Tag Archives: Bellla RIP

Algblomningen är dödligt giftig


Det här är så jäkla sorgligt – när man har sommar och hunden får bada – för man väntar sig inte en förgiftning då. Algblomningen tog död på hunden Molly på en timme!

Det påminner oss om vackra Bella som plötsligt dog, förgiftad av jordbakterie. En så fin ung skitbusig och rottistik, så försiktig med lilla Vilja, som vi och våra hundar lärde känna – men hon plötsligt dog i Botulism. Det mest kända för oss människor är att barn under ett år inte bör äta honung och att mat i öppnade, eller dåliga konservburkar kan ge botulismförgiftning. 

Helt oväntade fall av fatala förgiftningar i naturen. 

Ta hand om Er och era kära – och undvik algblomningen. 

Bella RIP – till minne av en så fin tjej som påverkade vår familj med sin kärlek.

/Från Gunvald, Vilja, Seth, Victoria och vår dotter Ella

Älskade Bella förgiftad av jordbakterie


Vila i frid. Vi kommer aldrig glömma älskade Bella som vi passat här hemma ibland och hon fungerade så bra med oss och våra hundar. En så härlig hundpersonlighet med mycket fin rottweiler i sig och med livet liggande framför sig. 

Bella avled i veckan av Botulism – en svår förgiftning från jordbakterien Clostridium botulinum. Väldigt olyckligt eftersom Botulism är en ovanlig – men potentiellt livshotande sjukdom som orsakas av det toxin som produceras av bakterien. 

Småbarn kan också få Botulism av honung, om ni känner igen det?

– Bella, du var så ung, men förstod att inte bjuda in vår lilla hund till lek med att slå med dina stora tassar mot henne så hon blev skrämd. Du lade dig bara framför henne. Men du retade gärna Gunvald när ni lekte och du rymde busigt in under bordet, dit han var för stor att komma och vi fick alla lyfta på kaffekopparna under den smärre jordbävningen som följde..

Ägaren har varit skarpt observant om var Bella fått nosa, alltid dragit bort henne från döda fåglar och liknande. De hade bra mat och lämplig förvaring av den, samt matte undersökte t.o.m den rastgård som hunden fick springa i dagen innan hon blev sjuk! De gjorde allt för att skydda sin älskling. Men olyckan drabbade.

Något jag inte skrivit om på bloggen var den senaste gången Bella var här och vi separerat på henne och Gunvald för att de blivit för vilda och höll på att riva ner halva huset. Den gången var det Bella som fick stanna ute på verandan för att vi fick in Gunvald först. Pust!

Men du Bella var inte särskilt belåten med att inte vara med flocken! Och med hela din initiativanda så hoppade du helt sonika in genom det öppna fönstret, över skrivbordet ner till vardagsrumsgolvet, där det verkade roligare att vara och där Gunvald och vår lilla Vilja var. En hund med mycket stor potential att bara vara en kär familjemedlem men även att kunna utbildas till det som man ville.

Våra tankar går först till Bella, men även hennes familj som gav henne så mycket kärlek.

Gunvald och Bela spanar. Men Bella är just då mer intresserad av kameran..

Gunvald och Bela spanar. Men Bella är just då mer intresserad av kameran..

Juni 2016 när Bella var 11 månader: Sommargäst och kaffeskvätt – på bordet..
Det har gått bra framåt med rottisen Bella – fallbeskrivning

-Varm kram från oss alla!

 

De fyras gäng med fröken Svansson


Ett par dagar igen med rottistiken fröken Svansson. Fröken Bella Svansson närmare bestämt. Ni minns kanske: Sommargäst och kaffeskvätt.

Det gör vi – och hon passar in fint igen hos oss några dagar här. Och det blir liv i luckan! Hon är ju busig, som hon ska vara som en drygt 13 månaders hund. Och det ju nu som hon behöver veta reglerna. Vilket Gunvald sköter till stor del när hon kaxar upp sig. Men han tycker också det är spännande. Hon fjäskar ju för honom, slickar i mungipan – då står han bara och njuter av uppmärksamheten. Väl medveten om att hon är under honom i rang och han är tålmodig så länge hon beter sig fint enligt honom. Även om hon inte än alltid är mogen nog att fatta när leken blivit vild – så kommer hon att förstå ju mer tiden går och alla är konsekventa.  

Bella Svansson är en fantastisk liten hundfröken och Seth är extra förtjust – eftersom hon är en rottis, får vi nog erkänna. Vår lilla Vilja vill gärna vara med i deras lekar men då tar vi upp henne på en säker plats, så hon kan sitta och följa leken och skälla där uppifrån, lika upphetsat som de andra. För hon är också en stor hund, egentligen.

Seth njuter verkligen i soffan med fröken Svansson, Gunvald och Vilja.

Seth njuter verkligen i soffan med fröken Svansson, Gunvald och Vilja.

Så här  gick det till när Seth träffade ”lilla fröken Bella Svansson” med familj:
Det har gått bra framåt med rottisen Bella – fallbeskrivning

-Ha nu alla en bra början, mitt och avslutning på veckan!

Sommargäst och kaffeskvätt – med foton, samt mer om rottweilers


Vi har fått en tillfällig sommargäst. En ung 11-månaders rottweilerhona med lite ungdomliga attitydproblem, då snälle Gunvalds tydliga gränssättningar nog gjort henne gott.

Och trots Gunvalds markeringar om hon ”beter sig” och är för kaxig – så svansar hon efter Gunvald – den lilla söta fröken Svansson. Vår Gunvald – som den stolte äldre distingerade rottishane han är – han ignorerar henne ganska duktigt. Och han tillåter henne inte att komma upp i hans.. menar vår dubbelsäng. Men som ni ser nedan, så är en anonym filt inte lika ”helig”.

Fröken Svansson blir accepterad - på hörnet av filten

Fröken Svansson blir accepterad – på hörnet av filten. Hon har ju ändå troget svansat efter Gunvald så mycket..

Så där ja!

Så där ja! Gunvald gillar ju henne, men ”kom inte här och kom!”.

Men ska vi gå och lägga oss så bjuder Seth upp henne i vår säng så hon får vara med vår flock, som alla hundar får. Hon vet att Seth är ”översten” här och vågar mer direkt, än när jag bjuder upp henne. Och Gunvald säger ingenting då. Men vi ser till att han själv får den plats han är van vid – ofta i sked med mig eller Seth – för att hålla det rättvist för hans del. Man får aldrig glömma av sina egna hundar och vanorna man skapat. Att ge en nyinkommen hund mer av något skulle motverka de andra hundarnas acceptans av den nya individen.

Fröken-tösen går ändå ofta och lägger sig på golvet efter en stund när hon legat bredvid Seth eller värmt upp hans fötter i sängen. Hon hoppar sen upp till oss igen senare på natten – när Gunvald ligger och snarkar!

Vi plockade bort alla leksaker och ben innan hon kom. Det gör vi alltid om en annan hund kommer hit, för det vore väldigt olyckligt att bädda för onödiga konflikter innan vi sett hur allt funkar. 

I morse så låg lilla busfröken lugnt bredvid mig – väldigt fokuserad på att gnaga på det kraftiga sängöverkastet. Jag sa nej och tog bort det. Strax var hennes små kliande framtänder där igen. Då var det lika bra att direkt riva sönder en gammal fleecefilt i långa remsor och snurra hårt, vika på mitten och sticka in änden genom andra sidans ögla och knyta ett par rejäla knutar. Gjorde tre sådana och slängde till hundarna. Vi har ju sett nu hur de funkar ihop och att leksaker inte utgör ett problem.

Kolla, mattes fårfäll - den kan vi leka med!

Kolla, mattes fårfäll – den kan vi leka med!

De två leker ibland jage och brottning ihop för en kortare stund. Lilla fröken Svansson kan ju krypa in under utebordet – som Gunvald är för stor för. Hon retar gallfeber på honom då och han står och försöker få ut henne. Så de har i sina lekar ibland skakat om bordet rejält så kaffet skvätt. Nu vet vi att genast lyfta upp våra koppar och glas direkt när de två rottisarna fått lekfnatt! Ibland även om de inte leker, så ryter Gunvald ifrån för att sätta unga fröken på plats, när han tycker hon tar sig för stora friheter. Det funkar fint att han bestämmer – som det bör vara. Bästa fostran som finns – av en annan – men stabil hund. Gunvald är cool, han brottar aldrig ner henne eller är för hård. Hon förstår ändå vad som gäller så ”de talar samma språk”.

Ständigt nosar fröken Svansson på det hos Gunvald som skiljer dem åt och Gunvald är rätt likgiltig. Lustigast var när Gunvald stod i sängen med frambenen på golvet för att ta upp en leksak och fick ett litet ansikte in mellan bakbenen. Han brydde sig inte. Men hon flyttade sig snabbt när han kravlade sig tillbaka upp i sängen – man vill ju inte ha Gunvald i huvudet.

Hur svårflörtad Gunvald än verkar, så är han intresserad av Svanssonskan. När vi rastade dem ihop en morgon tog han upp en pinne och tuffade sig med. Han brukar inte intressera sig alls för pinnar – så man kan ju gissa vem han var intresserad av. Han imponerade troligen stort.. En annan dag när jag först rastat fröken Svansson och sedan tog ut Gunvald – så följde han nogsamt hennes spår genom hela skogsdungen. Bäst att hålla koll på sin tjej. Bara hon inte får veta det..

Nyfiken spaning

Nyfiken spaning ihop på verandan

De är ofta ihop ute på verandan. Sitter och sniffar i luften och håller koll ihop – även om det inte händer någonting alls utanför. Fröken har nu. efter att vi hela tiden sagt till, börjat lugna ner sig när någon går förbi, även med en hund. Precis som vi fick lära Gunvald när vi fått upp altanen så han ändå kunde vara ute med den superkoll på området som en rottis vill ha. Först fick han aldrig vara ute helt ensam. Nu har vi balkongdörren öppen även för de båda, när vi är i vardagsrummet – för de uppför sig så bra, men vi är nära nog för att korrigera om de skäller. Vilket så klart händer ibland.

Vi samarbetar ju!

Vi samarbetar ju!

Och lilla jag får vara med store Gunvald - ser ni det?

Och lilla jag får vara med store Gunvald – ser ni det?

Hundar drar ju igång varandra – och deras konsert låter mycket respektingivande. På midsommarens afton såg vi några okända killar gå in bakom garaget en bit bort. Eftersom det varit så många garageinbrott och andra stölder häromkring så ställde jag mig upp och hojtade till och vinkade mot dem. Strax uppfattade hundarna stämningen och skällde till en kort stund innan vi fick tyst på dem efter c.a. tio sekunder. Det kändes ganska bra som rent brottsförebyggande. Vem vill utmana hundar och lika vaksamma hundägare i deras hemmakvarter?

Vi har haft det roligt ihop ikväll!

Vi har haft det roligt ihop ikväll!

Fröken Svansson har ett gällt skall som kommer djupt från hennes strupe som låter otroligt respektingivande! Honhundar kan aldrig misstas för att vara ”det svagare könet”. Även vår 3,4-kilostjej stämmer in eller kan vara den som sätter igång allt om hon ser något nytt, om vi inte hinner stämma – alla de tre hundarnas – vaktlarm i bäcken. Vi försöker stävja ens ett morr när de reagerar på något. Det gäller bara att hålla koll och koll och lära hundarna att nej är en gräns.

Fröken Svansson var redan från början väldigt nyfiken på vår lilla Vilja. Vi visste att fröken S gillar småhundar jättemycket och är försiktig, även om storleken och hennes valpighet kan tala emot henne. Men fröken Svansson var så duktig, krafsade inte med tassarna mot Vilja för att få igång lek. Idag försöker heller inte sommargästande fröken få igång Vilja till lek med lekställning och att skälla efter Viljas uppmärksamhet. Vilja visade hela garnityren innan de blev mer överens. Och senast idag skrämde lilla Vilja ner Fröken Svansson från soffan. Så vår gäst nosar på ”den där lilla spännande” på håll istället, även om hon är grymt nyfiken.

Våra hundar spanar ihop efter fröken Svansson.

Fröken Svansson och vår Vilja spanar efter vad Gunvald håller på med..

Något av det första som Seth lärde mig om rottweilers var att hålla mig till hundens integritetsavstånd på minst 30 c.m eller när man börjar märka av lite obehag hos hunden. Även vad gäller att lägga händerna rakt ner på hundens huvud. Man kan klia bakom örat och på halsen när hunden självmant kommit fram, buffat och lagt huvudet hos en. Man ser likadana rastypiska rottweilerbeteenden hos unga fröken Svansson och Gunvald, som är sju år. Precis som Gunvald så har hon en stor integritet runt huvudet, fast hon inte ens är ett år. Jag skulle heller aldrig få för mig att sänka ner ansiktet rakt mot Gunvalds ansikte, ens efter alla år ihop, då han och jag har en relation som är väldigt mamma-son-nära.

Gunvald Larsson, sju år och fröken Svansson 11 månader har exakt samma intressen, som de rottweilers de är.

Gunvald Larsson, sju år och fröken Svansson 11 månader har samma intressen och sätt – som de typiska rottweilers de är.

Sommarflickan trivs med att strosa omkring här hemma utan att vi försöker kela. Och man bör inte sätta sig på huk för att hälsa på en ”enmanshundsras”. Har man ögonen i samma nivå som en hund kan det upplevas som en utmaning och hunden blir spänd – och än värre om man också tittar hunden rakt i ögonen. Men det går bra att sätta sig på golvet, kanske på altanen och ignorera att hundarna är där – vill de något får de komma fram.

Se blogginlägg längre ner om rottweilernas sanna natur och med berättelsen när jag fick två rottisar i hemmet och den långa vägen till att bli.. alltså accepteras helt som matte. Jag var helt oerfaren om hundars psykologi – så det var en resa!

Fröken Svansson upptäckte efter ett par dagar att om hon lyckas smyga med mig in på WC så kan hon få ett rejält rygg -och rumpkli, som Gunvald också gör. Bara hon inte går in till tvättstugeavdelningen för att sno fler strumpor. Så hon kommer självmant fram för lite ryggkli, då hon till och med börjar leka med mig och sno runt. Hon har också kommit fram med nosen mot mitt ansikte, vilket är en komplimang, men jag håller huvudet stilla. När Gunvald – med vår nu så starka relation – gör så kan jag ibland vända min skalle till och då blir det som en kram – om han då svarar och trycker sitt huvud mot mitt eftersom han verkligen avgudar mig. Men jag agerar aldrig med mitt ansikte rakt mot honom eftersom han inte gillar det. Han kan putta bort någon då och en tand råka skada, utan att han någonsin bits.

Med en vidare rätt stabil fostran kommer hon bli en superhund! Hon är knappt ett år och hormonerna studsar som i ett flipperspel! Skarpt vaktbeteende, men hon lär sig snabbt när man är konsekvent och inte skäller på henne. Precis som Seth också fostrat sina rottweilers. Man behöver inte höja rösten och skrika och ska man aldrig med hundar heller – eftersom de kan bli skrämda och bli kvästa. Och då  blir det helt fel med allt om hunden inte känner trygghet.

När vi ska få in både Gunvald och fröken Svansson i samma rum, kan det bli snurrigt och de vänder i dörröppningen och går om varandra, innan de fattar åt vilket håll de båda ska gå.. Och tiken är mycket snabb med att försöka komma först ut genom dörrar och grindar – så jag har satt en röd markering på henne för att skilja hundarna åt. Inte för att hon behöver ett varningsflagg på sig – hon är en normal nyfiken unghund mitt i sin utveckling till att mogna till en liten dam. Hon kommer ändå vara lite valpig till c.a tre års ålder, som rottisar är. Men mogna och få mer och mer förståelse för livet och regler. Men först efter att nuvarande krisiga tonårshormoner lugnat ner sig.

Markerade busfröken Svansson för att lättare märka att det var hon soim stod bakom om jag öppnade en grind - för hon slinker igenom hur lätt som helst, i skillnad till Gunvald väntar.

Markerade busfröken Svansson med rött för att lättare märka om det var hon som stod bakom om jag öppnade en grind. Hon vill ju vara med i precis allt – vilket är mysigt, så länge hon inte går över gränserna och kanske sticker.

Nu är den korta sommarvistelsen här över och familjen kommer snart och hämtar.
Vi – men främst Gunvald kommer att sakna den trogna och busiga fröken Svansson.

Lite om rottweilers från bloggen:
Att plötsligt bli rottismatte – en helt ny resa
Rottweiler – en harmonisk, trogen men misstolkad ras.
”Slaktarhunden” rottweiler – en vall -och vakthund
Rottweiler ingen förstagångshund

Rottweiler en svår ras att komma nära och att fostra
Rottweilern Gunvald lugnade ner vår diagnosfamilj
Utvald som mamma av Gunvald
– efter  ett halvår
– när jag tagit hand om honom när han var sjuk


Med vänlig hälsning Gunvald och Viljas matte Victoria

 

Det har gått bra framåt med rottisen Bella – fallbeskrivning


Läs mattes mail steg för steg om hur vackra lilla rottisen Bella bit för bit med träning börjar överkomma sina rädslor efter Seths råd. Underbar läsning! Idag är familjen glad, mer harmonisk och stolta – med rätta!

Valpen Bella på stranden

Valpen Bella njuter fridfullt på stranden

Första mailet 13 maj 2016 från ägare:
”Hej Seth.
Mitt namn är Helena, jag har en rottistik som heter Bella, hon är snart 9 månader. Vi bor på Hisingen i Göteborg, är en familj med tre tonårstjejer.

Jag skriver till dig för jag har ett problem med Bella som jag så gärna vill få ordning på. Bella är väldigt rädd för trafik och bussar, jag har socialtränat henne försiktigt sedan hon var liten. Det gick sakta framåt tills hon var ca 7 månader, då åkte jag till Stockholm med Bella och mina barn. 

Jag undersökte noga omgivningen så hon inte skulle utsättas för någon stress, vi bodde på Scandic i Vartahamnen som ligger någon km från Gärdet där jag rastade och lekte med Bella. Problemet var att jag fick åka bil dit då hon blev jättestressad av bilar och bussar och inte kunde gå ca 1-2 km till Gärdet. Jag körde fram och tillbaka och gjorde allt för att hon inte skulle bli stressad under tiden jag var tvungen att bo i Stockholm.

Väl tillbaka i Göteborg var Bella lugn och harmonisk, hon älskar att gå i skogen och leka med sin kompis Dennis som är en shetland sheepdog. 

Men vårt stora problem nu är att vi bara kan gå skogspromenader i vårt närområde, skall vi korsa en lite större väg så låser det sig för Bella. Hon lägger sig ner och vägrar gå eller hetsar och drar så mycket att jag knappt kan hålla emot. När hon blir stressad kan hon även göra små utfall mot en cykel, bilar eller ett litet barn på en spark, jag försöker att avleda henne med godis eller täcka orosmomentet med kroppen så hon inte känner sig hotad.

Jag har gått valpkurs och unghundskurs, dom rekommenderade mig detta. I övrigt har vi en fin relation som bygger på ömsesidig respekt, Bella är träningsvillig och känns trygg och sund. Hon gillar att krypa upp i soffan med sitt tuggben, som hon gärna vill att matte eller husse skall hålla i när hon tuggar. 

Vore väldigt tacksam om du kan råda oss i hur vi skall gå vidare, jag vill så gärna kunna hjälpa Bella att bli av med sina rädslor. Med Vänliga Hälsningar.” 

Så här gôtt kan man ha det!

Så här gôtt kan man ha det! Men har ”kotten” en kotte i gapet?

Seth mailar och frågar hur det går.
Han får dagen efter – den 28:onde maj svar:

”Hej Seth!
Det går sakta framåt, Bella har gjort stora framsteg. Men vi har fortfarande lång väg kvar. Vi provar nya miljöer varje dag och försöker ge henne trygghet i alla miljöer så hon får bättre självförtroende. Hon har blivit mycket duktigare när vi får besök hemma, sitter fint och väntar på att hälsa. Vi går även på hundträffen när vi är i sommarstugan så hon vänjer sig vid olika hundar, där har hon fortfarande problem med att andra hundar inte får nosa på henne. Men vi jobbar vidare även med detta. 
Ha det gott! Med vänlig hälsning Helena.” 

Seth svarar:
”Hej! Det låter jättebra och det är bara att fortsätta att jobba på så ska ni se att det blir bra. Bra jobbat! Hör av er ibland med framgång eller bakslag.
Med vänlig hälsning /Seth”

Den 29:onde maj:
”Tack Seth. Bara nu i helgen har Bella gjort stora framsteg, jag har nu kunnat gå över en väldigt trafikerad väg för att nå en härlig skog. Och jag har armen kvar! :-)) Hon har även lekt i kväll med två labradorer som faktiskt fick lukta lite på henne, vi är så glada både jag och min man.
Ha det bra så hörs vi av framöver. Med vänlig hälsning Helena”

Senaste mailet från matte, igår 30 maj:
”Hej Seth!
Du får gärna använda mina mail, vi behöver absolut inte vara anonyma. Vi är så stolta över vår rottis! 🙂 Idag var jag ute i Fiskebäck (tippen) med en väninna och hennes hund, och bara för några veckor sedan höll Bella på att knäcka mig när vi promenerade där. Bella hetsade då och gjorde små utfall när hon blev osäker. Idag gick hon stolt och lugnt, lekte fint med en liten tax. All träning har verkligen gjort att vi nått framgång med henne. Fast vi har fortfarande lite kvar. 🙂 ”

"Bella" Bella blommar!

”Bella” Bella blommar!

Seth uttrycker tacksamhet för Bellas familjs medverkan på bloggen:
”- Det är så bra för rasen med lite positiv reklam och att inte hundarna bara blir klassade som kamphundar.”

Här hittar ni en samling av våra blogginlägg om rottweilers – som vi hoppas kan öka förståelsen för rasen. Men Seth arbetar med alla raser och hundindivider – alla problem i familjen sänker hela livskvaliteten. Ingen och inget är mer eller mindre viktigt! En liten hund kan också ställa till med stora problem då hela omgivningen påverkas.

❤ ❤ ❤

Apropå påverkan och långt inlägg som tog en arbetsdag – så börjar hungern och suget efter något värdigt gott att sätta in. Då kan man blir ännu mer sugen av att läsa något sånt här knäppt:

Ett lite annorlunda omdöme, från Eniro..

Ett lite annorlunda omdöme, från Eniro..

Sveriges bästa pizzor finns ju faktiskt att få i Göteborg!
Från Sannegårdens pizzerior!

Ägarna Gökhan Özkan och Murat Ersöz. De här hårda knogarna har knådat sig fram till Sveriges bästa pizzor!

Ägarna Gökhan Özkan och Murat Ersöz. De här hårda knogarna har knådat sig fram till Sveriges bästa pizzor!

Vill inte överdriva. Men har insett vad en pizza kan ge för smakupplevelser. Inte bara bli degmätta och lägga sig ner i soffan med uppblåst mage som vanligt – utan att njuta av varje tugga och gärna spara halva till senare, för att få uppleva det igen. Inte ens oreganon hade de missat! Efter fyra pris som ”Göteborgs bästa pizzeria” på fem år blev de 2015 bäst i Sverige! Vi hade inte ens hört talas om dem förut.

Man kan beställa hemkörning online: Ett av kriterierna i tävlingen är: ”Snabbast leverans” och det är något som Sannegården trycker hårt på. Varenda dag gör de 700-800 pizzor till sina gäster. Ingen i personalen är utsedd diskare eller pizzabagare. Alla kan allt och alla hjälps åt.

Men nu efter vi själva smakat så åker vi hellre några kilometer längre och handlar hos Sannegårds-pizzerian i Munkebäck. Förbeställer gärna på vägen och träffar personal som vi  hoppas snart kommer att lära sig våra specialiteter, då vi lägger till vad vi föredrar. Fasen vad gôtt helt enkelt.

 Med vänlig hälsning från vår ”alltid hungriga hundblogg”!
-Seth och Victoria