Etikettarkiv: fallbeskrivning

Problem och steg framåt


Problembeskrivning per mail:
”Hej! Jag har en liten blandraskille (chihuahua-pekingese, dvärpinscher-cairnterrier) på 2.5 år.

Vi har problem med att han drar jätte mycket i koppel (testat mycket men han bara fortsätter vid nästa utgång) han skäller på män som cyklat förbi. Vissa män som går kan han morra på också.  Han har börjat att morra mot barn när vi är ute och går. Ibland skäller han också.

Det har gått så långt att han hos sin dagmatte när de var ute och gick så kom det barn bakom dom och då gjorde han utfall och drog barnet i hans overall. Och så gjorde han detta mot en kvinna som gick förbi oss när vi var ute och gick. 

Han umgås med små barn, mina vänners barn och har gjort det sen han var valp. Aldrig morrat eller försökt något mot dom. Han är van vid både män och kvinnor sen han var valp och han älskar min sambo sin husse.  

Detta beteendet började efter kastreringen. Jag vet inte om detta har betydelse men efter det så blev han förändrad när vi är ute. Inomhus är han den mysigaste och gosigaste hunden. Som älskar att ligga nära och bli klappad.

Han går på hunddagis och han stor trivs där. Han älskar att leka med andra hundar. MEN när vi är ute och går och han ser andra hundar så lägger han sig ner helt platt sen när hunden kommit nära så hoppar han upp och morrar eller skäller sen vill han leka. Och detta beteende började efter kastreringen.

Jag har försökt att jobba med det efter olika förslag. Men inget hjälper. Vi har gått på lydnadskurs men han var bara intresserad av att leka där.
Jag skulle verkligen behöva hjälp med min hund S.”

Uppdatering: 
”Jag ville bara ge dig en liten uppdatering.
Det går framåt med S. Han lyssnar mer och bättre på mig nu än vad han gjort tidigare. Han har börjat att bli bättre ute också. Han är lätt att avleda med ett Bestämt Nej när vi möter barn eller andra hundar ute.

Vi tränar flitigt hemma med att han ska bli tillkallad för mys med oss. Han kommer upp ibland  utan att vi sagt det men han förstår ett Nej nu och hoppar ner och väntar fint i sin säng. 

Grannen ringde på dörren idag utan att vi visste att vi skulle få besök och S var på väg mot dörren men ett Nej och Stanna funkade fint och han stannade på mattan dom 10 min vi pratade med granne.  Så det går framåt för oss! 🙂 Vi fortsätter att träna för han har en del kvar..  Men än så länge så är vi jättenöjda.
Ha det fint”

Det är kul när det går framåt och de förstår varandra bättre.
Mvh Seth

Pigga Diesel tränar tålamod och att krypa


Diesel är en rottweiler som precis fyllt 4 och kommit som omplacering till sin husse. Glad och charmig men lite väl upphetsad inomhus och störde sig alltid på andra hundar ute.

Samtalet ledde in på gränser inomhus. Upp i soffan, men bara efter inbjudan. Lämna husse ifred lite. Stimuleras mentalt inne med lekar. Och lite övning av sitt tålamod.

Vänta på gott

Väntar på nåt gott. Och väntar duktigt.

Diesel lär sig krypa

Diesel lär sig krypa

Jaha, OK då - inte springa runt fötterna i köket.

Jaha, OK då – inte springa runt fötterna i köket.

NU är jag trött efter all mental träning..

NU är jag trött efter all mental träning..

Ska vi verkligen gå ut idag och träna också?
Zzzzzzzz..

 

Vår 17-åriga hundcoach


Lilla Vilja har visat egenheten att backa från matskålar med kant. Hon vill inte heller äta från stora tallrikar. Så av matte får hon mat på en liten assiett. Eller på golvet. Bara hon äter!

Men så kommer ”lillmatte” Ella och tycker inte det är bra nog. ”Vilja kan visst äta ur skål. Man får ju träna henne!” Vilket vår dotter gjorde.

Hmm.. Tveksam.

Hmm.. Tveksam.

Menar du att jag ska ÄTA ur den där skålen?

Menar du att jag ska ÄTA ur den där skålen?

Men titta, gör bara som jag Vilja!

Men titta, gör bara som jag Vilja!

Menar du så här? Bäst att ha flygaröronen utfällda, redo för flykt..

Menar du så här? Bäst att ha flygaröronen utfällda, redo för flykt..

Luktar ju gott.

Luktar ju gott.

Tar några kulor och backar. Lägger dem inte ens på golvet först!

Tar några kulor och backar. Lägger dem inte ens på golvet först!

Vad tror ni hände på middagsmatningen?

Ska jag?

Ska jag?

Okej då, ur skålen, på egen hand.. egen tass alltså!

Okej då, ur skålen, på egen hand.. egen tass alltså!

Sen får måste vi träna flera gånger, vid varje matning, säger Ella.

Vilket genombrott!
Tack Ella – du är bäst! Vår hund -och djurtjej. ❤

Mvh hälsning stolt redaktionsmamma Victoria

Om Seths generationslevande polarhundar


Seth berättade en kväll, och jag återger berättelsen här – om en hundfamilj där generationer levde ihop.

Seth:
När vår bästa ledarhund, den ganska lilla Ronja fick sin sista valpkull fick de heta Buddy, Holly, Peggy och Sue. Hanen Holly var en speciell kille.

I hundgårdarna på vår kennel i Särna hade vi 75 hundar åt gången – runt 300 polarhundar under åren. Vårt verksamhet blev några år i rad ekodiplomerat som äventyrsföretag. Vi ansträngde oss mycket, även med allt runt omkring hundskötseln för att inte slita på naturen. Länsstyrelsen använde vår kennel som ”visningskennel” för att den höll all standard.

Jag tävlade också på elitnivå med våra draghundar. Sedan blev jag ju kapten för Svenska Landslaget inom Draghundsporten. Det finns många gemensamma hemligheter om drag -och polarhundar inom ett draghunds-tävlingslandslag – kan jag lova..

Vi månade om att våra hundar hemma skulle ha det bra. Våra många hundgårdar var större än standardmåtten. De hundar som trivdes ihop fick leva i samma hundgård. När en tik valpade fick hon vara i det mer ombonade valphuset.

Vår rottis Gunvald bröt sig ju in där en gång när han var ett år, men han fick lov av tiken att vara Gunvald – The Nanny..

Kanske fick vi ännu bättre draghundar av att de fick leva med dem som de verkade höra hemma med? Och naturligtvis även sättas ihop i de bästa individanpassade konstellationerna i hundspannen.

Gunvald var bara en valp på 9 veckor när vi släppte in honom till Ronja och hennes växande valpar och han snuttade på hennes mjölk. Än idag nu när Gunvald är runt 6 år så hör vi hans snuttljud när han sover djupt. Undrar om han återupplever det?

Holly, Casper och Wendy, som var Ronjas fullvuxna avkommor bodde tillsammans med Ronja, även när hon hade en ny valpkull. De var en så bra familj ihop att vi öppnade upp så de fick två hundgårdar tillsammans.

Tikar blir ofta rätt trötta på sina valpar ju mer de växer till sig. Då var den äldre kullen naturliga ”barnvakter” som höll lite ordning på tättingarna. Valparna fick lära sig lite hundhut av sina äldre syskon – och tjöt till av en korrigering på hundars vis, för att sedan fortsätta tumla runt.

Holly var en lite udda hund. Han tog vid och stannade också med sin mamma. En hel valpkull kunde sitta och gny bredvid Holly när han hade ett ben. Men, den oerhört snälle storebrodern ändå lade tassen på benet och morrade lite åt kidsen. Valparna förstod och kröp ihop, innan de försökte igen efter en stund.

Men Holly visade sig vara mer speciell än så.

Slädhunden Holly som inte trivdes

Seths möte med frallan Malte


Något av det bästa jag vet är när Seth kommer hem efter en hundkonsultation och berättar och jag kan skriva en inläggsskiss direkt. Bli omedelbart inspirerad av hans glädje. Nu till ett frallmöte!/Victoria red.

Malte, den franska bulldogen var en praktkille på hela 20 kilo(!) på sitt andra levnadsår. En frisk kille utan några andningsproblem och nosen var ”lång”. Från en riktig, ansvarsfull kennel, det känns viktigt att understryka. Kallar här praktkillen för M.

När Seth kom in genom dörren rusade världens mest uppspelta och glada fralla fram och ville hoppa upp, så Seth fick sätta ner handen till stopptecken och upprepa nej några gånger. Sedan fikade han med frallfamiljen, ägaren på 24 som bodde i egen bostad och hans föräldrar som hade M mycket hos sig.

Efter en stunds samtal med frågor från Seth frågade han: ”Var är M?”. Alla började titta sig runt men hittade inte M, förrän de tittade under bordet där M låg med huvudet på Seths fot. ”Men det brukar han aldrig göra, bara med mamma.”

Seth sa sedan att han hade observerat tillräckligt och sa att han skulle berätta om familjemedlemmarnas olika relationer med M. Om sonen/ägaren, hans mamma och pappa.

Seth frågade sedan vilket de upplevde vara det mest akuta problemet med M. Att han gör utfall mot andra hundar ute, var svaret. Så de gick ut allihop efter en längre stunds samtal och observationer i hemmet där det enligt Seth alltid är det stället som är viktigast att börja och analysera.

Väl ute så jobbades det med ett antal hundmöten och med rätt korrigering som Malte förstod och allt fungerade fint. Seth har varit i kontakt med dem efter detta och allt löper på väldigt bra.

En fransk bulldog som fått rätt hjälp för att att bete sig på det sätt som visar hans allra bästa – precis som hans människor också fått lära sig.

/V, som i värmande