Etikettarkiv: fallbeskrivningar

Tackbrev


Kul att höra att du uppskattade mina råd och du är välkommen tillbaks om det är något annat och när du vill.  /Mvh Seth

Hej!
Jag vill tacka dig Seth för att du tog dig tid och samtalade med mig i telefon på försommaren. Vi hade ett långt samtal och du gav mig så många bra och goda råd om hur man handskas med en Rottweiler.

Dessa hundar jag talade med dig om har det varit lite problematiskt kring och jag fick förmånen att praktisera dina råd och se att det verkligen fungerade perfekt.

Nu måste man ju hålla fast och vara konsekvent, men det var ju också det du sa.

Jag kommer nu inom en snar framtid att få rå om en av dessa fina hundar jag talade med dig om lite mer, om så bara till låns men det är nog så roligt.

Jag hade också då bara möjligheten efter vårt samtal, som i övrigt var mycket givande att bara en kort tid att praktisera det du förmedlade, då hundarna inte är mina utan en väns som jag hjälpt vid olika tillfällen. Nu däremot så får jag då möjligheten att lite mer ta hand om den ena och då vill jag också att du ska komma och hjälpa mig och visa din goda kunskap och så lära mig då jag kan få se hur du själv gör i praktisk handling.

Så jag ber att få återkomma lite längre fram! med vänliga hälsningar / DE

Aggressivt ägande – fallbeskrivning, beteendeförändring, filmklipp


Se de fyra filmklippen på hur LUGNT och konsekvent hundcoachen Seth Sjöblom arbetar med en liten bitande kille. Och visserligen får ett bett eller två.. Men bättre det än att barnen blir huggna! Texten fortsätter under lilla knappen View..

Hundcoachen Seth Sjöblom

Fallbeskrivning, med fyra mkt korta filmklipp om hur hunden förändrade sitt felbeteende under processen. Här skriver Seth:
Fick ett samtal om den lille pomeraniankillen Frasse på 6 månader – som i min mening uppvisade ett ovanligt aggressivt beteende med tanke på hans låga ålder. 

Han morrade och bet nu efter barnen i familjen och attackerade besökare. Jag höll innan jag träffade honom alla möjliga grundorsaker öppna. Är han sjuk? Har han inte fostrats rätt? Har han varit utsatt för ett trauma som att ha skrämts av en attackerande hund? Särskilt hos valpar kan spåren efter något sånt sätta sig djupt.

Men familjen hade haft Frasse sedan han var valp och hans beteende hade plötsligt förändrats bara två veckor tidigare. Utan synbar yttre orsak.

Jag besökte familjen, med tre barn, den äldsta 9 år och två småsyskon. En kärleksfull familj som älskar sin valp. Men något hade hänt och vad –…

View original post 582 fler ord

Regler och nej är hänsyn – inte straff


Seth Sjöblom: Ta bort grindarna hemma – sätt upp nya, osynliga.
(Inlägget fortsätter på en länk efter texten verkar slut. ”View..”)

Hundcoachen Seth Sjöblom

Hundar behöver stopp och gränser och inte ta över hela hemmet och övriga familjens utrymme.

Det blir obalans om endast hundens behov styr över alla andra i hemmet. Ju otydligare människornas kommunikation är – desto mer kaos. Hunden kan börja bete sig dominant mot familjemedlemmarna, vakta mamma, nafsa mot barnen och skrämma besökare.

Den hunden är för stressad för att må bra. Förvirrad kanske man skulle kunna uttrycka det som? 

Lättare att slappna av när man känner sig säker.. 

Om hunden får helt fritt spelrum på fel sätt, så påverkas den viktiga sociala aspekten till hundens nackdel. Hunden får inte kontakt och ingen vågar ta den till sig. Och det är rent taskigt mot hunden som vill så mycket – men inte  på egen hand vet hur den ska göra. Vem kan veta sånt utan styrning och råd?

En hund gör vad den kan om den inte vet något annat…

View original post 336 fler ord

Gästblogginlägg – om när Sveas matte fick tillbaka sin underbara hund efter ett möte med Seth


Ett tack till Seth som gav hopp och rätt tänk – och ägaren tog sig an problemen på ett fungerande sätt med verktygen från Seth – och lyckades med sin envishet.
När texten verkar avbrytas – så gå en rad ner och tryck där – eller här – på View original post – för hela berättelsen.

Hundcoachen Seth Sjöblom

Matte berättar med egna ord:

sveaMitt hjärta, en Rhodesian Ridgeback- och labradormix på 16 månader, kom till mig från sorgsna förhållanden för 1 år sen. Jag tog hand om henne, och hon dito. De skratt, den glädje och den kärlek hon fyllt mitt liv med är magisk… Hon är mitt allt och jag älskar henne av hela mitt hjärta!

Hennes nyfikenhet och äventyrslystna sätt förvandlade mitt liv till ett glatt äventyr.

Tillsammans tänjde vi gränser, gjorde det omöjliga möjligt och kompletterade varandra när det behövdes. Hon var mitt sjätte sinne…

MEN(!!), så blev hon könsmogen och över en natt förvandlades hon till ett monster. Ett monster som livnärde sig på att göra utfall mot andra hundar. Vårt tidigare aktiva och glädjefyllda liv förvandlades till en ren mardröm. Vilket ganska snabbt resulterade i att jag…

…Undvek hundtrafikerade områden, en fånig plan då jag bor granne med Slottsskogen.

…Förlorade mitt ledarskap, då…

View original post 1 205 fler ord

DINO staffekillen – del 2 fortsättning


Nu har vi börjat lite vardagslydnad med lilla Dino
staffen 8 månader som nu är nykastrerad.

Här är Dino del 1

Vi har börjat att försöka att få honom att gå bättre i koppel då han är som en plog i backen med nosen och han har en mycket låg tyngdpunkt som gör honom väldigt stark.

Dino snöplogen

Eftersom han är så aktiv med näsan så ska vi utnyttja det framöver och lära honom spår, sök och leta. Han är också väldigt lyhörd för att lära sig nya saker bara man får honom att ta upp nosen från backen och i nästa avsnitt ska vi filma inkallningsövningen som vi jobbat med. Missa inte det !

Husse och Matte kör vidare..

Husse matte och Dino

/Mvh hundcoachen Seth Sjöblom

Stora framsteg för Tom på en vecka – härligt! Del 2


Seth fick ett nytt meddelande från den Anatoliska herdehunden Toms människoföräldrar, bara 1 vecka efter Seth varit och hjälpt dem.

”Tack.
Tack för att du tog dig tiden att hjälpa oss och tack för att det blev så bra! Vi har följt dina råd och jobbat med Tom enligt plan.
Vi märke direkt en skillnad och nu har det gått en vecka och han inte gjort ett enda utfall! Det är roligt att promenera igen, vi kan hälsa på dom vi möter och leka under promenaderna utan att oroa oss. Vi är gladare hela familjen. Tom har blivit mycket lugnare även inomhus. Vi kommer fortsätta på samma spår och använda oss av dina tips och råd. Tom bär alltid sin väst när vi är ute och en kantarellkurs är inbokad i vår. Tack ännu en gång för allt. Du är bäst!
Mvh Jennie och Joakim.

TACK – det betyder mycket för Seth för han ger allt för varje hund. 

Det går framåt – tack vare ägarnas engagemang att konsekvent – varje dag och i varje situation – fortsätta att använda nycklarna och verktygen som Seth gett.

Det fortsatta arbetet hemma är alltid avgörande för att en hundfamilj kan börja en ny positiv resa framåt ihop. För det är en tuff och onödig fälla att inte fullfölja hundträningen

Mvh från hundcoachen Seth Sjöblom via blogred

Anatolisk herdehund ägarna om problemen – Seth besöker


Den nu nio månaders Tom – en stark kille som gjorde som han ”ville”. Eller rättare sagt – det enda han visste att göra. Så ägarna bad Seth om hjälp att styra in Tom på rätt beteende.

Läs om fallet med en mer ovanlig, inte i Sverige så allmänt känd hundras, den Anatoliska herdehunden.

Ägarbeskrivning om problemet med sin Anatoliska herdehund:

”Hej!
Vi adopterade Vår hund Tom – som ursprungligen kommer från Iran, i september, han var då 5 månader.
Det är en blandras med största delen anatolisk herdehund.
Han är nu 9 månader.
Vi har från start haft svårigheter vid möten av andra hundar på promenader. Han reser ragg och gör utfall och skäller.
Då han är stark har han vält mig några gånger och våra flickor på 8 och 10år får inte gå ut själva med honom.
Han är lugn och underbar för övrigt. Vi har testat allt för att få ur detta ur honom. Allt ifrån köttbullar som ges när man passerar mötande, man matar på från det man ser den andre hunden, vi har testat att ta med bollar, pipleksaker, försökt få honom sitta, backa honom, ignorera honom, leka, brotta ner honom, gått hundkurser, sele, strypkoppel, halvstryp, sele som drar i armhålorna, gå i bågar, vända om helt..
 Det blir bara värre… och han blir större och starkare. Jag har nog testat för mycket ser jag när jag skriver ner allt men inget har fungerat.
Jag drar mig för att gå på smala gångar och vägar där jag inte kan vika av vid ev möte.. Man måste hela tiden vara beredd ifall det kommer någon och ligga steget före.. Vår familj skulle verkligen behöva din hjälp.
Vårt mål är att vi skall kunna vara ute på promenad och han ignorerar andra hundar. Att barnen skall kunna hålla i kopplet. Vi behöver veta vad vi skall göra. Vilken metod vi skall använda oss av. Vad vi gör för fel.
Vi hoppas du vill träffa oss och hjälpa oss med detta! Mvh”

Större och ovanligare herdehundar från syd och öst

Om Anatolisk herdehund hos Svenska brukshundklubben/SKK:
Hemlandet är Turkiet och rasen kallades tidigare för karabash. Den anatoliska herdehunden är en fårvaktarhund av gammalt ursprung. Den härstammar troligtvis från de stora jakthundar som hölls i Mesopotamien. Rasen har under årens lopp anpassats till vissa speciella förutsättningar, varav de mest avgörande är klimatet; heta somrar och kalla vintrar, invånarnas livsstil; bofasta och nomader, samt arbetet med fåren. Hundarna vaktar fårhjordar som förflyttar sig mycket långa sträckor på den centralanatoliska platån. Hundarna vistas alltid utomhus, oavsett väder.

Rasen är en vakt- och herdehund som ursprungligen användes för att vakta får. Det är ingen idealisk förstagångshund på grund av sina egenskaper och den lämpar sig inte som enbart sällskapshund. 

Anatolisk herdehund- Turkiet 

Den är vänlig, kärleksfull och trogen sin ägare. Rasens starka vaktinstinkt och självständighet gör att den lämpar sig bäst hos en ansvarsfull person med kunskap och tidigare hunderfarenhet.

Här är några andra raser med samma ursprung – samt den ryska Ovtjarkan

Aksaray malakli, herdehund Turkiet

Kangal turkiet herdehund

Akbash herdehund Turkiet

Kavkazskaja Ovtjarka herdehund Ryssland

 Seth Sjöblom – om vad Tom och ägarna behövde

Den här typen av hund behöver mycket aktivitet, men en aktivitet som är anpassad efter rasegenskaper och vad denna bruksrasen är framavlad för att arbeta med. Även om man i annan miljö kan man kompensera och tillfredställa hundens behov.

Det positiva i det här fallet är att Tom haft tur att komma till engagerade och mycket hundvana ägare som varit realistiska om att de problem de sett, bara kommer växa i takt med Tom – om de inte kan stämma i bäcken i tid och få honom på rätt väg. 

Ägarna är beredda att arbeta med honom och vill hitta passande sätt att aktivera honom. Men först måste grundläggande problem tas tag i.

Börja om från början, börja om på nytt i fostran

En omplaceringshund, som Tom är, blir alltid ett lite osäkert kort. Vad har den varit med om tidigare, fostran, eller kränkt och så vidare.

Tom var väldigt lugn och trygg hemma och lättlärd, men han är stor och därför jobbade vi mycket med vad som gäller för honom inomhus precis så han blir social och smälter in och får mer positivt ut av livet. Regler som gäller för övriga familjemedlemmar. Det är tyvärr något som förbises med våra hundar och som då ofta leder till onödiga konfrontationer och sura miner.

Utomhus så gick Tom bra och lugnt i kopplet tills det dök upp en annan hund.  Då förvandlades han till en ohanterlig jättehund som gjorde väldiga utfall även om han såg den andra hunden på långt håll. Med hans styrka så blir det extremt svårt att ha kontrollen och han hade ju också dragit ner matte i backen. 

Åkte efter konsultationen – med flera timmars oförhandlingsbar, bara strikt nyinlärning – med ägarna till en zoo-affär och valde mer rätt koppel/halsband för att just kunna ha kontrollen på honom och använda dem på rätt sätt och att vi även jobbade med att bryta hans fullständiga blockering för att få tillbaka kommunikationen.

Just den blockering som han kom in i är väldigt typiskt för hundar som har svårt med hundmöten och vad du än gör, matar köttbullar, försöker göra dig mer intressant eller bara försöker att dra din hund förbi, inget av det fungerar på en hund som är blockerad. Du måste hitta sättet att få hunden ur blockeringen och ta tillbaka kommunikationen samt att du måste ha rätt koppel och halsband och förstå hur du ska använda det på rätt sätt.

Aktivering får inte slita på en stor hunds leder

För att aktivera Tom så har jag föreslagit att gå till en brukshundsklubb och lära spår och sök samt att använda en K9 väst med klövjeväskor, med lite vikt som också ger lite av en lugnande signal och känslan av att han gör ett arbete.

Pratade med ägarna senast i dag och dom tycker att det har blivit en avsevärd god förändring efteråt och dom förstår att det inte är en ”quickfix” utan att det gäller att träna och förändra ett dåligt beteende.

Jag fortsätter att ha kontakt med ägarna och stötta dom och vi skall träffas igen för att se hur det går och med ägarnas stora intresse, ansvarskänsla och engagemang så kommer vi/dom säkert att få en härlig hund att ha roligt med hemma och i olika sysselsättningar tillsammans. 

Lite kuriosa kanske? Rottweilern också vakt -och vallhund men från centraleuropa, som vaktade slaktarens penningpung runt sin hals och drev och vaktade korna på väg till boskapsmarknaden.

/Mvh Seth Sjöblom, hundcoach

Schäfertiken Lava – redan resultat på problemen


Vår hundcoach Seth beskriver nya hundfall då ägarnas problemformulering finns med först: 

Om Schäfertiken Lava – som vi ska följa

 

Ålder: 15 månader.
Ägarens beskrivning om problemet:

”Vi är en familj bestående av 4 personer (Pappa, mamma, Son 13 år, dotter 17 år) plus vår underbara schäfer tik  på 1 år och 3 måneder.
 
Vi har alla haft hund stort set hela livet, och som familj är hon vår 4de hund, men vår förste valp. Alla våra andra hundar var rescue. Två av dom fick vi direkt från gatan samtidig vid ca. 1 1/2 – 2 års ålderen. Det var mycket jobb, men efter ca. 1 års tid med mycket träning hade dom blivit underbara hengivna familjhundar. Det är jag – matte – som sköter långt det meste av träningen med våra hundar.
 
I november sista år fick vi henne, då den ena av systrene hade gott bort och den annan var väldigt trött. De var 13 år gamla.
 
Jag var sugen på en valp, som jag kunne präga från böjan och jag ville ha en udmaning. Eftersom jag hade success med Coco och Chanel tyckte jag, at jag var redo for en renrasig Schäfer (vår förste hund tillsammens var cirka dobberman, rottweiler, schäfer och 7 år). Jag böjade träna henne direkt, men efter et par månader anmelde jag mig til valpkurs, då jag aldrig har gått på kurs med mina vuxna hundar. Ville ha inspiration till mulig aktivering och lydnad. Jag blev ganska snabbt frustreret med kursen av olika anledninger, men gjorde klart det. Sen böjade jag på privat lektioner på Hundens Hus samt testade på Nose Work och Rally lydnad. SEN blev hon tonårig under sommeren!! Hörde typ inget av vad vi sagde till henne i ungefär 4 månader. Dette är slut nu, men hon har ändå kvar lite saker, som vi gärna vill jobba på med henne och som bara inte funkar för os. Därför vi söker en kunnig träner, som vill jobba med oss som familj.
 
Jag har läst väldigt mycket av det du har skrivit på din hemsida och jag tror, att vi är ganska överens om träningsmetod. Jag har tröttnad på, att svarat på ALLT är godisregn. Det är allt vad hon är fokuserat på under träningen och jag vill ju, att hon skal vara fokuserat på MIG istället.
 
Vi har tre problem, som vi gärna vill jobba på. Därtil kommer disse problem kanska av andra saker som att vi inte använder oss nog av vardagslydnad. Jag har tröttnat lite på, att det bara är jag, som tränar henne. De andra i familjen föjler inte mina anvisninger på tex promenad och därför dra hon med dem. Så har behov av ideér, som vi alla kan följe och vara en del av. Men de andra är nu med på, att få hjälp utrifrån.
 
Problem 1:
Hon har väldigt lite respekt för vår dottor på 17 år. Hon hoppar jämt på henne och nafser henne på armen och händer. Vi andra har inte samme problem. Det skal nämnas att vår dotter har stor hundvana och hade STENKOL på Coco och Chanel. Hon promerede med både samtidig från 10 årsalderen och hade inga problem med deras 50 kg. tillsammans. Men hon hoppar och dansar runt vår dotter på promenad.
 
Problem 2: Hon hoppar och nafser på gäster i huset – båda vuxna och barn.
 
Problem 3: Hon är ju bara SÅ glad i andra hundar, att hon vill prata med alla dem hon träffer. Men vi kan förstå, att det här i Sverige inte är specielt accepteret, att hundar hälser på varandra på promenad (det förste vi skulle lära oss på valpkurs var att undvika att hundarne fick kontakt på promenader). Dette förstår vi absolut inte någonting av. Nå, men i alla fall….. Hon ser en hund på promenad. Ligger sig direkt på marken (som hon ju lärde på kurs), men istället för att stanna kvar hopper hon för fullt precis, när den annan hund går förbi. Vi vet ju om detta, så vi håller henne i kort koppel, så hon inte når den annan hund, men det är super frustrerende ändå. Vi får råpa till folk, att hon kommer hoppa, men att vi har bra tag på henne.
 
Det jag gärna vill, är att hon sitter eller ligger sig (med tiden bara fortsätte gå) och sen efter att jag har frågat den annan person med hund om de får hälsa, då kan hon resa sig försiktigt och hälsa fint.
 
Mini-problem: Hon skäller av alla hundar, som passerer vårt hus, när hun är på teressen/balkongen. Inte när hon är inne. Det generar inte mig, men tydligan tycker folk, som går forbi, att det är irriterende. Ville vara skönt om hon kunde vara lite mer på teressen/balkongen eftersom vi har en helt öppen trädgård där hon inte kan upphålla sig utan snor. Vill gärna ha hjälp med denna skällen också.
 
Generelt är hon en lugn och harmonisk hund. Hon är glad och oräd. Jag har inte observerat någon aggresivitet alls i henne. En underbar hund, som vi behöver lite hjälp till att träna videra med.”
 
Ägarna mailar efteråt:
”TACK så jätte mycket för en super inspirerande eftermiddag. Vi är alla SÅ taggade. Det kommer bli bra det här.”

Seth beskriver efter besöket:

Här handlade det mycket om, dels tikens ålder då hon är en unghund och inte fått regler att förhålla sig till då Matte blivit lärd att det skall bara vara positiv förstärkning med godis och att man inte får använda ordet Nej.

Matte och framför allt husse tyckte till slut att det inte funkade och kontaktade mig och tiken visade sig vara tveksam i en början till de nya förhållningsreglerna och träningen och vad man får och inte får göra.

Vi har idag lärt henne att hon inte kan ta allt för givet utan att lyssna på husse och matte och bli inbjuden i alla aktiviteter. Nu är det inte längre ”hasta maniana” hela dagarna utan att hon samverkar med husse och matte i det som sker.

Det ledde till att hon genast blev lugnare och stressen började avta.

Lavas stresspåslag var extremt stort och då jag kom och vart insläppt, så höll dottern henne i halsbandet och fick kämpa med att hålla hunden kvar så hon inte skulle flyga på mig i en extrem iver.

Lava är snäll och visar inga som helst tendenser till aggressivitet, men avsaknaden av att veta vad som är rätt och fel har lett till stress – hon har inte vetat hur hon skall bete sig i olika situationer.

Då det gällde drag i kopplet vid promenader så användes en VGV sele som jag inte gillar – utom när någon har egna fysiska problem och på det sättet måste ha bättre koll vid promenader.

Vi använde i stället ett vanligt halsband och såg till att hon fick en mer kontrollerad promenad med kortare koppel och stundvis också lek och aktivitet på bestämda platser, med mycket gott resultat.

Hon är en mycket fin tik som med rätt vägledning kommer att bli en liten stjärna och vägen dit kommer att ta ett tag, men hon kommer dit med hjälp av engagerade ägare och rätt verktyg.

Jag kommer att följa dom och det skall bli väldigt spännande och roligt att få se var hon är om ca 8 månader, schäfertik med potential att bli tjänstehund med rätt vägledning, men som kommer att stanna och bli familjens lycka.

/Mvh hundcoachen Seth Sjöblom

REDAN resultat för Staffekillen DINO


Nu, bara efter några dagar skickade Dinos husse och matte en kommentar om hur det gått för deras – innan – jobbige busunge, efter första hemkonsultationen med Seth.

Läs om besöket för mindre än en vecka sedan, hos Staffekillen Dino – problem och hundcoachanalys

”Åå vi måste ju bara få dela med oss av hur bra det gått! När du (Seth) gick var det som att du bytt ut vår lilla busiga Dino till en lugn och trygg hund. Vänner och familj som besökt oss har också reagerat på hur mycket lugnare han blivit. Vi har fortfarande saker kvar att jobba på men det ser vi fram emot. Du har gett oss verktygen vi behöver för ett underbart liv både för oss och för Dino. Ser fram emot fler möten med dig!

Sånt gläder oerhört att få veta och Seth svarade: 

Hej
Det är jättekul att läsa vad ni skriver och Dino kommer att bli en toppenkille med er hjälp och jag kommer att följa er.
Ge Dino en godis från mig 🙂
/Seth

Och vi försäkrar att Seth inte har med sig en identisk hund och byter ut mot ”problemhundarna” – trots att hundägare nästan alltid ställer den frågan efteråt.. 

För även hundar behöver hjälp och stöd för att kunna vara sig själva!

/Mvh stolt och glad bloggredaktör för hundcoachen Seth Sjöblom

Staffekillen DINO – problem och hundcoachanalys


Dags att uppdatera med några av de senaste hundfallen. Ägarna beskriver sina problem med hunden och Seth skriver sedan själv

Staffordshire Bullterriern Dino

Snälle Staffen Dino 7 månader

 Ägarens beskrivning om problemet

”Hej!

Har varit i kontakt med dig tidigare med min tidigare hund, tyvärr så blev han sjuk och var tvungen att avlivas förra året.

Nu i sommar skaffade jag då en ny hund, en livlig liten staffe, trodde att jag hade såpass mycket kunskap att lösa alla småproblem som dök upp, men nu inser jag att jag behöver hjälp med detta innan det går för långt.

Han är verkligen en underbar liten krabat som älskar allt och alla, dock har man ju lite småproblem och dessa är:

Drag i koppel
Nafsar konstant och biter på allt
Hårdhänt mot katt
Överlag väldigt hyper och glad

Så skulle gärna vilja ha lite hjälp på traven med detta.”

Hundcoachens beteendeanalys under besöket

Än en gång handlade det mycket om, dels valpens ålder då han bara är en valp – och då man inte vetat hur man skall hantera ett ”yrväder” som har bomull i öronen och stressar upp sig i allt den gör. 

Matte och husse nådde inte fram till Dino, så han gjorde förstås som småttingar gör efter eget huvud. Med ”egen fri fostran” som ställde till problem och på sikt kunde förstöra hunden med stress och osäkerhet. Ägarna förstod ju detta och sökte min hjälp.

Försiktig basal inlärning av grundlydnad

En sån ung hund måste man gå försiktigt fram med och lära saker i steg och det var bra att man kontaktade mig nu för nu finns alla möjligheter att räta upp saker och ting. 

Vi jobbade mycket med att lära Dino att lyssna och att få honom att förstå att han inte kunde vara ”hack i häl” på husse och matte hela tiden, han måste kunna slappa eller aktivera sig själv ibland.

Det gjorde honom trött och lite förvirrad och han stressade ner för han visste inte vad han skulle göra och la sig hellre ner och vilade en stund och det är viktigt att en valp lär sig både att aktiveras, men även att kunna vara passiv (vila).

Tidigare var han med överallt och bet i allt, han skulle bara ha uppmärksamhet och bli aktiverad hela tiden och kunde aldrig slappna av.

Regler framförda på rätt sätt

Träningen av nya regler var först förvirrande för honom. De flesta hundar är helt utmattade mentalt efter så mycket nytt. Och jag med efter mina sessioner, då jag varit helt fokuserad, på varje del, detalj och gensvar. Men ganska snart blev det roligare för honom att göra rätt.

Han var väldigt mottaglig och duktig, när vi konsekvent visade vad han skulle göra.

När ägarna fått förklarat för sig hur, varför och rätt tajming följde de mina instruktioner och började göra det jag gjort – lika lugna och de blev snabbt säkrare.

Dino började strax att stressa av och nyfiket lyssna, som stimulerad av denna nya lek! Hans energi fick användas till något positivt nu. Det är lika tillfredställande för en hund att känna sig duktig och accepterad, som för vem som helst av oss. 

Kommunikationen med en hund måste vara så hunden förstår

Kommunikationen mellan arterna är nu upprättad och familjen arbetar på med verktygen jag lärt dem. Jag är alltid intresserad av att följa mina elever på vägen. Inget gör mig gladare än om ifall de behöver kompletterande vägledning, ringer upp mig om något inte verkar gå bra. 

Vill följa mina fall för det är ju meningen att det ska fungera. Behövs det så kan det bli en andra session. Men man måste ge tid åt att en förändring ska sätta sig. 

Ett riktigt charmtroll!

Det blir inte roligt för varken människa eller hunden när den växer sig stor och buset övergår i antisociala beteenden, att bestämma allt hemma, göra det jobbigt för familjemedlemmarna att ta emot besökare och pälsklingen gör utfall på promenader.

Den här busungen kommer mogna till en fin gentleman, men med sin livsglada glimt kvar i blicken. Nu när han in på rätt väg, med kärleksfull fostran.

/Mvh hundcoachen och beteendekonsulten och hundcoachen Seth Sjöblom

Seth Sjöbloms – hundcoachning och beteendeanalys


Vad gör Seth och vilken typ av fall har han arbetat med och löst problemen?

Kort sagt – så analyserar Seth från ”helikopter-vy” hela situationen och förklarar för ägarna på vardagsspråk så att de direkt förstår och kan relatera och sedan kan fortsätta beteendeförändringen själva. Fallbeskrivningar här.

Vanliga problem som Seth Sjöblom arbetar med:
Drag i kopplet
-Aggressivitet
-Hundmöten
-Ägandebeteende och vaktande av mat, leksaker, andra ting, soffan, dörren eller ägare
-Dominans över barnen
-Problem i hundflocken. Vem av hundarna är det egentligen som skapar dålig atmosfär ser Seth, som haft stora flockar
-Trauman – en valp som överfallits eller omplaceringshundar, även utan känd bakgrund
-Svår aggressivitet, hundar som andra dömt till avlivning, till hög del kraftfulla missförstådda raser Seth har en stor framgång där andra gått bet, eller inte ens velat närma sig hunden
-Hundar som kissar inne eller biter sönder sånt de inte ska

Mindre vanliga problem på Seth Sjöblom fallista:
-Fobier – inte våga gå på golv
-Rädslor för objekt, svårigheter med att åka bil
-Tvångsliknande beteenden ständigt svansjagande, överstressande fixeringar
-Omriktat beteende – hunden hugger mot människan i frustration
-Hundar som bitit – analys av hundens psyke och rehabprogram
-Rådgivning för att hitta rätt hundindivid för personer med dolda funktionsnedsättningar
-Hundrädsla hos barn eller vuxna

Vissa problem är svårare än andra men Seth har en mycket hög grad av lyckade konsultationer. Seth uppnår från första mötet som någon typ av beteendeförändring, i hundens takt.

Seth har 50 års hunderfarenhet – både privat och professionellt. Seth var Förbundskapten i Svenska Landslaget i Draghundsport 1997-2000. Seth har, utbrett över flera år, haft totalt 300 polarhundar i flock med 75 åt gången, mestadels okastrerade, då han varit deras ledare – utan våld eller kränkningar.

 

Maila en kort beskrivning av situationen till sethsjoblom@gmail.com
Skicka med ert telefonnummer
och gärna var ni bor

Mvh med önskan om en trevlig decemberhelg

/Seth

Aggressivt ägande – fallbeskrivning, beteendeförändring, filmklipp


Fallbeskrivning, med fyra mkt korta filmklipp om hur hunden förändrade sitt felbeteende under processen. Här skriver Seth:
Fick ett samtal om den lille pomeraniankillen Frasse på 6 månader – som i min mening uppvisade ett ovanligt aggressivt beteende med tanke på hans låga ålder. 

Han morrade och bet nu efter barnen i familjen och attackerade besökare. Jag höll innan jag träffade honom alla möjliga grundorsaker öppna. Är han sjuk? Har han inte fostrats rätt? Har han varit utsatt för ett trauma som att ha skrämts av en attackerande hund? Särskilt hos valpar kan spåren efter något sånt sätta sig djupt.

Men familjen hade haft Frasse sedan han var valp och hans beteende hade plötsligt förändrats bara två veckor tidigare. Utan synbar yttre orsak.

Jag besökte familjen, med tre barn, den äldsta 9 år och två småsyskon. En kärleksfull familj som älskar sin valp. Men något hade hänt och vad – det urskilde sig för mig efter en stund. Frasse hade troligen hamnat i könsmognad. Det är vanligt, även om det inte alltid stämmer, att mindre hundar könsmognar tidigare.

Frasse hade blivit karsk och kaxig och tog ut svängarna, precis som tonåringar i regel gör. Valpen testade gränserna och med den äran.. Väldigt bra att ägarna tog tag i problemet omedelbart! Felbeteenden kureras bättre – ju snabbare man agerar och reparerar.

Se beteendeterapin mot hundens aggressivitet

Så här gick processen, självklart efter ett långt samtal med familjen, medan jag som alltid också observerade hunden. Innan han och jag möttes i en för honom kritisk situation – att jag också ville ha hans leksak.

Frasse var väldigt aggressiv, som ni ser nedan. Jag fick några bett när Frasse mötte mig och han, helförvirrad, försökte förstå det med gränser. Vad är det? Vad händer? Men jag fortsatte lugnt och envist, utan hot bara som den mest naturliga saken att göra. 

När Frasse efter en stund började göra som jag ville – lydde och backade, så fick han leksaken till sig ganska direkt. Men först efter att jag erbjudit den till honom med ett varsågod. Hunden lär sig så småningom att den inte riskerar något på att ge upp leksaken.

Och som plus kommer en extra belöning – beröm!

Eftersom barnen också var drabbade av Frasses utfall var det extra viktigt att involvera dem i beteenderehabiliteringen, som ni ser här, att familjens dotter är med och tränar på gränssättningen, med att säga nej, också.

Läget börjar neutraliseras när ägandeförhållandet om den intressanta saken klargjorts, balanserats. Man måste lära hunden att den absolut inte äger någonting, du äger allt, men du är ödmjuk och ger.

Då kan hunden sedan få ha sin leksak i lugn och ro och slipper vakta – när den accepterat att det inte är någon idé att vakta. Det finns ingen osäkerhet om var gränserna går längre. Och hunden får.

Då slipper man konfrontationer med morrande vid matskålen, när den har ett ben eller annat som du vill kunna ta av den eller att någon annan kan göra det.

Det tog en bra stund att få valpen att förstå detta och visst vart jag biten, men det visste jag redan att han skulle göra, då fick jag chansen att visa mitt missnöje. Han stötte helt enkelt på motstånd så han skulle förstå att det inte var ett accepterat uppförande från honom. Ta också in hur lugnt vi arbetar med hunden. Inga skrik eller något som kan skrämma honom. Bara konsekvens och upprepning.

Lugn konsekvens stimulerar både relationer och utveckling

Detta att ge och få är ju också en väldigt bra lekaktivitet för hunden och barnen. Sen lära hunden lite tricks, som vacker tass – bygger ju också upp relationerna, eller leka gömme.

Nu verkar det som att han har uppfattat vad som gäller och jag håller kontakt med familjen så att det ska fungera. 

Det är svårt när man har barn och skaffar en valp som egentligen är ett yterligare barn. Man skaffar sig egentligen ett barn till att fostra och passa på – med allt vad det innebär, som syskonsvartsjuka. Man måste ha översikt och hantera situationer mellan barnen och hunden.

Jag var förhoppningsvis den siste att bli biten. Ganska fascinerande ändå hur brett gap den lille parveln ändå har – kanske en lejonunge egentligen? 😉

Tack till Kajsa som var med och filmade och
bidrog med sina intryck! Dock inte med första förband.. 😉

/Med vänlig hälsning Seth Sjöblom

Seth Sjöbloms roll som beteendekonsult – eller Hundmannen


När hundägare har extra stora problem med sina hundar handlar det om beteendeproblem som måste gås till grunden med, innan hunden ens kan öppna sig för en beteendeförändring. 

Den som verkar vara en ohjälplig problemhund? Hunden måste få möjligheten att börja om igen för att ta till sig vad som generellt gäller. Hunden har människor runt sig som också måste börja lära om från noll. Även om de haft hundar i många år – så har de inte förr haft just den här hunden.

Många förtvivlade hundägare har frågat runt i sin hundkrets och hos veterinär efter hjälp. Ibland som sista hopp. Seth Sjöblom är den ende hundcoach de tillfrågade kan och har rekommenderat i många fall.

Beteendeproblematik är Seth Sjöbloms område

Som Seth själv märkt, så har en specialitet råkat bli svåra hundar med aggressivt beteende samt att han jobbar efter att det är stor skillnad på lydnadsproblem eller beteendeproblematik. Han agerar konsult och coach vid beteendeproblematik. Ofta råder Seth om en veterinärundersökning av hunden, om något 

Utan en grundgenomgång och läkning i felbeteende är fortsatt framgång omöjlig. Seth ser från noll och börjar där, vilket ofta är i hemmet. Sedan att hunden redan kan gå fot ibland är inte viktigt i det stadiet, om den inte fått ihop hur omgivningen fungerar – och hur man bör samleva med den. 

Hundräddaren Seth Sjöblom

Under 6 veckor en sommar räddade Seth livet på 4 dödsdömda hundar med sina individuella analyser i varje fall. Sedan arbetade han med snälla, men tydliga metoder för både ägare och hund. Tog dem alla vidare från där de strandat – och förklarade detaljerat om varför ägarna gått på grund.

Vissa hundar är tyvärr utom hjälp – då de kan ha tidiga eller för svåra trauman bakom sig. Som att ha tagits från tiken för tidigt, de små veckorna kan vara avgörande. Eller blivit miss(be)handlade, ha en medfödd mental skada.

Seth kan hjälpa till så långt det går, som en s.k. habilitering om ägarna har möjlighet att anpassa livet lite. Seth ger inte upp, men är realist. Man kan ju inte bara släppa loss en hund som inte funkar socialt där den ska leva.. Vi människor måste ha högsta ansvar för de djur vi domesticerat.

Missförstådda hundar ska inte bära straffet

Förvånansvärt många hundar är bara missförstådda. De har inte haft någon som lärt dem språket, eftersom ingen förstått hundens signaler. Det har under åren varit skrämmande att hundkonsulter, även mycket erfarna, som inte kunnat hjälpa har rekommenderat avlivning av en hund.

Seth verkar vara duktigare på att avgöra vad som är vad. En ”djävla attityd som ska kväsas” – det finns inte hos en hund. Den gör bäst den kan, precis som barn.

Man märker på en hund om den blivit traumatiserad. Ibland får man veta. Svenska hundar lever ännu i bur – man kan hjälpa bättre om de som lämnar bort en hund håller sig någorlunda nära sanningen. Så snälla, för hundens skull säg ALLT Ni vet vid omplacering av en hund. Sedan är det inte er sak längre och era namn är anonyma. Men skaffa helst inget djur igen..

Seth Sjöbloms egen metod fungerar

Det blir avslappnade hembesök efter föregående telefonsamtal, då ägarna när Seth kommer, ska bete sig som vanligt.

Vad Seth läser av under den initierande fika -eller samtalsstunden är en första grund för fortsättningen. Men inte innan han följt med ägarna ut på promenad med hunden och sett även hundmöten.

Problemhund – min metod är mjuk men bestämd berättar Seth och vikten av att säga nej för att begränsa hundens områden för misslyckanden i det nödvändiga sociala livet.

Sedan åligger det självklart hundägarna att fullfölja träningsråden och sitt eget beteende konsekvent. Det finns inga Quick-fix som på en timmes TV-program.

Hundmannen Seth Sjöblom

Så, jag kallade Seth för hundmannen när jag först lärt känna honom och hört om och själv såg i vad han gjorde. Lite larvigt kanske det låter. Men även hundfamiljer som han hjälpt har sagt rakt ut: ”Är du en människa eller hund?”

Eller en annan  lekfull toppkommentar som flera sagt – efter första besöket: ”Har du bytt ut vår hund mot en annan?”.

Spontana reaktioner när ägare inser att de kanske – eller troligen faktiskt kan ha kvar sin hund. När det visat sig att hunden kan! För att ägarna lärt sig rätt kommunikation av Seth.

Det är ju därför Seth Sjöblom fortsätter. För att han når fram till behövande.

/Med vänlig hälsning red på – hundcoachen Seth Sjöbloms blogg

Stressad hund – beskrivning av Bosse, som Seth hjälpt


Mail från ägaren efter Seth varit där: Min border terrier Bosse som du träffat en gång i Fritsla är mycket bättre. Lugnat sig avsevärt, men fixar ff inte hundarna på gården.

Däremot kan jag gå i Borås och Kinna nu, han reagerar på andra hundar men numera genom att söka kontakt med mig och vilja ha godis.

Jag ser dock ff tecken på stress vid möten. Han har dessutom haft några kramptillstånd, något uppfödaren tror vara bordersjukan. Det har dock försvunnit sen jag gick över till glutenfri kost.

Förut har han ju flippat på traktorer, cyklar, bullriga saker. Det gör han inte längre men nu när gräset blivit grönt vill han beta gräs. Något jag just nu jobbar på att inte låta honom göra det för det är definitivt något som ger honom stress. Äter han gräs och en traktor passerar kastar han sig efter den. Något han inte gjort sen i oktober.

En annan sak är att det ff är bara jag som kan gå med honom och det oroar mig mycket ifall jag skulle bli sjuk. Han kan gå med mig i stan men inte med min särbo Håkan eller nån annan.

Han regerar t ex ff med stress om en i flocken går åt ett annat håll. Så jag går helst med honom själv så han inte behöver ha mer än en människa i sinnet.

Med vänlig hälsning M och Bosse

Tyras oro mildrad – matte berättar


Tyra adopterades från Irland. Som ett par omplaceringshundar vi, Seth och jag haft här hemma så var hon väldigt rädd för män. Men Tyra hade det värre och kissade på sig när nye hussen kom för nära. En ovanligt stressad hund. Matte berättar:

”Jag har haft flera hundar innan, bl.a rottweiler och ville skaffa hund igen. Har ju den fina möjligheten att kunna ha hund med mej på arbetet i centrala Göteborg, så hunden inte behövde vara ensam. Dit tar jag mig med buss. 

Hittade Tyra på nätet hos en svensk organisation som räddade hundar från Irland. Jag tittade flera gånger på hennes bild men föll inte för henne då. När jag sen blev godkänd för adoption och pratade med Ida på hundcentret så föreslog hon just Tyra för mej!

Tyra och jag träffades första gången på en parkering i Malmö. Transporten från Irland hade blivit ett dygn försenad pga motorproblem. Jag mötte tjejen som kom fram med en superstressad hund som bara slängde sej på rygg framför mej.

Jag bara grät av glädje att äntligen få rå om denna kärlekstörstande lilla tjej. Hon var så rädd och underlägsen att vem som helst hade kunna bara bära iväg med henne. När vi kom hem så sov Tyra större delen och tydde sej väldigt till mej.

Min man däremot funkade det inte alls med. Hon kissade ner sej och skrek när han rörde sej mot eller nära henne. Jag kunde bara gå korta promenader med Tyra och så fort vi vände hem så drog hon så mycket att hon fick problem med strupen. Jag fick byta till sele för att inte anstränga halsen så. 

Tyra verkligen ogillade män och var väldigt osocial överhuvudtaget vilket skapar en hel del förvirringar här i Sverige. Vi förväntar oss att alla hundar ska vara glada, trevlig och sociala mot människor. Jag har fått möta många kommentarer när jag fått säga till folk att inte bry sej om Tyra eller att inte envisas med att locka och pocka på hennes uppmärksamhet.

Av all stress och rädsla fick Tyra magkatarr och blod i avföring. Jag fick då rådet att prova Valerina ett milt lugnande örtpreparat och magmedicinen omaprezol i en period. Detta hjälpte henne men hon blev helt avtrubbad även när vi var på ”trygg mark”.

Hon som börjat leka och ta för sej mer – var inte sej själv längre. Jag googlade och sökte runt vad jag skulle göra för att hjälpa henne.

Bussturen till och från jobbet var värsta stunderna på dagen. Jag fick bära, släpa, pocka, locka ja allt har jag försökt men inget gjorde det bättre eller lättare. Tyra skulle aldrig ta en godis om det så är bästa korvbiten när hon går in i stressen. 

Tillslut hittade jag tips om Adaptil-halsbandet – ett halsband med lugnande tikferomoner. Vi köpte ett och satte på det – och tänkte hur ska detta hjälpa? Vi märkte inget tydligt men vardagen blev ändå något bättre successivt.

Jag kunde däremot inte avgöra om det var det halsbandet eller tiden som gjorde att Tyra kände sej tryggare och började inse att så här skulle hennes liv vara?

Vi hade första halsbandet på mycket längre än vad det stod att verkan höll i sej. Jag tänkte inte så mycket på det utan en dag klippte jag av det. Tyra tyckte det var skönt för det hade väl kliat. Dagen efter åker vi som vanligt buss till jobbet.

Jag kom i kontakt med hundcoachen Seth när jag googlade på om min problem med Tyras beteende. Han och jag pratade mycket om Adaptil halsband och Seths kunskap och funderingar kring detta stämmer så väl med Tyras beteende. 

Har nu gjort detta vardagligen i 5 månader och Tyra hade börjat gå själv på bussen men var stressad. Första dagen utan Adaptil hamnade vi på ruta 1 igen. Hon låg längs marken och var helt blockerad av stress när vi närmade oss busshållplatsen. Jag insåg då att det måste vara halsbandet som verkligen fungerat.

Jag har nu använt 3 halsband och varje gång jag tar av det så märker jag en jätteskillnad på hennes stressnivå och hur snabbt hon blir blockerad. 

Jag har insett att Tyra nog aldrig kommer vara en cool hund utan hon är lätt stressad och rädd av sej. Hon har någon gång blivit svårt traumatiserad i sitt tidigare liv och människor har nog inte varit så snälla.” 

Kajsa kontaktade mig för problemet och det som står ovan stämmer bra, men Kajsa gjorde mig imponerad av förståelsen och jag har jobbat vidare med henne och Tyra, men det är inte lätt. Förmodligen är hon extremt traumatiserad där hon kommer i från, men Kajsa med familj ger  inte upp och dom tar små kliv framåt. Tyra älskar i dag husse och efter en timme så kom Tyra och la sig tätt intill mig i soffan, hon fick knö sig in för att få plats mellan mig och husse, ta äran husse det var dig hon litade till först och främst, men jag var inget hot, vilken härlig känsla !

Nästa steg är att Tyra får träffa min Rottis Gunvald 8 år, trygg och lugn.

Gunvaldoch kompisar

Gunvald med 5 styck okända hannar.

Med Kajsas kunskap om hund och vilja att rädda hundar så jobbar hon med mig i dag och det är väldigt roligt att se hur hon tar till sig olika problem, förstår och kommer med bra inputs, såväl hundens problem och den sociala miljön. Kajsa är en hundmänniska och har haft andra hundar och är öppen och klarsynt för olika problem.

Tack Kajsa

mvh
/Seth

Seth återsåg ett kärt räddningsfall


MyDog-mässan bjöd Seth på överraskningar. Både nya och gamla bekantskaper – som bloggföljare som hittat dit och de som behövde hjälp med sina hundar.

Men han fick också se hur ett av hans hundfall utvecklat sig – sedan 2013. Och det är ju en hel del hundar och ägare han mött genom alla år och många kom förbi. Vilket Seth verkligen vill tacka alla för – både för gamla och nya hundvänner som kom fram! Tack, tack – hoppas vi kan ha vidare kontakt!?

Och så kom de här gamla ”eleverna” förbi i ett kärt återseende från 2013.

Fallet som gällde labbe-ridgebackblandningen Svea.

Gästblogginlägg – om när Sveas matte fick tillbaka sin underbara hund efter ett möte med Seth

Seth blev helt överlycklig av att träffa dem igen! Seth hälsade gick lite med Svea och sedan filmade vi när matte gick med den förut helstressade Svea – blandning av labbe och ridgeback. 

Seth är så lycklig

Seth är så lycklig vid återseendet

Seth ville själv en promenad med ”problemhunden Svea”.

dsc_0466-kopia

I filmen nedan säger matte att:
”Seth räddade Svea. Det finns inga ord. Men han räddade min hund!!.

/Med vänlig hälsning – Seth Sjöblom om en del av meningen med livet!

Spontant hundcoachningsfall på MyDog


Vår egen hundcoach Seth Sjöblom var i helgen runt lite på MyDog och tittade, när han fick syn på en intagande ung rottishane. Matten stod med hunden vid en pelare, som att hon tvekade att gå vidare i vimlet av fyr -och tvåbenta besökare. Något stämde inte. Så det råkade sig så att Seth spontant hjälpte rottisekipaget att kunna gå vidare runt på mässan.

Seth gick fram till kvinnan i 25-30 årsåldern och sa; vilken fin rottiskille! De började prata och Seth fick veta att hunden var 18 månader. Sedan frågade Seth varför killen hade munkorg, en mjuk i nylon? Ägaren svarade att det inte fungerade så bra att gå med honom i bland alla människor och hundar och hon var rädd att det skulle hända något.

Problemet låg också i andras mötesbeteende

Det var hennes andra rottweiler, hennes första hade varit en tik. Men detta som faktiskt handikappade dem i nuläget hade hon inte hittat någon lösning på.

Hon fick berätta om problemen. Killen blev lite upphetsad när hundar skällde på honom. Sedan – det värsta – att han inte betedde sig socialt när någon kom fram för att klappa!

Det sistnämnda var speciellt intressant eftersom Seth blivit någon av en ”rottweilerspecialist” i hundkretsar. Och han valde – tilldelades – vår rottweiler Gunvald eftersom han var ”svårast” i kullen. Idag en lycklig kille som fostrats av Seth med respekt och med mild och tydlig röst. Aldrig kväsande.

Seths erfarna inställning är att en tik och en hane av rasen kan vara som av två olika raser är . Även om tikar verkligen inte behöver vara milda, men kanske något mer sällskapliga.

Naturligtvis handlar det också om avelslinjer. Om hund-anfäderna avlats på ”mildare linjer” eller till tjänstehundar med en större skärpa bevarad.

När människor kom fram och böjde sig över hennes rottweiler för att kittla bakom örat visade han tydligt sitt ogillande och det kändes pinsamt att ha en så ”ouppfostrad” hund.

Respektera hundens integritet

Ägarens främsta oro var alltså att hunden kanske var lite obalanserad. Nej, nej! svarade Seth. Han är en rottweiler. Man kan inte bara tränga sig på innanför hans sfär. Speciellt hanarna har en mycket stor integritet – särskilt bör man inte beröra runt huvudet. Aldrig föra fram ansiktet, aldrig böja sig över. Som med många andra hundar.

Hunden är inte folkskygg eller obalanserad för att den visar sitt ogillande med att försöka undfly eller börja morra för att bli lämnad i fred. Detta ligger nära hundars instinkter och är särskilt tydligt hos brukshundar, som varnar när det är nog. Rottweilers följer sin uppgift med att vakta och vilja hålla sig undan okända. En prakthund som inte plötsligt kan bete sig som ett keligt sällskapsdito!

Seth förklarade allt detta för hundägaren och slanten föll ner hos henne så hon verkade slappna av. Tills Seth sa: nu går vi en promenad ihop alla tre. Men han lugnade henne och intygade att han var med och skulle hålla kontroll. Detta var en liten yngling utan ett uns aggressivitet i sig.

Den sista osäkerheten blåstes bort när Seth sa att hon måste försvara sin hund. Hon såg då lite frågande ut! Det är din hund det gäller, inte dig. Ett enda felsteg så riskerar han avlivning – när man är en skarp hund med muskler. Fördomarna gör honom till en ”kamphund” – så en enda rispa när han värjt sig kan kallas för en hundattack!

Praktisk inlärning för att bli ett självsäkrare ekipage

Så de började gå med hunden mellan sig och matte höll kopplet – nu utan munkorg. Visst började en liten hund skälla och pojken började spänna sig men Seth är uppmärksam och bara snärtade till uppe på kopplet, sa nej, så att hunden glatt vände sin uppmärksamhet mot honom. Sedan var det slut på det begynnande dramat.

Sedan kom prövning nummer två som på beställning. För visst hade matte haft rätt. Seth såg på håll en äldre kvinna som fick den där målsökande blicken om att ”rusa” rakt fram till hunden.

Innan hon hann fram satte Seth upp handen som stopptecken mot henne. Hon stannade snopet och Seth sa; vi vill inte at du klappar vår hund. Vadå, är han farlig?

-Nej, han är inte farlig, han har stor integritet och gillar helt enkelt inte att bli klappad så här av obekanta!

Kvinnan snörpte på munnen och vände ryggen åt och snodde vidare.

Slutord om rottiscoachningen på mässan

Nu förstår jag – vad du menade med om att jag behövde försvara honom. Trots att han är en vakthund. Eller rättare sagt, just för att han är det! Det här var lösningen som jag sökt. Känner mig säkrare på mig själv och på min hund nu. Ska fortsätta på den här vägen. Kontakta mig om det blir några problem eller frågetecken, sa Seth. Glad för att ha fått möjligheten att hjälpa ett så fint par till ett rättmätigt liv.

Fler inlägg om rottweiler:
Missförstå inte vår hund – respektera bara
Rottweiler en svår ras att komma nära och att fostra

Att plötsligt bli rottismatte – Seths ”rottis-ABC” när jag träffade hans hundar

/Med vänlig hälsning V bloggredaktör, hundcoachen Seth Sjöbloms blogg

 

fodax.

 

 

Ifrågasätt gärna Seths hundkompetens


Vi välkomnar speciellt frågor som kanske ingen annan ställer. En bloggkommentatör tog upp något tänkvärt om Seth, med:
”Var är hundutbildningarna?”.

Vi  hade bloggat om: Sprid inte utan att kolla upp – bli inte någons idiot! Kommentaren var:

”Helt rätt! Det är viktigt att kolla upp vart informationen kommer ifrån. Det leder mig till min fråga. Vad har du för utbildning när det gäller hund? Hittar inget om hund i ditt CV.”

Bloggredaktören svarade tillsvidare – då Seth verkade ha fått Kräksjuka.

Kan Seth Sjöblom något om hundar utan inskannade kursdiplom?

”Du ställer en bra fråga! Hur tänker Du om hur ett CV ska vara – från Seths liv med hundar sedan omkring 45 år tillbaka?

Några punkter om Seth Sjöblom, från det där långa hundlivet, som inte satts på CV:n eftersom det är en livshistoria.

Ska vi försöka reda ut det här så långt vi kan ihop? Kan bli ett intressant blogginlägg för många andra, att vi diskuterar det här. Om du vill – hoppas det. För annars skrivs det inte – man behöver bolla!😀
Men först – hur tycker du att ett pålitligt “hund-cv ska se ut”?

-Seth är uppvuxen med en mamma som var veterinär, så han fick lära sig mycket om hundars anatomi och sjukdomar då han hjälpte henne på hennes praktik och även tog del vid operationer. Det bidrag nog till en del fysiologisk kunskap bredvid kurser Seth gått (men för kunskapens skull, inte diplomens). Och sedan kommit väl till pass.

– Med några lärande bitskador – från barnsben [innan första klass och varje morgon] fick [tvingades] Seth rasta även de mest aggressiva (ev.) blivande militärtjänstehundarna som hans far Stig Sjöblom som mångårig konsult tränade för Sollefteås dåvarande statliga hundskola.

– Seth började i 12-årsåldern att assistera sin far vid lydnadskurser, men, nej, han har inte diplom från detta, dessa år. Och det vill han nog inte ha heller.

– Seth tog tidigt avstånd från sin fars och den tidens (1960-70-talets) hårda metoder och han själv skapade istället relationer och kommunikation med dessa förut kvästa hundar. De kom till Seth om de båda kallade. Till faderns förtret, så Seth drog ut i skogen med hundarna varje skolledig helg och övernattade med dem där och delade en falukorv.

– Seth började i 16-årsåldern att köra hundspann på fritiden. Det var hans stora intresse under ca. 30 år och han drev sedan med sin dåvarande sambo ett vildmarksäventyrsföretag i fjällen under 8 år då Seth ledde tio oerfarna turister på egna spann genom ödevidder, genom snöstormar – men alltid med koll att hundarna och även människorna klarade sig fysiskt och mentalt. För turisterna var det en särskilt stor påfrestning – och de behövde mest coachning som ibland blev livsförändändrande. Hundarna var ju redan vana och säkra och i god hand- och slädhundarna älskade att dra under Seths ledning.

– Kunskap om hundars fysiologi – om muskler och annat, samt svagheter och sjukdomar – djup kunskap om att elitträna hundar skadefritt och låta dem vila, anpassa kosten, varva ner, varva upp mellan säsongerna och vård vid valpning, det krävdes med de 75 draghundar han hade åt gången under 7-8 år. 75% var icke steriliserade, utan okastrerade hanhundar – men hela flocken – som i vardagslag levde “familjevis” – höll sig faktiskt lugn och solidarisk – med Seth som ledare. Fult ord?

– Seth värvades för att dra igång svensk draghundsport och verkade där åren 1997-2000 [som Landslagstränare] för att skapa det bästa draghundsteamet inom medel -och Långdistans. Ett landslag jippie. Med Seth som ansvarig kapten, både för träning, foder, ha öga för skador på hundarna, om det än gällde en liten nästan osynlig hälta på ett ben för en infektion mellan tårna. Precis så som han regelbundet besiktigade sina 75 slädhundar, så att de blev undersökta och behandlade.

– Välmående friska hundar i exemplarisk hundgårdsmiljö med ett miljötänk som diplomerade dem tre år i rad [Ekodiplomering av Naturens Bästa] gjorde att Länsstyrelsen hade Seths och sambon Gittans verksamhet som “visningskennel”.

– Seth har gått hundutbildningar för att han varit intresserad, men han har antingen inte diplomen kvar, eller har inte känt behov av att ha bett om ett.

– Seths större “yrkeskarriär” har handlat om att lösa problem effektivt på hög nivå – men hundar har alltid varit ett gemensamt samtalsämne med många förhandlingspartners.

– Som chef och elevmentor har Seth visat hur man får ihop ett arbetsteam med motivation – inte straff.

– Men det är de som blivit hjälpta av Seth som kan sätta högsta betyget på om Seth är kompetent nog.

Seth har också föreläst, bland annat hos David SelinHundutbildningsgruppen – med urhund-kenneln Kennel Chanko och som anser att Seth Sjöblom har en särskild kompentens om hundar. Men, som sagt innan – Seth har inte samlat diplom och minns inte allt om hundkurser eftersom det varit en passion i.o.f väl underbyggd – men inte ett jobb.

Men – Seths goda rykte sprider sig från mun till mun på sakliga grunder. Kanske inget för en CV – vet ju att för många som kämpat sig genom diplom efter diplom har svårt att jämföra. Men bäste man får jobben – kort sagt!”

Viktigt att veta vad man ska göra med verktygen som man har nära till hands - framburna av hunden själv! <3

Viktigt att veta vad och hur man ska göra med verktygen – som man har nära till hands – framburna av hunden själv!

Seth Sjöbloms yrkeskarriär; Seths CV med utbildningar, jobbpositioner men – då företagens alla interna spetsutbildningar inom verksamhetsområdet inte står med. Uppdragen får tala för sig själva.

Men ibland kan en CV också vara mer tragisk. Läs om besvikelsen och vad vi tycker om det: Ringa Poolia efter diplomerad utbildning?
&

Några fallbeskrivningar efter Seths konsultationer
Seth Sjöblom om; Framavel av elithundar

SVARA GÄRNA, de som vill!!! Vi älskar respektfulla meningsutbyten.❤

/Med en positivt inställd hälsning från Seth Sjöbloms hundcoachblogg

 

 

”Duracell-labben” till veterinär först – del1


Nu – efter veterinärbehandling är det äntligen dags för Seth att börja arbeta med hundens beteendeproblem. Fallbeskrivning och Seths slutledning efter första besöket börjar här med mailet från matte:

”Hej, vi är en stor familj med en labrador på sex månader. Han är mycket aktiv och alltid glad. Jag är hemma på heltid.

Vi har ingen erfarenhet sen tidigare av hundar. Vår älskling håller på att få oss alla galna. All vakentid kräver han fullt fokus, annars biter och hoppar på oss. Det låter som ett litet problem, men det är stort för oss.

Jag har också problem när jag går ut med honom, det gör jag minst 80 minuter om dagen. Men nu är det problem då han drar och gör utfall mot allt i hans väg!

Han väger 25 kg och jag har svårigheter att kontrollera honom på ett säkert sätt. Utfall – jag vet inte om det är på ett lekfullt sätt, men svansen är hög. Men han biter mer när han är glad o pigg. /Hälsning matte och mamma”

”Duracell-labben” ständigt på högvarv

Seth träffade familjen, observerade hunden och ställde frågor.

Seth testade sedan att få hundens uppmärksamhet och hantera den. Men labradorpojken var extremt överenergisk, högt och lågt, överallt samtidigt. Okontaktbar i princip – nästan värre än Seth någonsin träffat på, med exakt dessa symptom.

En helt annan hund i crazy-mood

En helt annan hund i crazy-mood, som förhoppningsvis bara är normal glädje, utan stress

Fysisk ohälsa att behandla först

Seth såg att hunden visade tecken som han sett förut på hundar med hälsoproblem. Det är svårt att rakt av beskriva hur Seth kan avgöra skillnaden mellan exempelvis tonårstrots, en mental blockering, annat eller något fel på hundens fysiska status. Det handlar brett om kunskap och erfarenhet från 45 års hundliv – och känslan.

Seth rekommenderade ägarna först och främst – innan vidare åtgärder med hundens beteende – en veterinärundersökning hos Gustaf Elsing på Lerums Djurklinik. Vi samarbetar med dem eftersom de helt enkelt är duktiga och empatiska.

Matte fick en akuttid hos Gustaf efter hon berättat vad Seth sagt och framförde Seths två misstankar till veterinären. 1) Behov av blodprov på sänka för att se om hunden hade en infektion. Det visade sig att hunden hade en mycket kraftig infektion i kroppen och han sattes omedelbart på en antibiotikakur, då han efter en vecka började visa ett bättre beteende.

Problem 2) Sett misstänkte också en oharmoni av hormonöverflöd. Vissa hanhundar, då särskilt vanligt hos labradorer, har ett ohälsosamt överskott av den manliga hormonet testosteron som påverkar mentalt så kraftigt att prognosen framöver för att få en stabil hund blir mycket dålig. Sterilisering kan då vara den enda hjälpen för hundens bästa. Annars kommer hela hans liv styras av den sexuella driften.

Nu är även labbekillen så ung, och då ökar chanserna för att avbryta en negativ utveckling. Det kan bli ett inlärt beteende, när man vet men väntar för länge.

När hunden tillfrisknat från infektionen steriliserades han kirurgiskt. Det var veterinären rådde om att det var det bästa för hundens totala hälsa.

Ägarna är lite skakade. Utan veterinärundersökningen hade det kanske inte funnits en busig labbe kvar att beteenderehabilitera! Idag är han som en helt annan hund och nu ska Seth och familjen köra vidare. Fortsättning följer, för det finns en del att ta tag i framöver. Men nu utan hindrande sjukdom.

Apropå: Vad är infektion och vad är inflammation? Jo, inflammation är kroppens försvar mot en infektion.

lerums-staendeOm vår samarbetspartner Lerums Djurklinik dit Seth tidigare skickat andra hundar som han sett fysisk ohälsa hos, vad det än må gälla och veterinären gett medicinskt behandling.

Det vore omöjligt för Seth Sjöblom att göra ett gott hundcoacharbete utan att berätta om de hälsoaspekter han kan se.  

Seth har haft mycket kontakt med Lerums djurklinik om sina egna hundar under åren, då med veterinär Jörgen Nilsen. Gustav Elsing tog över när veterinär Jörgen Nilsen gick i pension och bär fanan skickligt och högt. Därför samarbetar vi och Seth har ”skickat” andra hundar i behov av medicinsk hjälp till Gustav – med framgångsrika resultat för att behandla medicinska frågor innan man ens kan tänka på beteenderehabilitering.

Man måste se helheten – och det är Seth Sjöblom duktig på. Man kan själv inte läka allt och då söker man andra specialisters kompetens så att det blir bra i slutändan.

/Med vänlig hälsning hundcoachen Seth Sjöbloms bloggredaktion

 

Seths ögonöppnande kommentar


Seth kan vara rolig med sitt sätt att uttrycka sig, även i lärosituationer. Som när han lär ut hur man tar kontroll över sin hund utan att visa tvekan.

Seth hade sagt till en hundägare vad de skulle lyckas med med mannens bångstyrige rotweiller: ”Men DET kommer aldrig att gå, min hund kommer inte göra det, utan sno runt med kopplet i ett trassel”.

Seth tittade lugnt på mannen och svarade på sitt omistliga dalmål: ”Men det ska vi strunta  i – vad hunden vill göra. Vi ska ju lära honom att bete sig rätt nu.”.

Och sen tränade de på det som plötsligt inte var omöjligt – när slanten trillat ner och ägaren vågade höja blicken från förr – uppåt och framåt. Han kunde vända blad.

Man jumping over precipice between two rocky mountains at sun light. Freedom, risk, challenge, success.

Med vänlig hälsning redaktionen som tvingas stå ut med viss vitsighet 😉