Etikettarkiv: etologi-djurbeteendelära

Varg kontra hund – forskning om domectisering


Genom att föda upp hundvalpar och vargvalpar under exakt samma förhållanden har svenska forskare lyckats detaljstudera hur vargens beteenden förändrades när den blev domesticerad hos människan.

För att inte vargungarna skulle präglas på sin mamma togs de ganska omgående ifrån henne och likaså hundvalparna hade inte öppnat ögonen och de placerades i två grupper, omskötta av människor. Att det godkändes känns lite så där, men vargarna hade annars avlivats. Liknande studier har inte gjorts tidigare och man verkar ha fått några nya svar, men analys av filmat material pågår ännu. 

Med återkommande mentalbeskrivningstester av alla valpar ville man undersöka fyra beteenden som har en central betydelse för domesticeringsprocessen: rädsla, aggressivitet, socialitet och lekfullhet, även om man aldrig gick in i utredning av aggressivitet i studien. Tidigare forskning har visat att dessa beteenden förändras samtidigt vid domesticering – som att de är sammankopplade. Om man avlar på ett av dessa beteenden, kommer de andra också att förändras.

Det generella mönstret som man kan förvänta sig från domesticeringen är att graden av socialitet och lekfullhet ökar, samtidigt som graden av rädsla och aggressivitet minskar. Forskarnas unika försöksuppställning gjorde det möjligt att undersöka detta i detalj. Det hade aldrig gjorts tidigare för hund och varg.

En oväntad upptäckt är att lekfullheten kan ha spelat en avgörande roll. Alla valpar släpptes en och en in i ett rum där en person satt men man upptäckte ingen tidig artgenerell rädsla, utan det var individuellt vare sig det var en varg eller hund. 

Med jämna mellanrum upp till ett halvårs ålder släpptes djuren in i ett rum med ett främmande föremål. Både hundar och vargar var lika rädda när de var små. Men hundvalparna blev sedan allt mindre rädda för de främmande föremålen ju äldre de blev, medan vargarna behöll sin rädsla för det okända även när de blev äldre.

En trygg hund blir generellt trygg. Hundar är mycket formbara – vilket ju är viktigt att ta vara på när man skaffar valp – så att om de får en trygg uppväxt tenderar de att fortsätta vara sociala och orädda med de flesta människor de träffar.

Ett av lektesten bjöd dock på en överraskning. Det gick ut på att kasta bollar till valparna för att se om de spontant ville apportera dem – en inbjudan till social lek. Flera av hundvalparna apporterade spontant bollar, trots att de aldrig hade tränats till det. Vargarna i de två första kullarna som deltog i försöket var inte särskilt intresserade av bollarna.

Men under projektets sista år, då forskarna testade den tredje vargkullen, kom överraskningen. Tre av vargungarna apporterade spontant bollarna. Jag blev helt förbluffad. Ingen har kunnat visa detta beteende hos vargar förut, säger Christina Hansen Wheat. 

Forskarna tror att viljan att leka socialt – eller snarare viljan att leka med människor – är en egenskap som kan ha varit viktigare för vargens domesticering än man tidigare har trott.

Filmmaterialet är gigantiskt, så analyserna är långtifrån färdiga och forskarna vill helst inte spekulera i några resultat ännu. Men efter lite tjat delar de med sig av några intryck de fått under projektets gång.

– Vargarna har en mer finstämd kommunikation inom gruppen än hundarna. De använder fler ansiktsuttryck, kroppsställningar och läten i sitt sociala samspel. Hundarna kommunicerar slarvigare än vargarna. Hundarna var mindre lyhörda och kunde fortsätta leken även om en valp hamnat på rygg underst och gnydde.

Vargarna var mer problemlösande än hundarna och spenderade mer tid på att utforska rummet. De var exempelvis medvetna om att det fanns två dörrar, två vägar ut ur rummet. Det förstod aldrig hundarna. Och vargarna var extremt känsliga för störningar och reagerade på minsta lilla ljud. De var mer försiktiga och reserverade än hundarna.

Etiskt hantering av djuren

Vargkullarna från studien fick flytta till djurparker i Europa, där de fick mycket större inhägnader än på forskningsstationen. Och uppfödaren fick tillbaka sina hundar, förutom ett par stycken som forskarna inom projektet adopterade. Trots att hundarna inte fostrats med tillrättavisningar och dominans av människan.

Forskning och Framsteg: Vargen som ville leka 2019-06-20
Här beskrivet i bild

Vargattacken i Kolmården samt om dominans


Varför ska man bjuda in besökare och stressa frihetsbegränsade fångna djurs liv ännu mer? Det är ju inte för djurens skull. Och hur är det lämpligt att i allmänhet hantera starka hunddjur?

Snälla nån! Släpp inte in besökare till vilda djur. Vad är det för mening med det –  att djuren stressas i onödan enbart för människans skull. Egentligen skulle det kännas mer rätt att stänga ner alla djurparker. Visst är människor så enfaldiga att de oftast behöver bli nära känslomässigt berörda för att skänka pengar till välgörande ändamål. Antingen klappa på en len päls, eller beskåda ett pådrag i en stor ”gala” på TV.

En bred DNA-bank ett motiv för djurs fångenskap

Det handlar ibland om att bevara arter, med att hålla vissa djur för att försöka föröka utrotningshotade djurstammar med befruktning då man noggrant kontrollerat DNA för att undvika inavel och få fram starka och friska djurindivider. Helst med mål att kunna placera dem i den vilda miljön där de hör hemma? Och då ska de, absolut inte vänjas vid människor. Men även de så kallade avelsdjuren bör lämnas i fred i sin ursprungliga flock för att kunna leva så naturligt som möjligt och fostra sina ungar där.

Djurparker är inte naturliga

Det är skamligt att utsätta vilda djur för människors egoistiska behov. Djur borde etiskt sett inte ens bo inhägnade för att beskådas – och klappas – av besökare. Vad är det för trams? För att visa vargars normala liv kan smygfilmade naturfilmer ge en mycket bättre insikt om hur vargar och andra djur egentligen lever i det vilda.

Läs sedan forskningsrönen inom etologi – djurlära – om att vilda vargar tydligen inte alls har en maktfullkomlig nedtryckande Alfa-ledare, utan att maktutformningen i en flock är av ett mer plant slag, att stämningen är mycket mildare då alla individer i flocken gör de uppgifter som de är bäst på.

Forskning på fångna djur säger inget om hur de fungerar som vilda.

Däremot lever människan idag ett annat liv i symbios med våra domesticerade hundar – som kan kräva en mänskligt ledarskap – men då utan fysiskt eller psykiskt våld.

Vad hade människorna ens i varghägnet att göra?

Om de nya filmerna och vittnesmålen efter att en ensam vargskötare dödades i varghägnet på Kolmården. En ny film visar en kvinna som fick en varg på armen och sparkade mot dess mage för att försvara sig. Ingen runt om ingrep med att försöka dra bort vargen bakifrån. ”Kvinnan menar i förhör att hon gått bredvid erfarna skötare, men inte fått någon formell utbildning i hantering av varg. Vidare säger hon att hon sparkade vargen i självförsvar och att det inte är en metod hon fått lära sig.”

Sedan sägs skötarna ha haft en dominerande stil mot vargarna i Kolmården. Vet inte om det stämmer, men ärligt talat, hur tänkte de då i.s.f?

Seth Sjöblom – om  hundar och dominans

Få en hund  att frivilligt sluta upp vid ens sida? Utmana inte med skrämsel. Gå inte in i kamp om ”rang” för att försöka dominera överifrån som en furir! Det är dömt att misslyckas. Både för att djuret/hunden inte förstår och för att ett så respektlöst kränkande beteende från människan bara inger misstro och triggar hunden till vaksamhet och möjlig kamp.

En hund som trycks ner förstår inte ens vad den gjort fel, eller tydligen ska göra, bara för att en människa som ”lydnadsinlärning” kastar omkull den på rygg. Hunden blir bara mer osäker.

Och vilken människa kan vinna fysiskt mot en kraftfull kränkt hund? Visa respekt. Man måste bygga upp en respektfull relation som skapar förtroende. Var tydlig och vänlig, men med uttalade gränser.

Skrik inte åt hunden. Du beter dig bara frustrerat och är konstig. Och hunden skräms, kanske skäms – men utan att förstå vad som menas.  Sedan kanske den själv börjar göra samma sak, bete sig med aggression då det är det som den lärt sig från fostraren.

Man kan vara bestämd med mildhet – bara man är tydlig och kan avläsa och svara på djurens signaler rätt. Men utgå inte från att människan är en överlägsen varelse med all rätt.

Kanske intressant att läsa på bloggen, om hundar:
Våldsamma hundtränare och evighetskonsultationer

/Med vänlig hälsning Seth Sjöblom med bloggredaktion

-Med förhoppning om att Kolmårdensfallet belyses från alla sidor och kanske påverkar djurhållningen positivt och förhindrar fler tragedier.

Tillägg, från

Roande om hundars beteenden


Visst får man sig en del leenden och skratt med sina hundar
– för att deras sätt kan vara så motsatta människors reaktioner.

dog eat

/Mvh – en torsdag från Seth Sjöbloms hundcoachblogg