Tag Archives: fallbeskrivningar

Schäfertiken Lava – redan resultat på problemen


Vår hundcoach Seth beskriver nya hundfall då ägarnas problemformulering finns med först: 

Om Schäfertiken Lava – som vi ska följa

 

Ålder: 15 månader.
Ägarens beskrivning om problemet:

”Vi är en familj bestående av 4 personer (Pappa, mamma, Son 13 år, dotter 17 år) plus vår underbara schäfer tik  på 1 år och 3 måneder.
 
Vi har alla haft hund stort set hela livet, och som familj är hon vår 4de hund, men vår förste valp. Alla våra andra hundar var rescue. Två av dom fick vi direkt från gatan samtidig vid ca. 1 1/2 – 2 års ålderen. Det var mycket jobb, men efter ca. 1 års tid med mycket träning hade dom blivit underbara hengivna familjhundar. Det är jag – matte – som sköter långt det meste av träningen med våra hundar.
 
I november sista år fick vi henne, då den ena av systrene hade gott bort och den annan var väldigt trött. De var 13 år gamla.
 
Jag var sugen på en valp, som jag kunne präga från böjan och jag ville ha en udmaning. Eftersom jag hade success med Coco och Chanel tyckte jag, at jag var redo for en renrasig Schäfer (vår förste hund tillsammens var cirka dobberman, rottweiler, schäfer och 7 år). Jag böjade träna henne direkt, men efter et par månader anmelde jag mig til valpkurs, då jag aldrig har gått på kurs med mina vuxna hundar. Ville ha inspiration till mulig aktivering och lydnad. Jag blev ganska snabbt frustreret med kursen av olika anledninger, men gjorde klart det. Sen böjade jag på privat lektioner på Hundens Hus samt testade på Nose Work och Rally lydnad. SEN blev hon tonårig under sommeren!! Hörde typ inget av vad vi sagde till henne i ungefär 4 månader. Dette är slut nu, men hon har ändå kvar lite saker, som vi gärna vill jobba på med henne och som bara inte funkar för os. Därför vi söker en kunnig träner, som vill jobba med oss som familj.
 
Jag har läst väldigt mycket av det du har skrivit på din hemsida och jag tror, att vi är ganska överens om träningsmetod. Jag har tröttnad på, att svarat på ALLT är godisregn. Det är allt vad hon är fokuserat på under träningen och jag vill ju, att hon skal vara fokuserat på MIG istället.
 
Vi har tre problem, som vi gärna vill jobba på. Därtil kommer disse problem kanska av andra saker som att vi inte använder oss nog av vardagslydnad. Jag har tröttnat lite på, att det bara är jag, som tränar henne. De andra i familjen föjler inte mina anvisninger på tex promenad och därför dra hon med dem. Så har behov av ideér, som vi alla kan följe och vara en del av. Men de andra är nu med på, att få hjälp utrifrån.
 
Problem 1:
Hon har väldigt lite respekt för vår dottor på 17 år. Hon hoppar jämt på henne och nafser henne på armen och händer. Vi andra har inte samme problem. Det skal nämnas att vår dotter har stor hundvana och hade STENKOL på Coco och Chanel. Hon promerede med både samtidig från 10 årsalderen och hade inga problem med deras 50 kg. tillsammans. Men hon hoppar och dansar runt vår dotter på promenad.
 
Problem 2: Hon hoppar och nafser på gäster i huset – båda vuxna och barn.
 
Problem 3: Hon är ju bara SÅ glad i andra hundar, att hon vill prata med alla dem hon träffer. Men vi kan förstå, att det här i Sverige inte är specielt accepteret, att hundar hälser på varandra på promenad (det förste vi skulle lära oss på valpkurs var att undvika att hundarne fick kontakt på promenader). Dette förstår vi absolut inte någonting av. Nå, men i alla fall….. Hon ser en hund på promenad. Ligger sig direkt på marken (som hon ju lärde på kurs), men istället för att stanna kvar hopper hon för fullt precis, när den annan hund går förbi. Vi vet ju om detta, så vi håller henne i kort koppel, så hon inte når den annan hund, men det är super frustrerende ändå. Vi får råpa till folk, att hon kommer hoppa, men att vi har bra tag på henne.
 
Det jag gärna vill, är att hon sitter eller ligger sig (med tiden bara fortsätte gå) och sen efter att jag har frågat den annan person med hund om de får hälsa, då kan hon resa sig försiktigt och hälsa fint.
 
Mini-problem: Hon skäller av alla hundar, som passerer vårt hus, när hun är på teressen/balkongen. Inte när hon är inne. Det generar inte mig, men tydligan tycker folk, som går forbi, att det är irriterende. Ville vara skönt om hon kunde vara lite mer på teressen/balkongen eftersom vi har en helt öppen trädgård där hon inte kan upphålla sig utan snor. Vill gärna ha hjälp med denna skällen också.
 
Generelt är hon en lugn och harmonisk hund. Hon är glad och oräd. Jag har inte observerat någon aggresivitet alls i henne. En underbar hund, som vi behöver lite hjälp till att träna videra med.”
 
Ägarna mailar efteråt:
”TACK så jätte mycket för en super inspirerande eftermiddag. Vi är alla SÅ taggade. Det kommer bli bra det här.”

Seth beskriver efter besöket:

Här handlade det mycket om, dels tikens ålder då hon är en unghund och inte fått regler att förhålla sig till då Matte blivit lärd att det skall bara vara positiv förstärkning med godis och att man inte får använda ordet Nej.

Matte och framför allt husse tyckte till slut att det inte funkade och kontaktade mig och tiken visade sig vara tveksam i en början till de nya förhållningsreglerna och träningen och vad man får och inte får göra.

Vi har idag lärt henne att hon inte kan ta allt för givet utan att lyssna på husse och matte och bli inbjuden i alla aktiviteter. Nu är det inte längre ”hasta maniana” hela dagarna utan att hon samverkar med husse och matte i det som sker.

Det ledde till att hon genast blev lugnare och stressen började avta.

Lavas stresspåslag var extremt stort och då jag kom och vart insläppt, så höll dottern henne i halsbandet och fick kämpa med att hålla hunden kvar så hon inte skulle flyga på mig i en extrem iver.

Lava är snäll och visar inga som helst tendenser till aggressivitet, men avsaknaden av att veta vad som är rätt och fel har lett till stress – hon har inte vetat hur hon skall bete sig i olika situationer.

Då det gällde drag i kopplet vid promenader så användes en VGV sele som jag inte gillar – utom när någon har egna fysiska problem och på det sättet måste ha bättre koll vid promenader.

Vi använde i stället ett vanligt halsband och såg till att hon fick en mer kontrollerad promenad med kortare koppel och stundvis också lek och aktivitet på bestämda platser, med mycket gott resultat.

Hon är en mycket fin tik som med rätt vägledning kommer att bli en liten stjärna och vägen dit kommer att ta ett tag, men hon kommer dit med hjälp av engagerade ägare och rätt verktyg.

Jag kommer att följa dom och det skall bli väldigt spännande och roligt att få se var hon är om ca 8 månader, schäfertik med potential att bli tjänstehund med rätt vägledning, men som kommer att stanna och bli familjens lycka.

/Mvh hundcoachen Seth Sjöblom

REDAN resultat för Staffekillen DINO


Nu, bara efter några dagar skickade Dinos husse och matte en kommentar om hur det gått för deras – innan – jobbige busunge, efter första hemkonsultationen med Seth.

Läs om besöket för mindre än en vecka sedan, hos Staffekillen Dino – problem och hundcoachanalys

”Åå vi måste ju bara få dela med oss av hur bra det gått! När du (Seth) gick var det som att du bytt ut vår lilla busiga Dino till en lugn och trygg hund. Vänner och familj som besökt oss har också reagerat på hur mycket lugnare han blivit. Vi har fortfarande saker kvar att jobba på men det ser vi fram emot. Du har gett oss verktygen vi behöver för ett underbart liv både för oss och för Dino. Ser fram emot fler möten med dig!

Sånt gläder oerhört att få veta och Seth svarade: 

Hej
Det är jättekul att läsa vad ni skriver och Dino kommer att bli en toppenkille med er hjälp och jag kommer att följa er.
Ge Dino en godis från mig 🙂
/Seth

Och vi försäkrar att Seth inte har med sig en identisk hund och byter ut mot ”problemhundarn” – trots att hundägare nästan alltid ställer den frågan efteråt.. 

För även hundar behöver hjälp och stöd för att kunna vara sig själva!

/Mvh stolt och glad bloggredaktör för hundcoachen Seth Sjöblom

Staffekillen DINO – problem och hundcoachanalys


Dags att uppdatera med några av de senaste hundfallen. Ägarna beskriver sina problem med hunden och Seth skriver sedan själv

Staffordshire Bullterriern Dino

Snälle Staffen Dino 7 månader

 Ägarens beskrivning om problemet

”Hej!

Har varit i kontakt med dig tidigare med min tidigare hund, tyvärr så blev han sjuk och var tvungen att avlivas förra året.

Nu i sommar skaffade jag då en ny hund, en livlig liten staffe, trodde att jag hade såpass mycket kunskap att lösa alla småproblem som dök upp, men nu inser jag att jag behöver hjälp med detta innan det går för långt.

Han är verkligen en underbar liten krabat som älskar allt och alla, dock har man ju lite småproblem och dessa är:

Drag i koppel
Nafsar konstant och biter på allt
Hårdhänt mot katt
Överlag väldigt hyper och glad

Så skulle gärna vilja ha lite hjälp på traven med detta.”

Hundcoachens beteendeanalys under besöket

Än en gång handlade det mycket om, dels valpens ålder då han bara är en valp – och då man inte vetat hur man skall hantera ett ”yrväder” som har bomull i öronen och stressar upp sig i allt den gör. 

Matte och husse nådde inte fram till Dino, så han gjorde förstås som småttingar gör efter eget huvud. Med ”egen fri fostran” som ställde till problem och på sikt kunde förstöra hunden med stress och osäkerhet. Ägarna förstod ju detta och sökte min hjälp.

Försiktig basal inlärning av grundlydnad

En sån ung hund måste man gå försiktigt fram med och lära saker i steg och det var bra att man kontaktade mig nu för nu finns alla möjligheter att räta upp saker och ting. 

Vi jobbade mycket med att lära Dino att lyssna och att få honom att förstå att han inte kunde vara ”hack i häl” på husse och matte hela tiden, han måste kunna slappa eller aktivera sig själv ibland.

Det gjorde honom trött och lite förvirrad och han stressade ner för han visste inte vad han skulle göra och la sig hellre ner och vilade en stund och det är viktigt att en valp lär sig både att aktiveras, men även att kunna vara passiv (vila).

Tidigare var han med överallt och bet i allt, han skulle bara ha uppmärksamhet och bli aktiverad hela tiden och kunde aldrig slappna av.

Regler framförda på rätt sätt

Träningen av nya regler var först förvirrande för honom. De flesta hundar är helt utmattade mentalt efter så mycket nytt. Och jag med efter mina sessioner, då jag varit helt fokuserad, på varje del, detalj och gensvar. Men ganska snart blev det roligare för honom att göra rätt.

Han var väldigt mottaglig och duktig, när vi konsekvent visade vad han skulle göra.

När ägarna fått förklarat för sig hur, varför och rätt tajming följde de mina instruktioner och började göra det jag gjort – lika lugna och de blev snabbt säkrare.

Dino började strax att stressa av och nyfiket lyssna, som stimulerad av denna nya lek! Hans energi fick användas till något positivt nu. Det är lika tillfredställande för en hund att känna sig duktig och accepterad, som för vem som helst av oss. 

Kommunikationen med en hund måste vara så hunden förstår

Kommunikationen mellan arterna är nu upprättad och familjen arbetar på med verktygen jag lärt dem. Jag är alltid intresserad av att följa mina elever på vägen. Inget gör mig gladare än om ifall de behöver kompletterande vägledning, ringer upp mig om något inte verkar gå bra. 

Vill följa mina fall för det är ju meningen att det ska fungera. Behövs det så kan det bli en andra session. Men man måste ge tid åt att en förändring ska sätta sig. 

Ett riktigt charmtroll!

Det blir inte roligt för varken människa eller hunden när den växer sig stor och buset övergår i antisociala beteenden, att bestämma allt hemma, göra det jobbigt för familjemedlemmarna att ta emot besökare och pälsklingen gör utfall på promenader.

Den här busungen kommer mogna till en fin gentleman, men med sin livsglada glimt kvar i blicken. Nu när han in på rätt väg, med kärleksfull fostran.

/Mvh hundcoachen och beteendekonsulten och hundcoachen Seth Sjöblom

Aggressivt ägande – fallbeskrivning, beteendeförändring, filmklipp


Fallbeskrivning, med fyra mkt korta filmklipp om hur hunden förändrade sitt felbeteende under processen. Här skriver Seth:
Fick ett samtal om den lille pomeraniankillen Frasse på 6 månader – som i min mening uppvisade ett ovanligt aggressivt beteende med tanke på hans låga ålder. 

Han morrade och bet nu efter barnen i familjen och attackerade besökare. Jag höll innan jag träffade honom alla möjliga grundorsaker öppna. Är han sjuk? Har han inte fostrats rätt? Har han varit utsatt för ett trauma som att ha skrämts av en attackerande hund? Särskilt hos valpar kan spåren efter något sånt sätta sig djupt.

Men familjen hade haft Frasse sedan han var valp och hans beteende hade plötsligt förändrats bara två veckor tidigare. Utan synbar yttre orsak.

Jag besökte familjen, med tre barn, den äldsta 9 år och två småsyskon. En kärleksfull familj som älskar sin valp. Men något hade hänt och vad – det urskilde sig för mig efter en stund. Frasse hade troligen hamnat i könsmognad. Det är vanligt, även om det inte alltid stämmer, att mindre hundar könsmognar tidigare.

Frasse hade blivit karsk och kaxig och tog ut svängarna, precis som tonåringar i regel gör. Valpen testade gränserna och med den äran.. Väldigt bra att ägarna tog tag i problemet omedelbart! Felbeteenden kureras bättre – ju snabbare man agerar och reparerar.

Se beteendeterapin mot hundens aggressivitet

Så här gick processen, självklart efter ett långt samtal med familjen, medan jag som alltid också observerade hunden. Innan han och jag möttes i en för honom kritisk situation – att jag också ville ha hans leksak.

Frasse var väldigt aggressiv, som ni ser nedan. Jag fick några bett när Frasse mötte mig och han, helförvirrad, försökte förstå det med gränser. Vad är det? Vad händer? Men jag fortsatte lugnt och envist, utan hot bara som den mest naturliga saken att göra. 

När Frasse efter en stund började göra som jag ville – lydde och backade, så fick han leksaken till sig ganska direkt. Men först efter att jag erbjudit den till honom med ett varsågod. Hunden lär sig så småningom att den inte riskerar något på att ge upp leksaken.

Och som plus kommer en extra belöning – beröm!

Eftersom barnen också var drabbade av Frasses utfall var det extra viktigt att involvera dem i beteenderehabiliteringen, som ni ser här, att familjens dotter är med och tränar på gränssättningen, med att säga nej, också.

Läget börjar neutraliseras när ägandeförhållandet om den intressanta saken klargjorts, balanserats. Man måste lära hunden att den absolut inte äger någonting, du äger allt, men du är ödmjuk och ger.

Då kan hunden sedan få ha sin leksak i lugn och ro och slipper vakta – när den accepterat att det inte är någon idé att vakta. Det finns ingen osäkerhet om var gränserna går längre. Och hunden får.

Då slipper man konfrontationer med morrande vid matskålen, när den har ett ben eller annat som du vill kunna ta av den eller att någon annan kan göra det.

Det tog en bra stund att få valpen att förstå detta och visst vart jag biten, men det visste jag redan att han skulle göra, då fick jag chansen att visa mitt missnöje. Han stötte helt enkelt på motstånd så han skulle förstå att det inte var ett accepterat uppförande från honom. Ta också in hur lugnt vi arbetar med hunden. Inga skrik eller något som kan skrämma honom. Bara konsekvens och upprepning.

Lugn konsekvens stimulerar både relationer och utveckling

Detta att ge och få är ju också en väldigt bra lekaktivitet för hunden och barnen. Sen lära hunden lite tricks, som vacker tass – bygger ju också upp relationerna, eller leka gömme.

Nu verkar det som att han har uppfattat vad som gäller och jag håller kontakt med familjen så att det ska fungera. 

Det är svårt när man har barn och skaffar en valp som egentligen är ett yterligare barn. Man skaffar sig egentligen ett barn till att fostra och passa på – med allt vad det innebär, som syskonsvartsjuka. Man måste ha översikt och hantera situationer mellan barnen och hunden.

Jag var förhoppningsvis den siste att bli biten. Ganska fascinerande ändå hur brett gap den lille parveln ändå har – kanske en lejonunge egentligen? 😉

Tack till Kajsa som var med och filmade och
bidrog med sina intryck! Dock inte med första förband.. 😉

/Med vänlig hälsning Seth Sjöblom

Stressad hund – beskrivning av Bosse, som Seth hjälpt


CBD-olja skulle vara intressant att testa på Bosse, min border terrier som du träffat en gång i Fritsla. Han är mycket bättre. Lugnat sig avsevärt, men fixar ff inte hundarna på gården. Däremot kan jag gå i Borås och Kinna nu, han reagerar på andra hundar men numera genom att söka kontakt med mig och vilja ha godis.

Jag ser dock ff tecken på stress vid möten. Han har dessutom haft några kramptillstånd, något uppfödaren tror vara bordersjukan. Det har dock försvunnit sen jag gick över till glutenfri kost.

Förut har han ju flippat på traktorer, cyklar, bullriga saker. Det gör han inte längre men nu när gräset blivit grönt vill han beta gräs. Något jag just nu jobbar på att inte låta honom göra det för det är definitivt något som ger honom stress. Äter han gräs och en traktor passerar kastar han sig efter den. Något han inte gjort sen i oktober.

En annan sak är att det ff är bara jag som kan gå med honom och det oroar mig mycket ifall jag skulle bli sjuk. Han kan gå med mig i stan men inte med min särbo Håkan eller nån annan.

Hur som helst, jag vill gärna vara med i studie med Bosse för jag tycker han är värd att vara lugn i alla lägen. Han regerar t ex ff med stress om en i flocken går åt ett annat håll. Så jag går helst med honom själv så han inte behöver ha mer än en människa i sinnet.

Tyras oro mildrad – matte berättar


Tyra adopterades från Irland. Som ett par omplaceringshundar vi, Seth och jag haft här hemma så var hon väldigt rädd för män. Men Tyra hade det värre och kissade på sig när nye hussen kom för nära. En ovanligt stressad hund. Matte berättar:

”Jag har haft flera hundar innan, bl.a rottweiler och ville skaffa hund igen. Har ju den fina möjligheten att kunna ha hund med mej på arbetet i centrala Göteborg, så hunden inte behövde vara ensam. Dit tar jag mig med buss. 

Hittade Tyra på nätet hos hundar utan hem. Jag tittade flera gånger på hennes bild men föll inte för henne då. När jag sen blev godkänd för adoption och pratade med Ida på hundcentret så föreslog hon just Tyra för mej!

Tyra och jag träffades första gången på en parkering i Malmö. Transporten från Irland hade blivit ett dygn försenad pga motorproblem. Jag mötte tjejen som kom fram med en superstressad hund som bara slängde sej på rygg framför mej.

Jag bara grät av glädje att äntligen få rå om denna kärlekstörstande lilla tjej. Hon var så rädd och underlägsen att vem som helst hade kunna bara bära iväg med henne. När vi kom hem så sov Tyra större delen och tydde sej väldigt till mej.

Min man däremot funkade det inte alls med. Hon kissade ner sej och skrek när han rörde sej mot eller nära henne. Jag kunde bara gå korta promenader med Tyra och så fort vi vände hem så drog hon så mycket att hon fick problem med strupen. Jag fick byta till sele för att inte anstränga halsen så. 

Tyra verkligen ogillade män och var väldigt osocial överhuvudtaget vilket skapar en hel del förvirringar här i Sverige. Vi förväntar oss att alla hundar ska vara glada, trevlig och sociala mot människor. Jag har fått möta många kommentarer när jag fått säga till folk att inte bry sej om Tyra eller att inte envisas med att locka och pocka på hennes uppmärksamhet.

Av all stress och rädsla fick Tyra magkatarr och blod i avföring. Jag fick då rådet att prova Valerina ett milt lugnande örtpreparat och magmedicinen omaprezol i en period. Detta hjälpte henne men hon blev helt avtrubbad även när vi var på ”trygg mark”.

Hon som börjat leka och ta för sej mer – var inte sej själv längre. Jag googlade och sökte runt vad jag skulle göra för att hjälpa henne.

Bussturen till och från jobbet var värsta stunderna på dagen. Jag fick bära, släpa, pocka, locka ja allt har jag försökt men inget gjorde det bättre eller lättare. Tyra skulle aldrig ta en godis om det så är bästa korvbiten när hon går in i stressen. 

Tillslut hittade jag tips om Adaptil-halsbandet – ett halsband med lugnande tikferomoner. Vi köpte ett och satte på det – och tänkte hur ska detta hjälpa? Vi märkte inget tydligt men vardagen blev ändå något bättre successivt.

Jag kunde däremot inte avgöra om det var det halsbandet eller tiden som gjorde att Tyra kände sej tryggare och började inse att så här skulle hennes liv vara?

Vi hade första halsbandet på mycket längre än vad det stod att verkan höll i sej. Jag tänkte inte så mycket på det utan en dag klippte jag av det. Tyra tyckte det var skönt för det hade väl kliat. Dagen efter åker vi som vanligt buss till jobbet.

Jag kom i kontakt med hundcoachen Seth när jag googlade på om min problem med Tyras beteende. Han och jag pratade mycket om Adaptil halsband och Seths kunskap och funderingar kring detta stämmer så väl med Tyras beteende. 

Har nu gjort detta vardagligen i 5 månader och Tyra hade börjat gå själv på bussen men var stressad. Första dagen utan Adaptil hamnade vi på ruta 1 igen. Hon låg längs marken och var helt blockerad av stress när vi närmade oss busshållplatsen. Jag insåg då att det måste vara halsbandet som verkligen fungerat.

Jag har nu använt 3 halsband och varje gång jag tar av det så märker jag en jätteskillnad på hennes stressnivå och hur snabbt hon blir blockerad. 

Jag har insett att Tyra nog aldrig kommer vara en cool hund utan hon är lätt stressad och rädd av sej. Hon har någon gång blivit svårt traumatiserad i sitt tidigare liv och människor har nog inte varit så snälla.” 

Kajsa kontaktade mig för problemet och det som står ovan stämmer bra, men Kajsa gjorde mig imponerad av förståelsen och jag har jobbat vidare med henne och Tyra, men det är inte lätt. Förmodligen är hon extremt traumatiserad där hon kommer i från, men Kajsa med familj ger  inte upp och dom tar små kliv framåt. Tyra älskar i dag husse och efter en timme så kom Tyra och la sig tätt intill mig i soffan, hon fick knö sig in för att få plats mellan mig och husse, ta äran husse det var dig hon litade till först och främst, men jag var inget hot, vilken härlig känsla !

Nästa steg är att Tyra får träffa min Rottis Gunvald 8 år, trygg och lugn.

Gunvaldoch kompisar

Gunvald med 5 styck okända hannar.

Med Kajsas kunskap om hund och vilja att rädda hundar så jobbar hon med mig i dag och det är väldigt roligt att se hur hon tar till sig olika problem, förstår och kommer med bra inputs, såväl hundens problem och den sociala miljön. Kajsa är en hundmänniska och har haft andra hundar och är öppen och klarsynt för olika problem.

Tack Kajsa

mvh
/Seth

Seth återsåg ett kärt räddningsfall


MyDog-mässan bjöd Seth på överraskningar. Både nya och gamla bekantskaper – som bloggföljare som hittat dit och de som behövde hjälp med sina hundar.

Men han fick också se hur ett av hans hundfall utvecklat sig – sedan 2013. Och det är ju en hel del hundar och ägare han mött genom alla år och många kom förbi. Vilket Seth verkligen vill tacka alla för – både för gamla och nya hundvänner som kom fram! Tack, tack – hoppas vi kan ha vidare kontakt!?

Och så kom de här gamla ”eleverna” förbi i ett kärt återseende från 2013.

Fallet som gällde labbe-ridgebackblandningen Svea.

Gästblogginlägg – om när Sveas matte fick tillbaka sin underbara hund efter ett möte med Seth

Seth blev helt överlycklig av att träffa dem igen! Seth hälsade gick lite med Svea och sedan filmade vi när matte gick med den förut helstressade Svea – blandning av labbe och ridgeback. 

Seth är så lycklig

Seth är så lycklig vid återseendet

Seth ville själv en promenad med ”problemhunden Svea”.

dsc_0466-kopia

I filmen nedan säger matte att:
”Seth räddade Svea. Det finns inga ord. Men han räddade min hund!!.

/Med vänlig hälsning – Seth Sjöblom om en del av meningen med livet!