Etikettarkiv: forskning

Tamhunden – forskning om rävar och vargar.


Hur kom tamhunden till? Vid forskning i avel med vilda rävar har det setts ett samband mellan urval pga av beteende som både resulterat i mer hundlikt beteende – men även i ett mer hundlikt utseende.

Forskning & Framsteg skriver angående rävforskningen att vissa av de gener som kontrollerar tamhet är sammanlänkade med gener som bestämmer utseendet, enligt Peter Savolainen, som är docent i genetik vid Science for life laboratory vid Kungliga tekniska högskolan.

Peter Savolainen har också i en svensk-finsk DNA-studie påvisat att vissa svenska hundar har korsats med vargar då vissa raser har hög andel varg-DNA. Det är i dagens lapphundar, gråhundar och jämthundar som man ser att varginblandningen har förekommit hos deras gemensamma förfäder för 500 – 3 000 år sedan. Medan vissa andra till utseendet varglika hundar som siberian huskey och laika enligt DNA-studierna överraskande nog inte verkar ha varggener i sig. Savolainen har också deltagit i DNA-forskning som påvisat att vargar först domesticerades i sydostasien till att bli hundar.

Experiment med att försöka göra vilda rävar tama gjordes i Ryssland då man domesticerade silverrävar, eftersom rävar är besläktade med vargar, en forskning som drevs i över 50 år lett av den ryska forskaren Dmitri Belyaev.

Man avlade på de minst aggressiva rävarna, valde ut de mest sociala, minst rädda, de oaggressiva och minst bitbenägna rävarna ur varje kull och valde ut dessa till avel och så vidare i nästa kull. Redan efter fyra generationer började rävarna att likna tamhundar mer – även i pälsens täckning och med ökad skallstorlek i förhållande till kroppen. De utseendemässiga förändringarna var kanske de mest överraskande och gav det bästa stödet för Belyaevs förutsägelser. Efter åtta-nio generationer hade avkomman hängande öron. En mycket högre andel av de avlade rävarna hade variationer på öronens utseende, korta eller lockigt svansar, utökade reproduktiva årstider, förändringar i päls färg och förändringar i formen på skallar, käkar och tänder.

Belyaev antog att urvalet av tecken på tamhet och inte aggression, resulterade i hormonella och neurokemiska förändringar i hjärnan. Man såg redan tidigt förändringar i binjurarna som producerar adrenalin som är relaterat till aggressioner. Man kan anta att adrenalin delar en biokemisk väg med melanin, som kontrollerar pigment produktion i päls. som ledde fram till synliga kroppsliga förändringar hos rävarna som blev mer lika hundar på ganska kort avel. Alltså att generna hänger ihop mellan beteende och utseenden när de framavlade rävvalparna naturligt för varje ny kull fick mindre och mindre av de hormoner som styr den vilda rävens aggressivitet och skygghet.

Rävarna i experimentet uppvisade också beteendeförändringar som att de var mer angelägna om att umgås med människor, kved för att väcka uppmärksamhet, och sniffade och slickade sina skötare. De viftade på svansen när de var nöjda eller upphetsade. Dessutom uppvisade de minskade känsloreaktioner för nya objekt eller situationer och blev snarare undersökande och nyfikna än rädda i okända situationer. Mer lika hundar totalt. Rävarna förlorade också sin rävlika myskdoft.

I Forskning och Framsteg beskriver Ann-Kristin Wentzel som efterforskat om den tama genen, att: [ ] kortbenta hundar, som till exempel taxar, har en extra kopia av en gen som kodar för ett tillväxthormon. Genkopian är placerad på fel ställe på kromosomen, vilket leder till att hormonbalansen som ska styra bentillväxten rubbas.

I artikeln förklaras också att nyare forskning visar att nästan alla hundraser har en mutation i närheten av en mänsklig gen då man blir översocial.

Ryska gatuhundar åker tunnelbana till maten


Förvildade herrelösa hundar i Moskva har blivit skickliga på att anpassa sig till samlevnaden med människor. En teknik som hundarna i en flock kan använda är att skicka fram en liten söt hund från flocken – eftersom de lärt sig att människors hjärtan blöder lättare för dessa mindre hundar. Många hundar har blivit verkligt skickliga på att anpassa sig till samlevnaden med människor – i olika grader.

Angående hundar som åker tåg – som rymlingen Patch som vi skrev om som hittade hem via twitter. Gatuhundar i Moskva åker också pendeltåg – från förorterna och industrikomplexen där de söker nattligt skydd. Moskvas tunnelbana är den näst mest använda i världen. Och cirka 500 hundar i genomsnitt lever på dessa tågstationer, särskilt under kallare månader. Av dessa hundar är det omkring 20 tros ha lärt sig att använda tågsystemet som ett sätt att pendla.

Varje morgon som efter klockan hoppar hundarna på pendeltåget från förorterna för att åka till centrala Moskva för att leta matrester.

De väljer vagnar med färre människor och verkar också hjälpa varandra att hålla koll på de rätta stationerna. Det finns teorier om hur hundarna vet var de var de ska gå av:

  • En förmåga att med sin inre klocka bedöma hur lång tid en resa tar.
  • Att de lärt sig vilka stationer som ropas ut i högtalarna.
  • Hur olika stationer doftar.
  • Eller en kombination av ovanstående faktorer.

Hundarna har också förvånansvärt nog lärt sig att korsa övergångsställen på ett säkert sätt, säger vargforskaren Dr Poyarkov, som under 30 år har studerat de herrelösa hundarna i Moskva.

Gatuhundarna brukar också komma fram till barn och ibland lägga sina huvuden i deras knän eller sitta och titta vädjande med hundblick för att kanske få sig en godbit. Som om de väljer ut barnen av ren strategi.

Detta förvånar inte Dr Poyarkov som anser att hundar är mycket bra på att uppfatta mänsklig psykologi.

Gatuhundar och deras flockar i storstaden Moskva


Moskva har 20 miljoner mänskliga invånare och 35 000 herrelösa – mer eller mindre förvildade hundar. När Sovjetunionen blev Ryssland (igen) iom Berlinmurens fall 1989 öppnade det upp för en mer markadsmässig ekonomi då den gamla kommuniststaten Sovjets regler luckrades upp och iofs en del tvivelaktiga aktörer började göra sig förmögenheter. Idag har Moskva den största anhopningen av miljonärer – i världen.

I och med att staden blev rikare ökade också underlaget för de herrelösa hundarna att överleva pga av ett ökat överskott av mat från restauranger och i hushållssoporna.

Vargforskaren Andrei Poyarkov blev intresserad av det förvildade hundbeståndet för 30 år sedan och har studerat hundarna och deras flockar som ofta tar sin tillflykt till industriområden utanför city för nattligt härbärge.

Andrei Poyarkov hittade fyra typer av förvildade hundar:

  • Rent förvildade hundar som rör sig ute om natten främst för att jaga småvilt eller hitta matrester och undviker människor och ser dem som ett hot.
  • Halvvilda hundar.
  • Vakthundar – som ser vissa människor som ledare.
  • Tiggare – de mest intelligenta hundarna som lärde sig samleva med människor, men inte blev personligt tillgivna. Dessa hundar verkar mest utnyttja människor smart för att få mat. Vilket kan innebära att spana in en person som köpt en korv på gatan och rusa fram och skälla eller hoppa på bakifrån i syfte att skrämma människan att tappa maten i sin hand – så hunden får ett skrovmål. Eller de hundar som spanar på barn som äter ett mellanmål och smyger fram snällt och lägger sitt huvud i barnets knä eller sätter sig framför med bedjande hundögon – med en väl utsedd målgrupp.

Det är inte enbart pittoreskt med förvildade hundar mitt i en population av människor. Officiell statistik från 2007 tyder på att 20 000 hundattacker ägde rum i Moskva det året, varav 8 000 var tillräckligt allvarliga för att kräva att polisen skulle tillkallas.

Siffran på 35 000 gatuhundar verkar ligga konstant och regleras av tillgången på mat. Steriliseringsinsatser har haft liten effekt på hundpopulationen. De vuxna hundar som dör – sällan över tio år gamla – ersätts naturligt av de få vildvalpar som överlever och siffran verkar ligga konstant. Man kan konstatera att det är djungelns lag som styr.

Det minskade behovet att konkurrera om livsmedel har bidragit till ett mer stabilt socialt beteende hos hundarna. Även om det finns incidenter där människor har skadats av hundflockar, tydligen särskilt på mindre tätorter.

Men hundarna undviker i regel konflikt med människor. Befolkningen anser allmänt sett att hundarna är ett fint inslag i stadsbilden, sedda ganska kärleksfullt. Medan det så klart också finns de som anser att hundarna är ett reellt problem.

Många ryssar väljer ändå att försöka ge hemlösa hundar visst skydd och mat på vintrarna. Stadens herrelösa hundar har kommit att betraktas av många en del av stadens karaktär.
När en hemlös hund som hade bosatt sig på en tågstation i Moskva blev ihjälhuggen av en kvinna som senare ansågs som psykiskt sjuk så restes en staty över hunden Malchik. Det sägs att många dagliga tågpendlare rör vid nosen på statyn för att få tur under sin dag.

Och det finns ju även hundar som lever i tunnelbanan eller helt enkelt lärt sig att nyttja den för att hitta mat och åker kollektivtransport till city.