Tankar om rastningen – kåseri om skit


Livet rör sig en del om bajsning när man har hund. Under hundrastningarna kan det inte hjälpas att jag tänker en del på skit och gissar på när hundarna verkligen kommer bajsa. Ibland är det som betting.

Blir lite som en förälder som räknar intag på framsidan och utfall på baksidan så att magarna är igång. Men hundpromenaden är också ett tillfälle man ska umgås och ha lite kvalitetstid, prata med hunden, vara med i det den upplever. Det är väldigt onödigt att ha mobilen framme och det kan inte minst bli farligt. För ett tag sen såg jag en som gick och läste tidningen, ett annonsblad, med sin lilla hund lös 20 meter framför. 

Varje hundägare vet att deras hund har favoritställen att bajsa på. De kan vara nära att göra på sig men väntar ändå tills man gått en bit. Djur vill inte bajsadär de bor.

Och även på de rätta platserna så är det oftast en procedur. Det ska nosas igenom varje kvadratcentimeter.

Hundar kan verkligen vara mer kräsna när de ska bajsa än när de ska äta!

Vissa hundar föredrar att huka sig över grästuvor, bland pinnar eller kanske i högt gräs. Smaken är som baken.

Och som sagt, de kan vara jättenödiga men ändå leta efter de perfekta omständigheterna. Märkligt nog har våra hundar alltid haft olika platser beroende på vem som rastat. Om jag gått dit Seth brukar gå så kommer det ingenting även om det brukar göra det när Seth håller i kopplet där.

Alla visar sina tecken på att det är på väg. De kan gå fram och tillbaka vid ett ställe för att kontrollera det ordentligt. Eller som vår minsting Vilja huka sig och vandra omkring i den ställningen sidledes fram och tillbaka som MC Hammer tio gånger innan hon bestämmer sig. 

MC Hammer You can´t touch this

Men man ser innan att hunden krystar lite med ringmuskeln redan innan den sätter sig. När ryggen kurar ihop sig mycket är det dags att börja. 

När det började regna så brydde sig inte vår rottis Gunvald, han var en ur-och-skur-hund. Men det gjorde ju jag och var vi då i ett lämpligt område men han var mer intresserad av annat så kunde jag säga nu ska vi bajsa för att påminna.  Kändes mer sympatiskt att säga vi.. Jag lärde oss det när Seth berättat om sin kommandobajsare. Lärde honom med att säga det när han hade satt sig av sig själv. Sen satte det sig som kommando och bajset kom.

Och om hundbajspåsar blev det en aha-upplevelse när jag förstod att de finns i olika storlekar. Man behöver ju inte en påse stor nog att stoppa hela hunden i. Att välja en liten påse till liten hund kan man försöka tänka på för att minska plastavfallet som bränns.

I välsorterade djuraffärer finns påsar i olika storlekar, det är lätt att klicka hem från nätet.

Välj nedbrytningsbara bajspåsar som försvinner på 36 månader, bioplast. Nu ska de ju inte ligga i naturen ändå, men de är också miljövänligare vid förbränningen.

Vi vill inte ha det som i Paris.

Och du – plocka upp. Inget skitbeteende. Se denna sedelärande kurs i bajsupplockning – så rolig!

Med vänlig hälsning Victoria

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s