Category Archives: PROBLEM med hundmöten, koppeldrag, ägandebeteende, aggressivitet

Om hundmöten, utfall och aggressivitet

DINO staffekillen – del 2 fortsättning


Nu har vi börjat lite vardagslydnad med lilla Dino
staffen 8 månader som nu är nykastrerad.

Här är Dino del 1

Vi har börjat att försöka att få honom att gå bättre i koppel då han är som en plog i backen med nosen och han har en mycket låg tyngdpunkt som gör honom väldigt stark.

Dino snöplogen

Eftersom han är så aktiv med näsan så ska vi utnyttja det framöver och lära honom spår, sök och leta. Han är också väldigt lyhörd för att lära sig nya saker bara man får honom att ta upp nosen från backen och i nästa avsnitt ska vi filma inkallningsövningen som vi jobbat med. Missa inte det !

Husse och Matte kör vidare..

Husse matte och Dino

/Mvh hundcoachen Seth Sjöblom

Anatolisk herdehund ägarna om problemen – Seth besöker


Den nu nio månaders Tom – en stark kille som gjorde som han ”ville”. Eller rättare sagt – det enda han visste att göra. Så ägarna bad Seth om hjälp att styra in Tom på rätt beteende.

Läs om fallet med en mer ovanlig, inte i Sverige så allmänt känd hundras, den Anatoliska herdehunden.

Ägarbeskrivning om problemet med sin Anatoliska herdehund:

”Hej!
Vi adopterade Vår hund Tom – som ursprungligen kommer från Iran, i september, han var då 5 månader.
Det är en blandras med största delen anatolisk herdehund.
Han är nu 9 månader.
Vi har från start haft svårigheter vid möten av andra hundar på promenader. Han reser ragg och gör utfall och skäller.
Då han är stark har han vält mig några gånger och våra flickor på 8 och 10år får inte gå ut själva med honom.
Han är lugn och underbar för övrigt. Vi har testat allt för att få ur detta ur honom. Allt ifrån köttbullar som ges när man passerar mötande, man matar på från det man ser den andre hunden, vi har testat att ta med bollar, pipleksaker, försökt få honom sitta, backa honom, ignorera honom, leka, brotta ner honom, gått hundkurser, sele, strypkoppel, halvstryp, sele som drar i armhålorna, gå i bågar, vända om helt..
 Det blir bara värre… och han blir större och starkare. Jag har nog testat för mycket ser jag när jag skriver ner allt men inget har fungerat.
Jag drar mig för att gå på smala gångar och vägar där jag inte kan vika av vid ev möte.. Man måste hela tiden vara beredd ifall det kommer någon och ligga steget före.. Vår familj skulle verkligen behöva din hjälp.
Vårt mål är att vi skall kunna vara ute på promenad och han ignorerar andra hundar. Att barnen skall kunna hålla i kopplet. Vi behöver veta vad vi skall göra. Vilken metod vi skall använda oss av. Vad vi gör för fel.
Vi hoppas du vill träffa oss och hjälpa oss med detta! Mvh”

Större och ovanligare herdehundar från syd och öst

Om Anatolisk herdehund hos Svenska brukshundklubben/SKK:
Hemlandet är Turkiet och rasen kallades tidigare för karabash. Den anatoliska herdehunden är en fårvaktarhund av gammalt ursprung. Den härstammar troligtvis från de stora jakthundar som hölls i Mesopotamien. Rasen har under årens lopp anpassats till vissa speciella förutsättningar, varav de mest avgörande är klimatet; heta somrar och kalla vintrar, invånarnas livsstil; bofasta och nomader, samt arbetet med fåren. Hundarna vaktar fårhjordar som förflyttar sig mycket långa sträckor på den centralanatoliska platån. Hundarna vistas alltid utomhus, oavsett väder.

Rasen är en vakt- och herdehund som ursprungligen användes för att vakta får. Det är ingen idealisk förstagångshund på grund av sina egenskaper och den lämpar sig inte som enbart sällskapshund. 

Anatolisk herdehund- Turkiet 

Den är vänlig, kärleksfull och trogen sin ägare. Rasens starka vaktinstinkt och självständighet gör att den lämpar sig bäst hos en ansvarsfull person med kunskap och tidigare hunderfarenhet.

Här är några andra raser med samma ursprung – samt den ryska Ovtjarkan

Aksaray malakli, herdehund Turkiet

Kangal turkiet herdehund

Akbash herdehund Turkiet

Kavkazskaja Ovtjarka herdehund Ryssland

 Seth Sjöblom – om vad Tom och ägarna behövde

Den här typen av hund behöver mycket aktivitet, men en aktivitet som är anpassad efter rasegenskaper och vad denna bruksrasen är framavlad för att arbeta med. Även om man i annan miljö kan man kompensera och tillfredställa hundens behov.

Det positiva i det här fallet är att Tom haft tur att komma till engagerade och mycket hundvana ägare som varit realistiska om att de problem de sett, bara kommer växa i takt med Tom – om de inte kan stämma i bäcken i tid och få honom på rätt väg. 

Ägarna är beredda att arbeta med honom och vill hitta passande sätt att aktivera honom. Men först måste grundläggande problem tas tag i.

Börja om från början, börja om på nytt i fostran

En omplaceringshund, som Tom är, blir alltid ett lite osäkert kort. Vad har den varit med om tidigare, fostran, eller kränkt och så vidare.

Tom var väldigt lugn och trygg hemma och lättlärd, men han är stor och därför jobbade vi mycket med vad som gäller för honom inomhus precis så han blir social och smälter in och får mer positivt ut av livet. Regler som gäller för övriga familjemedlemmar. Det är tyvärr något som förbises med våra hundar och som då ofta leder till onödiga konfrontationer och sura miner.

Utomhus så gick Tom bra och lugnt i kopplet tills det dök upp en annan hund.  Då förvandlades han till en ohanterlig jättehund som gjorde väldiga utfall även om han såg den andra hunden på långt håll. Med hans styrka så blir det extremt svårt att ha kontrollen och han hade ju också dragit ner matte i backen. 

Åkte efter konsultationen – med flera timmars oförhandlingsbar, bara strikt nyinlärning – med ägarna till en zoo-affär och valde mer rätt koppel/halsband för att just kunna ha kontrollen på honom och använda dem på rätt sätt och att vi även jobbade med att bryta hans fullständiga blockering för att få tillbaka kommunikationen.

Just den blockering som han kom in i är väldigt typiskt för hundar som har svårt med hundmöten och vad du än gör, matar köttbullar, försöker göra dig mer intressant eller bara försöker att dra din hund förbi, inget av det fungerar på en hund som är blockerad. Du måste hitta sättet att få hunden ur blockeringen och ta tillbaka kommunikationen samt att du måste ha rätt koppel och halsband och förstå hur du ska använda det på rätt sätt.

Aktivering får inte slita på en stor hunds leder

För att aktivera Tom så har jag föreslagit att gå till en brukshundsklubb och lära spår och sök samt att använda en K9 väst med klövjeväskor, med lite vikt som också ger lite av en lugnande signal och känslan av att han gör ett arbete.

Pratade med ägarna senast i dag och dom tycker att det har blivit en avsevärd god förändring efteråt och dom förstår att det inte är en ”quickfix” utan att det gäller att träna och förändra ett dåligt beteende.

Jag fortsätter att ha kontakt med ägarna och stötta dom och vi skall träffas igen för att se hur det går och med ägarnas stora intresse, ansvarskänsla och engagemang så kommer vi/dom säkert att få en härlig hund att ha roligt med hemma och i olika sysselsättningar tillsammans. 

Lite kuriosa kanske? Rottweilern också vakt -och vallhund men från centraleuropa, som vaktade slaktarens penningpung runt sin hals och drev och vaktade korna på väg till boskapsmarknaden.

/Mvh Seth Sjöblom, hundcoach

Seth Sjöbloms – hundcoachning och beteendeanalys


Vad gör Seth och vilken typ av fall har han arbetat med och löst problemen?

Kort sagt – så analyserar Seth från ”helikopter-vy” hela situationen och förklarar för ägarna på vardagsspråk så att de direkt förstår och kan relatera och sedan kan fortsätta beteendeförändringen själva. Fallbeskrivningar här.

Vanliga problem som Seth Sjöblom arbetar med:
Drag i kopplet
-Aggressivitet
-Hundmöten
-Ägandebeteende och vaktande av mat, leksaker, andra ting, soffan, dörren eller ägare
-Dominans över barnen
-Problem i hundflocken. Vem av hundarna är det egentligen som skapar dålig atmosfär ser Seth, som haft stora flockar
-Trauman – en valp som överfallits eller omplaceringshundar, även utan känd bakgrund
-Svår aggressivitet, hundar som andra dömt till avlivning, till hög del kraftfulla missförstådda raser Seth har en stor framgång där andra gått bet, eller inte ens velat närma sig hunden
-Hundar som kissar inne eller biter sönder sånt de inte ska

Mindre vanliga problem på Seth Sjöblom fallista:
-Fobier – inte våga gå på golv
-Rädslor för objekt, svårigheter med att åka bil
-Tvångsliknande beteenden ständigt svansjagande, överstressande fixeringar
-Omriktat beteende – hunden hugger mot människan i frustration
-Hundar som bitit – analys av hundens psyke och rehabprogram
-Rådgivning för att hitta rätt hundindivid för personer med dolda funktionsnedsättningar
-Hundrädsla hos barn eller vuxna

Vissa problem är svårare än andra men Seth har en mycket hög grad av lyckade konsultationer. Seth uppnår från första mötet som någon typ av beteendeförändring, i hundens takt.

Seth har 50 års hunderfarenhet – både privat och professionellt. Seth var Förbundskapten i Svenska Landslaget i Draghundsport 1997-2000. Seth har, utbrett över flera år, haft totalt 300 polarhundar i flock med 75 åt gången, mestadels okastrerade, då han varit deras ledare – utan våld eller kränkningar.

 

Maila en kort beskrivning av situationen till sethsjoblom@gmail.com
Skicka med ert telefonnummer
och gärna var ni bor

Mvh med önskan om en trevlig decemberhelg

/Seth

Regler och nej är hänsyn – inte straff


Hundar behöver stopp och gränser och inte ta över hela hemmet och övriga familjens utrymme.

Det blir obalans om endast hundens behov styr över alla andra i hemmet. Ju otydligare människornas kommunikation är – desto mer kaos. Hunden kan börja bete sig dominant mot familjemedlemmarna, vakta mamma, nafsa mot barnen och skrämma besökare.

Den hunden är för stressad för att må bra. Förvirrad kanske man skulle kunna uttrycka det som? 

Lättare att slappna av när man känner sig säker.. 

Om hunden får helt fritt spelrum på fel sätt, så påverkas den viktiga sociala aspekten till hundens nackdel. Hunden får inte kontakt och ingen vågar ta den till sig. Och det är rent taskigt mot hunden som vill så mycket – men inte  på egen hand vet hur den ska göra. Vem kan veta sånt utan styrning och råd?

En hund gör vad den kan om den inte vet något annat. Det kan bli så att en familj inte kan ta hem vänner ens, för att hunden skällande flyger upp och rusar till dörren direkt – för att möta familjens besökare på ett himla oartigt sätt. 

Skällande redan på dörrmattan och uppe i ansiktet på gäster när de böjer sig ner för att ta av sina skor. Och det är inte OK!

Begär av hunden att den ska stanna i dörröppningen till ett annat rum? Men enklast i inlärningen av gränserna är att hänvisa hunden till en liggplats när det ringer på dörren. Det kan man behöva träna på några – men ganska få gånger. Men med självsäkerhet. 

Lägg gärna en hundbädd där hunden har översikt över hallen så den ser vad som händer. Men den ska ligga kvar tills besökarna kommit in, satt sig, hunnit få sitt kaffe. 

Sedan bjuder ägaren in hunden. Om besökarna har en hundgodis i handen är det ingen nackdel heller. Hunden ska alltså inte uteslutas – utan istället lära sig sociala regler. 

Och då ingår ”nej”. Som absolut inte är det värsta man kan göra mot någon. Utan som faktiskt lär individer hur man ”hör till” i den omgivning man lever i.

Självklart ska man aldrig rycka tag i hunden eller ha en aggressiv röst. För hunden förstår inte vad det handlar om utan blir bara osäker. Gör man det som är rätt, med säkerhet och respekt – då hjälper man hunden in i den livsviktiga gemenskapen!

Ett ganska enkelt recept egentligen – som kan rädda många hundar från omplacering eller avlivning. 

Seth går in i vilket hem som helst – innan hunden fått lära sig sin plats. Aggressiva eller bara ivriga. Och det är många hundar som lägger sig vid hans fötter då han fortfarande samtalar med ägarna, långt innan träningen. 

Sedan lär Seth människorna hur de också gör sin hund trygg, så den inte betraktas som ett psycho av hela bekantskapskretsen. 

Det är snällt att säga nej för att lära nödvändiga gränser

/Med vänlig hälsning hundcoachen Seth Sjöbloms blogg

Är din hund aggressiv? Avlivning?


Omöjliga fall? Jag får ibland höra av hundägare att dom har fått en bedömning av att deras hund är aggressiv och när de bett om kvalificerad hjälp fått rådet att avliva hunden. Jag ställer mig alltid tveksam till detta innan jag träffat hunden och dess ägare och satt mig in i problematiken.

Det finns så många faktorer som spelar in som man måste ta hänsyn till innan man bedömer en hund att vara aggressiv och tyvärr kan gå till avlivning.

Men att hellre tänka att det är hundens beteende som är aggressivt, att hunden uppvisar dessa symptom är en mer objektiv lösningsorienterad inställning.

Även om jag också kan använda mig av uttrycket att ”hunden är aggressiv” för att det är enklast. Men inte helt korrekt faktiskt. Skillnaden är att beteendet kan vara konsekvens av något annat, inget som är hundens personlighet!

Exempel på orsaker till aggressioner:

  • -Skada vid födsel, syrebrist, m,m.
  • -Ej haft kontakt och möjlighet att amma sin mamma.
  • -För ung mamma som inte klarar av att ta hand om valparna.
  • -Könsmognad.
  • -Uppfostran eller brist på uppfostran.
  • -Den sociala miljön dit valpen kommer.
  • -Hunden psykiskt eller fysiskt sjuk.
  • -Påfört beteende, annan hund attackerar hunden som får dålig upplevelse.
  • -Misskött/misshandlad utan känd bakgrundshistoria.

Jag skulle kunna fylla på med många fler punkter, men jag tror att ni fattar poängen. Innan ni tar ett beslut om er hund som anses aggressiv, se då till att få en bra bedömning på hundens tillstånd genom mentaltest och en mycket hundkunnig person som kan göra en bedömning av hundens beteende med mentala status i olika situationer.

Sommaren 2015 så räddade jag 3 av 4 hundar som var dömda att somna in om ägarna inte fick ordning på sina hundar.

mvh
/Seth

Aggressivt ägande – fallbeskrivning, beteendeförändring, filmklipp


Fallbeskrivning, med fyra mkt korta filmklipp om hur hunden förändrade sitt felbeteende under processen. Här skriver Seth:
Fick ett samtal om den lille pomeraniankillen Frasse på 6 månader – som i min mening uppvisade ett ovanligt aggressivt beteende med tanke på hans låga ålder. 

Han morrade och bet nu efter barnen i familjen och attackerade besökare. Jag höll innan jag träffade honom alla möjliga grundorsaker öppna. Är han sjuk? Har han inte fostrats rätt? Har han varit utsatt för ett trauma som att ha skrämts av en attackerande hund? Särskilt hos valpar kan spåren efter något sånt sätta sig djupt.

Men familjen hade haft Frasse sedan han var valp och hans beteende hade plötsligt förändrats bara två veckor tidigare. Utan synbar yttre orsak.

Jag besökte familjen, med tre barn, den äldsta 9 år och två småsyskon. En kärleksfull familj som älskar sin valp. Men något hade hänt och vad – det urskilde sig för mig efter en stund. Frasse hade troligen hamnat i könsmognad. Det är vanligt, även om det inte alltid stämmer, att mindre hundar könsmognar tidigare.

Frasse hade blivit karsk och kaxig och tog ut svängarna, precis som tonåringar i regel gör. Valpen testade gränserna och med den äran.. Väldigt bra att ägarna tog tag i problemet omedelbart! Felbeteenden kureras bättre – ju snabbare man agerar och reparerar.

Se beteendeterapin mot hundens aggressivitet

Så här gick processen, självklart efter ett långt samtal med familjen, medan jag som alltid också observerade hunden. Innan han och jag möttes i en för honom kritisk situation – att jag också ville ha hans leksak.

Frasse var väldigt aggressiv, som ni ser nedan. Jag fick några bett när Frasse mötte mig och han, helförvirrad, försökte förstå det med gränser. Vad är det? Vad händer? Men jag fortsatte lugnt och envist, utan hot bara som den mest naturliga saken att göra. 

När Frasse efter en stund började göra som jag ville – lydde och backade, så fick han leksaken till sig ganska direkt. Men först efter att jag erbjudit den till honom med ett varsågod. Hunden lär sig så småningom att den inte riskerar något på att ge upp leksaken.

Och som plus kommer en extra belöning – beröm!

Eftersom barnen också var drabbade av Frasses utfall var det extra viktigt att involvera dem i beteenderehabiliteringen, som ni ser här, att familjens dotter är med och tränar på gränssättningen, med att säga nej, också.

Läget börjar neutraliseras när ägandeförhållandet om den intressanta saken klargjorts, balanserats. Man måste lära hunden att den absolut inte äger någonting, du äger allt, men du är ödmjuk och ger.

Då kan hunden sedan få ha sin leksak i lugn och ro och slipper vakta – när den accepterat att det inte är någon idé att vakta. Det finns ingen osäkerhet om var gränserna går längre. Och hunden får.

Då slipper man konfrontationer med morrande vid matskålen, när den har ett ben eller annat som du vill kunna ta av den eller att någon annan kan göra det.

Det tog en bra stund att få valpen att förstå detta och visst vart jag biten, men det visste jag redan att han skulle göra, då fick jag chansen att visa mitt missnöje. Han stötte helt enkelt på motstånd så han skulle förstå att det inte var ett accepterat uppförande från honom. Ta också in hur lugnt vi arbetar med hunden. Inga skrik eller något som kan skrämma honom. Bara konsekvens och upprepning.

Lugn konsekvens stimulerar både relationer och utveckling

Detta att ge och få är ju också en väldigt bra lekaktivitet för hunden och barnen. Sen lära hunden lite tricks, som vacker tass – bygger ju också upp relationerna, eller leka gömme.

Nu verkar det som att han har uppfattat vad som gäller och jag håller kontakt med familjen så att det ska fungera. 

Det är svårt när man har barn och skaffar en valp som egentligen är ett yterligare barn. Man skaffar sig egentligen ett barn till att fostra och passa på – med allt vad det innebär, som syskonsvartsjuka. Man måste ha översikt och hantera situationer mellan barnen och hunden.

Jag var förhoppningsvis den siste att bli biten. Ganska fascinerande ändå hur brett gap den lille parveln ändå har – kanske en lejonunge egentligen? 😉

Tack till Kajsa som var med och filmade och
bidrog med sina intryck! Dock inte med första förband.. 😉

/Med vänlig hälsning Seth Sjöblom

Ifrågasätt gärna Seths hundkompetens


Vi välkomnar speciellt frågor som kanske ingen annan ställer. En bloggkommentatör tog upp något tänkvärt om Seth, med:
”Var är hundutbildningarna?”.

Vi  hade bloggat om: Sprid inte utan att kolla upp – bli inte någons idiot! Kommentaren var:

”Helt rätt! Det är viktigt att kolla upp vart informationen kommer ifrån. Det leder mig till min fråga. Vad har du för utbildning när det gäller hund? Hittar inget om hund i ditt CV.”

Bloggredaktören svarade tillsvidare – då Seth verkade ha fått Kräksjuka.

Kan Seth Sjöblom något om hundar utan inskannade kursdiplom?

”Du ställer en bra fråga! Hur tänker Du om hur ett CV ska vara – från Seths liv med hundar sedan omkring 45 år tillbaka?

Några punkter om Seth Sjöblom, från det där långa hundlivet, som inte satts på CV:n eftersom det är en livshistoria.

Ska vi försöka reda ut det här så långt vi kan ihop? Kan bli ett intressant blogginlägg för många andra, att vi diskuterar det här. Om du vill – hoppas det. För annars skrivs det inte – man behöver bolla!😀
Men först – hur tycker du att ett pålitligt “hund-cv ska se ut”?

-Seth är uppvuxen med en mamma som var veterinär, så han fick lära sig mycket om hundars anatomi och sjukdomar då han hjälpte henne på hennes praktik och även tog del vid operationer. Det bidrag nog till en del fysiologisk kunskap bredvid kurser Seth gått (men för kunskapens skull, inte diplomens). Och sedan kommit väl till pass.

– Med några lärande bitskador – från barnsben [innan första klass och varje morgon] fick [tvingades] Seth rasta även de mest aggressiva (ev.) blivande militärtjänstehundarna som hans far Stig Sjöblom som mångårig konsult tränade för Sollefteås dåvarande statliga hundskola.

– Seth började i 12-årsåldern att assistera sin far vid lydnadskurser, men, nej, han har inte diplom från detta, dessa år. Och det vill han nog inte ha heller.

– Seth tog tidigt avstånd från sin fars och den tidens (1960-70-talets) hårda metoder och han själv skapade istället relationer och kommunikation med dessa förut kvästa hundar. De kom till Seth om de båda kallade. Till faderns förtret, så Seth drog ut i skogen med hundarna varje skolledig helg och övernattade med dem där och delade en falukorv.

– Seth började i 16-årsåldern att köra hundspann på fritiden. Det var hans stora intresse under ca. 30 år och han drev sedan med sin dåvarande sambo ett vildmarksäventyrsföretag i fjällen under 8 år då Seth ledde tio oerfarna turister på egna spann genom ödevidder, genom snöstormar – men alltid med koll att hundarna och även människorna klarade sig fysiskt och mentalt. För turisterna var det en särskilt stor påfrestning – och de behövde mest coachning som ibland blev livsförändändrande. Hundarna var ju redan vana och säkra och i god hand- och slädhundarna älskade att dra under Seths ledning.

– Kunskap om hundars fysiologi – om muskler och annat, samt svagheter och sjukdomar – djup kunskap om att elitträna hundar skadefritt och låta dem vila, anpassa kosten, varva ner, varva upp mellan säsongerna och vård vid valpning, det krävdes med de 75 draghundar han hade åt gången under 7-8 år. 75% var icke steriliserade, utan okastrerade hanhundar – men hela flocken – som i vardagslag levde “familjevis” – höll sig faktiskt lugn och solidarisk – med Seth som ledare. Fult ord?

– Seth värvades för att dra igång svensk draghundsport och verkade där åren 1997-2000 [som Landslagstränare] för att skapa det bästa draghundsteamet inom medel -och Långdistans. Ett landslag jippie. Med Seth som ansvarig kapten, både för träning, foder, ha öga för skador på hundarna, om det än gällde en liten nästan osynlig hälta på ett ben för en infektion mellan tårna. Precis så som han regelbundet besiktigade sina 75 slädhundar, så att de blev undersökta och behandlade.

– Välmående friska hundar i exemplarisk hundgårdsmiljö med ett miljötänk som diplomerade dem tre år i rad [Ekodiplomering av Naturens Bästa] gjorde att Länsstyrelsen hade Seths och sambon Gittans verksamhet som “visningskennel”.

– Seth har gått hundutbildningar för att han varit intresserad, men han har antingen inte diplomen kvar, eller har inte känt behov av att ha bett om ett.

– Seths större “yrkeskarriär” har handlat om att lösa problem effektivt på hög nivå – men hundar har alltid varit ett gemensamt samtalsämne med många förhandlingspartners.

– Som chef och elevmentor har Seth visat hur man får ihop ett arbetsteam med motivation – inte straff.

– Men det är de som blivit hjälpta av Seth som kan sätta högsta betyget på om Seth är kompetent nog.

Seth har också föreläst, bland annat hos David SelinHundutbildningsgruppen – med urhund-kenneln Kennel Chanko och som anser att Seth Sjöblom har en särskild kompentens om hundar. Men, som sagt innan – Seth har inte samlat diplom och minns inte allt om hundkurser eftersom det varit en passion i.o.f väl underbyggd – men inte ett jobb.

Men – Seths goda rykte sprider sig från mun till mun på sakliga grunder. Kanske inget för en CV – vet ju att för många som kämpat sig genom diplom efter diplom har svårt att jämföra. Men bäste man får jobben – kort sagt!”

Viktigt att veta vad man ska göra med verktygen som man har nära till hands - framburna av hunden själv! <3

Viktigt att veta vad och hur man ska göra med verktygen – som man har nära till hands – framburna av hunden själv!

Seth Sjöbloms yrkeskarriär; Seths CV med utbildningar, jobbpositioner men – då företagens alla interna spetsutbildningar inom verksamhetsområdet inte står med. Uppdragen får tala för sig själva.

Men ibland kan en CV också vara mer tragisk. Läs om besvikelsen och vad vi tycker om det: Ringa Poolia efter diplomerad utbildning?
&

Några fallbeskrivningar efter Seths konsultationer
Seth Sjöblom om; Framavel av elithundar

SVARA GÄRNA, de som vill!!! Vi älskar respektfulla meningsutbyten.❤

/Med en positivt inställd hälsning från Seth Sjöbloms hundcoachblogg