Etikettarkiv: gatuhundar, hemlösa hundar, herrelösa hundar

Elsa i ett nytt hem!


Sent på söndagskvällen bokade en kvinna, Anna från Uppsala tågbiljett till Göteborg för att redan under måndagen komma hit och träffa Elsa, som vi huserat här hellre än att hon skulle avlivats, för hon är en bra hund.

Seth och Anna hade pratat länge på telefon under söndagen. Anna var redan väldigt intresserad av Elsa och det klickade hos Seth att detta var på allvar, efter hans ”utfrågning” och samtalet i stort. Anna är, förutom empatisk, djurvän och smart, snart utexaminerad veterinär.

När Anna kom och satte sig på vårt vardagsrumsgolv var Elsa direkt framme och nosade intresserat. Det verkade som att Elsa höll sig rätt nära Anna, men jag kan ju ha fel?

Det kändes bra för oss att Anna också fick se Elsa och Gunvald i samspel här hemma, att Elsa umgås bra med andra hundar. Elsa ville som alltid få igång Gunvald till lek, trots att han var ganska trött och bara ville ligga i soffan hos husse.

Tror ni hon lyckades till slut? Ja, det blev som ett kärleksfullt ”gnabbande” farväl mellan Elsa och Gunvald, då Gunvald ändå låg i soffan där han ville vara, under sin husse Seths arm.

Men det var väldigt sött, så jag filmade spontant, även om det var lite motljus.
”A Goodbye in LOVE”!

Anna umgicks också med Elsa ensam och de tog en lång promenad ihop. Då var det klart för Anna att Elsa skulle funka och Anna verkar inte vara en snackare, mer verkstad, helt utan behov av att slå sig på bröstet.

Sedan skulle vi skiljas och jag gosade in mitt huvud i världens mest gosiga hund, Elsa och sa hejdå. Men hjärtat var inte mörkt – för allt talar för att Anna och Elsa kan leva fint ihop.

Elsa kommer få all fysiskt träning hos Anna för att bygga upp muskler och även tränas i de partiella fysiska svagheter som Anna med sin veterinärkunskap – och som Seth redan noterat – på delar av Elsas kropp, som i ”handlederna”.

zoozoo.com Foder Earthborn holisticAnna och Elsa fick bilskjuts upp av vänner till oss och det var säkert bra för Elsa att hon fick minimalt med stress vid överflyttningen och inte sitta på ett tåg. Men kudos för att Anna bara hoppade på tåget!
Med bilskjuts gick det också att frakta en stor säck med kvalitetshundmat som vi fått från zoozoo.com. Elsa behöver det både i sin kommande muskelträning och för att öka till naturligt hull och med vitaminer o.s.v.

Seth håller kontakt med det nya hemmet och kommer hälsa på när han åker uppåt.

Fotnot: Jag bloggredaktören skickade på söndagen ut mail till flera som anmält intresse, eftersom två hem hoppat av utav orsaker som inte alls handlade om Elsa själv. Dem kommer jag att maila igen med det hoppfullt glada beskedet om Elsa!

Inlägg om Elsa:

När Elsa som valp hittades i Rumänien
Rädda Elsa som behöver ny matte snarast
Elsa nyekiperad – modenytt
Första dagarna med Elsa
Elsa fick spontan present från zoozoo!
Ett hem till Elsa – eller avlivning av sund hund
Hoppfullt hem för Elsa

När Elsa hittades i Rumänien


Lena som hittade Elsa, gav oss några foton från Elsas första tid i Rumänien, som vi vill visa. Spännande att se hennes första tid.

Elsa hittas moderlös vid en polisstation blott 4 veckor gammal

Elsa hittades moderlös vid en bensinstation 4 veckor gammal. Mamman hade blivit överkörd och de andra kullsyskonen infångades, medan Elsa var svårare, så Lena engagerade sig och lyckades till slut

Elsa vilar i Lenas knä i bilen

Elsa vann Lenas hjärta extra och hon själv ville ta hit Elsa för omplacering, som hon gjort med ett par hundar innan. Elsa vilar tryggt i Lenas knä

Elsa får koppel

Elsa placeras i valphägnet hos veterinären

Elsa med kompis i hägnet

Elsa med liten hundkompis i perfekt storlek att tumla runt med

Elsa funderar kanske på framtiden ovetande om att Lena väntar på att ta hem Elsa, men först måste hon ha fyllt runt 4 månader

Elsa ser ut att fundera på framtiden, ovetande om att Lena väntar på att ta hem henne. Men först måste Elsa ha blivit runt 4 månader

Lena hämtar Elsa på Arlanda när Elsa fyllt 4 månader, eftersom de inte vill skicka yngre hundar

Äntligen kunde Lena hämta Elsa på Arlanda!

Vi har ju tidigare berättat om Elsa som vi tog hem till oss istället för att hon knappt 2,5 år gammal skulle ha avlivats av omplaceringsfamiljen, då det inte höll. Lena har redan flera hundar och kunde själv inte ta henne. Från början:

Rädda Elsa som behöver ny matte snarast
Elsa nyekiperad – modenytt
Första dagarna med Elsa
Elsa fick spontan present från zoozoo!
Ett hem till Elsa – eller avlivning av sund hund
Hoppfullt hem för Elsa

Så här ser ju Elsa ut idag, med mycket huskey i sig och Lena kom upp till oss förra veckan för att hälsa på Elsa. <3

Så här ser ju Elsa ut idag. Mycket av huskey i sig. Och så fint när Lena kom upp till oss förra veckan för att hälsa på Elsa. ❤

Hoppfullt hem för Elsa?


Vill ge en liten uppdatering om Elsa som bor hos oss tills vi hittar ett lämpligt omplaceringshem. Seth och jag jobbar fortfarande på för att hitta en ny ägare till Elsa.

Ett par intresserade som Seth haft solid kontakt med hoppade av utav personliga orsaker – inget som har att göra med Elsa själv. Annars hade Elsa fått pröva sina tassar i ett annat hem redan idag.

Hjälp oss att sprida, igen. 🙂

The Elsa Story:
Rädda Elsa som behöver ny ägare snarast
Elsa nyekiperad – modenytt
Första dagarna med Elsa
Elsa fick spontan present från zoozoo!
Ett hem till Elsa – eller avlivning av sund hund
Hoppfullt hem för Elsa

När Elsa hittades i Rumänien

Maila sethsjoblom@gmail.com och skriv med ert telefonnummer också – så Seth kan ringa upp så ni kan prata mer.

Vi kämpar på och detta inte för att vi tjänar ett enda öre på vårt personliga engagemang. Vi hade hellre valt att fortsätta i vårt hem som förut, speciellt efter två dödsfall under ett par månader. Lite övermycket just nu – men Elsa har också gett oss så mycket.

En välsignelse att få ta del av hennes framsteg och hennes ökade inkurande förtroende. Att inte ge upp känns viktigt. 

Håll nu tummarna för att Elsa kan komma hem, en gång för alltid!

Seth Sjöblom, omplaceringshunden Elsa

Ett hem till Elsa – eller avlivning av sund hund


Realiteten är alltid sån här oavsett hur fin hund som behöver omplaceras – om ingen kan ge hunden ett stadigt hem så avlivas hunden. Den kan ju inte bo ”ingenstans”. Elsa är en frisk och så charmig ungtik som bara önskar kärlek och lek och vore trogen för alltid.

Jag, Victoria har inte kunnat gråta så mycket än efter att både min syster och mamma dött med sex veckors mellanrum sedan början av augusti. Men just i denna period av liv och död har jag också vaknat gråtande över att lilla söta Elsa, en varm, pulserande och frisk varelse kanske döms till att dö i onödan ändå.

Vill även om vi inte behöver, förklara varför vi själva inte kan ge omplaceringshunden Elsa ett för-evigt-hem. Vi är inte alls juridiskt ansvariga. Ägarna får betala den i.s.f uppskjutna avlivningen, men det är ju liksom annat som bekymrar oss, nu när vi tagit hit Elsa för hennes sista chans. Elsa är så underbar, men det går inte att behålla henne här. När ska vi säga att det är nog då – det pratar vi mycket om. Då blir det vi som dömer Elsa till döden..

Problem: Vår lilla hund Vilja väger knappt 4 kilo och visst är det kul för henne att leka och vara med andra hundar – precis som Elsa  på 17 kilo tycker. Men lilla Vilja har också börjat smyga intill väggarna för att göra sig osynlig när hon vill vara ifred. Elsas lektassar i huvudet blir lite nog ibland. Vår rottis Gunvald börjar bli en äldre man i medelåldern och tycker att Elsas lekfullhet blir lite påfrestande, även om de rusar runt och leker en stund, säkert till grannarnas förtret ibland. Vilket inte heller är så bra för oss i en hyreslägenhet.

 Vår dotter Ella i soffan och Gunvald verkar räcka lång tunga åt Elsa som vill vara med..


Vår dotter Ella i soffan och Gunvald verkar räcka lång tunga åt Elsa som vill vara med..

Lilla Vilja och store Gunvald har redan hittat ett system sinsemellan och är ganska lugna så det blir balans – men Elsa vill leka mycket oftare med all sin energi och valpighet, fast hon är över två år. Och det borde hon får lov att göra. Elsa behöver mycket mer aktivitet. Hon är en busunge!

Elsa beter sig nu så här – efter 12 dagar hos oss:

Inga fel på den här flickan, tvärtom, för den som lär känna henne som vi gjort <3

Inga fel på den här flickan, tvärtom, för den som lär känna henne som vi gjort ❤

Hon hoppar upp till både mig och Seth i soffan och krullar ihop sig eller sträcker ut sig och vågar ta mer plats nu. Sover med oss alla i dubbelsängen. Men i konkurrens med våra två bofasta hundar, så hon lägger sig långt ner i sängen – som i rang.

Har jag lagt mig tidigare än Seth och våra hundar stannat med honom i soffan så kan hon t.o.m komma upp i min famn och rulla ihop sig och slappnar då av helt.

När morgonen kommer och det finns utrymme i sängen kommer hon uppåt mot oss med fjäskande snällt nedfällt huvud och försöka puffa igång oss, främst mig. Gärna försöka lyfta upp lilla Vilja med sin nos och Vilja blir överväldigad och besvärad. Vilja vill då bara hitta skydd och kryper in långt ner under mitt täcke och jag håller handen runt henne så Elsa inte råkar trampa på gömda Vilja, precis som jag alltid gjort när Gunvald kommer traskande i sängen. Men han är; som en passus fantastisk som aldrig hoppar upp innan jag tänt lampan och visat var Vilja ligger. Och våra egna hundar uppskattar inte att bli så abrupt väckta, som Elsa är, som kommer igång direkt.

Elsa blir så glad när vi ska gå ut att hon hoppar omkring och steppar och kör upp en tass på halsbandet så jag får göra om proceduren. Hon är fortfarande mer tveksam när Seth ska sätta på henne halsband och koppel. Men hon visar ingen egentlig rädsla inför honom.

Ingen aggressivitet alls hos Elsa med att dra henne till sig eller flytta på henne fysiskt om det behövs. Lite klurigt om hur hon har lärt sig om när hon välkomnas in i ett rum? Vi begränsar ibland våra hundar så, efter situation, men hon stannar alltid utanför tröskeln. Står man inne i rummet och lockar så förstår hon inte, utan behöver tränas på att hon är välkommen in. Det är något näste ägare själv får öva fostran i. Ibland går det bättre – om man står bakom henne och bjuder in henne både med röst och gest och själv går in samtidigt. 

Hon hoppar nu i och ur bilen med Gunvald utan problem idag, även om hon behövde ett par dagars träning då jag inte lät henne komma undan. Kunde ju inte bekräfta hennes tvekan med att ge efter.

Elsa reagerar på hundskall utifrån – då man själv direkt måste gå fram till henne och få henne att titta en i ögonen och se bestämd ut och säga NEJ varje gång hon börjar göra nytt ljud ifrån sig. Egentligen är hon enkel på det sättet – ögonkontakt och ihållande konsekvens utan stora åthävor. Och beröm när hon hållit tyst.

Men i ärlighetens namn är ju inte orken här så stor f.n för att kunna ge allt fokus på Elsa så som hon skulle behöva. Men wow vilka framsteg hon gjort! För någon annan med engagemang skulle det gå på några dagar att få Elsa att förstå att hon inte behöver varna eller skälla emot ljuden utifrån!

Elsa är ingen problemhund alls – hon behöver bara bli trygg och få trygga regler så hon kan få chansen göra så gott hon kan. Hon är både ung, lekfull, nyfiken och vill behaga. Någon som vill träna och leka med henne i olika aktiviteter skulle få henne att bli allt hon kan vara.

Räkna med en blyg tillbakahållen tjej från början i 1-3 veckor, den tiden hon behöver. I början tveksam mot män, eller om det är kraftfulla arglåtande(?) röster? Med Elsa har full förmåga att våga visa sig själv och älska dig när du visat att du har fått känslor för henne. Det är inte alls bra att Elsa stannar längre här, för hon har börjat göra sig hemmastadd. ”Vandringspokalhundar” är ingen bra grej alls. 

Vi visste från början att vi inte kunde behålla henne – men när vi fick höra att det var så akut att friska och missförstådda Elsa skulle körts till avlivning kunde vi inte hålla emot. En respit och ärlig chans måste hon få. Så länge det finns liv finns det hopp, eller? Men det gör ont, visst gör det. 

Fortsätt att sprida Elsas behov av en ny familj via sociala medier eller tänk efter på någon som vill ha en hund – men kan mata henne bra, försäkra henne och främst orkar engagera sig i att få världens bästa vän och kramkompis. Och Seth kommer finnas där hela tiden för er. Det är både ett krav och tillgång. Skicka ett mail till sethsjoblom@gmail.com om ni tror ni har en lösning för Elsa!

/Mvh Victoria, Seth Sjöbloms bloggredaktör – och från oss båda

Elsa fick spontan present från zoozoo!


Marknadsansvarige för zoozoo.com tyckte att Elsa – den fortfarande tillfälligt inneboende omplaceringshunden – skulle ha ett fint koppel till sitt nya halsband. Igår fanns paket utanför dörren. Ett långt läderkoppel i superkvalitet och matchande färg till halsbandet i ”samisk” stil, som Seth valde eftersom Elsa är en blandishuskey. Och det är fortfarande aktuellt att rädda Elsa till ett nytt hem!

koppel turkos

Elsa halsband

Visst både matchar och passar det knallturkosa kopplet till en fin tjej bättre än det trista och korta plastkoppel vi hade hemma?

Elsas halsband

Vi fick också jättefin hundmat i försändelsen – Earthborn Holistic, Large Breed – helt spannmålsfritt. Elsa behöver ju lägga på hullet mer. Vi har fått upp henne från 15 kilo till nära 17 nu – men hon skulle må bra av en vikt på 20 enligt Seth som haft många huskeyvarianter.

Tack Adam på zoozoo som läste om Elsa här och fixade detta personligen!

Första dagarna med Elsa


Angående Elsa som behöver ett nytt hem snarast.

Vill främst tacka Elsas familj för att de inte avlivade henne utan att greppa efter ett sista halmstrå!! De berättade, för att underlätta en omplacering, allt de visste om Elsas liv. Så där ska man göra även om man smärtsamt nog måste lämna ifrån sig sin hund. Det är livet det gäller! Läs: Säg alltid allt ni vet vid omplacering av hund.

Seth hade ju fått veta att Elsa skällde på besökare och såg själv att Elsa var skygg för nya män, som honom själv och hon undvek även dotterns lugna pojkvän.

Seth överlämnade därför initialt den första anknytningen till mig. Han höll en övergripande koll och fick rätta mig lite för att jag inte skulle visa så mycket känslor av omhändertagande. Det stökade dessutom till det en halv dag för våra hundar. Om man visar en ny hund lite extra uppmärksamhet så kan det väcka konkurrens i flocken. Och hunden i fråga får försvagad självkänsla i sin situation.

Elsa uppsökte mig och var så belåten när hon lockats upp i soffan jämte mig. Även om det tog några gånger innan hon kringlade ihop sig bredvid. De andra två knôdde sig också som alltid ner bredvid mig. Pratade vänligt uppmuntrande med Elsa utan att ställa några krav alls. Elsa visade blygt med längtan om att vilja vara med. Började slappna av mer och mer och så smått, efter en dag visade hon intresse för att leka med våra hundar. Röj-röj..

Jag och Seth var den första dagen med Elsa krassliga, men han var mattast och vilade i sängen. När han låg där ganska utslagen lade sig Elsa utan problem bredvid honom. Men när han kryat på sig och gått upp höll hon sig mest till mig igen. 

Sedan kom genombrottet igår, efter 4 dagar när Seth och Elsa en stund var ensamma. Han lockade på henne med hundljud som säger olika saker – precis som han använt både i sina stora polarhundsflockar och ibland med enskilda hundar. Då kom Elsa fram med viftande svans till Seth, slickade på honom och lade sig nära honom. Fast att han är man.

Idag såg det ut så här.

Seth ser ju ganska lycklig ut för att hans

Seth ser ju ganska lycklig ut för att hans ”inskolningsplanering” för Elsa fungerat ända hit.

Lyckan av att kunna se en framtid med Elsas framsteg

Friden och pirret av att kunna se en framtid efter Elsas framsteg. Nu ser vi framåt!

Sedan två dagar kan jag när Elsa ligger på golvet bredvid resa mig upp och hämta något inom Elsas synhåll utan att hon reser sig upp och oroligt börjar vanka omkring. Fortfarande orolig när jag lämnar rummet.

Hon har ändå på kort tid visat nya positiva beteenden efter förflyttningen hit till en okänd miljö. Kan väl bara säga att Elsa är en kanontjej för den som har tålamod och målet att nå fram, inlemma Elsa i en ny gemenskap och miljö, för resten av sitt liv.

Hennes nya matte kanske även kan ha en man i sitt liv ”vid sidan om”  😉 – alltså inte ständigt närvarande i hemmet och främst inte i början. Ge henne minst veckor. För Elsa behöver främst få ta sin egen tid att upptäcka den nya världen och skapa ny anknytning. Då blir hon det bästa hon kan vara. Och hon är redan nu en mycket charmig, älskvärd men blyg tjej. Blott två år. Framtiden ligger för henne.

Vi vill helst ”bli av med” Elsa snarast möjligt
– för VI har börjat anknyta till henne också
– men kan inte ha henne.
Så hon måste förbi oss snabbt nu!

Dela, dela, dela, fråga efter och be andra fråga sina vänner och vänners vänner. Seth kommer följa med och lämna Elsa och stanna där på dagen. Funkar det inte så kommer inte Elsa få vara där. Sedan vet vi ju inte alls..

Och vi kan inte ta in en enda omplaceringshund här hemma mer. Det gör så ont med tankarna på att om det inte blir en lyckad omplacering, så kanske det är hopplöst för hunden.

/ Seth Sjöblom och Victoria Qvarnström

Elsa nyekiperad – modenytt


Vi tyckte att Elsa – som desperat söker ett nytt hem – behövde ett nytt halsband. Det är hon värd.

Här har Seth valt ut ett passande halsband som matchar Elsas päls och i någon mån påminner om hennes huskygener. Mönstret som glimmar som silver går egentligen i beige. Lite bling-blingeffekter i olika ljus. 😉

Elsa halsband
För den viktiga fotomatchningens skull lade jag till ett beige plastkoppel vi hade hemma.

Elsas halsband

Trots att jag hade svurit på att stanna vid ett modeinlägg på bloggen, så kunde jag ju inte låta bli.. Här är det första om Seths välslitna skinnanorak – handsydd av en enuitkvinna.

Mvh V för Seth Sjöbloms blogg

Rädda Elsa som behöver ny ägare snarast


Elsa är en liten blandistjej född på gatan, upphittad när hon knappt öppnat ögonen. Har troligtvis lite husky i sig, fyllde 2 år i juli. Hennes största önskan i livet är att ge och få ovillkorlig uppmärksam kärlek i ett varaktigt hem hos en kvinna, som är hemma mycket och som söker en trogen livskamrat och fint sällskap. Med Seths godkännande skriver jag Victoria, bloggred.

Detta, för Elsa.

Fridfullt sniffande

Fridfullt intagande av lukter

Varför så bråttom med nytt hem? Denna hundflickan behöver snarast ett nytt hem, innan hon fäster sig för mycket med oss och det blir ytterligare ett trauma för henne med ny förflyttning. Vi kan inte ha henne och det smärtar att hon för sin egen skull dag för dag här blir mindre lämplig för omplacering om hon hinner bli för hemmastadd här. Ja, kortfattat beskrivet.

Föregående ägare var på väg att ta bort henne. Elsa är osäker och ingen hund mår bättre av att bli en ”vandringspokal” bland ideligen nya familjer. Det är grymt mot hunden, som bara vill överleva, men faktiskt är värd att leva ett bra liv också.

Krav för övertagande av Elsa: Du kommer ha fortsatt kontakt med Seth/oss. Du får all uppföljning som behövs och ska ringa oss vid minsta fundering. Är du pensionär i någon form så vore det underbart för Elsa! Du måste ha råd att dels ge hunden bra foder varje dag och hela månaden igenom. Det kostar varje månad att ha hund. Teckna full försäkring varje år, för veterinärvård och andra försäkringsmässiga eventualiteter, som om det skulle hända något med andra hundar.

Agera aldrig med att att visa om du tycker synd om Elsa – det mår hon sämre av. Peppa bara. Inte höja rösten, utan med upprättat förtroende möta Elsa från där hon är idag. Träna med Elsa, så hon blir lätt att leva med i er relation. Vet vad din livssituation innebär. Funderingar på jordenruntresor går bort – för Elsas hälsas skull.

Elsas bakgrund: Som bara 4 veckors valp siktades hon vid Rumänsk bensinstation dit hon återkom och bara satt. Hennes mamma hade blivit påkörd och dödad. Resten av kullen gick att fånga in. Men Elsa hon tultade till bensinmacken varje dag och väntade på sin mamma. Och drog sig undan i buskarna.

När väl Elsa fångats var hon så liten och placerades i en rumänsk familj tills hon blivit 4 månader. Vad som hände där är oklart. Men Elsa är skygg, särskilt inomhus och väldigt tveksam inför män.

Som en av tre hundar hon gjort det för, betalade sedan den svenska kvinnan som engagerat sig, dyrt ur egen ficka för att ta hit Elsa för bortadoption.

Svenska familjen: Elsa kom dit vid ca, eller över 5(?) månaders ålder. Hon hoppade från början nervöst till vid plötsliga ljud eller rörelser. Nu knappt 2 år senare har deras livssituation förändrats och de känner att de inte kan ge Elsa den tid och uppmärksamhet hon behöver. Istället för att avliva henne i torsdags fick de kontakt med Seth och vi tog hem henne samma dag.

Hemma hos oss över helgen drygt: Det vi upplevt när vi – Seth – prövat henne i olika situationer uppvisade hon inga dramatiska svårigheter med att gå vid en stojig fotbollsmatch och möta – och av egen vilja hälsa på okända. Av de 10 personerna var 6 stycken kvinnor, även om Elsa är avvaktande mot män. De kvinnor och män som Elsa intresserade sig för var i alla åldrar och hon fick självmant gå fram och sniffa nyfiket på deras nedsträckta händer. Seth sa att de inte fick klappa, eftersom hon måste ta stegen, då hon är lite skygg. Det var oväntat glädjande att Elsa varken blev skrämd av bollmatchen bredvid och inte drog sig undan från nya människor, utan var så nyfiken.

Lydnadsfrågor: Elsa behöver i sitt nya hem trygga och lugnt framförda regler, som alla hundar gör. Både för att förstå att hon får eller inte får, exempelvis hoppa upp i soffan efter vad ni vill. En mjuk bädd på golvet är lika bra. Elsa är lättlärd, bara man etablerat förtroende och tar ögonkontakt innan man snackar med henne. Skulle behöva lekar för grundlydnadsträning som exempelvis kommandon som: ”ligg” och ”stanna”.

Hon vankar inte omkring här så mycket längre utan lägger sig lättare i ro. Jag kan råda om hur jag kommit vidare, jag som vinner hundars hjärtan, men kanske inte är den ledare som Seth är. Men Seth kommer finnas där hela tiden för Er särskilt vid bara en vink om beteendeproblem, som kanske bara behöver lite telefoncoaching. Upprätthållen kontakt är ju ett av kraven.

Gå i koppel: Elsa trippar fram i kort koppel utan att dra och ingen tillsägelse behövs för att hon ska gå fot. Som alla på hundpromenader ska man ha ett par saker i minnet. Inget mobilpratande. Hålla uppsikt, som en bilförare både framför sig och i periferin, på vad man kan möta framöver, för fortsatt kontroll över sin hund. Fungerat både med fast halsband med spänne eller det träningskoppel vi satte på för att det inte skavde bort pälsen på hennes hals. Hon verkar gilla när jag småpratar med henne under rastningarna och följer direkt en annan riktning när jag säger att ”här ska vi gå”. En lätt fingerryckning i kopplet räcker. Hon kan vara svår att få uppmärksamhet av när hon nosar omkring, om man inte är mentalt närvarande nog att följa upp hennes känslostatus, om hon kommit för långt bort. Behöver tränas mer på kontakten ute, men förstår hon att man är där vill hon behaga, utan att verka kväst. Hon är mer som lite tankspridd nu.

Och en hund med nära 2 meters koppel följer självklart lukter och svansar hit och dit. Hon är en lättviktare också, enligt mina mått mätt. Men självklart känns ett ryck mer med långt koppel! Jag brukar ha hundarna i kortare koppel – även om de kan få rusa fram för första nödiga kisset – men sedan bara göra ett lätt pekfingerryck och ge röstkommando om jag vill ha deras uppmärksamhet. När vi kommer till en annan gräsplätt säger jag glatt ”varsegod” och släpper på kopplet så de får sniffa fritt.

Storlek och ras: Som gatuavlad är Elsa en blandras. Man kan skönja lite inblandning av husky i Elsas utseende och i hennes skall. Hon räcker i höjd upp till knäskålarna ungefär. Slank kroppsbyggnad, 16 kilo nu. Behöver äta upp sig lite på bra foder. Äter allt och rått kött var jättegott tyckte hon förstås.

Beteende: Rör sig bra och beter sig precis som en hund ska i samspel med andra hundar. Mycket lekfull, är ju 2 år, så hon behöver kontakt med hundkompisar i hundrastgårdar, exempelvis. Hon är öm och  puffar eller krafsar med tassen på en eller lägger sig med tassarna framåt i lekställning när hon vill att man leker med henne. Men bara när hon känner sig säker, vilket blir det nya hemmets uppgift. Framstegen hon gjort här går kanske tillbaka för en tid, i en ny miljö. Och där har du vårt stöd och våra råd. För hon vill bara behaga och mysa – och du måste ha tålamodet och kärleken ge henne lite tid. Kanske inte så lång tid, med tanke på hur bra hon svarat här på omsorgen?

Dina livsplaner framöver är viktiga: Studerar du och din framtid ger flera vägskäl att välja på, som utomlandsstudier eller jordenruntresa, så är du inte lämplig för Elsa. Det är bra att ha en stor aning om hur ens liv kommer att se ut 10-15(?) år framåt innan man skaffar hund eller katt.

Elsa kom i torsdags eftermiddag och allt var så klart lite nytt för henne. Här leker hon måndag morgon med Vilja, den lilla.

Här i filmklippet gjorde Elsa mig ”besviken” för att jag inte ens kunde visa hennes olydnad med skall. Men det var nog bara denna gången? 😉

Glad för att Elsa förändrat några ”problembeteenden” på bara 3,5 dagar i ny miljö, hemma med oss.

Så nu måste vi SNABBT för Elsas skull hitta en engagerad MATTE som finalt och ultimalt omplaceringshem hos någon som söker en trogen, snäll, jättego livskamrat, innan tiken gjort sig för hemmastadd här.

Elsa i rasthagen med våra hundar, rottisen Gunvald och Vilja.

IMG_0117

  • Maila sethsjoblom@gmail.com direkt och berätta om dig själv och dina drömmar. Engagemang är det främsta kravet.

Mvh Victoria – för Seth Sjöblom

Gatuhundar kom självmant på begravning


I allt elände som sker nu, så är detta en fantastisk värmande historia om ett gäng gatuhundar som kom och vakade vid kistan på begravningen av den mexikanska kvinnan Margarita Suárez. Hon hade engagerat sig för hemlösa hundar hela sitt liv. Och det var tydligen inte ens samma hundar som den hängivna djurvännen hade hjälpt!

Pack of Stray Dogs Stand Guard at Animal Lover’s Funeral

Fotot togs av Margarita Suárez dotter Patricia Urrutia. <3

Fotot togs av Margarita Suárez dotter Patricia Urrutia. ❤

Att möta okända hundar – tama eller förvildade


Detta handlar främst om gatuhundar, men bör appliceras på alla hundar man inte känner. Hur ska man bete sig på bästa sätt med okända hundar? Det finns tillfällen där människor som blivit hundbitna har betett sig fel utan att veta det. Skrämt hunden, råkat utmana trots att man bara ville vara gullig som den djurvän man är. Men istället ur hundens eget perspektiv har tvingat sig på hunden. Alla hundar fungerar som individer, inte likadant. Försiktighet kan begränsa sådana olyckshändelser.

Här tas det upp vad att tänka på när man träffar en okänd, kanske lös – och särskilt en herrelös hund som är mindre van vid människor och fått lita till sig själv.


Ta själv aldrig första initiativet med okända hundar

Man vet aldrig vem någon är eller har varit med om innan. Hundar kan bete sig på ett till synes harmoniskt sätt när man bara betraktar dem på håll – men förändra sitt beteende om man närmar sig då man kan upplevas som ett hot. Om de har en stor kanske sjukligt medfödd instabilitet kan det gå illa. Men de har, även om de är fina hundar, också fått kämpa hårt enligt gatans lag och det sätter spår.

Så gå inte nära hur som helst. Och lär er både att tyda och tala hundspråk. Stirra inte rakt i ögonen, sätt er inte ner på huk. Ignorera istället hunden och låt den själv ta kontakt för säkerhets skull. En gatuhund kan vara ovan vid närmare kontakt med människor

Om en lös okänd hund rusar fram, eller börjat uppmärksamma dig

Rör dig lugnt och om hunden visar tecken på rädsla och ger gälla varningsskall, stå bara still och slappna av, ignorera och vänd dig lite bort – men så du kan se vad hunden gör. Gestikulera aldrig och höj inte rösten. Hunden kan antingen bli lekfull eller istället triggas om att du är hotfull, men det kan du inte veta.

Sträck inte fram handen för att en helt okänd hund ska få nosa om du vill undvika att bli biten. Helst ska du ha händerna på magen. Låt hunden lukta på dig helt på sina egna villkor och ge utrymme. När den godkänt dig kan du se det på att hunden slappnar av. Kanske låter sitt huvud falla och svansen blir mer neutral. Den kan bli mer intresserad av omvärlden, nosar vidare och lämnar din sida.

Håller du sedan ner handen kan det vara fruktbart att ha en liten godsak att fresta med. Men helt på egen risk. Bättre att ta det långsamt.

Det är alltid en dålig idé att springa, höja rösten eller gestikulera inför en ny hund.

Även tamhundar kan inte hjälpa om deras jaktinstinkt väcks. De kanske bara ser det som en lek, men det kanske inte du gör. Och reagerar du med rädsla och drar dig undan så kan hunden bli mer upphetsad, leka hårdare och snudda dig med tänderna utan att den försöker bita. En helt onödig olyckshändelse.

Gå aldrig över dina förmågor eller reella kunskap. Varken bra för dig eller eller någon annan. Minns att högmod föregår varje snubbelfall. Och det kan vara du som haft fel bemötande. Gör hellre mindre, än mer.

Så; Tejk it easy. Less is always more! Man ska ju inte heller närma sig människor, särskilt de mer utsatta, utan att se världen från deras perspektiv. Avvakta så mycket du kan – om du vill vinna någon ny varelses förtroende. Möten handlar om bemötande.

Mvh Victoria, bloggred för Seths Sjöblom

Varför gatuhundar bör tas omhand


Herrelösa hundar anses vara – ett och själva få – problem för att de är tamdjur som inte är anpassade att leva vilda utan är präglade på ett partnerskap med människan. Detta är några av problemen med gatuhundar ur människans synvinkel. Men också om hundarnas egna utsatthet och det som kan drabba dem när de lever på gatan.

Problemen med hemlösa hundar:

Lösa hundar kan orsaka trafikolyckor när de lever i människosamhällen.
Utan omsorg blir hundarna i dåligt skick och drabbas av ohyra och sjukdomar. Dålig hälsa kan också göra dem aggressiva. Rabiesspridning är också en allvarlig parameter, då människor kan smittas av sjukdomen som har hög dödlighet.
Hundarna kan börja jaga mat nära människors bostäder och även ge sig på husdjur och tamboskap.
När de söker föda kan de välta soptunnor och sprida omkring innehållet som också drar till sig råttor, som är en allvarlig sanitär olägenhet.
Hundarna söker ofta skydd under altaner och hus, i skjul och kan sprida ohyra eller skapa odör av matrester, som drar till sig skadedjur.
Hundflockar av herrelösa hundar kan väcka rädsla och man vet aldrig om rädslan är befogad eller ej om man inte känner hundarna i fråga. Tamhundar i koppel eller med en människa kan i högre grad kontrolleras och det är särskilt avgörande för säkerheten med en hund som uppvisar felbeteenden.
Om hundarna hamnar i slagsmål sinsemellan kan andra hundar och även människor bli bitna av misstag.
Hundarna är helt utelämnade åt människors våld och djurplågeri.
Maten hundarna hittar kan göra dem sjuka och de plågas eller om något de sätter i sig blockerar magen och tarmarna pinas de till döds.
I fattigare länder finns det inte så mycket kasserad mat att hitta och hundarna kan svälta till döds.

Indisk gatuhund letar mat. Foto från: http://www.wildliferesources.com/blog/tag/feral-dog/

Indisk gatuhund letar mat i gryningen. Foto från: http://www.wildliferesources.com/blog/tag/feral-dog/

Om hundarnas eget välbefinnande. Man kan inte bara beskriva problemen ur människans synvinkel, om hur hundarna kan störa eller vara risker för oss människor. Hundarna själva mår ofta dåligt av brist på vård och omsorg.

De hamna kan i stort lidande på gatan, av sjukdomar och att inte få hjälp efter olyckor då de bara har en plågsam död att gå tillmötes, utan medicinsk hjälp eller lindring. Minns att de är framavlade som tamdjur.

Källor, delvis http://www.wildlifeanimalcontrol.com

Finns det forskning om gatuhundflockars regler?


Seth Sjöblom hundbloggMin fråga är hur förvildade tamhundar, gatuhundar lever i flock? Utan husse, lever de som vargar, eller tar de, efter sin nedavlade domesticering till andra system?

Flockteorin om att vargar har en pyramidstruktur då alfahanen innehar det totala ledarskapet, från toppen, det har numera fått stryka på foten enligt den etologiska forskningen – om djurs beteende – då vargflockar istället verkar ha en planare maktstruktur då de olika individerna anses ha olika uppgifter och alla är med och bestämmer i olika grader.

Man säger att det inte går att jämföra med tamhundar i flock, eftersom hundar är domesticerade och inte har fria ytor att disponera, såsom vargar. Därför är tamflockar inget naturligt studiematerial att kunna dra riktiga vetenskapliga slutsatser av.

Därför vill jag leta reda på forskning om hur f.d tamhundar samlar sig och lever. Ihop, eller isär när de hamnat på gatan, lever och föder och fostrar sina valpar där. Hur ser det ut utan en människa som styr?

Något som fascinerade mig när jag för ett par år sedan letade på gatuhundar och hamnade i Moskva var att de hundarna drog sig bort från tätbebyggda områden och levde i gamla nedlagda fabriker utanför stan.

Sedan tog hundarna tunnelbanan in till centrum för att hitta mat. Och man kunde se hundarnas strategier, som att söka upp människor och vara så invinnande gulliga att få sig en matbit. Kanske kräktes de upp dagens mat till valparna hemmavid sedan. Eller så hoppade hundarna faktiskt upp och puttade någon som höll i en varmkorv – på ryggen – så att de tappade korven och hunden snodde den och sprang..

Men hur lever gatuhundarna ihop i sina egenhittade områden. Revir? Flockar i hierarkier med ledarmodeller? Stannar vissa, kanske gamla hundar hemma som nannys och vaktar och sköter valparna? En ledare som bestämmer vem som ska få höra till? Håller en enda hund som i topphierarki ordning och balans i familjen – eller fluktuerar det efter vem som är mest i dagsform att se till ordning i leden?

Detta är nog ett utsökt ”nytt och initiativrikt” uppsatsämne inom djurutbildningar på lantbruksgymnasium, eller på SLU – Statens Lantbruksuniversitet. Just do it. Jag ser fram emot slutsatserna, samt redan nu återkoppling och funderingar kring mina frågor?!

/Mvh bloggredaktör Victoria på Seth Sjöbloms hundblogg

Arthur var inte första hemlösa hunden som följde ett tävlingslag


Den hemlöse hunden Hunden Arthur i Equador och Xiaosa i Kina gjorde samma sak. Adopterade ett tävlingslag på genomresa. Likheterna är slående och säger oss mycket om hundar.

De flesta har väl under den senaste tiden hört talas om gatuhunden Arthur? En hemlös hund som slog följe med det svenska VM-laget i multisport  vecka av tuff paddling, löpning, och cykling på hög höjd i Ecuador. Efter att ha blivit bjuden på köttbullar lämnade Arthur inte lagets sida. Nu är han i svensk karantän i väntan på att flytta hem till en i laget. 

Den hemlöse kinseiska hunden Xiaosa adopterade laget och blev adopterad

Den hemlöse kinseiska hunden Xiaosa adopterade laget och blev adopterad

Vi skrev 2012 om en annan långdistanslöpande hund som under en cykeltävling i Kina slagit följe med ett tävlingsteam: En hemlös hund i Kina slog följe med ett gäng långdistanscyklister efter de hade gett honom mat. Hunden som fick namnet Xiaosa sprang bredvid cyklisterna i 24 dagar, uppåt 60 km per dag. Rutten gick över tolv berg och cykelracet var 170 mil långt.”

Precis som Arthur gjorde med det svenska multisportlaget, så adopterade den kinesiske hemlöse hunden Xiaosa en tävlingsgrupp och vek aldrig från deras sida –  trots oerhört stora strapatser.

Han hade också hittat sin flock där det fanns mat, trygghet och gemenskap.

Likheterna med Arthurs historia är slående. Det svenska multisportlaget berättade:

”Vi knöt an till Arthur och han till oss. Han blev en del av teamet, säger Mikael Lindnord. Vi knöt an till Arthur och han till oss. Han blev en del av teamet, säger Mikael Lindnord. Hunden följde laget genom den leriga djungeln men när svenskarna skulle paddla den sista etappen av tävling en sa ledningen stopp. Arthurs lagkamrater sa adjö men Arthur hade inga planer på att lämna dem. När vi paddlade i väg hoppade han vattnet och simmade efter oss. Då vände jag om. Jag kunde inte lämna honom, säger Mikael Lindnord.”

”Efter att ha vägrat att lämna det svenska laget under deras stentuffa tävling under sex dygn i bergskedjan Anderna fick han tillstånd att följa med hem till Sverige. Och nu uppmärksammas kärlekshistorien av stora medier runt om i världen.” 

Källhänvisningar och mer om Arthurs historia på:
AftonbladetMetroDaily Mail UK

Hundar är fantastiska överlevare. De behöver och söker en flock att leva med och kanske har turen att möta dem som de får höra hemma med. 

Arthur från Eguador vilar ut och får kel

Arthur från Equador vilar ut och får kel

Jessie från skrotupplaget i Australien


Häromdagen träffade vi Tove och Jonas och deras tik. När de pluggade i Australien ville de adoptera en hemlös hund. I burarna på hundstallet stod nyfikna hundar av alla de sorter vid gallret och hoppade och skällde. I sista buren i raden var det helt tyst. Längst in låg en hund stilla på sin dyna. Det var Jessie, en austalisk cattledog. Tove och Jonas kände att hon var rätt hund att ta med sig hem.

Rasen är en vallhund för får eller nötboskap, en tuff och robust hund i mellanstorlek ca.45-50 cm i mankhöjd. Mycket sällsynt i Sverige.

Jessies historia är bara känd från det att hon räddades från ett avsides liggande och öde skrotupplag. Där fanns bara Jessie som blivit inlåst och lämnad åt sitt öde. Det gick inte att ta sig ut på något ställe. Det var nog svårt för henne att få tag på vatten och maten måste hon ha fångat själv, som en råtta, kanin eller kanske en fågel och då fått i sig lite vätska. Hon uppskattas vara 8 år och ingen vet hur lång tid av sina 6 år på skroten som hon överlevt ensam. Men mager var hon.

Jessie hade trots sin hemska bakgrund från början inte beteendeproblem förutom en viss skygghet, vilket man kan förstå. Men efter några olyckliga hundmöten då hon blivit attackerad och biten blev återgången till ett socialt hundliv svårt. Hon visade efter bettincidenterna misstro mot andra hundar och gjorde utfall.

Med vissa lugna och trygga hundar som ignorerar henne fungerar dock hundmöten utan krångel. Jessie lever nu i ett tryggt hem i Sverige ihop med Tove och Jonas och hon vaktar på dem, men vi fick komma in i bostaden för fika och höra mer om Jessie. Jag tog några foton från sessionen med Seth och på Jessie själv, var så goda/Victoria

Förföljda av observatör.

Förföljda av observatör.

Diskussion inför vidare promenad

Lite prat inför vidare promenad.

Iscensatt hundmöte med hjälp av fransk bulldog - tack för hjälpen!

Iscensatt hundmöte med hjälp av fransk bulldog – tack för hjälpen!

Rådslag mellan Seth, Jonas och Tove efter hundmötesträningen

Rådslag mellan Seth, Jonas och Tove efter hundmötesträningen.

Åh, husse har godis

Åh, husse har godis.

Titta vad jag kan

Titta vad jag kan! Det är så roligt att mina människor tränar så mycket med mig.

Visst är jag ett charmtroll

Visst är jag ett charmtroll..

.. med ett underbart leende! Men mina undertänder är väldigt slitna :-(

.. med ett underbart leende! Men mina undertänder fram har blivit väldigt slitna 😦

Det får bli tanddoktorn för mig, hoppas bara det inte blir för dyrt.
Men i.s.f så hoppas vi på hjälp från djurvänner!

/Jessie

Gatuhundar får ett mål mat för returpant


I Turkiet har ett företag ställt ut pantmaskiner där förtjänsten går till att utfordra hemlösa hundar direkt på plats.

stray-dog-food-vending-machine-recycling-pugedon-4

 Istanbul med 14 miljoner mänskliga invånare är en storstad som uppskattas hysa 150 000 ”stray dogs” – gatuhundar.

Kanske intresserar också detta?
Bl.a forskning om gatuhundar i Ryssland.
Ryska gatuhundar åker kollektivt till maten
Gatuhundar i storstaden Moskva
Bara hjärtat är med så är allt möjligt

moscow-station

Bara hjärtat är med så är allt möjligt


Läste i GT:s djurspecial om Ken, en filippisk pojke som började mata gatuhundar. 

ken 2

Hans största dröm var att starta ett djurstall och rädda gatuhundar. Nioåringens sagolika räddning av hundarna.

happyanimalsclub_logoPappan följde efter och fotograferade sonens utflykt till de hemlösa hundarna och sedan bilderna spridits via sociala medier började donationer att komma in. Så idag har nioåriga Ken skapat Happy Animals Club  – och drömmen om att rädda fler hundar blev sann.

ken

Sko sig på samvetsfråga?


Tycker det är lite lågt av Aftonbladet att lägga en lista på hundar som söker nytt hem på betalsidan PLUS.

Ingen bra reklam. Det kallas ”teaser” och retar inte positivt.

För man använder  inte hemlösa hundar
för att locka till köp av en tjänst.

Ni kan istället googla hundhem som har hundar som behöver nya hem.

De som ville ha ut sin lista på omplaceringsundar var www.hittehund.nu
Klart de inte var särskilt nöjda med att inte kunna sprida sitt budskap, som de hade trott. Så nu gör vi det.

Ryska gatuhundar åker tunnelbana till maten


Förvildade herrelösa hundar i Moskva har blivit skickliga på att anpassa sig till samlevnaden med människor. En teknik som hundarna i en flock kan använda är att skicka fram en liten söt hund från flocken – eftersom de lärt sig att människors hjärtan blöder lättare för dessa mindre hundar. Många hundar har blivit verkligt skickliga på att anpassa sig till samlevnaden med människor – i olika grader.

Angående hundar som åker tåg – som rymlingen Patch som vi skrev om som hittade hem via twitter. Gatuhundar i Moskva åker också pendeltåg – från förorterna och industrikomplexen där de söker nattligt skydd. Moskvas tunnelbana är den näst mest använda i världen. Och cirka 500 hundar i genomsnitt lever på dessa tågstationer, särskilt under kallare månader. Av dessa hundar är det omkring 20 tros ha lärt sig att använda tågsystemet som ett sätt att pendla.

Varje morgon som efter klockan hoppar hundarna på pendeltåget från förorterna för att åka till centrala Moskva för att leta matrester.

De väljer vagnar med färre människor och verkar också hjälpa varandra att hålla koll på de rätta stationerna. Det finns teorier om hur hundarna vet var de var de ska gå av:

  • En förmåga att med sin inre klocka bedöma hur lång tid en resa tar.
  • Att de lärt sig vilka stationer som ropas ut i högtalarna.
  • Hur olika stationer doftar.
  • Eller en kombination av ovanstående faktorer.

Hundarna har också förvånansvärt nog lärt sig att korsa övergångsställen på ett säkert sätt, säger vargforskaren Dr Poyarkov, som under 30 år har studerat de herrelösa hundarna i Moskva.

Gatuhundarna brukar också komma fram till barn och ibland lägga sina huvuden i deras knän eller sitta och titta vädjande med hundblick för att kanske få sig en godbit. Som om de väljer ut barnen av ren strategi.

Detta förvånar inte Dr Poyarkov som anser att hundar är mycket bra på att uppfatta mänsklig psykologi.

Gatuhundar och deras flockar i storstaden Moskva


Moskva har 20 miljoner mänskliga invånare och 35 000 herrelösa – mer eller mindre förvildade hundar. När Sovjetunionen blev Ryssland (igen) iom Berlinmurens fall 1989 öppnade det upp för en mer markadsmässig ekonomi då den gamla kommuniststaten Sovjets regler luckrades upp och iofs en del tvivelaktiga aktörer började göra sig förmögenheter. Idag har Moskva den största anhopningen av miljonärer – i världen.

I och med att staden blev rikare ökade också underlaget för de herrelösa hundarna att överleva pga av ett ökat överskott av mat från restauranger och i hushållssoporna.

Vargforskaren Andrei Poyarkov blev intresserad av det förvildade hundbeståndet för 30 år sedan och har studerat hundarna och deras flockar som ofta tar sin tillflykt till industriområden utanför city för nattligt härbärge.

Andrei Poyarkov hittade fyra typer av förvildade hundar:

  • Rent förvildade hundar som rör sig ute om natten främst för att jaga småvilt eller hitta matrester och undviker människor och ser dem som ett hot.
  • Halvvilda hundar.
  • Vakthundar – som ser vissa människor som ledare.
  • Tiggare – de mest intelligenta hundarna som lärde sig samleva med människor, men inte blev personligt tillgivna. Dessa hundar verkar mest utnyttja människor smart för att få mat. Vilket kan innebära att spana in en person som köpt en korv på gatan och rusa fram och skälla eller hoppa på bakifrån i syfte att skrämma människan att tappa maten i sin hand – så hunden får ett skrovmål. Eller de hundar som spanar på barn som äter ett mellanmål och smyger fram snällt och lägger sitt huvud i barnets knä eller sätter sig framför med bedjande hundögon – med en väl utsedd målgrupp.

Det är inte enbart pittoreskt med förvildade hundar mitt i en population av människor. Officiell statistik från 2007 tyder på att 20 000 hundattacker ägde rum i Moskva det året, varav 8 000 var tillräckligt allvarliga för att kräva att polisen skulle tillkallas.

Siffran på 35 000 gatuhundar verkar ligga konstant och regleras av tillgången på mat. Steriliseringsinsatser har haft liten effekt på hundpopulationen. De vuxna hundar som dör – sällan över tio år gamla – ersätts naturligt av de få vildvalpar som överlever och siffran verkar ligga konstant. Man kan konstatera att det är djungelns lag som styr.

Det minskade behovet att konkurrera om livsmedel har bidragit till ett mer stabilt socialt beteende hos hundarna. Även om det finns incidenter där människor har skadats av hundflockar, tydligen särskilt på mindre tätorter.

Men hundarna undviker i regel konflikt med människor. Befolkningen anser allmänt sett att hundarna är ett fint inslag i stadsbilden, sedda ganska kärleksfullt. Medan det så klart också finns de som anser att hundarna är ett reellt problem.

Många ryssar väljer ändå att försöka ge hemlösa hundar visst skydd och mat på vintrarna. Stadens herrelösa hundar har kommit att betraktas av många en del av stadens karaktär.
När en hemlös hund som hade bosatt sig på en tågstation i Moskva blev ihjälhuggen av en kvinna som senare ansågs som psykiskt sjuk så restes en staty över hunden Malchik. Det sägs att många dagliga tågpendlare rör vid nosen på statyn för att få tur under sin dag.

Och det finns ju även hundar som lever i tunnelbanan eller helt enkelt lärt sig att nyttja den för att hitta mat och åker kollektivtransport till city.

Gatuhundar från utlandet.


Svenska kennelklubben varnar, säger:

Köp inte gatuhundar från utlandet!

Nästan på slutet finns deras pressmeddelande,

Dessutom: Tvivelaktigt syfte, utnyttja djurkära och tjäna pengar.

Deras text:

Köp inte gatuhundar från utlandet!
I kväll onsdag (09-01-14) sänder SVT:s Uppdrag granskning ett program om hur sjuka gathundar från Spanien förmedlas till Sverige av hjälporganisationen Julie Rescue med hjälp av systematisk förfalskning av friskhetsintygen i de så kallade EU-hundpassen.

Flera svenskar som köpt påstått friska spanska gathundar har enligt SVT vid ankomsten kunnat konstatera att så inte var fallet.

Svenska Kennelklubben avråder från att ta hand om gathundar från andra länder. Ur smittskyddsynpunkt kan det vara ödesdigert att importera sjuka eller undermåligt vaccinerade hundar eftersom dessa kan sprida nya sjukdomar till de svenska hundarna och i värsta fall även till människa och andra djur.

Det är också en risk att man, som Uppdrag granskning visar, får en sjuk hund som kräver mycket vårdinsatser och medicinering och det var kanske inte något man räknat med från början. Dessutom kan flytten i sig och miljöombytet utlösa kraftiga stressreaktioner hos hunden.

Det är behjärtansvärt att svenska hundälskare vill ta hand om hundar som har det svårt men ur många aspekter är det bättre att försöka minska lidandet på plats genom att stödja seriösa hjälporganisationer som verkar för en lösning inom landet. Om man vill göra en konkret insats är ett alternativ att ta hand om en svensk osåld valp från en seriös uppfödare med dokumenterad bakgrund.

I dagsläget finns det inom vissa raser en hel del osålda äldre valpar som har ett stort behov av ett tryggt hem och en egen husse och matte som kan ge dem den tid och omtanke som behövs. Ett annat alternativ är att ta hand om de omplaceringshundar som finns hos djurskyddsorganisationer som till exempel Hundstallet.