Etikettarkiv: ägandebeteende

Hundcoachen Seth Sjöblom assisterade redan som barn vid faderns hundutbildningar och är uppvuxen med schäfrar som fadern tränade till tjänstehundar för Sollefteå hundskola. Det är jag som kallar honom Hundmannen och ni kan göra annat – när ni läst?

Nu hände det sig så att Seth redan som barn fick gå ut och rasta alla hundar, även de aggressiva som försökte bita honom. Men Seth inlemmade sig aldrig i den hårda läran där det ofta handlade om att kväsa hundar. Han lärde sig själv att göra tvärtom – vinna hundarnas förtroende. Se hundarna.

Senare började han tävla med hundspann i tonåren där kommunikation med hundarna är extremt viktigt, inte bara att utdela kommandon, utan att läsa av hundarnas signaler – och ena en flock. Han tävlade framgångsrikt och passionen med hundar som hållit i sig. Vad han brukar säga är att han vill betala tillbaka till alla hundar han mött. De förtjänar så mycket mer än de ofta får. 

När han senare i livet efter en yrkeskarriär, med sin dåvarande sambo drev ett företag inom vildmarksturism hade han en stående besättning med 75 draghundar, mestadels okastrerade hanar som höll sams. Han inkvarterade dem i mindre flockar i olika hundgårdar. Hundarna kunde leva generationsvis och han placerade de hundar som passade och trivdes ihop. En äldre hane kunde vara med och fostra valpar, för tikarna brukade bli lite trötta på sina illbattingar. Men när han släppte ut alla 75 hundar flockades de runt honom och lydde om han behövde säga till. Intervju med Seth som Landslagskapten inom Draghundsporten.

Seth arbetar idag främst med hundmöten och ägandebeteende – för att nämna några av de vanligaste problemen hushåll brukar uppleva med sina hundar.

Men det är de mer ovanliga problemen som Seth gjort sig känd för. Hundar med mycket aggressivt beteende, som kanske bitit och som fått föreläggande av polisen och behöver tränas, Hundar som upplevs psykiskt störda med svåranalyserade beteenden är fall som Seth inte räds och ofta lyckas lösa.

Inte sällan konsulterar Seth en veterinär vilket alla bör tänka på om hunden beter sig märkligt. När veterinären friskförklarat hunden kan arbetet med beteendeförändring ta vid. En hund som har värk eller är sjuk är inte sig själv och är inte mottaglig för rätt påverkan.

De tidiga åren med hemmets lantdjur som Seth var med och skötte och alla hundar och friheten i naturen från hemmet formade Seth. Jag har under åtta år ihop aldrig hört honom höja rösten eller mista tålamodet med en hund. Han lär hundar gränser som man lär sina barn, utan aggressivitet och negativa konsekvenser.

Han visar både ägaren och hunden vad de ska göra för att det ska fungera socialt. Det är avgörande att ägaren får de rätta verktygen, förstår att använda dem och implementerar dem i vardagen. Det har gjort stor skillnad för många som kan ha sin hund kvar och även leva ett gott och mysigt hundliv framöver.

Det är jag som kallar honom för Hundmannen. Varit med på en resa då han fått oförstådda hundar att istället bli accepterade in i den sociala gemenskapen. Då de fått leva med sin familj istället för att bli bortlämnade med samma problem om och om. En av Seths deviser är att inte lämna bort hundar med problem i tron att det det kommer lösa sig någon annanstans. Utan gräva där man står och hjälpa sin hund. Även om omplaceringar kan behövas om familjen inte har förmåga och kapacitet att hålla en konsekvent linje för att lösa problemen eller ge de förutsättningar en hund behöver. 

Seth gör allt han kan. Och så många hundägare gör det samma – vilket de kan – med rätt hjälp.

Så här ser vår lilla hundflock hemma ut. Jack russeln Frasse är rädd för vissa ljud men finner sig väl hemma här nu sedan vi tog över honom. Lilla Vilja vaktar hela omgivningen och triggar igång de stora och rottisen Clyde är den mest kärvänligaste rottisen som finns, lite som en brunmålad labbe. Förutom när någon kommer i uppdragen luvtröja. Det handlar inte om att ha perfekta hundar, utan att man ska må bra i familjen.

Men missta er inte om att Seth ser en ”problemhunds” själ – och kan hjälpa. Mailen är bäst sethsjoblom@gmail.com och han kan hjälpa de flesta på distans – hör av er.

I media framställs ofta vissa hundraser som farliga. Men det är inte vad vi ska ta upp här. Det är vissa  mentaliteter som gör skada, ofta med en människa bakom. Säger jag ”hundkörkort” så förstår de flesta. Inget är ju en hunds fel.

Jag har haft förmånen att ha ombetts att hjälpa familjer med hundar som ingen kunde trott skulle ha en framtid. De var redan dödsdömda av flera specialister.

Ibland hade hundarna – som redan hade problem – traumatiserats extra mycket av antingen våldsamma ålderdomliga metoder eller evighetslånga behandlingar av hundspecialister med fel eller olämpliga metoder. Om våldsamma metoder och evighetskonsultationer som bara suger ut pengar tycker jag inte! Ligger något utanför mitt specialistområde så säger jag det.

Jag arbetar utifrån hudars naturliga beteenden. Inga salongsförfiningar, alltså inte dressyr, även om grundlydnad ingår för att få ordning på en hund.

Jag brukar komma hem till hundar som ingen velat ta i. Dit ingen vill gå. Min specialitet har blivit svåra hundar med aggressivt beteende.

Men jag ser ju att de flesta av dessa ”livsfarliga” hundar oftast bara är små vilsna skitungar.. De skäller och lever rövare och beter sig och skrämmer besökare i hallen så familjen lever eremitliv. Men som under mitt besök, efter vi tampats mentalt, kommer och lägger sin favoritleksak framför mig. Eller somnar med huvudet på min fot – för att den upplevt trygghet.

Förstått vad en ledare är, fått regler och gränser som den kan förstå på hundars sätt från sina ägare. Utan övermakt och våld. ”Du får inte ledarskapet med köpekontraktet, du måste förtjäna det ”

Shit vad många hundar jag hade kunnat locka med mig hem! 😉 Men det är familjen som ska lära sig hantera och de är ofta väldigt engagerade så det går bra när de fått verktygen av mig. När man kommit så långt som att söka hjälp är man ofta redo att ta tag i problemen.

Inget problem är för litet att ta tag i. Problem har en tendens att växa annars. Så här såg det ut när en familj, inklusive barnen som blev bitna, fick lära sig arbeta med sin unghund som riskerade att bli ett monster, det var ohållbart. 

Vad är då tecken på farlig hund

Mina favoritraser har blivit bl.a muskelhundar som amstaff, pitbull och särskilt rottweiler som ett kärt exempel. Sedan har jag ju haft många polarhundar, malamutes, huskeys och diverse blandningar. Men alla extra svåra hundar oberoende av ras gör mig lösningsorienterad. De kaxiga typerna. De vilsna.

Joker var en hund i röd zon som jag vände.

Jag är inte rädd för hundar, men man ska ha respekt. Oftast blir jag inte biten, men någon sällsynt gång har jag eller bet ägarna sätta på munkorg – efter vi pratat igenom allt om hunden.

Sedan ”hysterin” om hundattacker. Självklart ska man ta sånt på allvar, hundar kan vara dödliga vapen. Men jag undrar ofta när man läser i tidningar – om hela bilden?

En hund som i en situation viftat på huvudet med öppet gap för att visa ogillande och värja sig, men tänderna rispat. Är det den hundattack? I media, troligtvis. Säkert skrämmande för inblandade om hundens avsikt var att skrämmas eller att den var ogillande av situationen. Vanligast är nafs i händerna eller att en hund biter den och det som befinner sig närmast, i omvänd aggression eller överdrivet resursförsvar.. Det kan vara ägaren som ställer sig i vägen för ett utfall och blir biten utan att vara målet. Kanske hunden skällde och ett knä hamnade emellan.

Skillnaden på de exemplen ovan och akitablandningen som jag skrev om tidigare, en hund som inte borde omplaceras är hur den bet, målmedvetenheten. Hundar vill inte bitas och de kan få hjälp att inte göra det. Det som görjust den här hunden farlig är att han utan konflikt högg kvinnan i bilen i huvudet. Som tur var hade hon inte råkat vända dit ansiktet, utan satt och pratade lugnt med sin man.

Att den innan den högg mig var lugn, viftade på svansen och inte med öron eller kroppsspråk som visade att den var trängd. Och att efter sina attacker var nollställd, som att inget hänt. Det gick lätt att sätta på munkorgen, hundar som inte är bekanta med munkorg böjer ner huvudet och försöker krafsa av munkorgen med tassarna. Det får mig att tro att han haft munkorg innan, bott hos människor som han bitit och därifrån hamnat på avvägar.

En hund som hoppar upp på bordet efter mat som en människa sitter och äter och hugger på så vitalt ställe som axeln, nära hals och ansikte, det är en hund som inte än är lämplig att bo med folk. En ohyfsad hund på bordet är ingen katastrof men det är stor skillnad på lydnads – eller beteendeproblematik!

I fallet med  Akitan  vet jag att han inte kan rehabiliteras, att han är för plågad,  samt att något riktigt fruktansvärt kan hända. Man avlivar inte hundar lättvindigt, men det finns en etisk gräns som är vårt ansvar både för oss och för hunden.

Vilken ras är farligast ?

Det är inte sunt när hundar biter utan att förvarna, det kan man se som regel och en hund som varnar genom att morra, det är sunt. Om hunden inte varnar och istället biter är inte ett för hunden ett naturligt nedärvt beteende och det kan vara att den är sjuk, ha ont eller någon annan oupptäckt problematik som man bör undersöka och då först hos veterinär.  Vår familjs franska bulldogg som fick hjärnskador av syrebrist som blev helt opålitlig mot familjen och till slut inte förstod hundsignaler, utan attackerade vår rottis besinningslöst. Ett tragiskt exempel på sönderavel. Hundar med avvikande beteende bör veterinärutredas innan man fortsätter beteendeförändring, för den kan inte förändras positivt när den är sjuk. Jag brukar skicka med rekommendationer på vad veterinären ska titta på eftersom jag själv hälsobesiktat mina egna tur -och tävlingsdraghundar och samarbetat med veterinärer.

Vilka raser är det då som ger tydliga signaler på ogillande, morrar, viker öronen, hukar, stelnar till – varnar före den biter ?
Det är inte rasrelaterat och du kan råka ut för det med vilken ras som helst och självklart är att desto större hund = desto större bitskada.

Det var riktigt sorgligt med akitablandningen från det tidigare inlägget och att det gick så långt. Men jag tror han är sjuk eller har varit med om så mycket redan i livet att han blivit mentalt störd och inte kan rehabiliteras. Jag fick tillbringa sex timmar med honom i väntan på att någon annan skulle hämta honom för transport och att döma ut en hund är inget jag tar lätt på. Även om hundorganisationen inte bett om min åsikt så fick de den eftersom det var så uppenbart farligt för människor och en hund som beter sig så lider. Alla hundar förtjänar ett värdigt hundliv i naturligt samspel med flockmedlemmar. Hans attacker var inte försök att skrämma – utan han skulle skada och i värsta fall döda. Varför får vi  troligtvis aldrig veta. 

Kom ihåg att dom flesta organisationer som vill hjälpa hundar gör ett mycket behjärtansvärt arbete, men kanske man måste se över sin ”policy” och ta hjälp utifrån ibland för att utvärdera och rehabilitera de hundarna innan man placerar ut dom i stället för att få tillbaks dom och sen utvärdera och rehabilitera dom.

Med vänlig hälsning Seth Sjöblom