Kategoriarkiv: Copyright Seth Sjöblom

Upphovrättsligt skyddat material som inte får publiceras i sin helhet eller användas kommersiellt. Undantag: Gästblogginlägg, som ägs av författaren. Om en blogg vill hänvisa till ett inlägg skall länk eller ”Seth Sjöblom” anges tydligt.

Hunden i fyllecell – kapitel ur Seths manus


Vår flatcoated retriever Castor hade en helt oförglömlig personlighet. En sån hund kanske man bara träffar ett par gånger i sitt liv? Hans bravader ligger samlade som ett bokutkast, men när jag läste om andra Djur som blivit arresterade så kände jag att det är dags att ni också får lära känna knasige, underbart påhittige fine Castor.
/Med kärlek från din gamle husse, Seth Sjöblom

Hunden Castor i fyllecell hos polisen – kapitel3 ur manus

Castors egenskaper kunde snabbt bytas ut till frustration över hans smarta förmågor, inte alltid positiva i ett perspektiv för oss människor.
Men för Castor så var ju detta en del av hans personlighet, positiv, glad, energisk och alltid redo för att hitta på egna saker och göra det mesta till ett äventyr.

Det var väl det som för oss alla egentligen var den stora charmen och anledning till vår kärlek till honom och vårt överseende med det som för oss var brister, men naturligt för honom.

Jag tror att det var helgdag och när jag vaknade upp på morgonen så släppte jag ut honom och våra två katter för att få göra en liten kisserunda medans jag gjorde frukost åt familjen. Normalt brukade Castor komma in för att möjligtvis få en chans till lite smulor av frukosten, men han dröjde så jag gick ut för att ropa på han, men ingen Castor fanns där.

Jag väntade ett tag till och tänkte väl att han har tagit en liten runda för att det var något intressant som han var upptagen med. Efter en timme började jag att bli orolig och gav mig ut och leta och locka på, pratade grannarna, ringde även de några kilometer bort, men ingen visste något.
Det fanns bara en sak att göra och det var att ringa polisen och berätta att jag har en hund på rymmen, en svart hanhund, en flatcoated retreiver som var mycket social och påhittig.

Timmarna gick och jag var ute och letade på ställen som jag visste att Castor brukade sticka till, grannars tikar, grannar som han brukade sitta och fika med på verandan, men ingen Castor. Tänk om han blivit överkörd av en bil och låg ensam i ett dike någonstans.

Castor hittad – hos Polisen

Plötsligt ringer polisen 10 mil från där vi bodde och frågade mig om det var jag som saknade en svart hund, en flat coated som var lite extra social. Ja det låter som min hund, kan jag komma och se om det är han, så jag får hem han ?

Ja det går bra för det skulle vara skönt att få han härifrån, svarade polisen.
Har han ställt till något?
Med ett litet lågmält skratt så fick jag till svar. Hmm, det kan man säga, men var inte orolig, kom bara att hämta hem han.
Så klart att jag var orolig och trött och visste att jag hade 10 mil framför mig och 10 mil hem – och tänk om det inte är Castor?

Väl framme vid polisstationen, som inte var speciellt stor så klev jag in genom entren och vid en pulpet stod en allvarlig polis som jag fick identifiera mig för och vilket ärende jag var där för.

Jo det gäller en hund som ni ringde om, precis samtidigt så kommer en poliskollega in i receptionen och fick höra
Du, han är för att hämta sin hund – och båda började att skratta och pekade mot ett inglasat rum bakom mig.

Polisen berättade om dagens strapatser

Vem såg jag då där? Jo, Castor i deras fyllecell på en brits, moloken men samtidigt glad att se mig med svagt viftande svans. Kanske han skämdes lite för att äventyret gått för långt?

Min fråga var så klart varför han satt där poliserna tittade på varandra och flinade lite och sa -vill du vi skall berätta och vad han gjort och varit med om i dag? Det växte till en klump i magen på mig och jag så alla scenarier från skadestånd, avlivning, mm framför mig.

Då fick jag händelseförloppet klarlagt för mig.

Castor hade sprungit ner till stora vägen från där vi bodde. Där fick han syn på en farbror på moped av den gamla tidens sort som gick i 30. Och Castor vart förmodligen överlycklig och började springa efter honom för att hälsa. Farbrorn vart livrädd, gasade på hastigheten för att komma undan från denna jagande livsfarliga best.

Castor gav upp, stannade efter vägkanten och kanske skulle ner till sjön strax nedanför vägen för att dricka vatten och ta en simtur som han så mycket älskade. Kliver rakt ut i vägen framför en bil som fick panikbromsa med följd av att bakomvarande bil kör in i den framför och får dragkroken från den framförvarande bilen in i sin kylare och spoiler, helförstörd front av bilen.

Så klart att det vart tumultartat mellan de två förarna om vems fel det var egentligen. Castor vart bara glad, att äntligen några människor på plats som han kunde få uppmärksamhet av, så kan knallade fram glatt till dom två personerna för att hälsa. Den första bilisten fick då syn på Castor och utropade ”där är han som ställde till det, som jag fick bromsa för. Ta han”!

Ja.. att få fatt i sällskaplige Castor var ju inget stort problem, så en av bilisterna tog han i halsbandet och dom började en diskussion om vad dom skulle göra.
Man bestämde att den med den mest skadade bilen skulle ta honom i bilen och åka till närmaste polisstation och lämna in honom, efter att bilägarna utbytt information med varandra. Det hör till saken att Castor älskade att åka bil – som han älskade allt annat och hoppade glatt in i baksätet på bilen med förmodligen stora förväntningar om nya äventyr.

Den spännande bilturen

Efter en stund tröttnade Castor att sitta själv i baksätet och hoppade glatt fram och satt sig i passagerarsätet. Föraren av bilen berättade senare för mig att han sa åt Castor som lydde fint. Men hoppade bak igen i några minuter för att sedan hoppa tillbaks fram i bilen.

Mannen tröttnade efter ca 20 gånger att få Castor att stanna kvar i bak så han band säkerhetsbältet runt Castors halsband i baksätet och då vart det lugnt.
Nej, nu skulle byrackan till en polisstation och efter ca 2 mil i nästa by så uppsöktes polisstationen. Den var stängd, med hänvisning till nästa polisstation ytterligare 3 mil bort, om det nu inte var ett akut ärende. Så nästa lilla by uppsöktes. Dock med samma resultat och efter totalt 10 mil så kom de fram till en mindre stad där polisstationen var öppen.

Föraren tog med Castor in på Polisstationen och gjorde en ordentlig redogörelse för vad som hänt. Men Castor ville bara hälsa på allt och alla och polismannen hade lite svårt att koncentrera sig på skrivandet i redogörelsen – samtidigt som Casor hela tiden vevara med och klättra upp på receptionsdisken för att få sin uppmärksamhet.

Castor tog entusiastiskt på sig rollen som entrévärd för hälsa på alla som kom in på stationen och började att ses som en störande översocial plåga.
Då togs beslutet att fyllecellen var bästa plats för honom – för allas bästa. De var jätteglada när jag tog med mig Castor och åkte hem, jag lättad och Castor trött. På hemvägen somnade han, hade väl varit rågat med uppståndelse för en dag. Även för Castor. Men ny dag – nya äventyr.

, ni förstår nog att Castor får en egen bok och ju mer jag talar med familj och vänner, de som kände och upplevt Castor – desto fler kapitel har det blivit.

/Mvh Seth
Copyright Hundcoachen Seth Sjöblom

Tackbrev


Kul att höra att du uppskattade mina råd och du är välkommen tillbaks om det är något annat och när du vill.  /Mvh Seth

Hej!
Jag vill tacka dig Seth för att du tog dig tid och samtalade med mig i telefon på försommaren. Vi hade ett långt samtal och du gav mig så många bra och goda råd om hur man handskas med en Rottweiler.

Dessa hundar jag talade med dig om har det varit lite problematiskt kring och jag fick förmånen att praktisera dina råd och se att det verkligen fungerade perfekt.

Nu måste man ju hålla fast och vara konsekvent, men det var ju också det du sa.

Jag kommer nu inom en snar framtid att få rå om en av dessa fina hundar jag talade med dig om lite mer, om så bara till låns men det är nog så roligt.

Jag hade också då bara möjligheten efter vårt samtal, som i övrigt var mycket givande att bara en kort tid att praktisera det du förmedlade, då hundarna inte är mina utan en väns som jag hjälpt vid olika tillfällen. Nu däremot så får jag då möjligheten att lite mer ta hand om den ena och då vill jag också att du ska komma och hjälpa mig och visa din goda kunskap och så lära mig då jag kan få se hur du själv gör i praktisk handling.

Så jag ber att få återkomma lite längre fram! med vänliga hälsningar / DE

Hur man får hunden och katten att ta oljan.


Det bästa som jag ser är att droppa oljan i ett mjukbröd, kasta den till hunden så den sväljer den, eller något mjukt godis som går att öppna upp lite och droppa i och ge. När man ger den i maten så är det inte säkert att den inte får i sig allt. Lika för katten baka in oljan i något gott och ge den.

Nya resultat Hampa Hund, Katt och häst.


Nu kommer vi snart ut med vår nya Kattolja som har varit under test med

Måns, Gränum / Foto Micke Cronier

mycket goda resultat samt att vår Hästhampa som vi använt på våra tre egna

hästar i ett år nu visat mycket intressanta resultat och vi utökar nu med ytterligare 5 hästar i test och för dig som är intresserad av att delta med din häst så skriver du till kontakt@webforpets.se och beskriver varför du vill vara med och du får hampan av oss. Hampa till Djur måste anpassas efter individ, vikt och beteende och det är därför vi har vår support för just detta.

Australian ”chihuahua” Cattle Dog ?


Vad Menar jag med det ? Se bilden och färgen på den renrasiga chihuahuan 🙂 Jag skulle genast ta med den hem om jag fick chansen, men husse och matte älskar så klart honom trots sina problem som vi nu börjat att lösa bit för bit.

milo2

Matte skriver:

Hej Seth,
Har i dagarna ramlat över din webbsida/blogg i desperat sökande efter vägledning kring vår chihuahua  5år. Vi är en familj på 4 (mamma,pappa dotter 13år och dotter 11år) som tagit över honom i julas. Mycket naivt tog vi över denna ”familjehund” som vi trodde vi kände. Han har inte klarat flytten alls. Har blivit en omplaceringshund med stora problembeteenden.
Vi har ingen erfarenhet av hund alls, det var/är misstag nr 1. Jag gick en ledarskapskurs i våras och lärde mig en del men inte alls tillräckligt. Resten av familjen har inte tyckt att det varit så illa med hunden förrän jag hittade din artikel ”Regler och nej är hänsyn – inte straff”. Jag grät nästan när jag läste den för den beskrev vår hund. För min man trillade polletten också ner efter att ha läst artikeln. Han är sönderstressad och vi hjälper honom inte alls. Barnens vänner vågar inte komma hem till dem längre och våra vänner tycker vi har en hysterisk hund. Han kastar sig hysteriskt skällande mot dörren när någon knackar, är först fram och hoppar och biter slumpmässigt gäster. Är snabb som en vessla när vi försöker kontrollera honom…..märker ju att det stressar honom. Mig följer han överallt och när jag jobbar långa pass kan han sitta vid dörren och vänta (resten av familjen är hemma). Han följer mig överallt i huset och ska helst sitta PÅ mig i soffan eller vart jag än slår mig ner. Har aldrig träffat en mer ”närhetssökande” hund
Umgås med andra hundar/gå kurser/hundmöten (vill prova spår, agility mm) är inte att tänka på då han skäller hysteriskt och okontrollerat. Har provat godis, få honom att backa/sitta, lugna honom, skälla på honom (helt fel, skäms) .
Vi ångrar inte en sekund att vi tog över honom men nu har det sjunkit in för oss att han mår inte alls bra. För andra gången sedan i julas är
han magsjuk, tål inte godis/ben eller något. Han har mycket känslig mage. Stressrelaterat!?
Hur/vad ska vi göra? Hjälp oss hjälpa vår goa kille, som med oss är en underbar, gosig, lustig liten kille. Vi är beredda, efter en naiv start, att göra allt för vår hund. Tid finns så med rätt hjälp hoppas vi att han får bli en lycklig och lugn chihuahua.
Jag skriver:
Jag har nu pratat med Matte om hur det går efter mitt besök och det visar sig att han lugnat ner sig inomhus då vi satt vissa regler för honom, mm så han inte skall vara så stressad, men yngsta dottern funkar det inte riktigt med då han nonchalerar henne och blir osäker och fullföljer inte alltid det hon begär av honom, men det kommer.
Han är en mycket fin hund och lättlärd chihuahua och Matte berättade att hon sa åt honom att stanna när hon gick iväg till ett annat rum eftersom han var som en svans efter henne hela tiden och efter en stund så undrade hon var han var och gick och letade, då sitter han kvar på samma ställe som hon lämnat honom och kallade på han 🙂
För er som är intresserad läs här om om färgen ”Merle” https://www.skk.se/sv/uppfodning/halsa/dna-tester/olika-tester/merle/
Det här kommer att gå bra, men nu måste vi jobba lite med han utomhus och få han att stressa av samt att dom skall börja med min hundolja för att se om det kan dämpa stressen på honom, fortsättning följer.
/Seth

Aggressivt ägande – fallbeskrivning, beteendeförändring, filmklipp


Se de fyra filmklippen på hur LUGNT och konsekvent hundcoachen Seth Sjöblom arbetar med en liten bitande kille. Och visserligen får ett bett eller två.. Men bättre det än att barnen blir huggna! Texten fortsätter under lilla knappen View..

Hundcoachen Seth Sjöblom

Fallbeskrivning, med fyra mkt korta filmklipp om hur hunden förändrade sitt felbeteende under processen. Här skriver Seth:
Fick ett samtal om den lille pomeraniankillen Frasse på 6 månader – som i min mening uppvisade ett ovanligt aggressivt beteende med tanke på hans låga ålder. 

Han morrade och bet nu efter barnen i familjen och attackerade besökare. Jag höll innan jag träffade honom alla möjliga grundorsaker öppna. Är han sjuk? Har han inte fostrats rätt? Har han varit utsatt för ett trauma som att ha skrämts av en attackerande hund? Särskilt hos valpar kan spåren efter något sånt sätta sig djupt.

Men familjen hade haft Frasse sedan han var valp och hans beteende hade plötsligt förändrats bara två veckor tidigare. Utan synbar yttre orsak.

Jag besökte familjen, med tre barn, den äldsta 9 år och två småsyskon. En kärleksfull familj som älskar sin valp. Men något hade hänt och vad –…

View original post 582 fler ord

Regler och nej är hänsyn – inte straff


Seth Sjöblom: Ta bort grindarna hemma – sätt upp nya, osynliga.
(Inlägget fortsätter på en länk efter texten verkar slut. ”View..”)

Hundcoachen Seth Sjöblom

Hundar behöver stopp och gränser och inte ta över hela hemmet och övriga familjens utrymme.

Det blir obalans om endast hundens behov styr över alla andra i hemmet. Ju otydligare människornas kommunikation är – desto mer kaos. Hunden kan börja bete sig dominant mot familjemedlemmarna, vakta mamma, nafsa mot barnen och skrämma besökare.

Den hunden är för stressad för att må bra. Förvirrad kanske man skulle kunna uttrycka det som? 

Lättare att slappna av när man känner sig säker.. 

Om hunden får helt fritt spelrum på fel sätt, så påverkas den viktiga sociala aspekten till hundens nackdel. Hunden får inte kontakt och ingen vågar ta den till sig. Och det är rent taskigt mot hunden som vill så mycket – men inte  på egen hand vet hur den ska göra. Vem kan veta sånt utan styrning och råd?

En hund gör vad den kan om den inte vet något annat…

View original post 336 fler ord