Ett fint och intressant inlägg vi glömde publicera för kanske fem år sedan!!
Idag var Seth – och Gunvald – hemma hos en mycket engagerad familj som juni förra året hade adopterat en gatuhund från Thailand. Tiken var uppskattat runt fem år, blandras förstås och räckte upp till knäna.
Även om hon hade installerat sig tryggt i sin nya engagerade familj under sju månader, så var det inte likadant mot besökare. Hon var särskilt osäker mot män och gick till attack mot alla personer utanför den närmsta kretsen. Något hade helt klart hänt henne innan i hemlandet. Vad kan man spekulera i och inte var det något gott. Hennes beteende sa en hel del.
Familjen har haft hundar förut, schäfer bl.a och var hundvana och hade även häst. Men den här omplaceringshunden var för svår att nå själva. Någon sorts hundkonsult med straffande metoder, som utfrysning i princip, hade varit hemma hos dem men de släppte direkt förskräckta alla de dåliga råden och lyckades få tag på Seth.
Seth gick in på deras stängselomgärdade tomt med en ”Varning för hunden”-skylt och ringde på dörren. Matte öppnade dörren och försökte samtidigt mota bort hunden som bara skulle fram och skrämma bort besökaren.
Seth klev in och tiken morrade och såg väldigt hotfull ut, men han avvisade henne med ett bestämt nej, innan hon hunnit rusa fram och hon gick avsides.
Ett problem var då tydligt och det var att hon inte släppte in någon i huset utan att hon fick kontrollen och det var ett av problemen som först åtgärdades och det gjorde henne lugn då husse och matte visade att nu tar vi över, då ”det är våra gäster som kommer och inte dina” att möta upp.
Alla satte sig ner och fikade och pratade. Tiken höll sig först på sin kant. Efter en stund med olika övningar så kom hon fram och hälsade på Seth och de fick kontakt med vad Seth beskriver som en ömsesidig respekt.
Hon ville sedan bli kliad och det brukade inte hända med någon annan än familjen och personer hon var van med, poängterade ägarna.
Seth har en självklar roll som någon man inte kan skrämma bort och det gör speciellt hundar med aggressivt beteende lite ställda, och deras nyfikenhet brukar alltid ta överhanden. Seth är van men man måste veta vad man gör, man kan alltid bli biten – som han vart för några dagar sedan, av en hund storlek chihuahua som smög sig på i dörröppningen, flög upp och bet honom i låret.. 🙂
Hundarna brukar bli lugna av hans egen säkerhet och lugn, som att de förstår att Seth går att lita på, det blir inget konstigt som de inte förstår. Han är inte farlig att söka upp. Och belöningen lät ju inte heller vänta på sig.
Praktiska ”felsökningsövningar” av beteendeproblem
Efter att ha diskuterat hunden och hennes beteende och främst observerat allt, både hunden och ägarna så var det dags för lite praktiska tester för träning inomhus, för att komma till roten med underliggande problem som inte visar sig om man inte interagerar med en hund.
Seth gjorde lite övningar med hunden och jobbade vidare på kontakten. Han lekte sedan med henne, som att placera skinka under en plastskål på golvet. Hon lade självklart märke till det spännande och försökte ta skinkan under skålen men tröttnade ganska snabbt.
Men Seth såg att något inte stämde och gömde också skinkbitar, men då hon bara tog de synliga. Hon försökte inte ens spåra upp det smaskiga som var dolt. För hon använde alltså inte nosen, bara synen och hörseln. Det är mycket handikappande för en hund!
Men man kan locka fram och lära hunden att ta igen sitt naturliga sinne. Seth tog handen framför henne och ledde henne till gömställena – och snabbt hörde man ett ”sniff-sniff”och hon hittade – självklart jätteglad – de osynliga skinkbitarna. Det var första gången familjen hörde något sniff från henne inomhus och hade inte tänkt på att hon inte gjort det förut. Sedan satte hon igång att leta själv.
Gränsdragning – vem är du och vem är jag
Sedan fortsatte träningen med att sätta gränser, med nej. Han hade aldrig träffat en så envis hund, men undan för undan förstod tiken, när Seth tålmodigt och ännu mer envist upprepade övningarna och överöste henne med beröm vid varje pyttelitet framsteg. Hunden började att lyssna, polletten ramlade ner och korrigeringen avslutades med belöning till glädje för henne.
Gunvald gör entré – under anfall
Så var det dags att gå ut och tiken skulle vara i koppel tills han gjorde signal att släppa henne. För nu var det vår rottweiler Gunvald Larssons tur. Seth klickade loss Gunvald och gav signalen. Och tiken bara rusade fram mot Gunvald och var så hotfull hon kunde vara, ganska respektgivande för en utomstående. Hon försökte gå till anfall, men Gunvald stod med kroppen hög och vände bort huvudet och signalerade att han inte skulle bråka.
Hon gav sig inte alls. Hon har en enda lekkamrat kvar, hon vänder alla hundar på rygg. Den hundkillen lägger sig nu direkt på rygg när de släpps ihop. Men ingen skrämseltaktik bet på Gunvald. Hon gjorde åtskilliga försök att komma fram. Han vände bara bort huvudet.
Blev väl lite enformigt, så han började traska runt och nosa istället. Hon gick efter och försökte igen och han bara vände huvudet åt sidan och stack vidare själv. Hon började då följa efter honom på avstånd..
När Gunvald försvann bakom en stor Rhodedendronbuske sprang hon plötsligt efter och höll sig närmare. Hon var nu intresserad och ville bli lite kompis trots allt. Någon kom förbi utanför gården och både hon och Gunvald ställde sig uppmärksamt och tittade. Hon ”boff-boffade” lite åt besökaren som för att få med Gunvald också, men ingen reaktion från Gunvald.
Gunvald strövade vidare och kissmarkerade allt som fanns – och inte fanns – att markera. Hon började intressera sig för det och var hack i häl bakom Gunvald, nosade och följde honom som en skugga. Honom som hon försökt stöta bort först. Men han var inte som andra hon mött. Han var trygg, lugn och tydlig.
Ägarna var helt överlyckliga efter vad de hade fått se. Alla dessa framsteg hade de inte ens vågat vänta sig. De fick arbetsmetoder, verktyg av Seth som de ska jobba med under veckan och de ska direkt ringa och samråda med Seth vid både framgångar och eventuella motgångar så han kan råda om justeringar för att hunden ska förstå och de kan jobba vidare framåt. Ses om en vecka om det behövs.
Det finns en som kan sträcka på sig efter idag – vår rottiskille Gunvald. Fast han bara gjort det som är naturligt för honom. Vara hund. Lite hundsnack. Gnager nu på sitt dagliga märgben och låtsas vakta på det och skäller till morrar om vi går förbi. Det tycker han är roligt, känner sig lite stor och faaarlig. Det är bara att ta benet om man vill. Men varför skulle vi göra det? Han har det bra och roar sig lite. Det kan man säga att han förtjänar efter dagen!
Mvh Seth Sjöbloms hundblogg
R.I.P Gunvald
Hundcoachen Seth Sjöblom 