Tag Archives: fallbeskrivningar

Gästblogginlägg – om när Sveas matte fick tillbaka sin underbara hund efter ett möte med Seth


Ett tack till Seth som gav hopp och rätt tänk – och ägaren tog sig an problemen på ett fungerande sätt med verktygen från Seth – och lyckades med sin envishet.
När texten verkar avbrytas – så gå en rad ner och tryck där – eller här – på View original post – för hela berättelsen.

Hundcoachen Seth Sjöblom

Matte berättar med egna ord:

sveaMitt hjärta, en Rhodesian Ridgeback- och labradormix på 16 månader, kom till mig från sorgsna förhållanden för 1 år sen. Jag tog hand om henne, och hon dito. De skratt, den glädje och den kärlek hon fyllt mitt liv med är magisk… Hon är mitt allt och jag älskar henne av hela mitt hjärta!

Hennes nyfikenhet och äventyrslystna sätt förvandlade mitt liv till ett glatt äventyr.

Tillsammans tänjde vi gränser, gjorde det omöjliga möjligt och kompletterade varandra när det behövdes. Hon var mitt sjätte sinne…

MEN(!!), så blev hon könsmogen och över en natt förvandlades hon till ett monster. Ett monster som livnärde sig på att göra utfall mot andra hundar. Vårt tidigare aktiva och glädjefyllda liv förvandlades till en ren mardröm. Vilket ganska snabbt resulterade i att jag…

…Undvek hundtrafikerade områden, en fånig plan då jag bor granne med Slottsskogen.

…Förlorade mitt ledarskap, då…

View original post 1 205 fler ord

DINO staffekillen – del 2 fortsättning


Nu har vi börjat lite vardagslydnad med lilla Dino
staffen 8 månader som nu är nykastrerad.

Här är Dino del 1

Vi har börjat att försöka att få honom att gå bättre i koppel då han är som en plog i backen med nosen och han har en mycket låg tyngdpunkt som gör honom väldigt stark.

Dino snöplogen

Eftersom han är så aktiv med näsan så ska vi utnyttja det framöver och lära honom spår, sök och leta. Han är också väldigt lyhörd för att lära sig nya saker bara man får honom att ta upp nosen från backen och i nästa avsnitt ska vi filma inkallningsövningen som vi jobbat med. Missa inte det !

Husse och Matte kör vidare..

Husse matte och Dino

/Mvh hundcoachen Seth Sjöblom

Stora framsteg för Tom på en vecka – härligt! Del 2


Seth fick ett nytt meddelande från den Anatoliska herdehunden Toms människoföräldrar, bara 1 vecka efter Seth varit och hjälpt dem.

”Tack.
Tack för att du tog dig tiden att hjälpa oss och tack för att det blev så bra! Vi har följt dina råd och jobbat med Tom enligt plan.
Vi märke direkt en skillnad och nu har det gått en vecka och han inte gjort ett enda utfall! Det är roligt att promenera igen, vi kan hälsa på dom vi möter och leka under promenaderna utan att oroa oss. Vi är gladare hela familjen. Tom har blivit mycket lugnare även inomhus. Vi kommer fortsätta på samma spår och använda oss av dina tips och råd. Tom bär alltid sin väst när vi är ute och en kantarellkurs är inbokad i vår. Tack ännu en gång för allt. Du är bäst!
Mvh Jennie och Joakim.

TACK – det betyder mycket för Seth för han ger allt för varje hund. 

Det går framåt – tack vare ägarnas engagemang att konsekvent – varje dag och i varje situation – fortsätta att använda nycklarna och verktygen som Seth gett.

Det fortsatta arbetet hemma är alltid avgörande för att en hundfamilj kan börja en ny positiv resa framåt ihop. För det är en tuff och onödig fälla att inte fullfölja hundträningen

Mvh från hundcoachen Seth Sjöblom via blogred

Anatolisk herdehund ägarna om problemen – Seth besöker


Den nu nio månaders Tom – en stark kille som gjorde som han ”ville”. Eller rättare sagt – det enda han visste att göra. Så ägarna bad Seth om hjälp att styra in Tom på rätt beteende.

Läs om fallet med en mer ovanlig, inte i Sverige så allmänt känd hundras, den Anatoliska herdehunden.

Ägarbeskrivning om problemet med sin Anatoliska herdehund:

”Hej!
Vi adopterade Vår hund Tom – som ursprungligen kommer från Iran, i september, han var då 5 månader.
Det är en blandras med största delen anatolisk herdehund.
Han är nu 9 månader.
Vi har från start haft svårigheter vid möten av andra hundar på promenader. Han reser ragg och gör utfall och skäller.
Då han är stark har han vält mig några gånger och våra flickor på 8 och 10år får inte gå ut själva med honom.
Han är lugn och underbar för övrigt. Vi har testat allt för att få ur detta ur honom. Allt ifrån köttbullar som ges när man passerar mötande, man matar på från det man ser den andre hunden, vi har testat att ta med bollar, pipleksaker, försökt få honom sitta, backa honom, ignorera honom, leka, brotta ner honom, gått hundkurser, sele, strypkoppel, halvstryp, sele som drar i armhålorna, gå i bågar, vända om helt..
 Det blir bara värre… och han blir större och starkare. Jag har nog testat för mycket ser jag när jag skriver ner allt men inget har fungerat.
Jag drar mig för att gå på smala gångar och vägar där jag inte kan vika av vid ev möte.. Man måste hela tiden vara beredd ifall det kommer någon och ligga steget före.. Vår familj skulle verkligen behöva din hjälp.
Vårt mål är att vi skall kunna vara ute på promenad och han ignorerar andra hundar. Att barnen skall kunna hålla i kopplet. Vi behöver veta vad vi skall göra. Vilken metod vi skall använda oss av. Vad vi gör för fel.
Vi hoppas du vill träffa oss och hjälpa oss med detta! Mvh”

Större och ovanligare herdehundar från syd och öst

Om Anatolisk herdehund hos Svenska brukshundklubben/SKK:
Hemlandet är Turkiet och rasen kallades tidigare för karabash. Den anatoliska herdehunden är en fårvaktarhund av gammalt ursprung. Den härstammar troligtvis från de stora jakthundar som hölls i Mesopotamien. Rasen har under årens lopp anpassats till vissa speciella förutsättningar, varav de mest avgörande är klimatet; heta somrar och kalla vintrar, invånarnas livsstil; bofasta och nomader, samt arbetet med fåren. Hundarna vaktar fårhjordar som förflyttar sig mycket långa sträckor på den centralanatoliska platån. Hundarna vistas alltid utomhus, oavsett väder.

Rasen är en vakt- och herdehund som ursprungligen användes för att vakta får. Det är ingen idealisk förstagångshund på grund av sina egenskaper och den lämpar sig inte som enbart sällskapshund. 

Anatolisk herdehund- Turkiet 

Den är vänlig, kärleksfull och trogen sin ägare. Rasens starka vaktinstinkt och självständighet gör att den lämpar sig bäst hos en ansvarsfull person med kunskap och tidigare hunderfarenhet.

Här är några andra raser med samma ursprung – samt den ryska Ovtjarkan

Aksaray malakli, herdehund Turkiet

Kangal turkiet herdehund

Akbash herdehund Turkiet

Kavkazskaja Ovtjarka herdehund Ryssland

 Seth Sjöblom – om vad Tom och ägarna behövde

Den här typen av hund behöver mycket aktivitet, men en aktivitet som är anpassad efter rasegenskaper och vad denna bruksrasen är framavlad för att arbeta med. Även om man i annan miljö kan man kompensera och tillfredställa hundens behov.

Det positiva i det här fallet är att Tom haft tur att komma till engagerade och mycket hundvana ägare som varit realistiska om att de problem de sett, bara kommer växa i takt med Tom – om de inte kan stämma i bäcken i tid och få honom på rätt väg. 

Ägarna är beredda att arbeta med honom och vill hitta passande sätt att aktivera honom. Men först måste grundläggande problem tas tag i.

Börja om från början, börja om på nytt i fostran

En omplaceringshund, som Tom är, blir alltid ett lite osäkert kort. Vad har den varit med om tidigare, fostran, eller kränkt och så vidare.

Tom var väldigt lugn och trygg hemma och lättlärd, men han är stor och därför jobbade vi mycket med vad som gäller för honom inomhus precis så han blir social och smälter in och får mer positivt ut av livet. Regler som gäller för övriga familjemedlemmar. Det är tyvärr något som förbises med våra hundar och som då ofta leder till onödiga konfrontationer och sura miner.

Utomhus så gick Tom bra och lugnt i kopplet tills det dök upp en annan hund.  Då förvandlades han till en ohanterlig jättehund som gjorde väldiga utfall även om han såg den andra hunden på långt håll. Med hans styrka så blir det extremt svårt att ha kontrollen och han hade ju också dragit ner matte i backen. 

Åkte efter konsultationen – med flera timmars oförhandlingsbar, bara strikt nyinlärning – med ägarna till en zoo-affär och valde mer rätt koppel/halsband för att just kunna ha kontrollen på honom och använda dem på rätt sätt och att vi även jobbade med att bryta hans fullständiga blockering för att få tillbaka kommunikationen.

Just den blockering som han kom in i är väldigt typiskt för hundar som har svårt med hundmöten och vad du än gör, matar köttbullar, försöker göra dig mer intressant eller bara försöker att dra din hund förbi, inget av det fungerar på en hund som är blockerad. Du måste hitta sättet att få hunden ur blockeringen och ta tillbaka kommunikationen samt att du måste ha rätt koppel och halsband och förstå hur du ska använda det på rätt sätt.

Aktivering får inte slita på en stor hunds leder

För att aktivera Tom så har jag föreslagit att gå till en brukshundsklubb och lära spår och sök samt att använda en K9 väst med klövjeväskor, med lite vikt som också ger lite av en lugnande signal och känslan av att han gör ett arbete.

Pratade med ägarna senast i dag och dom tycker att det har blivit en avsevärd god förändring efteråt och dom förstår att det inte är en ”quickfix” utan att det gäller att träna och förändra ett dåligt beteende.

Jag fortsätter att ha kontakt med ägarna och stötta dom och vi skall träffas igen för att se hur det går och med ägarnas stora intresse, ansvarskänsla och engagemang så kommer vi/dom säkert att få en härlig hund att ha roligt med hemma och i olika sysselsättningar tillsammans. 

Lite kuriosa kanske? Rottweilern också vakt -och vallhund men från centraleuropa, som vaktade slaktarens penningpung runt sin hals och drev och vaktade korna på väg till boskapsmarknaden.

/Mvh Seth Sjöblom, hundcoach

Schäfertiken Lava – redan resultat på problemen


Vår hundcoach Seth beskriver nya hundfall då ägarnas problemformulering finns med först: 

Om Schäfertiken Lava – som vi ska följa

 

Ålder: 15 månader.
Ägarens beskrivning om problemet:

”Vi är en familj bestående av 4 personer (Pappa, mamma, Son 13 år, dotter 17 år) plus vår underbara schäfer tik  på 1 år och 3 måneder.
 
Vi har alla haft hund stort set hela livet, och som familj är hon vår 4de hund, men vår förste valp. Alla våra andra hundar var rescue. Två av dom fick vi direkt från gatan samtidig vid ca. 1 1/2 – 2 års ålderen. Det var mycket jobb, men efter ca. 1 års tid med mycket träning hade dom blivit underbara hengivna familjhundar. Det är jag – matte – som sköter långt det meste av träningen med våra hundar.
 
I november sista år fick vi henne, då den ena av systrene hade gott bort och den annan var väldigt trött. De var 13 år gamla.
 
Jag var sugen på en valp, som jag kunne präga från böjan och jag ville ha en udmaning. Eftersom jag hade success med Coco och Chanel tyckte jag, at jag var redo for en renrasig Schäfer (vår förste hund tillsammens var cirka dobberman, rottweiler, schäfer och 7 år). Jag böjade träna henne direkt, men efter et par månader anmelde jag mig til valpkurs, då jag aldrig har gått på kurs med mina vuxna hundar. Ville ha inspiration till mulig aktivering och lydnad. Jag blev ganska snabbt frustreret med kursen av olika anledninger, men gjorde klart det. Sen böjade jag på privat lektioner på Hundens Hus samt testade på Nose Work och Rally lydnad. SEN blev hon tonårig under sommeren!! Hörde typ inget av vad vi sagde till henne i ungefär 4 månader. Dette är slut nu, men hon har ändå kvar lite saker, som vi gärna vill jobba på med henne och som bara inte funkar för os. Därför vi söker en kunnig träner, som vill jobba med oss som familj.
 
Jag har läst väldigt mycket av det du har skrivit på din hemsida och jag tror, att vi är ganska överens om träningsmetod. Jag har tröttnad på, att svarat på ALLT är godisregn. Det är allt vad hon är fokuserat på under träningen och jag vill ju, att hon skal vara fokuserat på MIG istället.
 
Vi har tre problem, som vi gärna vill jobba på. Därtil kommer disse problem kanska av andra saker som att vi inte använder oss nog av vardagslydnad. Jag har tröttnat lite på, att det bara är jag, som tränar henne. De andra i familjen föjler inte mina anvisninger på tex promenad och därför dra hon med dem. Så har behov av ideér, som vi alla kan följe och vara en del av. Men de andra är nu med på, att få hjälp utrifrån.
 
Problem 1:
Hon har väldigt lite respekt för vår dottor på 17 år. Hon hoppar jämt på henne och nafser henne på armen och händer. Vi andra har inte samme problem. Det skal nämnas att vår dotter har stor hundvana och hade STENKOL på Coco och Chanel. Hon promerede med både samtidig från 10 årsalderen och hade inga problem med deras 50 kg. tillsammans. Men hon hoppar och dansar runt vår dotter på promenad.
 
Problem 2: Hon hoppar och nafser på gäster i huset – båda vuxna och barn.
 
Problem 3: Hon är ju bara SÅ glad i andra hundar, att hon vill prata med alla dem hon träffer. Men vi kan förstå, att det här i Sverige inte är specielt accepteret, att hundar hälser på varandra på promenad (det förste vi skulle lära oss på valpkurs var att undvika att hundarne fick kontakt på promenader). Dette förstår vi absolut inte någonting av. Nå, men i alla fall….. Hon ser en hund på promenad. Ligger sig direkt på marken (som hon ju lärde på kurs), men istället för att stanna kvar hopper hon för fullt precis, när den annan hund går förbi. Vi vet ju om detta, så vi håller henne i kort koppel, så hon inte når den annan hund, men det är super frustrerende ändå. Vi får råpa till folk, att hon kommer hoppa, men att vi har bra tag på henne.
 
Det jag gärna vill, är att hon sitter eller ligger sig (med tiden bara fortsätte gå) och sen efter att jag har frågat den annan person med hund om de får hälsa, då kan hon resa sig försiktigt och hälsa fint.
 
Mini-problem: Hon skäller av alla hundar, som passerer vårt hus, när hun är på teressen/balkongen. Inte när hon är inne. Det generar inte mig, men tydligan tycker folk, som går forbi, att det är irriterende. Ville vara skönt om hon kunde vara lite mer på teressen/balkongen eftersom vi har en helt öppen trädgård där hon inte kan upphålla sig utan snor. Vill gärna ha hjälp med denna skällen också.
 
Generelt är hon en lugn och harmonisk hund. Hon är glad och oräd. Jag har inte observerat någon aggresivitet alls i henne. En underbar hund, som vi behöver lite hjälp till att träna videra med.”
 
Ägarna mailar efteråt:
”TACK så jätte mycket för en super inspirerande eftermiddag. Vi är alla SÅ taggade. Det kommer bli bra det här.”

Seth beskriver efter besöket:

Här handlade det mycket om, dels tikens ålder då hon är en unghund och inte fått regler att förhålla sig till då Matte blivit lärd att det skall bara vara positiv förstärkning med godis och att man inte får använda ordet Nej.

Matte och framför allt husse tyckte till slut att det inte funkade och kontaktade mig och tiken visade sig vara tveksam i en början till de nya förhållningsreglerna och träningen och vad man får och inte får göra.

Vi har idag lärt henne att hon inte kan ta allt för givet utan att lyssna på husse och matte och bli inbjuden i alla aktiviteter. Nu är det inte längre ”hasta maniana” hela dagarna utan att hon samverkar med husse och matte i det som sker.

Det ledde till att hon genast blev lugnare och stressen började avta.

Lavas stresspåslag var extremt stort och då jag kom och vart insläppt, så höll dottern henne i halsbandet och fick kämpa med att hålla hunden kvar så hon inte skulle flyga på mig i en extrem iver.

Lava är snäll och visar inga som helst tendenser till aggressivitet, men avsaknaden av att veta vad som är rätt och fel har lett till stress – hon har inte vetat hur hon skall bete sig i olika situationer.

Då det gällde drag i kopplet vid promenader så användes en VGV sele som jag inte gillar – utom när någon har egna fysiska problem och på det sättet måste ha bättre koll vid promenader.

Vi använde i stället ett vanligt halsband och såg till att hon fick en mer kontrollerad promenad med kortare koppel och stundvis också lek och aktivitet på bestämda platser, med mycket gott resultat.

Hon är en mycket fin tik som med rätt vägledning kommer att bli en liten stjärna och vägen dit kommer att ta ett tag, men hon kommer dit med hjälp av engagerade ägare och rätt verktyg.

Jag kommer att följa dom och det skall bli väldigt spännande och roligt att få se var hon är om ca 8 månader, schäfertik med potential att bli tjänstehund med rätt vägledning, men som kommer att stanna och bli familjens lycka.

/Mvh hundcoachen Seth Sjöblom

REDAN resultat för Staffekillen DINO


Nu, bara efter några dagar skickade Dinos husse och matte en kommentar om hur det gått för deras – innan – jobbige busunge, efter första hemkonsultationen med Seth.

Läs om besöket för mindre än en vecka sedan, hos Staffekillen Dino – problem och hundcoachanalys

”Åå vi måste ju bara få dela med oss av hur bra det gått! När du (Seth) gick var det som att du bytt ut vår lilla busiga Dino till en lugn och trygg hund. Vänner och familj som besökt oss har också reagerat på hur mycket lugnare han blivit. Vi har fortfarande saker kvar att jobba på men det ser vi fram emot. Du har gett oss verktygen vi behöver för ett underbart liv både för oss och för Dino. Ser fram emot fler möten med dig!

Sånt gläder oerhört att få veta och Seth svarade: 

Hej
Det är jättekul att läsa vad ni skriver och Dino kommer att bli en toppenkille med er hjälp och jag kommer att följa er.
Ge Dino en godis från mig 🙂
/Seth

Och vi försäkrar att Seth inte har med sig en identisk hund och byter ut mot ”problemhundarna” – trots att hundägare nästan alltid ställer den frågan efteråt.. 

För även hundar behöver hjälp och stöd för att kunna vara sig själva!

/Mvh stolt och glad bloggredaktör för hundcoachen Seth Sjöblom

Staffekillen DINO – problem och hundcoachanalys


Dags att uppdatera med några av de senaste hundfallen. Ägarna beskriver sina problem med hunden och Seth skriver sedan själv

Staffordshire Bullterriern Dino

Snälle Staffen Dino 7 månader

 Ägarens beskrivning om problemet

”Hej!

Har varit i kontakt med dig tidigare med min tidigare hund, tyvärr så blev han sjuk och var tvungen att avlivas förra året.

Nu i sommar skaffade jag då en ny hund, en livlig liten staffe, trodde att jag hade såpass mycket kunskap att lösa alla småproblem som dök upp, men nu inser jag att jag behöver hjälp med detta innan det går för långt.

Han är verkligen en underbar liten krabat som älskar allt och alla, dock har man ju lite småproblem och dessa är:

Drag i koppel
Nafsar konstant och biter på allt
Hårdhänt mot katt
Överlag väldigt hyper och glad

Så skulle gärna vilja ha lite hjälp på traven med detta.”

Hundcoachens beteendeanalys under besöket

Än en gång handlade det mycket om, dels valpens ålder då han bara är en valp – och då man inte vetat hur man skall hantera ett ”yrväder” som har bomull i öronen och stressar upp sig i allt den gör. 

Matte och husse nådde inte fram till Dino, så han gjorde förstås som småttingar gör efter eget huvud. Med ”egen fri fostran” som ställde till problem och på sikt kunde förstöra hunden med stress och osäkerhet. Ägarna förstod ju detta och sökte min hjälp.

Försiktig basal inlärning av grundlydnad

En sån ung hund måste man gå försiktigt fram med och lära saker i steg och det var bra att man kontaktade mig nu för nu finns alla möjligheter att räta upp saker och ting. 

Vi jobbade mycket med att lära Dino att lyssna och att få honom att förstå att han inte kunde vara ”hack i häl” på husse och matte hela tiden, han måste kunna slappa eller aktivera sig själv ibland.

Det gjorde honom trött och lite förvirrad och han stressade ner för han visste inte vad han skulle göra och la sig hellre ner och vilade en stund och det är viktigt att en valp lär sig både att aktiveras, men även att kunna vara passiv (vila).

Tidigare var han med överallt och bet i allt, han skulle bara ha uppmärksamhet och bli aktiverad hela tiden och kunde aldrig slappna av.

Regler framförda på rätt sätt

Träningen av nya regler var först förvirrande för honom. De flesta hundar är helt utmattade mentalt efter så mycket nytt. Och jag med efter mina sessioner, då jag varit helt fokuserad, på varje del, detalj och gensvar. Men ganska snart blev det roligare för honom att göra rätt.

Han var väldigt mottaglig och duktig, när vi konsekvent visade vad han skulle göra.

När ägarna fått förklarat för sig hur, varför och rätt tajming följde de mina instruktioner och började göra det jag gjort – lika lugna och de blev snabbt säkrare.

Dino började strax att stressa av och nyfiket lyssna, som stimulerad av denna nya lek! Hans energi fick användas till något positivt nu. Det är lika tillfredställande för en hund att känna sig duktig och accepterad, som för vem som helst av oss. 

Kommunikationen med en hund måste vara så hunden förstår

Kommunikationen mellan arterna är nu upprättad och familjen arbetar på med verktygen jag lärt dem. Jag är alltid intresserad av att följa mina elever på vägen. Inget gör mig gladare än om ifall de behöver kompletterande vägledning, ringer upp mig om något inte verkar gå bra. 

Vill följa mina fall för det är ju meningen att det ska fungera. Behövs det så kan det bli en andra session. Men man måste ge tid åt att en förändring ska sätta sig. 

Ett riktigt charmtroll!

Det blir inte roligt för varken människa eller hunden när den växer sig stor och buset övergår i antisociala beteenden, att bestämma allt hemma, göra det jobbigt för familjemedlemmarna att ta emot besökare och pälsklingen gör utfall på promenader.

Den här busungen kommer mogna till en fin gentleman, men med sin livsglada glimt kvar i blicken. Nu när han in på rätt väg, med kärleksfull fostran.

/Mvh hundcoachen och beteendekonsulten och hundcoachen Seth Sjöblom