Efter jul tog vi emot en rehabiliteringshund, en jack russelkille vid namn Frasse. Frasse gick på hunddagis tre dagar i veckan och var väldigt lekfull där, hela tiden. Men han mådde inte bra när han var hemma.
Frasse kunde gå och sätta sig i ett hörn och titta tomt framför sig. Och var jätterädd för ljud som av prasslande påsar. Det var därför Seth blev inkopplad.
Råden funkade. Men ändå. Inte helt fullt ut.
När hans familj skulle åka på semester efter jul i 2,5 vecka fick Frasse komma till oss – som på rehabilitering.
Frasse kom ur sitt skal hemma hos oss, mycket för hans kontakt med vår rottis Clyde. De var unghundar som lekte fint. Sedan prasslade vi en del med papperskassar och annat som Frasse var rädd för och han bearbetades lugnt och fint.
Hemma igen visade Frasse stora framsteg, så svärmor som inte visste att han varit hos oss – oförhappandes påtalade hur bra Frasse funkade. Han var så framåt efter han varit hos oss. Men han började inom en vecka återgå till att gå och sätta sig i ett hörn, vid en dörr och stelt titta ner i golvet. Sånt han gjort förr. Efter en vecka var han tillbaka till en hund som kröp ihop.
Ägarna såg hur olycklig han var och kontaktade Seth igen och frågade om vi ville ta över Frasse, efter de pratat mycket.
Frasse har sin stil. Bromsar ibland. Men blir gladare och gladare hos oss, kan smyga in och lägga sig bakom min kudde. Och är så förtjust i både Clyde och Vilja – som mest skäller om han kommer henne allt för nära. Han har den flock han behöver idag.
Frasses ägare är några av de modigaste och generösa hundägare vi lärt känna. Utav kärlek när de såg hur mycket bättre Frasse hade det hos oss så släppte de honom och sina drömmar som alla hundägare har. Det hade förhoppningsvis varit till något annat, men nu blev det så här – som nog blev bra för alla!
Är väldigt lyckliga för att mysiga Frasse kom hit. ❤
Hundcoachen Seth Sjöblom 
Ping: Muränan under sängen | Hundcoachen Seth Sjöblom