Etikettarkiv: fallbeskrivningar

Missförstådd tik med aggressivt beteende testas


Ett fint och intressant inlägg vi glömde publicera för kanske fem år sedan!!

Idag var Seth – och Gunvald – hemma hos en mycket engagerad familj som juni förra året hade adopterat en gatuhund från Thailand. Tiken var uppskattat runt fem år, blandras förstås och räckte upp till knäna.

Även om hon hade installerat sig tryggt i sin nya engagerade familj under sju månader, så var det inte likadant mot besökare. Hon var särskilt osäker mot män och gick till attack mot alla personer utanför den närmsta kretsen. Något hade helt klart hänt henne innan i hemlandet. Vad kan man spekulera i och inte var det något gott. Hennes beteende sa en hel del. 

Familjen har haft hundar förut, schäfer bl.a och var hundvana och hade även häst. Men den här omplaceringshunden var för svår att nå själva. Någon sorts hundkonsult med straffande metoder, som utfrysning i princip, hade varit hemma hos dem men de släppte direkt förskräckta alla de dåliga råden och lyckades få tag på Seth.

varning för hundenSeth gick in på deras stängselomgärdade tomt med en ”Varning för hunden”-skylt och ringde på dörren. Matte öppnade dörren och försökte samtidigt mota bort hunden som bara skulle fram och skrämma bort besökaren.

Seth klev in och tiken morrade och såg väldigt hotfull ut, men han avvisade henne med ett bestämt nej, innan hon hunnit rusa fram och hon gick avsides.

Ett problem var då tydligt och det var att hon inte släppte in någon i huset utan att hon fick kontrollen och det var ett av problemen som först åtgärdades och det gjorde henne lugn då husse och matte visade att nu tar vi över, då ”det är våra gäster som kommer och inte dina” att möta upp.

Alla satte sig ner och fikade och pratade. Tiken höll sig först på sin kant. Efter en stund med olika övningar så kom hon fram och hälsade på Seth och de fick kontakt med vad Seth beskriver som en ömsesidig respekt.

Hon ville sedan bli kliad och det brukade inte hända med någon annan än familjen och personer hon var van med, poängterade ägarna.

Seth har en självklar roll som någon man inte kan skrämma bort och det gör speciellt hundar med aggressivt beteende lite ställda, och deras nyfikenhet brukar alltid ta överhanden. Seth är van men man måste veta vad man gör, man kan alltid bli biten – som han vart för några dagar sedan, av en hund storlek chihuahua som smög sig på i dörröppningen, flög upp och bet honom i låret..  🙂

Hundarna brukar bli lugna av hans egen säkerhet och lugn, som att de förstår att Seth går att lita på, det blir inget konstigt som de inte förstår. Han är inte farlig att söka upp. Och belöningen lät ju inte heller vänta på sig.

Praktiska ”felsökningsövningar” av beteendeproblem

Efter att ha diskuterat hunden och hennes beteende och främst observerat allt, både hunden och ägarna så var det dags för lite praktiska tester för träning inomhus, för att komma till roten med underliggande problem som inte visar sig om man inte interagerar med en hund.

Seth gjorde lite övningar med hunden och jobbade vidare på kontakten. Han lekte sedan med henne, som att placera skinka under en plastskål på golvet. Hon lade självklart märke till det spännande och försökte ta skinkan under skålen men tröttnade ganska snabbt.

Men Seth såg att något inte stämde och gömde också skinkbitar, men då hon bara tog de synliga. Hon försökte inte ens spåra upp det smaskiga som var dolt. För hon använde alltså inte nosen, bara synen och hörseln. Det är mycket handikappande för en hund!

Men man kan locka fram och lära hunden att ta igen sitt naturliga sinne. Seth tog handen framför henne och ledde henne till gömställena – och snabbt hörde man ett ”sniff-sniff”och hon hittade – självklart jätteglad – de osynliga skinkbitarna. Det var första gången familjen hörde något sniff från henne inomhus och hade inte tänkt på att hon inte gjort det förut. Sedan satte hon igång att leta själv.

Gränsdragning – vem är du och vem är jag

Sedan fortsatte träningen med att sätta gränser, med nej.  Han hade aldrig träffat en så envis hund, men undan för undan förstod tiken, när Seth tålmodigt och ännu mer envist upprepade övningarna och överöste henne med beröm vid varje pyttelitet framsteg. Hunden började att lyssna, polletten ramlade ner och korrigeringen avslutades med belöning till glädje för henne.

Gunvald gör entré – under anfall

Så var det dags att gå ut och tiken skulle vara i koppel tills han gjorde signal att släppa henne. För nu var det vår rottweiler Gunvald Larssons tur. Seth klickade loss Gunvald och gav signalen. Och tiken bara rusade fram mot Gunvald och var så hotfull hon kunde vara, ganska respektgivande för en utomstående. Hon försökte gå till anfall, men Gunvald stod med kroppen hög och vände bort huvudet och signalerade att han inte skulle bråka.

Hon gav sig inte alls. Hon har en enda lekkamrat kvar, hon vänder alla hundar på rygg. Den hundkillen lägger sig nu direkt på rygg när de släpps ihop. Men ingen skrämseltaktik bet på Gunvald. Hon gjorde åtskilliga försök att komma fram. Han vände bara bort huvudet.

Blev väl lite enformigt, så han började traska runt och nosa istället. Hon gick efter och försökte igen och han bara vände huvudet åt sidan och stack vidare själv. Hon började då följa efter honom på avstånd..

När Gunvald försvann bakom en stor Rhodedendronbuske sprang hon plötsligt efter och höll sig närmare. Hon var nu intresserad och ville bli lite kompis trots allt. Någon kom förbi utanför gården och både hon och Gunvald ställde sig uppmärksamt och tittade. Hon ”boff-boffade” lite åt besökaren som för att få med Gunvald också, men ingen reaktion från Gunvald.

Gunvald strövade vidare och kissmarkerade allt som fanns – och inte fanns – att markera. Hon började intressera sig för det och var hack i häl bakom Gunvald, nosade och följde honom som en skugga. Honom som hon försökt stöta bort först. Men han var inte som andra hon mött. Han var trygg, lugn och tydlig.

Ägarna var helt överlyckliga efter vad de hade fått se. Alla dessa framsteg hade de inte ens vågat vänta sig. De fick arbetsmetoder, verktyg av Seth som de ska jobba med under veckan och de ska direkt ringa och samråda med Seth vid både framgångar och eventuella motgångar så han kan råda om justeringar för att hunden ska förstå och de kan jobba vidare framåt. Ses om en vecka om det behövs.

Det finns en som kan sträcka på sig efter idag – vår rottiskille Gunvald. Fast han bara gjort det som är naturligt för honom. Vara hund. Lite hundsnack. Gnager nu på sitt dagliga märgben och låtsas vakta på det och skäller till morrar om vi går förbi. Det tycker han är roligt, känner sig lite stor och faaarlig. Det är bara att ta benet om man vill. Men varför skulle vi göra det? Han har det bra och roar sig lite. Det kan man säga att han förtjänar efter dagen!

Mvh Seth Sjöbloms hundblogg
R.I.P Gunvald

Idiot nöp hunden hårt i ljumsken för att förändra beteende


Seth hjälpte en hund där någon ”hundtränare” eller liknande varit där innan för att hjälpa. När de hade varit ute och hunden gjort utfall mot grannens hundar – som vanligt – så hade ”tränaren” nypt hunden stenhårt i ljumsken!!
Sen var den hunden spak och liksom kröp och var helt knäckt – och undvek den snubben allt den kunde. 
Men den är inte rädd längre! Drog sig till Seth redan inomhus. Sedan ut. Seth begärde med en lätt koppelkorrigering med handleden hundens uppmärksamhet vid hundmöten. Redan från början fick hunden mycket beröm efter varje gång de passerat en hund. Och Seth började också leka med hunden som belöning. Hunden gick ganska direkt ner i lekställning efter ett möte, för den lärde sig att det roliga väntade. De skojbrottades lite och så fortsatte de gå.
Sen fick ägarna lära sig att gå på rätt sätt med hunden, bland annat med kortare koppel och det var inga problem. De promenerade bredvid grannhundarna utan att hunden gjorde utfall utan lyssnade. Det hade varit det som var jobbigast under promenaderna. 

Dominant ung schäfer tar över!


Jag vart kontaktad av en familj med en schäfer som är 11 månader och som börjat visa upp olika dumheter och trotsade familjen på olika sätt. Han ville nafsa och bita i händer och när dom försökte tillrättavisa honom så eskalerade hans beteende och han gick upp i varv på ett mycket obehagligt sätt, han hade helt enkelt satt sig själv i en position i familjen där han tog över mer och mer.

Det här är deras första hund och så klart är det så att en hane i den åldern, könsmogen med testosteronpåslag kan vara besvärlig om man inte har rätt verktyg för att lära in grundläggande saker som bara ska fungera för att få en trevlig familjehund.

Här är familjens egen förfrågan till mig om hjälp.

Hej! 
Vi har en schäfer vid namn XXXXX nu 11 mån gammal. En hund som vi verkligen gett allt för att ge ett så bra liv som möjligt, men det är också vår första hund. XXXXX har alltid bitit mycket ffa i material men lyckligtvis allt mindre i oss. Han har tyvärr fortsatt att bita i material och har därför krävt mycket passning. Vi har försökt med diverse metoder och det blev allt bättre, men för fyra veckor sedan skadade han sig och vi fick idag reda på att det lyckligtvis bara var en benhinneinflammation. De här veckorna har vi försökt att stimulera honom med mer hjärngymnastik än fysisk aktivitet, men det har inte hjälpt eller i alla fall inte varit tillräckligt. Han har blivit mer frustrerad och med det har bitandet förvärrats och går nu åt helt fel håll. Nu biter han oss igen! Vi behöver hjälp.
 

Det som vi jobbade med var:
1. Avbryta bitande och nafsande.
2. Lära sig att gå och lägga sig på en plats när man sa ”Gå och lägg dig”
3. Få honom att förstå att han inte fick komma in i ett rum om familjen inte ville det av någon anledning.
4. Att låta bli gäster som kom in vid besök.

Det som är kul för mig är när man träffar en så engagerad familj där både vuxna och tonåringar bara vill lära mer i samarbete med hunden med ett sådant engagemang.
Allt gick väldigt bra och hela familjen och hunden förstod det som jag lärde ut och det kändes bra när jag åkte därifrån. Vill tilläga att dom har en fantastiskt fin schäfer och nu härlig familjemedlem.

En vecka senare så kontaktade man mig med detta.

Hej Seth!
Tack för ditt besök här i torsdags em/kväll! Vi har fått en ny hund här hemma, helt fantastiskt skönt. Vi har tränat och tränat och det har gått så bra. Helt otroligt! TACK!

Rottweilertik Seth hjälpte per telefon


Under coronapandemin har Seth börjat hjälpa över telefon och det har fungerat bra, mycket för att Seth sett så många hundproblem och att ägarna skickar in filmer. Här är ett mail från en hundfamilj som fått telefonhjälp.
”Vi äger en ung rottweilertik som har haft problem med överslag när man går med henne i koppel. Det som triggat henne kan vara lite tristess eller att det hände något under promenaden. 
Exempelvis kunde det vara att man mötte en person eller hund och därefter kunde hon börja hoppa och leva rövare. Vi har haft svårt att bryta det då hon blev blockerad. Vi har testat olika grejer för att bryta det men det har inte fungerat alls. 
Avledning alternativt att ge ett kommando har inte alls fungerat. Vi försökte med att ge henne en uppgift eller att bära något på promenaden men inte heller det fungerade tillfredsställande. 
Att ignorera beteendet när hon sätter igång har inte heller fungerat bra. 
Vi har väl egentligen provat det mesta och vi landade i att vi behövde hjälp. 
Vi kontaktande Seth för 2 veckor sedan och vi hade ett inledande samtal. Seth är väldigt bekant med rasen då han äger en rottweiler själv och har ägt flera tidigare.
Han är också väldigt ödmjuk och lätt att prata med. Han ställde flera frågor till mig och min fru och fick en gedigen bakgrund om oss samt om hunden. Vi berättade hur vi tränade och aktiverade henne. 
Därefter gav han oss råd om hur vi skulle hantera just överslagen och vad det berodde på. Vi fick rätt verktyg från honom och sen har vi tränat på det dagligen och nu är överslagen borta. Han ringde upp oss efter en vecka för att se hur det gick och om vi behövde justera något. Han har tagit sig tid och hjälpt oss mycket. 
Tack Seth för hjälpen

Inte samma hund som i berättelsen.

Glädjande att det går bra nu! Särskilt när man har en rottweiler eller annan stor hund är det viktigt att ens hund sköter sig. Det är så lätt att få stämplar av omgivningen för saker ingen bryr sig om ifall en liten hund gör. Men nu går det bra för hunden med familj i nyfunnen harmoni och massa stress är borta.

Grand danoisen Veras matte om veckan som gått


Nu har vi fått en utförlig uppdatering från Veras matte Linda om veckan som gått efter Seth var där: Besvärlig lek under promenaden – utförlig fallösning

”Hej igen! 

För att fatta mig kort så har det varit en underbar vecka, precis som det ska vara att ha hund. Vi har haft några små hack i skivan men de är så små så det är nästan obefintligt. Största problemet har egentligen varit när jag har tränat utställning och jag har sprungit bredvid henne. Jag kan förstå att hon reagerar på det, så jag tar inte så allvarsamt på det alls, det är bara att träna igenom ordentligt.

Jag vet inte, men det känns faktiskt som om hon har mognat på bara de här få dagarna, visst lite stissig kan hon väl bli när det hackar, men om man jämför hur det var – så tror man inte att det är samma hund! Helt otroligt vilken förändring, till det ENORMT mycket bättre!

För att nämna lite grann vad vi har gjort och hur vi har tränat med henne, så var jag faktiskt iväg och köpte klövjeväskor till henne, dessa invigde jag under helgen, helt tomma förstås, men jag ville att hon skulle få lite annat att tänka på.

Döm om min förvåning när vi gick där i skogen och det kommer en lösspringade hund, Vera reagerade inte ens, jag tog ett kliv in framför henne, satte upp handen och sa ”-Stopp!” kraftfullt till den lösa hunden, och bägge två reagerade. Den lösa tvärstannade och Vera satte sig. Inte ens efter att han hade sprungit bort från oss igen gjorde hon en ansats till att hoppa/bita/tugga vare sig på kopplet eller mig. =)

Vi har tränat med Veras bästa kompis ute lite grann med, just när de ska få hälsa, Vera behöver inte skena fram som ett godståg, hon kan faktiskt sitta ner och hälsa värdigt. Det har hon lite svårt för, men som sagt, på den biten är det ministeg som gäller. Hon gör som hon blir tillsagd även om man ser att hon tycker att just hälsandet är jobbigt, i alla fall när hon måste ta det lugnt.

Vi har också tränat på att släppa in folk i lägenheten, med henne sittande i hallen/vardagsrummet – där gör hon stora framsteg! Hon vill så gärna gå fram, men behärskar sig faktiskt oerhört bra.

Största bekymret är faktiskt att få henne att ligga i sin bädd, som är av saccosäckmodell, men jag tror vi har en lösning på det med.  Jag tror att det är ljudet som hon tycker är jobbigt så jag ska försöka att vaddera upp den lite så kulorna inte låter så mycket när hon går på dem.

Å hundkopplet* Seth! Det är en gudagåva! Helt klart det bästa jag någonsin har använt, jag kommer aldrig mer använda något annat. Aldrig mer!

*Det är ett sådant här väktarhundkoppel med extra ögla som Seth brukar rekommendera för bättre kontroll som vi själva haft stor nytta av vid starkt koppeldrag. Här beskrivs hur det är att använda.

Besvärlig lek under promenaden – utförlig fallösning


Jag var hemma hos en grand danois-flicka, Vera två år. Hon var så leksugen att promenaderna blev väldigt problematiska. Detta var deras tredje grand danois, och de hade haft schäfer, men denna fröken betedde sig som ingen innan.

Vera skulle redan ha börjat ställas ut, men det hade av förklarliga skäl inte gått eftersom hon var så bångstyrig.

Mailet från matte Linda: ”Jag skriver till dig i kris, jag vet inte vart jag har gått fel med min fina flicka. Jag har en grand danois-tik som snart blir 2 år. Mitt problem är att hon är så oerhört krävande och om hon inte får som hon vill biter hon i kopplet, eller allra helst i mig och hoppar som en gummiboll och slänger benen omkring sig. Mer än en gång har hon slagit av både kepsar/mössor eller mina glasögon. Om jag ignorerar detta beteende, som jag har blivit rådd att göra av flera hundtränare, biter hon bara hårdare och hårdare till och med så hårt att hon biter hål på mig.

Idag har vi försökt att vara på ringträning [för utställning] men jag var tvungen att lämna efter halva träningen för att hon bet ett så pass stort hål i handen att jag var tvungen att sluta, jag klarade inte av att hålla kopplet med bara en hand.

Men för att ge dig lite överblick över Vera och hennes leverne. Jag skaffade henne redan som valp, jag hämtade henne när hon var nio veckor. Jag skaffade henne från en välrenommerad kennel och har haft en mycket fin hund från denna tidigare. Redan som liten valp hade jag problem med henne, hon har oerhört svårt att koppla av, det verkar som om hon är konstant under stress, så även som valp. Väldigt ofta när jag var ut med henne som valp ”glömde” hon bort både att kissa och bajsa, för att göra det med en gång vi kom tillbaka in. Vi kunde vara ute länge, 40 minuter per utgång, men hon kom inte ihåg att kissa ändå.

När hon var cirka 5 månader och höll på att byta tänder insåg jag att det inte såg rätt ut i hennes mun, så vi åkte till en hundtandläkare i Ale och han fann att Vera hade en extra tand som trängde upp genom tandköttet. Givetvis opererade vi ut den och jag trodde att våra problem skulle försvinna, jag var ganska säker på att hon var så bitig för att hon faktiskt hade haft ont i munnen. Men allt efter som månaderna gick blev det inte bättre, visserligen inte sämre heller men eftersom det är en grand danois, så växer de ju fort och blir fort både stora och starka och väldigt tunga, vilket förstorade och försvårade problemen.

Vi har varit på kurser på flera ställen men jag har inte riktigt känt att det har blivit rätt för oss. Bland annat har jag tränat privat för en instruktör som arbetar på Kungliga hundar i Göteborg och jag har varit på kurs på Hundakademin i Mölndal samt tränat privat för en av deras instruktörer. Jag har också varit på kurs på Hundens hus i västra Frölunda.

Jag har provat alla möjliga halsband och selar och haltis, men det är inget som verkar fungera. Jag har inte problem att hålla henne med halsbanden men jag får problem när hon biter mig. Hon är för övrigt en väldigt trevlig hund, som lätt uppfattar och läser av språket från andra hundar och som är trevlig mot andra människor med, om än lite framfusig. Det känns som om hon verkligen inte har en susning om hur stor hon är, hon blir överväldigande.

Jag ser ett mönster i hur hon agerar och skulle nästan kunna ge dig en checklista på exakt hur hon gör, men det vet jag inte om du kan läsa ut något av, summan av kardemumman är att hon blir helt blockerad när hon väl har satt in första ”stöten” så att säga, och det borde ju vara lätt att bryta mönstret tycker man eftersom jag vet så väl när det händer. Problemet med det är att om jag avleder henne med en godis eller leksak eller annat så skippar hon ett par steg – och går rätt på bitandet på mig.

Jag hoppas, verkligen hoppas att du skulle kunna ta dig tid att träffa och träna oss, eller åtminstone om du inte har tid själv har någon annan tränare/hundpsykolog du kan rekommendera. Jag har hört mycket gott om dig, så givetvis är du förstahandsvalet för mig och Vera. Jag är inte den som ger upp i första taget men jag hoppas innerligt att du ska kunna komma på någonting som hjälper. Jag älskar ju min hund och vill bara hennes och mitt bästa, för att vi ska kunna bli de kompisar det var meningen att vi skulle bli.
Med Vänlig Hälsning Linda och Vera”

Stopp på dumheterna

Det var hög tid att sätta stopp för felbeteendet och visa Vera hur man går en fin promenad. Men först undanröja de problem som nästan alltid också finns inomhus. Allt hänger ihop – och jag vill göra mitt jobb från grunden, inte lämna några halvdant.

Hemma var Vera ett plågoris. Tänk er en stor kalv i en lägenhet, som verkar ha tuggummi i öronen. Gjorde lite vad hon ville. Hämtade grejer som inte var hennes och visste inte sina gränser för vad som förväntas av en familjemedlem. Även om man är fyrbent.

Det var också frågan om att rusa till dörren och överrumpla besökare – ett jättevanligt problem. Och nu pratar vi om en grand danois. Vi turades om att lämna lägenheten och ringa på dörren. Vera fick instruktionen om att sitta en bit från dörren, men ändå så hon kunde se vad som hände och vem som kom. Annars kan en hund bli onödigt upphetsad. Hon var jätteduktig! Men när hon började lyfta på arselet i upphetsning fick ägarna säga till henne. Då slappnade hon av. Sen fick hon hälsa.

Nästa steg var att vi satte oss i vardagsrummet, men Vera fick vara kvar i hallen. Hon var alltid väldigt uppvarvad inomhus och det mår ingen hund bra av. Hon lade sig ner och glömde av oss. Sen fick de bjuda in henne.

Jag frågade husse om de hade en liggbädd åt Vera i vardagsrummet så hon kunde vara ihop med familjen, men lära sig ha en plats. Husse gick iväg till sovrummet och kom tillbaka, släpandes på något som såg ut som en livflotte som skulle vecklas ut i vadagsrummet där vi var. Perfekt!

När vi fått ordning på inomhussituationen gick vi ut.

Promenadträningen – stopp på frustrationen

Vi gick ut och jag instruerade om att matte skulle gå med så kort koppel så Vera inte kunde nosa i backen. Nu skulle hon lära sig gå. När hon ville nafsa fick hon en skarp tillsägelse och så fortsatte de gå. Jag och husse stod kvar och tittade när matte gick med Vera en lång vända där vi såg dem hela tiden.

Att de tidigare hade fått till sig att de skulle ignorera problemen hade uppenbart inte bitit på Vera, utan hon behövde gränser. Och bli förstådd för vad det är som driver en hund.

Orsaken till att hon inte skulle nosa i backen under träningen var att en hunds luktsinne blockerar bort allt annat – så under nosande blev omgivningen direkt en överraskning att reagera på varje gång hon tittade upp.

Nu skulle Vera vara med mentalt på promenaden och vara medveten om sin matte och ta in synintrycken allt eftersom. ”Där åkte en moppe, där kom en hund” – ja, ni förstår.  

Vill ge en stor eloge till Veras matte och husse – som sökt hjälp så många gånger och inte gett sig! Deras  föregående hundkunskaper förenklade mina insatser nåt enormt – de hade bara väntat på en metod som fungerade för ett nytt problem.

Vera var tydligen väldigt trött efter vår session då hon stimulerats mycket mentalt, med mycket nytt på kort tid – och det har fortsatt gå bra. 

Tack – hundcoahcen Seth Sjöblom

Vändning av utåtagerande röd zon-Joker


Besökte för ett par veckor sedan en stockholmsfamilj vars hund Joker betedde sig riktigt crazy med ett extremt dåligt beteende – och kunde bli farlig. Han bet om han fick chansen.

Det hade börjat bli en fråga om liv eller död för hunden vid det laget när jag kopplades in. De hade sökt hjälp från andra närmare, men som gått bet på Joker.

Se hundens beteenden på filmerna och utvecklingen efter ett par timmars terapi med mig.

Självklart är inte hela jobbet gjort bara för att man kan se en så påfallande beteendeförändring. Nu ska familjen fortsätta. 

Del 1/3 Möte med osäker hund med extremt aggressivt beteende:


Det här är ett hundmöte med en hund som ansågs aggressiv och farlig som man mer eller mindre gett upp på och visst, han var en ”RED ZONE DOG” ingen tvekan. Det var svårt att ta hem gäster. Han mötte upp mig med hot och visade aggressivitet med att vilja bita mig, morrandes, skällande, visade tänderna mycket tydligt och hoppade mot mig för att hugga mig i händerna.

Vad jag då gör är att hålla koll på honom och samtidigt behandla honom som luft för att se, ”hur modig är du”? Törs du attackera eller är det bara tomt hot. Tomt hot var det men han är 7 år och har då hunnit befästa detta dåliga beteende då ingen hanterat problemet. (andra har försökt ).

Jag gick in i köket med hunden huggandes i hasorna, satte mig ner och ”tysta leken” började.. Vi fick kontakt, då han förstod vem jag var och vem han var. 

Del 2/3 Joker vill nu bli kompis med mig!​


Efter att jag jobbat med honom i ett par timmar så kapitulerade han och fick förtroende för mig. Varför fick han det ? Han förstod att jag inte var rädd för honom som han var van med att andra var och jag backade inte för han utan rörde mig framåt hela tiden med honom backande.

Jag pressade inte honom, satt ner, lät honom ta in mig i sin egen energi och så fort han betedde sig illa med att attackera mig så visade jag mitt missnöje genom att kliva fram emot honom och säga till han med skarp röst att sluta mm.​

Ja, ni ser själv den vändning som hände och han fick förtroende för mig och hämtade sitt gummiben och kom till mig, lade det på min fot, backade, tittade på mig och ”skall vi leka” och visst lekte vi.. Det var ett stort förtroende från hans sida att ge mig sitt ben.

Del 3/3 den avslutande delen, eller examen om man så vill kalla det. Att släppa in gäster hemma!


Joker är inte i röd zon längre – behöver inte vara tuffa killen mer.

Ett stort problem var att han inte ville släppa in någon i huset så besöken var inte många, men nu var han okej i sitt beteende så då fixade jag att han inte skulle vara den som tog emot husse och mattes besökare. Jag jobbade med att han skulle förstå att han kan slappna av och att han inte längre behöver ta ansvar för besökare.

Så.. visst var han speciell och nog en av dom envisaste jag träffat, absolut farlig och missförstådd, osäker, bortskämd och mycket vilja. Han sa till och med hej då till mig. Då blir man lycklig när man ser honom glad och avslappnad och inte stressad och olycklig. 

Det är faktiskt väldigt tragiskt och jag ser det ofta, att en familjs liv begränsas helt av liknande problematik som i Jokers familj. Man isolerar sig för att hunden inte funkar med gäster, eller man undviker mycket socialt i livet.

Till och med grannen som är hundförare hos polisen vågade nu komma in på en fika – efter stor, men berättigad tvekan.

Jag kommer gärna och hälsar på dig när jag är i Stockholm igen Joker!

/Med vänlig hälsning Seth Sjöblom

Tackbrev


Kul att höra att du uppskattade mina råd och du är välkommen tillbaks om det är något annat och när du vill.  /Mvh Seth

Hej!
Jag vill tacka dig Seth för att du tog dig tid och samtalade med mig i telefon på försommaren. Vi hade ett långt samtal och du gav mig så många bra och goda råd om hur man handskas med en Rottweiler.

Dessa hundar jag talade med dig om har det varit lite problematiskt kring och jag fick förmånen att praktisera dina råd och se att det verkligen fungerade perfekt.

Nu måste man ju hålla fast och vara konsekvent, men det var ju också det du sa.

Jag kommer nu inom en snar framtid att få rå om en av dessa fina hundar jag talade med dig om lite mer, om så bara till låns men det är nog så roligt.

Jag hade också då bara möjligheten efter vårt samtal, som i övrigt var mycket givande att bara en kort tid att praktisera det du förmedlade, då hundarna inte är mina utan en väns som jag hjälpt vid olika tillfällen. Nu däremot så får jag då möjligheten att lite mer ta hand om den ena och då vill jag också att du ska komma och hjälpa mig och visa din goda kunskap och så lära mig då jag kan få se hur du själv gör i praktisk handling.

Så jag ber att få återkomma lite längre fram! med vänliga hälsningar / DE

Aggressivt ägande – fallbeskrivning, beteendeförändring, filmklipp


Se de fyra filmklippen på hur LUGNT och konsekvent hundcoachen Seth Sjöblom arbetar med en liten bitande kille. Och visserligen får ett bett eller två.. Men bättre det än att barnen blir huggna! Texten fortsätter under lilla knappen View..

Hundcoachen Seth Sjöblom

Fallbeskrivning, med fyra mkt korta filmklipp om hur hunden förändrade sitt felbeteende under processen. Här skriver Seth:
Fick ett samtal om den lille pomeraniankillen Frasse på 6 månader – som i min mening uppvisade ett ovanligt aggressivt beteende med tanke på hans låga ålder. 

Han morrade och bet nu efter barnen i familjen och attackerade besökare. Jag höll innan jag träffade honom alla möjliga grundorsaker öppna. Är han sjuk? Har han inte fostrats rätt? Har han varit utsatt för ett trauma som att ha skrämts av en attackerande hund? Särskilt hos valpar kan spåren efter något sånt sätta sig djupt.

Men familjen hade haft Frasse sedan han var valp och hans beteende hade plötsligt förändrats bara två veckor tidigare. Utan synbar yttre orsak.

Jag besökte familjen, med tre barn, den äldsta 9 år och två småsyskon. En kärleksfull familj som älskar sin valp. Men något hade hänt och vad –…

Visa originalinlägg 582 fler ord

Regler och nej är hänsyn – inte straff


Seth Sjöblom: Ta bort grindarna hemma – sätt upp nya, osynliga.
(Inlägget fortsätter på en länk efter texten verkar slut. ”View..”)

Hundcoachen Seth Sjöblom

Hundar behöver stopp och gränser och inte ta över hela hemmet och övriga familjens utrymme.

Det blir obalans om endast hundens behov styr över alla andra i hemmet. Ju otydligare människornas kommunikation är – desto mer kaos. Hunden kan börja bete sig dominant mot familjemedlemmarna, vakta mamma, nafsa mot barnen och skrämma besökare.

Den hunden är för stressad för att må bra. Förvirrad kanske man skulle kunna uttrycka det som? 

Lättare att slappna av när man känner sig säker.. 

Om hunden får helt fritt spelrum på fel sätt, så påverkas den viktiga sociala aspekten till hundens nackdel. Hunden får inte kontakt och ingen vågar ta den till sig. Och det är rent taskigt mot hunden som vill så mycket – men inte  på egen hand vet hur den ska göra. Vem kan veta sånt utan styrning och råd?

En hund gör vad den kan om den inte vet något annat…

Visa originalinlägg 336 fler ord

Gästblogginlägg – om när Sveas matte fick tillbaka sin underbara hund efter ett möte med Seth


Ett tack till Seth som gav hopp och rätt tänk – och ägaren tog sig an problemen på ett fungerande sätt med verktygen från Seth – och lyckades med sin envishet.
När texten verkar avbrytas – så gå en rad ner och tryck där – eller här – på View original post – för hela berättelsen.

Hundcoachen Seth Sjöblom

Matte berättar med egna ord:

sveaMitt hjärta, en Rhodesian Ridgeback- och labradormix på 16 månader, kom till mig från sorgsna förhållanden för 1 år sen. Jag tog hand om henne, och hon dito. De skratt, den glädje och den kärlek hon fyllt mitt liv med är magisk… Hon är mitt allt och jag älskar henne av hela mitt hjärta!

Hennes nyfikenhet och äventyrslystna sätt förvandlade mitt liv till ett glatt äventyr.

Tillsammans tänjde vi gränser, gjorde det omöjliga möjligt och kompletterade varandra när det behövdes. Hon var mitt sjätte sinne…

MEN(!!), så blev hon könsmogen och över en natt förvandlades hon till ett monster. Ett monster som livnärde sig på att göra utfall mot andra hundar. Vårt tidigare aktiva och glädjefyllda liv förvandlades till en ren mardröm. Vilket ganska snabbt resulterade i att jag…

…Undvek hundtrafikerade områden, en fånig plan då jag bor granne med Slottsskogen.

…Förlorade mitt ledarskap, då…

Visa originalinlägg 1 205 fler ord

DINO staffekillen – del 2 fortsättning


Nu har vi börjat lite vardagslydnad med lilla Dino
staffen 8 månader som nu är nykastrerad.

Här är Dino del 1

Vi har börjat att försöka att få honom att gå bättre i koppel då han är som en plog i backen med nosen och han har en mycket låg tyngdpunkt som gör honom väldigt stark.

Dino snöplogen

Eftersom han är så aktiv med näsan så ska vi utnyttja det framöver och lära honom spår, sök och leta. Han är också väldigt lyhörd för att lära sig nya saker bara man får honom att ta upp nosen från backen och i nästa avsnitt ska vi filma inkallningsövningen som vi jobbat med. Missa inte det !

Husse och Matte kör vidare..

Husse matte och Dino

/Mvh hundcoachen Seth Sjöblom

Stora framsteg för Tom på en vecka – härligt! Del 2


Seth fick ett nytt meddelande från den Anatoliska herdehunden Toms människoföräldrar, bara 1 vecka efter Seth varit och hjälpt dem.

”Tack.
Tack för att du tog dig tiden att hjälpa oss och tack för att det blev så bra! Vi har följt dina råd och jobbat med Tom enligt plan.
Vi märke direkt en skillnad och nu har det gått en vecka och han inte gjort ett enda utfall! Det är roligt att promenera igen, vi kan hälsa på dom vi möter och leka under promenaderna utan att oroa oss. Vi är gladare hela familjen. Tom har blivit mycket lugnare även inomhus. Vi kommer fortsätta på samma spår och använda oss av dina tips och råd. Tom bär alltid sin väst när vi är ute och en kantarellkurs är inbokad i vår. Tack ännu en gång för allt. Du är bäst!
Mvh Jennie och Joakim.

TACK – det betyder mycket för Seth för han ger allt för varje hund. 

Det går framåt – tack vare ägarnas engagemang att konsekvent – varje dag och i varje situation – fortsätta att använda nycklarna och verktygen som Seth gett.

Det fortsatta arbetet hemma är alltid avgörande för att en hundfamilj kan börja en ny positiv resa framåt ihop. För det är en tuff och onödig fälla att inte fullfölja hundträningen

Mvh från hundcoachen Seth Sjöblom via blogred

Anatolisk herdehund ägarna om problemen – Seth besöker


Den nu nio månaders Tom – en stark kille som gjorde som han ”ville”. Eller rättare sagt – det enda han visste att göra. Så ägarna bad Seth om hjälp att styra in Tom på rätt beteende.

Läs om fallet med en mer ovanlig, inte i Sverige så allmänt känd hundras, den Anatoliska herdehunden.

Ägarbeskrivning om problemet med sin Anatoliska herdehund:

”Hej!
Vi adopterade Vår hund Tom – som ursprungligen kommer från Iran, i september, han var då 5 månader.
Det är en blandras med största delen anatolisk herdehund.
Han är nu 9 månader.
Vi har från start haft svårigheter vid möten av andra hundar på promenader. Han reser ragg och gör utfall och skäller.
Då han är stark har han vält mig några gånger och våra flickor på 8 och 10år får inte gå ut själva med honom.
Han är lugn och underbar för övrigt. Vi har testat allt för att få ur detta ur honom. Allt ifrån köttbullar som ges när man passerar mötande, man matar på från det man ser den andre hunden, vi har testat att ta med bollar, pipleksaker, försökt få honom sitta, backa honom, ignorera honom, leka, brotta ner honom, gått hundkurser, sele, strypkoppel, halvstryp, sele som drar i armhålorna, gå i bågar, vända om helt..
 Det blir bara värre… och han blir större och starkare. Jag har nog testat för mycket ser jag när jag skriver ner allt men inget har fungerat.
Jag drar mig för att gå på smala gångar och vägar där jag inte kan vika av vid ev möte.. Man måste hela tiden vara beredd ifall det kommer någon och ligga steget före.. Vår familj skulle verkligen behöva din hjälp.
Vårt mål är att vi skall kunna vara ute på promenad och han ignorerar andra hundar. Att barnen skall kunna hålla i kopplet. Vi behöver veta vad vi skall göra. Vilken metod vi skall använda oss av. Vad vi gör för fel.
Vi hoppas du vill träffa oss och hjälpa oss med detta! Mvh”

Större och ovanligare herdehundar från syd och öst

Om Anatolisk herdehund hos Svenska brukshundklubben/SKK:
Hemlandet är Turkiet och rasen kallades tidigare för karabash. Den anatoliska herdehunden är en fårvaktarhund av gammalt ursprung. Den härstammar troligtvis från de stora jakthundar som hölls i Mesopotamien. Rasen har under årens lopp anpassats till vissa speciella förutsättningar, varav de mest avgörande är klimatet; heta somrar och kalla vintrar, invånarnas livsstil; bofasta och nomader, samt arbetet med fåren. Hundarna vaktar fårhjordar som förflyttar sig mycket långa sträckor på den centralanatoliska platån. Hundarna vistas alltid utomhus, oavsett väder.

Rasen är en vakt- och herdehund som ursprungligen användes för att vakta får. Det är ingen idealisk förstagångshund på grund av sina egenskaper och den lämpar sig inte som enbart sällskapshund. 

Anatolisk herdehund- Turkiet 

Den är vänlig, kärleksfull och trogen sin ägare. Rasens starka vaktinstinkt och självständighet gör att den lämpar sig bäst hos en ansvarsfull person med kunskap och tidigare hunderfarenhet.

Här är några andra raser med samma ursprung – samt den ryska Ovtjarkan

Aksaray malakli, herdehund Turkiet

Kangal turkiet herdehund

Akbash herdehund Turkiet

Kavkazskaja Ovtjarka herdehund Ryssland

 Seth Sjöblom – om vad Tom och ägarna behövde

Den här typen av hund behöver mycket aktivitet, men en aktivitet som är anpassad efter rasegenskaper och vad denna bruksrasen är framavlad för att arbeta med. Även om man i annan miljö kan man kompensera och tillfredställa hundens behov.

Det positiva i det här fallet är att Tom haft tur att komma till engagerade och mycket hundvana ägare som varit realistiska om att de problem de sett, bara kommer växa i takt med Tom – om de inte kan stämma i bäcken i tid och få honom på rätt väg. 

Ägarna är beredda att arbeta med honom och vill hitta passande sätt att aktivera honom. Men först måste grundläggande problem tas tag i.

Börja om från början, börja om på nytt i fostran

En omplaceringshund, som Tom är, blir alltid ett lite osäkert kort. Vad har den varit med om tidigare, fostran, eller kränkt och så vidare.

Tom var väldigt lugn och trygg hemma och lättlärd, men han är stor och därför jobbade vi mycket med vad som gäller för honom inomhus precis så han blir social och smälter in och får mer positivt ut av livet. Regler som gäller för övriga familjemedlemmar. Det är tyvärr något som förbises med våra hundar och som då ofta leder till onödiga konfrontationer och sura miner.

Utomhus så gick Tom bra och lugnt i kopplet tills det dök upp en annan hund.  Då förvandlades han till en ohanterlig jättehund som gjorde väldiga utfall även om han såg den andra hunden på långt håll. Med hans styrka så blir det extremt svårt att ha kontrollen och han hade ju också dragit ner matte i backen. 

Åkte efter konsultationen – med flera timmars oförhandlingsbar, bara strikt nyinlärning – med ägarna till en zoo-affär och valde mer rätt koppel/halsband för att just kunna ha kontrollen på honom och använda dem på rätt sätt och att vi även jobbade med att bryta hans fullständiga blockering för att få tillbaka kommunikationen.

Just den blockering som han kom in i är väldigt typiskt för hundar som har svårt med hundmöten och vad du än gör, matar köttbullar, försöker göra dig mer intressant eller bara försöker att dra din hund förbi, inget av det fungerar på en hund som är blockerad. Du måste hitta sättet att få hunden ur blockeringen och ta tillbaka kommunikationen samt att du måste ha rätt koppel och halsband och förstå hur du ska använda det på rätt sätt.

Aktivering får inte slita på en stor hunds leder

För att aktivera Tom så har jag föreslagit att gå till en brukshundsklubb och lära spår och sök samt att använda en K9 väst med klövjeväskor, med lite vikt som också ger lite av en lugnande signal och känslan av att han gör ett arbete.

Pratade med ägarna senast i dag och dom tycker att det har blivit en avsevärd god förändring efteråt och dom förstår att det inte är en ”quickfix” utan att det gäller att träna och förändra ett dåligt beteende.

Jag fortsätter att ha kontakt med ägarna och stötta dom och vi skall träffas igen för att se hur det går och med ägarnas stora intresse, ansvarskänsla och engagemang så kommer vi/dom säkert att få en härlig hund att ha roligt med hemma och i olika sysselsättningar tillsammans. 

Lite kuriosa kanske? Rottweilern också vakt -och vallhund men från centraleuropa, som vaktade slaktarens penningpung runt sin hals och drev och vaktade korna på väg till boskapsmarknaden.

/Mvh Seth Sjöblom, hundcoach

Schäfertiken Lava – redan resultat på problemen


Vår hundcoach Seth beskriver nya hundfall då ägarnas problemformulering finns med först: 

Om Schäfertiken Lava – som vi ska följa

 

Ålder: 15 månader.
Ägarens beskrivning om problemet:

”Vi är en familj bestående av 4 personer (Pappa, mamma, Son 13 år, dotter 17 år) plus vår underbara schäfer tik  på 1 år och 3 måneder.
 
Vi har alla haft hund stort set hela livet, och som familj är hon vår 4de hund, men vår förste valp. Alla våra andra hundar var rescue. Två av dom fick vi direkt från gatan samtidig vid ca. 1 1/2 – 2 års ålderen. Det var mycket jobb, men efter ca. 1 års tid med mycket träning hade dom blivit underbara hengivna familjhundar. Det är jag – matte – som sköter långt det meste av träningen med våra hundar.
 
I november sista år fick vi henne, då den ena av systrene hade gott bort och den annan var väldigt trött. De var 13 år gamla.
 
Jag var sugen på en valp, som jag kunne präga från böjan och jag ville ha en udmaning. Eftersom jag hade success med Coco och Chanel tyckte jag, at jag var redo for en renrasig Schäfer (vår förste hund tillsammens var cirka dobberman, rottweiler, schäfer och 7 år). Jag böjade träna henne direkt, men efter et par månader anmelde jag mig til valpkurs, då jag aldrig har gått på kurs med mina vuxna hundar. Ville ha inspiration till mulig aktivering och lydnad. Jag blev ganska snabbt frustreret med kursen av olika anledninger, men gjorde klart det. Sen böjade jag på privat lektioner på Hundens Hus samt testade på Nose Work och Rally lydnad. SEN blev hon tonårig under sommeren!! Hörde typ inget av vad vi sagde till henne i ungefär 4 månader. Dette är slut nu, men hon har ändå kvar lite saker, som vi gärna vill jobba på med henne och som bara inte funkar för os. Därför vi söker en kunnig träner, som vill jobba med oss som familj.
 
Jag har läst väldigt mycket av det du har skrivit på din hemsida och jag tror, att vi är ganska överens om träningsmetod. Jag har tröttnad på, att svarat på ALLT är godisregn. Det är allt vad hon är fokuserat på under träningen och jag vill ju, att hon skal vara fokuserat på MIG istället.
 
Vi har tre problem, som vi gärna vill jobba på. Därtil kommer disse problem kanska av andra saker som att vi inte använder oss nog av vardagslydnad. Jag har tröttnat lite på, att det bara är jag, som tränar henne. De andra i familjen föjler inte mina anvisninger på tex promenad och därför dra hon med dem. Så har behov av ideér, som vi alla kan följe och vara en del av. Men de andra är nu med på, att få hjälp utrifrån.
 
Problem 1:
Hon har väldigt lite respekt för vår dottor på 17 år. Hon hoppar jämt på henne och nafser henne på armen och händer. Vi andra har inte samme problem. Det skal nämnas att vår dotter har stor hundvana och hade STENKOL på Coco och Chanel. Hon promerede med både samtidig från 10 årsalderen och hade inga problem med deras 50 kg. tillsammans. Men hon hoppar och dansar runt vår dotter på promenad.
 
Problem 2: Hon hoppar och nafser på gäster i huset – båda vuxna och barn.
 
Problem 3: Hon är ju bara SÅ glad i andra hundar, att hon vill prata med alla dem hon träffer. Men vi kan förstå, att det här i Sverige inte är specielt accepteret, att hundar hälser på varandra på promenad (det förste vi skulle lära oss på valpkurs var att undvika att hundarne fick kontakt på promenader). Dette förstår vi absolut inte någonting av. Nå, men i alla fall….. Hon ser en hund på promenad. Ligger sig direkt på marken (som hon ju lärde på kurs), men istället för att stanna kvar hopper hon för fullt precis, när den annan hund går förbi. Vi vet ju om detta, så vi håller henne i kort koppel, så hon inte når den annan hund, men det är super frustrerende ändå. Vi får råpa till folk, att hon kommer hoppa, men att vi har bra tag på henne.
 
Det jag gärna vill, är att hon sitter eller ligger sig (med tiden bara fortsätte gå) och sen efter att jag har frågat den annan person med hund om de får hälsa, då kan hon resa sig försiktigt och hälsa fint.
 
Mini-problem: Hon skäller av alla hundar, som passerer vårt hus, när hun är på teressen/balkongen. Inte när hon är inne. Det generar inte mig, men tydligan tycker folk, som går forbi, att det är irriterende. Ville vara skönt om hon kunde vara lite mer på teressen/balkongen eftersom vi har en helt öppen trädgård där hon inte kan upphålla sig utan snor. Vill gärna ha hjälp med denna skällen också.
 
Generelt är hon en lugn och harmonisk hund. Hon är glad och oräd. Jag har inte observerat någon aggresivitet alls i henne. En underbar hund, som vi behöver lite hjälp till att träna videra med.”
 
Ägarna mailar efteråt:
”TACK så jätte mycket för en super inspirerande eftermiddag. Vi är alla SÅ taggade. Det kommer bli bra det här.”

Seth beskriver efter besöket:

Här handlade det mycket om, dels tikens ålder då hon är en unghund och inte fått regler att förhålla sig till då Matte blivit lärd att det skall bara vara positiv förstärkning med godis och att man inte får använda ordet Nej.

Matte och framför allt husse tyckte till slut att det inte funkade och kontaktade mig och tiken visade sig vara tveksam i en början till de nya förhållningsreglerna och träningen och vad man får och inte får göra.

Vi har idag lärt henne att hon inte kan ta allt för givet utan att lyssna på husse och matte och bli inbjuden i alla aktiviteter. Nu är det inte längre ”hasta maniana” hela dagarna utan att hon samverkar med husse och matte i det som sker.

Det ledde till att hon genast blev lugnare och stressen började avta.

Lavas stresspåslag var extremt stort och då jag kom och vart insläppt, så höll dottern henne i halsbandet och fick kämpa med att hålla hunden kvar så hon inte skulle flyga på mig i en extrem iver.

Lava är snäll och visar inga som helst tendenser till aggressivitet, men avsaknaden av att veta vad som är rätt och fel har lett till stress – hon har inte vetat hur hon skall bete sig i olika situationer.

Då det gällde drag i kopplet vid promenader så användes en VGV sele som jag inte gillar – utom när någon har egna fysiska problem och på det sättet måste ha bättre koll vid promenader.

Vi använde i stället ett vanligt halsband och såg till att hon fick en mer kontrollerad promenad med kortare koppel och stundvis också lek och aktivitet på bestämda platser, med mycket gott resultat.

Hon är en mycket fin tik som med rätt vägledning kommer att bli en liten stjärna och vägen dit kommer att ta ett tag, men hon kommer dit med hjälp av engagerade ägare och rätt verktyg.

Jag kommer att följa dom och det skall bli väldigt spännande och roligt att få se var hon är om ca 8 månader, schäfertik med potential att bli tjänstehund med rätt vägledning, men som kommer att stanna och bli familjens lycka.

/Mvh hundcoachen Seth Sjöblom

REDAN resultat för Staffekillen DINO


Nu, bara efter några dagar skickade Dinos husse och matte en kommentar om hur det gått för deras – innan – jobbige busunge, efter första hemkonsultationen med Seth.

Läs om besöket för mindre än en vecka sedan, hos Staffekillen Dino – problem och hundcoachanalys

”Åå vi måste ju bara få dela med oss av hur bra det gått! När du (Seth) gick var det som att du bytt ut vår lilla busiga Dino till en lugn och trygg hund. Vänner och familj som besökt oss har också reagerat på hur mycket lugnare han blivit. Vi har fortfarande saker kvar att jobba på men det ser vi fram emot. Du har gett oss verktygen vi behöver för ett underbart liv både för oss och för Dino. Ser fram emot fler möten med dig!

Sånt gläder oerhört att få veta och Seth svarade: 

Hej
Det är jättekul att läsa vad ni skriver och Dino kommer att bli en toppenkille med er hjälp och jag kommer att följa er.
Ge Dino en godis från mig 🙂
/Seth

Och vi försäkrar att Seth inte har med sig en identisk hund och byter ut mot ”problemhundarna” – trots att hundägare nästan alltid ställer den frågan efteråt.. 

För även hundar behöver hjälp och stöd för att kunna vara sig själva!

/Mvh stolt och glad bloggredaktör för hundcoachen Seth Sjöblom

Staffekillen DINO – problem och hundcoachanalys


Dags att uppdatera med några av de senaste hundfallen. Ägarna beskriver sina problem med hunden och Seth skriver sedan själv

Staffordshire Bullterriern Dino

Snälle Staffen Dino 7 månader

 Ägarens beskrivning om problemet

”Hej!

Har varit i kontakt med dig tidigare med min tidigare hund, tyvärr så blev han sjuk och var tvungen att avlivas förra året.

Nu i sommar skaffade jag då en ny hund, en livlig liten staffe, trodde att jag hade såpass mycket kunskap att lösa alla småproblem som dök upp, men nu inser jag att jag behöver hjälp med detta innan det går för långt.

Han är verkligen en underbar liten krabat som älskar allt och alla, dock har man ju lite småproblem och dessa är:

Drag i koppel
Nafsar konstant och biter på allt
Hårdhänt mot katt
Överlag väldigt hyper och glad

Så skulle gärna vilja ha lite hjälp på traven med detta.”

Hundcoachens beteendeanalys under besöket

Än en gång handlade det mycket om, dels valpens ålder då han bara är en valp – och då man inte vetat hur man skall hantera ett ”yrväder” som har bomull i öronen och stressar upp sig i allt den gör. 

Matte och husse nådde inte fram till Dino, så han gjorde förstås som småttingar gör efter eget huvud. Med ”egen fri fostran” som ställde till problem och på sikt kunde förstöra hunden med stress och osäkerhet. Ägarna förstod ju detta och sökte min hjälp.

Försiktig basal inlärning av grundlydnad

En sån ung hund måste man gå försiktigt fram med och lära saker i steg och det var bra att man kontaktade mig nu för nu finns alla möjligheter att räta upp saker och ting. 

Vi jobbade mycket med att lära Dino att lyssna och att få honom att förstå att han inte kunde vara ”hack i häl” på husse och matte hela tiden, han måste kunna slappa eller aktivera sig själv ibland.

Det gjorde honom trött och lite förvirrad och han stressade ner för han visste inte vad han skulle göra och la sig hellre ner och vilade en stund och det är viktigt att en valp lär sig både att aktiveras, men även att kunna vara passiv (vila).

Tidigare var han med överallt och bet i allt, han skulle bara ha uppmärksamhet och bli aktiverad hela tiden och kunde aldrig slappna av.

Regler framförda på rätt sätt

Träningen av nya regler var först förvirrande för honom. De flesta hundar är helt utmattade mentalt efter så mycket nytt. Och jag med efter mina sessioner, då jag varit helt fokuserad, på varje del, detalj och gensvar. Men ganska snart blev det roligare för honom att göra rätt.

Han var väldigt mottaglig och duktig, när vi konsekvent visade vad han skulle göra.

När ägarna fått förklarat för sig hur, varför och rätt tajming följde de mina instruktioner och började göra det jag gjort – lika lugna och de blev snabbt säkrare.

Dino började strax att stressa av och nyfiket lyssna, som stimulerad av denna nya lek! Hans energi fick användas till något positivt nu. Det är lika tillfredställande för en hund att känna sig duktig och accepterad, som för vem som helst av oss. 

Kommunikationen med en hund måste vara så hunden förstår

Kommunikationen mellan arterna är nu upprättad och familjen arbetar på med verktygen jag lärt dem. Jag är alltid intresserad av att följa mina elever på vägen. Inget gör mig gladare än om ifall de behöver kompletterande vägledning, ringer upp mig om något inte verkar gå bra. 

Vill följa mina fall för det är ju meningen att det ska fungera. Behövs det så kan det bli en andra session. Men man måste ge tid åt att en förändring ska sätta sig. 

Ett riktigt charmtroll!

Det blir inte roligt för varken människa eller hunden när den växer sig stor och buset övergår i antisociala beteenden, att bestämma allt hemma, göra det jobbigt för familjemedlemmarna att ta emot besökare och pälsklingen gör utfall på promenader.

Den här busungen kommer mogna till en fin gentleman, men med sin livsglada glimt kvar i blicken. Nu när han in på rätt väg, med kärleksfull fostran.

/Mvh hundcoachen och beteendekonsulten och hundcoachen Seth Sjöblom

Seth Sjöbloms – hundcoachning och beteendeanalys


Vad gör Seth och vilken typ av fall har han arbetat med och löst problemen?

Kort sagt – så analyserar Seth från ”helikopter-vy” hela situationen och förklarar för ägarna på vardagsspråk så att de direkt förstår och kan relatera och sedan kan fortsätta beteendeförändringen själva. Fallbeskrivningar här.

Vanliga problem som Seth Sjöblom arbetar med:
Drag i kopplet
-Aggressivitet
-Hundmöten
-Ägandebeteende och vaktande av mat, leksaker, andra ting, soffan, dörren eller ägare
-Dominans över barnen
-Problem i hundflocken. Vem av hundarna är det egentligen som skapar dålig atmosfär ser Seth, som haft stora flockar
-Trauman – en valp som överfallits eller omplaceringshundar, även utan känd bakgrund
-Svår aggressivitet, hundar som andra dömt till avlivning, till hög del kraftfulla missförstådda raser Seth har en stor framgång där andra gått bet, eller inte ens velat närma sig hunden
-Hundar som kissar inne eller biter sönder sånt de inte ska

Mindre vanliga problem på Seth Sjöblom fallista:
-Fobier – inte våga gå på golv
-Rädslor för objekt, svårigheter med att åka bil
-Tvångsliknande beteenden ständigt svansjagande, överstressande fixeringar
-Omriktat beteende – hunden hugger mot människan i frustration
-Hundar som bitit – analys av hundens psyke och rehabprogram
-Rådgivning för att hitta rätt hundindivid för personer med dolda funktionsnedsättningar
-Hundrädsla hos barn eller vuxna

Vissa problem är svårare än andra men Seth har en mycket hög grad av lyckade konsultationer. Seth uppnår från första mötet som någon typ av beteendeförändring, i hundens takt.

Seth har 50 års hunderfarenhet – både privat och professionellt. Seth var Förbundskapten i Svenska Landslaget i Draghundsport 1997-2000. Seth har, utbrett över flera år, haft totalt 300 polarhundar i flock med 75 åt gången, mestadels okastrerade, då han varit deras ledare – utan våld eller kränkningar.

 

Maila en kort beskrivning av situationen till sethsjoblom@gmail.com
Skicka med ert telefonnummer
och gärna var ni bor

Mvh med önskan om en trevlig decemberhelg

/Seth

Aggressivt ägande – fallbeskrivning, beteendeförändring, filmklipp


Fallbeskrivning, med fyra mkt korta filmklipp om hur hunden förändrade sitt felbeteende under processen. Här skriver Seth:
Fick ett samtal om den lille pomeraniankillen Frasse på 6 månader – som i min mening uppvisade ett ovanligt aggressivt beteende med tanke på hans låga ålder. 

Han morrade och bet nu efter barnen i familjen och attackerade besökare. Jag höll innan jag träffade honom alla möjliga grundorsaker öppna. Är han sjuk? Har han inte fostrats rätt? Har han varit utsatt för ett trauma som att ha skrämts av en attackerande hund? Särskilt hos valpar kan spåren efter något sånt sätta sig djupt.

Men familjen hade haft Frasse sedan han var valp och hans beteende hade plötsligt förändrats bara två veckor tidigare. Utan synbar yttre orsak.

Jag besökte familjen, med tre barn, den äldsta 9 år och två småsyskon. En kärleksfull familj som älskar sin valp. Men något hade hänt och vad – det urskilde sig för mig efter en stund. Frasse hade troligen hamnat i könsmognad. Det är vanligt, även om det inte alltid stämmer, att mindre hundar könsmognar tidigare.

Frasse hade blivit karsk och kaxig och tog ut svängarna, precis som tonåringar i regel gör. Valpen testade gränserna och med den äran.. Väldigt bra att ägarna tog tag i problemet omedelbart! Felbeteenden kureras bättre – ju snabbare man agerar och reparerar.

Se beteendeterapin mot hundens aggressivitet

Så här gick processen, självklart efter ett långt samtal med familjen, medan jag som alltid också observerade hunden. Innan han och jag möttes i en för honom kritisk situation – att jag också ville ha hans leksak.

Frasse var väldigt aggressiv, som ni ser nedan. Jag fick några bett när Frasse mötte mig och han, helförvirrad, försökte förstå det med gränser. Vad är det? Vad händer? Men jag fortsatte lugnt och envist, utan hot bara som den mest naturliga saken att göra. 

När Frasse efter en stund började göra som jag ville – lydde och backade, så fick han leksaken till sig ganska direkt. Men först efter att jag erbjudit den till honom med ett varsågod. Hunden lär sig så småningom att den inte riskerar något på att ge upp leksaken.

Och som plus kommer en extra belöning – beröm!

Eftersom barnen också var drabbade av Frasses utfall var det extra viktigt att involvera dem i beteenderehabiliteringen, som ni ser här, att familjens dotter är med och tränar på gränssättningen, med att säga nej, också.

Läget börjar neutraliseras när ägandeförhållandet om den intressanta saken klargjorts, balanserats. Man måste lära hunden att den absolut inte äger någonting, du äger allt, men du är ödmjuk och ger.

Då kan hunden sedan få ha sin leksak i lugn och ro och slipper vakta – när den accepterat att det inte är någon idé att vakta. Det finns ingen osäkerhet om var gränserna går längre. Och hunden får.

Då slipper man konfrontationer med morrande vid matskålen, när den har ett ben eller annat som du vill kunna ta av den eller att någon annan kan göra det.

Det tog en bra stund att få valpen att förstå detta och visst vart jag biten, men det visste jag redan att han skulle göra, då fick jag chansen att visa mitt missnöje. Han stötte helt enkelt på motstånd så han skulle förstå att det inte var ett accepterat uppförande från honom. Ta också in hur lugnt vi arbetar med hunden. Inga skrik eller något som kan skrämma honom. Bara konsekvens och upprepning.

Lugn konsekvens stimulerar både relationer och utveckling

Detta att ge och få är ju också en väldigt bra lekaktivitet för hunden och barnen. Sen lära hunden lite tricks, som vacker tass – bygger ju också upp relationerna, eller leka gömme.

Nu verkar det som att han har uppfattat vad som gäller och jag håller kontakt med familjen så att det ska fungera. 

Det är svårt när man har barn och skaffar en valp som egentligen är ett yterligare barn. Man skaffar sig egentligen ett barn till att fostra och passa på – med allt vad det innebär, som syskonsvartsjuka. Man måste ha översikt och hantera situationer mellan barnen och hunden.

Jag var förhoppningsvis den siste att bli biten. Ganska fascinerande ändå hur brett gap den lille parveln ändå har – kanske en lejonunge egentligen? 😉

Tack till Kajsa som var med och filmade och
bidrog med sina intryck! Dock inte med första förband.. 😉

/Med vänlig hälsning Seth Sjöblom

Seth Sjöbloms roll som beteendekonsult – eller Hundmannen


När hundägare har extra stora problem med sina hundar handlar det om beteendeproblem som måste gås till grunden med, innan hunden ens kan öppna sig för en beteendeförändring. 

Den som verkar vara en ohjälplig problemhund? Hunden måste få möjligheten att börja om igen för att ta till sig vad som generellt gäller. Hunden har människor runt sig som också måste börja lära om från noll. Även om de haft hundar i många år – så har de inte förr haft just den här hunden.

Många förtvivlade hundägare har frågat runt i sin hundkrets och hos veterinär efter hjälp. Ibland som sista hopp. Seth Sjöblom är den ende hundcoach de tillfrågade kan och har rekommenderat i många fall.

Beteendeproblematik är Seth Sjöbloms område

Som Seth själv märkt, så har en specialitet råkat bli svåra hundar med aggressivt beteende samt att han jobbar efter att det är stor skillnad på lydnadsproblem eller beteendeproblematik. Han agerar konsult och coach vid beteendeproblematik. Ofta råder Seth om en veterinärundersökning av hunden, om något 

Utan en grundgenomgång och läkning i felbeteende är fortsatt framgång omöjlig. Seth ser från noll och börjar där, vilket ofta är i hemmet. Sedan att hunden redan kan gå fot ibland är inte viktigt i det stadiet, om den inte fått ihop hur omgivningen fungerar – och hur man bör samleva med den. 

Hundräddaren Seth Sjöblom

Under 6 veckor en sommar räddade Seth livet på 4 dödsdömda hundar med sina individuella analyser i varje fall. Sedan arbetade han med snälla, men tydliga metoder för både ägare och hund. Tog dem alla vidare från där de strandat – och förklarade detaljerat om varför ägarna gått på grund.

Vissa hundar är tyvärr utom hjälp – då de kan ha tidiga eller för svåra trauman bakom sig. Som att ha tagits från tiken för tidigt, de små veckorna kan vara avgörande. Eller blivit miss(be)handlade, ha en medfödd mental skada.

Seth kan hjälpa till så långt det går, som en s.k. habilitering om ägarna har möjlighet att anpassa livet lite. Seth ger inte upp, men är realist. Man kan ju inte bara släppa loss en hund som inte funkar socialt där den ska leva.. Vi människor måste ha högsta ansvar för de djur vi domesticerat.

Missförstådda hundar ska inte bära straffet

Förvånansvärt många hundar är bara missförstådda. De har inte haft någon som lärt dem språket, eftersom ingen förstått hundens signaler. Det har under åren varit skrämmande att hundkonsulter, även mycket erfarna, som inte kunnat hjälpa har rekommenderat avlivning av en hund.

Seth verkar vara duktigare på att avgöra vad som är vad. En ”djävla attityd som ska kväsas” – det finns inte hos en hund. Den gör bäst den kan, precis som barn.

Man märker på en hund om den blivit traumatiserad. Ibland får man veta. Svenska hundar lever ännu i bur – man kan hjälpa bättre om de som lämnar bort en hund håller sig någorlunda nära sanningen. Så snälla, för hundens skull säg ALLT Ni vet vid omplacering av en hund. Sedan är det inte er sak längre och era namn är anonyma. Men skaffa helst inget djur igen..

Seth Sjöbloms egen metod fungerar

Det blir avslappnade hembesök efter föregående telefonsamtal, då ägarna när Seth kommer, ska bete sig som vanligt.

Vad Seth läser av under den initierande fika -eller samtalsstunden är en första grund för fortsättningen. Men inte innan han följt med ägarna ut på promenad med hunden och sett även hundmöten.

Problemhund – min metod är mjuk men bestämd berättar Seth och vikten av att säga nej för att begränsa hundens områden för misslyckanden i det nödvändiga sociala livet.

Sedan åligger det självklart hundägarna att fullfölja träningsråden och sitt eget beteende konsekvent. Det finns inga Quick-fix som på en timmes TV-program.

Hundmannen Seth Sjöblom

Så, jag kallade Seth för hundmannen när jag först lärt känna honom och hört om och själv såg i vad han gjorde. Lite larvigt kanske det låter. Men även hundfamiljer som han hjälpt har sagt rakt ut: ”Är du en människa eller hund?”

Eller en annan  lekfull toppkommentar som flera sagt – efter första besöket: ”Har du bytt ut vår hund mot en annan?”.

Spontana reaktioner när ägare inser att de kanske – eller troligen faktiskt kan ha kvar sin hund. När det visat sig att hunden kan! För att ägarna lärt sig rätt kommunikation av Seth.

Det är ju därför Seth Sjöblom fortsätter. För att han når fram till behövande.

/Med vänlig hälsning red på – hundcoachen Seth Sjöbloms blogg