Söta söta sötaste Berit – vår nya adoptivhund, vår adoptivdam – går efter Seth vart han än går.
Hon är inte så rask, utan lite på efterkälken lunkar hon stelt – som den gamla damen hon är – efter Seth ut i köket. Man kan ju missa någonting annars!
Berit verkar vara helt döv. Hon är nog lite skumögd också.
Hon är trots sin aktningsvärda ålder på 15 år helt fenomenal på att pejla in godsaker.
Igår kväll stod Berit i soffan med rumpan i vädret och grävde sig ner mellan kuddarna.
Hon kunde ha fortsatt ner till jordens magma – för att hitta hundgodisen som Vilja hade gömt och glömt. Och hon fann den!
Vilja verkar acceptera sällskapet mer och mer och båda tjejerna är snälla mot varandra.
Vilja har som vanligt sin plats i soffan och sin position i sängen men kör inte bort Berit om hon kommer nära. Berit är å sin sida väldigt nöjd med att ligga på kudden bredvid soffan. Hon vill bara vara i närheten, det verkar vara hennes stil.
Men Berit förföljer Seth överallt hemma – så vi funderar på vem det är som adopterat vem egentligen, kanske är det Berit som adopterat Seth? 🙂