Etikettarkiv: Fallbeskrivningar – HUR

Grand danoisen Veras matte om veckan som gått


Nu har vi fått en utförlig uppdatering från Veras matte Linda om veckan som gått efter Seth var där: Besvärlig lek under promenaden – utförlig fallösning

”Hej igen! 

För att fatta mig kort så har det varit en underbar vecka, precis som det ska vara att ha hund. Vi har haft några små hack i skivan men de är så små så det är nästan obefintligt. Största problemet har egentligen varit när jag har tränat utställning och jag har sprungit bredvid henne. Jag kan förstå att hon reagerar på det, så jag tar inte så allvarsamt på det alls, det är bara att träna igenom ordentligt.

Jag vet inte, men det känns faktiskt som om hon har mognat på bara de här få dagarna, visst lite stissig kan hon väl bli när det hackar, men om man jämför hur det var – så tror man inte att det är samma hund! Helt otroligt vilken förändring, till det ENORMT mycket bättre!

För att nämna lite grann vad vi har gjort och hur vi har tränat med henne, så var jag faktiskt iväg och köpte klövjeväskor till henne, dessa invigde jag under helgen, helt tomma förstås, men jag ville att hon skulle få lite annat att tänka på.

Döm om min förvåning när vi gick där i skogen och det kommer en lösspringade hund, Vera reagerade inte ens, jag tog ett kliv in framför henne, satte upp handen och sa ”-Stopp!” kraftfullt till den lösa hunden, och bägge två reagerade. Den lösa tvärstannade och Vera satte sig. Inte ens efter att han hade sprungit bort från oss igen gjorde hon en ansats till att hoppa/bita/tugga vare sig på kopplet eller mig. =)

Vi har tränat med Veras bästa kompis ute lite grann med, just när de ska få hälsa, Vera behöver inte skena fram som ett godståg, hon kan faktiskt sitta ner och hälsa värdigt. Det har hon lite svårt för, men som sagt, på den biten är det ministeg som gäller. Hon gör som hon blir tillsagd även om man ser att hon tycker att just hälsandet är jobbigt, i alla fall när hon måste ta det lugnt.

Vi har också tränat på att släppa in folk i lägenheten, med henne sittande i hallen/vardagsrummet – där gör hon stora framsteg! Hon vill så gärna gå fram, men behärskar sig faktiskt oerhört bra.

Största bekymret är faktiskt att få henne att ligga i sin bädd, som är av saccosäckmodell, men jag tror vi har en lösning på det med.  Jag tror att det är ljudet som hon tycker är jobbigt så jag ska försöka att vaddera upp den lite så kulorna inte låter så mycket när hon går på dem.

Å hundkopplet* Seth! Det är en gudagåva! Helt klart det bästa jag någonsin har använt, jag kommer aldrig mer använda något annat. Aldrig mer!

*Det är ett sådant här väktarhundkoppel med extra ögla som Seth brukar rekommendera för bättre kontroll som vi själva haft stor nytta av vid starkt koppeldrag. Här beskrivs hur det är att använda.

Besvärlig lek under promenaden – utförlig fallösning


Jag var hemma hos en grand danois-flicka, Vera två år. Hon var så leksugen att promenaderna blev väldigt problematiska. Detta var deras tredje grand danois, och de hade haft schäfer, men denna fröken betedde sig som ingen innan.

Vera skulle redan ha börjat ställas ut, men det hade av förklarliga skäl inte gått eftersom hon var så bångstyrig.

Mailet från matte Linda: ”Jag skriver till dig i kris, jag vet inte vart jag har gått fel med min fina flicka. Jag har en grand danois-tik som snart blir 2 år. Mitt problem är att hon är så oerhört krävande och om hon inte får som hon vill biter hon i kopplet, eller allra helst i mig och hoppar som en gummiboll och slänger benen omkring sig. Mer än en gång har hon slagit av både kepsar/mössor eller mina glasögon. Om jag ignorerar detta beteende, som jag har blivit rådd att göra av flera hundtränare, biter hon bara hårdare och hårdare till och med så hårt att hon biter hål på mig.

Idag har vi försökt att vara på ringträning [för utställning] men jag var tvungen att lämna efter halva träningen för att hon bet ett så pass stort hål i handen att jag var tvungen att sluta, jag klarade inte av att hålla kopplet med bara en hand.

Men för att ge dig lite överblick över Vera och hennes leverne. Jag skaffade henne redan som valp, jag hämtade henne när hon var nio veckor. Jag skaffade henne från en välrenommerad kennel och har haft en mycket fin hund från denna tidigare. Redan som liten valp hade jag problem med henne, hon har oerhört svårt att koppla av, det verkar som om hon är konstant under stress, så även som valp. Väldigt ofta när jag var ut med henne som valp ”glömde” hon bort både att kissa och bajsa, för att göra det med en gång vi kom tillbaka in. Vi kunde vara ute länge, 40 minuter per utgång, men hon kom inte ihåg att kissa ändå.

När hon var cirka 5 månader och höll på att byta tänder insåg jag att det inte såg rätt ut i hennes mun, så vi åkte till en hundtandläkare i Ale och han fann att Vera hade en extra tand som trängde upp genom tandköttet. Givetvis opererade vi ut den och jag trodde att våra problem skulle försvinna, jag var ganska säker på att hon var så bitig för att hon faktiskt hade haft ont i munnen. Men allt efter som månaderna gick blev det inte bättre, visserligen inte sämre heller men eftersom det är en grand danois, så växer de ju fort och blir fort både stora och starka och väldigt tunga, vilket förstorade och försvårade problemen.

Vi har varit på kurser på flera ställen men jag har inte riktigt känt att det har blivit rätt för oss. Bland annat har jag tränat privat för en instruktör som arbetar på Kungliga hundar i Göteborg och jag har varit på kurs på Hundakademien i Mölndal samt tränat privat för en av deras instruktörer. Jag har också varit på kurs på Hundens hus i västra Frölunda.

Jag har provat alla möjliga halsband och selar och haltis, men det är inget som verkar fungera. Jag har inte problem att hålla henne med halsbanden men jag får problem när hon biter mig. Hon är för övrigt en väldigt trevlig hund, som lätt uppfattar och läser av språket från andra hundar och som är trevlig mot andra människor med, om än lite framfusig. Det känns som om hon verkligen inte har en susning om hur stor hon är, hon blir överväldigande.

Jag ser ett mönster i hur hon agerar och skulle nästan kunna ge dig en checklista på exakt hur hon gör, men det vet jag inte om du kan läsa ut något av, summan av kardemumman är att hon blir helt blockerad när hon väl har satt in första ”stöten” så att säga, och det borde ju vara lätt att bryta mönstret tycker man eftersom jag vet så väl när det händer. Problemet med det är att om jag avleder henne med en godis eller leksak eller annat så skippar hon ett par steg – och går rätt på bitandet på mig.

Jag hoppas, verkligen hoppas att du skulle kunna ta dig tid att träffa och träna oss, eller åtminstone om du inte har tid själv har någon annan tränare/hundpsykolog du kan rekommendera. Jag har hört mycket gott om dig, så givetvis är du förstahandsvalet för mig och Vera. Jag är inte den som ger upp i första taget men jag hoppas innerligt att du ska kunna komma på någonting som hjälper. Jag älskar ju min hund och vill bara hennes och mitt bästa, för att vi ska kunna bli de kompisar det var meningen att vi skulle bli.
Med Vänlig Hälsning Linda och Vera”

Stopp på dumheterna

Det var hög tid att sätta stopp för felbeteendet och visa Vera hur man går en fin promenad. Men först undanröja de problem som nästan alltid också finns inomhus. Allt hänger ihop – och jag vill göra mitt jobb från grunden, inte lämna några halvdant.

Hemma var Vera ett plågoris. Tänk er en stor kalv i en lägenhet, som verkar ha tuggummi i öronen. Gjorde lite vad hon ville. Hämtade grejer som inte var hennes och visste inte sina gränser för vad som förväntas av en familjemedlem. Även om man är fyrbent.

Det var också frågan om att rusa till dörren och överrumpla besökare – ett jättevanligt problem. Och nu pratar vi om en grand danois. Vi turades om att lämna lägenheten och ringa på dörren. Vera fick instruktionen om att sitta en bit från dörren, men ändå så hon kunde se vad som hände och vem som kom. Annars kan en hund bli onödigt upphetsad. Hon var jätteduktig! Men när hon började lyfta på arselet i upphetsning fick ägarna säga till henne. Då slappnade hon av. Sen fick hon hälsa.

Nästa steg var att vi satte oss i vardagsrummet, men Vera fick vara kvar i hallen. Hon var alltid väldigt uppvarvad inomhus och det mår ingen hund bra av. Hon lade sig ner och glömde av oss. Sen fick de bjuda in henne.

Jag frågade husse om de hade en liggbädd åt Vera i vardagsrummet så hon kunde vara ihop med familjen, men lära sig ha en plats. Husse gick iväg till sovrummet och kom tillbaka, släpandes på något som såg ut som en livflotte som skulle vecklas ut i vadagsrummet där vi var. Perfekt!

När vi fått ordning på inomhussituationen gick vi ut.

Promenadträningen – stopp på frustrationen

Vi gick ut och jag instruerade om att matte skulle gå med så kort koppel så Vera inte kunde nosa i backen. Nu skulle hon lära sig gå. När hon ville nafsa fick hon en skarp tillsägelse och så fortsatte de gå. Jag och husse stod kvar och tittade när matte gick med Vera en lång vända där vi såg dem hela tiden.

Att de tidigare hade fått till sig att de skulle ignorera problemen hade uppenbart inte bitit på Vera, utan hon behövde gränser. Och bli förstådd för vad det är som driver en hund.

Orsaken till att hon inte skulle nosa i backen under träningen var att en hunds luktsinne blockerar bort allt annat – så under nosande blev omgivningen direkt en överraskning att reagera på varje gång hon tittade upp.

Nu skulle Vera vara med mentalt på promenaden och vara medveten om sin matte och ta in synintrycken allt eftersom. ”Där åkte en moppe, där kom en hund” – ja, ni förstår.  

Vill ge en stor eloge till Veras matte och husse – som sökt hjälp så många gånger och inte gett sig! Deras  föregående hundkunskaper förenklade mina insatser nåt enormt – de hade bara väntat på en metod som fungerade för ett nytt problem.

Vera var tydligen väldigt trött efter vår session då hon stimulerats mycket mentalt, med mycket nytt på kort tid – och det har fortsatt gå bra. 

Tack – hundcoahcen Seth Sjöblom

Vändning av utåtagerande röd zon-Joker


Besökte för ett par veckor sedan en stockholmsfamilj vars hund Joker betedde sig riktigt crazy med ett extremt dåligt beteende – och kunde bli farlig. Han bet om han fick chansen.

Det hade börjat bli en fråga om liv eller död för hunden vid det laget när jag kopplades in. De hade sökt hjälp från andra närmare, men som gått bet på Joker.

Se hundens beteenden på filmerna och utvecklingen efter ett par timmars terapi med mig.

Självklart är inte hela jobbet gjort bara för att man kan se en så påfallande beteendeförändring. Nu ska familjen fortsätta. 

Del 1/3 Möte med osäker hund med extremt aggressivt beteende:


Det här är ett hundmöte med en hund som ansågs aggressiv och farlig som man mer eller mindre gett upp på och visst, han var en ”RED ZONE DOG” ingen tvekan. Det var svårt att ta hem gäster. Han mötte upp mig med hot och visade aggressivitet med att vilja bita mig, morrandes, skällande, visade tänderna mycket tydligt och hoppade mot mig för att hugga mig i händerna.

Vad jag då gör är att hålla koll på honom och samtidigt behandla honom som luft för att se, ”hur modig är du”? Törs du attackera eller är det bara tomt hot. Tomt hot var det men han är 7 år och har då hunnit befästa detta dåliga beteende då ingen hanterat problemet. (andra har försökt ).

Jag gick in i köket med hunden huggandes i hasorna, satte mig ner och ”tysta leken” började.. Vi fick kontakt, då han förstod vem jag var och vem han var. 

Del 2/3 Joker vill nu bli kompis med mig!​


Efter att jag jobbat med honom i ett par timmar så kapitulerade han och fick förtroende för mig. Varför fick han det ? Han förstod att jag inte var rädd för honom som han var van med att andra var och jag backade inte för han utan rörde mig framåt hela tiden med honom backande.

Jag pressade inte honom, satt ner, lät honom ta in mig i sin egen energi och så fort han betedde sig illa med att attackera mig så visade jag mitt missnöje genom att kliva fram emot honom och säga till han med skarp röst att sluta mm.​

Ja, ni ser själv den vändning som hände och han fick förtroende för mig och hämtade sitt gummiben och kom till mig, lade det på min fot, backade, tittade på mig och ”skall vi leka” och visst lekte vi.. Det var ett stort förtroende från hans sida att ge mig sitt ben.

Del 3/3 den avslutande delen, eller examen om man så vill kalla det. Att släppa in gäster hemma!


Joker är inte i röd zon längre – behöver inte vara tuffa killen mer.

Ett stort problem var att han inte ville släppa in någon i huset så besöken var inte många, men nu var han okej i sitt beteende så då fixade jag att han inte skulle vara den som tog emot husse och mattes besökare. Jag jobbade med att han skulle förstå att han kan slappna av och att han inte längre behöver ta ansvar för besökare.

Så.. visst var han speciell och nog en av dom envisaste jag träffat, absolut farlig och missförstådd, osäker, bortskämd och mycket vilja. Han sa till och med hej då till mig. Då blir man lycklig när man ser honom glad och avslappnad och inte stressad och olycklig. 

Det är faktiskt väldigt tragiskt och jag ser det ofta, att en familjs liv begränsas helt av liknande problematik som i Jokers familj. Man isolerar sig för att hunden inte funkar med gäster, eller man undviker mycket socialt i livet.

Till och med grannen som är hundförare hos polisen vågade nu komma in på en fika – efter stor, men berättigad tvekan.

Jag kommer gärna och hälsar på dig när jag är i Stockholm igen Joker!

/Med vänlig hälsning Seth Sjöblom

Regler och nej är hänsyn – inte straff


Seth Sjöblom: Ta bort grindarna hemma – sätt upp nya, osynliga.
(Inlägget fortsätter på en länk efter texten verkar slut. ”View..”)

Hundcoachen Seth Sjöblom

Hundar behöver stopp och gränser och inte ta över hela hemmet och övriga familjens utrymme.

Det blir obalans om endast hundens behov styr över alla andra i hemmet. Ju otydligare människornas kommunikation är – desto mer kaos. Hunden kan börja bete sig dominant mot familjemedlemmarna, vakta mamma, nafsa mot barnen och skrämma besökare.

Den hunden är för stressad för att må bra. Förvirrad kanske man skulle kunna uttrycka det som? 

Lättare att slappna av när man känner sig säker.. 

Om hunden får helt fritt spelrum på fel sätt, så påverkas den viktiga sociala aspekten till hundens nackdel. Hunden får inte kontakt och ingen vågar ta den till sig. Och det är rent taskigt mot hunden som vill så mycket – men inte  på egen hand vet hur den ska göra. Vem kan veta sånt utan styrning och råd?

En hund gör vad den kan om den inte vet något annat…

View original post 336 fler ord

Schäfertiken Lava – redan resultat på problemen


Vår hundcoach Seth beskriver nya hundfall då ägarnas problemformulering finns med först: 

Om Schäfertiken Lava – som vi ska följa

 

Ålder: 15 månader.
Ägarens beskrivning om problemet:

”Vi är en familj bestående av 4 personer (Pappa, mamma, Son 13 år, dotter 17 år) plus vår underbara schäfer tik  på 1 år och 3 måneder.
 
Vi har alla haft hund stort set hela livet, och som familj är hon vår 4de hund, men vår förste valp. Alla våra andra hundar var rescue. Två av dom fick vi direkt från gatan samtidig vid ca. 1 1/2 – 2 års ålderen. Det var mycket jobb, men efter ca. 1 års tid med mycket träning hade dom blivit underbara hengivna familjhundar. Det är jag – matte – som sköter långt det meste av träningen med våra hundar.
 
I november sista år fick vi henne, då den ena av systrene hade gott bort och den annan var väldigt trött. De var 13 år gamla.
 
Jag var sugen på en valp, som jag kunne präga från böjan och jag ville ha en udmaning. Eftersom jag hade success med Coco och Chanel tyckte jag, at jag var redo for en renrasig Schäfer (vår förste hund tillsammens var cirka dobberman, rottweiler, schäfer och 7 år). Jag böjade träna henne direkt, men efter et par månader anmelde jag mig til valpkurs, då jag aldrig har gått på kurs med mina vuxna hundar. Ville ha inspiration till mulig aktivering och lydnad. Jag blev ganska snabbt frustreret med kursen av olika anledninger, men gjorde klart det. Sen böjade jag på privat lektioner på Hundens Hus samt testade på Nose Work och Rally lydnad. SEN blev hon tonårig under sommeren!! Hörde typ inget av vad vi sagde till henne i ungefär 4 månader. Dette är slut nu, men hon har ändå kvar lite saker, som vi gärna vill jobba på med henne och som bara inte funkar för os. Därför vi söker en kunnig träner, som vill jobba med oss som familj.
 
Jag har läst väldigt mycket av det du har skrivit på din hemsida och jag tror, att vi är ganska överens om träningsmetod. Jag har tröttnad på, att svarat på ALLT är godisregn. Det är allt vad hon är fokuserat på under träningen och jag vill ju, att hon skal vara fokuserat på MIG istället.
 
Vi har tre problem, som vi gärna vill jobba på. Därtil kommer disse problem kanska av andra saker som att vi inte använder oss nog av vardagslydnad. Jag har tröttnat lite på, att det bara är jag, som tränar henne. De andra i familjen föjler inte mina anvisninger på tex promenad och därför dra hon med dem. Så har behov av ideér, som vi alla kan följe och vara en del av. Men de andra är nu med på, att få hjälp utrifrån.
 
Problem 1:
Hon har väldigt lite respekt för vår dottor på 17 år. Hon hoppar jämt på henne och nafser henne på armen och händer. Vi andra har inte samme problem. Det skal nämnas att vår dotter har stor hundvana och hade STENKOL på Coco och Chanel. Hon promerede med både samtidig från 10 årsalderen och hade inga problem med deras 50 kg. tillsammans. Men hon hoppar och dansar runt vår dotter på promenad.
 
Problem 2: Hon hoppar och nafser på gäster i huset – båda vuxna och barn.
 
Problem 3: Hon är ju bara SÅ glad i andra hundar, att hon vill prata med alla dem hon träffer. Men vi kan förstå, att det här i Sverige inte är specielt accepteret, att hundar hälser på varandra på promenad (det förste vi skulle lära oss på valpkurs var att undvika att hundarne fick kontakt på promenader). Dette förstår vi absolut inte någonting av. Nå, men i alla fall….. Hon ser en hund på promenad. Ligger sig direkt på marken (som hon ju lärde på kurs), men istället för att stanna kvar hopper hon för fullt precis, när den annan hund går förbi. Vi vet ju om detta, så vi håller henne i kort koppel, så hon inte når den annan hund, men det är super frustrerende ändå. Vi får råpa till folk, att hon kommer hoppa, men att vi har bra tag på henne.
 
Det jag gärna vill, är att hon sitter eller ligger sig (med tiden bara fortsätte gå) och sen efter att jag har frågat den annan person med hund om de får hälsa, då kan hon resa sig försiktigt och hälsa fint.
 
Mini-problem: Hon skäller av alla hundar, som passerer vårt hus, när hun är på teressen/balkongen. Inte när hon är inne. Det generar inte mig, men tydligan tycker folk, som går forbi, att det är irriterende. Ville vara skönt om hon kunde vara lite mer på teressen/balkongen eftersom vi har en helt öppen trädgård där hon inte kan upphålla sig utan snor. Vill gärna ha hjälp med denna skällen också.
 
Generelt är hon en lugn och harmonisk hund. Hon är glad och oräd. Jag har inte observerat någon aggresivitet alls i henne. En underbar hund, som vi behöver lite hjälp till att träna videra med.”
 
Ägarna mailar efteråt:
”TACK så jätte mycket för en super inspirerande eftermiddag. Vi är alla SÅ taggade. Det kommer bli bra det här.”

Seth beskriver efter besöket:

Här handlade det mycket om, dels tikens ålder då hon är en unghund och inte fått regler att förhålla sig till då Matte blivit lärd att det skall bara vara positiv förstärkning med godis och att man inte får använda ordet Nej.

Matte och framför allt husse tyckte till slut att det inte funkade och kontaktade mig och tiken visade sig vara tveksam i en början till de nya förhållningsreglerna och träningen och vad man får och inte får göra.

Vi har idag lärt henne att hon inte kan ta allt för givet utan att lyssna på husse och matte och bli inbjuden i alla aktiviteter. Nu är det inte längre ”hasta maniana” hela dagarna utan att hon samverkar med husse och matte i det som sker.

Det ledde till att hon genast blev lugnare och stressen började avta.

Lavas stresspåslag var extremt stort och då jag kom och vart insläppt, så höll dottern henne i halsbandet och fick kämpa med att hålla hunden kvar så hon inte skulle flyga på mig i en extrem iver.

Lava är snäll och visar inga som helst tendenser till aggressivitet, men avsaknaden av att veta vad som är rätt och fel har lett till stress – hon har inte vetat hur hon skall bete sig i olika situationer.

Då det gällde drag i kopplet vid promenader så användes en VGV sele som jag inte gillar – utom när någon har egna fysiska problem och på det sättet måste ha bättre koll vid promenader.

Vi använde i stället ett vanligt halsband och såg till att hon fick en mer kontrollerad promenad med kortare koppel och stundvis också lek och aktivitet på bestämda platser, med mycket gott resultat.

Hon är en mycket fin tik som med rätt vägledning kommer att bli en liten stjärna och vägen dit kommer att ta ett tag, men hon kommer dit med hjälp av engagerade ägare och rätt verktyg.

Jag kommer att följa dom och det skall bli väldigt spännande och roligt att få se var hon är om ca 8 månader, schäfertik med potential att bli tjänstehund med rätt vägledning, men som kommer att stanna och bli familjens lycka.

/Mvh hundcoachen Seth Sjöblom

Hundmöten som jag upplever det.


Jag har träffat och hjälpt otaliga personer och hund i hundmöten och det jag tycker är intressant är att problematiken i själva mötet är så olika från hund till hund, från ägare till ägare och den miljö där mötet äger rum.

Jag vill bara ge några exempel varför det kan bli problem.
– Möten på hemmaplan är extra svårt.
– Möten på bortaplan blir lättare.
– Hunden har aldrig blivit korrigerad i ett hundmöte.
– Hunden vill jobba för dig, men du vet inte hur, slutar med dåligt möte.
– Du själv har byggt upp en tanke där det är omöjligt att möta en annan hund.
– Mötet sker i en trängd och stressad miljö.
– Du är inte fokuserad för att du, pratar i mobil, pratar med en medföljande kompis, eller distraheras av något som tar bort fokusen mellan dig och hunden.

Jag har en grundregel och det är att vid ett hundmöte så skall du fokusera på din egen hund och inte den ni möter.

Läs av din hund och då den signalerar att nu blir det ett möte, te.x. öronen spänns upp och kroppshållningen förändras, det är då du måste bryta kontakten med den andra hunden.

Håll sedan full kontakt med din egen hund, agera och se till att du kan genomföra mötet, bry dig inte om den andra hunden, det får dom fixa.

Och..visst kan du få din hund att genomföra ett hundmöte utan problem, men håll fokus på vad du och din hund skall göra.
Som man brukar säga ”Sköt dig själv och skit i andra” 🙂

mvh
/Seth

Min skyggaste hund Shy – och hur hon blev rehabiliterad.


Hundar kan bära med sig en genetiskt nedärvd skygghet eller få den från upplevelser i tidiga valpstadiet i kullen eller så skapas skyggheten senare på grund av en bristande socialisering under viktiga utvecklingsfaser.

Shy var en blandrashundhund pointer – husky och hennes mor som hette Mora var lika skygg, men hade varit ledarhund och tagit sitt hundspann till en SM- seger.

S stor1 hundar

Shy är den lilla tiken som står närmast kameran med rött halsband.

Jag och min fd. sambo köpte Mora och fick i princip med Shy på köpet ca 8 månader gammal. För att Shy var så skygg och om vi inte tagit med henne så hade hon förmodligen avlivats.

När vi kom hem med dem så satte vi Mora i hundgården med en stabil hane som hon passade jättebra med, älskade skulle jag vilja säga.

Men lilla Shy tog vi in i huset och det vart en riktig utmaning. När vi kom in genom dörren och släppte henne så försvann hon som en oljad blixt in i vårat sovrum och låg där och tryckte och vägrade att komma fram, spelade ingen roll vad vi lockade med. Vi hade henne hos oss inne i huset och om man skulle gå ut och rasta henne så fick man tränga henne i ett hörn för att få tag på henne. Det verkade som helt hopplöst hur mycket vi än jobbade med henne. Hon hade inte fått sitt namn Shy – Blyg – pga ingenting..

Vi märkte att hon inte utvecklades längre inne hos oss utan behövde något annat, något mer som vi människor inte kunde ge henne – utan en mer naturlig socialisering i hundflocken på 75 hundar, men det måste göras bit för bit. Vi bestämde att hon måste få komma ut till de andra hundarna i hundgården och lära sig att umgås med att vara med våra andra hundar som var trygga.

Vi började därefter att hantera henne som alla andra hundar och med målet att hon skulle vara med vid träning, få en sele på sig och springa i spannet med  de andra. Jag ställde inte för höga krav på henne utan lät henne få sin tid att anpassa sig och komma framåt av egen maskin när hon kände sig mogen.

I början gick det inte att få tag på henne så hon fick vara hemma då jag åkte iväg med spannet – och hon verkade vara väldigt olycklig för det, men hon vågade inte. Jag satt ingen press på henne att hon behövde komma fram till mig för att få en sele på sig och ledas ut för att kopplas upp i spannet.

Men en dag så kom hon fram till mig och visade att hon ville vara med, väldigt stel i kroppen när jag hanterade henne, men hon godtog detta och hon kom in i spannet.

Efter ca 1 år så kunde jag och min sambo släppa henne var som helst och när vi ropade på henne kom hon till oss och lade sig ner och godtog att vi tog i henne och hon ville vara med oss och dom andra hundarna och vi märkte att hon förstod att det vi ville bara var att hon skulle få vara en del av flocken.

Shy vart en hund som var med mig på ett antal långdistanstävlingar från 10-35 mil och gjorde alltid sitt bästa. Hon blev en tvåmanshund – hon tydde sig till mig och min sambo.

Hon hittade sin roll i flocken och i livet – och i våra hjärtan. De lite speciella barnen.. hundarna kanske vinner ens hjärta mest.. Ingen annan kunde någonsin få kontakt med henne och hon litade bara till oss.

Men hon visade sig vara en mycket bra och villig hund, när hon fick det hon behövde och fick en chans att bli det bästa hon kunde vara, som till sist trivdes och då visade hur härlig hon kunde vara.

Kanske är det som när sk. ”problembarn” hittar hem? Att de gör så stort intryck när de väl får utrymmet och möjligheten att blomma ut och bli allt de kan vara. Min blygaste hund, hon växte ikapp sig till slut – efter mycket tålamod – lilla Shy.