Lite från Berits stillsamma sociala liv. Men hon har blivit stundtals vild, vilket ju är en fröjd att se eftersom hon är 15 år och stundtals lite stel. Ett sådant läge är om hundarna varit själva hemma en stund och man öppnar dörren.
Främst står Berit och väntar över hälften av gångerna. Hon hör ju inget, så hon har verkligen väntat. Vi släpper ut henne och Vilja på framsidan så de får kissa. Då tar ofta Berit det längre och rusar iväg för att lukta på alla grässtrån. Man får komma efter och ställa sig emellan, puffa henne bakåt åt rätt håll, tillbaka hem.
Hon kan lätt luras och gå runt en blomkruka för att sticka iväg igen. Nu har vi börjat ha godis i fickorna, vi brukar ju inte motivera våra hundar så, men det funkar utmärkt för vår döva familjemedlem.