Författararkiv: Victoria Qvarnström

Två buspojkar


Vi har nu två busiga hundpojkar som är så himla goa mot varandra.

Det skiljer ungefär fem månader mellan rottisen Clyde och vår nye hund Frasse, en långbent jack russel. De är nu båda strax över ett år. Från första början har de funkat så bra ihop. Och till och med lilla Vilja på sex år har börjat få en plats, med de här två idioterna.. Hon säger till när de leker för vilt bredvid henne och de lyssnar. På promenaderna luktar de på kiss och Frasse hoppar och vill leka med henne.

Det är som en välsignelse att se när de ligger och sover med oss i sängen. Vi är ju sådana att hundarna får sova med oss, men alla styr ju det som de vill. Dock har det blivit trängre nu när Frasse känner sig mer hemma och också breder ut sig på rygg. Men oftast ligger han nära mig vid ryggen. Att få pussa på honom och hans korta kalla öron kan kännas som livets mening ibland!

Har ni sett något finare? 

 Och så blir de så välförtjänt trötta..

Depphörnan kallar vi det


Vår rottweiler Clyde är ju väldigt speciell. Som när han inte får sin vilja igenom. Han hittar alltid strumporna vi glömt, men han gör inte sönder dem. Han kan ha kommit in från en långrastning, så man kan tänka att han har fått sina behov tillgodosedda för ett tag.

Men då kan kan – kvällstid – komma upp i soffan och liksom markera  – hur tråkigt han har det. Ofta ljudligt. Och han är är så söt..

Han liksom lägger sitt stora huvud på en ryggkudde i soffan. Det ser väldigt roligt ut när han gör det. Och sen kan han börja prata, ljudligt och som om beklagande. Vår store fine Clyde!

Clyde är en så stor personlighet!

Djurmarknaderna i Kina öppna igen


Djurmarkaderna i Kina är igång igen. För oss västerlänningar är det grymma scener, med hundar, katter och diverse vilda, ibland utrotningshotade djur, som anses vara delikatesser att servera sina gäster.

Öppna marknader där levande djur hålls i burar för att säljas som föda förekommer på flera platser i Kina.

Och i staden Yulin i Guangxi i södra Kina hålls varje år en hundköttsfestival. 

Coronaviruset covid-19 (SARS-Cov-2) har spårats till en fiskmarknad i staden Wuhan där vilda djur, bland annat fladdermöss, såldes. Den marknaden, liksom många andra runtom i landet, har varit stängda sedan smittan började spridas på allvar i början av året.

Skräckslagna hundar och katter sitter inpressade ihop i rostiga burar. Fladdermöss och skorpioner erbjuds till salu som traditionell medicin. Kaniner och ankor slaktade och flådde sida vid sida på ett stengolv täckt med blod, smuts och djurrester, rapporterar Daily Mail. Ni kan googla själva till youtubematerial.

Det verkar som att ingen har lärt något av coronautbrottet? Var det bara ett tillfälligt avbrott i barbariet? Även om Kina sagt de ska se till att förbjuda utrotningshotade djur på dessa marknader, så kommer andra djur slaktas framför ögonen på hugade köpare. Förstår att Kina har en stor befolkning attt föda, men måste det verkligen vara så grymt?

Ansiktet är off limits!


I coronatider – peta dig inte i ansiktet! Enligt en australiensk studie tar vi på våra ansikten i genomsnitt 23 gånger i timmen, 18 gånger om man ska gå efter en japansk.

Det är en stor fara nu i coronatider att överföra eventuell smitta till slemhinnorna i ansiktet – men komplicerat att ändra ett instinktivt beteende.

Viruset har visat sig finnas kvar efter 17 dagar, på ett drabbat kryssningsfartyg, innan det sanerades. 

Så ta hand om er!

Vi har TRE hundar nu – välkommen Frasse!


Efter jul tog vi emot en rehabiliteringshund, en jack russelkille vid namn Frasse. Frasse gick på hunddagis tre dagar i veckan och var väldigt lekfull där, hela tiden. Men han mådde inte bra när han var hemma.

Frasse kunde gå och sätta sig i ett hörn och titta tomt framför sig. Och var jätterädd för ljud som av prasslande påsar. Det var därför Seth blev inkopplad.

Råden funkade. Men ändå. Inte helt fullt ut.

När hans familj skulle åka på semester efter jul i 2,5 vecka fick Frasse komma till oss – som på rehabilitering.

Frasse kom ur sitt skal hemma hos oss, mycket för hans kontakt med vår rottis Clyde. De var unghundar som lekte fint. Sedan prasslade vi en del med papperskassar och annat som Frasse var rädd för och han bearbetades lugnt och fint. 

Hemma igen visade Frasse stora framsteg, så svärmor som inte visste att han varit hos oss – oförhappandes påtalade hur bra Frasse funkade. Han var så framåt efter han varit hos oss. Men han började inom en vecka återgå till att gå och sätta sig i ett hörn, vid en dörr och stelt titta ner i golvet. Sånt han gjort förr. Efter en vecka var han tillbaka till en hund som kröp ihop.

Ägarna såg hur olycklig han var och kontaktade Seth igen och frågade om vi ville ta över Frasse, efter de pratat mycket.

Frasse har sin stil. Bromsar ibland. Men blir gladare och gladare hos oss, kan smyga in och lägga sig bakom min kudde. Och är så förtjust i både Clyde och Vilja – som mest skäller om han kommer henne allt för nära. Han har den flock han behöver idag.

Frasses ägare är några av de modigaste och generösa hundägare vi lärt känna. Utav kärlek när de såg hur mycket bättre Frasse hade det hos oss så släppte de honom och sina drömmar som alla hundägare har. Det hade förhoppningsvis varit till något annat, men nu blev det så här – som nog blev bra för alla!

Är väldigt lyckliga för att mysiga Frasse kom hit. ❤

Värmeavkännande med nosen


Ny forskning visar att hundar har ett tidigare okänt sinne för att känna värme på avstånd – med nosen. Det kan bli ett nytt hjälpmedel vid jakt eller sök efter försvunna personer.

Aftonbladet: Forskare från Lund och Budapest kunde till slut komma fram till att hundar genom sin kalla nos kan känna värmen från ett annat djur eller en människa på avstånd. 

Ett tiotal hundar deltog i experimentet i Lund, där de på 1,6 meters håll skulle välja en kroppstempererad yta framför en lika stor yta som var kall. Forskarna i Budapest undersökte i sin tur hundarnas hjärnaktivitet, och såg aktivitet i den del av hjärnan som har med sinnen att göra vid svag värmestrålning.

Märk väl att forskningsunderlaget är väldigt tunt i antal hundar. Men det är fascinerande resultat, så här långt. 

Rottis prisad – hjälper traumatiserade


Glada nyheter, speciellt för rottisvänner – servicehunden Gunther och hans husse belönas nu i december utav amerikanska kennelklubben som USA:s bästa terapihundsduo.

De reser över hela landet, som när skjutningstragedier skett.

Gunther är duktig på att få kontakt med traumatiserade, som att de kanske börjar med att klappa honom för att sedan öppna sig mera.

Den amerikanska terapihunden Gunther 6 år

Vi tror att vår lille Clyde, som ni vet är en rottweiler, skulle passa utmärkt som servicehund – han är väldigt social, kelen och snäll mot varenda en, människa som djur. Och han har redan hjälpt grannarnas ena hundflicka som var rädd för stora svarta hundar efter hon blivit biten av en sån. Idag rusar hon ända fram – och kan vara kaxig mot Clyde, men inte rädd.

Och en chihuahua av storlek mindre i veterinärväntrummet, som blivit biten av en rottweiler och ägaren frågade Seth om de fick hälsa – efter att översociale Clyde fått hälsa på nästa alla i väntrummet redan. Det gick jättebra, förhoppningsvis minns den lilla hunden rottisen Clyde och inget annat. ❤

Ska LAGEN vakna i veckan om killen som kn*llar hundar?


Vem ska skydda utsatta om inte lagar och myndigheter? Djurplågaren gavs fri lejd. Tro fan att det började bli ett argt drev som ville åt byfånen som bland annat haft analt samlag med sin mammas tik och lagt filmen på nätet. 

Det sägs att myndigheterna agerade med att flytta familjen till skyddat boende – ihop med hundarna? Så här beskriver en som sett filmerna som förövaren postat på Snapchat: ”Vad gör man? Igår skickade en kille videor på snapchat på hur han hade analsex och pulla sin hund. I en video slickar hunden honom på snoppen och i en annan har han sina fingrar I henne. Han ska även haft vanligt samlag med den. Trots att hans ansikte syns på en video (de blev sparade av en som mottog den) så händer inget. Polisen och några engagerade människor var där hemma igår kväll men polisen hade gått utan att ens kolla på hundarna. De sa att det var resursbrist så dom kunde tydligen inte göra något där och då.
Idag har jag ringt både länsstyrelsen och polisen men det verkar inte som att något kommer hända närmsta tiden. En kille har alltså tidelag med sin mammas hundar, det finns bevis på film och han erkände det framför folk igår men ändå händer ingenting och hundarna finns kvar i samma hem som honom.

Vi som är inblandade känner att detta behöver komma ut! Hundarna hade behövt komma därifrån men vi vet inte hur. Vad mer kan man göra?”

Jo polisen kom, men hundarna verkade må bra(?) och var ju inte mannens, utan tillhörde hans mamma, och hon kunde ju inte få djurförbud. 

Varför rasar inte medierna helt bezerk?

Expressen skrev till slut på söndagen om att en man erkänt att han våldfört sig på en hund – men trots konstaterande av övergrepp tvingas djur vara nära förövare. Fast man ur sitt rättviseperspektiv tänker att de vore värsta riksnyheten på alla sändningar! Förstår inte den låga nyhetsvärderingen av detta vidriga. Det ger ju frisedel till liknande handlingar.

Han är med sin mamma och hennes våldförda hundar, hon sover säkerligen någon gång – om hon ens bryr sig? Men hur mår en hund som blivit analt våldtagen (enligt dem som sett filmen) av att ha snubben i sin närhet? Djur har ju också känslor. Dah!?

Pixabay-foto

Den killen är ingen jag skulle lita på att vara i närheten av djur, barn eller – ja, varför ha kvar en sån kille i samhället alls? Den åklagaren som låter honom vara fri kan väl anlita honom som barnvakt? Är så otroligt upprörd över signalerna som myndigheterna sänder – men mest hur sjukt det är att skydda och bekräfta en förövare som våldtar, utnyttjar och misshandlar djur. Och vars mamma inte ens tycker det är en big deal? När han till och med sänder ut filmerna!

Lagens kvarnar verkar mala långsamt och prioritera välmåendet hos förövare – som vanligt. Men att gå på försvarslösa, som djur, det är inte godkänt härifrån. Hoppas det görs något handfast för djuren nu när helgen är slut! Sveriges myndighetsinstanser fungerar ju tydligen inte under lov och helger.

Blind hund borta i Tomelilla


Hjälp till att hitta lilla Pepsi. Blind hund försvunnen i skog 

Nu vädjar ägarna till allmänheten att hålla ögonen öppna efter deras Jack Russeltik Pepsi i trakten av Tunby. Hon klarar sig vanligtvis fint i skogen med sin hundkompis men kom i onsdags inte hem till Tunbyholms slott utanför Tomelilla.

Djurplågare ges fri lejd


Hund våldtagen och filmen delad på snapchat av kille. En man i 20 årsåldern har erkänt för polisen att han förgripit sig sexuellt på en hund och spridit filmer på övergreppen på Snapchat, men har trots det kvar hundar i sitt hem.

Upprörda känslor efter att hund utsatts för sexövergrepp – och hundarna lämnas kvar i hemmet!

Enligt uppgifter gick polisen inte ens in och kontrollerade hur hundarna mådde och omhändertog inte hundarna. De är kvar i samma bostad som mannen.

Polisen och Länsstyrelsen förklarar att det handlar om vilken myndighet som ska ta besluten och om ägandet av djuren. Hundarna är inte den unge mannens utan en anhörigs, hans mors.

Länsstyrelsen har beslutat att han inte ska få vistas själv med hundarna – vilket är fruktansvärt blekt och helt vettlöst ologiskt för han har fortfarande möjlighet att plåga hundarna och vem ska tillse detta inom hemmets väggar. Ägaren, som enligt uppgift är mamman verkar helt galen också, att han ens bor kvar där!

Läs mer på Lyrestads hundcenter facebook – men bered er på att det är rått att läsa. Vi hoppas på ett snarast omhändertagande av de stackars djuren!

Lånat av Lyrestads hundcenters sida

Rottweilern Clyde leker katt


Clyde ser inga gränser för vad en rottis kan göra. Varför skulle han?

Så han gör ungefär som lilla Vilja på 4 kilo – beter sig som en katt i soffan.

Gå på ryggstödet. No problemas! Vi blev rätt överraskade av att han plötsligt kom gående bakom oss i soffan, kan vi säga!

Hej hoppsan!?

Men här sitter jag ju görbra.

Clyde is a pure piece of art! ❤

Clyde i Berits bädd


Var tvungen att ta ett foto på Clyde när han sov i Berits bädd i helgen. Berit gick ju bort på fredagen.

Tolkar inte in det som saknad, utan att den nu var ledig och vi tagit bort det hindret vi hade så att Berit kom in, men ingen stor – eventuellt störande – lekfull kille.

Men det ser inte så bekvämt ut och han har en jätteskön sovplats i sin storlek och är välkommen i sängen också, vilket han utnyttjar kortare stunder. Han bytte mellan bäddarna flera gånger under natten och återkom till min sida sängen där Berit sovit. Sen tände jag lampan och..

Clyde 9 månader – ser lite förvuxen ut

Blev alldeles rörd av att se den här lille store killen försöka få plats, med tassarna samlade. Söt eller?

Victoria

Berit fick en hjärnblödning


Berit låg och sov i sovrummet i sin bädd på eftermiddagen igår fredag, när jag gick ut i köket för att lägga upp mat till alla tre. Berit sov ju och hör ju inget så jag tyckte inte det var så konstigt att hon inte kom, fast hon vanligtvis ser till att vara närvarande när det handlar om mat. Vilja och Clyde fick sin mat och jag gick till Berit.

Mötte henne i hallen, hon kom ut från vardagsrummet. Jag såg direkt att det var fel. Hon stapplade och hennes huvud drog åt höger och hon hade inte styrsel på kroppen som också styrde åt höger. Vi såg att hon hade kräkts i vardagsrummet och bajsat och kissat i sovrummet.

Bar ut henne så hon fick kissa, hon kunde knappt gå rakt utan kissade där jag satte henne. Sen pallade jag upp henne med kuddar i sin bädd så huvudet låg stilla, medan Seth ringde veterinären. Hennes huvud drog åt höger och ögonen darrade, man förstod att det var något neurologiskt som en stroke.

Seth sa till mig att stänga för till sovrummet så att ingen annan hund kom in. En svårt sjuk eller döende hund kan i vissa fall väcka rovdjursinstinkter hos andra, även flockmedlemmar.

Lilla Berit skulle fyllt 16 i januari, så det hela var inte oväntat.  Men det var tungt, dels för att hon efter stroken inträffat verkade uppleva mycket obehag och oro och för att hon och jag för inte så länge sedan börjat få djupare band, hon kommunicerade och tittade på mig från sin bädd. Det gjorde hon inte i början. Eller att hon letade upp mig och ställde sig att titta, som att hon kunde frammana nåt godis med att stirra ut mig. Jo, ibland lyckades det..

Ett dygn innan stroken fick hon mat före Clyde och stod sen och tittade på honom när han åt. Hon skällde aldrig, jag trodde länge efter hon kommit till oss att hon var stum faktiskt. Men förra veckan skällde hon när hon råkat bli instängd bakom en grind och i förrgår skällde hon – just när Clyde fick mat och det oerhörda hände – att hennes matskål inte blev påfylld. Vi undrade var skallen kom ifrån, man har vant sig vid Berits tystnad.

Men de små tassarna som för det mesta vandrade omkring och kollade matstatusen i köket, de ekar med sin tystnad sedan vi fick ta henne till veterinären och låta henne somna in, akut, så hon slapp uppleva den förvirring och stress hon verkade känna med stroken, under den dryga timmen.

Jag grät faktiskt mer än när vi fick låta Gunvald somna in i april, trots att han varit min vän i åtta år och Berit varit hos oss i ett halvår. Men jag och Gunvald var helt på det klara med vår relation, den var stark och stabil. Hade också följt hans sjukdom i nästan 18 månader. Sedan var han så extremt känslig för stämningar så att han kunde ha oroats om vi inte varit jättelugna.

Sörjer bara att jag inte fick lära känna gamla Berit mer, hon var en tuff och charmig böna, kanske lite dement, men man visste alltid hur man kunde göra henne glad. Och hon gjorde oss glada.

Farväl Berit. Må du få många hundgodisar och obegränsat med mat i Hundhimlen – för det är nog så ditt paradis ser ut.

Med all vår kärlek, från Victoria, Seth, Vilja och Clyde.

Dårdansen – Clyde flamsar runt Berit


Clyde fjantar runt och vill leka med Berit och man verkligen ser hur frustrerad han är för att hon inte vill.

Ni måste se hela klippet, när han bryter ihop och sen försöker ännu mer att locka så att Berit ska ge efter. Det gör hon inte. Men hans krumbukter är värda att se..

Ut för morgonpromenad alltså.. 

Inget djur kom till skada under filmningen och Clyde lämnas inte själv med Berit eftersom han kan bli så fantastiskt jåbig – som en niomånaders valp kan bli  för en äldre dam. 😉

Utan ont uppsåt – Clydes oskyldiga uppsyn

Hundcoach på väg Gbg-Falun-Gbg


Nu åker jag till Falun på onsdag den här veckan 2/10 och om det är någon som vill boka mig för något hundproblem så når ni mig på mobil eller sms 070-7913097.

Det är inte ofta jag åker till Falun så därför skriver jag det här och även för de som bor efter rutten som ni ser nedan kan boka mig.

Det är bra om ni bokar så snabbt som möjligt då det är begränsat med dagar och det är alltid några som bokar och jag tar dom som bokar först.

Grand danoisen Veras matte om veckan som gått


Nu har vi fått en utförlig uppdatering från Veras matte Linda om veckan som gått efter Seth var där: Besvärlig lek under promenaden – utförlig fallösning

”Hej igen! 

För att fatta mig kort så har det varit en underbar vecka, precis som det ska vara att ha hund. Vi har haft några små hack i skivan men de är så små så det är nästan obefintligt. Största problemet har egentligen varit när jag har tränat utställning och jag har sprungit bredvid henne. Jag kan förstå att hon reagerar på det, så jag tar inte så allvarsamt på det alls, det är bara att träna igenom ordentligt.

Jag vet inte, men det känns faktiskt som om hon har mognat på bara de här få dagarna, visst lite stissig kan hon väl bli när det hackar, men om man jämför hur det var – så tror man inte att det är samma hund! Helt otroligt vilken förändring, till det ENORMT mycket bättre!

För att nämna lite grann vad vi har gjort och hur vi har tränat med henne, så var jag faktiskt iväg och köpte klövjeväskor till henne, dessa invigde jag under helgen, helt tomma förstås, men jag ville att hon skulle få lite annat att tänka på.

Döm om min förvåning när vi gick där i skogen och det kommer en lösspringade hund, Vera reagerade inte ens, jag tog ett kliv in framför henne, satte upp handen och sa ”-Stopp!” kraftfullt till den lösa hunden, och bägge två reagerade. Den lösa tvärstannade och Vera satte sig. Inte ens efter att han hade sprungit bort från oss igen gjorde hon en ansats till att hoppa/bita/tugga vare sig på kopplet eller mig. =)

Vi har tränat med Veras bästa kompis ute lite grann med, just när de ska få hälsa, Vera behöver inte skena fram som ett godståg, hon kan faktiskt sitta ner och hälsa värdigt. Det har hon lite svårt för, men som sagt, på den biten är det ministeg som gäller. Hon gör som hon blir tillsagd även om man ser att hon tycker att just hälsandet är jobbigt, i alla fall när hon måste ta det lugnt.

Vi har också tränat på att släppa in folk i lägenheten, med henne sittande i hallen/vardagsrummet – där gör hon stora framsteg! Hon vill så gärna gå fram, men behärskar sig faktiskt oerhört bra.

Största bekymret är faktiskt att få henne att ligga i sin bädd, som är av saccosäckmodell, men jag tror vi har en lösning på det med.  Jag tror att det är ljudet som hon tycker är jobbigt så jag ska försöka att vaddera upp den lite så kulorna inte låter så mycket när hon går på dem.

Å hundkopplet* Seth! Det är en gudagåva! Helt klart det bästa jag någonsin har använt, jag kommer aldrig mer använda något annat. Aldrig mer!

*Det är ett sådant här väktarhundkoppel med extra ögla som Seth brukar rekommendera för bättre kontroll som vi själva haft stor nytta av vid starkt koppeldrag. Här beskrivs hur det är att använda.

Clyde i spökåldern – övervinner rädsla för boll


Clyde är i spökåldern och blir lite försiktig ibland när han blir överrumplad av skrällanda ljud. Då finns vi där och uppmuntrar honom att upptäcka det obehagliga – utan att med rösten tycka synd om honom. Då skulle vi ju bekräfta att det är farligt!

Det är bra att känna till hundars mentala utvecklingscykler, precis som att barn har åldrar då de frigör sig från mamma eller har mycket tankar om döden och behöver stöd. Det är en bra beredskap att veta för att hjälpa och fostra. 

Spökåldern kallas en period för hundar då de plötsligt blir mer lättskrämda och tveksamma inför saker, det kan även vara saker de redan känner till som de börjar reagera kraftigt på.

När perioden kan inträffa är individuellt och efter ras men beteendet kan variera mellan 5-18 månaders ålder. Tecknen är iaf lätta att känna igen, enligt ovan.

Och från bildserien på Clyde nedan, då han bitit hål på fotbollen som han älskar och den börjat pysa ljudligt!

Som ni ser var Clyde väldigt skeptisk och vi pratade lugnt med honom och visade bollen. Till slut blev den lite för rolig men han skällde på den, övervann rädslan och började sen leka med den igen. Mycket bra slutresultat 🙂

Härliga hund om spökåldern

Goodiebag för varje hund


Våra grannar Camilla och Dan har shitsublandningen Saffie och den kaxiga jack russeln Tilda som Gunvald var så kär i. Häromdagen kom Camilla över med godispåsar till våra hundar!

Personligt utvalt till var och en och med namn på, Clyde, Vilja, Berit. Stora saker, som Dentastix till Clyde och större sega tuggbitar. Skräddarsytt med mjukare hundgodisar och vaccuumpackade stänger till gamla Berit som haft tandproblem. Camilla visste att Viljas påse inte behövde någon handikapssanpassning!

Får jag välja – så tar jag alla!

Smakprov! I love you!

Får jag välja om några veckor kanske jag väljer Tilda först? 😉

Tack så hemskt mycket Camilla som alltid är så omtänksam om vår hundar och oss! Kram från Victoria och Seth

Inkallningsträning med Clyde


Jag knappt vet något alls om träning av hundar och hyser stor beundran inför de som tränar och tävlar med sina hundar. Seth å andra sidan kan den del – och nu ska vi applicera det på Clyde.

Vi åkte till rastgården med fotboll och hundgodis i fickorna. Clyde fick leka med bollen först. Jag frågade om han inte skulle få det som belöning efteråt – men Seth ville att han skulle leka av sig lite energi först.

De som redan är värsta proffsen kanske inte tycker det här är intressant.
Men det är fantastiskt att se något med nya ögon.  Jag är född nyfiken.

Seth visar hur jag ska bete mig

Träningsmomentet:
Seth håller kvar Clyde i halsbandet för att han inte ska följa efter mig.

Jag låter Clyde slicka på en hundgodis, som jag tar med mig när jag springer fem meter bort. Då vänder jag mig om åt vänster, visar godisen och ropar ”hit” men fortsätter springa.

Seth har där bakom när jag kallat ”hit” höjt energin och peppat Clyde att sticka iväg och sen släppt halsbandet. Jag har hunnit flera meter ytterligare och innan Clyde kommer fram hukar jag mig och håller fram godisen i handen, men fortfarande med ryggen åt Seth.

En sak jag själv tycker är intressant är att förstå varför om saker, så jag hade två frågor om förfarandet.

  • Varför skulle jag springa, inte gå?
  • Varför stå med ryggen mot och inte invänta Clyde vänd mot honom?

– Jo, när man lär en hund inkallning vill man inte ha en hund som kommer strosande mot en och man står och kollar armandsklockan. Den ska komma snabbt och intresserat. Därför vänjer man den vid att den ska vilja springa.

– Att stå med ryggen åt handlar om att hunden ska komma runt – på vänstersidan där du visat godisen när du gett kommandot. Den ska söka din kontakt. Det är också första steget i att lära en hund en helvändning – för den har tvingats gå runt dig. Efter man grundtränat så några gånger så vänder man sig runt åt höger i klockans riktning när hunden kommer efter godisen – så har hunden lärt sig en helvändning!

Det finns säkert massa olika metoder, alla passande för olika typer av träning och syftet med den. 

För mig är det nytt, jag har bara lärt mig allt jag kan om hundar om beteenden.

Håll tummarna för mig med Clyde!

/Victoria, Clydes matte och bloggredaktör

Besvärlig lek under promenaden – utförlig fallösning


Jag var hemma hos en grand danois-flicka, Vera två år. Hon var så leksugen att promenaderna blev väldigt problematiska. Detta var deras tredje grand danois, och de hade haft schäfer, men denna fröken betedde sig som ingen innan.

Vera skulle redan ha börjat ställas ut, men det hade av förklarliga skäl inte gått eftersom hon var så bångstyrig.

Mailet från matte Linda: ”Jag skriver till dig i kris, jag vet inte vart jag har gått fel med min fina flicka. Jag har en grand danois-tik som snart blir 2 år. Mitt problem är att hon är så oerhört krävande och om hon inte får som hon vill biter hon i kopplet, eller allra helst i mig och hoppar som en gummiboll och slänger benen omkring sig. Mer än en gång har hon slagit av både kepsar/mössor eller mina glasögon. Om jag ignorerar detta beteende, som jag har blivit rådd att göra av flera hundtränare, biter hon bara hårdare och hårdare till och med så hårt att hon biter hål på mig.

Idag har vi försökt att vara på ringträning [för utställning] men jag var tvungen att lämna efter halva träningen för att hon bet ett så pass stort hål i handen att jag var tvungen att sluta, jag klarade inte av att hålla kopplet med bara en hand.

Men för att ge dig lite överblick över Vera och hennes leverne. Jag skaffade henne redan som valp, jag hämtade henne när hon var nio veckor. Jag skaffade henne från en välrenommerad kennel och har haft en mycket fin hund från denna tidigare. Redan som liten valp hade jag problem med henne, hon har oerhört svårt att koppla av, det verkar som om hon är konstant under stress, så även som valp. Väldigt ofta när jag var ut med henne som valp ”glömde” hon bort både att kissa och bajsa, för att göra det med en gång vi kom tillbaka in. Vi kunde vara ute länge, 40 minuter per utgång, men hon kom inte ihåg att kissa ändå.

När hon var cirka 5 månader och höll på att byta tänder insåg jag att det inte såg rätt ut i hennes mun, så vi åkte till en hundtandläkare i Ale och han fann att Vera hade en extra tand som trängde upp genom tandköttet. Givetvis opererade vi ut den och jag trodde att våra problem skulle försvinna, jag var ganska säker på att hon var så bitig för att hon faktiskt hade haft ont i munnen. Men allt efter som månaderna gick blev det inte bättre, visserligen inte sämre heller men eftersom det är en grand danois, så växer de ju fort och blir fort både stora och starka och väldigt tunga, vilket förstorade och försvårade problemen.

Vi har varit på kurser på flera ställen men jag har inte riktigt känt att det har blivit rätt för oss. Bland annat har jag tränat privat för en instruktör som arbetar på Kungliga hundar i Göteborg och jag har varit på kurs på Hundakademien i Mölndal samt tränat privat för en av deras instruktörer. Jag har också varit på kurs på Hundens hus i västra Frölunda.

Jag har provat alla möjliga halsband och selar och haltis, men det är inget som verkar fungera. Jag har inte problem att hålla henne med halsbanden men jag får problem när hon biter mig. Hon är för övrigt en väldigt trevlig hund, som lätt uppfattar och läser av språket från andra hundar och som är trevlig mot andra människor med, om än lite framfusig. Det känns som om hon verkligen inte har en susning om hur stor hon är, hon blir överväldigande.

Jag ser ett mönster i hur hon agerar och skulle nästan kunna ge dig en checklista på exakt hur hon gör, men det vet jag inte om du kan läsa ut något av, summan av kardemumman är att hon blir helt blockerad när hon väl har satt in första ”stöten” så att säga, och det borde ju vara lätt att bryta mönstret tycker man eftersom jag vet så väl när det händer. Problemet med det är att om jag avleder henne med en godis eller leksak eller annat så skippar hon ett par steg – och går rätt på bitandet på mig.

Jag hoppas, verkligen hoppas att du skulle kunna ta dig tid att träffa och träna oss, eller åtminstone om du inte har tid själv har någon annan tränare/hundpsykolog du kan rekommendera. Jag har hört mycket gott om dig, så givetvis är du förstahandsvalet för mig och Vera. Jag är inte den som ger upp i första taget men jag hoppas innerligt att du ska kunna komma på någonting som hjälper. Jag älskar ju min hund och vill bara hennes och mitt bästa, för att vi ska kunna bli de kompisar det var meningen att vi skulle bli.
Med Vänlig Hälsning Linda och Vera”

Stopp på dumheterna

Det var hög tid att sätta stopp för felbeteendet och visa Vera hur man går en fin promenad. Men först undanröja de problem som nästan alltid också finns inomhus. Allt hänger ihop – och jag vill göra mitt jobb från grunden, inte lämna några halvdant.

Hemma var Vera ett plågoris. Tänk er en stor kalv i en lägenhet, som verkar ha tuggummi i öronen. Gjorde lite vad hon ville. Hämtade grejer som inte var hennes och visste inte sina gränser för vad som förväntas av en familjemedlem. Även om man är fyrbent.

Det var också frågan om att rusa till dörren och överrumpla besökare – ett jättevanligt problem. Och nu pratar vi om en grand danois. Vi turades om att lämna lägenheten och ringa på dörren. Vera fick instruktionen om att sitta en bit från dörren, men ändå så hon kunde se vad som hände och vem som kom. Annars kan en hund bli onödigt upphetsad. Hon var jätteduktig! Men när hon började lyfta på arselet i upphetsning fick ägarna säga till henne. Då slappnade hon av. Sen fick hon hälsa.

Nästa steg var att vi satte oss i vardagsrummet, men Vera fick vara kvar i hallen. Hon var alltid väldigt uppvarvad inomhus och det mår ingen hund bra av. Hon lade sig ner och glömde av oss. Sen fick de bjuda in henne.

Jag frågade husse om de hade en liggbädd åt Vera i vardagsrummet så hon kunde vara ihop med familjen, men lära sig ha en plats. Husse gick iväg till sovrummet och kom tillbaka, släpandes på något som såg ut som en livflotte som skulle vecklas ut i vadagsrummet där vi var. Perfekt!

När vi fått ordning på inomhussituationen gick vi ut.

Promenadträningen – stopp på frustrationen

Vi gick ut och jag instruerade om att matte skulle gå med så kort koppel så Vera inte kunde nosa i backen. Nu skulle hon lära sig gå. När hon ville nafsa fick hon en skarp tillsägelse och så fortsatte de gå. Jag och husse stod kvar och tittade när matte gick med Vera en lång vända där vi såg dem hela tiden.

Att de tidigare hade fått till sig att de skulle ignorera problemen hade uppenbart inte bitit på Vera, utan hon behövde gränser. Och bli förstådd för vad det är som driver en hund.

Orsaken till att hon inte skulle nosa i backen under träningen var att en hunds luktsinne blockerar bort allt annat – så under nosande blev omgivningen direkt en överraskning att reagera på varje gång hon tittade upp.

Nu skulle Vera vara med mentalt på promenaden och vara medveten om sin matte och ta in synintrycken allt eftersom. ”Där åkte en moppe, där kom en hund” – ja, ni förstår.  

Vill ge en stor eloge till Veras matte och husse – som sökt hjälp så många gånger och inte gett sig! Deras  föregående hundkunskaper förenklade mina insatser nåt enormt – de hade bara väntat på en metod som fungerade för ett nytt problem.

Vera var tydligen väldigt trött efter vår session då hon stimulerats mycket mentalt, med mycket nytt på kort tid – och det har fortsatt gå bra. 

Tack – hundcoahcen Seth Sjöblom