Etikettarkiv: Berit

Döva Berit följer godiset – och utpressar oss


Det var världsomvändande att få hem jack russeltiken Berit. Hon är gammal och hon har funktionsnedsättningar. Hur kallar man på en döv hund?

Hon har också begränsad syn – men nosen funkar som sagt utmärkt! Man tar till vad man har.

Berit är lite stel i kroppen också, gamla damen, 15 år. När hon kom hit försökte hon komma över vår 30 cm höga mur och lyckades inte, hon tappade också balansen och rullade runt när hon skulle upp för uteplatstrappan och det var jobbigt för henne när hon stod sidledes i slänten. 

Vi tog bort stenar i muren – och det gjorde nästan alla grannar också direkt, det blir lättare att få gräsklipparna från uthuset på plats då. Men det var Berits behov som satte igång den dominoeffekten.

Berit får också hampaolja/CBD-olja eftersom vi har det, då Seth har ett eget varumärke för Hundolja, men den nu är THC-fri. Berit är iaf pigg i motivationen och i kroppen, som ni ser! Härligt att se så mycket liv i en 122-åring! Men vi ser till att hon inte överanstränger sig.

Dock har vi fått ett problem med henne – hon har präglats på att få hundgodis för att gå upp på verandan.

Håller man en godis långt ner, framför henne så hon känner lukten och gärna en mörk godis hon kan se konturerna av i handen

– så skuttar hon fram som en kamikazee-pilot mot godisbiten – så man tror hon ska slå sig.

Hon kan missbedöma avståndet och flyga med bringan rakt in i  en trappstegskant.

Det verkar inte göra henne nånting.

Men försöker man bara locka med tom hand – då duger det inte.

Vi har hamnat i godisfällan! Djefla och käraste Berit.

Clyde försöker leka med gamla Berit


Eftersom Clyde nu är en valp förstår han inte riktigt att gamla Berit inte vill leka trots att han gör sitt bästa för att bjuda in henne till lek. 

Men han går bara ner i lekställning, rusar inte på. Kanske känner han att hon är gammal och att han bör ha respekt?

Igår störtade Berit fram och stack ner sin nos i Clydes matskål när han åt och han reagerade ine. Men de är båda väldigt intresserade av allt som kan ätas.

Ibland springer de efter varandra genom bemmet för att kolla om någon har mer hundgodis, om de fått lekbollar som de tömt.

Clyde håller Berit lite sällskap

Vi har en liggkudde under vardagsrumsbordet så att Berit kan gå undan och vara ostörd om hon skulle vilja det. 

Ha en bra måndag!

Mvh Victoria

 

Berit lite vilsen efter tandoperation


Berit har varit hos veterinären på tandläkarbehandling idag hos AniCura Kungsbacka. De gjorde vårdbedömningen på AniCura/Västra djursjukhuset och nu är ingreppet gjort! Åtta tänder utopererade.

Vi tog ju över Berit för att hon var svårplacerad p.g.a sin ålder, från kattorganisationen Frusna Tassar och de betalar Berits veterinäromkostnader. ❤

Hon har också fortfarande för långa klor då pulpan växt ut för långt. Då får man nagga pyttelite varje vecka. Så blir det med misskötta djur.

Vad vi förstått hade hennes ägare blivit gammal och sjuk, kanske inlagd? Om han varit sjuk har ju förmågan att ta hand om djur minskat. Men Berit har ju inte en tanke på att ge upp!

Nu har Berit tratt och stöter emot saker. Men jag har klippt ner tratten ett par centimeter så hon kan nosa på marken. Hon stötte emot och bromsades helt och blev ännu mer osäker. Man får vara försiktig så man inte klipper den för kort så hunden kan gnugga nosen mot marken. Men korta ben har hon ju, så hon kan inte klia när stygnen läker.

AniCura – proffsigt!

Vi har varit på annat stort djursjukhus i Göteborg med Gunvald och fick hem honom utan diagnos och oduschad trots att han spytt. Det kändes oengagerat. Kanske de inte kunde säga mer?

Men  fick idag från AniCura hela 1,5 sidor på A4 från veterinären efter operationen med noggrann beskrivning om vad de gjort, hur vi ska sköta munnen och sedan ingår ett återbesök inom en vecka för att titta till läkningen! Ett besök blir det sedan i september när hon läkt helt för att se om de andra tänderna som varit i riskzonen kan räddas. Vi vet att munhygien kan göra mycket där nu när tandstenen är borttagen med ultraljud så tandköttet kan bli friskt igen. 

Så, stackars Berit. Jag handmatade henne med en mindre portion rått kött för hon ska börja äta lite försiktigt efter narkosen. Det är alltid ett riskmoment med narkos och hon är ju så gammal, men de fixade det, hon gjorde. 

Hon är en krafttant och charmade personalen på Kungshälsan. Hon är lite pillimarisk och när vi berättade att hon vankar fram för det mesta, men när Seth kommer hem och hon väntat på honom i hallen en timme – bara för att rusa fram och sedan vidare ut genom framdörren och ”rymma” en bit – berättade de att när de öppnat burdörren hade hon gjort en sån rusning så de fick jaga efter i korridoren. Hon hör ju inget, så man får försöka komma i henne synfält. 

Gamla charmiga egensinniga Berit – märker att hon nu tyr sig mer och mer till mig, precis som Gunvald gjorde när han var sjuk, men husse Seth behöver inte anstränga sig för att bounda med henne, hon är hans skugga. Nu är det narkosen som ska ur och hon behöver kissa – så vi tog av henne tratten en stund. 

Det blev inget kissat, så vi försöker igen sen. Vill bara hon repar sig nu. 

Med vänlig hälsning matte Victoria

Berit nu på plats – när hon inte rymmer


Lite från Berits stillsamma sociala liv. Men hon har blivit stundtals vild, vilket ju är en fröjd att se eftersom hon är 15 år och stundtals lite stel. Ett sådant läge är om hundarna varit själva hemma en stund och man öppnar dörren.

Främst står Berit och väntar över hälften av gångerna. Hon hör ju inget, så hon har verkligen väntat. Vi släpper ut henne och Vilja på framsidan så de får kissa. Då tar ofta Berit det längre och rusar iväg för att lukta på alla grässtrån. Man får komma efter och ställa sig emellan, puffa henne bakåt åt rätt håll, tillbaka hem.

Hon kan lätt luras och gå runt en blomkruka för att sticka iväg igen. Nu har vi börjat ha godis i fickorna, vi brukar ju inte motivera våra hundar så, men det funkar utmärkt för vår döva familjemedlem.

Berit kryper som en valp in under möbler efter godisleksakerna

Med Tilda- en många år yngre jack russel

Runt grillen finns det ju.. mat? 

Alla grannar är charmade av Berit 

Vilja och Berit ligger nu bredvid varandra ibland – Berit vill bara vara på golvnivå

Gamla Berit har bott in sig


Berit har bott hos oss sedan i slutet av maj och det har lossnat på oväntade vis. På jourhemmet fanns även en dotter till henne, men gamla Berit undvek i princip sin dotter, trots att de kom från samma hem. Berit sov helst hos katterna.

Hon visade obehag när Seth hämtade henne och dottern rusade fram. Berit är i människoår över 100 bast. Man tror att ägaren blivit gammal och sjuk och inte kunnat sköta hundarna. Berit var ganska mager och apatisk först. Men hon har förändrats! Två små mål med rått kött per dag på fasta tider. Magen är känslig och Berit bajsar direkt hon kommer ut utanför dörren. Hon kan inte hålla sig, så vi bor ju perfekt på bottenplan för en sådan dam.   

Vi har mer och mer lärt oss varandras rutiner, vi förstår hennes behov och vanor. Morgontimmarna runt 06-07 vaknar Berit från bädden på golvet i sovrummet. Hon trivs inte i säng eller soffa, kanske har att göra med att hon är stel i kroppen nu på gamla dagar och inte kan hoppa mer än 1-2 dm. Hon blir bara orolig, som att hon mister kontakt med jorden. Eller kanske hon förr fått bannor om hon försökt hoppa upp i möbler?

Vi har en dyna bredvid Seths säng och en annan bädd på min sida. Samt bäddar i vardagsrummet. Jag hör henne vanligtvis när hon tassar iväg ut i hallen på morgonen och släpper då ut henne. Det känns som en väldigt viktig uppgift att hon ska slippa behöva bajsa inne. Hon är ju rumsren, bara får lite bråttom. 

Ofta vill hon gå till köket, hon är väldigt intresserad av mat. Tar bort hennes matskål när hon ätit för att kanske avhjälpa hennes fixering. Vi tror inte hon fått så mycket mat alltid förr, men nu har hon en sund vikt. Men det gäller att inte försöka vara snäll och ge henne lite extra. Då ballar hennes mage ur.

Hon har en stark personlighet och är stendöv. Mycket roande var när hon fick ett gnagben av hud och gick och blötte upp det i vattenskålen. Den här tjejen har varit med förr! Men hon visste inte hur man lekte med bollar man lägger godis i.

Berit känns som en välsignelse – och vi vill säga det för att fler ska adoptera gamla hundar. 

Berits hemmabus


Berit har blommat upp sedan hon kom till oss. Vi har lugna dagar men trevligt, lagom av olika komponenter och Berit och vi har funnit vår rytm och rutiner.

Hon och Vilja lever sida vid sida och har båda tagit ner försvaret mot den andra. Men de lägger sig inte tillsammans eller slickar varandra. Det mest intima är nog när Vilja lyfter på benet och kissar precis där Berit nosar.. 😉 Fast jag tror de börjar synka mer, för Berit jagade efter Vilja en dag på lek! 

Berit i bädden

Här är några situationer med Berit inomhus. Berit i bädden på golvet vid min säng. Hon har en dyna på Seths sida också. Hon får panik uppe i sängen, så vi vill hon ska få välja.

Leka! Hon hoppade helt galet jämfota först när hon fick bollen med godis i. 

Var beredda nu när Berit besinningslöst ”hugger” efter godisen hon får. Men hon bits aldrig. 

Det här var bara smakprov av verkligheten, kameran kommer sällan fram när det är riktigt roligt! Ska försöka vara mer beredd på tjejbus framöver.

Med vänlig hälsning Victoria

Berit kollar läget på gräsmattan


Berit är så lycklig bara att få vara. Strosa lite och vara i närheten. Vi ska sätta upp ett lågt staket så våra små flickor kan ströva runt på vår gräsmatta.

Berit är så glad av sig, men balansen är inte på topp och hon är lite stel, så hon kan ramla om hon vänder sig om för snabbt. Desto mer gripande när hon hoppar av glädje och man vet hennes ålder.

Hon är otroligt charmig, som ni kan se. 

SMILE!

Med vänlig hälsning Seth, Victoria, Vilja – och Berit!

Berit på Uppdrag godisgräv


Söta söta sötaste Berit – vår nya adoptivhund, vår adoptivdam – går efter Seth vart han än går.

Hon är inte så rask, utan lite på efterkälken lunkar hon stelt – som den gamla damen hon är – efter Seth ut i köket. Man kan ju missa någonting annars!

Berit verkar vara helt döv. Hon är nog lite skumögd också.

Men nosen är det inget fel på.

Hon är trots sin aktningsvärda ålder på 15 år helt fenomenal på att pejla in godsaker.

Berit i sin egen takt – på ständig godisjakt

Igår kväll stod Berit i soffan med rumpan i vädret och grävde sig ner mellan kuddarna.

Hon kunde ha fortsatt ner till jordens magma – för att hitta hundgodisen som Vilja hade gömt och glömt. Och hon fann den!

Vilja verkar acceptera sällskapet mer och mer och båda tjejerna är snälla mot varandra.

Vilja har som vanligt sin plats i soffan och sin position i sängen men kör inte bort Berit om hon kommer nära. Berit är å sin sida väldigt nöjd med att ligga på kudden bredvid soffan. Hon vill bara vara i närheten, det verkar vara hennes stil.

Men Berit förföljer Seth överallt hemma – så vi funderar på vem det är som adopterat vem egentligen, kanske är det Berit som adopterat Seth? 🙂

Vi har adopterat en pensionärstant


Det här är Berit vår nyaste men äldsta familjemedlem. Hon är en jack russel 15 år gammal – som inte kommer  flytta mer utan tillbringa resten av livet här. Välkommen hit Berit!

Berit verkar frisk även om hon inte orkar gå och springa som en ungdom och hon har också lite nedsatt syn och hörsel. Hennes intressen är att mysa, gosa, leka och äta samt ta lugna små promenader.

Berit

Det har bara gått ett par timmar sedan vi hämtade Berit. Vilja morrade först lite och vaktade soffan, men hon lär nog snart märka att tant Berit inte är något större hot mot hennes leksaker och ben. 

Vilja leker bara med en av alla leksaker ändå. Men kanske konkurrensen kan få de andra sakerna att verka mer intressanta? 

Det blir intressant att se hur de två tjejerna kommer interagera? Vilja är inte jättesocial med andra hundar. Men Berits mentalitet verkar liknande, hon är inte framfusig.

Postar nyheten nu, men ni ska få veta mer om Berit och höra hur det går – håll nu tummarna för oss! Dagens foton är från jourhemmet, men det kommer fler.

Med vänlig hälsning från Victoria, Seth, Vilja och Berit!