Tag Archives: djurmisshandel djurplågeri DjurensRätt djurförsök

Lex Maja – bättre djurskydd


Djursjukvården har nu med Lex Maja fått laglig rätt att stå på djurens sida med en bestämmelse som påminner om Lex Maria och Lex Sarah. Lex Maja fokuserar på vanvård av djur i sina hem. Dessa bestämmelser grundar sig på verkliga fall som gått illa.

Maja var en katt som 2016 svalt ihjäl ensam i en lägenhet efter att hennes matte åkt in på sjukhus. Hemtjänsten valde då att inte göra något, trots att de visste att katten fanns i lägenheten, med hänvisning till sekretessbestämmelser, vilket resulterade i kattens Majas död. Lex Maja kan nu skydda djuren genom klara direktiv för någon som [fegt enligt oss] tvekar.

Djurskyddsföreningen skriver: ”Lex Maja är nu verklighet – en sekretessbrytande bestämmelse vid vanvård av djur, så att hälso- och sjukvårdspersonal och Socialtjänsten får lämna uppgifter vidare om djurskyddsproblem till den berörda kontrollmyndigheten.

Vi gläds åt dagens beslut men det är viktigt att lagstiftningen inte enbart gäller djur som är vanvårdade och sjuka – den bör också omfatta djur som blir lämnade ensamma i bostaden eller som löper risk att bli lämnade, säger Camilla Björkbom, förbundsordförande för Djurens Rätt.”

Djurens Rätt och Svenska Kattskyddsförbundet (Svekatt) föreslog att en Lex Maja skulle införas efter Majas grymma död. Det är glädjande att förslaget behandlades och gick igenom relativt snabbt.

Man kan fundera på om djurägare i högre grad skulle undvika att söka veterinärvård efter de nya reglerna trätt i kraft? Men de som vanligtvis inte söker vård för sina sjuka djur kommer troligen att fortsätta på samma linje.

Redan idag ger ju veterinärer hälsorekommendationer om djurs hälsa, om de upptäcker något. Men fallen kommer i framtiden också att kunna följas upp av myndigheter på en tvingande nivå. Så det inte glöms bort. Eller ”glöms av”.

/Med vänlig hälsning red, Seth Sjöbloms hundblogg

VOOV för frihet!


Det här är viktigt att sprida hur mycket som helst – att det finns en väg för alla ut ur en våldsam och/eller kränkande familjesituation.

Både för djur och människor! Utan att någon ska behöva lämna sina djur kvar som ofta används som gisslan, vilket gör att många återvänder för att skydda djuren. Stöd gärna organisationen på det sätt du kan!

SvT tog upp hur man slipper lämna djuren kvar när man av våld och förtryck måste fly från sitt hem: De räddar husdjur ur våldsutsatta hem 

Tidigare från bloggen – mer om och hur det funkar:
Jourplacering av djur vid vålds-separationer

Djurplågare blir kvinnomisshandlare – men det finns hopp i VOOV!

Gjorde egen liten logga till bloggen som vi länkat till VOOV:s sida. Ta den och gör det samma! https://voovhem.wordpress.com/

Gjorde egen liten logga till bloggens sidolist -som vi länkat till VOOV:s sida. Ta den och gör det samma! https://voovhem.wordpress.com/

/Med vänlig hälsning redaktionen

 

Agria sponsor för rävjakt – och uppdatering


Hur står det till med ”djurförsäkringsbolaget” Agria egentligen?Djurens Rätt informerar att  Agria sponsrar rävjakt i februari!

Kampanjledare Peter Nilsson på Djurens Rätt skriver:
”I februari arrangeras på Gotland en tävling där hundar bedöms i deras förmåga att jaga rävar. En av tävlingens sponsorer är djurförsäkringsbolaget Agria.

Den tävling som kallas ”räv-SM” arrangeras på Gotland 10-11 februari och är en tävling där hundar av stövarras deltar. Tävlingen går ut på att hundarna släpps ut i olika markerade områden runt om på Gotland och målet är att de ska driva (jaga) rävar i sammanlagt 90 minuter under två dagar. Därefter bedöms hundarna bl.a. utifrån kriterierna drevsäkerhet och följsamhet och en vinnarhund utses.

Djurens Rätt anser att det är oacceptabelt att rävar jagas och stressas i en tävling som denna, där det jakten blir till underhållning. Även om inte rävarna dödas så utsätts rävarna naturligtvis för  stor stress i och med att de kan jagas i upp till 90 minuter.

Anmärkningsvärt nog är djurförsäkringsbolaget Agria en av sponsorerna för räv-SM. Agria säger själva att de har ett övergripande samarbete med Svenska stövarklubben, som arrangerar tävlingen, och därmed finns med som sponsor. Men många djurvänner har redan, bl.a. på Facebook, kritiserat dem för det motsägelsefulla i att engagera sig för några djurs bästa samtidigt som de är med och sponsrar ett evenemang där andra djur stressas och skräms för en tävlings skull.”

Fox Hunting

Fox Hunting

Vi håller med helhjärtat! Trodde faktiskt att den typen av prestige-rävjakt var förbjudet i Sverige! Man blir bestört!

Agria, som utser ”Djurens Hjälte” har sannerligen missat målet!

Uppdatering nu har Agria backat och gör en pudel – vilket var väntat. Något liknande kommer vi nog inte få se från företaget igen. 

/Med vänlig hälsning redaktör V på Seth Sjöbloms hundblogg

Luc fick svälta ihjäl i skogen


När jag läste om lilla Fay som övergetts vid vägkanten väcktes jobbiga minnen från länge sedan. Men jag minns än, med lika starka känslor. /Victoria, bloggred

Jag bodde för 30 år i Paris i en restaurangfamilj. De hade tre hundar. En liten sorts kraftig chihuahuablandning(?) som satt på egen stol vid bordet och åt. Julie – en riktig ”bitch” som var så folkilsk att hon en gång hoppat upp och bitit en expedit i ansiktet som skulle hjälpa till när husse skulle prova byxor i en herraffär. I Frankrike på 1980-talet verkade det inte så strikt med vart man fick ta med hundar. Hundar var även mycket välkomna på familjens restaurang – för de var stora hundvänner.

När bitch-Julie kom i löp började hon uppvakta mig – främlingen. Och alla döttrar i familjen surnade till eftersom de aldrig kunde närma sig henne – medan hon då bara slickade mig i ansiktet och gjorde sig till. Och deras St Bernhard Belle älskade mig.

Lucs liv i lådan

På bakgården utanför köket hölls en grånande blandras vid namn Luc till i en inhägnad på 1,5 X 3 meter. Han liknade en irländsk varghund i miniatyr, hög som en golden. Hans värld när jag träffade honom som gammal, bestod av en liten inhägnad med skivor runt där han inte kunde titta ut ens. Han kom aldrig ut mer än så, som jag förstod och såg. Klart han verkade folkilsk och skällde.

Jag var inte alls hundvan men han verkade inte elak. Fast jag visste inte hur jag skulle kunna hantera honom, som att ta med honom ut.

Djurs semestertider i Frankrike 1980-tal

Restaurangfamiljen berättade att folk – typ andra – på väg på semester ibland släppte av sina hundar vid vägen för att slipa dem enkelt. Det lät som restaurangfamiljen tyckte det var fel och fult mot djuren? Tror det kom upp när jag frågade om katterna. För i de hyfsat välbeställda kvarteren nära oss, vid floden Marne, strök hur många fina tamkatter som helst omkring under sommarmånaderna. Och väntade hungriga på sina ägare.

Sommarkatterna i Sverige har ju sedan några år verkat ha fått efterföljaren ”sommarhundar”. Hundar som överges eller som lämnas bort när de kräver mer och de inte längre passar enbart som familjens gulliga keldjur.

Lucs öde var så grymt – med extra utdraget lidande

Jag frågade en dag vart Luc tagit vägen? Pappan i familjen – som jag upplevt som sympatisk – hade tagit med Luc till en skog och bundit fast honom där.

Men han hade varit ”snäll” nog att också lämna en skål med vatten.

"Övergiven hund" Skulptur av Tanya Russell

”Övergiven hund” – skulptur av Tanya Russell

Som en sista avskedshälsning till hunden som var satt att svälta ihjäl, men vattnet förlängde bara dagarna den förtvivlade Luc levde. Då hade det varit mer humant att gubben satt en stor sten i Lucs huvud direkt!

Det här jagar mig ibland – hur elakt och okänsligt en trogen hund behandlades när han inte dög längre. Restaurangfamiljen var inte fattig – men något i skallen, kanske bildningen och hjärtat saknades dem!

Till Luc en fin, men ignorerad och oönskad hund. Troligen för länge sedan glömd av de inblandade. Men inte av mig. Hans öde var så onödigt grymt!

Funderade i natt: Var det så att Luc placerades nära skogskanten, så att någon skulle höra honom yla, hitta honom? Och att vattenskålen var en hjälp istället? Men händelsen beskrevs ändå som det sämre alternativet..

-Med vänlig hälsning om samvetsfrid för oss alla – bloggredaktören Victoria

Tidigare på bloggen:
Hundar lever ännu i bur – i Sverige

Förbud mot stympning av djur – utland


Enligt The Paw Project har 25% cirka 22 miljoner katter i Nordamerika fått sina klor avlägsnade av veterinär – kallat declawing – för att ägarna vill spara på heminredningen..

Ovan - några förslag på okrävande sällskapsdjur

Ovan – några förslag på tillräckligt enkla sällskapsdjur

Men tack och lov sprider sig förbud för dessa klooperationer – nu senast i New Jersey. Det är vanvård att operera en katt så den inte kan leka eller jaga naturligt, försvara sig mot faror eller fly upp i ett träd.

I Sverige får man inte avlägsna klor, operera bort stämband, kupera svansar eller öron eller pierca sitt djur, som med örhängen. Djurskyddslagarna är tydliga om att man inte ska åsamka djur lindande och djurägare istället ska främja djurens naturliga beteenden. Även som att marsvin bör leva ihop med en artfrände. Man stympar bara inte djur – varken psykiskt eller fysiskt!

Regler för operativa ingrepp, katter och hundar Jordbruksverket:
”D
et är förbjudet att operera eller ge sprutor till djur om det inte är befogat av veterinärmedicinska skäl. Det innebär till exempel att det inte är tillåtet att operera bort stämbanden på en hund för att hindra den från att skälla, eller operera bort klorna på en katt så att den inte kan klösa.
Du får heller inte göra ingrepp som förändrar utseendet på din hund eller katt. Svans- och öronkupering är inte tillåtet om det inte är befogat av veterinärmedicinska skäl. Det är inte heller tillåtet att göra hål i öronen på djuren för att sätta dit örhängen.”

Valp bodde ensam i kall hundgård – av oskyldig ”god tro”?


Tidningen Bohuslänningen om en rent tragisk hundhantering:
Valp inlåst – pep och frös så den skakade

Ett av de undermåliga liggställen som valpen hade

Ett av de undermåliga liggställen som valpen hade, utan möjlighet att bädda ner sig helt och utan en värmekälla, som av en annan hund

Det verkar som att den blott tioveckors valpen var satt att bo helt ensam i en hundkoja där temperaturen kunde bli så låg som 10 +grader. Av fotona att döma blir man väldigt häpen.. Hur skulle valpen kunna bädda ner sig här och må bra – utan ens en kompis som sällskap, för trygghet eller ens att kunna kura ihop sig för värme tillsammans? Energin till värme behöver en källa.

Hundgården[s konstruktion] fick dock inga anmärkningar av Länsstyrelsen. Och ägaren sa att han läst att en hund klarar 10 +graders kyla: ”Efter inspektionen togs beslut om ett föreläggande enligt djurskyddslagen som innebär att valpens behov av social kontakt måste tillgodoses och att den endast får lämnas ensam kortare stunder.

Dessutom måste en valp ha möjlighet att vistas inomhus i en temperatur på runt 20 +grader. I beslutet konstateras att det är ytterst olämpligt att låta en hund bo i en hundgård dygnet runt och enbart ha kontakt med människor kortare stunder.”

”Handla i god tro” – kontra folkvett?

Kalt och kallt

Kalt och kallt utan ens en annan kropp att värma sig mot. ”Tänkte inte på det” är inget bra försvar, dock OK i laglig mening – den första gången i.a.f! Förläggandet är dock bra då kontroll med uppföljning ska göras. Återstår bara att Länsstyrelsen kan bevisa om hunden vistats för lång tid i hundgården vid det besöket?

För en lekman kan det tyckas rent naturligt att valpens skydd mot väder, vind och kyla inte kunde bli tillräckligt av en filt och den andra liggplatsen vi visat ovan, som det inte gick att bädda ner sig i. Hö eller halm på golvet i kojan hade visat på mer förstånd för hur en så liten kropp skulle kunna hålla värmen. Även för den korta stund den skulle ha tillåtelse att vistas där.

Att hundägaren handlade i god tro, i okunskap och innan valpköpet – eller om det var av egen avel – hade läst på om temperatur för hundar generellt gränsar för en utomstående till försummelse. Man bygger en hundgård efter konstens alla regler för många tusen kronor, men kan inte ta reda på reglerna om ungdjurs behov? Eller om hundgården redan fanns så torde man ju haft hundar förut?

Övergången till nya hemmet är viktig

En valp ska vistas med sin mamma och sina syskon och kan säljas när den är 8 veckor till ett nytt hem. När valpen kommit till ett nytt hem är det viktigt att ta hand om hunden så den blir hemmastadd och känner trygghet hos människorna och andra djur som finns i hemmet. De fortsatta sociala kontakten är väldigt viktig för hundens fortsatta utveckling, även efter 8 veckors ålder. Det behovet kvarstår under hela hundens fortsatta liv. 

Vill en hundägare egentligen uppnå något annat än en bra trygg hund som går att hantera? Folkvett, omhändertagande och inlevelse räcker då ganska långt.

Så skamligt att utsätta en valp så här - och sedan skylla på att inte ha googlat rätt, då det gällde en valp!

Så skamligt att utsätta en valp så här – och sedan skylla på att inte ha googlat rätt, då det gällde en skör valp!

-Vår vuxna tik är lika stor som den valpen och hon skulle bli helt traumatiserad av både en sådan köld och ensamheten som den valpen utsatts för, även om det vore för en dag. En formbar perfekt valp är dessutom, precis som ett barn mycket sårbar för livslånga psykiska skador av missbehandling i tidig ålder. -Vem, vid sina sinnens fulla bruk skulle sätta ett lågstadiebarn i ett uthus och förvänta sig att allt skulle gå bra?

Hundcoachen Seth Sjöblom om:
Lämpligt vid ny
 valp i familjen
Seths generationslevande polarhundar

Gunvald The Nanny
– smet in till tiken och kullen

Svenska hundar lever ännu i bur


Det finns faktiskt idag i Sverige hundar som ”sitter av sina liv” hemma, fängslade i en liten bur. Sedan ska det lilla livet ”hålla käft” och inte synas ens, inte ha en social plats alls. Vi har tvingats inse det!

Akut, med omedelbar verkan för ganska länge sedan tog vi hem ett par tikar till oss för att försöka rädda dem då de annars på studs hotades av avlivning för att ägarna nått sin gräns. Det var vid olika tillfällen med olika hundar och en åt gången.

Djurvänlighet handlar aldrig om social status!

Många fattiga och hemlösa tar mycket väl hand om sin hund för att hunden är en viktig individ, en familjemedlem och även kan fungera som skydd. Det är inget snack om de hundarnas värde.

Medan personerna som ägde hundarna, sinsemellan var i ganska olika sociala situationer, fast med större möjligheter än hemlösa. Men ingen av dem hade behandlat sin hund som en levande varelse. De hade placerat hundarna i bur, förutom när hundarna för en stund skulle roa som familjehund eller att stoltsera med som ”kamphund”.

– En av hundägarna hade när han fått problem med lagen, lämnat hunden hos det förtvivlade exet med flera barn och det blev ohållbart. Hunden var inte helt lätt heller, så den mådde bra av att komma hem hit för lite omskolning och få slappna av. Vi fick sedan på omvägar veta att den levt i bur i hemmet.

-En annans hunds ägare hade bra jobb, likaså hans sambo – och killen i sina trendiga kläder snackade så förtroendeingivande och fint öga mot öga i vår soffa om deras bekymmer om hur hunden ”ställde till problem hemma” och att de var tacksamma över att Seth ville åta sig att ge hunden en chans innan avlivning. Vi började söka och lägga ihop 1+1 efter vissa saker som inte gick ihop för oss.

Falska utsagor vanliga vid omplacering

Vi blev fundersamma och efterforskade efter ett tag och förstod att vi absolut inte fått höra rätt bakgrundshistorier innan. Trots att det ju hade varit till nytta för både hunden och oss för att hjälpa. Då skulle vår första tanke ha varit att med informationen hjälpa hunden!

Säg ALLT Ni vet vid omplacering av en hund Hur svårt kan det vara när någon annan är beredd att ta över? Fast de föregående ägarna här, kanske inte ens tyckte att de hade behandlat hundarna fel?

Men beräkningen var väl som sådan, att med sanningen kanske de kunde riskera ”att inte bli av” med belastningen, och ville undvika att betala för en veterinäravlivning, när Seth ställde upp? Eller hur de nu hade gjort annars. Tanken skrämmer. Är det sådana här människor som lämnar av hunden på en rastplats, slår ihjäl den eller dränker den?

Små varningssignaler om ett djurs (o)betydelse

I efterhand, sånt som väckte misstankar. Till en av tikarna  skickades det med en tunn liggtrasa som var 25 cm kortare än hon. Ligglappen skulle lätt platsa i en valpbur! Hmm – det var kanske i en sådan hon suttit hukad i hemma?

Fick med ett för stort billigt plasthalsband. Att döma av de inre tagna hålen hade det använts sedan hon var valp. Och halsbandet var fortfarande så långt att det krävdes en löjligt lång invikt flärp. Utan matskål, ingen trygg välbekant valpfiltsnutt eller ens en favoritleksak.

De flesta som tar in en hund i sitt hushåll har ju brytt sig, varit entusiastiska oavsett ekonomi, och skaffat lite personliga saker som de sen lämnar över med sin hund vid omplacering. Småsaker, en liggbädd, ibland också hur till hunden. Snubben behöll bilburen bilen. Inget ont i det, men allt sammantaget väckte misstankar om att något inte stod rätt till. Som jag sa till Seth; hade de saker kvar, eller bara varit snåla mot hunden? ”Tror du inte att de ska skaffa en ny hund nu, som underhållning och hoppas att de slipper ägna någon ansträngning åt den, heller?”.

Så fina men helt missförstådda hundar

Hundarna var jättegulliga. Men väldigt ovanligt ivriga – de kunde först inte sluta att kräva vår uppmärksamhet och var klumpiga med sina ömhetsbetygelse – som de bara skrek: ”Älska mig – jag är snäll!”. 

Troligen ansedda som ”jobbiga” av de förra ägarna. Först hade hundarna väldigt svårt att släppa på nerverna och bara slappna av med oss. De for runt, krafsade på oss och våra hundar och hittade på diverse otyg. Men de visste ingenting som en enda hund – eller om vad någon levande varelse behöver.

Alla tikarna var rädda för män – förutom för Seth som de närmade sig självmant, men sakta. Men jag som kvinna och med ett mycket keligt omhändertagande sätt fick en närmare kontakt snabbare.

Deras från början nästan obefintliga avslappningsintervaller blev efter tiden längre och längre. De vågade efter 1-2 veckor börja ”fråga” om de fick hoppa upp till oss och blev då tryggare och efter några veckor somnade de bredvid oss, med en människohand på höften – i den kravlösa kärleken. Det var första steget, att de fick förtroende – så att de kunde slappna av och lägga lite gammalt bakom sig.

Förtroende är det grundläggande att bygga upp, sedan trygg fostran. De hade slappnat av när fick de till slut fått nya ägare, men var inte helt färdigtränade med koppelgång för att de hade större problem. Ett smärre problem med så samarbetsvilliga hundar som hade börjat öppna sig. 

Hundens beteende berättar ändå om miss(be)handel

Hundarna hade ingen anknytning – men deras beteenden var så lika! Sedan fick vi ju veta att deras bakgrund var lika illa – med en gemensamma nämnare. De hade suttit i bur hemma.

Men det märktes ju ganska direkt på hundarnas beteenden att de kom från misär. Man behöver inte veta bakgrunden, även om det alltid underlättar och hjälper. Skadade hundar syns! Deras beteenden värkte i oss – men vi pustade ändå ut för att de inte var kvar där de varit. Det var självklart mycket olyckliga hundar. 

Vi fick vår dubbelsäng och soffa nerkissade, förstörda laddarsladdar och jag vet inte allt. Även om soffan kom att sakna några sittkuddar sedan så kändes det inte som en så stor uppoffring – vi ångrar inte en minut av de förhållandevis små problemen. Men vi kan inte i vårt hem ta emot fler hundar som behöver så mycket.

Vi låg lågt länge för hundarnas skull

När hundarna hängde på livlinan och vi sökte nya hem, så kändes vår diskretion viktig för att inte ägarna skulle bli sura och kränkta och därför ta tillbaka hundarna innan de gett sin ägaröverlåtelse till ett nytt lämpligt hushåll.

Ville på alla sätt agera så att dåvarande ägarna inte skulle reagera negativt och motsätta sig omplacering. Det var känsligt – för hundarnas skull – eftersom de hade väldigt olämpliga ägare – helt enkelt! Vi tror inte att de personerna läser vår blogg i dag. De är nog inte så intresserade av djur eller andra än sig själva. 

sad-gorila

Jordbruksverket PdF-fil om att tillse en hunds sociala umgänge och att hundar inte får förvaras i bur mer än enstaka tillfällen, som i bil eller på utställning. En bur kan i hemmet mycket väl vara en hunds trygga bädd, så länge hunden kan välja var den vill ligga eller vart den kan gå.