Tag Archives: fallbeskrivningar

Stressad hund – beskrivning av Bosse, som Seth hjälpt


CBD-olja skulle vara intressant att testa på Bosse, min border terrier som du träffat en gång i Fritsla. Han är mycket bättre. Lugnat sig avsevärt, men fixar ff inte hundarna på gården. Däremot kan jag gå i Borås och Kinna nu, han reagerar på andra hundar men numera genom att söka kontakt med mig och vilja ha godis.

Jag ser dock ff tecken på stress vid möten. Han har dessutom haft några kramptillstånd, något uppfödaren tror vara bordersjukan. Det har dock försvunnit sen jag gick över till glutenfri kost.

Förut har han ju flippat på traktorer, cyklar, bullriga saker. Det gör han inte längre men nu när gräset blivit grönt vill han beta gräs. Något jag just nu jobbar på att inte låta honom göra det för det är definitivt något som ger honom stress. Äter han gräs och en traktor passerar kastar han sig efter den. Något han inte gjort sen i oktober.

En annan sak är att det ff är bara jag som kan gå med honom och det oroar mig mycket ifall jag skulle bli sjuk. Han kan gå med mig i stan men inte med min särbo Håkan eller nån annan.

Hur som helst, jag vill gärna vara med i studie med Bosse för jag tycker han är värd att vara lugn i alla lägen. Han regerar t ex ff med stress om en i flocken går åt ett annat håll. Så jag går helst med honom själv så han inte behöver ha mer än en människa i sinnet.

Tyras oro mildrad – matte berättar


Tyra adopterades från Irland. Som ett par omplaceringshundar vi, Seth och jag haft här hemma så var hon väldigt rädd för män. Men Tyra hade det värre och kissade på sig när nye hussen kom för nära. En ovanligt stressad hund. Matte berättar:

”Jag har haft flera hundar innan, bl.a rottweiler och ville skaffa hund igen. Har ju den fina möjligheten att kunna ha hund med mej på arbetet i centrala Göteborg, så hunden inte behövde vara ensam. Dit tar jag mig med buss. 

Hittade Tyra på nätet hos hundar utan hem. Jag tittade flera gånger på hennes bild men föll inte för henne då. När jag sen blev godkänd för adoption och pratade med Ida på hundcentret så föreslog hon just Tyra för mej!

Tyra och jag träffades första gången på en parkering i Malmö. Transporten från Irland hade blivit ett dygn försenad pga motorproblem. Jag mötte tjejen som kom fram med en superstressad hund som bara slängde sej på rygg framför mej.

Jag bara grät av glädje att äntligen få rå om denna kärlekstörstande lilla tjej. Hon var så rädd och underlägsen att vem som helst hade kunna bara bära iväg med henne. När vi kom hem så sov Tyra större delen och tydde sej väldigt till mej.

Min man däremot funkade det inte alls med. Hon kissade ner sej och skrek när han rörde sej mot eller nära henne. Jag kunde bara gå korta promenader med Tyra och så fort vi vände hem så drog hon så mycket att hon fick problem med strupen. Jag fick byta till sele för att inte anstränga halsen så. 

Tyra verkligen ogillade män och var väldigt osocial överhuvudtaget vilket skapar en hel del förvirringar här i Sverige. Vi förväntar oss att alla hundar ska vara glada, trevlig och sociala mot människor. Jag har fått möta många kommentarer när jag fått säga till folk att inte bry sej om Tyra eller att inte envisas med att locka och pocka på hennes uppmärksamhet.

Av all stress och rädsla fick Tyra magkatarr och blod i avföring. Jag fick då rådet att prova Valerina ett milt lugnande örtpreparat och magmedicinen omaprezol i en period. Detta hjälpte henne men hon blev helt avtrubbad även när vi var på ”trygg mark”.

Hon som börjat leka och ta för sej mer – var inte sej själv längre. Jag googlade och sökte runt vad jag skulle göra för att hjälpa henne.

Bussturen till och från jobbet var värsta stunderna på dagen. Jag fick bära, släpa, pocka, locka ja allt har jag försökt men inget gjorde det bättre eller lättare. Tyra skulle aldrig ta en godis om det så är bästa korvbiten när hon går in i stressen. 

Tillslut hittade jag tips om Adaptil-halsbandet – ett halsband med lugnande tikferomoner. Vi köpte ett och satte på det – och tänkte hur ska detta hjälpa? Vi märkte inget tydligt men vardagen blev ändå något bättre successivt.

Jag kunde däremot inte avgöra om det var det halsbandet eller tiden som gjorde att Tyra kände sej tryggare och började inse att så här skulle hennes liv vara?

Vi hade första halsbandet på mycket längre än vad det stod att verkan höll i sej. Jag tänkte inte så mycket på det utan en dag klippte jag av det. Tyra tyckte det var skönt för det hade väl kliat. Dagen efter åker vi som vanligt buss till jobbet.

Jag kom i kontakt med hundcoachen Seth när jag googlade på om min problem med Tyras beteende. Han och jag pratade mycket om Adaptil halsband och Seths kunskap och funderingar kring detta stämmer så väl med Tyras beteende. 

Har nu gjort detta vardagligen i 5 månader och Tyra hade börjat gå själv på bussen men var stressad. Första dagen utan Adaptil hamnade vi på ruta 1 igen. Hon låg längs marken och var helt blockerad av stress när vi närmade oss busshållplatsen. Jag insåg då att det måste vara halsbandet som verkligen fungerat.

Jag har nu använt 3 halsband och varje gång jag tar av det så märker jag en jätteskillnad på hennes stressnivå och hur snabbt hon blir blockerad. 

Jag har insett att Tyra nog aldrig kommer vara en cool hund utan hon är lätt stressad och rädd av sej. Hon har någon gång blivit svårt traumatiserad i sitt tidigare liv och människor har nog inte varit så snälla.” 

Kajsa kontaktade mig för problemet och det som står ovan stämmer bra, men Kajsa gjorde mig imponerad av förståelsen och jag har jobbat vidare med henne och Tyra, men det är inte lätt. Förmodligen är hon extremt traumatiserad där hon kommer i från, men Kajsa med familj ger  inte upp och dom tar små kliv framåt. Tyra älskar i dag husse och efter en timme så kom Tyra och la sig tätt intill mig i soffan, hon fick knö sig in för att få plats mellan mig och husse, ta äran husse det var dig hon litade till först och främst, men jag var inget hot, vilken härlig känsla !

Nästa steg är att Tyra får träffa min Rottis Gunvald 8 år, trygg och lugn.

Gunvaldoch kompisar

Gunvald med 5 styck okända hannar.

Med Kajsas kunskap om hund och vilja att rädda hundar så jobbar hon med mig i dag och det är väldigt roligt att se hur hon tar till sig olika problem, förstår och kommer med bra inputs, såväl hundens problem och den sociala miljön. Kajsa är en hundmänniska och har haft andra hundar och är öppen och klarsynt för olika problem.

Tack Kajsa

mvh
/Seth

Seth återsåg ett kärt räddningsfall


MyDog-mässan bjöd Seth på överraskningar. Både nya och gamla bekantskaper – som bloggföljare som hittat dit och de som behövde hjälp med sina hundar.

Men han fick också se hur ett av hans hundfall utvecklat sig – sedan 2013. Och det är ju en hel del hundar och ägare han mött genom alla år och många kom förbi. Vilket Seth verkligen vill tacka alla för – både för gamla och nya hundvänner som kom fram! Tack, tack – hoppas vi kan ha vidare kontakt!?

Och så kom de här gamla ”eleverna” förbi i ett kärt återseende från 2013.

Fallet som gällde labbe-ridgebackblandningen Svea.

Gästblogginlägg – om när Sveas matte fick tillbaka sin underbara hund efter ett möte med Seth

Seth blev helt överlycklig av att träffa dem igen! Seth hälsade gick lite med Svea och sedan filmade vi när matte gick med den förut helstressade Svea – blandning av labbe och ridgeback. 

Seth är så lycklig

Seth är så lycklig vid återseendet

Seth ville själv en promenad med ”problemhunden Svea”.

dsc_0466-kopia

I filmen nedan säger matte att:
”Seth räddade Svea. Det finns inga ord. Men han räddade min hund!!.

/Med vänlig hälsning – Seth Sjöblom om en del av meningen med livet!

Spontant hundcoachningsfall på MyDog


Vår egen hundcoach Seth Sjöblom var i helgen runt lite på MyDog och tittade, när han fick syn på en intagande ung rottishane. Matten stod med hunden vid en pelare, som att hon tvekade att gå vidare i vimlet av fyr -och tvåbenta besökare. Något stämde inte. Så det råkade sig så att Seth spontant hjälpte rottisekipaget att kunna gå vidare runt på mässan.

Seth gick fram till kvinnan i 25-30 årsåldern och sa; vilken fin rottiskille! De började prata och Seth fick veta att hunden var 18 månader. Sedan frågade Seth varför killen hade munkorg, en mjuk i nylon? Ägaren svarade att det inte fungerade så bra att gå med honom i bland alla människor och hundar och hon var rädd att det skulle hända något.

Problemet låg också i andras mötesbeteende

Det var hennes andra rottweiler, hennes första hade varit en tik. Men detta som faktiskt handikappade dem i nuläget hade hon inte hittat någon lösning på.

Hon fick berätta om problemen. Killen blev lite upphetsad när hundar skällde på honom. Sedan – det värsta – att han inte betedde sig socialt när någon kom fram för att klappa!

Det sistnämnda var speciellt intressant eftersom Seth blivit någon av en ”rottweilerspecialist” i hundkretsar. Och han valde – tilldelades – vår rottweiler Gunvald eftersom han var ”svårast” i kullen. Idag en lycklig kille som fostrats av Seth med respekt och med mild och tydlig röst. Aldrig kväsande.

Seths erfarna inställning är att en tik och en hane av rasen kan vara som av två olika raser är . Även om tikar verkligen inte behöver vara milda, men kanske något mer sällskapliga.

Naturligtvis handlar det också om avelslinjer. Om hund-anfäderna avlats på ”mildare linjer” eller till tjänstehundar med en större skärpa bevarad.

När människor kom fram och böjde sig över hennes rottweiler för att kittla bakom örat visade han tydligt sitt ogillande och det kändes pinsamt att ha en så ”ouppfostrad” hund.

Respektera hundens integritet

Ägarens främsta oro var alltså att hunden kanske var lite obalanserad. Nej, nej! svarade Seth. Han är en rottweiler. Man kan inte bara tränga sig på innanför hans sfär. Speciellt hanarna har en mycket stor integritet – särskilt bör man inte beröra runt huvudet. Aldrig föra fram ansiktet, aldrig böja sig över. Som med många andra hundar.

Hunden är inte folkskygg eller obalanserad för att den visar sitt ogillande med att försöka undfly eller börja morra för att bli lämnad i fred. Detta ligger nära hundars instinkter och är särskilt tydligt hos brukshundar, som varnar när det är nog. Rottweilers följer sin uppgift med att vakta och vilja hålla sig undan okända. En prakthund som inte plötsligt kan bete sig som ett keligt sällskapsdito!

Seth förklarade allt detta för hundägaren och slanten föll ner hos henne så hon verkade slappna av. Tills Seth sa: nu går vi en promenad ihop alla tre. Men han lugnade henne och intygade att han var med och skulle hålla kontroll. Detta var en liten yngling utan ett uns aggressivitet i sig.

Den sista osäkerheten blåstes bort när Seth sa att hon måste försvara sin hund. Hon såg då lite frågande ut! Det är din hund det gäller, inte dig. Ett enda felsteg så riskerar han avlivning – när man är en skarp hund med muskler. Fördomarna gör honom till en ”kamphund” – så en enda rispa när han värjt sig kan kallas för en hundattack!

Praktisk inlärning för att bli ett självsäkrare ekipage

Så de började gå med hunden mellan sig och matte höll kopplet – nu utan munkorg. Visst började en liten hund skälla och pojken började spänna sig men Seth är uppmärksam och bara snärtade till uppe på kopplet, sa nej, så att hunden glatt vände sin uppmärksamhet mot honom. Sedan var det slut på det begynnande dramat.

Sedan kom prövning nummer två som på beställning. För visst hade matte haft rätt. Seth såg på håll en äldre kvinna som fick den där målsökande blicken om att ”rusa” rakt fram till hunden.

Innan hon hann fram satte Seth upp handen som stopptecken mot henne. Hon stannade snopet och Seth sa; vi vill inte at du klappar vår hund. Vadå, är han farlig?

-Nej, han är inte farlig, han har stor integritet och gillar helt enkelt inte att bli klappad så här av obekanta!

Kvinnan snörpte på munnen och vände ryggen åt och snodde vidare.

Slutord om rottiscoachningen på mässan

Nu förstår jag – vad du menade med om att jag behövde försvara honom. Trots att han är en vakthund. Eller rättare sagt, just för att han är det! Det här var lösningen som jag sökt. Känner mig säkrare på mig själv och på min hund nu. Ska fortsätta på den här vägen. Kontakta mig om det blir några problem eller frågetecken, sa Seth. Glad för att ha fått möjligheten att hjälpa ett så fint par till ett rättmätigt liv.

Fler inlägg om rottweiler:
Missförstå inte vår hund – respektera bara
Rottweiler en svår ras att komma nära och att fostra

Att plötsligt bli rottismatte – Seths ”rottis-ABC” när jag träffade hans hundar

/Med vänlig hälsning V bloggredaktör, hundcoachen Seth Sjöbloms blogg

 

fodax.

 

 

Ifrågasätt gärna Seths hundkompetens


Vi välkomnar speciellt frågor som kanske ingen annan ställer. En bloggkommentatör tog upp något tänkvärt om Seth, med:
”Var är hundutbildningarna?”.

Vi  hade bloggat om: Sprid inte utan att kolla upp – bli inte någons idiot! Kommentaren var:

”Helt rätt! Det är viktigt att kolla upp vart informationen kommer ifrån. Det leder mig till min fråga. Vad har du för utbildning när det gäller hund? Hittar inget om hund i ditt CV.”

Bloggredaktören svarade tillsvidare – då Seth verkade ha fått Kräksjuka.

Kan Seth Sjöblom något om hundar utan inskannade kursdiplom?

”Du ställer en bra fråga! Hur tänker Du om hur ett CV ska vara – från Seths liv med hundar sedan omkring 45 år tillbaka?

Några punkter om Seth Sjöblom, från det där långa hundlivet, som inte satts på CV:n eftersom det är en livshistoria.

Ska vi försöka reda ut det här så långt vi kan ihop? Kan bli ett intressant blogginlägg för många andra, att vi diskuterar det här. Om du vill – hoppas det. För annars skrivs det inte – man behöver bolla!😀
Men först – hur tycker du att ett pålitligt “hund-cv ska se ut”?

-Seth är uppvuxen med en mamma som var veterinär, så han fick lära sig mycket om hundars anatomi och sjukdomar då han hjälpte henne på hennes praktik och även tog del vid operationer. Det bidrag nog till en del fysiologisk kunskap bredvid kurser Seth gått (men för kunskapens skull, inte diplomens). Och sedan kommit väl till pass.

– Med några lärande bitskador – från barnsben [innan första klass och varje morgon] fick [tvingades] Seth rasta även de mest aggressiva (ev.) blivande militärtjänstehundarna som hans far Stig Sjöblom som mångårig konsult tränade för Sollefteås dåvarande statliga hundskola.

– Seth började i 12-årsåldern att assistera sin far vid lydnadskurser, men, nej, han har inte diplom från detta, dessa år. Och det vill han nog inte ha heller.

– Seth tog tidigt avstånd från sin fars och den tidens (1960-70-talets) hårda metoder och han själv skapade istället relationer och kommunikation med dessa förut kvästa hundar. De kom till Seth om de båda kallade. Till faderns förtret, så Seth drog ut i skogen med hundarna varje skolledig helg och övernattade med dem där och delade en falukorv.

– Seth började i 16-årsåldern att köra hundspann på fritiden. Det var hans stora intresse under ca. 30 år och han drev sedan med sin dåvarande sambo ett vildmarksäventyrsföretag i fjällen under 8 år då Seth ledde tio oerfarna turister på egna spann genom ödevidder, genom snöstormar – men alltid med koll att hundarna och även människorna klarade sig fysiskt och mentalt. För turisterna var det en särskilt stor påfrestning – och de behövde mest coachning som ibland blev livsförändändrande. Hundarna var ju redan vana och säkra och i god hand- och slädhundarna älskade att dra under Seths ledning.

– Kunskap om hundars fysiologi – om muskler och annat, samt svagheter och sjukdomar – djup kunskap om att elitträna hundar skadefritt och låta dem vila, anpassa kosten, varva ner, varva upp mellan säsongerna och vård vid valpning, det krävdes med de 75 draghundar han hade åt gången under 7-8 år. 75% var icke steriliserade, utan okastrerade hanhundar – men hela flocken – som i vardagslag levde “familjevis” – höll sig faktiskt lugn och solidarisk – med Seth som ledare. Fult ord?

– Seth värvades för att dra igång svensk draghundsport och verkade där åren 1997-2000 [som Landslagstränare] för att skapa det bästa draghundsteamet inom medel -och Långdistans. Ett landslag jippie. Med Seth som ansvarig kapten, både för träning, foder, ha öga för skador på hundarna, om det än gällde en liten nästan osynlig hälta på ett ben för en infektion mellan tårna. Precis så som han regelbundet besiktigade sina 75 slädhundar, så att de blev undersökta och behandlade.

– Välmående friska hundar i exemplarisk hundgårdsmiljö med ett miljötänk som diplomerade dem tre år i rad [Ekodiplomering av Naturens Bästa] gjorde att Länsstyrelsen hade Seths och sambon Gittans verksamhet som “visningskennel”.

– Seth har gått hundutbildningar för att han varit intresserad, men han har antingen inte diplomen kvar, eller har inte känt behov av att ha bett om ett.

– Seths större “yrkeskarriär” har handlat om att lösa problem effektivt på hög nivå – men hundar har alltid varit ett gemensamt samtalsämne med många förhandlingspartners.

– Som chef och elevmentor har Seth visat hur man får ihop ett arbetsteam med motivation – inte straff.

– Men det är de som blivit hjälpta av Seth som kan sätta högsta betyget på om Seth är kompetent nog.

Seth har också föreläst, bland annat hos David SelinHundutbildningsgruppen – med urhund-kenneln Kennel Chanko och som anser att Seth Sjöblom har en särskild kompentens om hundar. Men, som sagt innan – Seth har inte samlat diplom och minns inte allt om hundkurser eftersom det varit en passion i.o.f väl underbyggd – men inte ett jobb.

Men – Seths goda rykte sprider sig från mun till mun på sakliga grunder. Kanske inget för en CV – vet ju att för många som kämpat sig genom diplom efter diplom har svårt att jämföra. Men bäste man får jobben – kort sagt!”

Viktigt att veta vad man ska göra med verktygen som man har nära till hands - framburna av hunden själv! <3

Viktigt att veta vad och hur man ska göra med verktygen – som man har nära till hands – framburna av hunden själv!

Seth Sjöbloms yrkeskarriär; Seths CV med utbildningar, jobbpositioner men – då företagens alla interna spetsutbildningar inom verksamhetsområdet inte står med. Uppdragen får tala för sig själva.

Men ibland kan en CV också vara mer tragisk. Läs om besvikelsen och vad vi tycker om det: Ringa Poolia efter diplomerad utbildning?
&

Några fallbeskrivningar efter Seths konsultationer
Seth Sjöblom om; Framavel av elithundar

SVARA GÄRNA, de som vill!!! Vi älskar respektfulla meningsutbyten.❤

/Med en positivt inställd hälsning från Seth Sjöbloms hundcoachblogg

 

 

”Duracell-labben” till veterinär först – del1


Nu – efter veterinärbehandling är det äntligen dags för Seth att börja arbeta med hundens beteendeproblem. Fallbeskrivning och Seths slutledning efter första besöket börjar här med mailet från matte:

”Hej, vi är en stor familj med en labrador på sex månader. Han är mycket aktiv och alltid glad. Jag är hemma på heltid.

Vi har ingen erfarenhet sen tidigare av hundar. Vår älskling håller på att få oss alla galna. All vakentid kräver han fullt fokus, annars biter och hoppar på oss. Det låter som ett litet problem, men det är stort för oss.

Jag har också problem när jag går ut med honom, det gör jag minst 80 minuter om dagen. Men nu är det problem då han drar och gör utfall mot allt i hans väg!

Han väger 25 kg och jag har svårigheter att kontrollera honom på ett säkert sätt. Utfall – jag vet inte om det är på ett lekfullt sätt, men svansen är hög. Men han biter mer när han är glad o pigg. /Hälsning matte och mamma”

”Duracell-labben” ständigt på högvarv

Seth träffade familjen, observerade hunden och ställde frågor.

Seth testade sedan att få hundens uppmärksamhet och hantera den. Men labradorpojken var extremt överenergisk, högt och lågt, överallt samtidigt. Okontaktbar i princip – nästan värre än Seth någonsin träffat på, med exakt dessa symptom.

En helt annan hund i crazy-mood

En helt annan hund i crazy-mood, som förhoppningsvis bara är normal glädje, utan stress

Fysisk ohälsa att behandla först

Seth såg att hunden visade tecken som han sett förut på hundar med hälsoproblem. Det är svårt att rakt av beskriva hur Seth kan avgöra skillnaden mellan exempelvis tonårstrots, en mental blockering, annat eller något fel på hundens fysiska status. Det handlar brett om kunskap och erfarenhet från 45 års hundliv – och känslan.

Seth rekommenderade ägarna först och främst – innan vidare åtgärder med hundens beteende – en veterinärundersökning hos Gustaf Elsing på Lerums Djurklinik. Vi samarbetar med dem eftersom de helt enkelt är duktiga och empatiska.

Matte fick en akuttid hos Gustaf efter hon berättat vad Seth sagt och framförde Seths två misstankar till veterinären. 1) Behov av blodprov på sänka för att se om hunden hade en infektion. Det visade sig att hunden hade en mycket kraftig infektion i kroppen och han sattes omedelbart på en antibiotikakur, då han efter en vecka började visa ett bättre beteende.

Problem 2) Sett misstänkte också en oharmoni av hormonöverflöd. Vissa hanhundar, då särskilt vanligt hos labradorer, har ett ohälsosamt överskott av den manliga hormonet testosteron som påverkar mentalt så kraftigt att prognosen framöver för att få en stabil hund blir mycket dålig. Sterilisering kan då vara den enda hjälpen för hundens bästa. Annars kommer hela hans liv styras av den sexuella driften.

Nu är även labbekillen så ung, och då ökar chanserna för att avbryta en negativ utveckling. Det kan bli ett inlärt beteende, när man vet men väntar för länge.

När hunden tillfrisknat från infektionen steriliserades han kirurgiskt. Det var veterinären rådde om att det var det bästa för hundens totala hälsa.

Ägarna är lite skakade. Utan veterinärundersökningen hade det kanske inte funnits en busig labbe kvar att beteenderehabilitera! Idag är han som en helt annan hund och nu ska Seth och familjen köra vidare. Fortsättning följer, för det finns en del att ta tag i framöver. Men nu utan hindrande sjukdom.

Apropå: Vad är infektion och vad är inflammation? Jo, inflammation är kroppens försvar mot en infektion.

lerums-staendeOm vår samarbetspartner Lerums Djurklinik dit Seth tidigare skickat andra hundar som han sett fysisk ohälsa hos, vad det än må gälla och veterinären gett medicinskt behandling.

Det vore omöjligt för Seth Sjöblom att göra ett gott hundcoacharbete utan att berätta om de hälsoaspekter han kan se.  

Seth har haft mycket kontakt med Lerums djurklinik om sina egna hundar under åren, då med veterinär Jörgen Nilsen. Gustav Elsing tog över när veterinär Jörgen Nilsen gick i pension och bär fanan skickligt och högt. Därför samarbetar vi och Seth har ”skickat” andra hundar i behov av medicinsk hjälp till Gustav – med framgångsrika resultat för att behandla medicinska frågor innan man ens kan tänka på beteenderehabilitering.

Man måste se helheten – och det är Seth Sjöblom duktig på. Man kan själv inte läka allt och då söker man andra specialisters kompetens så att det blir bra i slutändan.

/Med vänlig hälsning hundcoachen Seth Sjöbloms bloggredaktion

 

Seths ögonöppnande kommentar


Seth kan vara rolig med sitt sätt att uttrycka sig, även i lärosituationer. Som när han lär ut hur man tar kontroll över sin hund utan att visa tvekan.

Seth hade sagt till en hundägare vad de skulle lyckas med med mannens bångstyrige rotweiller: ”Men DET kommer aldrig att gå, min hund kommer inte göra det, utan sno runt med kopplet i ett trassel”.

Seth tittade lugnt på mannen och svarade på sitt omistliga dalmål: ”Men det ska vi strunta  i – vad hunden vill göra. Vi ska ju lära honom att bete sig rätt nu.”.

Och sen tränade de på det som plötsligt inte var omöjligt – när slanten trillat ner och ägaren vågade höja blicken från förr – uppåt och framåt. Han kunde vända blad.

Man jumping over precipice between two rocky mountains at sun light. Freedom, risk, challenge, success.

Med vänlig hälsning redaktionen som tvingas stå ut med viss vitsighet 😉