas in, steriliseras, vaccineras mot rabies, avmaskas och avlusas – det kallas CNR. De öronmärks för att de inte ska fångas in igen och sedan och släpps tillbaka på samma område som de infångats.

Hundarna fortsätter alltså att leva i sina flockar och försvarar sitt revir och förhindrar därmed att andra, osteriliserade hundar kommer in på området. På detta sätt minskar flocken långsamt men säkert.

Man har beräknat att en fertil tik tillsammans med sina avkommor  producerar hela 67 000 valpar på sex år!

CNR används världen runt, men i Rumänien används metoden inte överallt. Man tror på informationssatsningar till befolkningen. CNR är ändå en bra metod att lätta det enorma lidande som finns i Rumänien. Genom CNR kan man minska gatuhundsantalet med upp till 90%, vilket även ger hundarna som lever på gatan en chans till ett bättre och friskare liv. 

Dödligheten hos människor till följd av rabies faller också snabbt till så gott som noll i områden där CNR implementeras (t.ex. i Indien) och i och med att hundarna avlusas minskar riskerna betydligt att utsättas för zoonossjukdomar som smittar människor. Steriliserade hundar är även lugnare och mindre aggressiva mot sin omgivning.

Av denna orsak har även Världshälsoorganisationen WHO förordat CNR som den bästa metoden att bekämpa gatuhundsproblemet ända sedan 1990.

Om Save the Dogs steriliseringsprogram

Var på djursjukhuset på Hisingen i Göteborg och såg en ödslig byggnad med förspikade rutor på andra sidan gatan. Gatljuset – var ett av härbärgena i Göteborg som tog emot hemlösa med sina hundar.

Vi var där och lämnade hundmat förra våren – men nu är det igenbommat för att lämna plats för Hisingsbron.

Så jag ville ta reda på mer, eftersom jag vet hur förbaskat viktiga familjemedlemmar hundarna är för hemlösa. Frågade rätt person som visste mer än jag. Har inte själv ringt runt, men det verkar ha skett klara försämringar i övernattningsmöjligheter och boenden för hemlösa med hund.

Härbärgen i Göteborg där hund får bo
med hemlös husse/matte idag.

• Lundby hotell. Vilket är otryggt boende. Jag vågade inte stanna mer än en natt där. Blev mordhotad av en där som ogillade hundar. Inget jag rekommenderar.
• Öjersjöhemmet har plats för 7 hundar.
• Eftersom korttidsboende gäller referensboende Hos Teambo får man bo med hund. Men hörde de pratat om att ha hundförbud p.g.a någon med hund misskött sig. Haft hund lös utan kontroll. Hoppas de inte börjar med hundförbud för då är det nästan kört för hemlösa med hund.
• Tidigare tilläts hund hos härbärget Vägskälet i Högsbo. Men numera har de hundförbud.
• Fanns till i somras även ett vandrarhem på Hisingen som tillät hund. Men även där är dörren stängd numera för hunden.
• Gatljuset på Hisingen har nu flyttat och där råder hundförbud.

Skylt på den igenspikade entrén. Var finns ljuset i tunneln?

Så hemlösa hundar har vi allt i Göteborg – och hemlösa hundvänner utesluts mer och mer från tryggheten. Hunden är ibland enda trösten och något att leva för när allt annat verkar svika.

Det är rent ovärdigt det som händer.
Hur ser det ut på andra håll i Sverige tro?
Stängs/slängs hemlösa ut ännu mer än förr där också?

Mvh redaktionen Seth Sjöbloms hundblogg