Category Archives: COCD/CCD Tvångssyndrom hos hund

Hund som jagar svansen – diagnos på Tvångsbeteende/COCD?


Tvångsbeteenden har visat sig finnas hos både människor och hundar. Men det är oftast inte orsaken till ”knäppa” beteenden, om det inte hindrar ett normalt liv.

Seth blev maj 2014 kallad upp till schäferkillen Texas i Östersund efter ett desperat nödrop. Texas visade sig lida av COCD – Tvångssyndrom hos hund. Han fick jämföra sina sin analys med en av de mest ansedda neuroveterinärerna. Länkar till berättelsen om det finns längst ner på sidan.

Forskare i Helsingfors menar i en artikel: Att en hund jagar sin egen svans kan vara tvångsbeteende hos hunden – COCD och inte en roande lek. Svansjagande hundar har visat sig ha flera gemensamma drag, som att vara är blygare och vara rädda för höga ljud. Men hundar som fick kosttillskott, speciellt vitaminer och mineraler med sin mat, jagar sina svansar i mindre grad. Tidig separation från modern och om moder har dåliga hand om valparna befanns också predisponera hundar till att jaga sina svansar. Läs mer på länken ovan.

– Det finns självklart fler symptom och diagnoskriterier. Det kan – men behöver inte vara ett Tvångsbeteende att jaga svansen! Hundar som börjar jaga sin svans kan bara vara uttråkade och understimulerade. Men det kan man bryta med att distrahera, alltså aktivera hunden och tillfredställa dess behov av stimulans. Vid en klinisk diagnos på Tvångssyndrom går märkliga och destruktiva beteenden inte att bryta eller avhjälpa helt.

Neuroveterinären Cecilia Rhodin

Hon var en av forskarna i studien ovan om COCD, Tvångssyndrom hos hundar. Texas ingick i studiegruppen och han nämns i artikeln från Helsingfors. Cecilia Rhodin har specialistkompetens i hundens och kattens sjukdomar, Specialist i neurologi, Diplomate European Collage Veterinary Neurology. Specialområde : Neurologi, allmän medicin och kirurgi, BAER. Mer om Cecilia Rhodins forskning finns på sidan NeuroVet.

Veterinär Cecilia Rhodin hade faktiskt redan ställt klinisk diagnos på COCD hos Texas när Seth kom till Östersund för att ägarna ville ha Seths utvärdering också. Detta visste Seth ingenting om på förhand. Men efter sin egen analys av Texas beteenden fick han prata med Cecilia och Seths observationer visade sig överensstämma med den neurologiska diagnosen. Men ägarna var måna om att får en ”second opinion” från Seth Sjöblom – som kan mycket om hundars naturliga beteenden. Tyvärr fick Texas avlivas – men först efter att ägarna verkligen gjort allt.

Här följer ägarberättelsen om hur det var med Texas och Seths diskussion med Cecilia Rhodin och information om COCD.

Schäferkillen med COCD – tvångssyndrom hos hund. Del 1:2
Seths observationer av hund med tvångssyndrom COCD. Del 2:2

Seths observationer av hund med tvångssyndrom COCD – diskussion med neuroveterinären Cecilia Rhodin


Seth jämför sina observationer ihop med en av landets få, kanske den enda(?) neurospecialiserade veterinären.

Intressant är att just OCD, tvångsbeteende nu har visat sig att ha en likhet hos hundar och människor i genuppsättningen som är av betydelse för att förstå tvångshandlingar, visar nya forskningsrön från Uppsala universitet och Broad Institute, USA.

Seth: Detta såg jag hos Texas, utan att kunna kriterierna för tvångsbeteende hos hund. Jag har sett liknande beteenden förr, men aldrig så svåra som hos Texas.

När han var rastad och sen befann sig i passivitet helt lugn kunde han börja att stirra i luften och sen på stället börja att hoppa och snappa konstant i luften efter något som inte fanns där. I det tillståndet så var Texas ej kontaktbar. Texas visade även upp andra beteenden som man ofta ser hos en stressad hund men som helt klart i det här fallet var tvångsbetingat, och skedde om och om igen.

Texas visade upp ett beteende som att i vila eller i löst tillstånd, stanna upp och hoppa upp i luften och kraftfullt ”snappa” genom att bita i luften efter något som han ansåg finnas där. Han hade heller ingen förmåga att ta till sig korrigeringar vid promenad, då den bara vill framåt och den är blockerad för yttre korrirgeringar/signaler.

Vid möten med andra hundar så blockerades han av det möte som han fick och vid korrigering så gjorde han en omvänd handling och försökte, som om han inte var närvarande ge sig på den som försökte att korrigera. Jag har i andra tidigare problemfall lyckats till 99% att bryta hundar i den typ av blockering, i det här fallet var Texas inte medvetet närvarande. Han var helt oemottaglig för omvärlden och yttre korrigering. Totalt låst och blockerad.

Det är i och för sig inte helt ovanligt, men om man ser till hela bilden så fick det en annan betydelse.

news-graphics-2007-_634059aJag kommer att fortsätta att följa och engagera mig i detta. Då får man fundera mer över medicinering av hundar med diagnoser som COCD, ångest, depression mm. De dolda problemen.

Med mer vetenskapliga svar på sikt så kommer det nog att det  bli allt mer vanligt i framtiden att också se hundars psyke relaterat till deras beteenden.

Men detta på lång sikt, då  hundägare och hundar fortfarande kommer att skyllas för bristande fostran och de hundägare som verkligen anstränger sig för att ta hand om sin hund så att den mår bra, ändå får bära skulden av att vara en dålig hundägare. Kanske andra inte ska vara så snara att döma?

Beteendestörningar märks oftast inte direkt utan kan debutera senare när individen blivit lite äldre och sedan kan problemen öka med tiden.

Man kan inte fostra bort en neurologisk eller neuropsykiatrisk beteendestörning som ett tvångssyndrom. Men medicinering kan delvis hjälpa upp för att minska problemen. Hos människor kan beteendeterapi (KBT) hjälpa något.

Hur skall vi då hantera detta problem hos hundar? Ökad information för att skapa en större förståelse för dessa hundar som med eller utan medicinering förhoppningsvis i framtiden kanske kan hjälpas till ett hanterbart liv med sin familj.

Men med forskning, förståelse och information och kunskap om problemet kan vi nå ännu längre.

Ny medicinsk artikel om COCD – OCD hos hund. Forskare identifierar gener bakom tvångssyndrom hos hundar,

föregående inlägg som ni också absolut bör läsa, berättar ägaren om  schäferkillen Texas och hans eskalerande problem med tvångshandlingar – som är orsakade av en störning i hjärnan. Den kan varken fostras eller medicineras bort helt.

De flesta känner till att människor – barn och vuxna – kan ha NPF-diagnoser, alltså neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Symptomen kam mildras något med medicinering och (KBT-)terapi, men orsaken, kallat bokstavsdiagnoser kan inte botas helt.

Neurologerna ”hjärnforskare” har nu forskat vidare om tvångssyndrom, men hos hundar. Man hade sett att hundar kunde uppvisa samma symptom i sina avvikande beteenden som liknade människors neuropsykiatriska funktionsnedsättning tvångssyndrom. Särskilt intressant eftersom hundens hjärna fungerar väldigt likt människans.

Veterinären och neurologspecialisten Cecilia Rohdin som undersökt schäferkillen Texas ansåg att om medicinering ej löste problemet med Texas COCD – Canine Obsessive Compulsive Disorder, så var det mest humana att låta honom somna in.

Efter att jag, Seth haft ca 12 timmar med Texas och studerande av hans beteende samt de olika bedömningar som gjorts av andra, Texas goda sociala miljö och även framtida möjliga miljö så hade jag samma uppfattning. Vissa raser är mer utsatta för detta än andra. Hos Texas såg jag ett beteende som jag även sett hos andra hundar och nog mer har trott att det bottnat i stress. Hönan eller ägget?

Bakgrundsberättelse om Schäferkillen med COCD – tvångssyndrom hos hund


(Seths observationer av hund med tvångssyndrom COCD. )

Mattes beskrivning av schäferns udda beteenden längre ner.

Seth:
För en tid sedan vände sig ett par hundägare till mig och bad mig göra en beteendebedömning av deras schäferhane Texas, 21 månader gammal. En vecka senare flögs jag upp till Östersund och träffade en familj som verkligen gjort allt för att få ett svar på vad som var fel. Vill redan här markera att hundägarna inte ska ha ett uns dåligt samvete. De gjorde tvärtom mångdubbelt mer än många andra skulle ha gjort när de undersökte alla möjligheter för att hjälpa sin hund.

Hoppas att mattes ingående beskrivande berättelse kan sprida kunskap om något som få känner till i nuläget, att OCD/Tvångssyndrom även kan finnas hos hund – då det heter COCD.

Mattes berättelse om envis kamp för att hjälpa och hitta svar om Texas beteendeproblem:

Min älskade schäfer Texas. Jag började min resa med Texas hösten 2012. Jag köpte Texas som valp. Jag har alltid tyckt om schäfer och nu va det rätt tillfälle för mig. Vill inflika att jag har haft hundar i ca 10 år så Texas var inte min första hund. Jag och Texas gick en enkel valpkurs i November 2012. Den baserade på positiv betingning, inkallning och kontakt. Texas skötte sig exemplariskt.

Texas fick dock problem med magen i den vändan, han hade problem med att behålla maten. Han fick diarré så jag fick ta med honom till veterinären. Veterinären tog en del prover och vi fick sedan byta foder till ett som var väldigt skonsamt mot hans mage. Hans mage stabiliserade sig och blev bra, han har efter det inte haft några problem med magen.

Sedan blev det vårvinter här i Jämtland. Det var i Februari –Mars. Vi gick en annan kurs inom vardagslydnad.  Det var nu Texas började sakta visa ett beteende jag tyckte var märkligt.

flugsnappandeHan hoppade och luftsnappade, som om han försökte fånga en fluga i luften. Problemet var att det inte fanns något där. Den här ”flugsnappningen” skedde mest ute i solljuset. Jag hade inte sett detta förut och fick höra gång på gång att det bara var ett olydnadsbeteende han hade ”han är ju unghund, det är bara att träna”. Jag frågade folk som hade lång erfarenhet av hundar och alla svarade samma sak, det är ett beteende som går att bryta.

Redan här kände jag att det var någonting som var fel men jag lyssnade för dåligt på min egna magkänsla. Jag lyssnade till de med större och längre erfarenhet.

Sen blev det sommar, jag och Texas fortsatte att träna regelbundet. Han visade fortfarande detta beteende. Jag tycker nu att Texas har svårare att slappna av, svårt att tagga ner. Jag tittar på andra hundar på klubben, speciellt schäfer och ingen beter sig som han. Alla andra ser ut att ha ett större lugn och en bättre kontakt med sin förare. Får rådet att träna, men det gjorde vi regelbundet och med stort engagemang från min sida.

I november 2013 gjorde vi MH (mentalbeskrivning hund). Texas skötte sig, men beteendet med flugsnappningen fanns med genom hela testet  dock inte under själva momenten, men vid de passiva momenten lös det igenom. Den 26/12 -13 var Texas lös ute hos min mamma som så många gånger förut. Han sprang i skogen och stack in en pinne i sitt framben. Vi åkte till veterinären och Texas fick drän och smärtstillande. Nu var det vila som gällde för Texas.

Efter denna episod så kände att jag ville prova på nya träningsmetoder med folk vi inte hade träffat förut. Jag började träna hos Tolle och Johanna på f4 Hundcenter. Vi hade dels privata träningspass med Tolle och vi gick en hundmöteskurs. Texas hade nu svårt att slappna av överhuvudtaget ute och klev upp i stress av minsta lilla. Jag och Texas hade svårt att möta andra hundar. Han reagerade på allt i rörelse. Folk som var ute och gick, bilar som åkte förbi.

Jag tränade några privatpass för Tolle och vid tredje passet så såg Tolle tydligare hans flugsnappningsbeteende. När Texas flugsnappade så såg man att hans ögon rullade uppåt alldeles innan han hoppade. Det såg verkligen ut som att Texas såg någonting i luften, nåt som han ville ta. Flugsnappningen kom oftast ute och mest i solljus. Tolle filmade Texas och avbröt träningen, han ville visa sin sambo och arbetspartner Johanna filmen på Texas. Tolle sa till mig att det var någonting som inte stämde.  Jag försökte hålla ihop, gråten stod långt upp i halsen på mig.

Jag blev oerhört ledsen men samtidigt kände jag att ÄNTLIGEN någon som reagerar på att det är någonting som inte stämmer. Texas blev sämre och sämre under en period och när han var ca 18månader blev det ännu sämre. Han var väldigt stressad, mycket orolig. Vi hade jättesvårt att gå på promenader. Han ville bara fram, träffade man på människor, hundar eller något annat som rörde sig blev Texas helt blockerad och det fanns inget som hjälpte. Han lät som kniven satt i han skällde så han fick fradga i munnen.

Texas kunde hålla på att flugsnappa hur länge som helst om man inte avbröt honom och gick in. Det gick inte att bryta honom och stanna ute, då började han igen och det spelade ingen roll om jag hade leksaker eller godis. Han var inte medveten om det som hände runt omkring. När Texas hoppade och bet i luften slog han ihop käftarna så hårt att det hördes hur tänderna smällde ihop. Redan här fick jag kommentarer utifrån om vad jag gjorde för fel och att jag inte tränade Texas nog.

Jag tränade så mycket jag hann och orkade. Texas stod frenetiskt och flugsnappade när han va ute, speciellt om det var solljus. Han kunde hålla på i timmar. Detta va oberoende om han va aktiverad eller inte. Man kunde se på Texas att han var trött men att det var någonting som störde honom när han ville vila.

Jag fick ett sms av Tolle där det stod. Jojo (Johanna) sa en sak så fort hon såg filmen, ögon. Jag kontaktade min veterinär som hänvisade mig in på djursjukhuset inne i Östersund. Detta var på en fredag. Jag åkte in till djursjukhuset tisdagen därpå för att ögonlysa Texas. Ögonlysningen var utan anmärkning. Jag och veterinären diskuterade en stund och hon ville remittera Texas ner till Cecilia Rohdin – som arbetar som veterinär och neurolog Albano Djursjukhus i Stockholm. En eventuell röntgen skulle göras på Texas hjärna. Detta om jag var beredd att gå vidare. Jag tvekade inte en sekund, jag ville göra allt för Texas.

Ringde själv ner till Albano Djursjukhus för att snabba på. Dom hade en ledig tid fredag förmiddag samma vecka. Så vi bilade torsdag natt och var framme i god tid fredag morgon. När vi sedan fick komma in till Cecilia så undersökte hon honom och kunde ganska snart ge Texas en diagnos. Vi ville att dom skulle röntga honom för att utesluta sjukdomar i hjärnan, såsom en tumör. Tyvärr ville inte försäkringsbolaget stå för denna kostnad så det fick jag göra själv. Det kostade mig ett antal tusenlappar men det var det värt.

Min älskade hund Texas fick diagnosen COCD, Canine Obssesive Compulsive Disorder.

Jag fick två alternativ att välja mellan, avliva Texas eller prova medicinera honom. Jag såg inte avlivningen som ett alternativ när det fanns en chans att Texas skulle bli bättre. Jag åkte hem med medicin, serotonin-återupptags-hämmare. Detta skulle göra att det stannade kvar mera serotonin (ett må bra hormon) i hjärnan. Jag blev oerhört ledsen och lättad på en och samma gång. Jag fick min magkänsla bekräftad samtidigt som jag kände en sorg över att min underbara hund hade en medfödd störning i hjärnan, som påverkade hans beteende. Prognosen så väl sådär ut, en tredje del svarar inte alls på medicinen. På ett sätt hade det varit lättare med en ”värre” diagnos såsom en hjärntumör, det hade gjort det enklare. Sorgen hade inte blivit lättare men då hade det inte funnits några alternativ.

COCD – tvångssyndrom hos hund – är en tillstånd som är genetiskt betingat.Det är fyra gener som styr. Det bedrivs mycket forskning kring detta men är tyvärr inte så uppmärksammat i Sverige än.

Jag och Texas fortsatte att ta hjälp av Tolle och Johanna. Jag och Texas har haft ett underbart stöd och mycket förståelse av dessa underbara människor. När Texas fått sin diagnos och när jag talade om det för folk så möttes jag av oerhört mycket skepsis och oförståelse från många olika håll. Folk har sagt till mig att de inte ser detta som något obotligt. ”Det är bara att träna bort” – detta trots att Texas hade fått sin diagnos.

Jag har fått höra vilken dålig hundägare jag är. Att jag inte varit konsekvent nog. Att jag har varit för snäll, Texas har fått gjort som han vill. Att jag inte har tränat tillräckligt. Att jag inte har något samarbete med min hund. Men den värsta kommentaren jag har fått är att jag inte har varit engagerad nog i min hund!!

Flertalet människor har berättat hur de tränar sina hundar. Det är metoder jag inte vill prata om eftersom det inte är lagligt i detta land. De träningsmetoderna är heller inget som jag vill beblanda mig med, det är inte så jag vill träna mina hundar. Jag hade ständig kontakt med veterinären Cecilia. Texas fick en högre dos av sin medicin. Tyvärr blev Texas allt sämre. Texas blev nu som två olika hundar. Inne där han kunde slappna av var han en snäll, lättlärd hund med mycket vilja att jobba.

Men när han blev blockerad, detta hände framförallt ute så var Texas okontaktbar. Han gick inte att nå. Blev det några störningar för honom så funkade ingenting. Jag hade fullt upp att hålla i min kära vän på 35 kilo. Det räckte med att min son satte sig på en cykel så blockerades Texas. Jag fick höra allt om igen, hur oengagerad jag var och vilken dålig hundägare jag var som inte gav min hund det han behövde.

Jag gjorde allt för Texas. Vi tränade fysiskt och psykiskt. Jag fick ofta höra ”kör slut på Texas så lugnar han ner sig”. Men Texas hade ingen spärr. När man såg hur trött hans kropp var så fortsatte huvudet ändå att snurra.

Jag har gråtit och kämpat, gråtit och kämpat. Jag gjorde allt som stod i min makt för att hjälpa Texas. Mina vänner och de personerna som har haft förståelse för att Texas medicinska tillstånd såg hur hårt jag jobbade. Hur mycket jag ville och att jag aldrig gav upp. Jag letade nya vägar, jag ägnade den tid jag hade över att leta på nätet om övningar. När det sedan hade gått två månader in på Texas medicinering och det fortfarande inte visade några förbättringar så började känslan av hopplöshet infinna sig. Jag ville fortfarande inte ge upp men hade ändå känslan av att han blir inte bättre.

Cecilia, veterinären och neurologspecialisten, hade ju sagt till mig vid första besöket att prova medicin eller avliva. Fungerar inte medicinen så kan avlivning vara nödvändig. Texas blev sämre, han blev mer och mer blockerad. Jag och min sambo diskuterade ofta hur vi skulle göra. Texas mådde verkligen dåligt, jag hade provat det som fanns härikring. Jag  kände att avlivningen blev snart ett faktum. Jag talade om för de som frågade hur det gick med Texas hur han mådde och vad jag funderade över gällande hans framtid.

Ännu en gång fick jag ”smällar på käften”. Jag fick höra att jag inte hade det som krävdes och att jag inte var engagerad nog i min hund. Att jag inte var beredd och lägga ner det jobb som krävde för att rätta till hans beteendeproblem. De som uttryckte sig på detta sätt, såg envisades med att se Texas som vilken annan hund som helst. De verkade tycka att beteendestörningarna var mitt fel eftersom jag var en dålig ägare som inte hade tillräckligt med kunskap, vilja och engagemang.

Jag pratade med Cecilia som skickade in ett förhandsintyg till försäkringsbolaget gällande Texas livvärde. Det var ingen självklarhet att livvärdet skulle utgå för denna slags diagnos. Trots att Texas hade den bästa försäkringen som fanns med dolda fel försäkring. Jag fick svar från Cecilia att livvärdet skulle utgå.
Jag ville ändå fortsätta att kämpa, jag ville inte känna ”tänk om” jag hade gjort så. Jag ville så gärna att Texas skulle bli bra och att det fanns en möjlig lösning.

Jag kontaktade då Seth Sjöblom från Göteborg. Vi pratades vid i telefon och bestämde att han skulle komma hit till mig för att få en bedömning av det udda beteendet som Texas uppvisade.

Seth berättar.

Jag fick i efterhand då jag redan träffat, observerat och gett min utvärdering, att Texas redan hade fått tvångssyndroms-diagnosen från neurologen. Och efter mina observationer av Texas så framgick det väldigt klart att Texas led av ett stressyndrom som ej gick att medicinera eller träna bort, det som neuroveterinären Cecilia redan observerat med att ställa COCD-diagnosen.

Det jag analyserade och beskrev om Texas beteende bekräftade  veterinärens diagnos.

Matte: Då kände vi att vi hade vi fått svaret från olika håll och kunde få ett värdigt avslut.

Sedan så fick min älskade Texas somna in. R.I.P.

hj 2 transp

Jag kände att vi hade gjort allt i vår makt för Texas men att han bara mådde dåligt över ett destruktivt beteende som vi förstått att varken han själv eller vi kunde hjälpa till att styra.

 – – –

Om människor med tvångsyndrom – från bloggredaktören Victorias blogg:
 Nytt forskningsframsteg om tvångssyndrom/OCD

Innan ni dömer, så tänk på att: En funktionsnedsättning visar sig ofta efter ett par eller fler levnadsår då den utkristalliserar sig. Det är en beteendestörning eller variant i hjärnan som inte kan fostras eller straffas bort.