Category Archives: hundmöten ägandebeteende aggressivitet

Om hundmöten, utfall och aggressivitet

Hundar och barn – med eller utan diagnoser viktigt för Seth


När Seth får ett anrop med hundfrågor angående barn eller unga så släpper han allt annat och ringer upp/mailar direkt.

– Antingen det är mer akuta problem eller handlar om ett mer långsiktigt förhållningssätt. Där dunkar hjärtat extra.

Seth har ganska ofta kontaktats av föräldrar med unga som har neuropsykiatriska diagnoser – som ADHD, autism av något slag, kanske Aspergers eller Tourettes syndrom.

Det kan gälla att hjälpa familjen eller den nu mer självständiga unga att hitta rätt hund som har en lämplig personlighet så de kan funka ihop. Att på plats ge en handlingsplan och träning inför olika situationer och att förklara tydligt utan att komplicera det, visa och sätta igång i beteendearbete när det är mest lämpligt.

Helikoptervy över hela situationen ner till individerna

Seths stil när han arbetar är att upprätta kommunikation med ägaren och hunden och praktiskt lära ut för att visa att det går – och på så sätt peppa och stärka oavsett ett beteendeproblems svårighetsgrad. 

Denna ”enkelhet” i hans koncept brukar alla vara så tacksamma för – så att de vågar öppna sig, utan skuldkänslor eller prestige för att sedan komma till pudelns kärna och ta till sig Seths positiva, odömande hjälp för att förstå och då kunna ta tag i problem och börja förändra.

För Seth är ett problem inte en enskild punkt i kikarsiktet som ska behandlas. Han ser helheten uppifrån. Därifrån lotsar han fram till målet.

Seth förklarar varför något inte fungerar med en specifik hund och ge metoder för att – i lämplig takt – behandla problemet. Alla tar in omvärlden från olika vinkar.

Att umgås med hundar ger omedelbar och tydlig feedback på hur man beter sig. Inga artiga leenden som från andra människor. Det är väl därför många av oss ibland föredrar djur för att de – om de inte är traumatiserade – är helt oförställda. Det är en väldigt viktig komponent att få gensvar direkt på vad man gör.

Extra utmaningar behöver mötas av insikt

Vi är själva helt öppna med att vi själva är en ”diagnosfamilj” och det tror jag öppnar dessa lite speciella dörrar för behövande som aldrig på förhand kan förvänta sig kunskap och förståelse från andra. De lever redan i en situation då livet handlat så mycket om att ”göra rätt” för dem man älskar.

peace

Engagera skoltrötta elever på deras villkor

Seth har också tidigare i yrkeslivet klurig erfarenhet av s.k ”diagnosungdomar” från sin tid som elevmentor på ett gymnasium då han alltid tillämpade anpassade lösningar för varje individ. Fattades det elever på lektioner så letade han igenom skolan och när han hittade dem så började han hålla en ämneslektion där – eller då han i nödfall fick hjälpa till med myndighetsstöd.

Han såg det också som sin uppgift att hålla kontakt med några elever när de skulle till skolan. Följde upp per mobilkontakt, så de verkligen kom fram och så kunde de komma till hans kontor och de pratade medan han värmde upp dem med motivation så att de kom iväg till sina lektioner.

Problemungdomar i vildmarksutmaningar

I sin draghundsverksamhet tog han emot Svenska kyrkans ungdomar som hamnat lite snett och gav dem en dags vildmarksutmaning ut i vidderna bakpå ett hundspann vardera. Först protesteter. Sedan insåg de att de nog inte kunde gå två mil tillbaka i snön själva utan måste ta hand om hundarna, som de ombetts. Vissa stannade kvar med Seth.

Utan sovmorgon i vildmarken med seth

Utan sovmorgon i vildmarken med Seth

Barn med hundrädsla – en av Seths metoder – men allt anpassas efter barnet
Seth – elevmentor utan pardon
Att coacha ungdomar – med dolda funktionsnedsättningar
Rottisen Gunvald lugnade ner vår diagnosfamilj
Utvecklande turistutmaningar i karg miljö – under trygg ledning
Hundar hjälper till kontakt – vid autism

Maila sethsjoblom@gmail.com kanske med en liten beskrivning av situationen och lämna ditt nummer? Men det beror lite på hur du föredrar att kommunicera.

Med vänlig hälsning från ”alfabets-redaktionen” på Seth Sjöbloms blogg

Rädsla & aggressivitet efter omplacering


När man tagit en omplacering så är det vanligt att den har varit med om något som man inte vet något om och då man får hem hunden så vill man ge den all uppmärksamhet, kärlek och trygghet och efter ett tag så börjar den att bli hemmastadd i det nya hemmet och problemen dyker upp som ett brev på posten.

Jag stöter ofta på en del hundar som jag hjälpt som har visat ett aggressivt beteende mot sin omgivning utom mot ägarna där hunden varit trygg, men även ett opålitligt sätt mot ägarna. En aggressiv hund? Det blir ofta en misstolkning som är lätt att göra då man har en hund som är omplacerad eller att den har råkat ut för ett trauma och börjar att visa upp en aggressiv sida och man vet inte vad det beror på.

Man blir orolig för att hunden plötsligt blivit sjuk eller att man missbedömer hunden som man tagit hand om som en omplacering.

Vad beror då det på ?
Till 99% så beror det på att hunden kommer in i en ny miljö där den ges möjlighet till att få göra som den vill och blir överöst med en kravlös vardag då man antingen tycker synd om hunden eller att den är osäker och inte ger den de förhållningsregler som den behöver för att fungera i sin nya flock.

Smekmånaden är över.
Det blir som en smekmånad och hunden kommer undan med dåligt beteende för att man vill att den skall känna sig hemma och välkommen och det är inte vad hunden behöver i det läget då man i stället gör att den börjar att vakta sin nya flock och hemmet.

Skapa normala regler.
Det är viktigt att från första dagen ge hunden regler för vad som gäller i nya hemmet och vara trygg och rättvis för att den snabbt skall anpassa sig och bli trygg.

Oftast så gör man som sagt var tvärtom och låter den göra lite som den vill och på det sättet så tar den för sig och märker att den måste ta över för att det inte finns någon som helst struktur i flocken.

Antingen trivs den med det och blir beskyddande och skäller på allt, vaktar i hemmet och på promenader eller gör utfall mot andra hundar och människor ute, den har helt enkelt tagit rollen som beskyddare eller känner att det är okej att bete sig så i skydd av flocken.
Om du i stället hanterar hunden som en hund och ger den regler från början så kommer den att lita på dig och bli trygg i ditt sällskap för den vet vad som gäller och behöver inte agera i ditt ställe.

Är det hundens eller ditt hem ?
Hemma är det vanligt att hunden är först vid dörren då det kommer besök och den skäller eller vill helt enkelt inte släppa in ditt besök och det kan utvecklas till att den försöker att bita besökaren.

Samma sak gäller då du har haft hunden från att den varit valp och någon gång på vägen av sin uppväxt så börjar den att visa samma beteende och vi är rädd att den är aggressiv och man vet inte vad man skall gör då den börjat morra mot barnen, vaktar liggplats, mat eller något annat.

Oftast så är det vi som då inte förstår vad beteendet kommer i från och står hjälplösa och i värsta fall så blir hunden avlivad eller omplacerad.

Du måste få hunden att förstå att ni har regler för alla familjemedlemmar men även att ni visar kärlek till en familjemedlem.

Min egen metod.
Jag har hjälpt åtskilliga hundar och dess ägare i Sverige med de rätta verktygen och min egen utvecklade metod så man till 99% procent kan rätta till problematiken och få en trygg och stabil hund istället för en hund och ägare som lever under konstant stress.

Metoden är individanpassad och går ut på kommunikation och förståelse av hunden och dig som ägare och att bryta ett destruktivt beteende med ett ärligt och konsekvent handlande där man ej på något sätt får hantera hunden med bestraffning.

Var sjysst mot din hund och hantera den på ett sätt som ni vill att det skall fungera i ert hem som övriga familjemedlemmar gör eller som era barn och ha tydliga regler för vad som gäller, då får ni en bra relation och hund som litar till er.

Family Pet

”Du eller dina barn har inte fribiljett genom livet
för hur ni kan bete er
– så varför skall då hunden ha det ?”

/Med kärleksfull hälsning från hundcoachen Seth Sjöblom

Fler inlägg om att ta omplaceringshundar
Ta inte en omplaceringshund utan prövotid

Seth vet var och hur han ska sätta in stöten


Ju mer jag lyssnar – desto mer inser jag hur mycket mer jag kan lära när jag är med Seth på hundfall, eller han beskriver ett uppdrag efteråt. En lärare beskrev en gång kunskap som att ”ju fler lager man lade till på löken/kunskapen” desto större blev den yttre ytan av vad man behöver lära. 

Jag kan idag efter flera år bredvid Seth själv observera och sätta fingret på några speciella subtila – men kanske avgörande – problemsignaler hos hundar när Seth hjälper hundar och ägare. Jag kan också veta vad Seth rått andra. Men att jag kan slå upp enstaka faktaavsnitt i huvudet betyder långt ifrån att jag kan något om hundars beteendeproblem eller kan hjälpa dem. Det är ju ändå bara fragment av helheten – som att slå upp ett kapitel i Hemmets läkarbok.

För varje gång, varje fall är nytt och varje individ är unik. Inget fall är exakt likadant och något som finns att läsa sig till genom att slå upp kapitel ur en bok. Det behövs praktisk erfarenhet för att få ihop problembilden. Att jag vill kalla det för ett ”fall” och inte rätt och slätt ett ”problem” – är för att ägarna ofta kontaktat Seth om ett problem – det som de ser tydligast.

Men varje fall är som en hel påse symptom, alla mer eller mindre markanta och det är det Seth är speciellt bra på att utreda, upptäcka och sedan sätta in en individanpassad plan som ”behandling”.

Detta har också varit viktiga byggstenar inom Seths föregående* karriärer inom stora företag – att lösa problem, och i rätt ordning med sin naturligt snabba översiktsförmåga och kunskap med resultatet i centrum.

drön

Seth har ofta en någorlunda uppfattning om vad det kan handla om när han kommer hem till en hund med familj. Men han har alltid flera olika angreppssätt, utefter vad han ser på plats då han likt en hovrande drönare har förmågan till en uppifrån-vy där all hans kunskap används som kuggar. Det fungerar efter Seths snart 50 år med hundar och den problemlösningserfarenhet som Seth har lärt av genom hela sitt liv.

Därför avbryter jag naturligtvis helst inte med mina råd och förslag när vi är på plats hos en familj. Även om vi två diskuterar efteråt. För Seth vet sin plan och även varianter för justeringar. Helhetsmässigt kan helt andra beteenden än jag ser, vara i fokus för just ett hundfall. Dessutom är det inte mig, bloggcoachen någon vill få råd av angående deras hund.. 😉

Mvh bloggcoachen Seth Sjöbloms blogg

Aggressiva hundmöten- lösning ?


Hej
Jag har länge tänkt att skriva om det som dom flesta ser som ett mycket svårt problem och som ofta kan vara ett jätteproblem för en hundägare att lösa och det är bl.a. de otrevliga utfall som hunden kan göra mot andra hundar och här är lite av mina tankar och en del av det jag hjälper med.

dogg miner

Jag vill påstå att om man från det stadiet då man får hem sin valp vid 8 veckors ålder och skapar rätt relation med valpen från början så får man inte det problemet.Dottern Emelie kärleks-överfallen av valpflock.

Från valpstadiet gäller det att bygga upp en relation med valpen som bygger på tilltro, respekt, kärlek och få valpen att förstå att du äger ALLT och man får absolut inte använda fysisk tillrättavisning utan på ett lugnt och tryggt sätt lära valpen vilka regler som gäller i den människoflock den kommit till.

Lilla Emelie klappar valpen Mitzi - som senare blev min bästa ledarhund genom tiderna, som både jag och resten av familjen hade en enormt bra kontakt med.

Lilla Emelie klappar valpen Mitzi – som senare blev min bästa ledarhund genom tiderna, som både jag och resten av familjen hade en enormt bra kontakt med.

Många faller i fällan att valpen är söt och ofta kan man tycka synd om valpen då den verkar liten och skör, men i hundens värld så fungerar inte det.

Hunden behöver någon som kan visa regler, respekt och ömhet vid rätta tillfällen, någon att förlita sig till.

Det är inte sött när valpen biter i fingrar, i ens kläder, hoppar upp på bord och stjäl, mm.

bitlekar klippt

Valpen växer snabbt upp till en unghund och blir könsmogen och i hanhundens fall så ramlar kulorna ner vid ca 6 månaders ålder, testosteronet börjar flöda och den skall prova att hävda sig och testa dig och andra hundar och lyfter på benet och kissar och markerar.

Den så tidigare mysiga valpen börjar att visa attityd mot dig och andra hundar och han lär in nya dumheter med stor aptit och glöm inte att socialisera hunden med andra trygga hundar.

Gunvald håller en pinne för att lära Harry.

Sen kommer perioden vid ca 12-15 månader och du upplever att du fått ett monster i koppel med utfall mot andra hundar, cyklar, bilar, människor eller liknande.

Problemet växer sig större och större och du vill snart inte ens gå ut med  din hund och när hunden ser en annan hund så spelar det ingen roll vad du gör, mutar med godis , går omvägar , hänger en oxfile’ på hans nos.

Nej ! det hjälper inte, hunden befinner sig i en blockering som du då inte kan muta bort eller avleda bort med godisbelöningar.

Att bryta den blockering som hunden befinner sig i vid ett hundmöte där du inte kan göra annat än att bara hålla i hunden och skamset komma därifrån är väldigt individuellt från hund till hund, dig som hundförare, hundens mentala kapacitet, din egen erfarenhet och den sociala miljön.

Så vad gör man då ?

Först och främst så är uppväxten viktig med rätt hantering från valpstadiet där man socialiserar valpen och vågar säga till valpen från början vad som är rätt och fel och att skapa en relation med valpen där den förstår att lyssna till dig där du är den som äger ALLT och med allt menar jag allt som ben, mat, liggplats, mm.

Var inte rädd att korrigera en valp om den gör något dumt, men gör det med den gemensamma relation som ni tillsammans har byggt upp, var inte rädd för att säga Nej, lika väl som du skall berömma när hunden gör rätt.

Att gå valpkurser och vidarekurser med hunden kommer oftast inte att hjälpa dig med ett beteende problem där hunden gör utfall och dylikt, det handlar inte om lydnad, det handlar om ett felaktigt beteende som måste avhjälpas.
Att lära en hund att sitta , ligga, gå fint är något som dom flesta klarar själv, men att lära den att vara en individ hos människor är svårare och det är enligt mig det som är viktigast för att få en hund som beter sig bra i vårt samhälle i många långa år.

dog meditation
Jag hjälper hela tiden människor och hundar i detta problem, men det är inte ett isolerat problem där man bara träffar upp någon på en offentlig plats och säger att nu fixar vi hundmötena. Nej det är aldrig ett isolerat problem utan man måste träffa ägaren och hunden i hemmiljö och ta reda på vad som är problemen, ge rätt verktyg och jobba med  dom.

mvh
/Seth

Om hunden Lexie med osäker aggressivitet


Jag fick ett mail som ni kan läsa nedan om en hund och ägare där det hade gått för långt, så jag besökte dem för att hjälpa dem.

”Hej!
Jag har skrivit till dig innan angående min hund lexie. Hon är inte stabil i huvudet alls. Varierar från dag till dag, olika situationer. Men nu har det gått för långt. Hon börjar göra utfall efter människor. Dom har inte gjort någonting, vill bara hälsa eller ignorerar henne. Jag behöver din hjälp. Att du granskar henne i olika situationer. Eftersom hon är på olika sätt hela tiden. Hon är min bebis. Den bästa jag har. Och jag vill inte att hon ska göra något som leder till avlivning. Hon behöver inte vara glad i människor, men hon ska inte göra utfall!
Med vänlig hälsning 
Göteborg!”

Seth berättar om: Efter beskrivningen av problemet förstod jag genast att hunden var osäker, där ägaren och hunden behövde vägledning för att komma vidare, men ägaren var jätteduktig att läsa sin hund.

leyaHennes hund var inte kontaktbar i sin lägenhet och ej heller mot andra hundar i utemiljö som resulterade i aggressiva utfall, av osäkerhet.

Vi tränade med hunden och pratade i ca 3 timmar och nu så har ägaren fått verktyg att jobba med – och Lexie har slutat med sina utfall mot andra hundar.

Vi jobbade en hel del med regler hemma. Det kommer även att hjälpa dem i hemmet, så att Lexie kan slappna av och veta vad som är bra för att hon skall kunna vara en del i gemenskapen då det kommer besökare.

Självklart håller vi nära kontakt och följer upp vad som händer.

Med vänlig hälsning
/Seth

Seth räddar ofta omöjliga – dödsdömda hundar


Under två månader sommaren 2014 gav Seths rätt anpassad hjälp till fem hundar så att de fick lov att leva. Hundar som redan blivit utdömda till att dö – utav flera tidigare anlitade hundhjälpsspecialister. Ägarna hade hittat till Seth till slut som ett sista anrop.

Let-the-Dogs-Bark

Seths förmågor att hjälpa hundar ihop med deras människor har  haft stor påverkan på många.

Tyvärr är det svårt att ta för dem som redan har fastnat för en ideologi. Är som betraktare paff över att, som jag skrev i föregående inlägg; det bara verkar finnas två ytterligheter inom hundkoll i diskussionen?

Tyvärr orkar inte alla hundägare skriva ner själva vad som skedde när de träffade Seth, efter all stress de gått igenom. Och det är viktigast att de fokuserar på framtiden med hunden och håller Seths träningsprogram

Fallbeskrivningar om problem som Seth mött och hjälpt
Våldsamma hundtränare och evighetskonsultationer

Schäferkillen Texas med COCD – tvångssyndrom hos Texas med noggrann ägarberättelse
Seths observationer av Texas med tvångsbeteende
 med alla kriterier som stämmer med – COCD som den neurospecialiserade veterinären – utan att Seth visste om det – redan hade diagnostiserat. 

Ni som blivit hjälpa får hemskt gärna i efterhand om ni nu efter kriserna orkar – skriva en resumé – oavsett om det är länge sedan ni och er hund träffade Seth!

 

/Med vänlig hälsning bloggredaktionen i samarbete med Seth Sjöblom

Vem äger gnagben i hundflocken – svar och resultat


Mailfråga:
Hej.
Jag tänkte höra med dig hur jag kan få hundarna hemma att sluta vakta på tuggbenen?

Hundarna i fråga är en Bullmastiff tik 2 år, en Cane Corso tik 4 år och hennes jämngamla bror Poker. Hanen har det minsta besväret vad det gäller benen, allra värst är Bullmastifftiken Pi. Det kan finnas tiotal ben i rummet men ALLA är hennes. Även de som ligger några meter bort.

Människor får ta benen för henne, det gör inget, men gud nåde den som är hund. Pi hugger inte, men hon flyger upp, som om hon har fått en elchock. Skäller till och morrar ibland. Vi hemma har sagt åt henne varje gång och hon ser mycket skamsen ut och lämnar ibland rummet. Men varför slutar hon aldrig?

Sedan är det Cane Corso tiken, Smyga. Hon gör nästan samma sak men hon är inte lika intensiv som Pi. Smyga skäller till och morrar ibland mot de andra men inte lika ofta som Pi.

Det som vi tycker är konstigt är att hundarna har fri tillgång på tuggben, men ändå så ska alla ha samma.

Och så hanen Poker, han säger väldigt sällan till att något ben är ”hans”. Oftast så tittar han bara på när någon av tikarna tar benet och tittar på någon av människorna med en sorgsen blick precis som ”såg du vad hon gjorde?”. När han säger ifrån så morrar han bara lite tyst och ”moffar” ibland. Men han är den som oftast går iväg och hittar ett nytt ben.

Hur ska man göra för att få dem att sluta tjafsa om benen?
Mycket tacksam för svar

Seth svarar:

Du får nog svårt att få dem att komma överens om alla ben. För hur vet någon vem som äger benen? Ja.. i varje hunds synvinkel som hund så är det deras personliga ben – oavsett vad ni tycker.
Mitt råd är att ta bort alla utspridda gnagben, själva ta kontrollen över godsakerna. Ge hundarna ett var under kontrollerade former, kanske i olika rum, grindar eller ej och se till att var och en får chansen att tugga och njuta.

Om någon bara ligger och vaktar på benet för att ”äga” så skall ni ta bort benet.

Mvh /Seth Hjälpte svaret er något ?

Hundägaren: Ja, de har lugnat ner sig lite grann. Nu vet de väl att benen försvinner om de vaktar bara för att äga det. Tack så mycket för tipset.
Får jag ställa en fråga till om min hanhund?
Seth: Kör på 🙂