Etikettarkiv: flock, rang, ledarskap

Finns det forskning om gatuhundflockars regler?


Seth Sjöblom hundbloggMin fråga är hur förvildade tamhundar, gatuhundar lever i flock? Utan husse, lever de som vargar, eller tar de, efter sin nedavlade domesticering till andra system?

Flockteorin om att vargar har en pyramidstruktur då alfahanen innehar det totala ledarskapet, från toppen, det har numera fått stryka på foten enligt den etologiska forskningen – om djurs beteende – då vargflockar istället verkar ha en planare maktstruktur då de olika individerna anses ha olika uppgifter och alla är med och bestämmer i olika grader.

Man säger att det inte går att jämföra med tamhundar i flock, eftersom hundar är domesticerade och inte har fria ytor att disponera, såsom vargar. Därför är tamflockar inget naturligt studiematerial att kunna dra riktiga vetenskapliga slutsatser av.

Därför vill jag leta reda på forskning om hur f.d tamhundar samlar sig och lever. Ihop, eller isär när de hamnat på gatan, lever och föder och fostrar sina valpar där. Hur ser det ut utan en människa som styr?

Något som fascinerade mig när jag för ett par år sedan letade på gatuhundar och hamnade i Moskva var att de hundarna drog sig bort från tätbebyggda områden och levde i gamla nedlagda fabriker utanför stan.

Sedan tog hundarna tunnelbanan in till centrum för att hitta mat. Och man kunde se hundarnas strategier, som att söka upp människor och vara så invinnande gulliga att få sig en matbit. Kanske kräktes de upp dagens mat till valparna hemmavid sedan. Eller så hoppade hundarna faktiskt upp och puttade någon som höll i en varmkorv – på ryggen – så att de tappade korven och hunden snodde den och sprang..

Men hur lever gatuhundarna ihop i sina egenhittade områden. Revir? Flockar i hierarkier med ledarmodeller? Stannar vissa, kanske gamla hundar hemma som nannys och vaktar och sköter valparna? En ledare som bestämmer vem som ska få höra till? Håller en enda hund som i topphierarki ordning och balans i familjen – eller fluktuerar det efter vem som är mest i dagsform att se till ordning i leden?

Detta är nog ett utsökt ”nytt och initiativrikt” uppsatsämne inom djurutbildningar på lantbruksgymnasium, eller på SLU – Statens Lantbruksuniversitet. Just do it. Jag ser fram emot slutsatserna, samt redan nu återkoppling och funderingar kring mina frågor?!

/Mvh bloggredaktör Victoria på Seth Sjöbloms hundblogg

Bra att Anders Hallgren funderat om det s.k ”ledarkomplexet”


Pratar om begreppet ”ledarskap” här. Är motsatsen ”snäll” verkligen? Kan vi någorlunda sunt funtade människor försöka resonera om detta för den jämvikt som hjälper våra hundar mest?

Blir full av respekt för att ”hundgurun” Anders Hallgren antog utmaningen från Anders Landin – vilken efter deras möte vill lyfta på hatten för Anders Hallgren!! Anders Landin hade innan stört sig på Hallgrens teorier om att (som i hans eget) ”ledarskap” utsatte hundar för lidande och kritiserat det – om man säger det kortfattat. Anders Landin kände inte igen sig alls enligt Hallgrens teorier om att ledarskap föll under ”den hårda skolan” i handhavandet av sina hundar. 

Så Anders Hallgren besökte till slut Anders Landin och hans hundar, och såg inget hårt det i ledarskapet. För som Anders Hallgren själv beskriver: Hårt och mjukt är inte alltid vad det verkar vara.

Seth: Det är inte ett nedtryckande av en hund att fostra den till grundlydnad. Ja eller nej och ett begränsande koppel betyder inte misshandel av hundens psyke. Ledarskap är inte något som är elakt mot hunden när man på sunt sätt markerar vad som accepteras eller inte och bygger upp ett förtroende. Det är dessutom väldigt nonchalant mot hundens livskvalitet att inte lära den vad som ”går an” för att bli socialt accepterad, istället för att bli isolerad. Kanske råka illa ut istället eller ställa till det?

Anders Hallgren är en föregångare inom hund som kommer att stå i våra historieböcker! Han har gjort mycket gott för att påverka hundvärlden att vända bort från de grymma 70-tals metoderna i hundfostran. 

Seth fick på egen hand under sin barndom en tidig insikt hemifrån om vad de mycket stränga och våldsamma hundfostringsmetoderna på 1960-70-talet innebar och han tyckte redan som ung att det var förkastligt att behandla levande varelser så. Seth själv kunde hantera hundarna med en närvaro som handlade om det helt motsatta. Kommunikation och respekt. Seth tog dem hemifrån på helgerna och övernattade ofta under en gran med hundarna och delade på maten. Det blev hans första flockupplevelse. Och hundarna av militärtjänstehundstyp de hängde på med en tillgivenhet och ett förtroende de inte visade andra.

Seth arbetar idag med beteendeproblematik. Det finns ingen tvekan om att Seths hantering och grundläggande filosofi om hundar handlar om att ett ledarskap från människan behövs när vi ska leva tillsammans. Seths arbete med exempelvis lösningar för väldigt aggressiva beteenden handlar både om instinkt och förvärvad praktisk kunskap som fungerar.

Hundarna skadas inte av att korrigeras, pö om pö efter sin mognadskapacitet och beroende på var de befinner sig mentalt. De leds framåt och blir inte kvästa, utan får uppleva en mer positiv värld utan stressen av att inte veta hur de ska göra. De lugnar ner sig när de blivit inkännande vägledda genom hinder de tidigare inte förstått. Att passa in gör dem lyckliga, men de ska få vara individer också. Varför skaffar man annars hund?

 

heart-with-grunge-and-wings

Anders Hallgren – du som har sådan makt med allt du gjort – vore det inte tid att tala om ett tryggt ledarskap, separerat från övergreppsmetoder? 

/Mvh redaktionen Seth Sjöbloms hundblogg

Om hunden Lexie med osäker aggressivitet


Jag fick ett mail som ni kan läsa nedan om en hund och ägare där det hade gått för långt, så jag besökte dem för att hjälpa dem.

”Hej!
Jag har skrivit till dig innan angående min hund lexie. Hon är inte stabil i huvudet alls. Varierar från dag till dag, olika situationer. Men nu har det gått för långt. Hon börjar göra utfall efter människor. Dom har inte gjort någonting, vill bara hälsa eller ignorerar henne. Jag behöver din hjälp. Att du granskar henne i olika situationer. Eftersom hon är på olika sätt hela tiden. Hon är min bebis. Den bästa jag har. Och jag vill inte att hon ska göra något som leder till avlivning. Hon behöver inte vara glad i människor, men hon ska inte göra utfall!
Med vänlig hälsning 
Göteborg!”

Seth berättar om: Efter beskrivningen av problemet förstod jag genast att hunden var osäker, där ägaren och hunden behövde vägledning för att komma vidare, men ägaren var jätteduktig att läsa sin hund.

leyaHennes hund var inte kontaktbar i sin lägenhet och ej heller mot andra hundar i utemiljö som resulterade i aggressiva utfall, av osäkerhet.

Vi tränade med hunden och pratade i ca 3 timmar och nu så har ägaren fått verktyg att jobba med – och Lexie har slutat med sina utfall mot andra hundar.

Vi jobbade en hel del med regler hemma. Det kommer även att hjälpa dem i hemmet, så att Lexie kan slappna av och veta vad som är bra för att hon skall kunna vara en del i gemenskapen då det kommer besökare.

Självklart håller vi nära kontakt och följer upp vad som händer.

Med vänlig hälsning
/Seth

Gunvald förklarar reglerna på hundspråk


Vid rasthagen med Gunvald träffade Seth en kvinna med en ung schäferkille. Han var ståtlig och fin och lika stor som Gunvald. Kvinnan tittade lite på Gunvald och frågade sedan, om hon kunde släppa in sin ”lillkille” till Gunvald? Hon berättade att han befann sig i sin värsta tonårsperiod, men Seth sa att det var OK. Att hunden skulle få motstånd, men inte skadas. Ägaren blev positivt inställd eftersom han ännu inte fått veta hut av en annan hund. Mer som; ”flutit omkring på Avenyn och nonchalant muckat med allt och alla” – som Göteborgsungdomar kan göra.. (Redaktionens tolkning.)

Mycket riktigt var schäferhanen ganska tonårskaxig. Flög på Gunvald direkt. 

Eftersom schäfern var så stor satte Gunvald både tassen på övre delen av ryggen, på skuldrorna och lade sin nacke över schäferns nacke och tryckte honom neråt med sin muskelstyrka och tyngd. 

Gunvald och Harry lär känna varandra och hundpratar om reglerna

Gunvald och amstaffen Harry lär känna varandra och hundpratar om reglerna

(Gunvald reagerade likadant på schäfern som när han träffade Harry – en välväxt amstaffkille när han var i sin värsta ålder. Om det mötet: Rottis korrigerar 14-månader amstaff, med beteendeträning.)

Schäferkillen vred om för att komma loss så han hamnade på rygg men utan att komma någonstans. Gunvald släppte upp när schäfern slutat streta emot och då tyckte Gunvald att hans markering räckte. Killen höll sig lugn en stund efteråt. Detta är något hundar får göra sinsemellan för att göra upp. Att människor hela tiden lägger hundar på rygg är inget att förorda! Det finns helt andra metoder för människor.

Schäferns ägare sa att hon var jätteglad, eftersom hennes hund tidigare inte kunnat bli tillsagd av en annan hund, för att han själv var så stor och hans hormoner bara dundrat på utan misslyckanden. 

Men skam den som ger sig! Det kunde väl inte vara sant det som just hände, att tonårshunden just gått på en nit? En andra attack. Men då sa Gunvald ifrån skarpare och det gör han med ljudliga varningsmorr och öppen käft för att hålla bort en ettrig angripare. Han kommer långt med sin pondus. Han har aldrig bitit.

Schäfern lade sig då frivilligt på rygg och visade strupen. Gunvald tog in, visade sig vänligt sinnad och återgick till sitt. Sedan backade den uppsläppta tonåringen undan ett tag – för att sedan nästan åla sig fram till Gunvald, som tillät fredssignalen.

Sedan svansade schäferhanen lycklig runt Gunvald, slickade honom i mungipan och fjäskade. Gunvald accepterade men ignorerade lite för att han hade annat att göra. Han ville sniffa klart.

Det här vill jag, matte, berätta för att beskriva hur en sund balanserad och säker hund fungerar. Gunvald är ingen ängel utan ganska ouppfostrad ibland. Vi tycker det är mysigt när han visar sin busiga sida, så länge han inte jagar bilar o.s.v.

Men Gunvald är stabil och har också visat sig vara pålitlig som rottweiler när det gäller. Han går t.ex emellan om vår lilla hund Ill-Vilja gett mothugg till en större hund som trängt sig på för nära. Då parerar Gunvald med kroppen för att skydda henne. Han har säkra signaler på vad som är OK, men har ingen aggressivitet att leva ut, även om hans varningar om att någon kommer för nära kan skrämma någon. Vilket är avsikten.

Hittar just nu inte blogginlägget om när en full kille i full fart rusade fram mot Seth och Gunvald och killen fälldes på rygg av Gunvald som sedan stod med tassarna på killens axlar och råmorrade – och förhoppningsvis dreglade – över killens ansikte. En så säker hund som Gunvald är vi och säkert killen i efterhand, tacksamma för.

Mantrat: ”Är man stor ska man vara snäll” hade kanske inte fungerat om Gunvald inte fått Seth som snäll men rättvisande husse, som inte tillåtit Gunvald att ta över.

Försoningen mellan Gunvald och Harry blev jättebra. Även fångat på film här.

Samlade blogginlägg om rottweilers m.m

Plötsligt flög en hund ut ur mörkret i full attack

Vår hund egoisten och överlevaren


Hunden är enkel i sitt beteende och har två stora drifter som tar överhand över det mesta, reproduktion och mat ”thats it” och det måste vi förstå och den är fantastisk, men du måste förstå och lära dig av det.

hundmöten

Dessa två drifter ger även konsekvenser med andra beteenden som kommer med i paketet, sluta äta när det finns en löptik i närheten, hata andra hanar och maten ..ja eftersom vi har en obegränsad tillgång till mat åt våra hundar så blir inte det problemet lika stort om det inte är en till hund i samma rum eller att vi ger hunden ett riktigt stort köttben.

Om man tittar på de polara raserna som lever i arktisk miljö så kan dom döda varandra för att få behålla sin mat eller skydda sin ägarrätt till en löptik eller att en tik skyddar sina valpar med sitt liv. En annan tik kan lätt ta ihjäl valparna för att de inte är deras avkomma. Men om man ser detta videoklipp så förstår mn att det finns något i naturen som vi inte riktigt kan förklara, men njuta av:)

Kom gärna med ideer hur detta kan komma sig, vad tror du ?

Men vi leker med scenariot att du och din hund har bestämt sig för att åka och campa i fjällen på senhösten och ni njuter av höstvädret och de underbara färgerna som naturen då bjuder på.

Plötsligt som ofta kan ske i den tiden av året på fjället så blåser det upp ordentligt och det blir en snöstorm, ni förlorar all er utrustning och söker skydd bakom något om ni har tur att hitta något att skydda er bakom.

Det går ett par dagar och hungern sätter in och till slut så lugnar vädret ner sig, du har tändstickor och kan göra en liten eld och till din glädje så hittar du en bit korv i fickan.

Vilken räddning!! Elden sprakar och du vill så klart dela korven med din vän hunden som sitter bredvid dig och tittar entusiastikt på den korv som du grillar. Nu vännen skall vi dela och äta någonting 🙂 korven grillas och plötsligt dyker hunden fram och tar korven och sväljer den, eller sticker iväg för att äta den.

images

Du blir chockad över att hunden gör så emot dig, du var ju bered att dela den med hunden,hungern och ilskan över detta växer i dig och du vill få tag i hunden och rädda en bit till dig själv, men det är försent. Du kan inte förstå att hunden din livsvän kan göra så mot dig!

Hunden har de starka drifterna att överleva utan emotionella aspekter som vi människor har, dom är enkla och agerar för att överleva. Ungefär som när din hund ligger på golvet hemma med ett ben och du får inte ta benet av hunden, det är det du måste lära hunden från att den är valp, ”VEM ÄGER OCH FÖRSÖRJER”

En gång på fjället var jag med om just detta och en hund tog hela stekpannan och stack i väg och åt, det slutade med att jag fick  ta en av mina hundars matskål och koka maten och äta ur den.

Lär din valp från början enkla regler om vad som gäller och ni får en fantastisk relation, men gör det rätt, inga fysiska metoder och dumheter, skapa förtroende och en bra relation!

mvh

/Seth

 

Dominant rottweilerhane möter konkurrerande valp i sitt hem.


När vår 50 kilos rottweilerhane Gunvald för första gången för ca en vecka sedan skulle träffa valpen Vilja i vårt och Gunvalds hem – så tog husse Seth över.

Jag och tonårsdottern blev ombedda att vara i vardagsrummet och Seth övervakade mötet själv så vi inte skulle reagera fel, som med förfäran om Gunvald skulle fostra Vilja om hon gick över gränsen, eller han på rottisars vis, bara skulle skrämselmorra mot den lilla, i lek.

Detta första mötet var ju oerhört viktigt för att Gunvald skulle acceptera Vilja som familjemedlem.

Vi vet ju redan att Gunvald är en mycket säker kille – som både vuxit upp i en hundflock på ca 70 polarhundar och där också tagit hand om valpar ihop med tiken och han störs inte heller särskilt av att ha valpar och unghundar hängande i öronen i rastgården.

Får Gunvald nog så morrar han till. Men det räcker oftast att han bara ställer han sig riktigt snyggt och kraftfullt så förstår andra hundar att Gunvald är dominant och blir glada och trygga så det funkar ihop. Gunvald kan släppas med de flesta andra hundar i rastgården, även sk problemhundar oavsett kön. Men Seth bedömer alltid först, innan Gunvald släpps ihop med en annan hund. Riskerna ska inte tas för lätt på.

Nu handlade det om valpen som skulle inkräkta i Gunvalds närmaste vaktrevir – hemmet med hans famlij som han i enlighet med sin ras försvarar intill döden..

Vilja och Gunvalds fick mötas i den av grindar begränsade hallen och hälsa och nosa på varandra. Det var verkligen ett möte mellan liten och stor!

20140204_201156

Hur klarade då Gunvald av svartsjukan av att ha fått ett syskon och att sedan också möta sin familj ihop med valpen?

Efter Seths inskolning fick de ses i soffan där vi satt. Valpen bredvid Seth och gunvald fick lov att hoppa upp från andra hållet och travade vidare på soffan. Stannade i soffhörnet och satte sig på tonåringen – som för att markera att hon var hans. Jo ibland sätter han sig bara klumpigt eftersom han inte förstår att han är en ganska stor kille. Men jag, matte skulle tippa på att han ville känna lite trygghet av hans och familjens etablerade relation? Gunvalds plats som gullegris och familjemedlem är ju inte alls hotad.

20140205_123452

Mer lojal och go kille får man leta efter. Han travade vidare i soffan mot Vilja. Kanske kan bli vänner?

20140207_204500

Det har börjat bra men det var bara lite obekant för dem båda. Tror att chocken började släppa lite samma kväll och det går framåt. Vi tar hänsyn till båda, med målet att vi alla ska leva på ett bra sätt ihop.

20140207_204454

Mvh matte Victoria, pojken Gunvald, lilla Vilja och resten av familjen

Seth på benen igen


Seth har haft lite otur det senaste. Inlagd på sjukhus med skyhög sänka (200) pga gallinflammation med lite antibiotikadropp och en gallstensten som vandrade vidare av sig själv tillslut.

Och så en vurpa så han inte kunde stödja på ena benet. Från ortopedakuten med felställd diagnos och liggläge. Sedan släpa sig fram på kryckor till kiropraktorn. Det var ingen sträckning. Diagnos; pga vurpan hade ischiasnerven hamnat i kläm i ett diskbråck. Tack sjukvården för att Seth fick tillbringa flera timmar på ortopedakuten sittande i en rullstol på rumpan där det smärtade och även hans höga smärttålighet var överbelastad. Och dessutom fick han betala besöksavgift för det och sjukresor. Och det bidde ingenting mer än en fel ställd diagnos. Inte första gången heller – vården är för underbemannad.

Hos det privata alternativet kiropraktorn fick han en försiktig mjukdelsbehandling då hon knådade och stretchade. Efter ett par dagar liggande och fortfarande med smärta i det närmaste släpande sig fram på kryckorna kände han att kiropraktorbehandlingen gjort honom bättre. Även om han haltade värre än innan med större smärta – han har ju många skador från en lång tid i vildmarken – så släppte  Seth den sista kryckan och gick ut med Gunvald.

Gunvald vägrade nämligen bajsa tillslut när jag rastat honom några dygn.. Han bara lekte och hoppade omkring som en valp-kanin och kliade sig och rullade runt bland buskarna. Kändes som han drev gäck med mig.. Han älskar mig, är jätteöm och kärleksfull mot mig och tonårsdottern. Men han ser inte mig eller någon annan än Seth som sin ledare. Rasen är också en utmaning, särskilt hanarna – som enligt Seth beter sig som en  annan ras än tikarna – som är tuffa nog. Läs på den blå länken ovan.

jumpNär Seth tagit över kopplet så kom den första efterlängtade högen på över ett dygn – trots mina täta rastningförsök precis innan.

Djur vet hur man visar sitt missnöje otvetydigt. Känns det igen?

Sedan dess har Gunvald varit pappas pojke mer än vanligt. Han blev orolig när Seth inte var som vanligt. Men nu är det bättre, underbart för oss alla!

Mvh Victoria

Sju hundar bildar flock i rastgården


Många hundägare besöker hundrastgården i Björndammen, så den är ganska hårt belastad. Nästan bara lera av hela gräsmattan och en del besökare. Hundarna var så nöjda av att träffa andra och rusa omkring!

Björndammens ratsgård 3
Tikar och hanar, kamp med bollar, rida på varandra, tikar och okastrerade hanar. Det var sju hundar inne samtidigt. Ett par stycken fick vara utanför just då för flockens sammansättnings skull. Ibland kan man byta ut två hundar, släppa in en ny förutsatt att man tar ut den eller de hundar som inte passar ihop. När Seth är där fungerar hans omdöme, även om en hund behöver sägas till.

Här ser ni en fungerande flock i action,
dom flesta tidigare okända för varandra.

RG 7

RG 14

RG 3

RG 2

RG 9

Gunvald Larsson, vår rottis med guldlänk tolererade en del. Han brukar inte reagera i första taget. Trots klängande valpar eller på hundar som vill dominera och rida. Ett ängels tålamod från en okastrerad rottishane, men det är ju så här hundar kommunicerar.

RG 5

RG 11

RG 13

RG 8

RG 6 G stadig

Men när Gunvald har fått nog markerar han med ett mkt tydligt morr och puffar bort. Så kanske inte det var så roligt sen?

RG 4 G hoppar

RG 12

Flockleken fortsatte tills hundarna nästan bestod av mer lera än päls och vi alla var alldeles lerprickiga. Det här var en rolig dag i hundrastgården med riktigt många hundkompisar! Så här ska ett hundliv levas, med fungerande kommunikation som kan ge ett roligt och stimulerande socialt umgänge.

Vem bestämmer hemma – familjen eller hunden


I skrivandes stund så har Gunvald just fått ett stort märgben på golvet och jag och min sambo är upptagna med att skriva på bloggen. Gunvald tar benet och går och lägger sig hos min sambo vid hennes fötter med benet, så fort hon rör sig så morrar han och försöker att visa henne att: Nu är det jag som är ägare av benet – och håll dig på din plats.

Han lämnar benet ett tag och kommer över till min sida av bordet och vill gosa, men har koll på benet som ligger nära min sambo. Så fort hon skall gå ifrån bordet och förbi Gunvald så låter han som ett gammalt lejon, som att säga: Det här är mitt byte, passa dig för att röra det.

Men min sambo är cool, kan bara gå förbi honom, han morrar, men han gör inget. Han låter värre än det är.

En liten hund i en stor kropp som accepterar att jag till slut går fram till honom och tar av honom benet utan någon som helst protest. Tar benet ut benet och Gunvald  i hallen där han nu ostört ligger och gnager på benet.

Ledarskapet mellan mig och Gunvald finns det inga som helst frågetecken runt, men han försöker fortfarande i bland att stå över min sambo i denna typ av situationer – och då måste jag visa honom att det inte är okej och instruera min sambo hur hon skall agera i situationen.

Hur reagerar din hund om du lägger ett märgben på golvet, kan alla i familjen gå och ta det av hunden utan protest från hunden?

Det skall funka så att hunden är lägst i rang i familjen utan att må dåligt av det, hunden kan få något av en familjemedlem men den äger det inte och kan bli av med  det när någon i familjen vill det.

Viktigt ledarskap i flocken.

mvh
/Seth

Många har svårt att be om hjälp.


Jag tror att många hundägare har svårt att be om hjälp när de har problem med sin hund. Man skäms lite för att man inte får ordning på hunden när den blivit könsmogen. När man har problem med sin hund-tonåring.

För att lyckas i ett ledarskap kräver det en fast men kärleksfull hand för att ge trygghet för familjen när man är förälder – och som hundägare. Är man dessutom flera vuxna som delar på ansvaret och har enad front, dvs kommit överens om reglerna som gäller, så fungerar både hundars och barns gränstestningar som de bör. För det måste finnas en gräns att studsa tillbaka från. Att ge tydliga signaler om att: ”Här tog det stopp, här är gränsen.
– Nu kan jag slappna av. Det finns andra som tar ansvaret.”

Allt jag lärt mig av att leda hundar, som min hundflock på fjället har jag haft användning av som chef över medarbetarteam på arbetsplatser och med barn och ungdomar – mina egna inte minst. De har alla varit mina lärare.

Jag ser aldrig på dem som söker hjälp som att de är dåliga hundägare – tvärtom – det är strongt att inse att man behöver hjälp utifrån och ta steget. På hundpromenader händer det inte så sällan att hundar jag möter gör utfall mot oss eller andra hundar. De kan vara hanhundsaggressiva eller skäller på allt. Jag kan tycka det är synd för jag kan se var det brister och vet att jag kan hjälpa både hund och ägare till ett mer harmoniskt liv. Mina hundpromenader med Gunvald är ofta intressanta. Jag ser på min egen hund vart han är på väg mentalt innan det kommer till handling. Likadant gör jag på andra hundekipage. Det gäller att tyda hundens signaler och vara ett steg före mentalt.

Min egen hund är inte perfekt – inte alls – han är ganska vilt uppvuxen på fjället då han sprang fritt och lekte i polarhundsflocken.

Valpen Gunvald vilar vid fjällkåtan.

Alla hundar pallar inte socialt samspel – av olika orsaker. Därför är det viktigt att socialisera sin hund tidigt för att ge den bra förutsättningar. Börja så smått redan när man får hem den från tiken – om man får den så tidigt. Upp till två års ålder grundläggs deras beteenden och man kan påverka vilken personlighet hunden kommer att få eftersom den, liksom ett barn utvecklas så mycket och är vidöppen för intryck.

Låt hunden vistas i olika miljöer, leka med barn, eller gå ut på stan med massa människor och hundar, dofter och ljud – det är en nödvändig process för att hunden ska vänja sig vid att det inte är farligt. Man kan inte skydda sin hund genom att isolera den. Lika lite som man kan eller bör med barn. De måste båda få pröva att stå på sina egna ben för att klara att att möta omgivningen när de växer upp.

Ibland hör hundägare med äldre omplaceringshundar av sig och det går att lära en gammal hund att sitta – alltså förändra sitt beteende. Men det är svårare och kräver träning. Får man inte riktigt till det själv kan det bero på att man inte känner hundars naturliga beteenden och därför inte själv uppför sig på ett sätt som hunden kan tyda. Hundar läser ju kroppsspråk och mental sinnesstämning och ger gensvar på den omedvetna – eller medvetna kommunikationen från människan.

Jag hjälper hundägare att bli medvetna och agera tydligt gentemot sin hund och att förstå hundens språk – som består i kommunikation via kroppssignaler. På så sätt är arbetet som mentor i kommunikationen mellan människa och hund snabbt belönande – att direkt ägaren börjar agera med insiktsfull medvetenhet ger det effekt på hunden. Men sedan kräver det träning för människan att förändra sitt beteende och uppträda konsekvent mot hunden – så att den blir trygg och slappnar av. Hundar kan som bekant inte verbalisera sina känslor och sinnesstämning. Och inte förstå dina människoord när du fostrar.

Figurinen ”Kan du inte tala” från Gustavsberg.

Viktigt är att stå fast vid sin ståndpunkt gentemot den som söker efter var gränserna går. Var tydlig och stå fast. Och gör det med kärlek.

Man ska inte skämmas när kommunikationen med hunden – eller barnet brister. Det är inte så lätt, speciellt att se inifrån situationen. Precis som att det alltid är lättare att ge andra råd än att se sig själv. Man kan behöva att någon utifrån kommer in och ger råd.

Man vara stolt över att våga ta tag i det man själv inte klarar. Att utvecklas kräver mod. När man har ett problem som kvarstår så ska man söka hjälp. Det visar att man är beredd att ta ansvar för sitt eget beteende – och för sin flock.

Jag helar familjer. Och precis som en läkare inte ser ner på sin patient som söker hjälp, så ser jag bara ett problem som jag kan hjälpa till att  lösa och göra familjer mer harmoniska. Att lösa problem är min roll. Ett kall om man så vill.

Mvh Seth

”Mjuka eller hårda” linjen i hundfostran?


Jag tror helt på min teori att det krävs en stark ledare. Mer om det kan man läsa under kategorin vildmarksliv.

Jag har största respekt för Anders Hallgren som har gjort otroligt mycket i sin yrkesgärning för hundsverige.

Men som inom all psykologi finns det olika inriktningar och vetenskapen om hundens beteende är ingen exakt vetenskap utan kräver praktiska erfarenheter och inlyssnande av varje individ för att förstå.

Jag skulle vilja påstå att min hundfostran ligger någonstans mittemellan, men med stark tro på flocken och rang inom den. Att man som hundägare måste ta ledarskapet. Däremot finns det ingen nödvändighet i att en flockledare alltid måste gå främst bland mina hundar jag haft. Det skulle ha fungerat dåligt med slädhundarna som jag under åtta år hade 75 åt gången att styra. De var en flock som såg mig som ledaren, även om jag i hundgårdarna delade upp dem till mindre flockar. I vildhägnet var hela laget ”på min sida” när jag kallade på dem.

Jag har jobbat med många olika raser av ”problemhundar” under åren och bestämde mig till slut att skaffa  rottweiler för att studera dommer, då jag hörde att dom är mycket svåra. Jag har idag min tredje rottweiler som är mitt allt – en hane på 60 kilo som har varit en riktig buse, men börjar att bli en riktig familjehund. Men ingen rekommendation som förstagångshund.

Jag skaffade min första rottweiler för att utmana mig själv ytterligare. Tikar och hanar av rasen kan skilja sig en del åt, även om båda är skarpa, men hanar behöver ett tydligt ledarskap från sin ägare för att inte ta över. Jag hade förmånen av att under tiden Sven Järverud levde att få diskutera rasens egenheter med honom, som gav mig mycket kunskap. Jag har haft många hundar som betecknas som lite svårare raser.

I min fostran av mina tre rottweilers (Rolf, Ada och Gunvald) har jag varit mjuk. Inte utmanat till kamp i onödan via arg röst och aldrig haft ett häftigt beteende. Inte varit skarp om det inte varit allvar – men då man måste veta vad man håller på med och verkligen genomföra positioneringen av vem det är som bestämmer, är ledare. Jag har med otroligt få undantag mjuk röst i mina tillrättavisningar, men fick ändå mina första hundar att lyda exemplariskt.

Gunvald som jag har nu har ju lite speciell bakgrund eftersom han mest sprungit fritt på fjället med huskies och drabbades av min och sambons separation då han var liten och då inte fick lika mycket tidig träning av mig som de andra två. Men i grannskapet här där han bott med mig i ett år, han är tre nu, så har han ett gott rykte. I dag ignorerar han hundar som gör utfall och speciellt älskar småhundar efter han hjälpt mina huskies med deras valpar. Men vissa delar av hans fostran har jag inte varit med i och får kompensera för nu. Gunvald är inte mer än en hund, men jag korrigerar om han visar sig vilja göra utfall. Då får jag visa att det inte är OK med att säga till och behöver inte rycka hårt i kopplet – men vill få bort hans uppmärksamhet från risksituationerna.

Jag har upplevt riktigt kadaverdisciplinsfostran av hundar på nära håll då min far som nu är 79 varit verksam som hundinstruktör hela livet bla som konsulent för Hundskolan i Sollefteå för militärhundar. Han håller fortfarande hundutbildningar och jag var med otaliga gånger.

Schäfrar under total kontroll oavsett vad som hände runtomkring. De hundarna är jag uppvuxen med. De hundarna min far fostrade var perfekta för sin roll, men metoderna har förändrats med tiden. Min favoritsysselsättning under tidiga tonåren var att gå rakt ut i dalaskogen och övernatta under bar himmel med hundarna. Fortfarande är övernattning i skog, med hundar min uppfattning av total harmoni. Vi hade ett helt annat samspel än att de skulle lyda blint. De var mina bästa vänner. De följde mig  med kärlek och respekt. Lydnaden var inte primärt mellan oss utan det var omtanke, respekt och förtroende styrde att det fungerade. Men att min far hade gett dem en grundlydnad hjälpte säkert till att det fungerade.

Jag finner alltid att just ett tydligt, men vänligt ledarskap fungerar extra bra på s.k problemhundar, då det är människans ledarskap som brister och gör hunden  aggressiv p.g.a den känner sig osäker och när ingen ledare finns så tar den ledarrollen.

I senaste numret av Hundsport skriver Anders Hallgren/AH (som jag kommer referera till honom som) under rubriken i artikeln om”Hundar som inte gillar andra hundar” bla (inte ordagrant):

Att man inte ska trycka ner en hund, och inte ens tikarna gör det med sina valpar, att det inte är ett naturligt beteende. men det gör visst tikarna, de är stenhårda enligt min erfarenhet. Mödrarna kräver underkastelse. Men jag använder mig inte av denna metod då nu hunden är på väg in i sitt vuxenstadie och du då endast triggar hunden till kamp.

AH emotsäger att man ska höja rösten eller dra i kopplet – där håller jag med, eftersom man då väcker kamplust via kopplet. Var en lugn ledare som bestämmer vad som gäller! Det är min teori, som jag kallar ledarskap.

Min uppfattning om ledarskap är att främja och uppmuntra, inte kväsa. Som den chef i stora företag som jag varit i mitt yrkesliv. Ledarskap är inget man får – det är något man måste förtjäna.

Att fysisk och mental träning är viktig för att stressa ner hunden håller jag också med om, som AH skriver i artikeln.

AH beskriver också hundprogram i TV där man försöker straffa bort negativa beteenden och uppträda auktoritärt. Straffar gör jag aldrig, däremot är jag auktoritär, precis så att hunden förstår, med för mig enkla gester och beteenden. Jag går in och analyserar, läser av hundens beteende och samspelet med familjen. Sedan gör jag en handlingsplan efter hur jag läst av hundens känslor, dvs  beteende som för mig blir väldigt tydligt. Jag har också en del att säga mot hundfixarprogrammen i TV som jag kallar Cesarsjukan – quickfixen. Varje hund är en individ och att försöka att applicera det man ser i hundprogrammen på sin egen hund är svårt då alla hundar och människor är olika individer och den sociala miljon och andra förutsättningar spelar in.

Man måste träna och åter träna bort problemen med sin hund, varje gång, varje dag tills hunden blir trygg. Inte straffa. Och inte tro att någon annan på en enda gång ska hjälpa bort problem som antagligen tagit lång tid på sig för att byggas upp. Fortsätt att träna efter råden ni fått!

Hundpsykologen AH skriver också i artikeln i Hundsport om att man inte kan bestraffa bort felbeteende eftersom man då kan få en passiv och undergiven hund. Jag håller med. AH vill kartlägga orsaken till problemen.

Medan jag kör HBT – hundbeteende-terapi och ser vad beteendeproblemet är – både hos människorna och hunden – och hjälper hundföraren att förändra sin kommunikation till ett språk som hunden förstå och hunden får positiva upplevelser av att lyckas med det som förut varit svårt.

*Med reservation för att jag kanske missuppfattat detaljer i Anders Hallgrens teorier – eftersom han inte skriver om dem på internet. Mer än skummande på ytan av beskrivningar av hans böcker, hans kurser samt andras kommentarer i bloggar och forum om AH.

Men jag tror att jag och Anders Hallgren är ense i mycket, dock inte om flockpsykologin – vilket är min specialitet.

Min linje är att läsa av djurs signaler och att jag aldrig har varit rädd för ett djur, även djur i vilt tillstånd, men jag har självklart respekt. Jag har inte känt rädsla för jag förstår hur och när jag ska närma mig. Jag har varit nära djur under hela min uppväxt och började med att dressera grisarna på bondgården – innan djurs naturliga beteenden tog över mitt intresse. 

Relaterade inlägg på bloggen:
Hundman som kör HBT.
Problemhund – min metod – mjuk men bestämd.

/Mvh Seth

Hundman som kör KBT/HBT för hundar


Jag förmedlar som vägledande mentor kommunikationen emellan hund och människa för att öka förståelsen och ge handlingsverktyg på enkla praktiska sätt i problemlösningen.

Sedan kör vi vidare med beteendeträning under kontrollerade former för att avhjälpa problemen.

Jag observerar och analyserar men teoretiserar inte över djupa psykologiska orsaker till problem, även om hela bilden är viktig.

Har hunden upplevt ett trauma är det väldigt viktigt att jag får veta det. Ibland vet man dock inte vad en omplaceringshund kommer från för erfarenheter. Ibland mörkar tyvärr folk när de lämnar ifrån sig en hund till omplacering, för att de tror att de lättare blir av med sitt samvetsansvar.. Men jag ser ändå väldigt mycket av beteendena när jag tolkar hundens signaler.

Jag ser övergripande på en situation med hundar och människor och läser av allas – hund och människas reaktioner och tolkar till en analys utav min livslånga erfarenhet. Och ger en metod anpassad till just det fallet. Ofta så till synes enkelt. Men hundägarna som söker min hjälp har inte alls haft det enkelt och har försökt allt de kunnat.

Har använt samma metoder med ca 300 hundar under åren. Hade med min förra sambo en draghundsverksamhet i fjällen. Vi hade under de åren total runt 300 hundar för att få ihop elva-tolv hundspann och då hade vi samtidigt ca 75 hundar att ta hand om och leda och tolv oerfarna turister på hundspannen bakom mig.

Jag är pragmatiker, man kan säga att vid problemlösning använder jag beteendeterapi på hund – HBT. Hunden och även människan måste konfronteras med det som är svårt – för att komma framåt.Utan svåra ord.

KBT – kognitiv beteendeterapi fungerar bra på människor.  Här går jag inte in i analys av vad hundars kognitiva uppfattningsförmåga är, därför är det bättre att kalla min hundmetod för HBT – men om de har ett visst beteende så kan de lära om – via träning med konfrontation av de jobbiga situationerna – precis som människor.

Med 75 hundar fanns inget utrymme eller behov att överanalysera varje hund. Att få alla individer att fungera tillsammans betydde nödvändig harmoni i flocken – vilket gjorde individerna mer stabila och trygga. Vad jag kan på alla mina elva fingrar är flockbeteenden och att ge ett tryggt ledarskap, där samverkan är i fokus. Att se och göra vad som krävs för att få enheten, vilken den än är ska fungera.

Att vara ledare har aldrig varit mig främmande. Har haft många höga chefsjobb i stora företag och även varit mentor för skolungdomar. Ledarskap för mig har alltid handlat om att ena, hjälpa och föra framåt. Inte att hävda mig själv. Att vara en ledare är inget självändamål för att känna makt. Att vara ledare är inget man bara utropar sig själv till – utan flocken gör det när de sett vem som leder dem till det bästa gemensamma.

Jag kände alla mina hundar när jag ropade på dem i frihägnet och de kom framrusande. Kände igen varje skall. Visste deras position i flocken, deras styrkor och svagheter.

Gick igenom hundgården varje morgon för att se hur hundarna mådde och såg direkt om något var annorlunda, kanske om vård behövdes eller en hund behövde vila. Där kan jag berätta mycket mer. Men det skall jag göra i min bok om hundar som en närstående pushar mig att skriva..

Min sambo och andra kallar mig ibland för Hundmannen. Och jo – jag känner igen mig. Från barndomen har hundarna betytt allt för mig. Det är därför jag håller på. Min sambo påstår att jag ibland morrar i sömnen och lyfter överläppen. Men det får stå för henne. 😉

Relaterade inlägg på bloggen:
”Mjuka eller hårda” linjen i hundfostran?
Problemhund – min metod – mjuk men bestämd.

Mvh
Seth

Hund som attackerar andra hundar.


Det är viktigt att korrigera om ens hund gör aggressiva utfall även om man har den kopplad. Ett attackbeteende påverkar andra hundar och hundägare. En attackerande hund utmanar ju till konflikt eller slagsmål.

En liten hund utmanar lika mycket som en större vid utfall – vi vet ju alla att hundars storlek inte har något att göra med deras självuppfattning!

Hundar som gör utfall är inte ett socialt beteende som är okej och bör inte tillåtas av ägaren via att inte ta tag i problemet på riktigt. I värsta fall kan det utbryta ett slagsmål om inte mötande hundägare heller har kontroll på sin hund.

Och vi lever ju i en social värld där vi ska samsas, både hundar och människor.

Korrigera direkt – innan det har hänt! Och då måste man vara observant på hundens signaler, för att se när det är på gång.

När en hund gör utfall mot andra hundar har det oftast att göra med osäkerhet och brist på förtroende i ledarskapet. Det kan även betyda att hunden har varit med om en obehaglig situation som ung eller vuxen där den har blivit attackerad av en annan hund och du inte har haft kunskap eller möjlighet att skydda och varit ledare för din hund i attacken.

Då tar hunden ledarrollen eller att den helt enkelt är osäker och känner att den skyddar er båda eftersom du inte gör det när du uppvisar säkerhet och inte inger nödvändig trygghet med att du har kontroll över hundmöten.

Men det är fel. Det är du som ska vara flockledaren och sätta reglerna. Var bestämd, säg till direkt. Du ska bestämma – en hund som är osäker på vem som har ledarskapet tar över med sin instinkt. Och då får vi oönskade situationer. Och socialt gnissel i grannskapet. ”Den där jävla hunden” som alla pratar om – kanske är din. Gör något åt det. För hundens skull. Den är osäker. Och påverkar andra hundar negativt och skapar en dålig trend.

Valp i familjen del 2


Jag har ju tidigare skrivit om valp i familjen. Här kommer fortsättningen.

Social träning
.
När du fått hem din valp så är så klart det viktigaste att den får lära känna det nya hemmet och socialisera sig med alla familjemedlemar. Men kom ihåg att ni skall leva som vanligt och göra det ni brukar göra och inte trippa på tå för valpen, slamrar det i grytor, diskmaskinen går igång, barnen leker lite högljutt, så skall ni inte göra någon stor affär av det som valpen märker. Precis som man gör när barnen kommit hem från BB för att de inte ska bli lättstörda och skrämda av olika ljud.  Givetvis så skall ni lära barnen att respektera valpen då den behöver vila och visa hur man hanterar ett djur. Var den familj ni är, då kommer valpen att bli tryggast.

När valpen sen skall ut på promenader, så skall ni ta alla chanser till att socialisera sig med allt som finns i dess omgivning där du spelar en stor och trygg roll då valpen kanske blir rädd för något. Låt valpen i en situation den har blivit rädd undersöka det som den uppfattade som farligt. Låt den möta det okända. Lyft inte upp valpen och försök att trösta och klappa den. Då förstärker du bara otryggheten. Istället så kan du antingen bara gå vidare som inget hänt eller så kan ni tillsammans gå fram till det som den upplever otäckt och prata med normal och lugn röst – inte pjoskande och tröstande. Precis som när ett barn har trillat. För när man reagerar annorlunda än vanligt då intygar man som vuxen att det verkligen var hemskt och  trissasbarnet/valpen upp. Man säger ”upp igen” om barnet inte slagit sig allvarligt. Var en trygg ledare, precis som du kan vara en trygg förälder.

Går valpen fram och undersöker saken så kan du sen bara vända om och gå utan att göra någon affär av, inte det med en massa godis och beröm. Låt det bli till en normal sak att det finns hinder som ni hela tiden kommer att stöta på.

Ta gärna med valpen på allt ni gör, åk bil, spårvagn, buss, mm och låt den uppleva så mycket som möjligt av samhället, då får du en mentalt stabil hund.

Hund i bur hemma.
Om jag vill ha en bur hemma för att min hund skall kunna stängas in där vad säger Jordbruksverket om detta ?
Källa Jordbruksverket:

Hundar får inte förvaras i burar annat än vid särskilda tillfällen. Det gäller:

  • Vid utställning, tävling och prov och vid träning inför prov. Buren ska vara täckt på minst två sidor. Hunden ska rastas minst varannan timme.
  • I samband med jakt. Hundarna får då förvaras i burar som mest åtta timmar per dygn om de rastas var tredje timme.
  • Vid transporter. De får dock inte sitta mer än tre timmar i bur i bil som står stilla.

Jag har alltid från dag ett lärt mina valpar att dom har en bur som liggplats där den kan få ha ett ben eller leksak, just att göra buren till en trygg liggplats, men med burdörren öppen.
Mina två tidigare rottisar behövde jag bara säga ”buren” till och dom gick in och ladde sig och vilade i buren då vi hade besök från någon som te.x. var hundrädd.

Det finns många fördelar med att vänja hunden med  detta från att den är valp, som te.x att din hund blir skadad och måste ligga i bur eller att den skall transporteras av något skäl.
Nyår är ett perfekt tillfälle att ha lärt sin hund att ligga i buren om den är skotträdd då du kan sätta på musik, täcka  buren och släcka ljuset i rummet.

Det kan vara att ni får ett besök av någon i hemmet som är hundrädd och du kan kommendera din hund att gå på sin plats som är buren och det blir inget skrämmande eller konstigt för hunden att gå in och lägga sig där ett tag i trygghet med stängd burdörr.

mvh
Seth

Syns en ledare alltid främst?


Det vanligaste scenariot beskrivet av hundvetare är att när du promenerar med hunden så skall den vara i aktiv lydnad och helst gå lite bakom dig med kommandot fot. Det är vitalt att kunna kontrollera sin hund. Men är det så viktigt att hunden går precis bredvid/bakom dig hela tiden och inte har nosen i marken? Varför krävs denna strikta lydnad? För vems skull? Din eller hundens?

Blir hunden okontrollerbart farlig om den får nosa fritt framför dig på sina promenader utan att dra i kopplet – kommer den att ta över hela er tillvaro då?

Enligt min åsikt är det onaturligt att lära ut att hunden på promenad alltid måste gå strikt fot eller  bakom dig. Hunden måste få möjligheten att naturligt söka av och upptäcka med nosen för att veta var den är någonstans och hur dess revir ser ut.

Under alla år som hundspannsledare hade jag alltid 6-16 hundar i mitt hundspann. Ett hundspann på 12 hundar är lika långt som en långtradare.

Och då kommer min fråga: Hur jag kan få dom hundar som är längst fram i ett hundspann att följa mina kommandon; gå till höger, gå till vänster, göra helt om – med alla andra ca 50-60 bakomvarande hundar som då bara följer efter.

Mina två hundar längst fram har då har lyssnat till mig i ospårad terräng med 1 meter djup snö, snöstorm och kanske 50-60 hundar bakom sig, med oerfarna turister som kör ett eget hundspann med ca 6 hundar i varje hundspann.

I många situationer så har vi mött andra hundspannsföljen med både agressiva och snälla hundar eller människor som har varit ute och promenerat sin hund i skoterspåret som vi kommer farande i full fart i och då vi bara har en bredd på en meter att samsas om. Då har jag och alla 75 hundar passerat dessa mötande utan att någon incident inträffat.

– Inga problem alls. Trots att jag stått på släden bakom mina ledarhundar. Hur kommer det sig?

Jo, det handlar om förtroende, inlärning och kommunikation och skillnaden är inte annan när du går ut med din egen hund på promenad. Men du måste först befästa dessa tre ord i din hund från valpstadiet: Förtroende, Kommunikation. Inlärning.

En ledare är en coach som får alla att jobba åt samma håll – vare sig de går före rent fysiskt eller inte. Ett hundspann med ledar-draghundarna bakom föraren blir ju inte mycket till hundspann..

Mina slädhundar visste inget om brukslydnad, som att gå fint i koppel, men om jag krävde det så gjorde dom det utan större träning. Men däremot så visste dom att då jag kommenderade ligg eller att nu slutar vi att bråka med varandra, då lyssnade dom.

Det här är något som jag brukar kalla flocklydnad vare sig det är 2 eller 75 hundar, du har befäst ditt ledarskap och du kräver lydnad/ledarskap när situationen så kräver det och hunden/hundarna förstår allvaret i situationen. Jag har alltid jobbat med ”mjuka” men mycket konsekventa regler utan att behöva ta tag i dem med våld. Inte bara med slädhundarna utan alla andra raser som jag har haft och har.

Min 3 åriga rottishane får gärna gå före mig och lukta av kvarteret för att veta vad som händer där, vilka som finns där. Det är både hans nöje och nödvändighet. Men kommer det en annan hane eller hund vi inte känner då vet han att han skall gå på sidan av mig.

Han är inte tränad att gå i en 20 meters lina före mig och följa den väg jag leder honom på, men det är helt möjligt att göra det. Det jag vill säga med detta är att hundar måste få vara hundar och lära sig vad de kan förvänta sig från de dofter som de uppfattar. Men det är fortfarande du som bestämmer när ni utsätts för en situation och du måste visa din  hund att du är säker i möten med andra hundar och situationer som uppstår.

Är du osäker i situationen så överför du det direkt till hunden, var glad för din hund, tro på den och vad du lär den, då kommer ni långt. Tryck inte ner hunden i backen och tryck ner den på rygg för att den skall visa underlägsenhet. Då har du redan brustit som ledare.

Det är då som träningen i valpstadiet kommer in. Den tidiga inlärningen av kommunikation och förtroende. En inlärning i ren brukslydnad som krävs då man bor i ett tätbebyggt samhälle där alla måste visa hänsyn och respekt för varandra. Man vill inte ha en hund som drar i kopplet. Men kom ihåg att en hund är en hund och kan hitta sådant som den finner intressant och plötsligt drar dit spåret leder. En levande varelse är ingen robot. Men hunden kan ströva och nosa ganska fritt framför dig utan att dra – om du har tränat in det.

Varför var jag ändå ledaren för mina 8-12 draghundar i mitt eget ledarspann och 60 hundar bakom mig, när jag inte var främst i ledet?

Jämför med en hund som är tränad för att vara ledarhund för en synskadad person, var är hunden placerad på promenaden, vem vägleder och vem styr till syvene och sist?


Hundar är fantastiska djur och med trygghet i både omvårdnad och regler är de våra bästa vänner. Men för det krävs kärlek och omtanke om hundens behov. Annars kommer man ingenstans.

Vad tycker du själv om dina hundpromenader? Är de trevliga och något du längtar efter, eller är eventuella hundmöten något du fasar för? Får du stå och hålla emot i kopplet och skämmas, utan att du vet vad du ska göra åt det? Din hund kan vara hur snäll och lydig som helst hemma, men förbyts kanske till ett vilddjur vid hundmöten. Men det är inte hopplöst. Hundpromenader är riktigt trevliga. Och det var väl för det positiva med att ha hund som vi skaffade hund?

Har du sådana eller andra problem med din hund så kanske jag kan ge dig råd som hjälper. Jag har hjälpt hundägare med till synes hopplösa hundar hela mitt verksamma liv med hundar. Skulle ha dokumenterat alla lyckliga hjälpta.. Men det gör jag idag via att du kan fråga mig under detta inlägget eller en annan dag i min frågespalt här , så reder vi ut det ihop.

Mvh
/Seth

Fostran och tillrättavisning


Vi har en stor benägenhet att förmänskliga våra hundar och det leder oftast till förvirring och osäkerhet hos hunden som på det sättet skaffar sig egna sätt att lösa problem och vi tycker att det är ett märkligt beteende som hunden visar upp.

Vid en tillrättavisning eller vid beröm så uppvisar vi ofta ett kroppsspråk samtidigt med ett röstläge som för hunden är helt obegripligt och än en gång blir hunden förvirrad.

Att ge ett beröm eller en tillrättavisning måste alltid vara tydligt i både röstläge, kroppsspråk att man menar det. Alla delar är lika viktiga eftersom hunden läser människor på detta sätt med att skanna av allt detta samtidigt.

Det är ingen skillnad mot att fostra ett barn. Skriker man hela dagarna åt ett barn så slutar de att lyssna och bry sig om vad du vill, och kanske inte heller uppfattar vad du menar. Men om du tänker på att nyansera din glädje och ilska med olika tonläge så får du genast respons och allt blir lättare för båda parter.

Om man bestraffar genom att skrika eller slå  hunden förstår inte hunden sammanhanget utan blir bara rädd. En skrämd hund kan reagera med att få ett aggressivt beteende och det är det sista man vill.

Man måste också vara allvarlig och mena det man vill eller inte vill. Ingen unge lyssnar på en halvhjärtad tillsägelse, för de vet att det ännu finns spelrum. Och det är dumt att hinna bli arg för att man själv är otydlig.

Ett ledarskap ska vara tryggt och stå fast konsekvent. Och framför allt är det viktigt att lägga ner tid på att träna sin hund ordentligt tidigt i de elementära tingen som rumsrenhet, att inte skada inventarier eller andra tillhörigheter eller att vara aggressiv och lära sig att kunna gå fint.

Det är inte hundens ansvar när den gör fel, det beror på brist på fostran och träning. Det ansvaret ligger hos ägaren. Att då skrika åt hunden för att man själv misslyckats – det är dåligt ledarskap.

Man bör söka hjälp och råd vid felbeteenden så man vet hur man ska handskas med fostran och även ge hunden en rättvis chans.

Mvh Seth Sjöblom

Flockens hackkyckling.


I varje valpkull så etableras rangordningen mycket snabbt och i princip från första dagen, vem är starkast och tar plats vid tikens spene där det finns mest mjölk och efter ett tag då fast föda skall intas så kan man genast se vem/vilka som tar för sig mer än de andra.

Veckorna går och leken går över till mer allvar och vissa valpar visar tendens till att vilja stå över de andra genom att lägga ner dom med ett morrande och en slags brottning med hela kroppen. Behåller man sedan hela kullen och tiden går efter 8 veckor så ser man väldigt snart hur rangordningen har etablerats och ofta träder en hackkyckling fram. Varför skulle det finnas en Hackkyckling i varje kull ?

Det enkla är att det alltid finns en svagaste individ i en grupp som på det viset får stå i bakgrunden då det gäller att komma först till mat och andra aktiviteter, svårare än så är det inte. Och samma sak gäller med oss människor.

Om man sen introducerar en valp/unghund utifrån till denna lilla flock så kommer den med största sannolikhet bli mest utmanad av flockens hackkyckling för då finns chansen för hackkycklingen att stiga ett steg i rang men det är inte säkert att det lyckas.

Jag har själv bevittnat detta vid otaliga tillfällen med valpkullar som jag har behållit upp i vuxen ålder och det gäller det samma om man introducerar en vuxen hund in i en flock.

Starkast vinner. Rangordningen skall bevaras eller förändras, men kom ihåg att det är du som är den som kan få samspelet mellan din hund och andra hundar att fungera  genom att lära och agera som en flockledare.

Valp i familjen.


Nu har valpen kommit hem, fått en ny flock och familjen som  väntat på en valp har fått ett yngsta tillskott i familjen.

Familjen har skaffat en bädd, matskål och leksaker och barnen är överlyckliga för valpen som äntligen har kommit hem efter all denna väntan.

Nu behöver den nya familjemedlemmen lära sig att leva i  människofamilj och bli rumsren. Eftersom tiken har städat efter valpen från första dagen, så är valpen van vid den servicen. Valpen kan inte hålla tätt förrän vid ungefär fyra månaders ålder så det är den nya fostrarens roll att med rutiner för att ta ut valpen regelbundet, efter mat, lek, aktivitet, sömn som lägger grunden för rumsrenheten.

När det är dags att sova gör man kanske ordning en egen hundbädd. Valpen får kanske inte vara i sängen för att man hört att man kan ”skämma bort den”.

Det är viktigt att lära hunden hitta sin plats i hemmet där den känner trygghet och att ha tålamod och förståelse för valpens behov. Allt vänds upp och ner i valpens liv i sin nya miljö om den får sova utan närhet, värme och kontakt med resten av den nya flocken.  Du kan lägga valpen i sin egen ombonade bädd i närhet till dig, men att isolera den ensam exempelvis instängd i köket skapar otrygghet.

Det är nu den första tiden som är avgörande och viktig i kontakten med den nya flocken. Valpen växer till unghund och formas.

Hela familjen/flocken bör vara med i så många aktiviteter som möjligt med hunden från valpstadiet under översikt av vuxna. Hunden blir tryggare och på det sättet så skulle bitolyckorna minska drastiskt i barnfamiljer.

Rangordning är genetiskt betingat hos hunddjur och desto tydligare man är desto tryggare kan alla i flocken vara om sin plats i hierarkin och onödiga incidenter kan undvikas. Man behöver förstå hur hunddjur fungerar och inte överföra sina människokänslor på djur. Ett exempel då det kan gå fel när vi bara vill vår hund väl är vid matningen.

Varje gång hunden skall få mat så är det oftast en vuxen som matar den. När den ätit klart så får barnen röra valpen och leka med den. Men valpen kanske morrar när familjens barn närmar sig matskålen. Det betyder inte att det är en aggressiv hund, det är bara en hund som följer sin hundnatur.

Det beror på att valpen får mat först, före familjens barn, och valpen uppfattar sig naturligt som högre i rang än barnen. Man behöver inte alltid ge hunden mat sist, men det kan vara bra. Det viktigaste är att barnen är med och matar  valpen, sätter ner skålen och säger var så god. På det sättet visar ett barn att det är en flockmedlem som står hunden över i rang och det samma gäller hundens rastningar.

När man ger det som hunden behöver och vill ha mest är det bra att barnen är med och tillgodoser hundens behov eftersom barnen då ingår naturligt i ledarskapet för den växande valpen. En hund mår inte dåligt av att vara lägst i rang utan tvärtom blir den otrygg av att inte veta sin plats i flocken.

Flockledaren.


Att vara en flockledare, vad innebär det eller kanske det är bättre att använda ordet ledare då det kan handla om två individer såväl som en samling individer, en flock.

Från den stund som en individ föds så är den utlämnad till sin mor och i viss mån till sin far och övriga i familjen, flocken .

Hos de flesta djurarter så har hanen en viktig uppgift i att skaffa föda till sin avkomma och även att vaka över den och stå för tryggheten genom att skydda mot inkräktare.

Från första stund så har den nyfödda  individen kommit in i en viss hierarki som bygger på tillit, trygghet, förtroende och givetvis respekt.

Vad gäller hundar så är just denna hierarki otroligt viktig och rollen lämnas över till oss då vi köper en 8 veckors valp och det är då det är viktigt att från första början, ge värme tillit och ha konsekventa regler för att skapa en kommunikation som senare i livet blir till självklarheter och som leder till trygghet.

Du övertar rollen som ledare och familjen blir till en flock för valpen.

Ledorden är: Ledarskap är något man förtjänar.