Etikettarkiv: Elsa

Svenska hundar lever ännu i bur


Det finns faktiskt idag i Sverige hundar som ”sitter av sina liv” hemma, fängslade i en liten bur. Sedan ska det lilla livet ”hålla käft” och inte synas ens, inte ha en social plats alls. Vi har tvingats inse det!

Akut, med omedelbar verkan för ganska länge sedan tog vi hem ett par tikar till oss för att försöka rädda dem då de annars på studs hotades av avlivning för att ägarna nått sin gräns. Det var vid olika tillfällen med olika hundar och en åt gången.

Djurvänlighet handlar aldrig om social status!

Många fattiga och hemlösa tar mycket väl hand om sin hund för att hunden är en viktig individ, en familjemedlem och även kan fungera som skydd. Det är inget snack om de hundarnas värde.

Medan personerna som ägde hundarna, sinsemellan var i ganska olika sociala situationer, fast med större möjligheter än hemlösa. Men ingen av dem hade behandlat sin hund som en levande varelse. De hade placerat hundarna i bur, förutom när hundarna för en stund skulle roa som familjehund eller att stoltsera med som ”kamphund”.

– En av hundägarna hade när han fått problem med lagen, lämnat hunden hos det förtvivlade exet med flera barn och det blev ohållbart. Hunden var inte helt lätt heller, så den mådde bra av att komma hem hit för lite omskolning och få slappna av. Vi fick sedan på omvägar veta att den levt i bur i hemmet.

-En annans hunds ägare hade bra jobb, likaså hans sambo – och killen i sina trendiga kläder snackade så förtroendeingivande och fint öga mot öga i vår soffa om deras bekymmer om hur hunden ”ställde till problem hemma” och att de var tacksamma över att Seth ville åta sig att ge hunden en chans innan avlivning. Vi började söka och lägga ihop 1+1 efter vissa saker som inte gick ihop för oss.

Falska utsagor vanliga vid omplacering

Vi blev fundersamma och efterforskade efter ett tag och förstod att vi absolut inte fått höra rätt bakgrundshistorier innan. Trots att det ju hade varit till nytta för både hunden och oss för att hjälpa. Då skulle vår första tanke ha varit att med informationen hjälpa hunden!

Säg ALLT Ni vet vid omplacering av en hund Hur svårt kan det vara när någon annan är beredd att ta över? Fast de föregående ägarna här, kanske inte ens tyckte att de hade behandlat hundarna fel?

Men beräkningen var väl som sådan, att med sanningen kanske de kunde riskera ”att inte bli av” med belastningen, och ville undvika att betala för en veterinäravlivning, när Seth ställde upp? Eller hur de nu hade gjort annars. Tanken skrämmer. Är det sådana här människor som lämnar av hunden på en rastplats, slår ihjäl den eller dränker den?

Små varningssignaler om ett djurs (o)betydelse

I efterhand, sånt som väckte misstankar. Till en av tikarna  skickades det med en tunn liggtrasa som var 25 cm kortare än hon. Ligglappen skulle lätt platsa i en valpbur! Hmm – det var kanske i en sådan hon suttit hukad i hemma?

Fick med ett för stort billigt plasthalsband. Att döma av de inre tagna hålen hade det använts sedan hon var valp. Och halsbandet var fortfarande så långt att det krävdes en löjligt lång invikt flärp. Utan matskål, ingen trygg välbekant valpfiltsnutt eller ens en favoritleksak.

De flesta som tar in en hund i sitt hushåll har ju brytt sig, varit entusiastiska oavsett ekonomi, och skaffat lite personliga saker som de sen lämnar över med sin hund vid omplacering. Småsaker, en liggbädd, ibland också hur till hunden. Snubben behöll bilburen bilen. Inget ont i det, men allt sammantaget väckte misstankar om att något inte stod rätt till. Som jag sa till Seth; hade de saker kvar, eller bara varit snåla mot hunden? ”Tror du inte att de ska skaffa en ny hund nu, som underhållning och hoppas att de slipper ägna någon ansträngning åt den, heller?”.

Så fina men helt missförstådda hundar

Hundarna var jättegulliga. Men väldigt ovanligt ivriga – de kunde först inte sluta att kräva vår uppmärksamhet och var klumpiga med sina ömhetsbetygelse – som de bara skrek: ”Älska mig – jag är snäll!”. 

Troligen ansedda som ”jobbiga” av de förra ägarna. Först hade hundarna väldigt svårt att släppa på nerverna och bara slappna av med oss. De for runt, krafsade på oss och våra hundar och hittade på diverse otyg. Men de visste ingenting som en enda hund – eller om vad någon levande varelse behöver.

Alla tikarna var rädda för män – förutom för Seth som de närmade sig självmant, men sakta. Men jag som kvinna och med ett mycket keligt omhändertagande sätt fick en närmare kontakt snabbare.

Deras från början nästan obefintliga avslappningsintervaller blev efter tiden längre och längre. De vågade efter 1-2 veckor börja ”fråga” om de fick hoppa upp till oss och blev då tryggare och efter några veckor somnade de bredvid oss, med en människohand på höften – i den kravlösa kärleken. Det var första steget, att de fick förtroende – så att de kunde slappna av och lägga lite gammalt bakom sig.

Förtroende är det grundläggande att bygga upp, sedan trygg fostran. De hade slappnat av när fick de till slut fått nya ägare, men var inte helt färdigtränade med koppelgång för att de hade större problem. Ett smärre problem med så samarbetsvilliga hundar som hade börjat öppna sig. 

Hundens beteende berättar ändå om miss(be)handel

Hundarna hade ingen anknytning – men deras beteenden var så lika! Sedan fick vi ju veta att deras bakgrund var lika illa – med en gemensamma nämnare. De hade suttit i bur hemma.

Men det märktes ju ganska direkt på hundarnas beteenden att de kom från misär. Man behöver inte veta bakgrunden, även om det alltid underlättar och hjälper. Skadade hundar syns! Deras beteenden värkte i oss – men vi pustade ändå ut för att de inte var kvar där de varit. Det var självklart mycket olyckliga hundar. 

Vi fick vår dubbelsäng och soffa nerkissade, förstörda laddarsladdar och jag vet inte allt. Även om soffan kom att sakna några sittkuddar sedan så kändes det inte som en så stor uppoffring – vi ångrar inte en minut av de förhållandevis små problemen. Men vi kan inte i vårt hem ta emot fler hundar som behöver så mycket.

Vi låg lågt länge för hundarnas skull

När hundarna hängde på livlinan och vi sökte nya hem, så kändes vår diskretion viktig för att inte ägarna skulle bli sura och kränkta och därför ta tillbaka hundarna innan de gett sin ägaröverlåtelse till ett nytt lämpligt hushåll.

Ville på alla sätt agera så att dåvarande ägarna inte skulle reagera negativt och motsätta sig omplacering. Det var känsligt – för hundarnas skull – eftersom de hade väldigt olämpliga ägare – helt enkelt! Vi tror inte att de personerna läser vår blogg i dag. De är nog inte så intresserade av djur eller andra än sig själva. 

sad-gorila

Jordbruksverket PdF-fil om att tillse en hunds sociala umgänge och att hundar inte får förvaras i bur mer än enstaka tillfällen, som i bil eller på utställning. En bur kan i hemmet mycket väl vara en hunds trygga bädd, så länge hunden kan välja var den vill ligga eller vart den kan gå.

Hälsning från Elsa och nya matte!


Vi är superlyckliga för att Elsa hittat hem till Anna som verkligen är rätt matte. Elsa är född i Rumänien men behövde omplacering efter två år i en svensk familj och vi tog hem Elsa istället för att hon skulle avlivas. Allt om Elsa i inläggen HÄR.  Bloggordningen är alltid bakifrån, så nyast överst.

Elsa tog med sig delar av våra hjärtan och fotona visar en så välmående hund, som Anna inte kommer ge upp om. Anna är veterinärstuderande, vilket är en lycklig slump.

-Tack Anna för all den kärlek och omvårdnad du ger Elsa. Vi vet att det är värt det, för Elsa är fantastiskt fin och förtjänar dig, ja, ni förtjänar varandra i god mening.

Anna berättar om Elsa:

Det går bara bra med lilla tjejen. Tiden bara rinner iväg.
Hon går stadigt upp i vikt, lägger på sig lite muskler också. Hon har fri tillgång på maten och äter små portioner lite då och då. Vi traskar på ute i mycket högt gräs, sandlådor och backar nästan varje dag. Vi tar korta men intensiva promenader för att bygga upp hennes muskulatur. Jag har bokat vardagslydnadskurs för oss som börjar i december och jag ska även lägga ut dyra pengar på watertreadmill -vattenlöpband – så att vi kan fuska lite med muskeluppbyggnaden.

Elsa med sin självlysande vita rådjursrumpa!

Elsa med sin självlysande vita rådjursrumpa!

Vi har även hälsat på hästarna i stallet och några gånger hälsat på kor, får och grisar på en gård nära vårt landställe, men dom är alla ganska läskiga än så länge.

Det är mycket smidigt att vara ute med henne i mörkret för inte behöver man nåt lyse för att se hunden när man har en självlysande vit rådjursrumpa!

Det går mesta bra, hon gillar fortfarande inte min pappa, skygg för män, men det går framåt.

Hon älskar märgben och tuggben och får nått sånt roligt varje dag, och vi ska boka tid för att få tänderna fixade.

Jag gick till en liten vet-klinik för att få hjälp med klorna häromveckan, jag har inte hunnit öva klippning än och jag kände att jag behövde hållhjälp, men det gör jag aldrig om. Hon var fruktansvärt hysterisk, slingrade sig och klöste och fick panik, inte av kloklippningen, utan av fasthållningen men det var så hemsk att jag nästan började gråta. Så det gör jag aldrig om! Vi har börjat träna med en massa korv istället och det går också stadigt framåt!

Men annars så verkar hon så nöjd så. Hon sover alltid mitt i sängen, mitt på täcket, på mina fötter eller supernära rygg mot rygg och det är urmysigt!

anna 4

Hon har en mycket uppskattad leksak, ett stoppat gosedjur eller vad det nu är, med ett litet hål i och det finns inget roligare än att dra ut stoppningen ur den. Men så länge hon inte äter upp det och inte gnager på mina kuddar – vilket hon inte gjort, hon är mycket duktig med att bara leka/gnaga på saker som hon får – så får hon förstöra den så bäst hon vill, hon är verkligen aldrig så nöjd som när hon intensivt drar ut så mycket innehåll hon bara kan.

Elsa dissekerar ett gosedjur

Elsa dissekerar ett gosedjur

Det är också roligt med hundleksaker som ser ut som överkörda djur, men bollar och pinnar har jag inte fått upp något intresse för än.

Jag har haft lite problem med att hitta nått hundgodis som är tillräckligt gott att jag kan distrahera med det ute, det som går hem inne fungerar inte så ofta utomhus, och jag vill ju så gärna belöna hennes kontaktsökande även ute så jag är nära med att börja gå runt med hela fickorna fulla med korv…

Med vänliga hälsningar Anna och Elsa

Anna3

Anna5

Elsa i ett nytt hem!


Sent på söndagskvällen bokade en kvinna, Anna från Uppsala tågbiljett till Göteborg för att redan under måndagen komma hit och träffa Elsa, som vi huserat här hellre än att hon skulle avlivats, för hon är en bra hund.

Seth och Anna hade pratat länge på telefon under söndagen. Anna var redan väldigt intresserad av Elsa och det klickade hos Seth att detta var på allvar, efter hans ”utfrågning” och samtalet i stort. Anna är, förutom empatisk, djurvän och smart, snart utexaminerad veterinär.

När Anna kom och satte sig på vårt vardagsrumsgolv var Elsa direkt framme och nosade intresserat. Det verkade som att Elsa höll sig rätt nära Anna, men jag kan ju ha fel?

Det kändes bra för oss att Anna också fick se Elsa och Gunvald i samspel här hemma, att Elsa umgås bra med andra hundar. Elsa ville som alltid få igång Gunvald till lek, trots att han var ganska trött och bara ville ligga i soffan hos husse.

Tror ni hon lyckades till slut? Ja, det blev som ett kärleksfullt ”gnabbande” farväl mellan Elsa och Gunvald, då Gunvald ändå låg i soffan där han ville vara, under sin husse Seths arm.

Men det var väldigt sött, så jag filmade spontant, även om det var lite motljus.
”A Goodbye in LOVE”!

Anna umgicks också med Elsa ensam och de tog en lång promenad ihop. Då var det klart för Anna att Elsa skulle funka och Anna verkar inte vara en snackare, mer verkstad, helt utan behov av att slå sig på bröstet.

Sedan skulle vi skiljas och jag gosade in mitt huvud i världens mest gosiga hund, Elsa och sa hejdå. Men hjärtat var inte mörkt – för allt talar för att Anna och Elsa kan leva fint ihop.

Elsa kommer få all fysiskt träning hos Anna för att bygga upp muskler och även tränas i de partiella fysiska svagheter som Anna med sin veterinärkunskap – och som Seth redan noterat – på delar av Elsas kropp, som i ”handlederna”.

zoozoo.com Foder Earthborn holisticAnna och Elsa fick bilskjuts upp av vänner till oss och det var säkert bra för Elsa att hon fick minimalt med stress vid överflyttningen och inte sitta på ett tåg. Men kudos för att Anna bara hoppade på tåget!
Med bilskjuts gick det också att frakta en stor säck med kvalitetshundmat som vi fått från zoozoo.com. Elsa behöver det både i sin kommande muskelträning och för att öka till naturligt hull och med vitaminer o.s.v.

Seth håller kontakt med det nya hemmet och kommer hälsa på när han åker uppåt.

Fotnot: Jag bloggredaktören skickade på söndagen ut mail till flera som anmält intresse, eftersom två hem hoppat av utav orsaker som inte alls handlade om Elsa själv. Dem kommer jag att maila igen med det hoppfullt glada beskedet om Elsa!

Inlägg om Elsa:

När Elsa som valp hittades i Rumänien
Rädda Elsa som behöver ny matte snarast
Elsa nyekiperad – modenytt
Första dagarna med Elsa
Elsa fick spontan present från zoozoo!
Ett hem till Elsa – eller avlivning av sund hund
Hoppfullt hem för Elsa

När Elsa hittades i Rumänien


Lena som hittade Elsa, gav oss några foton från Elsas första tid i Rumänien, som vi vill visa. Spännande att se hennes första tid.

Elsa hittas moderlös vid en polisstation blott 4 veckor gammal

Elsa hittades moderlös vid en bensinstation 4 veckor gammal. Mamman hade blivit överkörd och de andra kullsyskonen infångades, medan Elsa var svårare, så Lena engagerade sig och lyckades till slut

Elsa vilar i Lenas knä i bilen

Elsa vann Lenas hjärta extra och hon själv ville ta hit Elsa för omplacering, som hon gjort med ett par hundar innan. Elsa vilar tryggt i Lenas knä

Elsa får koppel

Elsa placeras i valphägnet hos veterinären

Elsa med kompis i hägnet

Elsa med liten hundkompis i perfekt storlek att tumla runt med

Elsa funderar kanske på framtiden ovetande om att Lena väntar på att ta hem Elsa, men först måste hon ha fyllt runt 4 månader

Elsa ser ut att fundera på framtiden, ovetande om att Lena väntar på att ta hem henne. Men först måste Elsa ha blivit runt 4 månader

Lena hämtar Elsa på Arlanda när Elsa fyllt 4 månader, eftersom de inte vill skicka yngre hundar

Äntligen kunde Lena hämta Elsa på Arlanda!

Vi har ju tidigare berättat om Elsa som vi tog hem till oss istället för att hon knappt 2,5 år gammal skulle ha avlivats av omplaceringsfamiljen, då det inte höll. Lena har redan flera hundar och kunde själv inte ta henne. Från början:

Rädda Elsa som behöver ny matte snarast
Elsa nyekiperad – modenytt
Första dagarna med Elsa
Elsa fick spontan present från zoozoo!
Ett hem till Elsa – eller avlivning av sund hund
Hoppfullt hem för Elsa

Så här ser ju Elsa ut idag, med mycket huskey i sig och Lena kom upp till oss förra veckan för att hälsa på Elsa. <3

Så här ser ju Elsa ut idag. Mycket av huskey i sig. Och så fint när Lena kom upp till oss förra veckan för att hälsa på Elsa. ❤

Hoppfullt hem för Elsa?


Vill ge en liten uppdatering om Elsa som bor hos oss tills vi hittar ett lämpligt omplaceringshem. Seth och jag jobbar fortfarande på för att hitta en ny ägare till Elsa.

Ett par intresserade som Seth haft solid kontakt med hoppade av utav personliga orsaker – inget som har att göra med Elsa själv. Annars hade Elsa fått pröva sina tassar i ett annat hem redan idag.

Hjälp oss att sprida, igen. 🙂

The Elsa Story:
Rädda Elsa som behöver ny ägare snarast
Elsa nyekiperad – modenytt
Första dagarna med Elsa
Elsa fick spontan present från zoozoo!
Ett hem till Elsa – eller avlivning av sund hund
Hoppfullt hem för Elsa

När Elsa hittades i Rumänien

Maila sethsjoblom@gmail.com och skriv med ert telefonnummer också – så Seth kan ringa upp så ni kan prata mer.

Vi kämpar på och detta inte för att vi tjänar ett enda öre på vårt personliga engagemang. Vi hade hellre valt att fortsätta i vårt hem som förut, speciellt efter två dödsfall under ett par månader. Lite övermycket just nu – men Elsa har också gett oss så mycket.

En välsignelse att få ta del av hennes framsteg och hennes ökade inkurande förtroende. Att inte ge upp känns viktigt. 

Håll nu tummarna för att Elsa kan komma hem, en gång för alltid!

Seth Sjöblom, omplaceringshunden Elsa

Ett hem till Elsa – eller avlivning av sund hund


Realiteten är alltid sån här oavsett hur fin hund som behöver omplaceras – om ingen kan ge hunden ett stadigt hem så avlivas hunden. Den kan ju inte bo ”ingenstans”. Elsa är en frisk och så charmig ungtik som bara önskar kärlek och lek och vore trogen för alltid.

Jag, Victoria har inte kunnat gråta så mycket än efter att både min syster och mamma dött med sex veckors mellanrum sedan början av augusti. Men just i denna period av liv och död har jag också vaknat gråtande över att lilla söta Elsa, en varm, pulserande och frisk varelse kanske döms till att dö i onödan ändå.

Vill även om vi inte behöver, förklara varför vi själva inte kan ge omplaceringshunden Elsa ett för-evigt-hem. Vi är inte alls juridiskt ansvariga. Ägarna får betala den i.s.f uppskjutna avlivningen, men det är ju liksom annat som bekymrar oss, nu när vi tagit hit Elsa för hennes sista chans. Elsa är så underbar, men det går inte att behålla henne här. När ska vi säga att det är nog då – det pratar vi mycket om. Då blir det vi som dömer Elsa till döden..

Problem: Vår lilla hund Vilja väger knappt 4 kilo och visst är det kul för henne att leka och vara med andra hundar – precis som Elsa  på 17 kilo tycker. Men lilla Vilja har också börjat smyga intill väggarna för att göra sig osynlig när hon vill vara ifred. Elsas lektassar i huvudet blir lite nog ibland. Vår rottis Gunvald börjar bli en äldre man i medelåldern och tycker att Elsas lekfullhet blir lite påfrestande, även om de rusar runt och leker en stund, säkert till grannarnas förtret ibland. Vilket inte heller är så bra för oss i en hyreslägenhet.

 Vår dotter Ella i soffan och Gunvald verkar räcka lång tunga åt Elsa som vill vara med..


Vår dotter Ella i soffan och Gunvald verkar räcka lång tunga åt Elsa som vill vara med..

Lilla Vilja och store Gunvald har redan hittat ett system sinsemellan och är ganska lugna så det blir balans – men Elsa vill leka mycket oftare med all sin energi och valpighet, fast hon är över två år. Och det borde hon får lov att göra. Elsa behöver mycket mer aktivitet. Hon är en busunge!

Elsa beter sig nu så här – efter 12 dagar hos oss:

Inga fel på den här flickan, tvärtom, för den som lär känna henne som vi gjort <3

Inga fel på den här flickan, tvärtom, för den som lär känna henne som vi gjort ❤

Hon hoppar upp till både mig och Seth i soffan och krullar ihop sig eller sträcker ut sig och vågar ta mer plats nu. Sover med oss alla i dubbelsängen. Men i konkurrens med våra två bofasta hundar, så hon lägger sig långt ner i sängen – som i rang.

Har jag lagt mig tidigare än Seth och våra hundar stannat med honom i soffan så kan hon t.o.m komma upp i min famn och rulla ihop sig och slappnar då av helt.

När morgonen kommer och det finns utrymme i sängen kommer hon uppåt mot oss med fjäskande snällt nedfällt huvud och försöka puffa igång oss, främst mig. Gärna försöka lyfta upp lilla Vilja med sin nos och Vilja blir överväldigad och besvärad. Vilja vill då bara hitta skydd och kryper in långt ner under mitt täcke och jag håller handen runt henne så Elsa inte råkar trampa på gömda Vilja, precis som jag alltid gjort när Gunvald kommer traskande i sängen. Men han är; som en passus fantastisk som aldrig hoppar upp innan jag tänt lampan och visat var Vilja ligger. Och våra egna hundar uppskattar inte att bli så abrupt väckta, som Elsa är, som kommer igång direkt.

Elsa blir så glad när vi ska gå ut att hon hoppar omkring och steppar och kör upp en tass på halsbandet så jag får göra om proceduren. Hon är fortfarande mer tveksam när Seth ska sätta på henne halsband och koppel. Men hon visar ingen egentlig rädsla inför honom.

Ingen aggressivitet alls hos Elsa med att dra henne till sig eller flytta på henne fysiskt om det behövs. Lite klurigt om hur hon har lärt sig om när hon välkomnas in i ett rum? Vi begränsar ibland våra hundar så, efter situation, men hon stannar alltid utanför tröskeln. Står man inne i rummet och lockar så förstår hon inte, utan behöver tränas på att hon är välkommen in. Det är något näste ägare själv får öva fostran i. Ibland går det bättre – om man står bakom henne och bjuder in henne både med röst och gest och själv går in samtidigt. 

Hon hoppar nu i och ur bilen med Gunvald utan problem idag, även om hon behövde ett par dagars träning då jag inte lät henne komma undan. Kunde ju inte bekräfta hennes tvekan med att ge efter.

Elsa reagerar på hundskall utifrån – då man själv direkt måste gå fram till henne och få henne att titta en i ögonen och se bestämd ut och säga NEJ varje gång hon börjar göra nytt ljud ifrån sig. Egentligen är hon enkel på det sättet – ögonkontakt och ihållande konsekvens utan stora åthävor. Och beröm när hon hållit tyst.

Men i ärlighetens namn är ju inte orken här så stor f.n för att kunna ge allt fokus på Elsa så som hon skulle behöva. Men wow vilka framsteg hon gjort! För någon annan med engagemang skulle det gå på några dagar att få Elsa att förstå att hon inte behöver varna eller skälla emot ljuden utifrån!

Elsa är ingen problemhund alls – hon behöver bara bli trygg och få trygga regler så hon kan få chansen göra så gott hon kan. Hon är både ung, lekfull, nyfiken och vill behaga. Någon som vill träna och leka med henne i olika aktiviteter skulle få henne att bli allt hon kan vara.

Räkna med en blyg tillbakahållen tjej från början i 1-3 veckor, den tiden hon behöver. I början tveksam mot män, eller om det är kraftfulla arglåtande(?) röster? Med Elsa har full förmåga att våga visa sig själv och älska dig när du visat att du har fått känslor för henne. Det är inte alls bra att Elsa stannar längre här, för hon har börjat göra sig hemmastadd. ”Vandringspokalhundar” är ingen bra grej alls. 

Vi visste från början att vi inte kunde behålla henne – men när vi fick höra att det var så akut att friska och missförstådda Elsa skulle körts till avlivning kunde vi inte hålla emot. En respit och ärlig chans måste hon få. Så länge det finns liv finns det hopp, eller? Men det gör ont, visst gör det. 

Fortsätt att sprida Elsas behov av en ny familj via sociala medier eller tänk efter på någon som vill ha en hund – men kan mata henne bra, försäkra henne och främst orkar engagera sig i att få världens bästa vän och kramkompis. Och Seth kommer finnas där hela tiden för er. Det är både ett krav och tillgång. Skicka ett mail till sethsjoblom@gmail.com om ni tror ni har en lösning för Elsa!

/Mvh Victoria, Seth Sjöbloms bloggredaktör – och från oss båda

Elsa fick spontan present från zoozoo!


Marknadsansvarige för zoozoo.com tyckte att Elsa – den fortfarande tillfälligt inneboende omplaceringshunden – skulle ha ett fint koppel till sitt nya halsband. Igår fanns paket utanför dörren. Ett långt läderkoppel i superkvalitet och matchande färg till halsbandet i ”samisk” stil, som Seth valde eftersom Elsa är en blandishuskey. Och det är fortfarande aktuellt att rädda Elsa till ett nytt hem!

koppel turkos

Elsa halsband

Visst både matchar och passar det knallturkosa kopplet till en fin tjej bättre än det trista och korta plastkoppel vi hade hemma?

Elsas halsband

Vi fick också jättefin hundmat i försändelsen – Earthborn Holistic, Large Breed – helt spannmålsfritt. Elsa behöver ju lägga på hullet mer. Vi har fått upp henne från 15 kilo till nära 17 nu – men hon skulle må bra av en vikt på 20 enligt Seth som haft många huskeyvarianter.

Tack Adam på zoozoo som läste om Elsa här och fixade detta personligen!

Första dagarna med Elsa


Angående Elsa som behöver ett nytt hem snarast.

Vill främst tacka Elsas familj för att de inte avlivade henne utan att greppa efter ett sista halmstrå!! De berättade, för att underlätta en omplacering, allt de visste om Elsas liv. Så där ska man göra även om man smärtsamt nog måste lämna ifrån sig sin hund. Det är livet det gäller! Läs: Säg alltid allt ni vet vid omplacering av hund.

Seth hade ju fått veta att Elsa skällde på besökare och såg själv att Elsa var skygg för nya män, som honom själv och hon undvek även dotterns lugna pojkvän.

Seth överlämnade därför initialt den första anknytningen till mig. Han höll en övergripande koll och fick rätta mig lite för att jag inte skulle visa så mycket känslor av omhändertagande. Det stökade dessutom till det en halv dag för våra hundar. Om man visar en ny hund lite extra uppmärksamhet så kan det väcka konkurrens i flocken. Och hunden i fråga får försvagad självkänsla i sin situation.

Elsa uppsökte mig och var så belåten när hon lockats upp i soffan jämte mig. Även om det tog några gånger innan hon kringlade ihop sig bredvid. De andra två knôdde sig också som alltid ner bredvid mig. Pratade vänligt uppmuntrande med Elsa utan att ställa några krav alls. Elsa visade blygt med längtan om att vilja vara med. Började slappna av mer och mer och så smått, efter en dag visade hon intresse för att leka med våra hundar. Röj-röj..

Jag och Seth var den första dagen med Elsa krassliga, men han var mattast och vilade i sängen. När han låg där ganska utslagen lade sig Elsa utan problem bredvid honom. Men när han kryat på sig och gått upp höll hon sig mest till mig igen. 

Sedan kom genombrottet igår, efter 4 dagar när Seth och Elsa en stund var ensamma. Han lockade på henne med hundljud som säger olika saker – precis som han använt både i sina stora polarhundsflockar och ibland med enskilda hundar. Då kom Elsa fram med viftande svans till Seth, slickade på honom och lade sig nära honom. Fast att han är man.

Idag såg det ut så här.

Seth ser ju ganska lycklig ut för att hans

Seth ser ju ganska lycklig ut för att hans ”inskolningsplanering” för Elsa fungerat ända hit.

Lyckan av att kunna se en framtid med Elsas framsteg

Friden och pirret av att kunna se en framtid efter Elsas framsteg. Nu ser vi framåt!

Sedan två dagar kan jag när Elsa ligger på golvet bredvid resa mig upp och hämta något inom Elsas synhåll utan att hon reser sig upp och oroligt börjar vanka omkring. Fortfarande orolig när jag lämnar rummet.

Hon har ändå på kort tid visat nya positiva beteenden efter förflyttningen hit till en okänd miljö. Kan väl bara säga att Elsa är en kanontjej för den som har tålamod och målet att nå fram, inlemma Elsa i en ny gemenskap och miljö, för resten av sitt liv.

Hennes nya matte kanske även kan ha en man i sitt liv ”vid sidan om”  😉 – alltså inte ständigt närvarande i hemmet och främst inte i början. Ge henne minst veckor. För Elsa behöver främst få ta sin egen tid att upptäcka den nya världen och skapa ny anknytning. Då blir hon det bästa hon kan vara. Och hon är redan nu en mycket charmig, älskvärd men blyg tjej. Blott två år. Framtiden ligger för henne.

Vi vill helst ”bli av med” Elsa snarast möjligt
– för VI har börjat anknyta till henne också
– men kan inte ha henne.
Så hon måste förbi oss snabbt nu!

Dela, dela, dela, fråga efter och be andra fråga sina vänner och vänners vänner. Seth kommer följa med och lämna Elsa och stanna där på dagen. Funkar det inte så kommer inte Elsa få vara där. Sedan vet vi ju inte alls..

Och vi kan inte ta in en enda omplaceringshund här hemma mer. Det gör så ont med tankarna på att om det inte blir en lyckad omplacering, så kanske det är hopplöst för hunden.

/ Seth Sjöblom och Victoria Qvarnström

Elsa nyekiperad – modenytt


Vi tyckte att Elsa – som desperat söker ett nytt hem – behövde ett nytt halsband. Det är hon värd.

Här har Seth valt ut ett passande halsband som matchar Elsas päls och i någon mån påminner om hennes huskygener. Mönstret som glimmar som silver går egentligen i beige. Lite bling-blingeffekter i olika ljus. 😉

Elsa halsband
För den viktiga fotomatchningens skull lade jag till ett beige plastkoppel vi hade hemma.

Elsas halsband

Trots att jag hade svurit på att stanna vid ett modeinlägg på bloggen, så kunde jag ju inte låta bli.. Här är det första om Seths välslitna skinnanorak – handsydd av en enuitkvinna.

Mvh V för Seth Sjöbloms blogg

Rädda Elsa som behöver ny ägare snarast


Elsa är en liten blandistjej född på gatan, upphittad när hon knappt öppnat ögonen. Har troligtvis lite husky i sig, fyllde 2 år i juli. Hennes största önskan i livet är att ge och få ovillkorlig uppmärksam kärlek i ett varaktigt hem hos en kvinna, som är hemma mycket och som söker en trogen livskamrat och fint sällskap. Med Seths godkännande skriver jag Victoria, bloggred.

Detta, för Elsa.

Fridfullt sniffande

Fridfullt intagande av lukter

Varför så bråttom med nytt hem? Denna hundflickan behöver snarast ett nytt hem, innan hon fäster sig för mycket med oss och det blir ytterligare ett trauma för henne med ny förflyttning. Vi kan inte ha henne och det smärtar att hon för sin egen skull dag för dag här blir mindre lämplig för omplacering om hon hinner bli för hemmastadd här. Ja, kortfattat beskrivet.

Föregående ägare var på väg att ta bort henne. Elsa är osäker och ingen hund mår bättre av att bli en ”vandringspokal” bland ideligen nya familjer. Det är grymt mot hunden, som bara vill överleva, men faktiskt är värd att leva ett bra liv också.

Krav för övertagande av Elsa: Du kommer ha fortsatt kontakt med Seth/oss. Du får all uppföljning som behövs och ska ringa oss vid minsta fundering. Är du pensionär i någon form så vore det underbart för Elsa! Du måste ha råd att dels ge hunden bra foder varje dag och hela månaden igenom. Det kostar varje månad att ha hund. Teckna full försäkring varje år, för veterinärvård och andra försäkringsmässiga eventualiteter, som om det skulle hända något med andra hundar.

Agera aldrig med att att visa om du tycker synd om Elsa – det mår hon sämre av. Peppa bara. Inte höja rösten, utan med upprättat förtroende möta Elsa från där hon är idag. Träna med Elsa, så hon blir lätt att leva med i er relation. Vet vad din livssituation innebär. Funderingar på jordenruntresor går bort – för Elsas hälsas skull.

Elsas bakgrund: Som bara 4 veckors valp siktades hon vid Rumänsk bensinstation dit hon återkom och bara satt. Hennes mamma hade blivit påkörd och dödad. Resten av kullen gick att fånga in. Men Elsa hon tultade till bensinmacken varje dag och väntade på sin mamma. Och drog sig undan i buskarna.

När väl Elsa fångats var hon så liten och placerades i en rumänsk familj tills hon blivit 4 månader. Vad som hände där är oklart. Men Elsa är skygg, särskilt inomhus och väldigt tveksam inför män.

Som en av tre hundar hon gjort det för, betalade sedan den svenska kvinnan som engagerat sig, dyrt ur egen ficka för att ta hit Elsa för bortadoption.

Svenska familjen: Elsa kom dit vid ca, eller över 5(?) månaders ålder. Hon hoppade från början nervöst till vid plötsliga ljud eller rörelser. Nu knappt 2 år senare har deras livssituation förändrats och de känner att de inte kan ge Elsa den tid och uppmärksamhet hon behöver. Istället för att avliva henne i torsdags fick de kontakt med Seth och vi tog hem henne samma dag.

Hemma hos oss över helgen drygt: Det vi upplevt när vi – Seth – prövat henne i olika situationer uppvisade hon inga dramatiska svårigheter med att gå vid en stojig fotbollsmatch och möta – och av egen vilja hälsa på okända. Av de 10 personerna var 6 stycken kvinnor, även om Elsa är avvaktande mot män. De kvinnor och män som Elsa intresserade sig för var i alla åldrar och hon fick självmant gå fram och sniffa nyfiket på deras nedsträckta händer. Seth sa att de inte fick klappa, eftersom hon måste ta stegen, då hon är lite skygg. Det var oväntat glädjande att Elsa varken blev skrämd av bollmatchen bredvid och inte drog sig undan från nya människor, utan var så nyfiken.

Lydnadsfrågor: Elsa behöver i sitt nya hem trygga och lugnt framförda regler, som alla hundar gör. Både för att förstå att hon får eller inte får, exempelvis hoppa upp i soffan efter vad ni vill. En mjuk bädd på golvet är lika bra. Elsa är lättlärd, bara man etablerat förtroende och tar ögonkontakt innan man snackar med henne. Skulle behöva lekar för grundlydnadsträning som exempelvis kommandon som: ”ligg” och ”stanna”.

Hon vankar inte omkring här så mycket längre utan lägger sig lättare i ro. Jag kan råda om hur jag kommit vidare, jag som vinner hundars hjärtan, men kanske inte är den ledare som Seth är. Men Seth kommer finnas där hela tiden för Er särskilt vid bara en vink om beteendeproblem, som kanske bara behöver lite telefoncoaching. Upprätthållen kontakt är ju ett av kraven.

Gå i koppel: Elsa trippar fram i kort koppel utan att dra och ingen tillsägelse behövs för att hon ska gå fot. Som alla på hundpromenader ska man ha ett par saker i minnet. Inget mobilpratande. Hålla uppsikt, som en bilförare både framför sig och i periferin, på vad man kan möta framöver, för fortsatt kontroll över sin hund. Fungerat både med fast halsband med spänne eller det träningskoppel vi satte på för att det inte skavde bort pälsen på hennes hals. Hon verkar gilla när jag småpratar med henne under rastningarna och följer direkt en annan riktning när jag säger att ”här ska vi gå”. En lätt fingerryckning i kopplet räcker. Hon kan vara svår att få uppmärksamhet av när hon nosar omkring, om man inte är mentalt närvarande nog att följa upp hennes känslostatus, om hon kommit för långt bort. Behöver tränas mer på kontakten ute, men förstår hon att man är där vill hon behaga, utan att verka kväst. Hon är mer som lite tankspridd nu.

Och en hund med nära 2 meters koppel följer självklart lukter och svansar hit och dit. Hon är en lättviktare också, enligt mina mått mätt. Men självklart känns ett ryck mer med långt koppel! Jag brukar ha hundarna i kortare koppel – även om de kan få rusa fram för första nödiga kisset – men sedan bara göra ett lätt pekfingerryck och ge röstkommando om jag vill ha deras uppmärksamhet. När vi kommer till en annan gräsplätt säger jag glatt ”varsegod” och släpper på kopplet så de får sniffa fritt.

Storlek och ras: Som gatuavlad är Elsa en blandras. Man kan skönja lite inblandning av husky i Elsas utseende och i hennes skall. Hon räcker i höjd upp till knäskålarna ungefär. Slank kroppsbyggnad, 16 kilo nu. Behöver äta upp sig lite på bra foder. Äter allt och rått kött var jättegott tyckte hon förstås.

Beteende: Rör sig bra och beter sig precis som en hund ska i samspel med andra hundar. Mycket lekfull, är ju 2 år, så hon behöver kontakt med hundkompisar i hundrastgårdar, exempelvis. Hon är öm och  puffar eller krafsar med tassen på en eller lägger sig med tassarna framåt i lekställning när hon vill att man leker med henne. Men bara när hon känner sig säker, vilket blir det nya hemmets uppgift. Framstegen hon gjort här går kanske tillbaka för en tid, i en ny miljö. Och där har du vårt stöd och våra råd. För hon vill bara behaga och mysa – och du måste ha tålamodet och kärleken ge henne lite tid. Kanske inte så lång tid, med tanke på hur bra hon svarat här på omsorgen?

Dina livsplaner framöver är viktiga: Studerar du och din framtid ger flera vägskäl att välja på, som utomlandsstudier eller jordenruntresa, så är du inte lämplig för Elsa. Det är bra att ha en stor aning om hur ens liv kommer att se ut 10-15(?) år framåt innan man skaffar hund eller katt.

Elsa kom i torsdags eftermiddag och allt var så klart lite nytt för henne. Här leker hon måndag morgon med Vilja, den lilla.

Här i filmklippet gjorde Elsa mig ”besviken” för att jag inte ens kunde visa hennes olydnad med skall. Men det var nog bara denna gången? 😉

Glad för att Elsa förändrat några ”problembeteenden” på bara 3,5 dagar i ny miljö, hemma med oss.

Så nu måste vi SNABBT för Elsas skull hitta en engagerad MATTE som finalt och ultimalt omplaceringshem hos någon som söker en trogen, snäll, jättego livskamrat, innan tiken gjort sig för hemmastadd här.

Elsa i rasthagen med våra hundar, rottisen Gunvald och Vilja.

IMG_0117

  • Maila sethsjoblom@gmail.com direkt och berätta om dig själv och dina drömmar. Engagemang är det främsta kravet.

Mvh Victoria – för Seth Sjöblom