Etikettarkiv: flock

Kolmårdens zoologiske chef hålls ansvarig


Domen efter vargattacken i Kolmården föll igår 2016-12-21.

tingsratten

Citerar delar ur Tingsrättens dom:

”Kolmårdens djurpark och zoologiske chefen Mats Höggren döms till ansvar för dödsolyckan med vargar 2012.

-Tingsrätten bedömer att det generellt förelegat betydande brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet i Kolmårdens Djurpark. Vad gäller Mats Höggrens ansvarsområde anser tingsrätten att det också har funnits en rad allvarliga brister[..].
-Tingsrätten gör bedömningen att dessa brister har inneburit att Mats Höggren av oaktsamhet har åsidosatt vad som ålegat honom enligt arbetsmiljölagen för att förebygga ohälsa och olycksfall.
– Den allvarligaste bristen vad gäller arbetsmiljön har varit att vargguiderna tillåtits arbeta ensamma inne hos vargarna, och dessutom utan möjlighet att med t.ex. ett larm kalla på hjälp vid en nödsituation.
-Tingsrätten gör bedömningen att dessa brister har inneburit att Mats Höggren av oaktsamhet har åsidosatt vad som ålegat honom enligt arbetsmiljölagen för att förebygga ohälsa och olycksfall.
-Tingsrätten finner att olyckan med mycket hög grad av sannolikhet hade kunnat förhindras om den förolyckade] inte arbetat ensam i varghägnet och att det därmed förelegat ett sådant orsakssamband.
-Tingsrätten finner att Mats Höggren ska dömas för arbetsmiljöbrott innefattande vållande till annans död, grovt brott. Vid bestämmandet av påföljd tar tingsrätten hänsyn till att det gått mer än fyra år sedan brottet begicks och påföljden kan därför stanna vid villkorlig dom i förening med dagsböter.
-Tingsrätten finner även att brottet har begåtts i näringsverksamhet hos Kolmårdens Djurpark av en person i ledande ställning och att bolaget inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Kolmårdens Djurpark ska därför åläggas företagsbot som bestäms till 3,5 miljoner kr.

Offrets syskon har begärt skadestånd av Mats Höggren och Kolmårdens Djurpark. Tingsrätten anser att [offrets syster] i skadeståndslagens mening har haft en särskilt nära relation till sin syster och att hon därför har rätt till det skadestånd hon har begärt. Mats Höggren och djurparken ska betala skadeståndet tillsammans.

Däremot anser tingsrätten att det inte har framkommit att [offrets] bröder har haft en tillräckligt nära relation med henne för att de ska kunna få skadestånd.”

Dödsoffrets familj inte vill att namnet sprids omkring
– vilket vi ska visa full respekt för.

I eftertankens kranka blekhet.
Vår sympati går till den sörjande familjen!

/Med vänlig hälsning Seth och Victoria

Vargattacken i Kolmården samt om dominans


Varför ska man bjuda in besökare och stressa frihetsbegränsade fångna djurs liv ännu mer? Det är ju inte för djurens skull. Och hur är det lämpligt att i allmänhet hantera starka hunddjur?

Snälla nån! Släpp inte in besökare till vilda djur. Vad är det för mening med det –  att djuren stressas i onödan enbart för människans skull. Egentligen skulle det kännas mer rätt att stänga ner alla djurparker. Visst är människor så enfaldiga att de oftast behöver bli nära känslomässigt berörda för att skänka pengar till välgörande ändamål. Antingen klappa på en len päls, eller beskåda ett pådrag i en stor ”gala” på TV.

En bred DNA-bank ett motiv för djurs fångenskap

Det handlar ibland om att bevara arter, med att hålla vissa djur för att försöka föröka utrotningshotade djurstammar med befruktning då man noggrant kontrollerat DNA för att undvika inavel och få fram starka och friska djurindivider. Helst med mål att kunna placera dem i den vilda miljön där de hör hemma? Och då ska de, absolut inte vänjas vid människor. Men även de så kallade avelsdjuren bör lämnas i fred i sin ursprungliga flock för att kunna leva så naturligt som möjligt och fostra sina ungar där.

Djurparker är inte naturliga

Det är skamligt att utsätta vilda djur för människors egoistiska behov. Djur borde etiskt sett inte ens bo inhägnade för att beskådas – och klappas – av besökare. Vad är det för trams? För att visa vargars normala liv kan smygfilmade naturfilmer ge en mycket bättre insikt om hur vargar och andra djur egentligen lever i det vilda.

Läs sedan forskningsrönen inom etologi – djurlära – om att vilda vargar tydligen inte alls har en maktfullkomlig nedtryckande Alfa-ledare, utan att maktutformningen i en flock är av ett mer plant slag, att stämningen är mycket mildare då alla individer i flocken gör de uppgifter som de är bäst på.

Forskning på fångna djur säger inget om hur de fungerar som vilda.

Däremot lever människan idag ett annat liv i symbios med våra domesticerade hundar – som kan kräva en mänskligt ledarskap – men då utan fysiskt eller psykiskt våld.

Vad hade människorna ens i varghägnet att göra?

Om de nya filmerna och vittnesmålen efter att en ensam vargskötare dödades i varghägnet på Kolmården. En ny film visar en kvinna som fick en varg på armen och sparkade mot dess mage för att försvara sig. Ingen runt om ingrep med att försöka dra bort vargen bakifrån. ”Kvinnan menar i förhör att hon gått bredvid erfarna skötare, men inte fått någon formell utbildning i hantering av varg. Vidare säger hon att hon sparkade vargen i självförsvar och att det inte är en metod hon fått lära sig.”

Sedan sägs skötarna ha haft en dominerande stil mot vargarna i Kolmården. Vet inte om det stämmer, men ärligt talat, hur tänkte de då i.s.f?

Seth Sjöblom – om  hundar och dominans

Få en hund  att frivilligt sluta upp vid ens sida? Utmana inte med skrämsel. Gå inte in i kamp om ”rang” för att försöka dominera överifrån som en furir! Det är dömt att misslyckas. Både för att djuret/hunden inte förstår och för att ett så respektlöst kränkande beteende från människan bara inger misstro och triggar hunden till vaksamhet och möjlig kamp.

En hund som trycks ner förstår inte ens vad den gjort fel, eller tydligen ska göra, bara för att en människa som ”lydnadsinlärning” kastar omkull den på rygg. Hunden blir bara mer osäker.

Och vilken människa kan vinna fysiskt mot en kraftfull kränkt hund? Visa respekt. Man måste bygga upp en respektfull relation som skapar förtroende. Var tydlig och vänlig, men med uttalade gränser.

Skrik inte åt hunden. Du beter dig bara frustrerat och är konstig. Och hunden skräms, kanske skäms – men utan att förstå vad som menas.  Sedan kanske den själv börjar göra samma sak, bete sig med aggression då det är det som den lärt sig från fostraren.

Man kan vara bestämd med mildhet – bara man är tydlig och kan avläsa och svara på djurens signaler rätt. Men utgå inte från att människan är en överlägsen varelse med all rätt.

Kanske intressant att läsa på bloggen, om hundar:
Våldsamma hundtränare och evighetskonsultationer

/Med vänlig hälsning Seth Sjöblom med bloggredaktion

-Med förhoppning om att Kolmårdensfallet belyses från alla sidor och kanske påverkar djurhållningen positivt och förhindrar fler tragedier.

Tillägg, från

Ta inte en omplaceringshund utan prövoperiod


Man ska inte bara ”omplacera ett problem” innan man löst låsningarna, anser hundcoachen Seth Sjöblom, ja ni vet vem det är. Visst kan man medvetet ta hem en hund med ovisst förflutet med förståelsen att den kan komma att behöva rehabilitering – som kan ta lång tid. Vara rustad för det jobbet, beredd om det behövs. 

– Ni som vill undvika de svåraste knutarna som kan handla om rotade beteendeproblem bör dock ta er en funderare här.

Att se en glad hund springa fram till en och gosa vid första mötet på ett hundstall, då man vill se vad det är för hund – det säger inte så mycket om förmågor, kapacitet eller möjligheterna i ert framtida liv ihop. Hunden har en överlevnadsinstinkt att försöka bete sig, som vi alla. Kan man på riktigt, så håller det i sig. Men finns det obearbetade problem som ligger och hindrar – då kan ingen länge visa sig så bra som den skulle kunna vara jämt.

Vill ni ta över en ny hund som är vuxen eller halvvuxen – begär då 1-2 veckors prövotid. På hemmaplan, när hunden installerat sig lite och börjat känna sig tryggare visar den oftast inom ett par veckor om den bär med sig problem från förr. Bara efter en kort tid så kan eventuella beteendeproblem utkristallisera sig ordentligt – eller inte. Vi har väl alla passat andras barn ett par dagar och fått oss ett par AHA-upplevelser?

Bråttom är inte alltid bra i längden

Bråttom är inte alltid bra i längden

Hundar har också ett förflutet som påverkat dem mer eller mindre, under kort tid eller längre, samt vid olämpliga perioder under deras utveckling – och kan börja läkas bra i en ny miljö – eller inte. Oavsett de nya ägarnas hunderfarenhet, vilja och kärlek.

Men hundarna behöver inte vara ”dåliga” hundar för det. Merparten av de ”problemhundar” Seth möter är fantastiska – fast missförstådda hundar! Men de kanske inte alltid varit helt redo för en ny miljö vid tiden för omplaceringen.

Bär de med sig outredda problem, som osäkerhet, så skannar de – precis som alla hundar lätt av i sin nya familj:Vem är vem? Vem kan man köra mest med, som också har mest tillgång till maten? Vem ska man avvakta mer med att försöka utmana? Eller är det tydligt på en gång? Och vilka i familjen kan hunden stega över, rakt av? Barnen kanske? ”. Då kan problem visa sig, som kanske blir till ohållbara störningar för harmonin, när någon måste anpassa livet efter hunden. Inte kan ta emot besök. Rastar hunden på natten eller håller hunden åtskild från barnen. Det funkar inte i längden!

Det är ingen ond sida att hunden visar sig. Hundar är inte ”onda eller elaka” som människor som är mer intellektuella och beräknande. Den beter sig naturligt – efter sina grundförutsättningar. 

Vem skulle inte göra så som en hund gör? Alla av oss ”viftar glatt på svansen” initialt, av hur skönt det känns om vi får uppmärksamhet, kramar och blir bjudna på mat. Men sen då? Som ny på ett ställe uppför man sig bäst man kan för att alla ska älska, eller i.a.f erkänna en!

gift-thank-you

För att återuppta ett allvarligt ämne om att testa av en omplaceringshund hemma hos er innan ni bara säger ja och skriver på ägardokumenten!

Som Seth skrev här förra året – den ras ni fantiserat om kanske är helt fel för er familjesituation och vardag. Det är problem som är lättare att överkomma – om presumtiva hundägare skaffar sig kunskaper om olika rasers behov. 

Omplaceringshundar – testperiod innan ni åtar er ägaransvaret!

Detta inte sagt för att avskräcka någon från att ta en omplaceringshund. Utan för att inga hundar ska fortsätta att leva som missförstådda. Och behöva uppleva ännu en omplacering och eventuell avlivning för att ingen tagit tag i de reella svårigheterna i beteendet – som så klart speglar något.

/Med vänliga välgångsönskningar till alla som engagerar sig i alla olycksbarn – från hundcoachen Seth Sjöblom

Bildar gatuhundar flockar?


Har inte hittat någon egentlig forskning om hur vilda gatuhundar lever och om alla gör samma, som utav instinkt, eller av praktiska skäl? Bildar de flockar, har de någon rangordning, har olika hundindivider har olika uppgifter – eller hur det nu står till?

Jag hittat mycket få skrivna observationer och därför frågat runt lite bland personer som sett gatuhundar på plats.

De hemlösa hundarna i Rumänien har kunnat bidra med viss information kring hur hundar kan leva under de här villkoren. Hundarna i Rumänien har enligt en uppgift inte bildat flockar. Dessa hundar möts ibland och hänger ihop under en kortare tid, för att sedan skiljas. Men ett större antal hundar kan tillfälligt samlas om det vankas mat.

Tvärtom säger en annan källa, att flockarna håller rivaliserande hundar borta från sitt revir.

På Cook-öarna tittade hundhjälparbetare under lång tid efter om hundflockar hade formats. Men hundarna verkade bara ha lösa och ombytliga gruppkonstellationer, utan djupare socialt samspel sinsemellan. 

Jag frågade Lena, som tog hit lilla Elsa från Rumänien om flockbildning hos gatuhundar och hon berättade om sina egna erfarenheter:
”Ute på gatorna så håller sig hundarna på t.ex en rivningstomt och det är samma gäng hundar. Men de håller sig för sig själva. Vi har åkt runt och matat hemlösa hundar och då kommer hundar från olika håll för att äta och det fungerar bra. De slåss inte utan äter sin del. De håller sig i samma område, men var för sig.”

Det här är intressant på många sätt, så vi hoppas på mer information, då etologisk forskning funnit nya rön, då man räknat med omständigheten att forskningen om flockbildning grundat sig på djur i hägn som inte kan röra sig fritt så, så att föregående studier inte är rättvisande.

Gatuhundar i Moskva – forskning

Áðîäÿ÷èå ñîáàêè

Moskva

Yttre länk, på engelska: Är hundar verkligen flockdjur? 

Mvh redaktionen

Om Seths generationslevande polarhundar


Seth berättade en kväll, och jag återger berättelsen här – om en hundfamilj där generationer levde ihop.

Seth:
När vår bästa ledarhund, den ganska lilla Ronja fick sin sista valpkull fick de heta Buddy, Holly, Peggy och Sue. Hanen Holly var en speciell kille.

I hundgårdarna på vår kennel i Särna hade vi 75 hundar åt gången – runt 300 polarhundar under åren. Vårt verksamhet blev några år i rad ekodiplomerat som äventyrsföretag. Vi ansträngde oss mycket, även med allt runt omkring hundskötseln för att inte slita på naturen. Länsstyrelsen använde vår kennel som ”visningskennel” för att den höll all standard.

Jag tävlade också på elitnivå med våra draghundar. Sedan blev jag ju kapten för Svenska Landslaget inom Draghundsporten. Det finns många gemensamma hemligheter om drag -och polarhundar inom ett draghunds-tävlingslandslag – kan jag lova..

Vi månade om att våra hundar hemma skulle ha det bra. Våra många hundgårdar var större än standardmåtten. De hundar som trivdes ihop fick leva i samma hundgård. När en tik valpade fick hon vara i det mer ombonade valphuset.

Vår rottis Gunvald bröt sig ju in där en gång när han var ett år, men han fick lov av tiken att vara Gunvald – The Nanny..

Kanske fick vi ännu bättre draghundar av att de fick leva med dem som de verkade höra hemma med? Och naturligtvis även sättas ihop i de bästa individanpassade konstellationerna i hundspannen.

Gunvald var bara en valp på 9 veckor när vi släppte in honom till Ronja och hennes växande valpar och han snuttade på hennes mjölk. Än idag nu när Gunvald är runt 6 år så hör vi hans snuttljud när han sover djupt. Undrar om han återupplever det?

Holly, Casper och Wendy, som var Ronjas fullvuxna avkommor bodde tillsammans med Ronja, även när hon hade en ny valpkull. De var en så bra familj ihop att vi öppnade upp så de fick två hundgårdar tillsammans.

Tikar blir ofta rätt trötta på sina valpar ju mer de växer till sig. Då var den äldre kullen naturliga ”barnvakter” som höll lite ordning på tättingarna. Valparna fick lära sig lite hundhut av sina äldre syskon – och tjöt till av en korrigering på hundars vis, för att sedan fortsätta tumla runt.

Holly var en lite udda hund. Han tog vid och stannade också med sin mamma. En hel valpkull kunde sitta och gny bredvid Holly när han hade ett ben. Men, den oerhört snälle storebrodern ändå lade tassen på benet och morrade lite åt kidsen. Valparna förstod och kröp ihop, innan de försökte igen efter en stund.

Men Holly visade sig vara mer speciell än så.

Slädhunden Holly som inte trivdes

Våldsamma hundtränare eller evighetskonsultationer


It´s a djungle out there. Men acceptera aldrig en hundcoach som använder våld – det beteendet är bara ett försök till självhävdelse och kompensation av att veta inget. Ta din magkänsla och vett till hjälp.

Betala för att lära sig att misshandla sin hund

Hör förvånansvärt ofta om våldsamma och skrämselbaserade metoder som utförs av anlitade ”hundspecialister” för att avhjälpa beteendeproblem hos hundar, från små valpar till äldre. Detta har inte bara en enda hundägare berättat om, utan flera av dem som helt upprivna har kontaktat Seth.

Aggressiv behandling skadar hunden och förvärrar problem

Det är helt normalt att trigga igång en för hunden kritisk situation, t.ex med frestelser och utmaningar och invänta hundens problembeteende för att kunna observera och sedan påbörja behandlingen av problemen.

Men den skadliga ”tränaren” försöker då korrigera hunden med metoder som ofta innebär våld då hunden absolut inte förstår vad den ska göra. Hört en del mycket otrevliga beskrivningar.

Hysteriska skrik i sig räcker för att skrämma en  redan osäker hund, ibland för livet – och det är också misshandel. Det är något som säkert fler hundcoacher än Seth har upplevt, att felaktig konsultation har skadat hunden ännu mer.

Hundarna som dödsdömts av fel hundcoach

De flesta hundägare som berättat om mycket otrevliga möten med dessa charlataner har efter första chocken tagit hunden och åkt därifrån. Men betalat det överenskomna arvodet för att slippa bråk. 

Vissa hundtränares namn återkommer särskilt ofta angående våldsam behandling i ”rehabiliterande träning”. De konsulteras ofta angående lite mentalt tuffare hundraser, men också rena sällskapshundar och ibland bara en valp – som då dödsdömts som helt orehabiliteringsbara. Ibland av flera olika föregående hundkonsulter. Vars metoder inte hjälpt hunden.

Seths specialitet är hundar som utdömts som hopplösa

Seth arbetar via hundars naturliga beteenden, förståelse och kommunikation för att hunden ska hanteras på rätt sätt. Innan dess är all dressyr bortkastad. Hundar behöver stor trygghet och övertygande ledarskap med lugn och tydlighet. Och så klart inget våld.
Väldigt många unga rottweilerkillar avlivas t.ex för att ägarna inte har förstått en rottishanes mognadsprocess och allt han behöver under sina tonår. Många missförstådda hundar, särskilt s.k. muskelhundar har fått hjälp hos Seth som räddat många av dessa som haft värstingbeteenden i brist på annan input. 

Men alla hundraser kan uppvisa svåra aggressiva beteenden och det ska alltid tas på allvar.

Många hundägare är skuldtyngda och ledsna

”Vi har gjort allt, men det måste vara oss det är fel på!” Det värsta är att många hundägare med problem redan har sänkts helt av både omgivningen men särskilt ”hundspecialister”. Vad ska de säga emot dessa expertisuttalanden? Hundägarna kan vara helt modstulna och känna så stor skuld att de börjar gråta när Seth lyssnat och berättar om det reella hopp som finns. Eller när han träffar dem i hundens hemmiljö, kort korrigerar hundens första utfall och hunden sedan bara har ögon för Seth och ger honom sina favoritleksaker som ingen annan någonsin fått röra. Då brister det hos många. Seth ser det positiva och arbetar så och lär direkt ut några grundläggande förändringar som ägarna får fortsätta öva på.

Flera terapimånader utan resultat kanske betyder fel metod

Andra problem för de som söker hjälp med en hund är att de kan ha gått hos en hundhjälpare väldigt många gånger utan någon märkvärd förbättring men övertygats om att det tar lite tid. Kanske börjar hundägaren undra efter 3-12 månader om det är rätt hjälp – eftersom hundens beteende inte förändrats. Man frågar aldrig hur mycket pengar som slängts i sjön med föregående hundcoacher, men det kan röra sig om 10 000-tals kronor, ibland multiplicerat några gånger.

choices-10020257

Hur man hittar lämplig hjälp till sin hund

Googla! Och inte bara efter en hundcoach hemsida, för där står allt bra till. Sök bland diskussioner i olika nätforum som hästsajten Bukefalos – forum för hund eller medlemsforumet på vovve.net. Registrerar du dig som medlem kan du också själv ställa frågor. Men många kan ha tänkt som du innan.

Bra, nästan bäst är att fråga andra hundägare om en bra hundcoach. På personliga rekommendationer förs den mest äkta reklamen fram. Men fråga efter namn på tipsarens kompis kompis som blivit hjälpt och försök få kontakt med personen med förstahandsinformationen. 

Maila och prata sedan med hundcoachen och känn på pulsen. Hör om filosofi, inställning och metoder. Ställ dina frågor rakt utan krusiduller. Tvivla lite för att ta bäst ansvar för din hund. Det är du som är kunden.

Och en hundcoach som vill ha betalt per påbörjad timme i telefon? Hmm, det får du bedöma om själv. De kanske behöver ha de tarifferna. Du får lita till dina egna intryck och magkänsla.

Kolla runt, hör dig för. Precis som när du söker reparation på din bil eller ska anlita hantverkare. Ett misstag kan ju stå sig dyrt i längden.

PEACE alla hundvänner!

V

Relaterade inlägg:
Rädda min dobermann
Seth räddar ofta ”omöjliga” hundar
Skrämda hundar reagerar förstås negativt

Att förtjäna förtroendet som flockledare


Under Seths vilmarksliv med totalt 300-slädhundar till tävling och turistutflykter var han deras ledare. Med ett bestånd av 75 hundar samtidigt gick han till det stora skogsrastningsområdet och kallade, så kom alla hundar rusande samtidigt.

Vissa som passade bättre ihop var också placeradetillsammans. Så det fanns flera hundflockar. Men även med denna stora mängd hundar i olika familjekonstellationer så bråkade de inte med varandra ihopsläppta på rastning. Alla hundar var trygga under Seths ledarskap.

En ledare som inte utses av flocken, medarbetare, anställda kommer inte att fullt ut kunna få med sig en grupp och avvärja konflikter. Förtroende är något man måste förtjäna. Och självklart – inga hårda straffande metoder!

kär g4

Liten flock fostrar vild unghund.


Gunvald hade mycket roligt med sina nya tjejkompisar – amstaffen Semla på 4 år och boxern Vilda, 12 månader när de lekte i rasthagen ihop och Semla var med på en social träning av en annan hund.

Ofta har Semla irriterat sig på Vilda under promenaderna och gjort små utfall på lillasyster vilket ibland gjort promenaderna stökiga. Matte Sarah har fått träna med båda hundarna och en i sänder. Sedan rastat en i sänder för att kunna fokusera på varje hund utan att deras mellanhavanden kommit i vägen.

Det gick förut inte heller alls att släppa båda tikarna i rasthagen samtidigt. Den äldre tiken blev ofta irriterad på den vilda yngre som försökte ta över och de började bråka.

Efter sin träning har amstaffen Semla blivit en mycket stabil hund.

Men lilla Vilda är fortfarande vild, men hon är bara 12 månader och man får inte gå för fort fram i träningen före hennes mentala mognad. Men hon behöver tränas att förstå sin plats och inte försöka ta över hela tiden.

För två dagar sedan träffades jag och Sarah upp i rasthagen så alla våra tre hundar fick leka ihop. Efter en stund började lillan Vilda kaxa upp sig. Semla gick på för att korrigera – och Gunvald gick in och hjälpte till och till slut tyckte att det får vara nog. Semla och Gunvald har nu skapat en liten flock och Semla litar till Gunvald som nu börjar att vara med och styra upp Vildas försök till att klättra på rangstegen.

tjej rättelse

Boxerflickan fortsatte kaxa.

tjej rättelse2

Sedan gick Gunvald in längst fram i närkamp och – vilket vi inte riktigt hann få på bild – tryckte milt ner Vilda.

tjej rättelse3

Hon försökte söka stöd med att trycka sig mot Seth, men både Semla och Gunvald gav sig inte. Semla håller sig lite bakom Gunvald i hans uppfostran av Vilda och det är ett sunt uttryck för att hon har förtroende för honom, samt att Vilda börjar att förstå ordningen i flocken och nu börjar vara den hon skall vara, lägst och yngst.

Stabila hundar fostrar andra hundar bäst utan människans inblandning.

Mvh Victoria som skrev utkastet och Seth som fyllt i väsentligheter.

Anders Hallgren, flockledare finns dom ?


Flockledare finns dom ?

Jag har jobbat med hundar hela mitt liv och följt sådana som Anders Hallgren med stort intresse, men idag undrar jag verkligen om Anders själv ägt en hund eller sett hundar agera i flock. Detta kan låta förolämpande, men det är inte menat så !


Själv har jag haft ca 300 hundar och är 52 år och kommer från en familj med gediget hundintresse  involverade i allt från brukslydnad, skydd, bevakning, mm.
Jag själv har som mest vid ett och samma tillfälle haft 75 hundar på min kennel för äventyr med hundspann och det har varit hundar som renrasiga siberian huskies, polara blandraser, mm. Jag äger i dag en rottweiler hane på 3 år och har haft fler rottweilers, dobberman, retrievers, mm.

Jag har även jobbat som chef på större företag i ledarroll och även på skolor som mentor med barn som har och inte har problem, men som alla behöver en som leder dem fram i tiden.

Anders, vad menar du egentligen? Är det så att du uttrycker dig på ett sätt så att vi inte egentligen förstår vad du menar, eller?

Du är känd men sprider absolut nonsens angående flockledare och du har ett ansvar gentemot kommande unga hundförare som faktiskt ser upp till dig som många gör med så mycket annat bra du har skrivit. Men jag håller inte med dig i flockfrågan Anders Hallgren.

Mvh

Seth Sjöblom