Författararkiv: Victoria Qvarnström

Vardagslunk och välförtjänt ryggdunk


Hoppas ni alla hann vila ikapp er efter semestern
– för att ta nya tag i vardagen!

caravans

Men, dags att se upp för all sommararbetande vårdpersonal
som äntligen blivit frisläppta(?) för en liten tid framåt!

run-nurse-run

*Kunde inte låta bli, eftersom vi tyvärr tvingats ha mycket kontakt med akutvården i sommar. Men nu mår alla mycket bättre! 😉

En stor eloge till vårdpersonalen som gör allt för att hjälpa, men inte får rätt ersättning och de humana arbetsförhållanden de förtjänar för sitt engagemang och sin stora kunskap. ❤

/Med vänlig hälsning hundcoachen Seth Sjöblom och bloggredaktören Victoria
-med ett diabetikerbarn

Punkhund hälsar


Vår lilla Vilja skickar en söndagshälsning
och hoppas att ni kör fullt ut veckan som kommer!

No Mercy!

No Mercy!

Bild

Frukostfralla?


puppy bagel

Stor eller liten – båda hundar


Kampade just lite med vår lilla blandrashund (ill)-Vilja med en leksak. Hon är ju som ”en stor hund” hon med. Krafsar kaxigt i marken efter hon bajsat så tovorna flyger, ställer sig i vakt om hon ser något okänt, vill spåra vilt.

Men vi leker inte dragkamp mer än en liten pyttestund med vår rottweiler Gunvald, hans mentalitet är ju en annan och vi vill inte ha honom kampsugen.

Men gullungarna är ju lika ”små” också och vill vara nära – även om goselekar med Gunvald hanteras lite annorlunda. Hans skalle är verkligen hård som sten när vi råkar ”buffas” – och han har kärleksfulla, men stora klumpiga tassar, vars ömma kärleksbetygelser kan hamna som ”smack” rakt i ens ansikte.

Två olika hundar – men de är hundar båda två och agerar som dem de är.

Med vänlig hälsning hundfamiljen och Victoria

Oron och tacksamheten att leva med hund


Jag var inte särskilt erfaren av hundar när jag träffade hundcoachen Seth. Nu är Gunvald som ett av mina barn. När man ser att en kär hund börjar åldras börjar man fundera på allt. Gunvald är sju år nu.

Rottisen Gunvald Larsson har ju hängt med mig ett tag sedan vi kom in i varandras liv. Det var två helt olika verkligheter, innan och efter han accepterade mig fullt ut och jag fick bli hans matte. Att efter en längre tid ha fått mer och mer förtroende och närhet med varandra – och först när Gunvald själv beslutade att vi kommit dit att han utan choser kom och lade sig vid mig en kväll som Seth var hemifrån. Jag var förundrad, det var stort och vi somnade tryggt ihop utan att jag gjorde den stora saken av det som jag kände inombords.

Det har varit och är fortfarande många stora eller roande ögonblick med Gunvald, varje dag. Att leva med en hund ger mer än någon människa utan den erfarenheten kan föreställa sig. Inget man trott innan fungerar efter den upplevelsen. Det samma gäller vad man får och lär sig från alla djur. Är man rädd för hundhår kommer man missa det helt.

– Men självklart ska bara den som verkligen vill och är beredd att satsa ta in ett djur i hemmet. Man får vara beredd att leva med djuret hela dess livstid, som kanske kan låta lång. Man bör ha någorlunda koll på om ens liv håller för det eller om man har en större livförändring i bakhuvudet. Men med hund inser man mitt i att tiden kommer att vara alldeles för kort. 

”Enmanshunden” Gunvald beslutade sig, när det var dags att släppa in mig – det var enda vägen. Från att först inte ens ha haft hans tillåtelse att prata med honom med mitt huvud nos mot nos, inte hålla i hans tassar, inte fått torka Gunvalds sömnkladd vid ögonen – så kan jag göra allt det där. Dra ut en fästing mellan hans ögon. Så länge jag fortfarande visar att jag förstår honom. 

Som att jag fortfarande visar respekten att inte köra upp mitt ansikte för nära, för han är fortfarande den han är, med stor integritet runt sitt huvud. Men jag kan komma med sidan av mitt huvud mot hans och gosa. Stångas ibland, men jag lovar att hans skalle är lite för hård för att det ska vara en skön upplevelse, i mer än förtroendet att kunna buffa så.. Detta handlar inte om att kunna gå med Gunvald och få honom att bete sig. Det handlar om att få komma inom hans närmaste sfär, då man är den han utvalt att tillhöra hans flock. Där han vräker ut sig på rygg och busar, gnager en på näsan lite. 

G rygg

Att leva med Gunvald varje dag har lärt mig mer om hundliv än Seth gjort. Det är ju de personliga upplevelserna som sätter sig, även om så klart Seth lett mig med kunskap. Som Seth säger, om att hans hundar varit hans lärare, så har Gunvald satt så djupt intryck i mig av vägen att vinna en, faktiskt ”svår” hunds förtroende. En relation som bara vuxit och vuxit.

Och nu är vår bästa Gunvald sju år. Ju större en hund är desto kortare blir generellt dess livstid. Seth har ju varit igenom det här ett par hundra gånger om, efter att ha haft 300 hundar. Men varje hund har gjort ont i honom. Att någon alls, eller en hund dör är inget man vänjer sig vid. Även om man hela tiden egentligen vet. Att ha en andra hund tröstar inte. Men det är också ett bevis på vad någon betytt och betyder.

Så nu ska oron över Gunvalds stigande ålder bort och vi fortsätta leva dag för dag tillsammans! Ta vara på varje dags överraskningar – för det som djur lär en, det är att leva i stunden.

Blogginlägg om rottisar i stort och om mig/oss och Gunvald:
Samlade blogginlägg om rottweilers
&
Att plötsligt bli rottismatte
Utvald som mamma till Gunvald
Klumpig kärlek från en rottweiler
Att vara född rottweiler
Rottisen balanserade upp vår diagnosfamilj
 – från min temablogg om livet med npf – ADHD, autism m.m.

-Mvh Victoria Qvarnström– bloggredaktör för hundcoachen Seth Sjöblom

Slappa med mändger av korta roliga klipp


Påskdagen är perfekt att softa på – så kanske lite underhållning med hundar, katter och allmänt lustiga små GIF*-klipp kan smaka? 

Djuren är roligast så klart..

pup

Se exempelvis hur den här valpen reagerar på mobilljuden..

Kom till sidan här:
GIFAKNET.TUMBLR.COM

Tips: Har på bilden nedan strukit under med rött för att visa där ni ska klicka på ”NEXT PAGE” för att komma till nästa sida på sajten. Det är så retligt när man klickar på största pilen i blått med reklam. Om man nu inte vill ha en japansk flickvän så klart? 😉

Ta inte reklampilen, det är bara för tröttsamt.. ;-)

Ta ”NEXT PAGE”! Den blå reklampilen, är bara för tröttsam att råka ta..

Vi önskar Er en trevlig fortsättning på påsken! 感謝

*Gif är rörliga bilder, här skapade så de går runt i repeat.

En man och hans Malamute


En tavla på Seth och en av hans Alaskan Malamuter 1992
– av Seths barndomsvän Björn-Inge ”Binge” Grönoset.

"A MAN AND HIS MALAMUTE" Seth Sjöblom och Kimo 1992. Illustratör Björn-Inge "Binge" Grönoset

”A MAN AND HIS MALAMUTE” Seth Sjöblom och Kimo 1992. Illustratör Björn-Inge ”Binge” Grönoset

Aggressiva hundflockar tog över Kansas City


I Moskva håller (höll?) de förvildade hundarna ofta till i nedlagda industrifastigheter i förorter och åkte in till centrum för att hitta mat, för att sedan återvända hem. I den ryska huvudstaden sägs t.o.m befolkningen ha accepterat inslaget av gatuhundar, trots attacker.

Det rapporterades hösten 2015 att situationen var den motsatta i Kansas City i USA där de fått stora problem med hundflockar som bosatt sig i stadskärnan. Packs of stray dogs wander the streets of Kansas City

Hemlösa hundar har tagit över och terroriserar människorna där så situationen blivit ohållbar. Hundarna tar sig in i trädgårdar och har blockerat motorvägspåfarter. Ibland får inte joggare vara ifred för hundarna och barn blir skrämda.

Det hela har blivit ett säkerhetsproblem med allvarliga attacker på människor, så oron är befogad. 

I Detroit (2013) rapporterades om samma problem.

dog detroit

 

Mer i ämnet på bloggen:

Varför gatuhundar bör tas omhand
Bildar gatuhundar flockar?
Åtgärder på plats mot gatuhunds-ökning

Mvh redaktionen Seth Sjöbloms hundblogg

Seth Sjöblom på radio om slädhundsport


Karlavagnen P4 sände ett radioprogram om tävlingssporter med djur och Seth Sjöblom fick företräda sin passion; Draghundsporten. Detta var 2013, men Seth var inte så nöjd då, och red. hade lite tekniska svårigheter – så vi lade nog(?) inte ut det. Men intervjun är faktiskt bra, speciellt lärorikt för draghundsintresserade!

karlavagnen1 bild

Hela programmet är på 1,5 timma och hela sändningen är intressant. För att hitta Seth gå till 34:50 minuter in plus runt 7 minuter.


Seth tävlade under sammanlagt minst 30 år, från ungdomen, även under karriäråren med vanliga jobb, då familjen alltid ändå hade hundgårdar med polarhundar. Sedan blev det på elitnivå i Mellan -och Långdistans.

Seth och selen är inget obekant..

Seth och dragselen är inget obekant..

Draghundar är en passion – som hans gamle styvmorfar Bergmästare Olof Eklund, Falun föddes hos Seth, med morfars draghundsberättelser. Seth älskade – som först i barnbarnsskaran – att lyssna till sin morfars många olika erfarenheter genom ett händelserikt liv. 

En lite chockerande, men ändå minnesvärd historia av sin tid, var när Bergmästare Olof Eklund var på Grönland angående en gruvbildning och hade sitt slädhundsekipage för att ta sig fram. 

När han skulle åka hem förlänades han en ärofull gåva från – och, enligt enuiternas syn – när de räckte över skinnen från alla hans draghundar..

Seth slädhund 2

Seth fick en äventyrslust till vildmarken, samt som barn, tog familjens militärhundar under pappans träning ut varje helg för att övernatta under en gran eller i vindskydd och dela sin mat med dem. En frihetskänsla med djur ute i naturen. Sedan att uppleva kontakten med draghundar i flock och att känna varje hund till temperament och sätt – och lyckas få hundteam att fungera under svåra utmaningar ihop med honom själv.

De har alltid delat allt – Seth och hundarna. Seth har ätit sin mat ur hundskålar och kurat ihop med dem för att sova med delad kroppsvärme. Övernattade de i stugor på vägen var alla hundarna inne och Seths brits var full av hundar som t.o.m kröp ner i hans sovsäck och sov nöjd nere vid Seths fötter.

Och i vår säng kan ingen hund ligga fel, det kan bli lite på härsan och tvärsan beroende på. Men vi måste ibland maka på store Gunvald som slänger sig tvärs över hela sängen.

Relaterade berättelser om Seth och hans slädhundar, helt osorterat :

Vad hände – veckan gick så fort


Så nu är det helghälsningsdags igen!

En intrikat ”rör-ande” livesituation med Gunvald, från veckan:

Detektiv i arbete

Detektiv i arbete.

Missade tyvärr att fotografera när Gunvald stod med huvudet inne i det här röret. Men tänk om.. det bodde ett vildsvin eller en häxa därinne?

Missade tyvärr att fotografera när Gunvald stod med huvudet inne i det här stora röret. Men tänk om.. det bodde ett vildsvin eller en häxa därinne? Tur han stack!

– Ha en spännande helg! Mvh

Lördagskul – släpp loss de lurviga


Lördag betyder att släppa loss sina lurviga
-som en ”Dog Travolta”!

Och salsa verkar vara populärt bland hundar!

travolta

 

Gunvald på nytt foder och pälsen skiner


Gunvald har blivit känslig i magen med lös avföring varje gång han provat annat torrfoder, så han har fortsätta äta sitt kraftfoder från Royal. Han har också fått hundfoder av rent renkött och annan köttig mat varvat med den vanliga maten.

Foder Earthborn holisticSå tog den maten nästan slut och vi öppnade en säck Earthborn Holistic, Large Breed som vi tidigare fått från zoozoo. Helt fritt från spannmål. Ni kan läsa om det på länken.

Vi blandade in ”gamla” vanematen och fasade ur det i tid tills det tog slut. Det gick bra, trots att avföringen var annorlunda först. Han bajsar oftare två gånger på rastningen.

Vi klappar ju våra hundar mycket och reagerade plötsligt efter några veckor på hur Gunvalds päls blivit finare. Len som smör och glansig som sobel! Det här vill vi fortsätta med och Vilja äter glatt samma foder.

Mer om att: Att byta foder – det kan upp till tre månader innan hunden vant sig helt. Bra är att fasa ut gamla fodret och även blanda i våtfoder, som Vom.

Ett hem till Elsa – eller avlivning av sund hund


Realiteten är alltid sån här oavsett hur fin hund som behöver omplaceras – om ingen kan ge hunden ett stadigt hem så avlivas hunden. Den kan ju inte bo ”ingenstans”. Elsa är en frisk och så charmig ungtik som bara önskar kärlek och lek och vore trogen för alltid.

Jag, Victoria har inte kunnat gråta så mycket än efter att både min syster och mamma dött med sex veckors mellanrum sedan början av augusti. Men just i denna period av liv och död har jag också vaknat gråtande över att lilla söta Elsa, en varm, pulserande och frisk varelse kanske döms till att dö i onödan ändå.

Vill även om vi inte behöver, förklara varför vi själva inte kan ge omplaceringshunden Elsa ett för-evigt-hem. Vi är inte alls juridiskt ansvariga. Ägarna får betala den i.s.f uppskjutna avlivningen, men det är ju liksom annat som bekymrar oss, nu när vi tagit hit Elsa för hennes sista chans. Elsa är så underbar, men det går inte att behålla henne här. När ska vi säga att det är nog då – det pratar vi mycket om. Då blir det vi som dömer Elsa till döden..

Problem: Vår lilla hund Vilja väger knappt 4 kilo och visst är det kul för henne att leka och vara med andra hundar – precis som Elsa  på 17 kilo tycker. Men lilla Vilja har också börjat smyga intill väggarna för att göra sig osynlig när hon vill vara ifred. Elsas lektassar i huvudet blir lite nog ibland. Vår rottis Gunvald börjar bli en äldre man i medelåldern och tycker att Elsas lekfullhet blir lite påfrestande, även om de rusar runt och leker en stund, säkert till grannarnas förtret ibland. Vilket inte heller är så bra för oss i en hyreslägenhet.

 Vår dotter Ella i soffan och Gunvald verkar räcka lång tunga åt Elsa som vill vara med..


Vår dotter Ella i soffan och Gunvald verkar räcka lång tunga åt Elsa som vill vara med..

Lilla Vilja och store Gunvald har redan hittat ett system sinsemellan och är ganska lugna så det blir balans – men Elsa vill leka mycket oftare med all sin energi och valpighet, fast hon är över två år. Och det borde hon får lov att göra. Elsa behöver mycket mer aktivitet. Hon är en busunge!

Elsa beter sig nu så här – efter 12 dagar hos oss:

Inga fel på den här flickan, tvärtom, för den som lär känna henne som vi gjort <3

Inga fel på den här flickan, tvärtom, för den som lär känna henne som vi gjort ❤

Hon hoppar upp till både mig och Seth i soffan och krullar ihop sig eller sträcker ut sig och vågar ta mer plats nu. Sover med oss alla i dubbelsängen. Men i konkurrens med våra två bofasta hundar, så hon lägger sig långt ner i sängen – som i rang.

Har jag lagt mig tidigare än Seth och våra hundar stannat med honom i soffan så kan hon t.o.m komma upp i min famn och rulla ihop sig och slappnar då av helt.

När morgonen kommer och det finns utrymme i sängen kommer hon uppåt mot oss med fjäskande snällt nedfällt huvud och försöka puffa igång oss, främst mig. Gärna försöka lyfta upp lilla Vilja med sin nos och Vilja blir överväldigad och besvärad. Vilja vill då bara hitta skydd och kryper in långt ner under mitt täcke och jag håller handen runt henne så Elsa inte råkar trampa på gömda Vilja, precis som jag alltid gjort när Gunvald kommer traskande i sängen. Men han är; som en passus fantastisk som aldrig hoppar upp innan jag tänt lampan och visat var Vilja ligger. Och våra egna hundar uppskattar inte att bli så abrupt väckta, som Elsa är, som kommer igång direkt.

Elsa blir så glad när vi ska gå ut att hon hoppar omkring och steppar och kör upp en tass på halsbandet så jag får göra om proceduren. Hon är fortfarande mer tveksam när Seth ska sätta på henne halsband och koppel. Men hon visar ingen egentlig rädsla inför honom.

Ingen aggressivitet alls hos Elsa med att dra henne till sig eller flytta på henne fysiskt om det behövs. Lite klurigt om hur hon har lärt sig om när hon välkomnas in i ett rum? Vi begränsar ibland våra hundar så, efter situation, men hon stannar alltid utanför tröskeln. Står man inne i rummet och lockar så förstår hon inte, utan behöver tränas på att hon är välkommen in. Det är något näste ägare själv får öva fostran i. Ibland går det bättre – om man står bakom henne och bjuder in henne både med röst och gest och själv går in samtidigt. 

Hon hoppar nu i och ur bilen med Gunvald utan problem idag, även om hon behövde ett par dagars träning då jag inte lät henne komma undan. Kunde ju inte bekräfta hennes tvekan med att ge efter.

Elsa reagerar på hundskall utifrån – då man själv direkt måste gå fram till henne och få henne att titta en i ögonen och se bestämd ut och säga NEJ varje gång hon börjar göra nytt ljud ifrån sig. Egentligen är hon enkel på det sättet – ögonkontakt och ihållande konsekvens utan stora åthävor. Och beröm när hon hållit tyst.

Men i ärlighetens namn är ju inte orken här så stor f.n för att kunna ge allt fokus på Elsa så som hon skulle behöva. Men wow vilka framsteg hon gjort! För någon annan med engagemang skulle det gå på några dagar att få Elsa att förstå att hon inte behöver varna eller skälla emot ljuden utifrån!

Elsa är ingen problemhund alls – hon behöver bara bli trygg och få trygga regler så hon kan få chansen göra så gott hon kan. Hon är både ung, lekfull, nyfiken och vill behaga. Någon som vill träna och leka med henne i olika aktiviteter skulle få henne att bli allt hon kan vara.

Räkna med en blyg tillbakahållen tjej från början i 1-3 veckor, den tiden hon behöver. I början tveksam mot män, eller om det är kraftfulla arglåtande(?) röster? Med Elsa har full förmåga att våga visa sig själv och älska dig när du visat att du har fått känslor för henne. Det är inte alls bra att Elsa stannar längre här, för hon har börjat göra sig hemmastadd. ”Vandringspokalhundar” är ingen bra grej alls. 

Vi visste från början att vi inte kunde behålla henne – men när vi fick höra att det var så akut att friska och missförstådda Elsa skulle körts till avlivning kunde vi inte hålla emot. En respit och ärlig chans måste hon få. Så länge det finns liv finns det hopp, eller? Men det gör ont, visst gör det. 

Fortsätt att sprida Elsas behov av en ny familj via sociala medier eller tänk efter på någon som vill ha en hund – men kan mata henne bra, försäkra henne och främst orkar engagera sig i att få världens bästa vän och kramkompis. Och Seth kommer finnas där hela tiden för er. Det är både ett krav och tillgång. Skicka ett mail till sethsjoblom@gmail.com om ni tror ni har en lösning för Elsa!

/Mvh Victoria, Seth Sjöbloms bloggredaktör – och från oss båda

Hundars sinnen behöver och orkar information


Men hallååee!?
Vem tar in flest intryck och hanterar det bäst?

Seth Sjöblom
För många år sedan så kommenterade jag i Slottsskogen i Göteborg, om hur någons hund var så gullig var när den nosade omkring med nosen bland höstlöven på gräset. Ägaren svarade att: ”Han läser ju morgontidningen, blad för blad”.

Ja, visst var det många blad på marken samt lukter att ta in – och kissa på!

Vi människor kan ju stressas för mycket av ”informationssamhällets” intryck, emedan hundar snarare blir lugna av att ha koll på alla sniffmeddelanden, som varit deras grej hur länge som helst. Där är de högre stående än oss människor.

/Med önskan om en bra kväll – och kommande givande morgonsniffning med uppdateringarna – från Victoria red. för Seth Sjöblom.

Elsa fick spontan present från zoozoo!


Marknadsansvarige för zoozoo.com tyckte att Elsa – den fortfarande tillfälligt inneboende omplaceringshunden – skulle ha ett fint koppel till sitt nya halsband. Igår fanns paket utanför dörren. Ett långt läderkoppel i superkvalitet och matchande färg till halsbandet i ”samisk” stil, som Seth valde eftersom Elsa är en blandishuskey. Och det är fortfarande aktuellt att rädda Elsa till ett nytt hem!

koppel turkos

Elsa halsband

Visst både matchar och passar det knallturkosa kopplet till en fin tjej bättre än det trista och korta plastkoppel vi hade hemma?

Elsas halsband

Vi fick också jättefin hundmat i försändelsen – Earthborn Holistic, Large Breed – helt spannmålsfritt. Elsa behöver ju lägga på hullet mer. Vi har fått upp henne från 15 kilo till nära 17 nu – men hon skulle må bra av en vikt på 20 enligt Seth som haft många huskeyvarianter.

Tack Adam på zoozoo som läste om Elsa här och fixade detta personligen!

Första dagarna med Elsa


Angående Elsa som behöver ett nytt hem snarast.

Vill främst tacka Elsas familj för att de inte avlivade henne utan att greppa efter ett sista halmstrå!! De berättade, för att underlätta en omplacering, allt de visste om Elsas liv. Så där ska man göra även om man smärtsamt nog måste lämna ifrån sig sin hund. Det är livet det gäller! Läs: Säg alltid allt ni vet vid omplacering av hund.

Seth hade ju fått veta att Elsa skällde på besökare och såg själv att Elsa var skygg för nya män, som honom själv och hon undvek även dotterns lugna pojkvän.

Seth överlämnade därför initialt den första anknytningen till mig. Han höll en övergripande koll och fick rätta mig lite för att jag inte skulle visa så mycket känslor av omhändertagande. Det stökade dessutom till det en halv dag för våra hundar. Om man visar en ny hund lite extra uppmärksamhet så kan det väcka konkurrens i flocken. Och hunden i fråga får försvagad självkänsla i sin situation.

Elsa uppsökte mig och var så belåten när hon lockats upp i soffan jämte mig. Även om det tog några gånger innan hon kringlade ihop sig bredvid. De andra två knôdde sig också som alltid ner bredvid mig. Pratade vänligt uppmuntrande med Elsa utan att ställa några krav alls. Elsa visade blygt med längtan om att vilja vara med. Började slappna av mer och mer och så smått, efter en dag visade hon intresse för att leka med våra hundar. Röj-röj..

Jag och Seth var den första dagen med Elsa krassliga, men han var mattast och vilade i sängen. När han låg där ganska utslagen lade sig Elsa utan problem bredvid honom. Men när han kryat på sig och gått upp höll hon sig mest till mig igen. 

Sedan kom genombrottet igår, efter 4 dagar när Seth och Elsa en stund var ensamma. Han lockade på henne med hundljud som säger olika saker – precis som han använt både i sina stora polarhundsflockar och ibland med enskilda hundar. Då kom Elsa fram med viftande svans till Seth, slickade på honom och lade sig nära honom. Fast att han är man.

Idag såg det ut så här.

Seth ser ju ganska lycklig ut för att hans

Seth ser ju ganska lycklig ut för att hans ”inskolningsplanering” för Elsa fungerat ända hit.

Lyckan av att kunna se en framtid med Elsas framsteg

Friden och pirret av att kunna se en framtid efter Elsas framsteg. Nu ser vi framåt!

Sedan två dagar kan jag när Elsa ligger på golvet bredvid resa mig upp och hämta något inom Elsas synhåll utan att hon reser sig upp och oroligt börjar vanka omkring. Fortfarande orolig när jag lämnar rummet.

Hon har ändå på kort tid visat nya positiva beteenden efter förflyttningen hit till en okänd miljö. Kan väl bara säga att Elsa är en kanontjej för den som har tålamod och målet att nå fram, inlemma Elsa i en ny gemenskap och miljö, för resten av sitt liv.

Hennes nya matte kanske även kan ha en man i sitt liv ”vid sidan om”  😉 – alltså inte ständigt närvarande i hemmet och främst inte i början. Ge henne minst veckor. För Elsa behöver främst få ta sin egen tid att upptäcka den nya världen och skapa ny anknytning. Då blir hon det bästa hon kan vara. Och hon är redan nu en mycket charmig, älskvärd men blyg tjej. Blott två år. Framtiden ligger för henne.

Vi vill helst ”bli av med” Elsa snarast möjligt
– för VI har börjat anknyta till henne också
– men kan inte ha henne.
Så hon måste förbi oss snabbt nu!

Dela, dela, dela, fråga efter och be andra fråga sina vänner och vänners vänner. Seth kommer följa med och lämna Elsa och stanna där på dagen. Funkar det inte så kommer inte Elsa få vara där. Sedan vet vi ju inte alls..

Och vi kan inte ta in en enda omplaceringshund här hemma mer. Det gör så ont med tankarna på att om det inte blir en lyckad omplacering, så kanske det är hopplöst för hunden.

/ Seth Sjöblom och Victoria Qvarnström

Rädda Elsa som behöver ny ägare snarast


Elsa är en liten blandistjej född på gatan, upphittad när hon knappt öppnat ögonen. Har troligtvis lite husky i sig, fyllde 2 år i juli. Hennes största önskan i livet är att ge och få ovillkorlig uppmärksam kärlek i ett varaktigt hem hos en kvinna, som är hemma mycket och som söker en trogen livskamrat och fint sällskap. Med Seths godkännande skriver jag Victoria, bloggred.

Detta, för Elsa.

Fridfullt sniffande

Fridfullt intagande av lukter

Varför så bråttom med nytt hem? Denna hundflickan behöver snarast ett nytt hem, innan hon fäster sig för mycket med oss och det blir ytterligare ett trauma för henne med ny förflyttning. Vi kan inte ha henne och det smärtar att hon för sin egen skull dag för dag här blir mindre lämplig för omplacering om hon hinner bli för hemmastadd här. Ja, kortfattat beskrivet.

Föregående ägare var på väg att ta bort henne. Elsa är osäker och ingen hund mår bättre av att bli en ”vandringspokal” bland ideligen nya familjer. Det är grymt mot hunden, som bara vill överleva, men faktiskt är värd att leva ett bra liv också.

Krav för övertagande av Elsa: Du kommer ha fortsatt kontakt med Seth/oss. Du får all uppföljning som behövs och ska ringa oss vid minsta fundering. Är du pensionär i någon form så vore det underbart för Elsa! Du måste ha råd att dels ge hunden bra foder varje dag och hela månaden igenom. Det kostar varje månad att ha hund. Teckna full försäkring varje år, för veterinärvård och andra försäkringsmässiga eventualiteter, som om det skulle hända något med andra hundar.

Agera aldrig med att att visa om du tycker synd om Elsa – det mår hon sämre av. Peppa bara. Inte höja rösten, utan med upprättat förtroende möta Elsa från där hon är idag. Träna med Elsa, så hon blir lätt att leva med i er relation. Vet vad din livssituation innebär. Funderingar på jordenruntresor går bort – för Elsas hälsas skull.

Elsas bakgrund: Som bara 4 veckors valp siktades hon vid Rumänsk bensinstation dit hon återkom och bara satt. Hennes mamma hade blivit påkörd och dödad. Resten av kullen gick att fånga in. Men Elsa hon tultade till bensinmacken varje dag och väntade på sin mamma. Och drog sig undan i buskarna.

När väl Elsa fångats var hon så liten och placerades i en rumänsk familj tills hon blivit 4 månader. Vad som hände där är oklart. Men Elsa är skygg, särskilt inomhus och väldigt tveksam inför män.

Som en av tre hundar hon gjort det för, betalade sedan den svenska kvinnan som engagerat sig, dyrt ur egen ficka för att ta hit Elsa för bortadoption.

Svenska familjen: Elsa kom dit vid ca, eller över 5(?) månaders ålder. Hon hoppade från början nervöst till vid plötsliga ljud eller rörelser. Nu knappt 2 år senare har deras livssituation förändrats och de känner att de inte kan ge Elsa den tid och uppmärksamhet hon behöver. Istället för att avliva henne i torsdags fick de kontakt med Seth och vi tog hem henne samma dag.

Hemma hos oss över helgen drygt: Det vi upplevt när vi – Seth – prövat henne i olika situationer uppvisade hon inga dramatiska svårigheter med att gå vid en stojig fotbollsmatch och möta – och av egen vilja hälsa på okända. Av de 10 personerna var 6 stycken kvinnor, även om Elsa är avvaktande mot män. De kvinnor och män som Elsa intresserade sig för var i alla åldrar och hon fick självmant gå fram och sniffa nyfiket på deras nedsträckta händer. Seth sa att de inte fick klappa, eftersom hon måste ta stegen, då hon är lite skygg. Det var oväntat glädjande att Elsa varken blev skrämd av bollmatchen bredvid och inte drog sig undan från nya människor, utan var så nyfiken.

Lydnadsfrågor: Elsa behöver i sitt nya hem trygga och lugnt framförda regler, som alla hundar gör. Både för att förstå att hon får eller inte får, exempelvis hoppa upp i soffan efter vad ni vill. En mjuk bädd på golvet är lika bra. Elsa är lättlärd, bara man etablerat förtroende och tar ögonkontakt innan man snackar med henne. Skulle behöva lekar för grundlydnadsträning som exempelvis kommandon som: ”ligg” och ”stanna”.

Hon vankar inte omkring här så mycket längre utan lägger sig lättare i ro. Jag kan råda om hur jag kommit vidare, jag som vinner hundars hjärtan, men kanske inte är den ledare som Seth är. Men Seth kommer finnas där hela tiden för Er särskilt vid bara en vink om beteendeproblem, som kanske bara behöver lite telefoncoaching. Upprätthållen kontakt är ju ett av kraven.

Gå i koppel: Elsa trippar fram i kort koppel utan att dra och ingen tillsägelse behövs för att hon ska gå fot. Som alla på hundpromenader ska man ha ett par saker i minnet. Inget mobilpratande. Hålla uppsikt, som en bilförare både framför sig och i periferin, på vad man kan möta framöver, för fortsatt kontroll över sin hund. Fungerat både med fast halsband med spänne eller det träningskoppel vi satte på för att det inte skavde bort pälsen på hennes hals. Hon verkar gilla när jag småpratar med henne under rastningarna och följer direkt en annan riktning när jag säger att ”här ska vi gå”. En lätt fingerryckning i kopplet räcker. Hon kan vara svår att få uppmärksamhet av när hon nosar omkring, om man inte är mentalt närvarande nog att följa upp hennes känslostatus, om hon kommit för långt bort. Behöver tränas mer på kontakten ute, men förstår hon att man är där vill hon behaga, utan att verka kväst. Hon är mer som lite tankspridd nu.

Och en hund med nära 2 meters koppel följer självklart lukter och svansar hit och dit. Hon är en lättviktare också, enligt mina mått mätt. Men självklart känns ett ryck mer med långt koppel! Jag brukar ha hundarna i kortare koppel – även om de kan få rusa fram för första nödiga kisset – men sedan bara göra ett lätt pekfingerryck och ge röstkommando om jag vill ha deras uppmärksamhet. När vi kommer till en annan gräsplätt säger jag glatt ”varsegod” och släpper på kopplet så de får sniffa fritt.

Storlek och ras: Som gatuavlad är Elsa en blandras. Man kan skönja lite inblandning av husky i Elsas utseende och i hennes skall. Hon räcker i höjd upp till knäskålarna ungefär. Slank kroppsbyggnad, 16 kilo nu. Behöver äta upp sig lite på bra foder. Äter allt och rått kött var jättegott tyckte hon förstås.

Beteende: Rör sig bra och beter sig precis som en hund ska i samspel med andra hundar. Mycket lekfull, är ju 2 år, så hon behöver kontakt med hundkompisar i hundrastgårdar, exempelvis. Hon är öm och  puffar eller krafsar med tassen på en eller lägger sig med tassarna framåt i lekställning när hon vill att man leker med henne. Men bara när hon känner sig säker, vilket blir det nya hemmets uppgift. Framstegen hon gjort här går kanske tillbaka för en tid, i en ny miljö. Och där har du vårt stöd och våra råd. För hon vill bara behaga och mysa – och du måste ha tålamodet och kärleken ge henne lite tid. Kanske inte så lång tid, med tanke på hur bra hon svarat här på omsorgen?

Dina livsplaner framöver är viktiga: Studerar du och din framtid ger flera vägskäl att välja på, som utomlandsstudier eller jordenruntresa, så är du inte lämplig för Elsa. Det är bra att ha en stor aning om hur ens liv kommer att se ut 10-15(?) år framåt innan man skaffar hund eller katt.

Elsa kom i torsdags eftermiddag och allt var så klart lite nytt för henne. Här leker hon måndag morgon med Vilja, den lilla.

Här i filmklippet gjorde Elsa mig ”besviken” för att jag inte ens kunde visa hennes olydnad med skall. Men det var nog bara denna gången? 😉

Glad för att Elsa förändrat några ”problembeteenden” på bara 3,5 dagar i ny miljö, hemma med oss.

Så nu måste vi SNABBT för Elsas skull hitta en engagerad MATTE som finalt och ultimalt omplaceringshem hos någon som söker en trogen, snäll, jättego livskamrat, innan tiken gjort sig för hemmastadd här.

Elsa i rasthagen med våra hundar, rottisen Gunvald och Vilja.

IMG_0117

  • Maila sethsjoblom@gmail.com direkt och berätta om dig själv och dina drömmar. Engagemang är det främsta kravet.

Mvh Victoria – för Seth Sjöblom

Att äga ansvaret – hund


– Ville bara göra en liten röst hörd, så fick skapa en egen bild
för det som å ”problemhundars” vägnar behöver sägas, igen.

Seth Sjöbloms blogg

Seth till södra Sverige strax – hör av er


Seth är på väg söderöver om några dagar. Färdmålet är Malmö. Finns det någon på vägen i lite olika väderstreck som vill ha kontakt med Seth innan han sticker – så skicka ett mail till sethsjoblom@gmail.com

karta syd

 

 

Rehabilitering kräver ett Seths hundcenter


Det är ju Seths trogna dröm att ha ett hundcenter där han kan ta emot många hundar samtidigt och jobba med dem där, med bra medhjälpare och i kontakt med veterinär. 

Att sunt bedöma hundar och deras chanser inför ett harmoniskt liv – eller inte, främst inför omplacering. Kanske privatpersoners hundar som behöver lite extra genomgång och specialträning för ett fortsatt liv.

plåster

För vi ska aldrig mer ta hem en hund i behov av hjälp – sa jag idag och Seth nickade. Asjobbigt känslomässigt och svårt både för våra två befintliga hundar att deras liv rubbas, ens för några dagar. Vi har ju haft en tik här under några dagar. Kanske hon var ”för långt ut på grenen” redan? Och när man tar emot en avlivningshotad hund i sitt hem brister man nästan om man inte kan hjälpa. Eller som – vart hamnar hunden sedan – följer de råden för en skör hunds uppbyggnad?

Men Seth skulle kunna hjälpa så många hundar till bättre liv, eller ge en rättvis bedömning om deras chanser i framtiden – med ett eget hundstall som skulle skötas perfekt. Seth har ju som mentor på Realgymnasiets naturbruksprogram besiktat hur många hunddagis som helst, i samarbete med Länsstyrelsen.

Så det skulle vara ett bra ställe för dessa hundar. Oavsett deras vidare öde. Tyvärr är det så att alla hundar inte kan räddas till ett värdigt liv. Det vore grymt, eftersom de kan lida något oerhört i sitt psykiska välmående om de fått fel förutsättningar i livet, miss(be)handlats eller har genetiska svagheter.

Tänk om en bonde skulle vilja upplåta ut en tom lada vi med sponsorer kunde bygga hundburar i? Kanske göra ett hägn utanför? Eller att någon stor intressent skulle köpa ett sådant ställe där Seth kunde bygga upp en sådan fantastisk verksamhet?

Kanske vore helt nytt i Sverige? I.a.f med Seth Sjöblom som chef och hundmentor. Nåja. Varje räddad hund är en oerhört stor glädje. Även om Seth har större visioner än så för att han skulle kunna göra mycket mer.

/Mvh Victoria, Seth Sjöbloms sambo och bloggredaktör för vår älskade hundblogg – som faktiskt som vårt mål är – ändå har påverkat många liv.