Gästbloggare är så välkomna och denna gången, ett mycket bra och samtidigt roande inlägg av den eminenta Elisabet Khan:
Nu vill jag prata om hundar. Jag har en hund, vi kan kalla honom Bengt, för han heter inte så. Bengt är snart 6 år och han älskar människor, han är världens töntigaste snällaste när det kommer till människor.
Dock inte när det kommer till alla andra hundar. Anledningen är alltför många olyckliga hundmöten där han blivit oväntat och plötsligt attackerad av hundar som oftast varit större och starkare än honom (detta är en historia i sig och mycket beklagligt!).
Nu har han utvecklat en rädsla för vissa större hundar och detta tränar vi på VARJE DAG. Jag har hittat mitt sätt att träna på det, och det funkar för oss.
Men nu till problemet. I och med detta (och även dessförinnan iofs) så har det gått upp för mig hur många idiotiska hundförare det finns där ute. Det är nästan så jag tycker att man ska ha körkort för att skaffa hund.
Det handlar om lösspringande hundar som ägaren inte har koll på, som inte kommer när hen ropar. Det är hundar i alltför långa koppel som springer hit och dit medan ägaren pratar i telefon.
Det är ägare som ställer sig vid vägkanten och GLOOOOOOOOOR på mig och Bengt, och ofta inte bara glor utan verkligen skäller ut. Det handlar såklart även om de som tror att alla andra hundar vill hälsa och leka, för den hunden är minsann jättesnäll och gör aldrig något fel. Sen finns det de som låter små barn gå ut med hunden. Förlåt mig så hemskt mycket men jag tycker verkligen inte det är en bra idé. Sue me. Jag kan fortsätta i evighet.
Träning behöver väl inte bli jobbigare än nödvändigt?
Att alla inte förstår att jag tränar med min hund och inte är intresserad av hund-dejt och småprat med gemene man, det kan jag ju inte begära. Men jag har satt en gul rosett på Bengts koppel och det betyder i princip ”jag vill inte hälsa”, och det kan folk ju tolka hur de vill, jag förstår att inte alla förstår, men däremot förstår jag inte alls varför folk är så jäkla slappa och nonchalanta med sina (och andras!) hundar.
Varje dag går min och Bengts träning två steg framåt och ett tillbaka på grund av andra hundägare, och ursäkta mig om jag gnäller på grund av det, alla kan ju inte rätta sig efter oss liksom, men jag vill helst inte vara med om en olycka där jag och Bengt kommer få skulden.
Men i alla fall, kan vi bara komma överens om lite saker?
1. Man håller sin hund kopplad i tätort, där koppeltvång råder och ALLTID om man inte har 100% koll på sin hund, och litar på sin hund till 100%. Och nu menar folk att just hens hund är världens lydigaste men sorry, jag tror inte på det. Hundar har alltid instinkter, och de som är jättelydiga är oftast enkom assistanshundar, polishundar och liknande (finns fler undantag, kudos, men ni är inte många). Släpp hunden lös, visst, det gör jag också, men först efter jag säkrat området eller inom stängsel och ensamma, eller vid anordnade dejter där man verkligen vet att hunden passar ihop med just den andra hunden. INTE VAR FAN SOM HELST. (tips; långlina är en jättebra grej, men fortfarande, ha koll!)
”Bengt” plöjer snö
2. Man håller in sin hund vid hundmöten, har inte löst koppel, och låter INTE hunden gå fram till andra hundar. Alla hundar vill inte eller kan inte hälsa. Jag skiter i om din hund är supersnäll. Det kanske inte den andra är.
3. Vad är meningen med att ställa sig vid sidan av och glo? Om ni inte kan passera den andra hunden just där och då på grund av anledning, ta en längre runda runtom. Eller om ni absolut måste stanna, uppehåll då hunden med något så att den inte bara glor! Att stirra ut en annan hund är grovt provocerande!
4. Man utnyttjar inte andra hundar till just sin egen träning. Med detta menar jag, det finns många som vill träna sin hund på saker. Ibland behövs andra hundar för det. Men då ”passar man inte på” att söka upp en random hund på gatan till det, utan anordnar något med en hund eller ägare man känner. Jag ser allt för många gånger hundägare som uppenbarligen tränar hundmöten genom att förfölja mig och gör diverse grejer. Detta är sjukt stressande för Bengt och vi har inte tillåtit det!
Vill ni träna hundmöten, ordna upp något eller fråga först på avstånd!
Det finns olika sätt för barnen att knyta an till hunden!
5. Låt inte barnen gå ut med hunden. Det spelar ingen roll om din chihuahua är jättesnäll och din 8-åring är jättestark.
Din hund kan fortfarande bete sig på ett sätt som provocerar andra hundar och det kan inte en 8-åring hantera! Att lära barn gå ut med hundar är jättebra men det ska fasen inte göras pö om pö, utan är en väldigt lång inskolning.
Det finns såklart barn som är jätteduktiga med djur och jag kan ju inte veta på avstånd vilka som är det, men de flesta barn är det faktiskt inte, och hundar läser av osäkerhet.
Sätt inte på, t.ex barnen – en kostym de inte vuxit i..
6. Det finns människor som är hundrädda (kan ni tänka er!).
Det spelar ingen roll för en hundrädd att ens hund är väluppfostrad
Att ha koll på hunden är även för människors skull och inte bara för andra hundar. Återigen, det är oväsentligt om din hund är sååå snäll.
Vissa människor får faktiskt ångest och blir rädda av att se lösa hundar, hundar i långt koppel eller hundar öht. Ha respekt.
Ditt ”han vill bara leka, han vill bara hälsa”, spelar ingen roll för dem.
7. När man går ut med hunden så är det väl HUNDENS promenad, rätta mig om jag har fel? Ska man inte då koncentrera sig på hunden och vad hen gör, och se det som ett tillfälle till kommunikation och samspel mellan hund och ägare, samtidigt som hunden får sin motion och doft-dos etc för dagen? Jag ser väldigt många som går och glor i sina telefoner medan hunden gör vad fasen som helst. Jag dömer ingen, tar själv upp telefonen ibland men jag tänker även att promenaden är HUNDENS, inte min, och då är det HUNDEN man ska samspela med och ha koll på? Prova, det är kul 🙂 Tror även du får en lydigare hund på köpet 🙂
Detta handlar inte bara om mig och Bengt. Jag läser ofta i media om olyckliga hundmöten och olyckliga attacker på människor och andra djur. Jag är mycket säker på att det skulle minska rejält om HUNDFÖRAREN tog mer ansvar och skaffade sig lite bildning om hundars beteenden. Att gå ut med hund är inte som att gå ut med en bebis i barnvagn!
Det finns starka tänder, starka instinkter och om det tex ligger trauma bakom så kan det en dag säga smack. Hundar är världens finaste djur och de ska inte beskyllas för förarnas inkompetens. Vilken ras som helst kan bitas eller attackera i en knepig eller hotfull situation, allt ligger hos ägaren.
Så sköt er för fasen och ta ansvar. Trevlig helg!
Mvh, författare och copyright Elisabet Khan – och ”Bengt”
Hundcoachen Seth Sjöblom 
