Besökte för ett par veckor sedan en stockholmsfamilj vars hund Joker betedde sig riktigt crazy med ett extremt dåligt beteende – och kunde bli farlig. Han bet om han fick chansen.
Det hade börjat bli en fråga om liv eller död för hunden vid det laget när jag kopplades in. De hade sökt hjälp från andra närmare, men som gått bet på Joker.
Se hundens beteenden på filmerna och utvecklingen efter ett par timmars terapi med mig.
Självklart är inte hela jobbet gjort bara för att man kan se en så påfallande beteendeförändring. Nu ska familjen fortsätta.
Del 1/3 Möte med osäker hund med extremt aggressivt beteende:
Det här är ett hundmöte med en hund som ansågs aggressiv och farlig som man mer eller mindre gett upp på och visst, han var en ”RED ZONE DOG” ingen tvekan. Det var svårt att ta hem gäster. Han mötte upp mig med hot och visade aggressivitet med att vilja bita mig, morrandes, skällande, visade tänderna mycket tydligt och hoppade mot mig för att hugga mig i händerna.
Vad jag då gör är att hålla koll på honom och samtidigt behandla honom som luft för att se, ”hur modig är du”? Törs du attackera eller är det bara tomt hot. Tomt hot var det men han är 7 år och har då hunnit befästa detta dåliga beteende då ingen hanterat problemet. (andra har försökt ).
Jag gick in i köket med hunden huggandes i hasorna, satte mig ner och ”tysta leken” började.. Vi fick kontakt, då han förstod vem jag var och vem han var.
Del 2/3 Joker vill nu bli kompis med mig!
Efter att jag jobbat med honom i ett par timmar så kapitulerade han och fick förtroende för mig. Varför fick han det ? Han förstod att jag inte var rädd för honom som han var van med att andra var och jag backade inte för han utan rörde mig framåt hela tiden med honom backande.
Jag pressade inte honom, satt ner, lät honom ta in mig i sin egen energi och så fort han betedde sig illa med att attackera mig så visade jag mitt missnöje genom att kliva fram emot honom och säga till han med skarp röst att sluta mm.
Ja, ni ser själv den vändning som hände och han fick förtroende för mig och hämtade sitt gummiben och kom till mig, lade det på min fot, backade, tittade på mig och ”skall vi leka” och visst lekte vi.. 
Det var ett stort förtroende från hans sida att ge mig sitt ben.
Del 3/3 den avslutande delen, eller examen om man så vill kalla det. Att släppa in gäster hemma!
Joker är inte i röd zon längre – behöver inte vara tuffa killen mer.
Ett stort problem var att han inte ville släppa in någon i huset så besöken var inte många, men nu var han okej i sitt beteende så då fixade jag att han inte skulle vara den som tog emot husse och mattes besökare. Jag jobbade med att han skulle förstå att han kan slappna av och att han inte längre behöver ta ansvar för besökare.
Så.. visst var han speciell och nog en av dom envisaste jag träffat, absolut farlig och missförstådd, osäker, bortskämd och mycket vilja. Han sa till och med hej då till mig. Då blir man lycklig när man ser honom glad och avslappnad och inte stressad och olycklig.
Det är faktiskt väldigt tragiskt och jag ser det ofta, att en familjs liv begränsas helt av liknande problematik som i Jokers familj. Man isolerar sig för att hunden inte funkar med gäster, eller man undviker mycket socialt i livet.
Till och med grannen som är hundförare hos polisen vågade nu komma in på en fika – efter stor, men berättigad tvekan.
Jag kommer gärna och hälsar på dig när jag är i Stockholm igen Joker!
/Med vänlig hälsning Seth Sjöblom
Hundcoachen Seth Sjöblom 