Etikettarkiv: Berit

Berit låg och sov i sovrummet i sin bädd på eftermiddagen igår fredag, när jag gick ut i köket för att lägga upp mat till alla tre. Berit sov ju och hör ju inget så jag tyckte inte det var så konstigt att hon inte kom, fast hon vanligtvis ser till att vara närvarande när det handlar om mat. Vilja och Clyde fick sin mat och jag gick till Berit.

Mötte henne i hallen, hon kom ut från vardagsrummet. Jag såg direkt att det var fel. Hon stapplade och hennes huvud drog åt höger och hon hade inte styrsel på kroppen som också styrde åt höger. Vi såg att hon hade kräkts i vardagsrummet och bajsat och kissat i sovrummet.

Bar ut henne så hon fick kissa, hon kunde knappt gå rakt utan kissade där jag satte henne. Sen pallade jag upp henne med kuddar i sin bädd så huvudet låg stilla, medan Seth ringde veterinären. Hennes huvud drog åt höger och ögonen darrade, man förstod att det var något neurologiskt som en stroke.

Seth sa till mig att stänga för till sovrummet så att ingen annan hund kom in. En svårt sjuk eller döende hund kan i vissa fall väcka rovdjursinstinkter hos andra, även flockmedlemmar.

Lilla Berit skulle fyllt 16 i januari, så det hela var inte oväntat.  Men det var tungt, dels för att hon efter stroken inträffat verkade uppleva mycket obehag och oro och för att hon och jag för inte så länge sedan börjat få djupare band, hon kommunicerade och tittade på mig från sin bädd. Det gjorde hon inte i början. Eller att hon letade upp mig och ställde sig att titta, som att hon kunde frammana nåt godis med att stirra ut mig. Jo, ibland lyckades det..

Ett dygn innan stroken fick hon mat före Clyde och stod sen och tittade på honom när han åt. Hon skällde aldrig, jag trodde länge efter hon kommit till oss att hon var stum faktiskt. Men förra veckan skällde hon när hon råkat bli instängd bakom en grind och i förrgår skällde hon – just när Clyde fick mat och det oerhörda hände – att hennes matskål inte blev påfylld. Vi undrade var skallen kom ifrån, man har vant sig vid Berits tystnad.

Men de små tassarna som för det mesta vandrade omkring och kollade matstatusen i köket, de ekar med sin tystnad sedan vi fick ta henne till veterinären och låta henne somna in, akut, så hon slapp uppleva den förvirring och stress hon verkade känna med stroken, under den dryga timmen.

Jag grät faktiskt mer än när vi fick låta Gunvald somna in i april, trots att han varit min vän i åtta år och Berit varit hos oss i ett halvår. Men jag och Gunvald var helt på det klara med vår relation, den var stark och stabil. Hade också följt hans sjukdom i nästan 18 månader. Sedan var han så extremt känslig för stämningar så att han kunde ha oroats om vi inte varit jättelugna.

Sörjer bara att jag inte fick lära känna gamla Berit mer, hon var en tuff och charmig böna, kanske lite dement, men man visste alltid hur man kunde göra henne glad. Och hon gjorde oss glada.

Farväl Berit. Må du få många hundgodisar och obegränsat med mat i Hundhimlen – för det är nog så ditt paradis ser ut.

Med all vår kärlek, från Victoria, Seth, Vilja och Clyde.

Berit har bott hos oss sedan i slutet av maj och det har lossnat på oväntade vis. På jourhemmet fanns även en dotter till henne, men gamla Berit undvek i princip sin dotter, trots att de kom från samma hem. Berit sov helst hos katterna.

Hon visade obehag när Seth hämtade henne och dottern rusade fram. Berit är i människoår över 100 bast. Man tror att ägaren blivit gammal och sjuk och inte kunnat sköta hundarna. Berit var ganska mager och apatisk först. Men hon har förändrats! Två små mål med rått kött per dag på fasta tider. Magen är känslig och Berit bajsar direkt hon kommer ut utanför dörren. Hon kan inte hålla sig, så vi bor ju perfekt på bottenplan för en sådan dam.   

Vi har mer och mer lärt oss varandras rutiner, vi förstår hennes behov och vanor. Morgontimmarna runt 06-07 vaknar Berit från bädden på golvet i sovrummet. Hon trivs inte i säng eller soffa, kanske har att göra med att hon är stel i kroppen nu på gamla dagar och inte kan hoppa mer än 1-2 dm. Hon blir bara orolig, som att hon mister kontakt med jorden. Eller kanske hon förr fått bannor om hon försökt hoppa upp i möbler?

Vi har en dyna bredvid Seths säng och en annan bädd på min sida. Samt bäddar i vardagsrummet. Jag hör henne vanligtvis när hon tassar iväg ut i hallen på morgonen och släpper då ut henne. Det känns som en väldigt viktig uppgift att hon ska slippa behöva bajsa inne. Hon är ju rumsren, bara får lite bråttom. 

Ofta vill hon gå till köket, hon är väldigt intresserad av mat. Tar bort hennes matskål när hon ätit för att kanske avhjälpa hennes fixering. Vi tror inte hon fått så mycket mat alltid förr, men nu har hon en sund vikt. Men det gäller att inte försöka vara snäll och ge henne lite extra. Då ballar hennes mage ur.

Hon har en stark personlighet och är stendöv. Mycket roande var när hon fick ett gnagben av hud och gick och blötte upp det i vattenskålen. Den här tjejen har varit med förr! Men hon visste inte hur man lekte med bollar man lägger godis i.

Berit känns som en välsignelse – och vi vill säga det för att fler ska adoptera gamla hundar. 

Berit är så lycklig bara att få vara. Strosa lite och vara i närheten. Vi ska sätta upp ett lågt staket så våra små flickor kan ströva runt på vår gräsmatta.

Berit är så glad av sig, men balansen är inte på topp och hon är lite stel, så hon kan ramla om hon vänder sig om för snabbt. Desto mer gripande när hon hoppar av glädje och man vet hennes ålder.

Hon är otroligt charmig, som ni kan se. 

SMILE!

Med vänlig hälsning Seth, Victoria, Vilja – och Berit!