Etikettarkiv: beteendeträning

Våldsamma hundtränare eller evighetskonsultationer


It´s a djungle out there. Men acceptera aldrig en hundcoach som använder våld – det beteendet är bara ett försök till självhävdelse och kompensation av att veta inget. Ta din magkänsla och vett till hjälp.

Betala för att lära sig att misshandla sin hund

Hör förvånansvärt ofta om våldsamma och skrämselbaserade metoder som utförs av anlitade ”hundspecialister” för att avhjälpa beteendeproblem hos hundar, från små valpar till äldre. Detta har inte bara en enda hundägare berättat om, utan flera av dem som helt upprivna har kontaktat Seth.

Aggressiv behandling skadar hunden och förvärrar problem

Det är helt normalt att trigga igång en för hunden kritisk situation, t.ex med frestelser och utmaningar och invänta hundens problembeteende för att kunna observera och sedan påbörja behandlingen av problemen.

Men den skadliga ”tränaren” försöker då korrigera hunden med metoder som ofta innebär våld då hunden absolut inte förstår vad den ska göra. Hört en del mycket otrevliga beskrivningar.

Hysteriska skrik i sig räcker för att skrämma en  redan osäker hund, ibland för livet – och det är också misshandel. Det är något som säkert fler hundcoacher än Seth har upplevt, att felaktig konsultation har skadat hunden ännu mer.

Hundarna som dödsdömts av fel hundcoach

De flesta hundägare som berättat om mycket otrevliga möten med dessa charlataner har efter första chocken tagit hunden och åkt därifrån. Men betalat det överenskomna arvodet för att slippa bråk. 

Vissa hundtränares namn återkommer särskilt ofta angående våldsam behandling i ”rehabiliterande träning”. De konsulteras ofta angående lite mentalt tuffare hundraser, men också rena sällskapshundar och ibland bara en valp – som då dödsdömts som helt orehabiliteringsbara. Ibland av flera olika föregående hundkonsulter. Vars metoder inte hjälpt hunden.

Seths specialitet är hundar som utdömts som hopplösa

Seth arbetar via hundars naturliga beteenden, förståelse och kommunikation för att hunden ska hanteras på rätt sätt. Innan dess är all dressyr bortkastad. Hundar behöver stor trygghet och övertygande ledarskap med lugn och tydlighet. Och så klart inget våld.
Väldigt många unga rottweilerkillar avlivas t.ex för att ägarna inte har förstått en rottishanes mognadsprocess och allt han behöver under sina tonår. Många missförstådda hundar, särskilt s.k. muskelhundar har fått hjälp hos Seth som räddat många av dessa som haft värstingbeteenden i brist på annan input. 

Men alla hundraser kan uppvisa svåra aggressiva beteenden och det ska alltid tas på allvar.

Många hundägare är skuldtyngda och ledsna

”Vi har gjort allt, men det måste vara oss det är fel på!” Det värsta är att många hundägare med problem redan har sänkts helt av både omgivningen men särskilt ”hundspecialister”. Vad ska de säga emot dessa expertisuttalanden? Hundägarna kan vara helt modstulna och känna så stor skuld att de börjar gråta när Seth lyssnat och berättar om det reella hopp som finns. Eller när han träffar dem i hundens hemmiljö, kort korrigerar hundens första utfall och hunden sedan bara har ögon för Seth och ger honom sina favoritleksaker som ingen annan någonsin fått röra. Då brister det hos många. Seth ser det positiva och arbetar så och lär direkt ut några grundläggande förändringar som ägarna får fortsätta öva på.

Flera terapimånader utan resultat kanske betyder fel metod

Andra problem för de som söker hjälp med en hund är att de kan ha gått hos en hundhjälpare väldigt många gånger utan någon märkvärd förbättring men övertygats om att det tar lite tid. Kanske börjar hundägaren undra efter 3-12 månader om det är rätt hjälp – eftersom hundens beteende inte förändrats. Man frågar aldrig hur mycket pengar som slängts i sjön med föregående hundcoacher, men det kan röra sig om 10 000-tals kronor, ibland multiplicerat några gånger.

choices-10020257

Hur man hittar lämplig hjälp till sin hund

Googla! Och inte bara efter en hundcoach hemsida, för där står allt bra till. Sök bland diskussioner i olika nätforum som hästsajten Bukefalos – forum för hund eller medlemsforumet på vovve.net. Registrerar du dig som medlem kan du också själv ställa frågor. Men många kan ha tänkt som du innan.

Bra, nästan bäst är att fråga andra hundägare om en bra hundcoach. På personliga rekommendationer förs den mest äkta reklamen fram. Men fråga efter namn på tipsarens kompis kompis som blivit hjälpt och försök få kontakt med personen med förstahandsinformationen. 

Maila och prata sedan med hundcoachen och känn på pulsen. Hör om filosofi, inställning och metoder. Ställ dina frågor rakt utan krusiduller. Tvivla lite för att ta bäst ansvar för din hund. Det är du som är kunden.

Kolla runt, hör dig för. Precis som när du söker reparation på din bil eller ska anlita hantverkare. Ett misstag kan ju stå sig dyrt i längden.

PEACE alla hundvänner!

V

Relaterade inlägg:
Rädda min dobermann
Seth räddar ofta ”omöjliga” hundar
Skrämda hundar reagerar förstås negativt

Rottis korrigerar 14-månaders amstaff med beteendeträning.


Amstaffen Harry är en fin hundkille, lite tonårskaxig och behövde socialiseras med andra hanhundar. Så det fick han.

Se honom i hundrastgården med vår 5-åriga rottweilerhane Gunvald. Som en inblick i hundars liv och kommunikation. Gunvald vill inte bråka, men tillrättavisar när någon går för långt. Utan att skada och avbryter snabbt. Som att han vill undervisa? Kolla in Gunvalds ”avslutande lektion”.

Måste ses – klicka på första fotot för bildspel.

Se filmen på finalen, om hur det gick.. 

Seth ber om ursäkt!


Seth bad mig skriva att:

Han ber Er bloggläsare om ursäkt
för att han inte skriver så mycket på bloggen just nu.

Seth hjälper hellre hundar och deras människor, istället för att blogga. Han är ju hundcoach och jag är bloggcoach/redaktör. Alla ska göra det de kan bäst, så hundarna kommer då främst för Seth.

blogg s-liten-2-hundarSeth och hans kunskaper om hundars beteenden är grunden för bloggen. Men det är ju från Seths arbete ute i samhället med människor och hundar som de intressanta fallbeskrivningarna från verkligheten kommer. 

Seths blogginlägg är värda att vänta på, för hans hundcoaching handlar om att göra och hjälpa, inte enbart teoretiskt. Även om han kan det med, så hjälper det sällan utan att visa hur och anpassa hjälpen till varje hund.

Många hundförare kontaktar Seth sedan att hört gott från andra om hur han har lyckats hjälpa vid – ofta särskilt svåra – beteendeproblem. Det är ett fantastiskt glädjande betyg att ordet färdas från mun till mun med goda omdömen.

Seth mailar och pratar i telefon mycket och bokar, så gott det går efter hans tighta schema, in möten som passar hundägare även till kvällstid och helger – för att hundträningen ska bli av. Han ringer upp dem som genomgått hans konsultation och frågar hur det har gått, korrigerar träningsinstruktionerna till ägarna om det behövs osv.

Jag fortsätter att skriva om hundar, nu mycket om mig som nybörjare med valpen Vilja och vår utveckling. Seth och jag verkar från två olika håll kan man säga och jag hoppas att båda sidor kan intressera och väcka era tankar. Kanske om nybörjarstegen ni själva har tagit, vad som funkade och inte funkade och vad ni lärt er av ert eget engagemang i hundar?

Löv Is In The Air


surikater

Igår var det  – mellan alla regndagar – ett strålande vårväder och när vi kom ut så sniffade valpen Vilja uppmärksamt i alla riktningar och ställde sig sedan på bakbenen och spanade – precis som surikaten Timon i filmen Lejonkungen.  

Sedan fick vår lilla kaxmört syn på en man i sin trädgård ca 100 meter bort, på andra sidan bäckravinen. Hon lyfte på ena frambenet och hade blicken fixerad på mannen och skällde lite. Det är ju bäst att vara på säkra sidan.

Sedan kom hennes stora lycka. Jag fick så klart inte få en sebar bild – in action – när hon jagade löven. Men hon slaktade dem ordentligt sen. 

20140217_163948 - kopia

Vilja, I Löv You!

Det BÄSTA skrivna av och om Seth.


Seth och GunvaldEftersom det finns runt 400 inlägg på bloggen så har redaktionen samlat länkar till några favoriter av/om Seth.

De beskriver väldigt väl vem Seth Sjöblom är, utöver bloggens presentationstexter och alla fallbeskrivningar.

 Ni får här ta del av en stundtals spännande läsning.

Önskar E
r ett gott läsnöje, sätt igång kaffebryggar´n!

Livet på fjället.

Seth som veckans profil i lokaltidningen. 

Lästips: En intervju med Seth om slädhund – från Naturens Bästa

Syns en ledare alltid främst?

Flockledare.

Säkra hundförare ger säkra hundmöten. 

Min specialitet är svåra aggressiva hundar.

Tipsen som räddar hundmöten.

Fixa hundmöten.

Kroppsspråket viktigare än ord. 

Nära djuren och naturen från min uppväxt. Bonnpojken som dresserade grisar. Grisarna var mer lättlärda än hundarna.

Att akutbehandla en hund vid värmeslag. All time high som publicerat hos vår samarbetspartner Dog News – nu med 21 800 läsare. Råd som  gästbloggaren Tatjana lyckades rädda livet på sin hund med bara en kort tide efter att Seth lärt henne just dessa råd.

Akutvård av hundar långt ifrån civilisationen. När det inte finns en veterinär.

Att rädda en tik – barnmorskan Seth.

Änglavakt då jag fick sy ihop hunden själv.

Slädhundsturism – risker och njutning och att vakna i en snögrotta.

Att leda någon vidare. Om att vara mentor och coach i vildmarken.

Rottisen Gunvald – The Nanny. Det är ovanligt att en hane får komma in till tikens valpkull. Men Gunvald skulle prompt dit..

En fälla att inte slutföra hundträningen. Hundägarna måste efter problemkonsultation fortsätta att följa råden. Ett ihopklippt TV-program visar inte ägarnas konsekventa kamp för att lyckas. Det kanske kan – men det finns ingen quick-fix som en hundkonsult fixar utan hundförarnas engagemang. Lata människor ska inte skaffa en varelse i sin vård.

Lämna inte hunden att frysa. Antagligen helt självklart för läsarna av bloggen, men värt att skriva och sprida.

Ett par typer av valpbedrägerier – antingen insmugglade eller hundar som inte finns. En fråga som Seth ihop med Dog News enades om att ta upp med köp -och säljsajten Blocket, samt namninsamlingar som andra skapat i frågan. Det lyckades via en seriös korresponens på bara ett par veckor! Blocket skrev nya regler och råd och det räddar förhoppningsvis en och annan. Bra där Blocket!

Hundtjuvar och hundkamper.  Seths personliga erfarenheter av denna hundmisshandel.

schäferhuvud

Häremellan kan ni titta in på utvalda lättsammare humoristiska inlägg.

Saknar ni något av era favoritinlägg så skriv (helst) en kommentar här – eller maila redaktionen. victoria.q@live.com

Hunden som inte gick på golv – första mötet.


För ca en vecka sedan vart jag kontaktad av en hundägare som berättade om ett väldigt unikt problem med sin hund via mejl. När hon berättade så trodde jag först nästan att det var någon jag kände som ville skämta med mig och sätta mig på prov, men efter ett tag förstod jag att det inte var påhittat. Så här skrev ägaren i mejlet till mig:

”Hej! 
 Jag blev tipsad om att höra av mig till dig av min vän X. Du hade hjälpt dom med deras hund Y.
 
Jag har en tik på 3 1/2 år. Hon har jätte stora problem med att gå på vissa golv. Det började med att vi flyttade och från början var allt som vanligt men efter ett tag så ville hon inte gå på vissa delar av golvet. Jag tror detta uppkom då hon hade halkat på golvet flera gånger. I början var det som sagt bara på vissa ställen men det har nu bara blivit värre och värre. Nu vill hon inte gå alls. Vi har provat att gå med henne i koppel inomhus och då går det ganska bra, men så fort vi tar av halsbandet vägrar hon att gå. Innan var det bara parkettgolv hon var rädd för men nu vill hon knappt gå på något golv alls. Det är jätte frustrerande och ställer till väldigt stora problem då vi inte kan ta med henne någonstans och så fort vi skall åka iväg måste vi bland annat flytta vattenskålen då hon inte vågar gå att dricka ens. Jag vill att min hund skall kunna röra sig fritt och kunna leka hemma. Just nu har vi lagt byggpapp i hela huset bara för att hon skall kunna gå runt. Just nu är det värt att ha det så bara för att hon skall kunna gå runt hemma men är ohållbart i längden.. Jag undrar om detta är något du kan hjälpa mig med?”

Detta är nog ett av det mest tragiska, märkligaste och komplexa problem som jag har stött på, någonsin och samtidigt ett väldigt intressant beteende som jag fått chansen att studera. Plus att jag än en gång får träffa mäniskor som har ett stort hjärta och gör allt för att hjälpa sin hund, fantastiskt !

Dom har tidigare pratat med ca 5 ”hundpsykologer och hundvana personer och fått ett och samma svar ”lägg ut mattor på golvet så löser det sig” Visst, det kan man göra om man vill gömma problemet under en kort tid och sen får man räkna med att det dyker upp nya problem. Samt att dom har samma problem så fort dom åker hem till någon annan med henne och hon vågar inte ens gå in i huset för rädslan att behöva gå på ett golv och blir sittande på en matta.

När jag kom hem till dem så var detta det första jag såg och ärligt talat så tycker jag att dom varit väldigt kreativa och faktiskt själva löst det akuta problemet, men att dom förstod att det inte var hållbart i längden.

20140131_1

Dom berättade att om det uppstod en glipa i pappersgången på några millimeter så vägrade hon att kliva över, samt att hon inte ville gå i trånga passager eller för nära hörn av möbler, väggar, mm.

Dom hade provat nästan allt och mer eller mindre gett upp hoppet som är fullt förståeligt.

Tiken är väldigt undergiven och mjuk så för att kunna hjälpa henne så måste jag tänka på att få henne att själv vilja ta steget att gå på ett golv. Så hur gick jag då tillväga ?

Jag öppnade upp en 10 centimeters glipa i pappen och sen gick jag och ägarna över den in till nästa rum och lämnade kvar hunden på andra sidan.
Viktigt var också att förklara att man inte fick komunicera med hunden under tiden, inte titta eller beröra eller vända sig om och se vad hon gjorde.

Sen satt vi ner i soffan och pratade om allt möjligt annat och jag ville att vi skulle förmedla till hunden att vi inte brydde oss om henne och att hon själv fick bestämma om hon ville ta steget över efter en enkel inkallning.

Ville hon inte så var det hennes bekymmer och att vi inte brydde oss om ifall hon stannade kvar där hon var.

Men vid inkallningen så gjorde hunden det jag förväntade, men inte vad ägarna vågade tro på, hon klev över på golvet och sprang vidare och lade sig under soffan hos oss, utan beröm eller uppmärksamhet från oss.
Det innebar att hunden tagit det stora mentala steget och vunnit en stor seger över sin egna rädsla.

Sedan ökade vi glipan i steg med samma strategi ända upp till ca 1-1.5 meters stor glipa och för varje gång jag ökade glipan så sa ägarna att ”Nu är det kört och hon kommer inte att gå över på golvet. Och det var just det jag ville se, hur långt kunde vi gå, var var det stopp? Dom hade t.o.m provat att ta ut henne med koppel på golvet och då följde hon med en liten bit men om dom släppte kopplet så vart hon stående kvar på golvet, fryst och flyttade sig inte en millimeter oavsett hur länge dom lämnade henne.

20140131_170642

Men innan vi öppnat upp hela den biten av papper som vi tog bort så ville jag klippa klorna på henne och jag fick reda på att hon inte gillade det och det ville jag ta nytta av genom att jag var en okänd person som tillförde obehaget i form av kloklippning.

Så när hon tvekade att kliva över så gick jag fram till henne när ägarna kallade på henne.
Jag tog klosaxen , lyfte hennes tass, stötte försiktigt på tassen och sa att nu skall vi klippa lite klor och hon gick över golvet till andra sidan.

Självklart är inte tanken att få henne att bli rädd för att få sina klor klippta som en del kan tänka.

Det kanske kan kännas taskigt att uttnyttja henes vekhet så att hon gick över som hon nu gjorde, men det var tvunget för att hjälpa henne till självhjälp och inte försöka att använda tvång.

Jag gjorde även en landgång som jag ville se om den räckte för att hon skulle gå över och det gjorde det och när jag skulle åka och sade hejdå då gick hon över bredvidd landgången, på golvet och ville följa med ut.

20140131_181518

20140131_180259

Summering:
Tiken är egentligen inte rädd för ett specifikt golvmaterial utan har skapat en fobi för att halka på ett glatt golv. Vanligt är att hundar blir rädd för ett typ av golv, som ett uppbyggt utställningsgolv, ett glatt parkettgolv, mm men har var egentligen inte golvmaterialet det stora problemet, utan golv i huvudsak som skrämde.

Genom att kognitivt utsätta henne för sitt problem så fick hon själv konfrontera sin egen rädsla och ta steget och få en bättre självkänsla att hon klarade av sitt problem.

I stället för att tillföra en massa olika grejer som skall hjälpa henne så har vi nu i stället minimerat hennes trygga område genom att sakta minimerat ytan med papper på golvet.

Detta måste göras stegvis och det kommer att ta ett tag för att hon till slut skall kunna röra sig fritt på golvet och jag skall nu besöka och varje dag följa upp vilka motgångar och framsteg som hon gör.

Jag hoppas att vi skall lyckas helt och hållet med detta men det finns ingen garanti då det kan komma ett bakslag och man får börja om och även kanske byta strategi.

Men helt säkert är att tiken idag har tagit ett kliv på ca 80% av problematiken som hon plågats av.

Fortsättning följer  här – konsultation 2-3.

mvh
Seth

Seth ger allt för varje hund


Jag, Victoria som är bloggens redaktör och Seths sambo, var bara tvungen att lägga ut det här inlevelsefulla fotot från en hundsession som jag följde med Seth på.

Seth och Flash

Hinner tyvärr inte dokumentera så ofta, även om vi vill visa upp mycket mer ”före -och eftermaterial” på foto och film för att visa er reella förändringar hos hundarna som Seth har beteendetränat. Det har ju blivit en hel del förändrade liv.

Den i övrigt jättefina hunden F – på fotona – hade helt tagit över hemma på olika sätt, och över sin matte. Han sprang fram till dörren och skällde ut alla besökare, utan att matte kunde få ordning på det. Men ett större problem var att hunden bet sin matte, en kvinna i pensionsåldern som hade tänkt att lille hunden F skulle vara ett trevligt sällskap i trädgårdspysslet och det framtida livet i övrigt.

utmaning

Här kryper Seth ner på golvet och utmanar hunden F:s ägandebeteende om favoritgodsaken grisöra. F må vara en hund som väger lätt på en våg, men hans felbeteenden var väldigt destruktiva. Vi människor som såg på under den här övningen hörde knappt ett ljud och såg inga stora gester och naturligtvis inte heller någon aggressivitet från Seth, med tålamod förankrat i gråberget.

Men något hände, för F backade och till slut böjde sig den lille F då han genom mötet på golvet med Seth programmerade om uppfattningen om vem grisörat tillhörde och vem som (inte) bestämde.

disktrasa

F kunde före det hugga på allt. Matte kunde inte ens ta upp en tappad disktrasa innan kampen var igång. Lille F bevakade och tog befäl över det mesta och högg dessutom ofta sin matte – vilket så klart var otrevligt och blev en förtroendekris. Och även små käkars bett kan ge kroniska nervskador i fingrar och händer.

En tyst diskussion på golvet klargjorde att hunden inte ägde varken grisörat eller annat på golvet. Det hela tog runt en kvart.

F har inte heller efteråt attackerat och bitit sin matte mer efter detta, inte ens när hon plockat upp en tappad disktrasa eller tagit någon annan sak.

Seth backar aldrig inför en hunds beteende, inte ens mycket hotfulla hundar slipper Seth, som går in avslappnat och tar plats som den naturligaste sak i världen. Men han tar hänsyn till hundens status just då. Det är svårt att säga exakt hur eller vad Seth egentligen gör, dels för att han är unik i sig. Och att det finns ingen mall som gäller alla. Varje fall med individer inblandade består av så många delar som måste tas in i bedömningen om hur människa och hund blir bäst hjälpta, så arbetar Seth naturligt. Ibland funderar han tyst under ett par dagar om alternativen och metod före en särskild hundkonsultation.

Åtskilliga tallrikar med Seths middagsmat har kallnat här hemma då någon ringt upp om ett problem angående en hund. Fast jag har försökt få honom att vara ledig när han är ledig..

Hans engagemang är ren passion för hundars väl och att av hjärtats lust betala tillbaka för hur otroligt mycket hundarna i hans liv har betytt för honom. Pushar för att han hellre ska skriva på sin bok..

Det här är mina personliga betraktelser – mvh Victoria Qvarnström

Hercules examensdag med Seth


Idag gjorde jag ett återbesök hos Hercules, Sofia och Niklas för att få se hur det gått för dem med Hercules träning. Så här började det med Hercules.

Hercules 2

Här är en tillbakablick från det första mötet då jag möte Hercules med en munkorg på sig och två nervösa hundägare som mer eller mindre gett upp hoppet men envist kämpat vidare.

Hercules problem var att han gjorde utfall mot människor och problemet eskalerade mer och mer.

Dom hade fått en stämpel av att ha en galen hund speciellt i sitt kvarter och självklart innebar det  att förtroendet mellan Hercules och husse och matte sjönk mer och mer och till slut så drog dom sig undan människor och tog bara promenader där man kan vara ”säker” på att inte stöta på andra människor.

Vi hade en lång pratstund hemma hos dem där jag fick chansen att studera Hercules och hela deras miljö för att kunna sätta fingret på problematiken.

Husse och matte gjorde väldigt mycket för sin hund på ett väldigt bra sätt, men dom saknade kunskapen och rätt verktyg för att själva klara upp ett så allvarligt problem. Dom hade kunnat gjort det lätt för sig och låtit Hercules somna in.

Vi var ute och jag studerade när matte gick med Hercules och visst såg jag att det var en hund som förmodligen varit i riskzonen för avlivning eller munkorgstvång.

Jag frågade om dom varit nere i centrum där det var väldigt mycket folk, svaret vart ”NEJ” så jag bad dom att vi tar bilen och åker dit med Hercules och ser hur han beter sig efter våra 2.5 timmes träning hemmavid. Jag kan lova att det var två väldigt nervösa hundägare som plockade ut Hercules ur bilen vid ett mycket tätbesökt centrum.

Vi tränade på det som vi gjort tidigare på dagen, både matte och husse fick gå med honom runt människor och läsa av hans kroppsspråk och det gick med glans.

Idag vid mitt återbesök med samma vända till centrum så gick matte avslappnat med Hercules bland människor och stod även vid in och utgången till köpcentrumet med människor strykandes förbi Hercules som bara helt lugnt och avslappnat stod där.

Hercules

För mig är det enormt glädjande att se denna vändning och att Hercules har en husse och matte med ett enormt engagemang och vilja att rädda sin älsklingshund.

Matte som är höggravid, har varit varje dag nere i centrum och tränat Hercules med det som jag ville och det tycker jag säger allt!

Det kommer att betyda mycket för en framtida familj.

Grattis Sofia, Niklas och Hercules

mvh

/Seth

Gästblogginlägg- Tollaren Frasse och hans bitproblem


”Hej Seth!

-Vill tacka dig för hjälpen med tollaren Frasse.”

tollaren frasse

 

Först ägarnas mail där de söker Seths hjälp:

”Vi har en sprallig och glad hund, en tollarhane på snart fyra år som lyssnar till namnet Frasse. Han förändrade sitt beteende när han var ett och ett halvt år då han blev påflugen av en annan hanhund under vår agilityträning. Efter det blev han osäker mot både andra hundar och människor, framför allt små barn som han inte var helt trygg med. Under en annan träningsdag hände samma händelse igen vilket fick till följd att han blev ännu osäkrare i sitt beteende.

Detta har resulterat i att han har svårt att hantera situationer där hastiga saker händer vilket ofta sker där små barn är inblandade eller snabba hundmöten som ett annat exempel. Han kunde även känna sig obekväm vid mänsklig kontakt som klappar och kel om det uppkommer snabbt om han inte var riktigt förberedd på situationen. Vi har under denna tiden tränat både agility, rallylydnad samt IPOR-sök. IPOR-sök har varit bra för honom då han letar upp okända människor när han jobbar och tycker det är roligt att få mänsklig kontakt med en okänd person.

Det första tillbudet var när en knappt treårig kille troligen trillar över Frasse när han låg och sov, dock var det ingen som såg direkt vad som hände. Detta resulterade i ett blodfyllt öra för den lille killen.

Andra incidenten var mer eller mindre vårt fel när samme killes lillebror lyckas krypa fram till matskålen som Frasse åt ur. Ett snabbt markerande bett över huvudet var inte det roligaste att se. Månaden efter denna incident så råkar samme treåring L ut för nästa incident när han kommer springande i full fart och även denna gången trillar över Frasse med märken i armen som följd…

Dessa incidenter tog hårt på oss. Vi försökte själva jobba på både barn- och hundmöten vilket gjorde att Frasse blev bättre. Vi har egna barn från åtta år och uppåt vilket gör att vi träffar många barn i vårt dagliga liv. Vi hamnade i ett vägskäl där vi inte riktigt kunde lita på honom längre. Tankarna kom om han var aggressiv, dominant samt massa andra funderingar. Skulle vi våga ha honom kvar eller var omplacering/avlivning det bästa alternativet?”

Beteendekonsultationen med Seth för bitproblemen

”Vi var nedstämda för dessa incidenter och tog kontakt med Seth. Vi träffades i Partille centrum under middagstid. Han testade både Frasse och oss med lite olika metoder. Han sade det vi verkligen behövde höra just då, det var inga större fel på vår hund och han var inte aggressiv.

Efter att Seth observerat hur vi uppförde oss ihop fick vi lite olika råd om hur vi skulle agera vid hundmöten samt möten med mindre barn. Tipsen var inga revolutionerande åtgärder utan helt enkelt saker som man både läst och tränat men numera slarvade med eller inte använde. Det som innan varit så svårt i hanteringen av Frasse blev lätt och vi blev trygga, trots motgångar då jag ringde till Seth som kunde säga vad jag skulle tänka på.

Vi fick även med oss lite ”möbleringsstrategier” i form av en bra plats för Frasse att ha som viloplats där han fick vara ifred. Seth sa att vi skulle använda denna platsen när folk kommer på besök och även när mindre barn är närvarande. Detta fungerar utmärkt, Frasse blir lugnare och slipper ta hand om allt och alla vilket medför att han blir betydligt lugnare och stabilare även mot ”störande” objekt som mindre barn innebär.

Tack för hjälpen

Frasse med familj”

Gästblogginlägg – om när Sveas matte fick tillbaka sin underbara hund efter ett möte med Seth


Matte berättar med egna ord:

sveaMitt hjärta, en Rhodesian Ridgeback- och labradormix på 16 månader, kom till mig från sorgsna förhållanden för 1 år sen. Jag tog hand om henne, och hon dito. De skratt, den glädje och den kärlek hon fyllt mitt liv med är magisk… Hon är mitt allt och jag älskar henne av hela mitt hjärta!

Hennes nyfikenhet och äventyrslystna sätt förvandlade mitt liv till ett glatt äventyr.

Tillsammans tänjde vi gränser, gjorde det omöjliga möjligt och kompletterade varandra när det behövdes. Hon var mitt sjätte sinne…

MEN(!!), så blev hon könsmogen och över en natt förvandlades hon till ett monster. Ett monster som livnärde sig på att göra utfall mot andra hundar. Vårt tidigare aktiva och glädjefyllda liv förvandlades till en ren mardröm. Vilket ganska snabbt resulterade i att jag…

…Undvek hundtrafikerade områden, en fånig plan då jag bor granne med Slottsskogen.

…Förlorade mitt ledarskap, då jag själv blev nervös så fort jag såg en hund.

…Slutade att cykelträna med Svea, vilket sved då såväl hon som jag älskade att hoja.

…Lämnade henne hemma om jag t.ex. skulle fika med vänner.

…Började gå ut på vissa tider då jag visste att det var mindre vovvar ute.

…Övervägde att skaffa munkorg.

…Slutade åka kollektivt med henne.

…Inte litade på henne för 5 öre!

Ah, jag tror ni fattar poängen… Livet var ett rent helvete! Allt var planerat i minsta detalj. Vår isolering var ett faktum. Våra promenader innehöll 0% njutning, 100% ängslighet och femtioelva utfall.

Under detta mardrömsliknande halvår försökte jag hitta lämpliga kurser som skulle få bukt på eländet; valet föll på kurs i stresshantering. Via kursen fick jag tips och råd att arbeta utifrån. Jag fick även goda råd från hundkunniga och hjälpsamma människor i mitt kontaktnät. Trots alla dessa riktlinjer och hjälpmedel kände jag ändå att Sveas utfall eskalerade. Och jag började sakteliga undra om felet låg hos mig. Det kändes nämligen som att jag pluggade mer än under åren vid universitet samt tränade hårdare än under åren som elitidrottare. Det kändes dock som att jag konstant misslyckades med Svea. Utfallen blev värre… Och värre. Och värre!! Anledningen till att jag ej nådde några resultat under detta halvår kan jämföras med att plugga kemi när du har tenta i religion eller att träna pingis för att bli bättre i fotboll. Jag besatt alltså inte de verktyg och de träningsmetoder som var tvugna för att lyckas med Svea. Istället sprang jag hysteriskt omkring med hundgodis, bacontuber, lick and treat-roll on… You name it! Detta för att “belöna” bort ett avskyvärt beteende. Detta kanske funkar för några lyckliga få, men i vårt fall var detta som att hälla bensin på eld. Det hade det inte ens funkat att hänga ett kadaver framför nosen på henne. I vårt fall handlade lösningen om korrigering.

När jag inte ägnade tid åt träning i alla dess former, läste på, bakade hundgodis… Ja, då grät jag blod! För tro mig, det gör man i en sits som denna. Ju värre hennes beteende blev desto sämre mådde jag. Och ju sämre jag mådde desto värre blev hennes beteende. Snacka om moment 22! Snacka om att vara på väg utför branten…

Tillslut kände jag mig maktlös och pallade inte mer utan behövde professionell hjälp, så jag plockade upp luren och ringde Seth. Jag hade nämligen några månader tidigare fått honom rekommenderad. Efter att ha pratat med Seth i ca. 1h bestämde vi träff redan 2 dagar senare. Seth kom hem till mig ihop med Tatjana (som är extremt duktig på lydnads- och träningsbiten). Vi satt ner och talade i cirka 2h, dels för att ge en bild av Svea, dels för att “analysera” mig som hundförare. Efter sessionen var det dags att gå till Slottsskogen för att se oss “in action”. Vid första hundmötet gick Seth bredvid för att kunna bryta och korrigera samt analysera Sveas beteende/blockering. Till min lycka (och stora förvåning) kunde Seth nå Svea och via rösten korrigera henne. Utfallet hann alltså ej att bli ett utfall, vilket i min värld inte fanns på kartan.

Vi fortsatte vår promenad in i Slottskogen, som under söndag förmiddag är hundägarnas mekka. Seth hade instruerat mig att fokusera på Svea till 120% och höll sig efter att ha sagt detta cirka 10 meter bakom oss för att beskåda. Första mötet kom och då jag kan Sveas kroppsspråk väl blev det därför en enkel match att bryta första utfallsförsöket. Det blev alltså inget utfall denna gång heller! Vi fortsatte in mot hundrastgården för att möta fler hundar… Seth och Tatjana höll sig fortfarande på avstånd. Jag fick hundmöte efter hundmöte och Svea gjorda inga utfall. INGA UTFALL!! Jag förstod ingenting. Hur var detta ens möjligt!? Drömde jag?! Vad hade egentligen hänt?!

Jo, detta hade hänt: Seth gav mig de rätta verktygen för att tackla Sveas utfall och på kuppen växte mitt självförtroende. Jag fick tillbaka min tro. Tro som i sin tur födde hopp, som i sin tur födde kärleken på nytt. Kan låta luddigt och klichéartat, men tro mig; efter det jag och min hund varit med om så börjar man tro på mirakel och svamla som Di Leva.

Redan dag 1 efter vårt möte med Seth fick jag tillbaka min gamla goa Svea. Hon mår tusen gånger bättre, är betydligt lugnare och slipper sina utfall, dessutom har hon börjat äta ordentligt igen. Jag har tack vare Seth fått tillbaka mitt självförtroende som hundförare, tagit tillbaka ledarrollen och kan äntligen ge min hund den support och stöttning hon behöver. Jag behöver inte längre springa omkring med fickorna fyllda av godis eller ryta och stampa i marken, utan kan nu fokusera på oss; världens lyckligaste ekipage!

Vissa aktiva inom hundvärlden tror dock inte att det kan vara såhär enkelt att rehabilitera en hund, utan dömer ut det som en “quick fix”. Jag förstår faktiskt inte varför? Jag menar; om man kan lösa ett problem utan att krångla till det och förvirra såväl ägare som hund; why not?! Att vissa hundtränare, hundpsykologer m.fl. uttalar sig likt detta leder direkt till att hoppfulla ägare med “problemhundar” tappar tron och börjar tänka i hemska tankebanor kring sin hund. Anledningen till att jag sätter problemhundar inom inom citationstecken beror just på att vad den ene kallar för problemhund kallar den andre för drömhund. Allt direkt avgörande av vem du får hjälp av!

Att Svea tillfrisknat så snabbt har gett blodad tand. Nu tränar jag med henne cirka 5-6 timmar om dagen, inte för att jag måste, utan för att vi har så galet kul tillsammans. Jag utsätter oss för prövningar som inte varit möjliga under det senaste halvåret; Vi tränar hundmöten på smala gator, vi tränar att åka kollektivt. Apropå kollektivt så måste jag bara berätta om en makaber händelse: Vi stod på bussen och trängdes mitt under “Rush hour” när det plötsligt kliver på två hundar, en liten och en större svart. Den svarta blänger på Svea och har såpass löst koppel att den når fram att nosa henne I rumpan. Detta sker mitt som bussen svänger och jag famlar efter något att hålla mig i samtidigt som jag försöker ta ett stadigt grepp om Svea, kort sagt: Jag har noll kontroll. Svetten dryper och jag inser att utfallet är ett faktum och att det kommer att smälla vilken sekund som helst. Men ingenting händer, Svea bryr sig inte ens, utan kollar bara upp på mig… Likt hon numer gör vid samtliga hundmöten! Det är inte klokt… Men lyckligtvis är det sant!!

Slutligen vill jag bara säga några ord till alla som känner igen er i min och Sveas problematik: Jag vet hur dåligt ni mår, jag förstår hur ni kämpar och jag lider med er av hela mitt hjärta, men GE INTE UPP! För exakt 1 vecka sen kände jag likadant. Men min hund var inget monster och jag var ingen misslyckad hundförare… Det är inte ni heller! Ni har bara inte fått rätt hjälp. Än. Så tveka inte 1 sekund över att kontakta Seth! Han räddade oss när ingen annan tycktes kunna göra detsamma.

Så tack Seth! Utan din hjälp vet jag faktiskt inte vad jag hade tagit mig till…

Gästblogginlägg – nödrop och hjälp till Hercules


HerculesNödrop:
Hercules är en blandras mellan schäfer, rottis och amstaff. Vi båda har haft hund i föräldrarhemmet, men detta var vår första gemensamma hund. Han är idag 3,5 år och väger ca 44 kg.
Första året var en busig och skojig period med Hercules. Han är en väldigt energisk, glad och lekfull hund. Vi gick en valpkurs där vi fick lära oss grunderna som sitt ligg inkallning bla. Vid 1 års ålder så valde vi att kastrera Hercules.
Ungefär när han var 1,5 år, hade jag Hercules lös i skogen. Jag tror att han fick syn på något och sprang iväg. Helt plötsligt var han inte bakom mig.
Efter ca 45 minuters letande fann vi honom genom orienterarare som också befann sig i skogen. När vi skall hem så står vi utanför porten och runt hörnet kommer en granne som överraskar oss. Och där kom Hercules första utfall. Jag hann ej reagera först vad som hände, utan gick fram till damen som nästan föll omkull. Och då gjorde han ett till utfall.
Sen efter den gången har utfallen fortsatt. Han gjorde utfall mot okända människor, cyklar, allt som går på hjul. Utfallen innebar att han skällde och vill hoppa fram mot människan som attack.
Vi bestämde oss för att gå en lydnadskurs med Hercules, men där fick vi mer göra samma grej som på valpkursen. Efter att inte lydnadskursen gav så mycket för just utfallen, blev det mer och mer att vi undvek möten med människor, kunde inte ta med Hercules någonstans, gick promenader där folk inte befann sig osv. Utfallen kom ju tyvärr då och då vid dom tillfällena som inte gick att undvika.
Nu väntar vi bebis som är beräknat om 4 veckor. Bättre sent än aldrig tänkte vi när vi kontaktade Seth. Jag skrev ett mail där jag förklarade vårt problem, och Seth svarade väldigt fort och bad oss ringa. Efter ett samtal på en halvtimme bestämde vi oss för att låta Seth komma hem till oss för ett besök.
Veckan därpå var det dags och efter ett långt samtal inne så gick vi även ut en promenad. Seth konstaterade att Hercules var osäker och att det var brist i vår kommunikation och ledarskap. Utfallen var inte aggressiva, vilket för oss kändes väldigt skönt att höra eftersom vi har länge trott att han är aggressiv och kanske inte går att fixa.
Vi fick med oss lite verktyg att jobba med för att kunna stärka vår kommunikation och ledarskap. Allt börjar redan i hemmet, och vi fick tydliga verktyg att jobba med bara där.
Redan från efter första dagen med Seth så har vi kunnat sitta nere på stan där det är massor av folk och rörelser. Hercules tittar på folket som går förbi, höjer knappt öronen. Det känns som en stor klump som fallit från bröstet och vi känner oss så stolta över Hercules som vi trodde aldrig skulle kunna sluta med dessa utfall.
Vi kommer att fortsätta att utmana honom i olika miljöer. Vårt mål är att han till sommaren skall kunna vara med när husse spelar fotbollsmatch. Och vi ser väldigt ljust på Hercules framtid. Äntligen börjar det kännas som vi kan få en underbar, rolig och lycklig relation med vår hund.
Fortsättning följer 🙂

Min metod är HBT – hundbeteendeterapi.


Jag har sedan bloggen skapades uttryckt mig mer till andra om hundar än jag någonsin gjort tidigare under mitt liv. Ovant för mig som så mycket fokuserat på att leva med hundar, där självklart erfarenhet av utbildningar finns med. Bloggen – som min sambo startade – drev mig att definiera mig mer och uttrycka mig tydligare.

För mig under mitt långa hundliv mina metoder utkristalliserats mer för mig efter hand under den här skrivartiden på bloggen. Som i inlägget: Problemhund – min metod – mjuk men bestämd.

Jag har jobbat med hundars beteende och hjälpt ägare och hund med felbeteenden i mer än 30 år nu, men har aldrig har kunnat sätta ett namn på den metod jag använder – förrän nu när jag har uttryckt mer här i text om hur jag jobbar.

Min arbetsmetod är HBT ”Hundbeteendeterapi ”

I denna metodik finns en stor likhet med  KBT  – kognitiv beteendeterapi som man använder för att människor – bit för bit ska bearbeta sina problem via att möta dem, konfrontera tills spänningen och därför rädslan avtar så ett problem blir hanterbart. Den stora skillnaden är att med KBT pratar man med ord. Men med HBT så måste du jobba med praktisk inlärning via att kunna tolka hundens kroppsspråk och förlita dig till din egen roll som hundförare samt hundens sinnen och du därmed med kommunikationen kan påverka hunden till ett rätt och positivt beteende.

Vad jag uppmärksammat under dessa år är att hundägaren ber om hjälp med ett specifikt problem som tex med hundmöten. Jag gör alltid hembesök första gången i hemmet och pratar och betraktar – och ser en lång kedja av problem som måste rättas till. Ägaren ser sällan inte den här kedjan av felbeteenden som påverkar och förstärker varandra – utan önskar ofta en ”quickfix” på det speciella problem de uppfattar som svårast – och sökt hjälp för.

Tyvärr är det inte så enkelt, du måste börja vid källan av problemet och jobba dig uppåt för att komma till rätta med hela problematiken, steg för steg.

Det finns alltid en konsekvens av ett beteende – ett gott bemötande eller sämre. Då fungerar alltså inte alla beteenden lika bra – vilket man kan se på hur andra bemöter ett beteende.

Jag har rehabiliterat många hundar som lidit av trauman, medfödd osäkerhet, socialt dålig kompetens, fostran som lett till aggressioner osv.

Min metod har jag testat under många år och är inget som skrivs om i böcker och det är inte förrän nu jag känner att det är dax då jag har mitt eget facit i handen som jag har erfarenhet av fungerar bra. Jag kommer att fortsätta att använda det på hundar som behöver hjälp samt att jag kommer att ta upp det i min kommande bok.

S liten 2 hundarJag har använt samma metod med 100-tals egna hundar och andras hundar av olika raser. Jag har sällan misslyckats med en problemhund – när ägarna konsekvent har följt mina råd.

Det krävs också träning efter konsultation.

Med det säger jag inte att jag har någon trollformel som löser alla problem till 100%.

Helt beroende på ägarnas engagemang i uppföljande träning – har även hundar som av andra hundkonsulter blivit utdömda eller hundar med mycket svåra beteendeproblem – fått ett nytt och mer positivt liv.

Allt bygger på min kunskap med stora flockar av hundar och det handlar endast om positiv träning, ingen negativitet eller bestraffning, utan kommunikation och relation.

Då jag hade 75 hundar samtidigt och fick en en ny hund i flocken som var tuff eller vek så måste den hunden anpassas in i den nya flocken och det är det som är det svåra, en finkänslig balansgång.
En samlad kunskap jag idag använder på familjehundar med problem. Vill du ha hjälp så kontaktar du mig på sethsjoblom@gmail.com och märker det med hundhjälp.

Mvh Seth

Relaterade inlägg på bloggen:

Hundman som kör HBT. 
”Mjuka eller hårda” linjen i hundfostran.
Problemhund – min metod – mjuk men bestämd.

Hundkurser i drag och problemhund i Göteborg


Just nu jobbar jag med problembeteenden och hjälper hund och människa att hitta en bra relation, min specialitet är aggressiva beteenden. aggresiv hund Under våren kommer jag att hålla ett antal kurser, tillsammans med en djursjukvårdare och mina medhjälpare och kurserna kommer att vända sig till dig som vill ta del av fysisk träning med hund i olika former – som te.x weigthpull och andra metoder att träna drag. Cykla med sele, cyckel hund förebyggande tänkande, om skador, utfodring, vattning, mm. Samt problemhundstänkande som vi jobbar i grupp med och att vi tillsammans med en djursjukvårdare tittar på hundens allmäntillstånd i de olika momenten. Kurserna kommer att annonseras här på min blogg och på min facebooksida.  och hålls i Göteborgstrakten. Du är välkommen att delta, både som erfaren och oerfaren.  Jag har redan ett stort antal intresserade och vill du vara med så får du mejla mig på sethsjoblom@gmail.com – märk meddelandet ”Hundkurs”. Mer info om innehållet i kursen kommer inom kort. Kursen kommer att vara tre helger lördag-söndag och är meningen att ge dig en förståelse av vad du och din hund behöver för att kunna samverka, inte bara i en del utan i ett bredare perspektiv. Du kan läsa mer om mig på  OM SETH 

    mvh/Seth

Gästbloggsinlägg om boxern Ozzy.


”Min boxerhane Ozzy på 2 år har på senaste tiden börjat få lite ”hyss” för sig jag ville försöka få bukt med, bl.a går han igång på andra hundar vid möten när han är i koppel och blir svår att bryta när han låst fast sig i det beteendet.
Kikat runt på olika möjligheter och letat efter nå´t tänk jag tror på och hittade Seth via en intresseförening för rasen och det verkade intressant, tog kontakt med honom och vi bokade in en träff i söndags där han kände på Ozzy och gav mig tips och verktyg jag ska jobba på med.
Både hoppas och tror på detta, snart kanske vi kan ta oss en tur på stan och sätta oss på ett café igen 🙂
Fortsättning följer…
 
//Niklas”
O_S
Foto: NOFOTO.
 
 

Säkra hundförare ger säkert hundmöte


För ett par dagar sedan så tog jag med mig Sara och hennes två tikar för att assistera vid ett hundbesök där man har problem och Sara hängde med, men jag sa att först måste vi ner till Göteborg så att jag får rasta en fransk bulldoghane.

Tiger semla1 tiger semla 5

Jag hade givetvis en baktanke med att Sara hade med sig Semla som är en amstafftik och frallan är rädd för amstaff då han blev attackerad av en sådan tidigare.

Jag bad Sara vänta på gatan medans jag hämtade frallan och sa att när jag kommer ut så bara går vi, utan att hon visste om bakgrunden om frallan.

Vi gick tillsammans och alla tre hundarna var nyfikna på varandra och vi lät dem gå riktigt nära för att dom skulle få lukta av varandra och både Semla och Vilda vart förtjust i frallan och alla tre blev leksugna och busade. Sara var lugn och allt gick bra.

Frallan fick träffa en stabil amstafftik med sin ägare som var avspänd men med kontroll och det vart en bra rehabilitering för frallan angående amstaff.

När jag berättade för Sara om vad frallan tidigare vart med om så svarade hon bara lugnt ”Okej”.

mvh
/Seth

Att stötta någon att lyckas med stora utmaningar


Jag har funderat, eftersom min sambo Victoria och jag satt och pratade om det, hur man hjälper någon till att orka mer, hur man peppar på bästa sätt. Vi snackade huller om buller om människor och hundar – rehabilitering, omvändande av beteenden, sund ledning och problemlösning.

När jag drev slädhundturer med turistgrupper i fjällen blev ofta alla påfrestningar i vildmarken en chock för turisterna av den ansträngning och annorlunda upplevelse som en femdagarstur med slädhundar i vildmarken innebär.

Nybörjare bakpå hundslädar under fem dagar i 10-40 minusgrader. Vi åkte ca 5 -7 mil per dag. Det var fysiskt mycket påfrestande att stå bak och köra hundsläde i ca 8  timmar per dag, särskilt om man var ovan och hamnade direkt i det.

Åktur2

Vi hade många deltagare från Tyskland och andra länder på vildmarksäventyren. Många hade anmält sig för att de stod i en skiljeväg i livet. Efter omtumlande uppbrott från äktenskap eller liknande i nytt försök att hitta sig själva.

Första dagen var alltid värst. Den  tredje  dagen var det vissa som inte orkade mer och ville ge upp.  De var stadsmänniskor som var vana att i sitt vanliga liv kunna säga att de kände sig lite trötta – och kunde gå hem och lägga sig,  avboka kvällens aktiviteter och få vila. Som alla gör.

IMG_4299

De bröt ibland ihop i vildmarken ute i ingenstans då de ändå måste vidare. Det blev deras stålbad. De grät, tvivlade och ville hem. De trodde verkligen att de bara hade 10% kvar av sin kapacitet och var nära att ge upp.

Jag visste att de hade 90% kvar men eftersom de inte trodde det själva fick jag lyssna, trösta, peppa och lyfta dem vidare. De behövde bara rätt stöttning för att hitta kraften i sig.

Vi krävde av alla att de skulle arbeta och utfodra sina egna slädhundar var kväll. Vi tog morgonutfodringen av alla hundar och turisterna fick morgonlyxen att hinna vakna till lite. Men de fick vara med och samla ved skaffa vatten till oss själva och 75 hundar, det är mycket vatten som skall värmas.

Jag var helt ansvarig för deras säkerhet och var på dem för att de skulle värma dryck på morgonen att hälla i termosar och såg till att de under dagen drack och åt för att inte kollapsa. Alla hade kroppsvarma pizzabitar innanför jackorna. Så mycket energi behövs!

Man kan inte pusha fram det extra som folk behöver under dessa strapatser – inte via tvång eller piska. Man måste istället hjälpa dem hitta sin kraft igen när de sviktar, för de har allt inom sig. Bara de orkar ett steg till. Många av dessa personer har blivit personliga vänner till mig och återkommit för att göra om strapatsen och då varit fyllda med entusiasm och hjälpt till med att peppa andra som kanske gjorde det första gången.

Det häftigaste har varit då de överkommit påfrestningarna som de ville ge upp inför och kom vidare uppgivenheten och hittade styrkan i sig själva. De var faktiskt tvungna eftersom det inte fanns en buss tillbaka..

Att se människor komma i mål, hur svåra ansträngningarna än varit, hur mycket de än tvivlat – och se dem växa av erfarenheten. Det var var underbara år för mig.

S stor1 hundar

För de som prövat detta så har det varit en erfarenhet för livet, förutom fantastiska vildmarksminnen.

Minns särskilt en kvinna som hade det extra svårt, hon kände sig mycket svag efter ett destruktiv relation med både psykisk och fysisk misshandel och grät. Jag fick coacha henne lite extra genom hela resan och höll henne nära mig så hon kände sig tryggare. Hon ville och fick hjälpa till med mer än de andra i följet, med rutinerna med hundarna mm. Vi började prata och hon släppte en del av vad som tyngt henne. Och hon visade sig bli envisare och envisare.

Hon återkom nästkommande år – men jag kände först inte igen henne! Ny frisyr, och hon utstrålade så mycket mer kraft än första gången vi träffats.. Och hon presenterade mig för sin nye man. Genom hennes andra slädhundresa i vildmarken coachade hon sin nye partner. För det kunde hon.

Mvh Seth

Relaterade vildmarksinlägg på bloggen:

Slädhundsturism – risker och njutning och att vakna i en snögrotta.
Dum vinnarskalle i snön.
Turisterna som höll på att frysa ihjäl.
Syns en ledare alltid främst?
Mitt liv på fjället – foton.

Problemhund – min metod – mjuk men bestämd, berättar Seth


För er som undrar vilka metoder jag använder i träning med hund – människa så kan jag lättast beskriva det med att kommunikation mellan förare, hund och analys av samspel i deras miljö är det grundläggande jag arbetar ifrån för att få alla att förstå – och ser dessa alla komponenter sammantagna för att få en rättvis bild av varför, hur o.s.v.

Jag arbetar efter en metod fungerar som jag har slipat fram efter både hundutbildningar och mina 45 års praktiska erfarenheter med 300 aktiva hundar, som har lärt mig mest. Jag anpassar hjälpmetoder och träningsscheman personligt efter varje hundekipage om någon behöver min hjälp.

Jag jobbar med mjuka metoder, positiv inlärning, men med bestämdhet. Jag ger inte godis som distraktion inför problem, utan jag kräver fokus av hunden – och människan. Sedan kommer belöningen genom positivt beröm eller lek. Men oavsett resultat är man alltid positiv mot dem som ska lära sig.

Min filosofi är att stärka relationer, inte att undergräva dem med 70-talsmetoder med total lydnad via underkastelse, som på rygg eller med hot. Tror inte på att ”mata hundarna förbi problem”. Jag lär ut hur hunden vill kommunicera med dig och förklarat den kommunikation ni saknat.

Inte med hunden som en slav – utan som en glad medarbetare. Jag lyfter upp båda och ger hopp, men utmålar inga luftslott, utan säger rakt ut och vad som krävs. Även vad man kan förvänta sig. Oftast tycker jag att ”problemhundarna” är riktigt bra hundar – men missförstådda – och de protesterar med frustration och har inte fått lära sig hur det borde bete sig. Så de behöver hjälp!

Viktigt är att hundföraren och hunden jag hjälper aldrig ska känna sig nedtryckta.

Istället vill jag lyfta hundens och förarens självförtroende och ge hopp – för det är ofta det som krävs. Många ägare känner sig helt misslyckade för att allt de gjort inte funkat. Många har gråtit av känslor när jag pratat med dem. Klart hunden känner av och påverkas av ägarnas sinnesstämning.

Det är levande varelser man arbetar med, så en enda metod eller samma träningsschema för alla fungerar självklart inte eftersom personlighet på både hund och förare inverkar på hur situationen och problemen ser ut och utvecklas.

Det skall vara en individinriktad inlärning som praktiskt ger resultat för ägare och hund. Grundläggande för harmoni är regler. man får sätta regler, men inte kränkande utan lyftande för dem båda. Jag kan ärligt säga att jag har kunskapen att ta problemlösningen ett steg längre än många andra p.g.a min förhållandevis rätt stora erfarenhet av att ha haft och lett hundar i flock.

Det är det jag arbetar efter – att ena människa och hund till en flock med säkra tydliga signaler och därmed en bra kommunikation.

Man ska dock tänka på två saker om man anser att man behöver hjälp med sin hund. Dels att man själv får göra grovgörat och genomföra träningen konsekvent.

Att lösa ett beteendeproblem är inte som att gå till läkaren och få ett snabbpiller. Vi pratar terapi för både människa och hund.

Ibland kan jag undra om det inte blivit en Quickfix-sjuka när folk ser på hundprogram på TV och tror den ihopklippta halvtimmen visar allt och det räcker? Ett problem som pågått lång tid och satt sig, låt oss säga två år – det kureras inte på en halvtimme. Jämför med människor i terapi, som i KBT-träning för att arbeta bort problem, det kräver arbete och går framåt steg för steg.

intellektuell hundDet är min metod – KBT-liknande träning, som jag själv kallar ”HBT -hundbeteendeträning” och som det kommer mer om i min bok.

Hundar lever i nuet och kan inte processa intellektuellt, som människan, för att förändra sitt beteende. Man får förändra beteenden med träning och med att stå öga mot öga med problemen för att få en chans att träna på det svåra, bearbeta och komma vidare till ett sundare beteende.

Det man arbetar med för att komma till, en för alla positiv lösning, handlar om relationer och kommunikation.

Jag förmedlar hopp via att berätta om små, men viktiga signaler hos hundar och visa praktiskt. Skillnaderna kan vara nästan osynliga, men mycket viktiga och för att vända ett beteende.

examenDet är tre saker som gäller vid beteendeproblem: Träning, träning och träning. Man får kämpa, dag för dag! Men belöningen finns där – bara man inte ger upp eller blir för modfälld av enstaka bakslag. Levande varelser har inte fixar-knappar.

Mina referenser är dem jag har kunnat hjälpa. Och när mina metoder har lyckats har hundekipaget gjort det största jobbet, varje dag och gjort läxorna ihop.

/Mvh
Seth

Ett par av de metodrelaterade inläggen på bloggen:
”Mjuka eller hårda linjen” i hundfostran?
Hundman som kör HBT.

Min skyggaste hund Shy – och hur hon blev rehabiliterad.


Hundar kan bära med sig en genetiskt nedärvd skygghet eller få den från upplevelser i tidiga valpstadiet i kullen eller så skapas skyggheten senare på grund av en bristande socialisering under viktiga utvecklingsfaser.

Shy var en blandrashundhund pointer – husky och hennes mor som hette Mora var lika skygg, men hade varit ledarhund och tagit sitt hundspann till en SM- seger.

S stor1 hundar

Shy är den lilla tiken som står närmast kameran med rött halsband.

Jag och min fd. sambo köpte Mora och fick i princip med Shy på köpet ca 8 månader gammal. För att Shy var så skygg och om vi inte tagit med henne så hade hon förmodligen avlivats.

När vi kom hem med dem så satte vi Mora i hundgården med en stabil hane som hon passade jättebra med, älskade skulle jag vilja säga.

Men lilla Shy tog vi in i huset och det vart en riktig utmaning. När vi kom in genom dörren och släppte henne så försvann hon som en oljad blixt in i vårat sovrum och låg där och tryckte och vägrade att komma fram, spelade ingen roll vad vi lockade med. Vi hade henne hos oss inne i huset och om man skulle gå ut och rasta henne så fick man tränga henne i ett hörn för att få tag på henne. Det verkade som helt hopplöst hur mycket vi än jobbade med henne. Hon hade inte fått sitt namn Shy – Blyg – pga ingenting..

Vi märkte att hon inte utvecklades längre inne hos oss utan behövde något annat, något mer som vi människor inte kunde ge henne – utan en mer naturlig socialisering i hundflocken på 75 hundar, men det måste göras bit för bit. Vi bestämde att hon måste få komma ut till de andra hundarna i hundgården och lära sig att umgås med att vara med våra andra hundar som var trygga.

Vi började därefter att hantera henne som alla andra hundar och med målet att hon skulle vara med vid träning, få en sele på sig och springa i spannet med  de andra. Jag ställde inte för höga krav på henne utan lät henne få sin tid att anpassa sig och komma framåt av egen maskin när hon kände sig mogen.

I början gick det inte att få tag på henne så hon fick vara hemma då jag åkte iväg med spannet – och hon verkade vara väldigt olycklig för det, men hon vågade inte. Jag satt ingen press på henne att hon behövde komma fram till mig för att få en sele på sig och ledas ut för att kopplas upp i spannet.

Men en dag så kom hon fram till mig och visade att hon ville vara med, väldigt stel i kroppen när jag hanterade henne, men hon godtog detta och hon kom in i spannet.

Efter ca 1 år så kunde jag och min sambo släppa henne var som helst och när vi ropade på henne kom hon till oss och lade sig ner och godtog att vi tog i henne och hon ville vara med oss och dom andra hundarna och vi märkte att hon förstod att det vi ville bara var att hon skulle få vara en del av flocken.

Shy vart en hund som var med mig på ett antal långdistanstävlingar från 10-35 mil och gjorde alltid sitt bästa. Hon blev en tvåmanshund – hon tydde sig till mig och min sambo.

Hon hittade sin roll i flocken och i livet – och i våra hjärtan. De lite speciella barnen.. hundarna kanske vinner ens hjärta mest.. Ingen annan kunde någonsin få kontakt med henne och hon litade bara till oss.

Men hon visade sig vara en mycket bra och villig hund, när hon fick det hon behövde och fick en chans att bli det bästa hon kunde vara, som till sist trivdes och då visade hur härlig hon kunde vara.

Kanske är det som när sk. ”problembarn” hittar hem? Att de gör så stort intryck när de väl får utrymmet och möjligheten att blomma ut och bli allt de kan vara. Min blygaste hund, hon växte ikapp sig till slut – efter mycket tålamod – lilla Shy.

Söker stabila hundar för att rehabilitera en hund.


Jag hjälper en schäfer som har stora relationsproblem med andra hundar och behöver hjälp av er som har en stabil hund och som vill vara med i denna relationsövning med schäfern, ju fler desto bättre. 

rumpsniff

Det kommer att ske under kontrollerade former. Schäfern kommer att ha munkorg och vi skall inte utsätta andra hundar för fara. Han har egentligen ingen aggressivitet, men frustrationen slår över och han blir blockerad och det leder till en första aggressivitet som lugnar sig snabbt.

Det är ett intressant fall och en fin hund som jag verkligen vill hjälpa och det blir i trakten av Partille – en mil från Göteborg. Hur det skall gå till och när får du reda på om du kontaktar mig med ditt intresse. Detta är också en fin övning för både dig och din hund.

Vill du vara med så kan du kontakta mig på sethsjoblom@gmail.com och skriva lite om dig själv och din hund.

mvh
/Seth

Rottishanen Gunvald leker med Amstafftiken Sembla


Lade in denna film tidigare, men fick ta bort den då filen var för stor.

Men här är den nu!

Sembla som var statist i den tidigare filmen med schäfern fick nu släppa loss och busa med min rottis Gunvald Larsson.
Sembla med sin ägare Sarah har börjat att vara med mig i hundträningar och då speciellt i relationsproblem som hundar kan ha och det funkar väldigt bra då  Sembla mentalt är väldigt stabil.

I föregående film med schäfern och Sembla så är min förhoppning att vi skall komma närmare den film som ni nu ser gällande schäferns relationsbeteende.

Vi siktar mot stjärnorna och hoppas att vi åtminstone landar i trädkronorna.

Kids-Playing-Outside