Berit har varit hos veterinären på tandläkarbehandling idag hos AniCura Kungsbacka. De gjorde vårdbedömningen på AniCura/Västra djursjukhuset och nu är ingreppet gjort! Åtta tänder utopererade.
Vi tog ju över Berit för att hon var svårplacerad p.g.a sin ålder, från kattorganisationen Frusna Tassar och de betalar Berits veterinäromkostnader. ❤
Hon har också fortfarande för långa klor då pulpan växt ut för långt. Då får man nagga pyttelite varje vecka. Så blir det med misskötta djur.
Vad vi förstått hade hennes ägare blivit gammal och sjuk, kanske inlagd? Om han varit sjuk har ju förmågan att ta hand om djur minskat. Men Berit har ju inte en tanke på att ge upp!
Nu har Berit tratt och stöter emot saker. Men jag har klippt ner tratten ett par centimeter så hon kan nosa på marken. Hon stötte emot och bromsades helt och blev ännu mer osäker. Man får vara försiktig så man inte klipper den för kort så hunden kan gnugga nosen mot marken. Men korta ben har hon ju, så hon kan inte klia när stygnen läker.
AniCura – proffsigt!
Vi har varit på annat stort djursjukhus i Göteborg med Gunvald och fick hem honom utan diagnos och oduschad trots att han spytt. Det kändes oengagerat. Kanske de inte kunde säga mer?
Men fick idag från AniCura hela 1,5 sidor på A4 från veterinären efter operationen med noggrann beskrivning om vad de gjort, hur vi ska sköta munnen och sedan ingår ett återbesök inom en vecka för att titta till läkningen! Ett besök blir det sedan i september när hon läkt helt för att se om de andra tänderna som varit i riskzonen kan räddas. Vi vet att munhygien kan göra mycket där nu när tandstenen är borttagen med ultraljud så tandköttet kan bli friskt igen.
Så, stackars Berit. Jag handmatade henne med en mindre portion rått kött för hon ska börja äta lite försiktigt efter narkosen. Det är alltid ett riskmoment med narkos och hon är ju så gammal, men de fixade det, hon gjorde.
Hon är en krafttant och charmade personalen på Kungshälsan. Hon är lite pillimarisk och när vi berättade att hon vankar fram för det mesta, men när Seth kommer hem och hon väntat på honom i hallen en timme – bara för att rusa fram och sedan vidare ut genom framdörren och ”rymma” en bit – berättade de att när de öppnat burdörren hade hon gjort en sån rusning så de fick jaga efter i korridoren. Hon hör ju inget, så man får försöka komma i henne synfält.
Gamla charmiga egensinniga Berit – märker att hon nu tyr sig mer och mer till mig, precis som Gunvald gjorde när han var sjuk, men husse Seth behöver inte anstränga sig för att bounda med henne, hon är hans skugga. Nu är det narkosen som ska ur och hon behöver kissa – så vi tog av henne tratten en stund.
Det blev inget kissat, så vi försöker igen sen. Vill bara hon repar sig nu.
Med vänlig hälsning matte Victoria
Hundcoachen Seth Sjöblom 